Bankoutskottets utlåtande nr 11
1953-03-31 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1953:11, Bankoutskottets utlåtande nr 11
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
1
Nr 11.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
framställning med förslag om ändring i avlöningsbestämmelserna
för hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemän.
1952 års riksdags bankoutskott anmodade i skrivelse den 27 november
1952 fullmäktige i riksgäldskontoret att till utskottet inkomma med förslag
till de ändringar i gällande avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt
anställda tjänstemän som kunde föranledas av 1952 års riksdags under
höstsessionen fattade beslut, enligt vilket Kungl. Maj :t bemyndigats utfärda
nytt allmänt resereglemente i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid
propositionen nr 197 fogat förslag.
Med anledning härav uppdrog fullmäktige åt byråchefen T. Bjerlöw och
kamreraren A. Sandqvist att verkställa erforderlig utredning i ärendet, vilken
utredning överlämnades till fullmäktige i skrivelse av den 20 januari
1953. Utredningsmännens skrivelse är såsom bilaga 2 fogad till detta utlåtande.
I framställning till bankoutskottet den 22 januari 1953, vid vilken fogats
utredningsmännens skrivelse, har fullmäktige i riksgäldskontoret, som förklarat
sig i huvudsak biträda utredningsmännens förslag, hemställt, att bankoutskottet
ville föreslå riksdagen godkänna fullmäktiges förslag till dels
ändrad lydelse av 4 § avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen tillfälligt
anställda tjänstemän, dels ock särskild övergångsbestämmelse.
Utskottet. Utredningsmännens uppdrag har avsett en revidering av avlöningsbestämmelserna
för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän i
anledning av det nya allmänna resereglementet. I samband med uppdragets
fullgörande har utredningsmännen funnit, att en mer genomgripande revidering
av stadgandena i 4 § av dessa bestämmelser ur andra synpunkter
kan ifrågasättas.
De formella jämkningar i 4 § av avlöningsbestämmelserna som föranletts
av det nya resereglementets utfärdande, avser hänvisningarna till i resereglementet
meddelade föreskrifter. De bestämmelser i det nya resereglementet,
till vilka i förslaget hänvisas, är av i huvudsak samma innehåll som tidigare
gällande föreskrifter. Utredningsmännen har vidare meddelat tolkning av
det i avlöningsbestämmelserna använda begreppet »Stockholm och dess
förorter». Utskottet biträder de av utredningsmännen framlagda och av
fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrkta förslagen till ändringar i 4 § avlöningsbestämmelserna
för hos riksdagen tillfälligt anställda befattnings
llihang
till riksdagens protokoll 1953. S samt. Nr 11.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
havare, vilka föranledes av ikraftträdandet av det nya resereglementet jämte
därtill hörande författningar.
Utskottet har därutöver funnit skäl vidtaga den mera omfattande revidering
av 4 § som utredningsmännen ifrågasatt. Denna ändring föranledes av
att osäkerhet rått rörande tolkningen av första stycket av 4 §. Det av utredningsmännen
framlagda och av fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrkta
förslaget innebär, att allenast statstjänsteman tillhörande riksdagens sekreterarpersonal
och stationerad å annan ort än Stockholm eller dess förorter
skall vara berättigad till traktamente. Enligt vad utskottet har sig bekant
lär icke förekomma att rekrytera annan personal än sekreterarpersonal
från annan ort än Stockholm.
Kanslideputerade bör emellertid icke uteslutas från möjligheten att med
beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet besluta om traktamente
och reseersättning i fråga om tjänstemän tillhörande sekreterarpersonalen,
vilka icke innehar statstjänst. Bestämmelse härom är intagen i
ett nytt stycke i 4 §.
För att de föreslagna ändringarna icke skall medföra minskning av förmåner
som tidigare utgått tillstyrker utskottet, att en övergångsbestämmelse
av den lydelse fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit införes.
Utskottet föreslår slutligen, att de nya bestämmelserna erhåller giltighet
räknat från och med den 1 januari 1953.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med tillämpning från och med den 1 januari
1953, godkänna härvid såsom Bilaga 1 fogat förslag till dels
ändrad lydelse av 4 § avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen
tillfälligt anställda tjänstemän, dels ock särskild övergångsbestämmelse.
Stockholm den 31 mars 1953.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Werner*, De Geer,
Johannesson, Kriigel* och Boo;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,
Gustafson i Göteborg, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar, Severin
i Gävle*, Nordqvist i Karlskoga* och Boija.
* Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskoltets utlåtande nr 11.
3
Bilaga 1.
Förslag
till
ändring i avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemän.
Nuvarande lydelse.
4 §.
