Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av periodiskt understöd och av stipendier samt angående avdragsrätt för studiekostnader.

1953-02-19 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:8, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av periodiskt understöd och av stipendier samt angående avdragsrätt för studiekostnader.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr 8—9.

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

1

Nr 8.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av periodiskt understöd och

av stipendier samt angående avdragsrätt för studiekostnader.

(2:a avel.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 162 av herr Magnusson m. fl. samt II: 215

av herrar Kgling och Nilsson i Göingegården, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville

för 1954 års riksdag framlägga förslag till sådan ändring av bestämmelserna

i kommunalskattelagen, att periodiskt understöd till studerande jämställes

med övriga avdragsgilla periodiska understöd samt att avdrag får åtnjutas

för studiekostnader»; samt

2) de likalydande motionerna I: 269 av herr Magnusson m. fl. och II: 213

av herr Kgling, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ger 1950 års skattelagssakkunniga sådana direktiv

att frågan om beskattning av stipendier snarast möjligt blir föremål

för en allsidig utredning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 213 och II: 215.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskaltelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RÅ 1936 Fi not. 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 inom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö3. 7 samt. Nr 8—9.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §

är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga

beskattningen.

Jämlikt 19 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig inkomst enligt

nämnda lag icke räknas stipendier till studerande vid undervisningsanstalt

eller eljest avsedda för mottagarens utbildning. Enligt 2 § förordningen om

statlig inkomstskatt skall nämnda bestämmelse äga tillämpning jämväl vid

den statliga taxeringen. Ifrågavarande stadgande tillkom vid 1928 års skattelagstiftning

efter förslag av 1921 års kommunalskattekommitté. Någon särskild

motivering härför anfördes icke i kommitténs betänkande, där det endast

uttalades, att »motsvarande bestämmelse saknas för närvarande men

vad som sålunda föreslagits innebär icke någon ändring i vad som hittills

i praktiken tillämpats».

I praxis har frågan om stipendiers behandling i beskattningshänseende

endast i ringa omfattning blivit belyst. Några rättsfall finnes dock. Sålunda

har docentstipendier förklarats vara i sin helhet skattepliktiga i ett flertal

rättsfall (RÅ 1930 ref. 78, 1931 not. 1312 m. fl.). Av professor vid Uppsala

universitet från statskontoret uppburet, såsom forskningsbidrag betecknat belopp

har ansetts utgöra skattepliktig inkomst (RÅ 1943 not" 332). Stipendium

å 750 kronor för genomgående av polisskola har ansetts utgöra skattepliktig

inkomst (RÅ 1934 not. 35). Löneförmån, som utgått under studieresor,

har icke betraktats såsom stipendium utan beskattats (RÅ 1938 not.

272). Arvoden, som enligt kungl. brev den 30 juni 1943 utgått till landsfiskalselever

och landsfiskalsaspiranter under utbildningstiden, har ansetts icke

skattepliktiga (Rå 1948 ref. 51). Däremot har såsom skattepliktig inkomst

ansetts bidrag till uppehälle åt elev vid telegrafverkets undervisningsanstalt,

provårsarvode samt förmåner, som under utbildningstiden utgår "till sjuksköterskeelever

vid Röda korsets sjukhem och Sophiahemmet (RÅ 1952

ref. 23). Ett av en författare uppburet stipendium från Albert Bonniers stipendiefond

har ansetts ej vara skattepliktigt med hänsyn till de omständigheter,

under vilket stipendiet utgått (utan ansökan och utan utförande av

något särskilt arbete) (RA 1936 ref. 55). Däremot har fast understöd av

statsmedel åt skönlitterära författare ansetts utgöra skattepliktig inkomst

(RÅ 1935 ref. 36); likaså statliga stipendier åt yngre svenska musikidkare

m. m. (RÅ 1948 not. 1209) samt bidrag från Björnska fonden till operaelev

(RÅ 1947 not. 418). Även ett från den under riddarhusets förvaltning stående

Carlesonska stipendiefonden uppburet belopp har ansetts skattepliktigt

(RÅ 1940 not 937).

