Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 11

1953-03-31 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:11, Bankoutskottets utlåtande nr 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

framställning med förslag om ändring i avlöningsbestämmelserna

för hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemän.

1952 års riksdags bankoutskott anmodade i skrivelse den 27 november

1952 fullmäktige i riksgäldskontoret att till utskottet inkomma med förslag

till de ändringar i gällande avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt

anställda tjänstemän som kunde föranledas av 1952 års riksdags under

höstsessionen fattade beslut, enligt vilket Kungl. Maj :t bemyndigats utfärda

nytt allmänt resereglemente i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid

propositionen nr 197 fogat förslag.

Med anledning härav uppdrog fullmäktige åt byråchefen T. Bjerlöw och

kamreraren A. Sandqvist att verkställa erforderlig utredning i ärendet, vilken

utredning överlämnades till fullmäktige i skrivelse av den 20 januari

1953. Utredningsmännens skrivelse är såsom bilaga 2 fogad till detta utlåtande.

I framställning till bankoutskottet den 22 januari 1953, vid vilken fogats

utredningsmännens skrivelse, har fullmäktige i riksgäldskontoret, som förklarat

sig i huvudsak biträda utredningsmännens förslag, hemställt, att bankoutskottet

ville föreslå riksdagen godkänna fullmäktiges förslag till dels

ändrad lydelse av 4 § avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen tillfälligt

anställda tjänstemän, dels ock särskild övergångsbestämmelse.

Utskottet. Utredningsmännens uppdrag har avsett en revidering av avlöningsbestämmelserna

för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän i

anledning av det nya allmänna resereglementet. I samband med uppdragets

fullgörande har utredningsmännen funnit, att en mer genomgripande revidering

av stadgandena i 4 § av dessa bestämmelser ur andra synpunkter

kan ifrågasättas.

De formella jämkningar i 4 § av avlöningsbestämmelserna som föranletts

av det nya resereglementets utfärdande, avser hänvisningarna till i resereglementet

meddelade föreskrifter. De bestämmelser i det nya resereglementet,

till vilka i förslaget hänvisas, är av i huvudsak samma innehåll som tidigare

gällande föreskrifter. Utredningsmännen har vidare meddelat tolkning av

det i avlöningsbestämmelserna använda begreppet »Stockholm och dess

förorter». Utskottet biträder de av utredningsmännen framlagda och av

fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrkta förslagen till ändringar i 4 § avlöningsbestämmelserna

för hos riksdagen tillfälligt anställda befattnings
llihang

till riksdagens protokoll 1953. S samt. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

havare, vilka föranledes av ikraftträdandet av det nya resereglementet jämte

därtill hörande författningar.

Utskottet har därutöver funnit skäl vidtaga den mera omfattande revidering

av 4 § som utredningsmännen ifrågasatt. Denna ändring föranledes av

att osäkerhet rått rörande tolkningen av första stycket av 4 §. Det av utredningsmännen

framlagda och av fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrkta

förslaget innebär, att allenast statstjänsteman tillhörande riksdagens sekreterarpersonal

och stationerad å annan ort än Stockholm eller dess förorter

skall vara berättigad till traktamente. Enligt vad utskottet har sig bekant

lär icke förekomma att rekrytera annan personal än sekreterarpersonal

från annan ort än Stockholm.

Kanslideputerade bör emellertid icke uteslutas från möjligheten att med

beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet besluta om traktamente

och reseersättning i fråga om tjänstemän tillhörande sekreterarpersonalen,

vilka icke innehar statstjänst. Bestämmelse härom är intagen i

ett nytt stycke i 4 §.

För att de föreslagna ändringarna icke skall medföra minskning av förmåner

som tidigare utgått tillstyrker utskottet, att en övergångsbestämmelse

av den lydelse fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit införes.

Utskottet föreslår slutligen, att de nya bestämmelserna erhåller giltighet

räknat från och med den 1 januari 1953.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med tillämpning från och med den 1 januari

1953, godkänna härvid såsom Bilaga 1 fogat förslag till dels

ändrad lydelse av 4 § avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen

tillfälligt anställda tjänstemän, dels ock särskild övergångsbestämmelse.

