Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952

1953-11-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:60, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 december 1952

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

1

Nr 60.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående

upphävande av förordningen den 19 december 1952

(nr 755) med bestämmelser om värdering av varulager

vid 195i års taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt, jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 2 oktober 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 233, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående upphävande av förordningen den 19 december 1952 (nr 755)

med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig

och kommunal inkomstskatt.

Rörande författningsförslagets lydelse får utskottet hänvisa till propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

Vid 1952 års riksdag beslöts vissa inskränkningar i rätten att nedskriva

varulager vid 1954 års inkomsttaxering. Därvid framhölls att behovet av

bestämmelserna i fråga, vilka riktade sig mot spekulativa lageruppbyggnader,

skulle framdeles omprövas.

1 förevarande proposition uttalas, att vad som förekommit hitintills under

år 1953 icke synes vara av beskaffenhet att göra ifrågavarande bestämmelser

behövliga. De föreslås därför skola upphävas.

Till utskottets behandling har hänvisats den i anledning av propositionen

väckta motionen I: 509 av herr Ola Persson m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 233 och att följaktligen

förordningen den 19 december 1952 med bestämmelser om värdering

av varulager vid 1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt

skall sättas i kraft».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 60.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr (SO.

»Enligt kommunalskattelagens allmänna bestämmelser skall inkomst av

rörelse beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär, att inkomsten

skall bestämmas med beaktande bland annat av den i räkenskaperna

gjorda värdesättningen av in- och utgående varulager. Denna värdesättning

skall frångås endast om särskilda omständigheter därtill föranleder.

Man har brukat kalla detta rätt till fri varulagervärdering.

Denna rätt inskränktes i viss omfattning genom förordningen den 14

december 1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om värdering av varulager

vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt. Dessa bestämmelser

innebar, att lagerökningar under beskattningsåren 1952 och

1953 skulle upptagas till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdena, dock

att vissa spärregler i uppmjukande syfte därjämte skulle iakttagas.

Nyssnämnda bestämmelser tillkom som ett led i den förda ekonomiska

politiken. De antogs av riksdagen samtidigt med förordningen om investeringsavgift

och utgjorde såtillvida ett komplement till denna som dylik

avgift icke skulle uttagas vid investeringar i varulager. Genom inskränkningen

i den fria lagervärderingsrätten avsågs spekulativa lageruppbyggnader

i viss mån skola motverkas.

I proposition nr 252 till 1952 års höstriksdag anmälde jag, att utvecklingen

under sistnämnda äf visat att det knappast varit erforderligt med

speciella regler mot spekulativa lagerökningar. Konjunkturavmattningen

hade föranlett företagen att i görligaste mån söka förhindra en ansvällning

av lagren. Inskränkningen i den fria varulagervärderingen syntes endast i

mindre mån ha varit av betydelse därvidlag. Jag framhöll vidare bland

annat, att samtidigt som utvecklingen sålunda karakteriserats av spontana

strävanden från företagens sida att nedbringa lagren, avsättningssvårigheter

verkat i riktning mot lagerökning. Detta gällde särskilt skogsindustrien

men även andra branscher. Det skulle —• utifrån de motiv som låg till

grund för lagstiftningen — te sig obilligt att för beskattningsåret 1952

bibehålla inskränkningen i rätten till fri lagervärdering beträffande de företag,

som genom att uppehålla driften bevarat sysselsättningsmöjligheterna

för den anställda personalen. De tillfälliga varulagervärderingsbestämmelserna

riktade sig icke mot dylika lagerökningar, som knappast kunde betecknas

som spekulativa.

Av skäl som nu återgivits föreslogs i nyssnämnda proposition att de tillfälliga

varulagervärderingsbestämmelserna icke skulle gälla för beskattningsåret

1952. Beträffande vilka regler som borde gälla för beskattningsåret

1953 anfördes samtidigt följande.

Jag har redan tidigare framhållit, att det för dagen tillgängliga materialet

för en konjunkturbedömning närmast tyder på en stabilisering av det

ekonomiska livet. I varje fall synes några påtagliga tendenser till en lagerökning,

betingad av inflationistiska förväntningar, icke finnas. Det torde

under dessa omständigheter saknas anledning att ingripa med åtgärder i

speciellt syfte att motverka lagerökningar. Erfarenheterna från efterkrigsåren

med dess snabba kastningar mellan skiftande konjunkturlägen talar

dock för att en viss beredskap upprätthålles i fråga om möjligheterna till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

3

ingripanden på detta område, så att nya tendenser till inflationistiska lagerdispositioner

snabbt kan bekämpas. Med hänsyn härtill anser jag mig böra

förorda att bestämmelserna i 1951 års förordning om varulagervärdering i

huvudsak får kvarstå i vad avser beskattningsåret 1953. Den författningsmässiga

regleringen av frågan synes av vissa tekniska skäl lämpligast böra

genomföras på så sätt att 1951 års förordning om varulagervärdering helt

upphäves samtidigt med att en ny förordning antages avseende beskattningsåret

1953. En sådan förordning bör taga sikte på lagerökningar från

utgången av beskattningsåret 1952 till utgången av beskattningsåret 1953.

