Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående skattelättnader vid avveckling av vissa fastighets föreningar.

1953-11-10 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:59, Betänkande i anledning av väckt motion angående skattelättnader vid avveckling av vissa fastighets föreningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

1

Nr 51).

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

angående skattelättnader vid avveckling av vissa fastighets

föreningar.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

217, av herr Lundberg har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att hos

Kungl. Maj :t anhålla om ett skyndsamt förslag om att bereda lämpliga

skattelättnader vid avveckling av fastighetsföreningar bildade enligt den lagstiftning,

som gällde före den 1 januari 1953».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda yrkandet,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 38 § 1 mom. första stycket kommunalskattelagen räknas till intäkt

av kapital bl. a. utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar, såvitt

icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse. I sista stycket samma lagrum

stadgas att såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses

jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver

inbetald insats.

Bestämmelsen om skatteplikt för medel, som utskiftats från svensk ekonomisk

förening, vilken bestämmelse infördes genom beslut vid 1933 års

riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1934, har till syfte att — i likhet

med bestämmelserna om utskiftningsskatt för aktiebolagen — åvägabringa

fullständighet i beskattningen av föreningarnas vinster med avseende å principen

att dessa vinster skall beskattas hos såväl föreningen som delägarna.

Genom beslut vid 1951 års riksdag infördes nya bestämmelser om ekonomiska

föreningar, vilka bestämmelser upptogs i lagen den 1 juni 1951 om

ekonomiska föreningar (nr 308) och lagen samma dag angående införande

av nya lagen om ekonomiska föreningar (nr 309) samt trädde i kraft den 1

januari 1953- I den nya lagen, som ersatte 1911 års lag i ämnet, har begreppet

ekonomisk förening erhållit en betydligt snävare utformning än enligt

tidigare gällande rätt. Som ekonomisk förening skall enligt den nya lagen

kunna registreras förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna

deltager som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats

eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt

(1 §). Ekonomisk förening, som registrerats enligt äldre lag, må enligt stadgande

i 4 § promulgationslagen bestå såsom registrerad förening, med oför1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 59.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

ändrad firma, utan hinder av att föreningen ej är av beskaffenhet som i

1 § nya lagen sägs. I promulgationslagen har vidare meddelats bestämmelser

som avser att underlätta för äldre föreningar att övergå till nya lagen.

Vid revisionen av föreningslagstiftningen uppmärksammades vissa de ekonomiska

föreningarna, särskilt fastighetsföreningarna, berörande beskattningsspörsmål.

Härutinnan må framhållas bl. a. följande.

Den utredning som låg till grund för genomförandet av den nya

lagstiftningen om ekonomiska föreningar (SOU 1949: 17) hade föreslagit,

att nya lagen skulle i princip även gälla för ekonomisk förening som registrerats

enligt äldre rätt. Såsom undantag härifrån förordades bl. a. att en av

utredningen föreslagen bestämmelse rörande begränsning av rätten till utdelning

å inbetalda insatser icke skulle gälla för äldre föreningar förrän fem

år förflutit efter lagens ikraftträdande. Avsedda utdelningsbegränsning hade

nämligen enligt utredningen icke ansetts böra tvångsvis tillämpas å bestående

föreningar omedelbart; en viss övergångstid hade synts erforderlig, under

vilken en förening kunde överväga huruvida en ombildning eller upplösning

av föreningen vore ändamålsenlig.

Detta förslag upptogs till närmare granskning i ett flertal remissyt tr

and en, i vilka särskilt fastighetsföreningarnas skattefrågor skjutits i

förgrunden. Några remissinstanser hade därvid ifrågasatt särskilda åtgärder

på beskattningens område i syfte att underlätta en upplösning av fastighetsföreningarna.