Stockholm den 31 mars 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Werner*, De Geer,

Johannesson, Kriigel* och Boo;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,

Gustafson i Göteborg, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar, Severin

i Gävle*, Nordqvist i Karlskoga* och Boija.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 11.

3

Bilaga 1.

Förslag

till

ändring i avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemän.

Nuvarande lydelse.

4 §.

Tjänsteman, vilken icke är stationerad

i Stockholm eller dess förorter,

äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente

såsom vid tjänstgöring från

och med 16:e dygnet enligt föreskrifterna

i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna

till statens allmänna

avlöning sreglemente. Tj änstgöringen

skall härvid för statstjänsteman anses

fullgjord i innehavande tjänst,

medan för annan tjänsteman det tilllämpliga

traktamentsbeloppet efter

prövning i varje särskilt fall fastställes

av kanslideputerade. I fråga

om tjänstgöringstraktamente skola

härutöver i tillämpliga delar gälla

vad i 20 § 3 mom. c) och d) förenämnda

tilläggsbestämmelser är

stadgat.

Tjänsteman-----

---användning.

Tjänsteman, som åtföljer utskott

vid resa, äger rätt till traktamente,

Föreslagen lydelse.

4 §.

Sekreterare hos kammare samt

sekreterare eller notarie med sekreterargöromål

i ständigt utskott, vilka

äro statstjänstemän och vilka icke

äro stationerade i Stockholm eller

dess förorter, äga åtnjuta traktamente

enligt föreskrifterna i 7 § 1 mom.

tilläggsbestämmelserna till allmänna

resereglementet. Tjänstgöringen

skall härvid anses fullgjord i innehavande

tjänst. I fråga om traktamente

skola härutöver i tillämpliga

delar gälla vad i 7 § 4 mom. och 8 §

i allmänna resereglementet är stadgat.

Tjänsteman-----

---användning.

På kanslideputerade skall ankomma

att efter prövning i varje särskilt

fall bestämma, huruvida och i vad

mån traktamente och reseersättning

skall utgå till sådan tjänsteman, tillhörande

i första och andra styckena

avsedd sekrelerarpersonal, vilken

icke innehar statstjänst.

Tjänsteman, som åtföljer utskott

vid resa, äger åtnjuta traktamente

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

beträffande statstjänsteman enligt

den traktamentsklass i allmänna reser

eglementet, i vilken han som statstjänsteman

är placerad, och beträffande

annan tjänsteman efter kanslideputerades

bestämmande.

enligt allmänna resereglementet, beträffande

statstjänsteman enligt den

traktamentsklass, i vilken han i sådan

egenskap är placerad, och beträffande

annan tjänsteman efter

kanslideputerades bestämmande.

Övergångsbestämmelse

Den------tjänstgöring.

Tjänsteman, som vid 1952 års riksdag åtnjöt ersättning för resa till och

från riksdagen i samma utsträckning som i 4 § andra stycket avsedda tjänstemän,

skall vid fortsatt oförändrad anställning hos riksdagen bibehållas vid

denna förmån.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankout.skottets utlåtande nr 11.

5

Bilaga 2.

Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.

I skrivelse den 27 november 1952, anmäld vid fullmäktiges sammankomst

den 4 påföljande december, anmodade bankoutskottet fullmäktige att till

utskottet inkomma med förslag till de ändringar i gällande avlöningsbestämmelser

för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän, som kunde

föranledas av riksdagens under höstsessionen fattade beslut, enligt vilket

Kungl. Maj:t bemyndigats utfärda nytt allmänt reseregleinente i huvudsaklig

överensstämmelse med ett vid propositionen nr 197 fogat förslag. Med

anledning härav uppdrogo fullmäktige vid nyssnämnda sammankomst åt

undertecknade Bjerlöw och Sandqvist alt verkställa erforderlig utredning

i ärendet.

Till fullgörande av detta uppdrag få vi efter utredningens slutförande

anföra följande.

