Betänkande i anledning av väckt motion om rätt att vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av undervisning.
1953-02-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1953:9, Betänkande i anledning av väckt motion om rätt att vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av undervisning.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 9.
9
9.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
rätt att vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta
avdrag för gåvor till humanitära, litterära, religiösa
eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av
undervisning.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, 1:271,
av herr Ohlon har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla
om utredning rörande rätt till avdrag från statlig inkomstskatt för belopp
upp till en viss procent av den skattskyldiges inkomst, om den skattskyldige
skänkt beloppet till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga
ändamål eller till undervisningsändamål».
Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Avdrag må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning
icke ansetts kunna medgivas, såvida bidraget icke lämnats av rörelseidkare
till tekniskt-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren
företräder. Icke heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala
institutioner (se t. ex. RÄ 1941 ref. nr 5 och RÄ 1941 Fi not. 534). Däremot
har vid beräkning av inkomst av rörelse avdrag medgivits rörelseidkare för
bidrag till välfärdsanordningar för i företaget anställda (se t. ex. RÅ 1946
Fi not. 135 och RÅ 1947 Fi not. 650).
I en vid 1950 års riksdag väckt motion II: 378 (av herr Håslad) hemställdes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning och förslag i sylte att avdragsrätt infördes för donationer till vetenskaplig
undervisning och forskning. Utgångspunkten för motionärens yrkande
vore den bestämda övertygelsen att staten, som numera så gott som
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 0.
helt bure ansvaret för den vetenskapliga undervisningens och forskningens
utveckling och förkovran, i framtiden icke bleve i stånd att ensam sörja
därför. För att stimulera enskilda att stödja våra lärdomsanstalter i en mera
verksam skala torde det vara nödvändigt att i någon form lätta på reglerna
för dylika gåvor. I sitt i anledning av motionen avgivna, av riksdagen godkända
betänkande nr 30 anförde 1950 års bevillningsutskott bland annat
följande:
»Frågan om avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till allmännyttiga ändamål
bär tidigare vid flera tillfällen varit under behandling i riksdagen. Utskottet
får i detta hänseende erinra om att enligt beslut vid 1938, 1939, 1941
och 1942 års riksdagar genom särskilda författningar föreskrivits, att skattskyldig
skulle äga rätt att vid taxering vissa år enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet,
luftskvddet, hemvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt upphörde med
utgången av det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes år 1943.
Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj :t att
medgiva skattskyldig — som under beskattningsår, för vilket taxering verkställdes
år 1944 eller år 1945, lämnat penninggåva ej understigande visst
belopp till internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen
i krigshärjade länder — avdrag vid taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt för sådan gåva.
De sålunda av riksdagen gjorde medgivandena i fråga om avdragsrätt för
gåvor ha föranletts av de vid den tid, då medgivandena lämnades, föreliggande
särskilda förhållandena, och de ha, såsom framgår av vad nu nämnts,
varit till tiden begränsade. Av bevillningsutskottet har vid varje tillfälle, då
fråga om sådan avdragsrätt varit under bedömande, uttalats, att bestämmelser
av detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer, som
låge till grund för gällande skattelagstiftning. Utskottet har även vid upprepade
tillfällen framhållit angelägenheten av att främjandet av behjärtansvärda
eller eljest allmännyttiga ändamål icke skedde i form av lättnader
vid beskattningen utan att, i den mån stöd från statens sida för något ändamål
befunnes påkallat, detta stöd lämnades i form av anslag till det avsedda
ändamålet. Då 1943 års bevillningsutskott — under uttalande av
principiella betänkligheter av nu angiven art — tillstyrkte det ovannämnda
bemyndigandet för Kungl. Maj :t att medgiva avdragsrätt för gåvor till internationellt
hjälparbete, underströk utskottet starkt vikten av att ett medgivande
av denna avdragsrätt icke finge innebära ett återbeträdande av den
väg för anslagsbeviljande i form av skattelättnad, som riksdagen genom sitt
tidigare ställningstagande till hithörande spörsmål velat undvika.