Sålunda anförde 7.94,9 års skatteutredning:

Om i enlighet med lagförslagets intentioner nybildningen av fastighetsföreningar

kommer att upphöra, kvarstår likväl frågan om de redan existerande

fastighetsföreningarnas fortbestånd. Enligt förslaget skola dessa kunna fortleva

såsom ekonomiska föreningar. För deras del kommer sålunda att tilllämpas

samma skatteberäkning som för närvarande. Emellertid kan ett dylikt

konserverande av redan befintliga föreningar möjligen ge upphov till

ett ökat värde för dem och föra med sig att äldre föreningar, vilka icke längre

utöva någon verksamhet men likväl icke blivit avregistrerade, ånyo upplivas

och överlåtas till nya intressenter, som önska begagna dem för sitt ursprungliga

ändamål/Ett återhållande moment i en dylik utveckling kan dock

ligga i den föreslagna bestämmelsen om att även de nu bestående föreningarna

skola efter en tid av fem år från lagens ikraftträdande vara skyldiga

att underkasta sig regeln om en utdelningsbegränsning till 5 procent av insatsbeloppct.

Visserligen kan det vara tvivel underkastat i vad mån denna

regel kan bli till verklig olägenhet för de bestående fastighetsföreningarna,

men den torde dock komma att bidraga till en viss avveckling av föreningarna.

Ur skattesynpunkt är en sådan avveckling ett så stort önskemål, att

skatteutredningen ifrågasätter om icke särskilda åtgärder borde vidtagas för

att stimulera upplösningen av äldre föreningar, möjligen därigenom att under

någon övergångstid deras likvidation underlättades genom vissa skatteeftergifter.

Skatteutredningen uttalade vidare, att den knappast hölle för troligt att

ifrågavarande föreningar i större utsträckning komme att tillgripa aktiebolagsformen.

Den högre skattesatsen för aktiebolag torde verka starkt åter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59. 3

hållande. 1 allmänhet torde man finna det förmånligare att äga fastigheterna

direkt.

Sveriges advokatsamfunds styrelse, som närmare uppehöll sig bl. a. vid

verkningarna ur skattesynpunkt av en likvidation av fastighetsföreningarna,

förmenade, att det vore oundgängligen nödvändigt att tillse att berörda verkningar

av den föreslagna lagstiftningen undvekes antingen genom införande

av därför erforderlig specialbestämmelse i skattelagstiftningen eller genom

föreskrift av innehåll att existerande föreningar undantoges från den nya

lagens tillämpning eller i allt fall från tillämpningen av sådana i densamma

meddelade bestämmelser vilka vore ägnade att framtvinga en likvidation av

föreningarna.

Sveriges fastighetsägareförbund utvecklade liknande synpunkter som advokatsamfundet

och ifrågasatte, att särskilda regler borde införas för beskattning

vid avveckling av befintliga fastighetsföreningar, vilka kunde

främja eu upplösning av föreningarna och fastigheternas överförande på

delägarna i stället för på någon för ändamålei särskilt bildad juridisk person.

Förbundet hemställde förty, att utredning måtte företagas angående

lagstiftningens verkningar i skatteavseende i fråga om föreningar, vilka vunnit

registrering enligt dittills gällande lag samt att lagstiftningens slutliga

utformning måtte anstå i avbidan på de förslag som kunde föranledas av

en dylik utredning.

I propositionen nr 34 till 1951 års riksdag med förslag till lag om ekonomiska

föreningar in. m. berörde chefen för justitiedepartementet

frågan om behovet av särskilda åtgärder på beskattningsområdet

vid upplösning och ombildning av sådana föreningar, vilka beviljats registrering

med stöd av 1 § andra stycket i 1911 års lag om ekonomiska föreningar

men som enligt principerna för den nya lagstiftningen vore att betrakta som

ideella föreningar. Härom anfördes i propositionen vid förslaget till promulgationslag

följande:

Vad angår de berörda föreningarnas ställning i beskattningshänseende

efter ett genomförande av den nya lagstiftningen må anmärkas, att man synes

böra räkna med att dessa föreningar även efter en ändrad föreningslagstiftning

komma att beskattas såsom ekonomiska föreningar; de äro

nämligen såsom registrerade föreningar för närvarande uttryckligen underkastade

de för ekonomiska föreningars beskattning gällande bestämmelserna

och bli enligt det nu förevarande lagförslaget alltjämt att betrakta

som ekonomiska föreningar.

