Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om rätt att vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av undervisning.

1953-02-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:9, Betänkande i anledning av väckt motion om rätt att vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av undervisning.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

9

9.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

rätt att vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta

avdrag för gåvor till humanitära, litterära, religiösa

eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av

undervisning.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, 1:271,

av herr Ohlon har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla

om utredning rörande rätt till avdrag från statlig inkomstskatt för belopp

upp till en viss procent av den skattskyldiges inkomst, om den skattskyldige

skänkt beloppet till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga

ändamål eller till undervisningsändamål».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Avdrag må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill

hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

icke ansetts kunna medgivas, såvida bidraget icke lämnats av rörelseidkare

till tekniskt-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Icke heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t. ex. RÄ 1941 ref. nr 5 och RÄ 1941 Fi not. 534). Däremot

har vid beräkning av inkomst av rörelse avdrag medgivits rörelseidkare för

bidrag till välfärdsanordningar för i företaget anställda (se t. ex. RÅ 1946

Fi not. 135 och RÅ 1947 Fi not. 650).

I en vid 1950 års riksdag väckt motion II: 378 (av herr Håslad) hemställdes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning och förslag i sylte att avdragsrätt infördes för donationer till vetenskaplig

undervisning och forskning. Utgångspunkten för motionärens yrkande

vore den bestämda övertygelsen att staten, som numera så gott som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 0.

helt bure ansvaret för den vetenskapliga undervisningens och forskningens

utveckling och förkovran, i framtiden icke bleve i stånd att ensam sörja

därför. För att stimulera enskilda att stödja våra lärdomsanstalter i en mera

verksam skala torde det vara nödvändigt att i någon form lätta på reglerna

för dylika gåvor. I sitt i anledning av motionen avgivna, av riksdagen godkända

betänkande nr 30 anförde 1950 års bevillningsutskott bland annat

följande:

»Frågan om avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till allmännyttiga ändamål

bär tidigare vid flera tillfällen varit under behandling i riksdagen. Utskottet

får i detta hänseende erinra om att enligt beslut vid 1938, 1939, 1941

och 1942 års riksdagar genom särskilda författningar föreskrivits, att skattskyldig

skulle äga rätt att vid taxering vissa år enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet,

luftskvddet, hemvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt upphörde med

utgången av det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes år 1943.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj :t att

medgiva skattskyldig — som under beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

år 1944 eller år 1945, lämnat penninggåva ej understigande visst

belopp till internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen

i krigshärjade länder — avdrag vid taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt för sådan gåva.

De sålunda av riksdagen gjorde medgivandena i fråga om avdragsrätt för

gåvor ha föranletts av de vid den tid, då medgivandena lämnades, föreliggande

särskilda förhållandena, och de ha, såsom framgår av vad nu nämnts,

varit till tiden begränsade. Av bevillningsutskottet har vid varje tillfälle, då

fråga om sådan avdragsrätt varit under bedömande, uttalats, att bestämmelser

av detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer, som

låge till grund för gällande skattelagstiftning. Utskottet har även vid upprepade

tillfällen framhållit angelägenheten av att främjandet av behjärtansvärda

eller eljest allmännyttiga ändamål icke skedde i form av lättnader

vid beskattningen utan att, i den mån stöd från statens sida för något ändamål

befunnes påkallat, detta stöd lämnades i form av anslag till det avsedda

ändamålet. Då 1943 års bevillningsutskott — under uttalande av

principiella betänkligheter av nu angiven art — tillstyrkte det ovannämnda

bemyndigandet för Kungl. Maj :t att medgiva avdragsrätt för gåvor till internationellt

hjälparbete, underströk utskottet starkt vikten av att ett medgivande

av denna avdragsrätt icke finge innebära ett återbeträdande av den

väg för anslagsbeviljande i form av skattelättnad, som riksdagen genom sitt

tidigare ställningstagande till hithörande spörsmål velat undvika.