Det lärer väl kunna antagas, att införandet av en avdragsrätt sådan som
den av motionären asyftade skulle kunna stimulera till gåvor för vetenskaplig
undervisning och forskning. I nuvarande statsfinansiella läge, där statsmakterna
nödgas iakttaga stor återhållsamhet i fråga om beviljande av anslag
till kulturella intressen, skulle det måhända även kunna synas som
om vissa skäl talade för den av motionären ifrågasatta anordningen. Det
bör emellertid uppmärksammas, att i sådana fall, då en avdragsrätt kunde
bliva av betydelse, en avsevärd del av gåvan skulle motsvaras av därå belöpande
skatt. Ur principiell synpunkt måste det anses betänkligt att i skattelagstiftningen
införa en avdragsrätt, som icke är förenlig med de nu gällande
grunderna för denna lagstiftning. Därest motionärens önskemål beträffande
vetenskaplig undervisning och forskning skulle tillmötesgås, torde
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 9.
det med tämligen stor visshet kunna förutses, att krav på en motsvarande
utsträckning av avdragsrättcn till andra områden konime att framställas.
Vad som förekommit i samband med införandet av den under några år medgivna
avdragsrättcn för gåvor till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet och
sjövärnskåren, i vilket hänseende här må erinras om de vid 1943 ars riksdag
motionsvis framställda yrkandena om införande av avdragsrätt jämväl
för gåvor till ett flertal andra ändamål, manar enligt utskottets mening till
iakttagande av försiktighet vid bedömandet av fragan, huruvida skatteförmåner
av förevarande slag böra medgivas.
Utskottet anser sig fördenskull icke böra förorda, att ytterligare skattelättnader
för vetenskaplig undervisning och forskning än som redan nu äro
medgivna införas i vår skattelagstiftning. Det nu rådande statsfinansiella
läget kan enligt utskottets mening icke motivera ett frångående av den tidigare
från riksdagens sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga
ändamål icke bör ske genom lättnader vid beskattningen utan
att, i den mån stöd från statens sida för något ändamal befinnes påkallat,
detta stöd bör lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet
den ifrågavarande motionen.»
Vid 1951 års riksdag yrkades i motionen II: 363 (av herr Johnsson i Stockholm),
att riksdagen ville för sin del uttala sin anslutning till förslaget om
skattefrihet för gåvor till enskilda sociala lijälpinstitutioner intill en viss
gräns och hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag i ärendet.
Motionären framhöll, att vid sidan av och ofta i intimaste samarbete med
de av stat och kommun bedrivna verksamheterna för att hjälpa människor
i förekommande nödlägen arbetade i vårt land en stor mängd enskilda
lijälpinstitutioner i samma syfte. Dessa institutioner bedreve i betydande
utsträckning verksamhet, som vore av stor betydelse för samhället och enskilda
människor, men som helt vore beroende av enskildas gåvomedel. Det
skulle vara av eu utomordentlig hjälp, om en bidragsgivare vid inkomsttaxeringen
kunde få avdrag för bidrag till enskild social institution för t. ex.
upp till fem procent av sin inkomst. På hemställan av 1951 års bevillningsutskott
i dess betänkande nr 8 lämnades motionen av riksdagen utan åtgärd.
Såsom motivering för sitt avslagsyrkande anförde utskottet i huvudsak
samma principiella synpunkter, som uttalats i förenämnda betänkande
nr 30 av 1950 års bevillningsutskott.
Av innehållet i den förevarande motionen må här återgivas följande. Det
hade flera gånger varit under diskussion att bereda skattelättnader för gåvor
till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller befrämjande
av undervisning. Den svenska lagstiftningen innehölle inga andra
regler om skattelättnader för dylika ändamål än att vissa juridiska personer
vore befriade från skatt på grund av alt de dreve verksamhet, som man önskade
gynna. Det syntes emellertid kunna övervägas huruvida icke en ändring
i förevarande hänseende i skattelagstiftningen borde ske. Gåvor till
ovan angivna ändamål hade varit och vore av stor vikt för utvecklingen i
landet, och de syntes därför böra befrämjas genom skattelättnader. Enligt
motsvarande amerikanska bestämmelser medgåves skattefrihet för ett be
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 9.