Emellertid står det självfallet en sådan förening öppet att upplösas och

ombildas till en (oregistrerad) ideell förening. Därvid ha föreningen och

dess medlemmar att mot varandra väga, å ena sidan, intresset av att föreningen

bleve beskattad efter den lägre, för ideella föreningar gällande

skattesatsen och att undgå den dubbelbeskattning, som av ekonomisk förening

förvärvad inkomst i princip är underkastad, samt, å andra sidan, den

nackdel, som kan vara förenad med att enligt gällande skattebestämmelser

såsom skattepliktig inkomst av kapital skall upptagas vad som vid föreningens

upplösning utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Skulle erfarenheterna

från lagens första tillämpningstid visa, att behov föreligger av en

särskild lagstiftning i syfte att möjliggöra för folketshusföreningar och lik
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

nande föreningar att upplösas och ombildas utan alltför betungande skattekonsekvenser,

torde frågan om en dylik lagstiftning då få upptagas till prövning.

Vid övervägandet av spörsmålet huruvida för de äldre föreningarna borde

gälla en regel om utdelningsbegränsning av den huvudsakliga innebörd utredningen

föreslagit framhöll departementschefen bland annat, att — ehuru

en avveckling särskilt av bestående fastighetsföreningar av olika skäl syntes

önskvärd — det vore tvivel underkastat, om en sådan regel verkligen

skulle leda till en avveckling i nämnvärd utsträckning av sådana föreningar.

Enligt departementschefens mening syntes resultatet lika väl kunna bli att

föreningarna i fortsättningen rättade sig efter regeln men till delägarna överförde

uppkomna vinstmedel på annat sätt än genom utdelning i vanlig

ordning. Ytterligare framhölls att utredningsförslaget därjämte kunde föranleda

mindre gynnsamma verkningar beträffande möjligheten att av föreningarna

utkräva ersättningsskatt.

I enlighet härmed intogs i departementsförslaget den ståndpunkten att

avsedda regel om utdelningsbegränsning icke ens efter en övergångstid

borde vinna tillämpning å fastighetsföreningar eller andra föreningar, som

registrerats med stöd av 1911 års föreningslag men icke vore hänförliga

under begreppet ekonomisk förening enligt 1 § i det i propositionen framlagda

lagförslaget. Ville man — framhöll departementschefen — framtvinga

en upplösning av dylika föreningar, vore en direkt föreskrift därom

att föredraga. Emellertid syntes tillräckliga skäl för det dåvarande icke

vara för handen för en så genomgripande åtgärd som att i föreningslagstiftningen

upptaga ett stadgande om tvångslikviaation för ett stort antal bestående

föreningar.

Med hänsyn till den ståndpunkt departementsförslaget intog till de här

behandlade spörsmålen fann departementschefen anledning saknas att ingå

på de av utredningen eller vissa remissinstanser berörda frågorna av skatterättslig

natur.

Något uttalande från riksdagens sida av intresse i förevarande sammanhang

förekom icke vid behandlingen av ovannämnda proposition.

\ it! 1951 års riksdag behandlades en annan fråga, som här förtjänar uppmärksamhet,

nämligen införandet av reglerna om kedjebeskattning av utdelningsinkomst

för de s. k. familjebolagen. Till grund för denna lagstiftning

låg ett av 1944 års allmänna skattekommitté den 23 juni 1950 avgivet förslag

angående ändrade bestämmelser för beskattning av utdelning å svenska

aktier och andelar i vissa fall (SOU 1950: 21). Med utgångspunkt från att

vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar utnyttjats för att bereda fysisk

person obehörig skattelindring föreslog kommittén införande av kedjebeskattning

i sådana fall, då s. k. familjebolag användes för förvaltning av

fysisk person tillhörig egendom. Enligt kommitténs uppfattning skulle ett

genomförande av detta förslag medföra att familjebolag, som helt eller till

huvudsaklig del förvaltade fysisk persons tillgångar, konnne att upplösas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

5

samt beträffande övriga familj ebolag att sådan ägarens privata förmögenhet

som icke utnyttjades i eller kunde sägas tillhöra rörelsen uttoges ur företaget.

