Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa frågor rörande nykterhetslagstiftninqens utformninq.

1953-02-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:6, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa frågor rörande nykterhetslagstiftninqens utformninq.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 6—7.

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

1

Nr (i.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa frågor rörande nykterhetslagstiftninqens

utformninq.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:293 av herr Lundqvist in. fl. och 11:199

av herr Nilsson i Bästekille in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att tillverkning och försäljning inom landet av ciderdrycker med den

alkoholhalt som finns föreskriven för maltdrycker må äga rum, samt att åt

vederbörande utskott måtte uppdragas att utarbeta de härför erforderliga

författningstilläggen»;

2) motionen 11:6 av herr Dickson, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att 5 kap. 3 § kungl. förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning

av rusdrycker måtte utgå»; samt

3) motionen 11:7 av herr Dickson, vari hemställts, »dels att riksdagen måtte

hos regeringen begära att bestämmelser snarast måtte utfärdas i syfte att

porter och Öl, klass III, i utminuteringshänseende måtte jämställas med vin,

eller, därest något skäl därför skulle föreligga, med brännvin, dels att vederbörande

utskott måtte erhålla i uppdrag att upprätta och för riksdagen

framlägga förslag till lämpliga beskattningsformer».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna 11:6, 11:7 och 11:199.

Enligt 1 kap. 1 § förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning

av rusdrycker förstås med spritdrycker i nämnda förordning varje

vätska som håller mer än två och en fjärdedels volymprocent etylalkohol

och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck. Med vin förstås i samma

förordning varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är

tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som

håller mer än två och eu fjärdedels men ej mer än tjugotvå volymprocent

etylalkohol.

Jämlikt 1 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker förstås med maltdryck i nämnda

förordning varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars framställning

torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning; dock skall

genom hembrygd tillverkad sådan dryck anses såsom maltdryck allenast

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 6—7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

om vid tillverkningen såsom extraktgivande ämne använts huvudsakligen

malt och alkoholhalten icke överstiger fem viktprocent. Maltdrycker indelas

i tre klasser. Första klassen omfattar maltdrycker, vilkas aikoholhalt

icke överstiger en och åtta tiondels viktprocent. Andra klassen omfattar

maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger en och åtta tiondels men

icke tre och två tiondels viktprocent. Tredje klassen slutligen omfattar

maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger tre och två tiondels viktprocent.

Försäljningen av spritdrycker och vin regleras genom ovannämnda förordning

den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker. För försäljning

av maltdrycker av första klassen har bestämmelser meddelats i förordningen

den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria

och därmed jämförliga drycker. I förordningen den 11 juli 1919 (nr

406) angående försäljning av pilsnerdricka regleras handeln med maltdrycker

av andra klassen. Enligt 11 § förordningen den 15 december 1939

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker får tillverkning för

försäljning av maltdrycker av tredje klassen äga rum allenast för utförsel

ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt

eller annat likartat ändamål.

Jämlikt 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen må vid offentligt

skådespel, varieté- eller cirkusföreställning, eller, med undantag av konsert,

annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde, så ock vid offentlig

danstillställning utskänkning ej ske i lokal eller å plats, där föreställningen

eller danstillställningen äger rum, eller i annan därmed i inre förbindelse

stående lokal; dock må i Stockholm poliskammaren eller eljest länsstyrelsen,

sedan i stad magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit

yttrande, för särskilda fall medgiva rätt till sådan utskänkning.

De i de nu förevarande motionerna berörda spörsmålen har samtliga under

senare år motionsvis bragts under riksdagens behandling. Sålunda yrkades

i de vid 1951 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:11 (av herr

Hjalmar Nilsson) och II: 16 (av herr Nolin in. fl.), att tillverkning och försäljning

av ciderdrycker med den alkoholhalt som funnes föreskriver, för

maltdrycker av klass II och III skulle få äga rum. I motionerna framfördes

hl. a., att det skett en så stark utökning av vårt fruktträdbestånd alt betydande

skördar vore att vänta. Genom cidertillverkning skulle överskottsfrukten

kunna tillvaratas och en export av cider upparbetas. Upptagandet av cidertillverkning

vore emellertid i första hand avsett som ett nödvändigt stöd

åt fruktodlingen. Tusentals människor med eljest små utkomstmöjligheter

vore i hög grad beroende av denna odlings bestånd och utveckling. Det hade

uttalats farhågor för att cidertillverkning skulle äventyra vår folknykterhet.

