Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 12 maj 1950

1953-02-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:7, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 12 maj 1950

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

Nr 7.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om fortsatt

giltighet av förordningen den 12 maj 1950 (nr 164)

angående rätt för Konungen att förordna om uttagande

av antidumping- och utjämningstullar jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 19 december 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 18, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 12 maj 1950 (nr 164) angående

rätt för Konungen att förordna om uttagande av antidumping- och utjämningstullar.

Rörande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 1).

1 ill utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta, likalydande

motionerna I: 291 av herr Spetz och II: 212 av herr Edström, vari

hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 18 i skrivelse

till Kungl. Maj .t matte anhalla att Kungl. Maj :t inför riksdagen framlägger

förslag till erforderliga tillämpningsföreskrifter till förordningen den 12

maj 1950 (nr 164) angående rätt för Konungen att förordna om uttagande

av antidumping- och utjämningstullar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 212.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Genom anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) enligt

det som resultat av Annecy-förhandlingarna upprättade anslutningsprotokollet

har Sverige bundit tullsatserna för en stor del av importen. För de av

avtalet sålunda berörda varuslagen finnes därför icke möjlighet att i händelse

av behov möta eventuell dumping från utlandet genom vanlig tullhöjning.

Emellertid ger avtalet vissa möjligheter att ingripa mot dumpingföre
teelser

genom speciella tullar — antidumping- och utjämningstullar _

som uttagas endast för de varor, som verkligen utgöra föremål för dumping.

Avtalets regler härom (artikel VI med tillhörande anmärkningar) är ana
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

loga med de bestämmelser om antidumping- och utjämningstullar, som intagits

i den s. k. Havana-stadgan för en blivande världshandelsorganisation.

Rörande de närmare förutsättningarna för uttagande av antidumping- och

utjämningstullar hänvisas till den redogörelse, som finnes intagen i proposition

nr 228/1950 (utdrag av Havana-stadgan i berörda del har såsom

bilaga fogats vid sistnämnda proposition).

För Sveriges del har möjligheter till påläggande av antidumping- och utjämningstullar

tillskapats genom beslut av 1950 års riksdag. Denna riksdag

biföll sålunda ett av Kungl. Maj :t i nyssnämnda proposition nr 228/1950

framlagt förslag till förordning angående rätt för Konungen att förordna om

uttagande av antidumping- och utjämningstullar. Förordningen, som utfärdades

den 12 maj 1950 (nr 164), äger giltighet till och med den 30 juni

1953.

I skrivelse den 3 december 1952 har generaltullstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte avlåta proposition till riksdagen med förslag om utsträckning

av giltighetstiden för 1950 års förordning förslagsvis till och med

den 30 juni 1955. I skrivelsen framhålles, att något förordnande enligt nyssnämnda

författning hittills icke meddelats, men önskemål hade framställts

om införande av antidumpingtull för vissa varor. Såvitt styrelsen nu kunde

bedöma, torde jämväl i fortsättningen under avsevärd tid sådana förhållanden

komma att råda, att Kungl. Maj:t, såsom för närvarande vore fallet,

borde äga befogenhet att belägga importvaror med antidumping- eller utjänmingstull.

Under hänvisning till vad generaltullstyrelsen sålunda anfört föreslås i

propositionen, att förordningen den 12 maj 1950 (nr 164) angående rätt

för Konungen att förordna om uttagande av antidumping- och utjänmingstullar

förlänas fortsatt giltighet under tiden till och med den 30 juni 1955.

1 de i ämnet väckta likalydande motionerna I: 291 och II: 212 har anförts

bl. a. följande.

1950 års förordning angående rätt för Konungen att förordna om uttagande

av antidumping- och utjämningstullar mnebure i korthet, att Kungl.

Maj :t, där så prövades erforderligt, ägde förordna om uttagande av antidumping-

och utjämningstullar i enlighet med bestämmelserna i allmänna

tull- och handelsavtalet (GATT). De ifrågavarande bestämmelserna återfunnes

i GATT, Artikel VI, med rubriken »Antidumping- och utjämningstullar».