I enlighet med riksdagens ovannämnda beslut har Kungl. Maj:t den 21

november 1952 utfärdat nytt allmänt resereglemente (Arr), vilket trätt i

kraft den 1 januari 1953, ävensom kungörelse med tilläggsbestämmelser till

allmänna resereglementet (TB Arr). Vidare ha den 12 december 1952 utfärdats

kungörelser dels om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente

(Saar), dels ock om ändring i 1948 års kungörelse med tilläggsbestämmelser

till statens allmänna avlöningsreglemente (TB Saar). De nya bestämmelserna

innebära bland annat följande.

Resetraktamente och tjänstgöringstraktamente ha sammanförts till en

enhetlig traktamentsform. Traktamentsfritt område utgöres av den s. k.

tjänstgöringszonen respektive förrättningszonen. Med tjänstgöringszon förstås

ett område, som begränsas av en cirkel med 5 kilometers radie och

med förrättningsmannens tjänsteställe såsom medelpunkt. Med förrättningszon

åter avses ett område, som begränsas av en cirkel med samma

radie och med förrättningsstället såsom medelpunkt. Begreppet förrättningszon

har införts för att reglera traktamentsförhållandena, då en förrättning

på en plats avbrytes för förrättning på annat håll. Traktamente

åtnjutes vid förrättning, som utföres utom förrättningsmannens tjänstgöringszon,

samt vid tjänsteresa i samband med sådan förrättning. Med förrättning

skall avses tjänstgöring eller uppdrag, som på grund av statlig

myndighets föreskrifter eller beslut fullgöres för statens räkning annorstädes

än å förrättningsmannens tjänsteställe.

I gällande av 1951 års riksdag antagna avlöningsbestämmelser för bos

riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän, i fortsättningen för korthetens

skull benämnda Avlöningsbestämmelserna, ha stadganden, som reglera

tjänstemännens rätt till traktamente och reseersättning, upptagits i 4 §, vilken

är av följande lydelse:

Tjänsteman, vilken icke är stationerad i Stockholm eller dess förorter,

äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente såsom vid tjänstgöring från och med

1 (»:e dygnet enligt föreskrifterna i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna

till statens allmänna avlöningsreglemente. Tjänstgöringen skall härvid för

statstjänsteman anses fullgjord i innehavande tjänst, medan för annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

tjänsteman det tillämpliga traktamentsbeloppet efter prövning i varje särskilt

fall fastställes av kanslideputerade. 1 fråga om tjänstgöringstraktainente

skola härutöver i tillämpliga delar gälla vad i 20 § 3 mom. c) och

d) förenämnda tilläggsbestämmelser är stadgat.

Tjänsteman, som avses i första stycket, äger åtnjuta ersättning för resa

i andra klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början

och slut ävensom för en hem- och återresa i samma reseklass för varje hel

15-dagarsperiod under tjänstgöringstiden; dock att ersättning icke må utgå

enligt högre klass än som verkligen kommit till användning.

Tjänsteman, som åtföljer utskott vid resa, äger rätt till traktamente, beträffande

statstjänsteman, enligt den traktamentsklass i allmänna resereglementet,

i vilken han som statstjänsteman är placerad, och beträffande

annan tjänsteman efter kanslideputerades bestämmande.

Vid en jämförelse mellan Arr och här ovan intagna bestämmelser finner

man, att den i Arr lämnade definitionen på förrättning icke passar in

på det arbete, som utföres av riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän.

Bortsett från att uttrycket »förrättning» rent språkligt icke täcker arten

av delta arbete, är det uppenbart, alt det här icke är fråga om »tjänstgöring

eller uppdrag, som på grund av statlig myndighets föreskrifter eller beslut

fullgöres för statens räkning», alltså icke någon författningsenligt åliggande

tjänstgöring, utan om tillfälliga anställningar, som för varje riksdag frivilligt

sökas av vederbörande. Om Arrs bestämmelser i förevarande hänseende

skulle göras tillämpliga även på nu ifrågavarande tjänstemän, skulle

dessa alltså icke bli berättigade till traktamentsersättning. Då emellertid

riksdagen redan beslutat om att dess tillfälliga tjänstemän skola under vissa

förutsättningar äga åtnjuta förmånen av tjänstgöringstraktamente, påkallas

av nu nämnd anledning icke någon ändring i 4 § Avlöningsbestämmelserna.