Enligt fransk vetenskaplig uppfattning inträdde alkoholskada först vid en

daglig vinkonsumtion av 1 liter innehållande minst 9 cl alkohol. Denna alkoholmängd

kunde man vid förtäring av treprocentig cider (klass II) uppnå

först vid en konsumtion av 3 liter cider. En så hög daglig konsumtion torde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6. 3

vara omöjlig, enär ciderns halt av fruktsyra icke medgåve detta. Motionärerna

föresloge, att sådana författningsändringar genomfördes, att maltdrycksförordningen

komme att avse malt- och ciderdrycker.

I sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 18, som godkändes

av riksdagen, anförde 1951 års bevillningsutskott, att frågan rörande

en omläggning av tillverknings- och försäljningsbestämmelserna för alkoholsvaga

viner hade nära samband med spörsmålet om den svenska alkohollagstiftningens

framtida utformning över huvud taget. Denna fråga

vore för det dåvarande under utredning inom 1944 års nykterhetskommitté.

Utskottet förutsatte, att i samband med ett ställningstagande till nykterhetskommitténs

blivande förslag jämväl det förevarande spörsmålet om ändrade

bestämmelser angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker skulle

upptagas till behandling. Med hänsyn därtill ansåge sig utskottet icke

böra taga ställning i sak till de framförda yrkandena, varför utskottet avstyrkte

motionerna.

I en vid 1950 ars riksdag väckt motion, nr II: 111 (av herr Dickson), framfördes

samma yrkande som det i den nu föreliggande motionen I: 6. Motionären

anförde, att om någon källarmästare önskade förströ sina gäster med

att uppvisa t. ex. en trollkarl, ett danspar, en balettensemble eller något liknande

varieténummer, så vore detta, för såvitt utskänkning samtidigt förekomme,

tillåtet endast i särskilda fall och först sedan två myndighetsinstanser

uttalat sig i ärendet. Varför denna form av oskyldig förströelse, vanlig i

andra länder, skulle förmenas oss svenskar och de utlänningar, som gjorde

oss glädjen att gästa oss, vore för motionären icke begripligt. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 15 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionen,

enär den i motionen berörda t rågan vore under omprövning inom

1944 års nykterhetskommitté.

I huvudsak samma yrkande som i den föreliggande motionen 1: 7 har av

samme motionär framförts vid 1957 års riksdag i motionen 11:1 och vid

1958 års riksdag i motionen II: 139.

I dessa motioner anfördes, att ingen vid full hälsa varande svensk medborgare

hade laglig möjlighet att inom landet inköpa porter och Öl, klass III,

av inhemsk tillverkning. Gällande bestämmelser i detta hänseende syntes

sakna stöd av förnuftet och vore ägnade att sprida löje över svensk lagstiftning.

I sitt i anledning av ovannämnda motion II: 1 avgivna, av riksdagen godkända

betänkande nr 10 uttalade 1947 års bevillningsutskott bland annat, att

enligt utskottets mening bestämmelserna rörande försäljning inom landet av

porter och Öl, klass III, icke borde upptagas till ett isolerat bedömande utan

ses i samband med frågan om det lämpligaste sättet för maltdrycksförsäljningens

ordnande över huvud taget. Utskottet, som förutsatte att fragan om

maltdrycksförsäljningens ordnande komme att tagas under övervägande av

1944 års nykterhetskommitté, avstyrkte bifall till motionen. 1948 års bevill
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

ningsutskott anförde i sitt i anledning av bl. a. ovannämnda motion II: 139

avgivna betänkande nr 35, vilket godkändes av riksdagen, att den av 1947

års bevillningsutskott uttalade uppfattningen, att ifrågavarande bestämmelser

icke borde upptagas till ett isolerat bedömande utan ses i samband med

frågan om det lämpligaste sättet för maltdrycksförsäljningens ordnande

över huvud taget, borde tillmätas avgörande betydelse jämväl vid ställningstagande

till motionen II: 139. Med hänsj’" ''ärtill och då nykterhetskommittén

upptagit maltdryckslagstiftningen till behandling, avstyrkte utskottet

motionen.

7.944 års mjkterhetskommitté har under år 1952 framlagt fem betänkanden,

nr III—VII. I sitt principbetänkande, nr V, (SOU 1952:53) har kommittén

beträffande cidern anfört, att densamma enligt kommitténs mening

snarare torde komma att konkurrera med de alkoholfria dryckerna, läskedryckerna,

än med vin och Öl. Cidern kunde inte få någon nykterhetsfrämjande

effekt, även om den mot förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen.