]o])[) upp till 15 procent av skattebetalarens beskattningsbara inkomst såvida
beloppet skänktes till en korporation, styrelse eller samhällelig institution,
som uteslutande vore organiserad för och verkade för humanitära,
litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller i undervisningssyfte.
Dylika foundations hade varit av betydelse icke blott inom Förenta staterna
utan hade främjat det kulturella och vetenskapliga livet långt utanför dess
gränser bland annat i Sverige. Hur bestämmelsen borde tillämpas hade
lagts i domstolarnas hand. Det syntes böra övervägas, huruvida icke själva
grundtanken i det amerikanska systemet borde införlivas med den svenska
lagstiftningen.
Utskottet. I förevarande motion har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av frågan om rätt till avdrag
vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor till humanitära, litterära,
religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål,
därvid dock motionären förutsatt en begränsning av det avdragsgilla beloppet
till en viss procent av den skattskyldiges inkomst. Till stöd för det
framförda yrkandet har motionären framhållit den vikt gåvor till sådana
ändamål hade för utvecklingen i landet, varjämte motionären hänvisat till
den avdragsrätt, som i nu ifrågavarande hänseenden förefunnes enligt vissa
skattebestämmelser i Amerikas förenta stater.
Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga
ändamål har tidigare upprepade gånger varit föremål för riksdagens
behandling. Enligt beslut vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års riksdagar föreskrevs
sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering visst år enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdragför
gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt tillämpades
senast vid 1943 års taxering. Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades
vidare Kungl. Maj:t medgiva, att skattskyldig vid taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt år 1944 och 1945 finge åtnjuia avdrag för
penninggåvor ej understigande visst belopp till internationellt hjälparbete
för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. De sålunda
gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden och
varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan avdragsrätt
varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats, att bestämmelser
av detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer,
som låge till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet städse
framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga
ändamål icke borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande
fall genom direkt bidrag från statens sida. Då sedermera i motionsvis
framställda yrkanden liknande avdragsrätt begärts för gåvor till
vetenskapliga eller humanitära institutioner har dessa varje gång avvisats
av riksdagen. Sålunda yrkades i en vid 1950 års riksdag väckt motion
II: 378 utredning i syfte att avdragsrätt för donationer till vetenskaplig undervisning
och forskning matte införas. Samma års bevillningsutskott erin
-
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 9.
rade då i sitt i anledning av motionen avgivna betänkande nr 30, vilket
godkändes av riksdagen, om riksdagens ovannämnda principiella uttalanden.
Jämväl 1951 års bevillningsutskott erinrade därom i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 8 i anledning av väckt motion, II: 363, vari åsyftades
införandet av skattefrihet för gåvor till sociala hjälpinstitutioner.
I anledning av vad i den föreliggande motionen anförts får utskottet erinra
om att de ändamål, motionären avser att främja, redan enligt gällande lagstiftning
i viss utsträckning intager en förmånsställning i beskattningshänseende.
Från skattskyldighet till såväl arvsskatt som gåvoskatt är sålunda
befriad stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att
främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, vård av behövande
ålderstigna, sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig undervisning
eller forskning. Motsvarande skattebefrielse föreligger jämväl enligt förordningen
om kvarlåtenskapsskatt. I fråga om inkomstbeskattningen är stiftelse
med sådant ändamål som nyss sagts befriad från skattskyldighet, vid
kommunalbeskattningen för annan inkomst än av fastighet och av rörelse
samt vid den statliga beskattningen för annan inkomst än av rörelse.
Även om införandet av en sådan avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, som den
i den förevarande motionen avsedda, skulle kunna medverka till en ökad bidragsvillighet
från enskilda donatorers sida, anser sig utskottet icke kunna
förorda att ytterligare skattelättnader för befrämjandet av nu ifrågavarande
ändamål införes i vår skattelagstiftning. Vad motionären anfört kan enligt
utskottets förmenande icke motivera ett frångående av den tidigare från
riksdagens sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga
ändamål icke bör ske genom lättnader vid beskattningen utan alt, i den mån
stöd från statens sida för något ändamål befinnes påkallat, detta stöd bör
lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 271 av herr Ohlon om rätt att vid taxering
till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära,
litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller
för befrämjande av undervisning icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: Se under betänkandet nr 8.
537159. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.