För att underlätta denna enligt kommitténs mening önskvärda övergång

från indirekt till direkt ägande föreslog kommittén, att övergångsbestämmelser

borde utfärdas av huvudsaklig innebörd dels att om ägare till

aktier eller andelar i familj ebolag inköpte av familj ebolaget ägd fast eller

lös egendom till ett pris, icke understigande familjebolagets anskaffningspris,

skulle inkomstskatt icke utgå för s. k. förtäckt utdelning och ej heller

för realisationsvinst, dels ock att köparen, därest denne i sin tur försålde

de från bolaget eller föreningen inköpta tillgångarna, vid tillämpning av

35 § kommunalskattelagen berättigades räkna bolagets fång såsom sitt

eget. Dessa regler skulle, vad anginge familj ebolag, som till huvudsaklig del

vore förvaltningsbolag, gälla endast om bolaget upplöstes inom tre år från

dagen för den föreslagna lagändringens ikraftträdande. Kommittén förutsatte,

att vad i övergångsbestämmelserna stadgades om skattefrihet vid överförande

till direkt ägo av tillgångar, som förvaltades av familjebolag, skulle

i tillämpliga delar gälla även om den skattskyldige i stället för att köpa tillgångarna

av familj ebolaget valde att uttaga desamma genom utskiftning

eller utdelning i samband med familjebolagets upplösning.

Två ledamöter av kommittén föreslog delvis andra regler för frågans lösning.

De sedermera i överensstämmelse med proposition nr 182/1951 antagna

bestämmelserna i ämnet innebär i huvudsak, att aktiebolag och ekonomiska

föreningar skall vara underkastade skatteplikt för utdelning under förutsättning

att delägare däri är en person eller ett fåtal personer samt att

företaget utnyttjats för att bereda fysisk person skattelindring. De övergångsbestämmelser,

som ansågs erforderliga, omfattar icke — såsom skattekommittén

förordat — fastigheter utan begränsas till att avse aktier och andelar.

Som skäl för denna gränsdragning anförde departementschefen i

propositionen bland annat följande.

Det kan synas i någon mån tveksamt huruvida tillräckliga skäl föreligga

lör att efterskänka skatteanspråk, som vila på företag vilka tillskapats och

utnyttjats för ett av lagstiftaren icke avsett skatteundandragande. Det bör

bemärkas, att dessa skatteanspråk icke tillskapas genom införandet av de

av mig i det föregående förordade bestämmelserna, utan redan tidigare uppkommit

genom vederbörande skattskyldiges eget förfarande och i vetskap

om att de fördelar av skilda slag, som varit förenade med den valda förvaltningsformen,

vunnits till priset av ifrågavarande skatteanspråk. Då jag

för egen del likväl är beredd att upptaga vissa av de av kommittén i detta

hänseende föreslagna bestämmelserna, är det i medvetande om att principiella

invändningar kunna riktas även mot en mera begränsad skatteeftergift.

Och det framstår som uppenbart, att bestämmelser om sådan eftergift

över huvud icke böra i detta sammanhang införas för andra fall än dem

då slcatteanspråket blivit aktuellt som en följd av genomförandet av den nu

ifrågavarande lagstiftningen. Den av kommittén förebragta utredningen innefattar

icke material nog för ett bedömande av lämpligheten att meddela

bestämmelser om skatteeftergift i hänseenden, som icke höra samman med

frågan om skattskyldighet för utdelning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

Under hänvisning till det sist sagda kan jag till en början icke ansluta

mig till förslaget att nu göra avkall på de skattekrav, vilka kunna åvila

aktiebolag eller ekonomisk förening som äger fastighet, eller att föreskriva

lättnader i den beskattning, som kan ifrågakomma när delägare i sådant

bolag eller sådan förening till underpris förvärvar fastigheten. Dessa spörsmål

ha intet att skaffa med reglerna om beskattning av utdelning. Det må

även tilläggas att bolags- eller föreningsformen i fall som de nu nämnda

valts för vinnande av vissa förmåner — däribland den att undslippa lagfartsstämpel

vid förändringar i den reella äganderätten — och att tillräckliga

skäl icke kunna anses föreligga för att eftergiva det skattekrav, som

varit priset för att vinna dessa förmåner. Därtill kommer att aktierna eller

andelarna i många fall bytt ägare och att vid gjorda överlåtelser prissättningen

kan ha påverkats av skattekravet, varför en regel av antytt slag skulle

kunna opåkallat gynna den senaste ägaren.

Slutligen må anmärkas, att någon skyldighet att upplösa företaget såsom

villkor för skatteförmånens åtnjutande icke föreskrives samt att ej heller

särskilda regler om skattelindring vid aktiebolags likvidation eller ekonomisk

förenings upplösning införts.