Det funnes anledning befara, att den skulle få en viss utbredning bland

den ungdom, som nu huvudsakligen vore läskedryckskonsumenter, vilket

skulle vara ogynnsamt ur nykterhetssynpunkt och inte kunde vara något

allmänt intresse. Vidare måste i detta sammanhang beaktas den av expertisen

framlagda uppfattningen, att en cidertillverkning icke skulle medföra

de ekonomiska fördelar för fruktodlingen, som framhållits i fruktodlarnas

framställningar och de på dessa byggda riksdagsmotionerna. Frågan om

fruktöverskottets tillvaratagande syntes ej kunna lösas genom cidertillverkning.

Under sådana förhållanden hade nykterhetskommittén funnit att man

hellre borde uppmuntra den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen

av färsk, konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. Om vissa

fruktodlare önskade bedriva cidcrtillverkning av härför särskilt lämpade

fruktsorter, borde sådan kunna äga rum efter nuvarande regler. I första

hand syntes s. k. lättcider, som såldes fritt, böra komma i fråga, men även

alkoholstarkare sorter borde kunna tillverkas. I den mån försäljningen av

den alkoholstarkare cidern skedde på samma sätt som gällde för viner, funnes

enligt kommitténs mening ingenting att invända däremot. Fn av kommitténs

ledamöter, herr Onsjö, har i ett särskilt yttrande yrkat, att cider

med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få säljas under lika fria

former som Öl klass II.

I avseende å det s. k. varietéförbudet har nykterhetskommittén i sitt betänkande

nr VI (SOU 1952:54) anfört, att det enligt kommitténs mening

icke vore nödvändigt att upprätthålla detsamma i hela dess nuvarande omfattning.

Det syntes knappast vara något nykterhetsintresse att hindra restaurangerna

från att anordna även annan underhållning än konsert för sina

gäster. Att därigenom skulle uppstå sådana faror i nykterhets- och sedligt avseende,

som på 1890-talet anfördes som skäl för förbudet, torde inte behöva

befaras. Någon anledning att upphäva förbudet även i vad det gällde teatrar

och verkliga varietéer torde emellertid icke föreligga. I enlighet därmed har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

5

i kommitténs förslag från varietéförbudet undantagits förutom konsert även

artistuppträdande eller annan därmed jämförlig underhållning, som å restaurang

beredes gästerna utan särskild avgift.

Beträffande starkölsfrågan anser kommittén i sitt betänkande nr VII

(SOU 1952: 55) att förbudet att sälja starköl borde upphävas, såvitt det

gällde starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent (d. v. s. av det

nuvarande exportölets typ). StaUölet skulle i princip få utminuteras och

utskänkas enligt samma regler som nu gällde för svaga viner. Detta skulle

innebära, att starkölet skulle försäljas i de nuvarande systembolagsaffärerna

utan registrering eller begränsning (dock ej till dem som är avstängda

från spritinköp) samt att det skulle tillhandahållas på vin- och

spritrestauranger. Enligt kommitténs uppfattning vore ett jämförelsevis

svagt vanligt Öl och ett under betryggande former tillhandahållet starköl

ur olika synpunkter att föredraga framför ett starkare ordinärt Öl och

fortsatt starkölsförbud.

Till stöd för de i de förevarande motionerna framförda yrkandena har

motionärerna i huvudsak åberopat innehållet i de ovan omförmälda motioner,

vilka vid tidigare riksdagar väckts i respektive ämnen.

Utskottet. De av utskottet till behandling i förevarande betänkande upptagna

motionerna berör frågor angående nykterhetslagstiftningen. I de likalydande

motionerna 1:293 och 11:199 har motionärerna hemställt, att

riksdagen måtte besluta att tillverkning och försäljning inom landet av

ciderdrycker med den alkoholhalt, som finnes föreskriven för maltdrycker,

finge äga rum. De i motionerna avsedda fruktdryckerna är med hänsyn

till tillverkningssätt och alkoholhalt enligt den i 1 kap. 1 § förordningen

den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker givna vindefinitionen

att hänföra till vin. Avsättningen regleras sålunda för närvarande genom

de i nämnda förordning meddelade försäljningsbestämmelserna. Syftet med

motionerna är att ciderdrycker skall undantagas från rusdrycksförsäljningsförordningens

tillämplighetsområde och att försäljningen av dessa drycker

i stället skall få ske enligt de för maltdrycker gällande reglerna.

