Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förläggningen av centrala ämbetsverk till annan ort än Stockholm och den statliga rådgivningen rörande näringslivets lokalisering m. m.
1953-03-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1953:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förläggningen av centrala ämbetsverk till annan ort än Stockholm och den statliga rådgivningen rörande näringslivets lokalisering m. m.
Dokumentets text
Bankon Iskottets utlåtande nr 10.
5
Nr 10.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förläggningen
av centrala ämbetsverk till annan ort än Stockholm
och den statliga rådgivningen rörande näringslivets lokalisering
m. m.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 173 i första kammaren av herr Karlsson, Fritiof, m. fl. och nr
221 i andra kammaren av herr Jansson i Benestad m. fl., har hemställts, att
riksdagen måtte 1) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam
utredning rörande förläggning av centrala ämbetsverk till annan ort
än Stockholm i enlighet med motionens syfte; samt 2) uttala, att den statliga
rådgivningen rörande lokaliseringen av näringslivet samt byggnadsregleringen
måtte inriktas på att förhindra ytterligare koncentration av industriell
företagsamhet till Stockholm.
Beträffande motiveringen för motionen får utskottet hänvisa till motionen
11:221.
över motionen har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller bl. a., att Stockholms tillväxt medför
allvarligare sociala konsekvenser för de områden, varifrån flyttningarna
äger rum, än om det enbart är fråga om en befolkningsförskjutning till en
tätort från dess omgivande bygd.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin lokaliseringsverksamhet haft uppmärksamheten
riktad på de problem, som stadens snabba tillväxt medfört.
Vid överläggningar med företag i lokaliseringsfrågor, som berört Stockholm,
har styrelsen klargjort det rådande arbetsmarknadsläget och ur arbetsmarknadssynpunkt
avrått från lokalisering till stockholmsområdet. I
de fall det gällt redan i staden befintliga företag, som sökt byggnadstillstånd
för nybyggnad eller utbyggnad, har styrelsen gjort sig underrättad om förutsättningarna
för eu förflyttning av hela företaget eller förläggande av
filialer till områden, där det förelegat bättre möjligheter än i Stockholm att
tillgodose arbetskraftsbehovet.
Som ett led i lokaliseringsverksamheten följer styrelsen även byggnadstillståndsgivningen.
Innan ärende rörande industribyggnad avgöres, går det
6
Bankoutskottets utlåtande nr 10.
till lokaliseringsbyrån för yttrande. Härigenom möjliggöres dels att lokaliseringsverksamheten
kan följas, dels att lokaliseringsfrågan blir klarlagd,
innan byggnadsärendet avgöres. Avstyrkes ärendet ur lokaliseringssynpunkt,
måste andra skäl av stor betydelse finnas för att ärendet skall bifallas.
Resultatet av ett avstyrkande blir icke sällan, att företaget tar upp
lokaliseringsfrågan till förnyad prövning. När det gällt stockholmsområdet,
har intagits en mycket restriktiv hållning till ansökningar om byggnadstillstånd.
Beaktas måste emellertid, att det inte är enbart arbetsmarknadssynpunkten,
som är avgörande för ett företags lokalisering. Även om
hänsyn tages till arbetskraftsläget, allmänna lokaliseringskostnader och sociala
synpunkter, kan Stockholm i vissa fall framstå som den lämpligaste
lokaliseringsorten. Vid handhavande av byggnadstillståndsgivningen har
självfallet dessa förhållanden måst beaktas.
Den otillräckliga arbetskraftstillgången inom stockholmsområdet har bidragit
till att styrelsens lokaliseringssynpunkter i många fall vunnit beaktande.
I den mån tillgången på arbetskraft vid en konjunkturnedgång ökar,
kommer givetvis styrkan av arbetskraftsargumentet att försvagas som Iokaliseringsbestämmande
faktor. Den ökade konkurrensen på varumarknaden
kan å andra sidan väntas medföra, att driftkostnadernas höjd kommer
att ägnas större uppmärksamhet vid lokaliseringen än tidigare.
För att åstadkomma en lämplig fördelning av befolkning och näringsliv
i landet har åtgärder, som underlättar lokaliseringen till önskade orter,
samma effekt som ett försvårande av lokaliseringen till orter, som tenderar
att expandera i icke önsxvärd omfattning. Även i detta avseende har styrelsen
såväl genom sin rådgivande verksamhet som med tillhjälp av byggnadstillståndsgivningen
påverkat lokaliseringen.