Vi ha heller icke ansett lämpligt eller erforderligt att ersätta den nuvarande

formuleringen »Stockholm eller dess förorter» med en formulering,

som helt skulle överensstämma med de förenämnda nya begreppen tjänstgöringszon

eller förrättningszon med deras snävare begränsning av det traktamentsfria

området. Uttrycket »Stockholm eller dess förorter» bör alltså i

fortsättningen anses liktydigt med de nyssnämnda i Arr använda begreppsbestämningarna.

Begreppet »tjänstgöringstraktamente» i 4 § första stycket

bör emellertid utbytas mot det i Arr begagnade »traktamente».

I första stycket av nyssnämnda 4 § Avlöningsbestämmelserna hänvisas

(ill 20 g 3 mom. a), c) och d) av TB Saar i dess före den 1 januari 1953

gällande lydelse. Av dessa stadganden reglerade 3 mom. a) tjänstgöringsIraktamentets

storlek vid tjänstgöring i sammanhängande tidsföljd å en och

samma ort i överensstämmelse med en i momentet intagen tabell, varvid

traktamentet från och med 16 :e dygnet skulle utgå med vissa lägre belopp

olika för tjänstemän med eget hushåll och för annan tjänsteman. Mom. 3 c)

och d) hade intill den 1 januari 1953 följande lydelse:

c) Om tjänsteman under pågående tjänstgöring å viss ort beordras tillfälligtvis

tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten eller företaga annan

tjänsteförrättning, skall förstnämnda ort i fråga om rätten att härunder

åtnjuta traktamentsersättning betraktas såsom stationeringsort; dock må

traktamentsersättning icke utgå med lägre belopp än som skulle hava utgått,

därest tjänstgöringen under tiden fortgått å förstnämnda ort.

Företager tjänsteman å tid, varunder han äger uppbära tjänstgörings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr It.

7

traktamente, tjänsteresa, som berättigar till traktamentsersättning, må han

av tjänstgöringstraktamentet uppbära allenast så mycket, att den sammanlagda

gottgörelsen för dag respektive natt icke överstiger traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet. Företages under dygn, då tjänstgöringstraktamente

utgår, återresa till stationeringsorten, skall jämväl iakttagas

att traktamente enligt allmänna resereglementet må beräknas endast

för tid, som tages i anspråk för resan.

d) Därest tjänsteman, som för tjänstgöring vistas å annan ort än stationeringsorten,

av sjukdom hindras att tjänstgöra, utgår det oaktat tjänstgöringstraktamente,

dock högst under femton dygn, så framt icke vederbörande

myndighet i särskilt fall annorlunda bestämmer. Om i dylikt fall

sjukdomen påkallar sjukhusvård, beror på prövning av vederbörande myndighet,

huruvida tjänstgöringstraktamentet under liden för sjukhusvistelsen

skall nedsättas eller helt upphöra.

Ovannämnda mom. 3 har nu i anslutning till 1952 års riksdags beslut

uteslutits ur TB Saar men motsvaras i huvudsak av vissa stadganden i Arr

samt i TB Arr. Sålunda ha i 7 § 1 mom. TB Arr upptagits stadganden om

traktamentets storlek från och med 16:e dygnet.

20 § 3 mom. c) motsvaras i stort sett av bestämmelserna i 8 § Arr, som

har följande lydelse:

Om förrättningsman, som vid förrättning inom viss förrättningszon åtnjuter

lägre traktamente för natt eller dag än som angives i 7 § 2 inom.,

tilltälligt verkställer förrättning utom zonen under mindre än 8 hela kalenderdygn

i följd, äger han behålla det reducerade traktamentet och dessutom

åtnjuta traktamente enligt de grunder som skulle hava tillämpats, om nämnda

zon varit hans tjänstgöringszon. Traktamente för dag må dock ej utgå

med sammanlagt högre belopp än enligt nyssnämnda författningsrum.