19H års allmänna skattekommitté har i sitt år 1950 avgivna betänkande

nr IV (SOU 1950: 21) framlagt förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser

för beskattning av periodiskt understöd. Vidare har kommittén år 1951

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

avgivit betänkande nr V (SOU 1951: 13) angående studiekostnaders behandling

i beskattningshänseende.

I förstnämnda betänkande har kommittén i fråga om periodiskt understöd

och därmed jämförlig periodisk utbetalning såsom huvudregel föreslagit,

att utbetalningar, vilka innebär överflyttning av förmögenhet eller

vilka skett i syfte att mildra progressionen vid beskattning, icke skall anses

utgöra periodiskt understöd. Om det utgivna beloppet är större än som

kan anses skäligt med hänsyn till mottagarens ekonomiska förhållanden och

omständigheter i övrigt, skall utbetalningen enligt kommitténs förslag helt

eller delvis betraktas såsom gåva. Den föreslagna begränsningen av avdragsrätten

skall dock icke gälla, då utbetalningen utgör omkostnad i viss förvärvskälla

eller utgår på grund av skilsmässodom, utgör skadestånd, utgår

från familjestiftelse, på grund av testamente o. d.

Kommittén har i fråga om periodiskt understöd till annans undervisning

eller uppfostran föreslagit den ändringen, att avdrag skall medgivas för dylikt

understöd till barn, vilket under beskattningsåret fyllt minst 17 år och icke

tillhör givarens hushåll. Understödet skall utgöra skattepliktig intäkt för

mottagaren.

Har skattskyldig under större delen av beskattningsåret underhållit hemmavarande

barn, som under samma år fyllt minst 17 år och åtnjutit heltidsundervisning

vid läroanstalt, skall den skattskyldige enligt kommitténs

förslag vid taxering till inkomstskatt erhålla ett särskilt avdrag å 700 kronor.

Detta dock under förutsättning att barnet icke åtnjutit inkomst överstigande

700 kronor.

Kommittén har slutligen föreslagit en ändring av 39 § b) förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt. Den nuvarande bestämmelsen om skattefrihet

för gåva till undervisning och uppfostran kan tolkas på ett sätt som medgiver

obehörig skattelindring. Syftet med den föreslagna författningsändringen

är att hindra dylika missbruk. Detta syfte har kommittén ansett sig

kunna vinna genom att i författningsrummet angiva att skattefrihet för sådan

gåva endast skall åtnjutas om omständigheterna är sådana, att gåvotagaren

genom gåvan kan anses ha tillförsäkrats en förmån, som han eljest

icke skulle ha åtnjutit.

I ett särskilt yttrande till betänkandet har herrar Sjödahl och Werner förklarat

sig icke kunna ansluta sig till förslaget om avdrag för och beskattning

av periodiska understöd till annans undervisning och uppfostran samt

om särskilt avdrag för studerande barn över 17 års ålder, som vistas i

hemmet.

I avseende å studiekostnadernas skatterättsliga behandling har kommittén

i betänkandet nr V föreslagit i huvudsak följande. Under förutsättning att

skattskyldig utövar sådan förvärvsverksamhet, att det är sannolikt, att

hans genom akademisk eller därmed jämförlig examen vunna utbildning är

till väsentligt gagn i förvärvsverksamheten, skall avdrag medgivas för under

beskattningsåret verkställd avbetalning å studieskuld, dock alt avdrag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

för sådan avbetalning icke får medgivas med högre belopp än som svarar

mot vad som återstår av intäkten i förvärvskällan, sedan övriga utgifter

fråndragits. Avdrag för amortering får endast medgivas, därest den skattskyldiges

förmögenhet vid beskattningsårets ingång är negativ. Sammanlagt

får skattskyldig för skuldavbetalningar icke erhålla avdrag med högre

belopp än som godkänts såsom vid taxering avdragsgill studieskuld. Såsom

sådan skuld må godkännas ett belopp icke överstigande en beräknad kostnad

av 2 500 kronor för studieår, dock högst under det antal år, som kan

anses utgöra genomsnittlig studietid för avläggande av den examen, varom

är fråga. Befinnes det uppenbart, att studieskuld, som skattskyldig ådragit

sig för bestridande av kostnader för akademisk eller därmed jämförlig

examen, belöper allenast å del av studietiden, må den avdragsgilla studieskuldens

belopp jämkas med hänsyn till vad som kan anses skäligt på

grund av omständigheterna. Icke i något fall må såsom avdragsgill studieskuld

godkännas högre belopp än skillnaden mellan den skattskyldiges samtliga

skulder och hans till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar

vid utgången av det år, under vilket den skattskyldige avslutat sina studier.