Det lärer väl kunna antagas, att införandet av en avdragsrätt sådan som

den av motionären asyftade skulle kunna stimulera till gåvor för vetenskaplig

undervisning och forskning. I nuvarande statsfinansiella läge, där statsmakterna

nödgas iakttaga stor återhållsamhet i fråga om beviljande av anslag

till kulturella intressen, skulle det måhända även kunna synas som

om vissa skäl talade för den av motionären ifrågasatta anordningen. Det

bör emellertid uppmärksammas, att i sådana fall, då en avdragsrätt kunde

bliva av betydelse, en avsevärd del av gåvan skulle motsvaras av därå belöpande

skatt. Ur principiell synpunkt måste det anses betänkligt att i skattelagstiftningen

införa en avdragsrätt, som icke är förenlig med de nu gällande

grunderna för denna lagstiftning. Därest motionärens önskemål beträffande

vetenskaplig undervisning och forskning skulle tillmötesgås, torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

det med tämligen stor visshet kunna förutses, att krav på en motsvarande

utsträckning av avdragsrättcn till andra områden konime att framställas.

Vad som förekommit i samband med införandet av den under några år medgivna

avdragsrättcn för gåvor till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet och

sjövärnskåren, i vilket hänseende här må erinras om de vid 1943 ars riksdag

motionsvis framställda yrkandena om införande av avdragsrätt jämväl

för gåvor till ett flertal andra ändamål, manar enligt utskottets mening till

iakttagande av försiktighet vid bedömandet av fragan, huruvida skatteförmåner

av förevarande slag böra medgivas.

Utskottet anser sig fördenskull icke böra förorda, att ytterligare skattelättnader

för vetenskaplig undervisning och forskning än som redan nu äro

medgivna införas i vår skattelagstiftning. Det nu rådande statsfinansiella

läget kan enligt utskottets mening icke motivera ett frångående av den tidigare

från riksdagens sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga

ändamål icke bör ske genom lättnader vid beskattningen utan

att, i den mån stöd från statens sida för något ändamal befinnes påkallat,

detta stöd bör lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

den ifrågavarande motionen.»

Vid 1951 års riksdag yrkades i motionen II: 363 (av herr Johnsson i Stockholm),

att riksdagen ville för sin del uttala sin anslutning till förslaget om

skattefrihet för gåvor till enskilda sociala lijälpinstitutioner intill en viss

gräns och hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag i ärendet.

Motionären framhöll, att vid sidan av och ofta i intimaste samarbete med

de av stat och kommun bedrivna verksamheterna för att hjälpa människor

i förekommande nödlägen arbetade i vårt land en stor mängd enskilda

lijälpinstitutioner i samma syfte. Dessa institutioner bedreve i betydande

utsträckning verksamhet, som vore av stor betydelse för samhället och enskilda

människor, men som helt vore beroende av enskildas gåvomedel. Det

skulle vara av eu utomordentlig hjälp, om en bidragsgivare vid inkomsttaxeringen

kunde få avdrag för bidrag till enskild social institution för t. ex.

upp till fem procent av sin inkomst. På hemställan av 1951 års bevillningsutskott

i dess betänkande nr 8 lämnades motionen av riksdagen utan åtgärd.

Såsom motivering för sitt avslagsyrkande anförde utskottet i huvudsak

samma principiella synpunkter, som uttalats i förenämnda betänkande

nr 30 av 1950 års bevillningsutskott.

Av innehållet i den förevarande motionen må här återgivas följande. Det

hade flera gånger varit under diskussion att bereda skattelättnader för gåvor

till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller befrämjande

av undervisning. Den svenska lagstiftningen innehölle inga andra

regler om skattelättnader för dylika ändamål än att vissa juridiska personer

vore befriade från skatt på grund av alt de dreve verksamhet, som man önskade

gynna. Det syntes emellertid kunna övervägas huruvida icke en ändring

i förevarande hänseende i skattelagstiftningen borde ske. Gåvor till

ovan angivna ändamål hade varit och vore av stor vikt för utvecklingen i

landet, och de syntes därför böra befrämjas genom skattelättnader. Enligt

motsvarande amerikanska bestämmelser medgåves skattefrihet för ett be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

]o])[) upp till 15 procent av skattebetalarens beskattningsbara inkomst såvida

beloppet skänktes till en korporation, styrelse eller samhällelig institution,

som uteslutande vore organiserad för och verkade för humanitära,

litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller i undervisningssyfte.