I den föreliggande motionen har anförts bland annat följande. Många

fastighetsföreningar hade som ägare icke en eller ett flertal enskilda personer

utan större sammanslutningar av ideell karaktär. Sålunda funnes enligt

uppgift inom nykterhetsrörelsen (10GT och NTO) omkring 1 500 ordenshus.

Av dessa ägdes ca 600 ordenshus direkt av nykterhetsföreningarna under

det att ca 900 ägdes av ekonomiska föreningar (fastighetsföreningar),

vilka i sin tur ägdes av de ideella föreningarna. Ur flera synpunkter vore

det olämpligt, att särskilda ekonomiska föreningar ägde ordenshusen och

det förelåge inom nykterhetsrörelsen ett allmänt önskemål, att äganderätten

till ordenshusen kunde överföras direkt till de ideella föreningarna,

som nu via de ekonomiska föreningarna ägde dessa hus. Av skatteskäl hade

icke ansetts lämpligt att tvångsvis framkalla en likvidation av nu bestående

fastighetsföreningar, men det kunde ifrågasättas, om icke åtgärder borde

vidtagas för att befrämja en frivillig upplösning av dessa fastighetsföreningar.

Effektivast torde detta kunna åstadkommas genom att under viss övergångstid

vissa skatteeftergifter medgåves vid upplösning av fastighetsföreningar.

Det iåge nära till hands att i så fall anknyta till de övergångsbestämmelser,

som utfärdats i samband med införande av de nya beskattningsreglerna

för de s. 1c. familjebolagens innehav av viss lösegendom. Sålunda

borde föreskrivas rätt för delägare i fastighetsförening, under förutsättning

att föreningen ej vore kooperativ i den mening som avsåges i nya

föreningslagen, att före viss tidpunkt, förslagsvis den 1 januari 1956, från

föreningen förvärva dess innehav av fastigheter till föreningens anskaffningskostnad,

utan att skillnaden mellan ett högre marknadsvärde och denna

anskaffningskostnad skulle inräknas i utskiftat belopp. Vidare skulle,

vid ifrågakommande beräkning av skattepliktig realisationsvinst, delägare

berättigas att för dylik fastighet räkna föreningens anskaffningstidpunkt

som sin egen. Beträffande fastighetsföreningar borde, om ej själva ända
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59. 7

målet med skatteeftergiften skulle förfelas, uppställas som förutsättning

för skatteeftergiften, att föreningen upplöstes i samband med delägarnas utköp

av fastighet. Huruvida delägare för utskiftade vinstmedel (utöver värdestegring

å fastigheten) skulle kunna få skatten beräknad enligt förordningen

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

framginge ej klart av förordningens utformning. Materiellt sett torde

det vara rimligt att delägare, som vid upplösning av förening på en gång

erhölle föreningens under flera år hopsamlade vinstmedel, berättigades till

skatteberäkning enligt nämnda förordning. Därest nu gällande förordning

kunde anses innesluta dylik rätt vore ett förtydligande därom önskvärt och,

om så icke skulle anses vara fallet, syntes en ändring av förordningen i

detta avseende vara påkallad.

Utskottet. I förevarande motion har motionären hemställt, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om ett skyndsamt förslag om

att bereda lämpliga skattelättnader vid avveckling av fastighetsföreningar,

som bildats enligt äldre lag om ekonomiska föreningar. I sitt till innevarande

års riksdags vårsession avgivna memorial nr 58 har utskottet hemställt,

att riksdagen måtte till höstsessionen uppskjuta behandlingen av motionen.

Riksdagen har bifallit utskottets hemställan.

Enligt lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar kräves för registrering

av en förening att densamma driver sådan ekonomisk verksamhet,

i vilken medlemmarna deltager som avnämare eller leverantörer eller

med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster eller

på annat dylikt sätt. Enligt denna bestämning faller åtskilliga enligt äldre

lag registrerade föreningar, framför allt fastighetsföreningarna, utanför begreppet

ekonomisk förening. Jämlikt särskilt stadgande i den nya lagens

promulgationslag äger emellertid enligt äldre lag registrerad förening alltjämt

bestå med oförändrad firma oaktat den ej driver ekonomisk verksamhet

av den natur som den nya lagen kräver.

Eu avveckling av fastighetsföreningarna har från olika håll vitsordats

såsom önskvärd, och utskottet kan för sin del instämma i detta önskemål.