I avdragsgill studieskuld får endast inräknas sådan skuld, som skattskyldig

ådragit sig för bestridande av utgifter för studier efter avlagd studentexamen

eller därmed jämförlig examen.

Har efter utgången av det beskattningsår, under vilket examen avlagts,

arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken skatt skall utgå enligt förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt, tillfallit skattskyldig, skall värdet

av vad sålunda tillfallit honom avräknas från vad som enligt vad ovan

sagts kan godkännas såsom avdragsgill studieskuld.

Mot av kommittén föreslagna bestämmelser om avdragsrätt för avbetalning

har ledamoten herr Strandh anmält reservation dock utan att avgiva

särskilt yttrande.

I sitt betänkande nr IV har kommittén jämväl berört frågan om beskattningen

av stipendier. Beträffande stipendier till studerande vid undervisningsanstalter

eller eljest avsedda för mottagarens utbildning har kommittén

föreslagit, att i 19 § kommunalskattelagen något utförligare skall

angivas när skattefritt stipendium föreligger. De principer, som kommittén

följt vid utformningen av sitt förslag, avviker endast i vissa hänseenden

från de nu i praxis tillämpade. Kommittén föreslår sålunda, att ifrågavarande

stipendier skall vara skattefria därest bidraget icke kan anses hava

föranletts av ett anställningsförhållande mellan bidragsgivaren och

mottagaren eller grundar ett sådant anställningsförhållande eller utgör ersättning

för mistade löneförmåner. Kommittén har vidare uttalat, att i

samband med spörsmålet om nyssnämnda stipendier uppkomme frågan

hur exempelvis statens stipendier till skönlitterära författare skulle behandlas

i beskattningshänseende. Enligt kommitténs mening kunde här

icke vara fråga om bidrag till mottagarens utbildning utan snarare ett

bidrag för möjliggörande av viss förvärvsverksamhet. Om skattefrihet för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

5

dylika bidrag skulle införas, borde detta tydligen ske på annan grund än

den på vilken gällande skattefrihet för stipendier för undervisning och

uppfostran byggde. Skillnaden mellan statens författarestipendier och de

understöd, som utginge av samma anslag, vore så obetydlig att därest stipendierna

fritoges från beskattning en dylik förmån borde införas även

för understöden. Kommittén funne emellertid för sin del att denna fråga

vore av sådan beskaffenhet att den lämpligen borde upptagas i annat sammanhang.

Frågan om ändrade bestämmelser angående beskattning av periodiskt

understöd samt om rätt att vid inkomsttaxering åtnjuta avdrag för vissa

studiekostnader var föremål för behandling vid 1952 års riksdags vårsession.

Då hemställdes nämligen i flera motioner om lagstiftningsåtgärder

i anledning av de förslag kommittén framlagt i dessa hänseenden, under

det att i andra motioner förordades en översyn av förslagen. Sålunda yrkades

i de likalydande motionerna 1:214 och 11:285, att riksdagen måtte

besluta författningsändringar av i huvudsak den innebörd kommittén föreslagit

samt att ändringarna måtte träda i kraft den 1 januari 1953. Motionärerna

förordade i sistberörda motioner väsentligen följande ändringar

i kommitténs förslag, nämligen viss uppmjukning rörande avdragsrätten

för bidrag till studerande tillhörande givarens hushåll, viss ändring av underlaget