Reducerat traktamente för natt äger förrättningsman behålla jämväl vid

tilltällig tjänstgöring inom tjänstgöringszonen under så lång tid, som i

första stycket sagts.

Vad slutligen beträffar de i 20 § 3 mom. d) intagna s. k. avbrottsreglerna

motsvaras dessa av följande bestämmelser i 7 § 4 mom. Arr:

Nödgas förrättningsman på grund av naturhinder eller styrkt sjukdom

eller av annan giltig anledning avbryta tjänsteresa eller förrättning och

uppehålla sig annorstädes än i hemmet eller inom tjänstgöringszonen, skall

i fråga om traktamente så anses, som om förrättningsmannen utförde förrättning

där han under tiden för uppehållet har sitt nattkvarter. Intages

förrättningsmannen på sjukvårdsinrättning, skola dock bestämmelserna i

8 § icke tillämpas.

Nu angivna lrån och med den 1 januari 1953 gällande författningsbestämmelser

böra föranleda ytterligare formella jämkningar i 4 § första stycket

Avlöningsbestämmelserna, innebärande all de nuvarande hänvisningarna

skulle utbytas mot hänvisningar till 7 § 1 mom. TB Arr respektive 7 §

4 mom. och 8 § Arr.

Vad beträffar återstående stadganden enligt nuvarande lydelse av 4 §

Avlöningsbestämmelserna ha vi funnit allenast vissa smärre redaktionella

ändringar påkallade.

Enligt vårt förslag skulle sålunda 4 § Avlöningsbestämmelserna erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr It.

Nuvarande lydelse:

4 §•

Tjänsteman, vilken icke är stationerad

i Stockholm eller dess förorter,

äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente

såsom vid tjänstgöring från

och med 16:e dygnet enligt föreskrifterna

i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna

till statens allmänna

avlönings reglemente. Tjänstgöringen

skall härvid för statstjänsteman

anses fullgjord i innehavande tjänst,

medan för annan tjänsteman det

tillämpliga traktamentsbeloppet efter

prövning i varje särskilt fall fastställes

av kanslideputerade. I fråga

om tjänstgöringstraktamente skola

härutöver i tillämpliga delar gälla

vad i 20 § 3 mom. c) och d) förenämnda

tilläggsbestämmelser är

stadgat.

Tjänsteman — -—• — — — •—

---användning.

Tjänsteman, som åtföljer utskott

vid resa, äger rätt till traktamente,

beträffande statstjänsteman enligt

den traktamentsklass i allmänna resereglementet,

i vilken han som

statstjänsteman är placerad, och beträffande

annan tjänsteman efter

kanslideputerades bestämmande.

Föreslagen lydelse:

4 §•

Tjänsteman, vilken icke är stationerad

i Stockholm eller dess förorter,

äger åtnjuta traktamente enligt

föreskrifterna i 7 § / mom. tilläggsbestämmelserna

till allmänna

resereglementet. Tjänstgöringen skall

härvid för statstjänsteman anses

fullgjord i innehavande tjänst, medan

för annan tjänsteman det tilllämpliga

traktamentsbeloppet efter

prövning i varje särskilt fall fastställes

av kanslideputerade. I fråga

om traktamente skola härutöver i

tillämpliga delar gälla vad i 7 § 4

mom. och S § i allmänna resereglementet

är stadgat.

Tjänsteman — — — — — —

----användning.

Tjänsteman, som åtföljer utskott

vid resa, äger åtnjuta traktamente

enligt allmänna resereglementet, beträffande

statstjänsteman enligt den

traktamentsklass, i vilken han i sådan

egenskap är placerad, och beträffande

annan tjänsteman efter

kanslideputerades bestämmande.