Här uppdroges dock endast huvudlinjerna för en lagstiftning av

detta slag. Några detaljbestämmelser funnes ej. Dessa vore avsedda att

utformas av varje medlemsland för sig. I 1950 års förordning funnes emellertid

inga sådana detaljbestäminelser. Statsrådet och chefen för finansdepartementet

yttrade härom i proposition nr 228/1950 (s. 9): »Med hänsyn

bland annat till avsaknaden å svensk sida av erfarenhet rörande tilllämpningen

av dylika tullar är jag dock icke beredd att, såsom vissa av

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 0—7.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

de hörda näringsorganisationerna synas ha förutsatt, framlägga förslag till

detaljerade bestämmelser i ämnet utöver de i Havana-stadgan och i allmänna

tull- och handelsavtalet lämnade reglerna.» Något antidumpingärende

hade ännu icke avgjorts av Kungl. Maj :t. Två ärenden vore emellertid

anhängiggjorda. Redan under den hittillsvarande behandlingen av dessa

ärenden hade erfarenheter gjorts angående de problem som mötte vid påläggandet

av dylika tullar. Bristande erfarenhet kunde därför knappast

längre sägas utgöra ett hinder för att utfärda detaljerade bestämmelser. Ett

flertal principiella frågor hade sålunda aktualiserats genom de nu anhängiggjorda

ärendena. Bland de viktigaste märktes frågan, hur den så kallade

dumpingmarginalen skulle kunna fastställas på ett tillfredsställande sätt.

Dumpingmarginalen utgjordes av skillnaden mellan det normala hemmamarknadspriset

i exportlandet och det dumpade exportpriset. Att därvid

fastställa ett korrekt hemmamarknadspris kunde uppenbarligen bliva vanskligt.

Utländska antidumpinglagar hade i detta avseende föreskrivit olika

tillvägagångssätt, varvid särskilt kunde nämnas förhörsförfaranden och

plikt att till tullmyndighet å exportfakturor uppgiva nödiga uppgifter. En

annan betydelsefull fråga vore, vid vilken tidpunkt och hur länge en antidumpingtull

eller en utjämningstull skulle utgå. Sådana tullar kunde nämligen

icke påläggas generellt. Det förhållandet att tullmyndigheterna dessutom

saknade instruktioner för förfarandet vid tullpåläggning av ifrågavarande

art bidroge vidare till oklarheten kring dessa frågor. Slutligen

borde uppmärksammas att man i överensstämmelse med utländska antidumpingprocedurer

borde tillskapa möjligheter för samtliga berörda parter

att yttra sig över det slutgiltiga påläggandet av antidumping- och utjämningstullar.

Det vore sålunda uppenbart, att frånvaron av vägledande bestämmelser

och smidiga former lämnade såväl sökanden som myndigheterna

i ovisshet och tvekan samt medförde risk att proceduren fördröjdes.

Det framstode därför som ett behov, att erforderliga bestämmelser beträffande

formerna för fastställande och påläggande av antidumping- och utjämningstullar

utfärdades.

Representanter för handelsdepartementet och generaltullstyrelsen har inför

utskottet lämnat upplysningar i det föreliggande ärendet.

Utskottet. Genom beslut av 1950 års riksdag har Sverige anslutit sig till

allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) enligt ett år 1949 i Annecy upprättat

anslutnmgsprotokoll. I det allmänna tull- och handelsavtalet liksom

i Havana-stadgan finnes bestämmelser innebärande rätt att uttaga antidumping-

och utjämningstullar. Sverige är sålunda berättigat att ingripa

mot dumpingföreteelser genom speciella tullar, vilka kan uttagas endast

för de varor som verkligen utgör föremål för dumping. Till förverkligande

av dessa möjligheter till inskridande mot dumping framlades i proposition

nr 228 till 1950 års riksdag förslag till förordning angående rätt

för Konungen att förordna om uttagande av antidumping- och utjämnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7. 11

tullar. Propositionen godkändes av samma års riksdag. Ifrågavarande bestämmelser,

vilka gäller till och med den 30 juni 1953, hänvisar till de

nyssnämnda internationella överenskommelserna och innebär ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att i förekommande fall förordna om uttagande

av dylika tullar. För att undvika skadeverkningar under den tid, som erfordras

för närmare utredning i dumpingfrågor, äger Kungl. Maj :t vidtaga

provisoriska förordnanden i avvaktan på utredningens slutförande.