I motionen 11:6 har yrkats, att det i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen

stadgade förbudet mot utskänkning i samband med varietéföreställning

eller annan därmed jämförlig föreställning måtte upphävas.

Det i motionen II: 7 framförda yrkandet avser, att porter och Öl av klass

III skall i utminuteringshänseende jämställas med vin eller eventuellt

med spritdrycker.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har de i förevarande

motioner framförda frågorna under senare år samtliga varit föremål

för riksdagens bedömande i anledning av motionsvis framställda yrkanden.

Desamma har emellertid icke föranlett någon riksdagens åtgärd, enär

riksdagen ansett, att resultatet av 1944 års nykterhetskommittés arbete borde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

avvaktas och att samtliga till alkohollagstiftningen hörande frågor borde

upptagas till behandling i ett sammanhang.

Nykterhetskommittén har numera framlagt förslag till ny alkohollagstiftning.

Kommitténs ovan återgivna uttalanden innebär, att kommittén

icke ansett sig kunna förorda någon omläggning av bestämmelserna rörande

tillverkning och försäljning av cider. Däremot har kommittén föreslagit,

att det s. k. varietéförbudet i huvudsak skall upphöra att gälla samt

att starköl med en alkholhalt av högst 4,5 viktprocent skall få utminuteras

och utskänkas efter i huvudsak samma regler, som nu gäller för svaga viner.

Kommitténs förslag är för närvarande föremål för remissbehandling,

och enligt vad utskottet inhämtat kommer någon proposition på grundval

av detsamma icke att föreläggas innevarande års riksdag.

Utskottet anser sig böra instämma i den av riksdagen tidigare omfattade

ståndpunkten, att ifrågavarande spörsmål icke bör upptagas till ett

isolerat bedömande utan ses i samband med alkohollagstiftningens utformning

över huvud taget. Därjämte kan framhållas, att föreliggande frågor

kan förväntas bliva ytterligare belysta i de remissyttranden, som kommer

att avgivas över kommitténs förslag. Utskottet finner sig förty icke berett

att nu taga ställning till de i motionerna framställda yrkandena. Med hänsyn

till anförda omständigheter avstyrker utskottet bifall till de förevarande

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:293 av herr Lundqvist

m. fl. och 11:199 av herr Nilsson i Bästekille in. fl.

angående tillverkning och försäljning inom landet av ciderdrycker

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 6 av herr Dickson om upphävande

av 5 kap. 3 § förordningen angående försäljning av rusdrycker

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

3) att motionen II: 7 av herr Dickson angående ändring

av bestämmelserna rörande försäljning inom landet av

porter och Öl, klass III, m. m. icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6. 7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Gustaf Elofsson, Velander,

Falk, Söderquist, Damström, Rune Johansson, Patrick Nilsson och

Johan Persson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd,

Brandt och Anderson i Sundsvall.

Reservationer

avseende punkten 1) i utskottets hemställan:

I) av herr Velander, som anfört följande:

»I de likalydande motionerna I: 293 och II: 199 har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att tillverkning och försäljning av cider må äga rum.

I likhet med motionärerna finner jag det önskvärt, att den svenska fruktskördens

avsättning underlättas så långt möjligt och att därför tillverkning

och försäljning av cider tillätes i enlighet med vad som gäller i fråga

om maltdrycker. Med hänsyn till att nykterhetskommitténs betänkande är

föremål för remissbehandling, torde dock spörsmålet härom icke böra tagas

upp till definitivt avgörande i nu förevarande sammanhang. Synpunkter av

värde vid ett sådant avgörande kunna nämligen förväntas från olika remissinstansers

sida och detta i sådan tid, att med tillgodogörande därav proposition

i ämnet kan föreläggas 1954 års riksdag. Framläggandet av en sådan

proposition behöver icke, med mitt sätt att se, vara avhängig av frågan huruvida

berörda förslag till en reform av nykterhetslagstiftningen i dess helhet

då kommer att föreläggas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte, med anledning av de likalydande motionerna

I: 293 av herr Lundqvist m. fl. och II: 199 av herr

Nilsson i Bästekille in. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

att Kungl. Maj :t ville förelägga 1954 års riksdag proposition

med förslag om att tillverkning och försäljning av

ciderdrycker, framställda av svensk frukt må äga rum.»

II) av herrar Gustaf Elofsson och Jonsson i Skedsbygd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.