Med framläggandet av detta förslag torde vårt uppdrag, som enligt vår

uppfattning avsett en allenast formell överarbetning av vissa stadganden i

Avlöningsbestämmelserna med hänsyn till utfärdandet av allmänna resereglemetet

och icke en granskning ur materiella synpunkter av hithörande

stadganden, få anses redovisat. Vi ha emellertid härvid ansett oss icke böra

underlåta att för fullmäktige framhålla, att vi under vårt utredningsarbete

funnit en mer genomgripande revidering av stadgandena i 4 § Avlöningsbestämmelserna

kunna ifrågasättas av vissa andra hänsyn, som ej beröras

av vårt utredningsuppdrag. Härom får vi anföra följande.

Frågan om tjänstgöringstraktamente-åt de riksdagens tjänstemän, som ej

äro bosatta i Stockholm eller dess förorter, togs för första gången upp vid

1944 års riksdag i skrivelser till bankoutskottet från ordförandena i konstitutions-

och första lagutskotten. Framställningarna ledde emellertid ej då

till någon riksdagens åtgärd. Bankoutskottet förklarade nämligen i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 54, att frågan om beredande av arvodestillägg

eller traktamentsersättning åt de tjänstemän hos riksdagen, vilka

icke ha sin hemvist i Stockholm eller dess förorter, borde upptagas till över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr it.

9

vägande först i samband med en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna

för de hos riksdagen anställda tjänstemännen.

Vid 1948 års riksdag återupptogs frågan om tjänstgöringstraktamenten i

två likalydande motioner, väckta den ena under nr 241 i första kammaren

av herr Löthner och den andra under nr 389 i andra kammaren av herrar

Rylander och Hallén, över motionerna inhämtade bankoutskottet yttrande

från kanslidepulerade, som anförde följande:

De befattningar, vilka i någon större omfattning plägat besättas med utom

riksdagsorten bosatta tjänstemän, äro lagutskottens sekreterare och notarier

med sekreterargöremål, vanligen fiskaler från hovrätterna. Motionärernas

yrkande om särskilda traktamentsbidrag åt riksdagens utom Stockholm

eller dess förorter bosatta tjänstemän torde få tolkas på sätt motionärerna

i sin motivering själva synas hava avsett eller att gälla endast personer, som

innehava allmän tjänst i hemorten. Kanslideputerade finna de löner, som

enligt de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna skulle utgå till sådana

personer för tjänst hos riksdagen, väl motsvara vederbörandes löneförmåner

i statstjänst i jämförlig levnads- och tjänsteålder. Kanslideputerade kunna

därför icke finna behov föreligga av åtgärder i motionernas syfte.

Motionerna föranledde följande uttalande av utskottet i dess av riksdagen

godkända utlåtande nr 10:

Beträffande det i ovannämnda motioner väckta förslaget om särskilda

traktamentsbidrag åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade

tjänstemän anser utskottet i likhet med kanslideputerade tillräckliga

skäl icke föreligga att generellt medgiva en dylik förmån. Emellertid torde

det understundom vara med billighet förenligt och ur rekryteringssynpunkt

påkallat, att möjlighet finnes att bereda sådan tjänsteman särskild kompensation

för de merkostnader, som åsamkas honom under vistelsen i Stockholm.

Denna kompensation synes då lämpligen kunna lämnas i form av

tilläggsarvode efter prövning av kanslideputerade i varje särskilt fall jämlikt

3 § 2 mom. Avlöningsbestämmelserna. Det torde härvid vara naturligt,

att fastställandet av arvodena sker i viss anknytning till de grunder, som

gälla för tjänstgöringstraktamente åt statliga befattningshavare. Härmed

torde motionernas syfte i princip vara tillgodosett.

Som svar å en förfrågan från 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation

framhöllo första och andra lagutskottens ordförande, att frågan

om traktamentsersättning borde upptagas till förnyad prövning. Kommittén

erinrade vid sin behandling av frågan om 1948 års bankoutskotts

här ovan intagna yttrande och att kanslideputerade vid olika tillfällen använt

sig av den befogenhet att i särskilda fall medgiva tilläggsarvode, som

tillagts dem jämlikt 3 § 2 mom. Avlöningsbestämmelserna, samt framhöll,

att kommittén under sådana förhållanden icke ansåge nödvändigt att införa

speciella regler för traktamentsbidrag. Kommittén framhöll dessutom,

att de tjänstemän hos utskotten, varom här vore fråga, vore helt lediga från

sin statstjänst och genom kommitténs förslag skulle få sina arvoden förhöjda,

vartill komme, att såsom dittills tilläggsarvoden skulle kunna beviljas.