för beräknande av avdragsgill studieskuld, avdragsrätt för avbetalning

av icke förvärvsarbetande makes studieskuld samt sådana över
O

... o

gångsbestämmelser, att även den som avlagt examen tidigare än fem ar

före författningsändringarnas ikraftträdande måtte kunna erhålla avdrag

för återstående amortering. Vidare yrkades i de likalydande motionerna

1:291 och 11:382, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen,

att avdrag medgåves för studiekostnader oavsett hur studierna

finansierats samt att riksdagen i övrigt måtte antaga det av kommittén

framlagda förslaget i fråga om studiekostnadernas skatterättsliga

behandling. Slutligen yrkades i de likalydande motionerna 1:216 och 11:287

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag till 1953 års riksdag

beträffande avdragsrätt för studiekostnader avseende såväl akademiska

och därmed jämförliga studier som yrkesutbildning inom jordbruk, handel,

hantverk, sjuk- och hälsovård, socialt arbete m. in. I sitt betänkande

nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet givetvis icke vore

berett att då taga ställning till skattekommitténs förslag i förevarande

delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts. Den nuvarande

regleringen av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig

periodisk utbetalning hade emellertid under senare år blivit föremål

för åtskillig kritik, och utskottet ansåge därför angeläget, att riksdagen

bereddes tillfälle att pröva ett förslag till ändrade bestämmelser i fråga

om avdragsrättens utformning. Utskottet ansåge även frågan om den skatterätlsliga

behandlingen av studiekostnader vara av den vikt, att en lösning

av densamma icke borde uppskjutas. Utskottet föreslog därför riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Mnj:t hemställa om proposition, om möj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

ligt till 1953 års riksdag, med förslag till ändrade regler angående den

skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd in. in. och studiekostnader.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

^ samma års riksdags höstsession anförde chefen för finansdepartementet

i anledning av en framställd interpellation, att det befunnits eriorderligt

med en ytterligare översyn av de av skattekommittén framlagda

förslagen till bestämmelser om periodiskt understöd och avdrag för studiekostnader.

I anledning därav hade Kungl. Maj:t den 20 juni 1952 överlämnat

förslagen till 1950 års skattelagssakkunniga för att överses ur de

synpunkter skattelagssakkunniga hade att beakta. Med hänsyn till planen

för de skattelagssakkunnigas arbete torde det i varje fall vara uteslutet att

öveisjnen kunde hinna ske a sadan tid att förslag i berörda ämnen skulle

kunna föreläggas 1953 års riksdag.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:16 2 och 11:215 har motionärerna

“selat understryka angelägenheten av att frågan om avdragsrätt för

studiekostnader liksom frågan om den skatterättsliga behandlingen av

periodiskt understöd till studerande snarast möjligt bringades till sin lösning.

Någon anledning att i skattehänseende göra skillnad mellan periodiskt

understöd som tillfölle studerande och annat periodiskt understöd

lorelåge icke. Ändringen i skatteförmågan för givaren respektive mottagaren

av understödet vore densamma, oavsett om understödet av mottagaren

an\ändes för studier eller för annat ändamål. Vad anginge studiekostnaderna

vore dessa otvivelaktigt att jämföra med andra kostnader för

intäktens förvärvande. Den verkliga skatteförmågan framkomme därför

icke om ej förefintliga sådana kostnader beaktades.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:2 69 och 11:213

framställda yrkandet har anförts bland annat följande. Skattekommittén

hade till behandling upptagit endast stipendier som utginge till undervisning

eller utbildning. Hur exempelvis stipendier till skönlitterära författare

skulle behandlas i beskattningshänseende hade kommittén icke ingått

på. Det syntes motionärerna uppenbart, att frågan om stipendiers beskattning

icke erhållit en tillfredsställande lösning i skattelagstiftningen. Likartade

stipendier bleve på olika håll föremål för skiftande bedömning vid

taxeringen. Särskilt syntes detta gälla beträffande s. k. författarstipendier.

I allmänhet torde dessa icke vara förenade med något vederlag från

mottagarens sida eller ha något direkt samband med dennes förvärvsverksamhet.