I övrigt synes bestämmelserna böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med bestämmelserna i 1951 års förordning.

Jag vill än en gång understryka, att en förordning om begränsning i

rätten till fri varulagervärdering för beskattningsåret 1953 bör tillämpas

allenast därest utvecklingen visar, att detta är betingat av konjunkturpolitiska

skäl. Eftersom det är önskvärt att redan nu förelägga riksdagen förslag

till sådan förordning, vill jag framhålla, att jag vid den framtida tidpunkt,

då utvecklingen under år 1953 kan med större säkerhet bedömas,

kommer att överväga huruvida det kan befinnas obehövligt med särskilda

åtgärder mot spekulativa lagerökningar. Skulle övervägandet leda härtill

kommer jag att förorda att riksdagen förelägges förslag till förordningens

upphävande.

Riksdagen godtog vad som sålunda föreslogs. Därefter utfärdades den

19 december 1952 dels en förordning, nr 754, om upphävande av 1951 års

varulagervärderingsförordning och dels en förordning, nr 755, om varulagervärderingen

vid 1954 års inkomsttaxering.

Ytterligare får jag erinra om vad jag uttalade i den senaste finansplanen

och i proposition nr 227/1953 angående komplettering av riksstatsförslaget

för budgetåret 1953/54, m. in., nämligen att begränsningen av rätten

till fri lagervärdering borde tillämpas allenast därest utvecklingen visade

att detta vore betingat av konjunkturpolitiska skäl. Jag framhöll tillika, att

jag vid den framtida tidpunkt, då utvecklingen under år 1953 kunde med

större säkerhet bedömas, ämnade överväga huruvida det kunde befinnas

obehövligt med särskilda åtgärder mot spekulativa lagerökningar. Min avsikt

vore därför att om det vid tiden för riksdagens höstsession visat sig att

tendenser till spekulativ lagerhållning ej förekommit, föreslå att ifrågavarande

bestämmelser skulle upphävas jämväl för år 1953.

T enlighet med i det föregående återgivna uttalanden får jag nu ånyo

upptaga frågan om särskilda varulagervärderingsbestämmelser bör gälla

vid 1954 års taxering. Min avsikt är icke att i förevarande sammanhang

lämna någon närmare redogörelse för det för dagen rådande ekonomiska

läget i olika hänseenden utan jag vill endast konstatera, att, såvitt kunnat

bedömas, några spekulativa lageruppbyggnader av det slag, mot vilka lagervärderingsbestämmelserna

riktade sig, icke förekommit. Härav följer då

att något behov av en tillämpning av dessa bestämmelser vid 1954 års taxering

icke kan ur angivna synpunkt anses föreligga. Jag vill därför förorda,

att riksdagen underställes förslag till upphävande av bestämmelserna i

fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

Beträffande den statsfinansiella innebörden av att kommunalskattelagens

regler om varulagervärdering skall tillämpas vid nästfoljande års taxering

kan annat icke sägas, än att ett visst bortfall av skatteunderlag, som ej låter

sig närmare beräknas, kommer att inträda.»

I den föreliggande motionen har anförts bl. a. följande. Ingen utredning

förelåge om de ekonomiska konsekvenserna för stat och kommun av lagens

suspendering. Men regeringen ansåge att förluster för det allmänna uppkomme.

Detta vore liktydigt med ett erkännande att en beskattningsbar

iageruppbyggnad ägde rum. När lagen nu föresloges slopad utan att ha fyllt

någon av de uppgivna funktionerna gåves en motivering därför, som icke

alls bestyrkts. Lika litet som regeringen försökt väga den spekulation som

kunnat ske i varulagervärderingarna, vilken säkert inte vore obetydlig, hade

den gett några sakskäl för påståendet att sådan spekulation icke fortsatte

och komme att fortsätta. Lagens upphävande medförde förluster för det allmänna

och ökade vinster för företagen. Det funnes även en annan synpunkt,

som måste läggas på detta problem. Enligt regeringens förklaringar förbereddes

nya och kännbara skatter på allmänhetens konsumtion. Formellt

sett skulle de drabba fattiga och rika på samma sätt. Reellt sett innebure

det nya fattigmansskatter, en ny klassbeskattning. Med hänsyn härtill måste

det te sig dubbelt utmanande att slopa en skatt, som tillkommit under en

utpräglad vinstkonjunktur mot kapitalisterna men som av olika anledningar

inte satts i funktion samtidigt som nya indirekta skatter på småfolket skulle

införas.