I skrivelse till bankoutskoltet i maj 1951 framhöllo ordförandena i de

tre lagutskotten, att i Avlöningsbestämmelserna borde införas ett fristående

stadgande om särskilda till storleken bestämda traktamentsbidrag åt dem

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankout.skottets utlåtande nr 11.

bland riksdagens tjänstemän, som icke vore bosatta i Stockholm eller dess

förorter.

Talmanskonferensen uttalade vid sin behandling av förslaget till nya

avlöningsbestämmelser, att frågan om beredande av särskilda tjänstgöringstraktamenten

åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade

tjänstemän borde upptagas till förnyat övervägande. Det ifrågasattes, att

sådana traktamenten skulle utgå enligt samma grunder, som gällde för

tjänstgöringstraktamenten åt statstjänstemän under tjänstgöring å annan

ort inom riket är stationeringsorten.

Bankoutskottet upptog i sitt utlåtande nr 37 till 1951 års riksdag förslag

till bestämmelser angående tjänstgöringstraktamente, vilka vunno riksdagens

bifall och, såsom framgått av det föregående, intogos såsom ett första

stycke i 4 £ av Avlöningsbestämmelserna.

Med den lydelse 4 § första stycket Avlöningsbestämmelserna sålunda erhållit

borde, synes oss, nu ifrågavarande stadganden tillämpas så, att varje

riksdagens tjänsteman, oavsett om han tillika är statstjänsteman eller icke,

skall vara berättigad åtnjuta tjänstgöringstraktamente, därest han icke är

stationerad i Stockholm eller dess förorter. Beträffande en icke statstjänsteman

kan möjligen någon tvekan råda om riktigheten härav, då han får

anses sakna stationeringsort. För sådan tjänsteman torde såsom paragrafen

nu är skriven stationeringsorten emellertid få tolkas såsom den ort, där

han är bosatt. I motsatt fall, alltså om han skulle anses stationerad i Stockholm

eller dess förorter, skulle stadgandet om kanslideputerades befogenhet

att fastställa traktamentsbeloppet för »annan tjänsteman», d. v. s. för

en icke statstjänsteman, framstå såsom en meningslöshet, eftersom någon

traktamentsrätt då över huvud icke skulle kunna uppkomma för sådan

tjänsteman. Om avsikten varit att Stockholm för icke statstjänstemän skulle

anses såsom stationeringsort, borde detta sålunda, synes det oss, ha kommit

till uttryck i författningstexten eller också borde en formulering valts,

enligt vilken förmånen att åtnjuta tjänstgöringstraktamente direkt förbehölles

statstjänstemän.

I praktiken ha, enligt vad vi inhämtat, de ifrågavarande bestämmelserna

tillämpats ytterst restriktivt. Hittills har sålunda tjänstgöringstraktamente

av kanslideputerade tillerkänts allenast sekreterare och notarie med sekreterargöromål

hos första och andra lagutskotten samt ytterligare en tjänsteman

av sistnämnda kategori hos konstitutionsutskottet, vilka samtliga varit

statstjänstemän med stationeringsort utanför Stockholm och dess förorter.

Även kamrarnas sekreterare samt sekreterarna och notarierna med sekreterargöromål

hos de övriga ständiga utskotten torde kunna påräkna motsvarande

förmån, därest icke Stockholm eller dess förorter för dem utgjort

stationeringsort. Det har härvid gjorts gällande, att avsikten med förevarande

bestämmelser varit just den, som vid tillämpningen följts.