Dylika foundations hade varit av betydelse icke blott inom Förenta staterna

utan hade främjat det kulturella och vetenskapliga livet långt utanför dess

gränser bland annat i Sverige. Hur bestämmelsen borde tillämpas hade

lagts i domstolarnas hand. Det syntes böra övervägas, huruvida icke själva

grundtanken i det amerikanska systemet borde införlivas med den svenska

lagstiftningen.

Utskottet. I förevarande motion har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av frågan om rätt till avdrag

vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor till humanitära, litterära,

religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål,

därvid dock motionären förutsatt en begränsning av det avdragsgilla beloppet

till en viss procent av den skattskyldiges inkomst. Till stöd för det

framförda yrkandet har motionären framhållit den vikt gåvor till sådana

ändamål hade för utvecklingen i landet, varjämte motionären hänvisat till

den avdragsrätt, som i nu ifrågavarande hänseenden förefunnes enligt vissa

skattebestämmelser i Amerikas förenta stater.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga

ändamål har tidigare upprepade gånger varit föremål för riksdagens

behandling. Enligt beslut vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års riksdagar föreskrevs

sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering visst år enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdragför

gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt tillämpades

senast vid 1943 års taxering. Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades

vidare Kungl. Maj:t medgiva, att skattskyldig vid taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt år 1944 och 1945 finge åtnjuia avdrag för

penninggåvor ej understigande visst belopp till internationellt hjälparbete

för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. De sålunda

gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden och

varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan avdragsrätt

varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats, att bestämmelser

av detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer,

som låge till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet städse

framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga

ändamål icke borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande

fall genom direkt bidrag från statens sida. Då sedermera i motionsvis

framställda yrkanden liknande avdragsrätt begärts för gåvor till

vetenskapliga eller humanitära institutioner har dessa varje gång avvisats

av riksdagen. Sålunda yrkades i en vid 1950 års riksdag väckt motion

II: 378 utredning i syfte att avdragsrätt för donationer till vetenskaplig undervisning

och forskning matte införas. Samma års bevillningsutskott erin
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

rade då i sitt i anledning av motionen avgivna betänkande nr 30, vilket

godkändes av riksdagen, om riksdagens ovannämnda principiella uttalanden.

Jämväl 1951 års bevillningsutskott erinrade därom i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 8 i anledning av väckt motion, II: 363, vari åsyftades

införandet av skattefrihet för gåvor till sociala hjälpinstitutioner.

I anledning av vad i den föreliggande motionen anförts får utskottet erinra

om att de ändamål, motionären avser att främja, redan enligt gällande lagstiftning

i viss utsträckning intager en förmånsställning i beskattningshänseende.

Från skattskyldighet till såväl arvsskatt som gåvoskatt är sålunda

befriad stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att

främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, vård av behövande

ålderstigna, sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig undervisning

eller forskning. Motsvarande skattebefrielse föreligger jämväl enligt förordningen

om kvarlåtenskapsskatt. I fråga om inkomstbeskattningen är stiftelse

med sådant ändamål som nyss sagts befriad från skattskyldighet, vid

kommunalbeskattningen för annan inkomst än av fastighet och av rörelse

samt vid den statliga beskattningen för annan inkomst än av rörelse.

Även om införandet av en sådan avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, som den

i den förevarande motionen avsedda, skulle kunna medverka till en ökad bidragsvillighet

från enskilda donatorers sida, anser sig utskottet icke kunna

förorda att ytterligare skattelättnader för befrämjandet av nu ifrågavarande

ändamål införes i vår skattelagstiftning. Vad motionären anfört kan enligt

utskottets förmenande icke motivera ett frångående av den tidigare från

riksdagens sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga

ändamål icke bör ske genom lättnader vid beskattningen utan alt, i den mån

stöd från statens sida för något ändamål befinnes påkallat, detta stöd bör

lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 271 av herr Ohlon om rätt att vid taxering

till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära,

litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller

för befrämjande av undervisning icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: Se under betänkandet nr 8.

537159. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.