Detta hade emellertid icke hindrat att de på många håll tagits upp

till beskattning. Enligt uppgift hade förevarande fråga överlämnats till

1950 års skattelagssakkunniga. Det vore emellertid ovisst om de sakkunniga

komme att taga upp frågan inom snar framtid. Då stipendieväsendet

på senare tid mycket starkt utvecklats, syntes det angeläget att riksdagen

finge tillfälle att taga ställning till frågan utan alltför stort dröjsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. <

Utskottet. I de nu förevarande, likalydande motionerna 1:162 och 11:215

har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om förslag till

1954 års riksdag om sådana författningsändringar, att periodiskt understöd

till studerande jämställes med övriga avdragsgilla periodiska understöd samt

att avdrag får åtnjutas för studiekostnader. Vidare yrkas i de likalydande

motionerna I: 269 och II: 213, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att 1950 års skattelagssakkunniga finge sådana direktiv att

frågan om beskattning av stipendier snarast möjligt bleve föremål för en allsidig

utredning.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1944 års allmänna

skattekommitté i avgivna betänkanden framlagt förslag angående ändrade

bestämmelser för beskattningen av periodiskt understöd in. in. samt rörande

studiekostnaders behandling i beskattningshänseende, därvid kommittén

även berört frågan om beskattningen av stipendier.

Vid föregående års riksdag framställdes i flera motioner yrkanden om

lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda kommittéförslag såvitt

anginge frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd

och studiekostnader. I andra motioner åter förordades en översyn av förslagen

i dessa delar. I sitt i anledning av nämnda motioner avgivna betänkande

nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet givetvis icke

vore berett att då taga ställning till kommitténs förslag i berörda delar och

de ändringar däri, varom yrkande framställts i motionerna. Utskottet uttalade

emellertid, att den nuvarande regleringen av avdragsrätten för periodiskt

understöd och därmed jämförlig periodisk utbetalning under senaie

år blivit föremål för åtskillig kritik, varför utskottet ansåge det angeläget,

att riksdagen bereddes tillfälle att pröva ett förslag till ändrade bestämmelser

i fråga om avdragsrättens utformning. Även frågan om den skatterättsliga

behandlingen av studiekostnader ansåge utskottet vara av den vikt,

att en lösning av densamma icke borde uppskjutas. Utskottet föreslog däiför

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag, om möjligt

till 1953 års riksdag, till ändrade bestämmelser i berörda hänseenden.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Förslagen bar såsom chefen för finansdepartementet framhållit i sitt

ovannämnda interpellationssvar överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga

för ytterligare översyn. Någon proposition på grundval av förslagen

beräknades i varje fall icke att kunna föreläggas 1953 års riksdag.

I likhet med vad 1952 års riksdag uttalat anser utskottet önskvärt att ett

förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt

understöd in. in. och studiekostnader sa snart som möjligt föielägges

riksdagen. Med hänsyn till att föregående års riksdag hemställt därom

i skrivelse till Kungl. Maj :t finner utskottet skäl ej föreligga att nu förorda

skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Vad särskilt angår det i de likalydande motionerna 1:269 och 11:213

framförda yrkandet får utskottet erinra om alt skattekommittén i sitt betänkande

nr IV berört den skatterättsliga behandlingen av stipendier över

huvud taget, även om kommittén i sill slutliga förslag endast tagit ställ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

ning till frågan om beskattningen av sådana stipendier, som utgår till undervisning

eller utbildning. I detta sammanhang vill utskottet för sin del

blott framhålla, att i beskattningshänseende ett nära samband råder mellan

periodiskt understöd samt stipendier och andra liknande bidrag ävensom

att nu gällande ordning medfört åtskilliga tolkningssvårigheter. På

grund härav torde vid 1950 års skattelagssakkunnigas översyn av kommitténs

förslag även de i sistnämnda motioner berörda mera allmänna spörsmålen

komma att ytterligare belysas.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda skäl icke föreligga att tillstyrka

bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 162 av herr Magnusson

m. fl. samt II: 215 av herrar Kyling och Nilsson i Göingegården

om ändrade bestämmelser angående beskattningen

av periodiskt understöd samt angående avdragsrätt för

studiekostnader icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd

; ävensom

2) att de likalydande motionerna I: 269 av herr Magnusson

in. fl. och II: 213 av herr Kyling om utredning av frågan

om beskattning av stipendier icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elofsson, Spetz, Velander

Fa k, Soderquist, Einar Eriksson, Damström, Rune Johansson och

Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgard, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Brandt, Anderson i

Sundsvall och Jansson i Aspeboda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.