I 4 § andra stycket stadgas vidare, att rätt till ersättning i viss utsträckning

för resor till och från riksdagen skall tillkomma »tjänsteman, som avses

i första stycket». Oavsett vilken tolkning man ger åt bestämmelserna i

första stycket eller hur dessa tillämpas, borde med nu angivna formulering

av andra stycket och i avsaknad av särskild undantagsbestämmelse kretsen

av de tjänstemän, som skola åtnjuta tjänstgöringstraktamente, och av dem,

som skola åtnjuta reseersättning enligt andra stycket vara identiskt densamma.

Men så är icke fallet. Ytterligare en tjänsteman — sekreteraren hos

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

11

konstitutionsutskottet — har nämligen ansetts böra bibehållas vid sin tidigare

rätt till reseersättning, oaktat han icke är statstjänsteman. Beslut härom

har fattats av fullmäktige vid sammankomsten den 14 februari 1952.

Slutligen må i detta sammanhang anmärkas, att när tredje stycket av 4 §

talar om tjänsteman som åtföljer utskott vid resa och som av denna anledning

skall äga rätt till traktamente, så avses här tjänstemän i allmänhet, såväl

statstjänstemän som icke-statstjänstemän, stationerade eller icke stationerade

i Stockholm eller dess förorter. Här torde formuleringen få anses

helt täcka lagstiftarens intentioner, och tillämpningen har icke vållat några

svårigheter.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts beträffande utformningen av bestämmelserna

i förevarande 4 § Avlöningsbestämmelserna synes det framstå

såsom önskvärt, att en revidering av dessa bestämmelser kommer till

stånd i syfte att bringa innehåll och tillämpning i överensstämmelse med

varandra. Det kunde härvid bland annat ifrågasättas, om bestämmelserna

skola begränsas att avse endast statstjänstemän. Kanslideputerade ha i sitt

yttrande till 1948 års bankoutskott över motionerna om traktamentsbidrag

tolkat motionärernas yrkande såsom gällande personer, vilka innehava allmän

tjänst i hemorten. Förutom statstjänstemän skulle sålunda även kommunernas

tjänstemän kunna ifrågakomma. Bortsett härifrån skulle en revidering

av 4 § efter av oss antydda riktlinjer kunna resultera i förslagsvis

följande ändrade lydelse:

Sekreterare hos kammare samt sekreterare eller notarie med

sekreterargöromål i ständigt utskott, vilka äro statstjänstemän

och vilka icke äro stationerade i Stockholm eller dess förorter,

äga åtnjuta traktamente enligt föreskrifterna i 7 § 1 mom. tililäggsbestämmelserna

till allmänna resereglementet. Tjänstgöringen

skall härvid anses fullgjord i innehavande tjänst. I fråga om

traktamente skola härutöver i tillämpliga delar gälla vad i 7 § 4

mom. och 8 § i allmänna resereglementet är stadgat.

Tjänsteman-----------användning.

Tjänsteman — —------— -----bestämmande.

Därest sekreteraren hos konstitutionsutskottet anses höra vid fortsatt

oförändrad anställning hos riksdagen bibehållas vid sin rätt till reseersättning

enligt 4 § andra stycket, synes detta lämpligast böra komma till uttryck

i en särskild övergångsbestämmelse av förslagsvis följande lydelse:

Tjänsteman, som vid 1952 års riksdag åtnjöt ersättning för resa

till och från riksdagen i samma utsträckning som i 4 § andra

stycket avsedda tjänstemän, skall vid fortsatt oförändrad anställning

hos riksdagen bibehållas vid denna förmån.

Ehuru vi såsom nämnts ansett det ligga utanför vårt egentliga uppdrag

att föreslå någon ändring i materiellt hänseende av 4 § Avlöningsbestämmelserna,

ha vi velat på detta sätt bringa saken under fullmäktiges bedömande

för den händelse fullmäktige skulle finna någon åtgärd i ämnet erforderlig,

antingen omedelbart eller framdeles i samband med en mer allmän

översyn av avlöningsbestämmelserna för de hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemännen.

Stockholm den 20 januari 1953.

Torsten Bjerlöw.

Artur Sandqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.