Utskottet må därvid erinra ej blott om vad nyss sagts därom att fastighetsföreningarnas

konstruktion icke överensstämmer med principerna för den

nya föreningslagens utformning utan även om de komplikationer av olika

slag i beskattningshänseende som förhandenvaron av fastighetsföreningarna

är ägnad medföra. Statsmakterna har hittills icke ansett sig böra genom

författningsbestämmelser framtvinga en upplösning av fastighetsföreningarna.

Ett av huvudskälen härtill lärer ha varit tvekan inför de konsekvenser

i beskattningshänseende som en sådan åtgärd kommit att medföra. Enligt

38 § 1 mom. sista stycket kommunalskattelagen gäller nämligen att vad

som vid upplösning av ekonomisk förening utskiftats till medlem utöver inbetald

insats beskattas såsom utdelning. Åtgärder för att befrämja en frivillig

upplösning av fastighetsföreningarna har hittills ej heller vidtagits.

Såsom motionären framhållit har förslag i sådant syfte dock framkommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

Sålunda må bland annat erinras om att 1949 års skatteutredning i remissyttrande

över förslaget till ny föreningslag uttalade, att en avveckling av

fastighetsföreningarna ur skattesynpunkt vore ett så stort önskemål, att

skatteutredningen ifrågasatte om icke särskilda åtgärder borde vidtagas

för att stimulera upplösningen av äldre föreningar, möjligen därigenom att

under någon övergångstid deras likvidation underlättades genom vissa skatteeftergifter.

Vidare föreslog 1944 års allmänna skattekommitté i ett den

23 juni 19e0 avgivet betänkande att, i samband med införandet av kedjebeskattning

av utdelningsinkomster för vissa aktiebolag och ekonomiska

föreningar, s. k. familjebolag, övergångsbestämmelser borde meddelas som

innefattade skattelättnader vid utköp ur de avsedda företagen av såväl aktier

och andelar som fastigheter. Denna skattelättnad utformades av kommittén

i överensstämmelse med förslagets syfte att hindra beskattning av inkomst

härrörande från icke realiserad värdestegring å tillgångarna. Såsom

framgår av den tidigare lämnade redogörelsen begränsades vid 1951 års

lagstiftning om kedjebeskattning av vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar

de åsyftade skatteeftergifterna till att avse aktier och andelar. Skälet

härtill var att man på föreliggande utredningsmaterial icke ville taga

ställning till frågan om skatteeftergifter i andra fall än som ägde direkt

samband med det aktuella spörsmålet att reglera skattskyldighet för utdelning.

De synpunkter motionären anlagt på den föreliggande frågan ansluter sig

nära till 1944 års allmänna skattekommittés förslag i ämnet. Såsom redan

antytts torde emellertid förefintligt utredningsmaterial icke ge tillräckligt

stöd för ett slutligt ställningstagande. I väsenlig mån har detta samband med

det förhållandet att fastighetsföreningar utnyttjats för strävanden att kringgå

beskattningsreglerna.

Nämnda förhållande, som är av stor betydelse i förevarande sammanhang,

är numera föremål för uppmärksamhet av särskilda sakkunniga, som

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 september 1953 tillkallats för

att utreda frågan om införande i skattelagstiftningen av bestämmelser mot

skatteflykt och opåkallade skattelättnader. Enligt meddelade direktiv har de

sakkunniga bland annat att uppmärksamma en under senare tid i betydande

omfattning praktiserad möjlighet att utan skattepåföljd uttaga vinstmedel

ur fastighetsbolag och fastighetsföreningar. Utskottet förutsätter,

att utredningen vid prövningen av de förslag som må komma att beröra

fastighetsföreningarna jämväl överväger de i den föreliggande motionen

framförda synpunkterna. Med hänsyn till vad nu anförts och då utredningsarbetet

enligt direktiven skall bedrivas skyndsamt anser utskottet anledning

icke föreligga att förorda särskild skrivelse i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

9

att motionen II: 217 av herr Lundberg angående skattelättnader

vid avveckling av vissa fastighetsföreningar icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 november 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Spetz, Falk*, Niklasson, Söderquist, Einar Eriksson och Magnusson*;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sjölin, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Edström

och Henriksson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 59.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.