Etablering av större industriföretag inom stockholmsområdet i samband
med nybyggnad har under senare år endast skett i ringa omfattning. De
nyetableringar eller utbyggnader, som förekommit, har i regel varit starkt
bundna av en lokalisering till stockholmsregionen. Fn förläggning till annan
plats har i flertalet fall ur företagsekonomisk synpunkt icke varit något
realistiskt alternativ, och det har icke klart kunnat påvisas, att de lägre
allmänna kostnaderna för en förläggning till en annan ort kunnat uppväga
de företagsekonomiska nackdelarna därav.
Byggnadstillståndsgivningen för industribyggnader har varit mera restriktiv
i Stockholm än på andra håll. Under perioden 1947/51 utgjorde
den andel av den totala tillståndsgivningen, som kom på industriföretag i
Stockholm, endast 5 %. De nya industribyggnader, som uppförts, har ofta
varit motiverade av rationaliseringsönskemål. Sådana nybyggnader frigör
emellertid ofta gamla lokaler. I dessa kan nya företag etableras eller
andra befintliga industrier med otillräckliga lokalutrymmen växa.
Arbetsmarknadsstyrelsen är medveten om att en fortsatt kraftig expan
-
Bankoutskottets utlåtande nr 10.
7
sion av näringslivet i Stor-Stockholm kan medföra så allvarliga samhällsproblem,
att det kan bli nödvändigt vidtaga ytterligare åtgärder för att begränsa
företagsetableringen i Stor-Stockholm. Utredningen angående näringslivets
lokalisering har belyst de olika problem, som är förknippade
med en begränsning av Stor-Stockholms expansion. I likhet med utredningen
anser arbetsmarknadsstyrelsen, att denna fråga bör ytterligare övervägas,
feedan vidgade erfarenheter av lokaliseringsverksamheten vunnits.
Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar slutligen, att allmän förvaltningstjänst
icke varit utan betydelse för Stockholms expansion under 1940-talet.
Såväl den centrala statsförvaltningen som kommunalförvaltningen har
vuxit betydligt. De flesta centrala ämbetsverken torde i hög grad vara beroende
av möjligheterna att uppehålla en intim kontakt med andra ämbetsverk
samt med departementen och näringslivets organisationer. Kontaktbehovet
är emellertid icke lika utpräglat för alla centrala förvaltningsorgan.
Frågan om utflyttning av statliga verksamheter från Stockholm bör enligt
styrelsens uppfattning fortlöpande ägnas uppmärksamhet. Statsförvaltningarnas
lokalisering bör således övervägas t. ex. då nya organ inrättas och i
samband med att befintliga organs lokalfrågor blir föremål för prövning.
Utskottet. Det båda frågor som upptagits i motionerna finner utskottet
vara värda den största uppmärksamhet. Den fortgående urbaniseringen och
i synnerhet koncentrationen av befolkningen liksom av förvaltningen och
företagsamheten till Stockholm bör i skilda sammanhang och ur olika synpunkter
noga följas av myndigheterna. Olika förslag som kan vara ägnade
att verksamt motverka denna tendens hör ingående prövas.
Vad särskilt angår frågan om förläggningen av de centrala ämbetsverken
finner utskottet, att denna bör prövas från fall till fall t. ex. då myndigheternas
lokalfrågor omprövas eller då nya organ inrättas. Utskottet
förutsätter också, att frågan om utflyttning av statliga organ från Stockholm
fortlöpande ägnas uppmärksamhet. Enligt utskottets mening synes
det därför icke motiverat att nu företaga en allmän utredning av ämbetsverkens
förläggningsfrågor.
Principerna för den statliga rådgivningen rörande lokaliseringen av näringslivet
var senast vid föregående års riksdag föremål för ställningstagande.
Riksdagen anslöt sig därvid i huvudsak till de uttalanden som i
propositionen nr 127 gjordes av föredragande departementschefen i anledning
av det förslag som framlagts av utredningen angående näringslivets
lokalisering. Departementschefen framhöll hl. a., att särskild uppmärksamhet
borde ägnas folkminskningen på landsbygden och utflyttningen från
de landsdelar som nu har en relativt stor befolkning inom jord- och skogsbruk.
I sammanhanget erinrades om det allvarliga problem som Stor-Stockholms
tillväxt innebure. Innan ytterligare erfarenhet vunnits av den erfarenhet
som bedrives för att främst genom upplysning och rådgivning påverka
8
Bankoutskottets utlåtande nr JO.
enskilda företags förläggning, är utskottet icke berett tillstyrka, att riksdagen
gör nya uttalanden på detta område, där kunskaperna fortfarande är
mycket ofullständiga.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna 1:173 och 11:221 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
t
Stockholm den 31 mars 1953.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sundvik, Mogård, Boo, Eliasson och
Wehtje;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,
Sköldin, Gustafson i Göteborg, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar,
Magnusson i Tumhult och Boija.
» Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Sköldin, Persson i Norrby och Eliasson.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953
530508
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.