Utskottet. I föreliggande proposition föreslår Kungl. Maj :t omedelbart

upphävande av förordningen den 19 december 1952 med bestämmelser om

värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

I den i anledning av propositionen väckta motionen I: 509 hemställes,

att Kungl. Maj :ts förslag måtte avslås.

Ifrågavarande bestämmelser, som innebär en tillfällig inskränkning i rätten

till fri lagervärdering, har icke något fiskaliskt syfte utan deras motivering

är helt av konjunkturpolitisk art. De ingår som ett led i den av

statsmakterna på senare år förda ekonomiska politiken, vars utformning

i väsentlig mån bestämts av strävanden att begränsa de inflationistiska

verkningarna av vinstkonjunkturen inom företagarsektorn och därigenom

bland annat hejda de i dåvarande läge alltför starka expansionstendenserna

i fråga om investeringsverksamheten. Såvitt avser sådana investeringar som

yttrade sig i spekulativ lageruppbyggnad bar denna politik lett till införandet

i skattelagstiftningen av skärpta och generellt verkande regler om värdering

av varulager, enligt vilka det i allmänhet skulle framstå såsom oförmånligt

för rörelseidkarna att öka sina lager. Tillika må anmärkas, att bestämmelserna

har den kreditpolitiska innebörden att de begränsar möjligheterna

för de skattskyldiga att uppskjuta beskattningen genom reglering

av vinsten medelst nedskrivning av varutillgångar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

5

De bestämmelser i ämnet som genomfördes vid 1951 års höstriksdag avsåg

beskattningsåren 1952 och 1953 och tog sikte på lagerökningar under

hela tidsperioden för nämnda beskattningsår. Dessa bestämmelser upphävdes

av 1952 års höstriksdag, sedan utvecklingen under 1952 visat att det

knappast varit erforderligt med speciella regler mot spekulativa lagerökningar.

Samtidigt antogs emellertid de bestämmelser, avseende lagerökningar

under 1953, vars upphävande nu är i fråga. Sistnämnda lagstiftning har

karaktären av en beredskapsåtgärd, i det att den uttryckligen förutsattes

skola komma till användning endast om konjunkturläget det påkallade,

vilket särskilt underströks av 1952 års bevillningsutskott i dess av riksdagen

godkända betänkande nr 60.

I den föreliggande propositionen anföres nu som motiv för lagstiftningens

upphävande att, såvitt kunnat bedömas, några spekulativa lagerökningar av

det slag, mot vilka lagervärderingsbestämmelserna riktade sig, icke förekommit.

Till stöd för avslagsyrkandet i motionen har motionärerna framhållit,

att nämnda konstaterande i propositionen icke vore styrkt, varjämte

riktats kritik mot ett upphävande av lagervärderingsbestämmelserna ur

fiskalisk synpunkt.

Inom utskottet har rått enighet därom att utvecklingen under 1953 ej gör

det påkallat att av konjunkturpolitiska skäl upprätthålla de skärpta lagervärderingsreglerna

vid 1954 års taxering. Det framstår då med hänsyn till

statsmakternas tidigare utfästelser i fråga om denna lagstiftning som helt

naturligt att bestämmelserna upphävs. Utskottet, som ej funnit anledning

bedöma behovet av ifrågavarande lagstiftning ur andra synpunkter än som

äger samband med den förda ekonomiska politiken, biträder alltså propositionsförslaget

och avstyrker motionen 1: 509.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 233 samt med avslag å motionen

I: 509 av herr Ola Persson m. fl., antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående upphävande

av förordningen den 19 december 1952 (nr 755) med bestämmelser

om värdering av varulager vid 1954 års taxering

till statlig och kommunal inkomstskatt.

Stockholm den 17 november 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Spetz, Velander*, Niklasson, Söderquist, Einar Eriksson och

Snygg; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström, Sjölin, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Edström*

och Henriksson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

537813. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:395 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring av 17 kap. 9 § handelsbalken. a1 i texten