Nu föreliggande proposition nr 18 innehåller förslag till förordning om

fortsatt giltighet av 1950 års förordning till och med den 30 juni 1955. I

en i propositionen omnämnd, underdånig skrivelse från generaltullstyrelsen

har styrelsen hemställt om utsträckning av giltighetstiden av 19o0 års

förordning samt framhållit bl. a., att något förordnande enligt författningen

hittills icke meddelats men att önskemål framställts om införande av

antidumpingtull för vissa varor.

I de i anledning av propositionen nr 18 väckta, likalydande motionerna

1:291 och 11:212 har hemställts, att riksdagen måtte anhålla att Kungl.

Maj :t framlade förslag till riksdagen angående erforderliga tillämpningsföreskrifter

till 1950 års förordning. Motionärerna har framhållit, att avsaknaden

av mera detaljerade bestämmelser angående bland annat den

s. k. dumpingmarginalen föranlett ovisshet samt att behov förelage av

föreskrifter rörande formerna för fastställande och påläggande av antidumping-

och utjämningstullar.

Några delade meningar torde icke råda om att en förlängning av giltighetstiden

för 1950 års förordning nu bör vidtagas. De i anledning av propositionen

väckta motionerna ger ej heller uttryck för annan mening. Motionärerna

har emellertid ansett, att 1950 års författning borde kompletteras

med tillämpningsföreskrifter, samt hemställt, att riksdagen måtte

begära förslag till dylika föreskrifter. Utskottet vill i anledning därav framhålla,

att Kungl. Maj :ts bemyndigande att ingripa mot dumpingföreteelser

anknutits till ovannämnda internationella överenskommelser, vilkas allmänna

bestämmelser angiver ramen för Kungl. Maj :ts befogenhet att företaga

dylikt ingripande. Vidare vill utskottet betona, att bekämpande av sådana

företeelser, varom nu är fråga, medför problem av invecklad natur och

att en samverkan av skilda åtgärder i det enskilda fallet kan vara påkallad.

För sin del finner utskottet att tillämpningen av förordningen om antidumping-

och utjämningstullar i det särskilda fallet väsentligen är en fråga av

teknisk och administrativ natur. Det allmänna syftet med författningen om

antidumping- och utjämningstullar skulle i viss man kunna motverkas genom

att riksdagen utfärdade detalj föreskrifter. Utskottet anser sig därför

icke böra förorda att riksdagen utfärdar bindande direktiv för tillämpningen

av 1950 års förordning. Utskottet vill emellertid understryka förevarande

spörsmåls betydelse med hänsyn till svensk produktion och sysselsättning

samt uttrycka angelägenheten av att ärendena rörande antidumping behandlas

med den skyndsamhet, som förhållandena i det särskilda fallet medger.

Bemyndigandet enligt förordningen för Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder mot

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

dumpingföreteelser innebär rätt för Kungl. Maj :t att meddela nödiga föreskrifter

i administrativ väg. Denna ordning finner utskottet också mest ändamålsenlig.

Utskottet tillstyrker alltså den förevarande propositionen men

finner icke skäl biträda det framställda motionsyrkandet och avstyrker således

de likalydande motionerna 1:291 och 11:212.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 18, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om fortsatt giltighet av förordningen

den 12 maj 1950 (nr 164) angående rätt för Konungen

att förordna om uttagande av antidumping- och utjämningstullar;

samt

B) att de likalydande motionerna I: 291 av herr Spetz och

11.212 av herr Edström icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första

berg*, Söderquist,

kammaren: herrar Heuman, Franzon, Spetz, Falk RamDamström,

Wehtje* och Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osbv Orgård

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd

Brandt och Kollberg*. Jb ’

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

537155. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:53 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. a1 i texten