Tjänsteman, vilken icke är stationerad
i Stockholm eller dess förorter,
äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente
såsom vid tjänstgöring från
och med 16:e dygnet enligt föreskrifterna
i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna
till statens allmänna
avlöning sreglemente. Tj änstgöringen
skall härvid för statstjänsteman anses
fullgjord i innehavande tjänst,
medan för annan tjänsteman det tilllämpliga
traktamentsbeloppet efter
prövning i varje särskilt fall fastställes
av kanslideputerade. I fråga
om tjänstgöringstraktamente skola
härutöver i tillämpliga delar gälla
vad i 20 § 3 mom. c) och d) förenämnda
tilläggsbestämmelser är
stadgat.
Tjänsteman-----
---användning.
Tjänsteman, som åtföljer utskott
vid resa, äger rätt till traktamente,
Föreslagen lydelse.
4 §.
Sekreterare hos kammare samt
sekreterare eller notarie med sekreterargöromål
i ständigt utskott, vilka
äro statstjänstemän och vilka icke
äro stationerade i Stockholm eller
dess förorter, äga åtnjuta traktamente
enligt föreskrifterna i 7 § 1 mom.
tilläggsbestämmelserna till allmänna
resereglementet. Tjänstgöringen
skall härvid anses fullgjord i innehavande
tjänst. I fråga om traktamente
skola härutöver i tillämpliga
delar gälla vad i 7 § 4 mom. och 8 §
i allmänna resereglementet är stadgat.
Tjänsteman-----
---användning.
På kanslideputerade skall ankomma
att efter prövning i varje särskilt
fall bestämma, huruvida och i vad
mån traktamente och reseersättning
skall utgå till sådan tjänsteman, tillhörande
i första och andra styckena
avsedd sekrelerarpersonal, vilken
icke innehar statstjänst.
Tjänsteman, som åtföljer utskott
vid resa, äger åtnjuta traktamente
4
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
beträffande statstjänsteman enligt
den traktamentsklass i allmänna reser
eglementet, i vilken han som statstjänsteman
är placerad, och beträffande
annan tjänsteman efter kanslideputerades
bestämmande.
enligt allmänna resereglementet, beträffande
statstjänsteman enligt den
traktamentsklass, i vilken han i sådan
egenskap är placerad, och beträffande
annan tjänsteman efter
kanslideputerades bestämmande.
Övergångsbestämmelse
Den------tjänstgöring.
Tjänsteman, som vid 1952 års riksdag åtnjöt ersättning för resa till och
från riksdagen i samma utsträckning som i 4 § andra stycket avsedda tjänstemän,
skall vid fortsatt oförändrad anställning hos riksdagen bibehållas vid
denna förmån.
Bankout.skottets utlåtande nr 11.
5
Bilaga 2.
Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.
I skrivelse den 27 november 1952, anmäld vid fullmäktiges sammankomst
den 4 påföljande december, anmodade bankoutskottet fullmäktige att till
utskottet inkomma med förslag till de ändringar i gällande avlöningsbestämmelser
för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän, som kunde
föranledas av riksdagens under höstsessionen fattade beslut, enligt vilket
Kungl. Maj:t bemyndigats utfärda nytt allmänt reseregleinente i huvudsaklig
överensstämmelse med ett vid propositionen nr 197 fogat förslag. Med
anledning härav uppdrogo fullmäktige vid nyssnämnda sammankomst åt
undertecknade Bjerlöw och Sandqvist alt verkställa erforderlig utredning
i ärendet.
Till fullgörande av detta uppdrag få vi efter utredningens slutförande
anföra följande.
I enlighet med riksdagens ovannämnda beslut har Kungl. Maj:t den 21
november 1952 utfärdat nytt allmänt resereglemente (Arr), vilket trätt i
kraft den 1 januari 1953, ävensom kungörelse med tilläggsbestämmelser till
allmänna resereglementet (TB Arr). Vidare ha den 12 december 1952 utfärdats
kungörelser dels om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente
(Saar), dels ock om ändring i 1948 års kungörelse med tilläggsbestämmelser
till statens allmänna avlöningsreglemente (TB Saar). De nya bestämmelserna
innebära bland annat följande.
Resetraktamente och tjänstgöringstraktamente ha sammanförts till en
enhetlig traktamentsform. Traktamentsfritt område utgöres av den s. k.
tjänstgöringszonen respektive förrättningszonen. Med tjänstgöringszon förstås
ett område, som begränsas av en cirkel med 5 kilometers radie och
med förrättningsmannens tjänsteställe såsom medelpunkt. Med förrättningszon
åter avses ett område, som begränsas av en cirkel med samma
radie och med förrättningsstället såsom medelpunkt. Begreppet förrättningszon
har införts för att reglera traktamentsförhållandena, då en förrättning
på en plats avbrytes för förrättning på annat håll. Traktamente
åtnjutes vid förrättning, som utföres utom förrättningsmannens tjänstgöringszon,
samt vid tjänsteresa i samband med sådan förrättning. Med förrättning
skall avses tjänstgöring eller uppdrag, som på grund av statlig
myndighets föreskrifter eller beslut fullgöres för statens räkning annorstädes
än å förrättningsmannens tjänsteställe.
I gällande av 1951 års riksdag antagna avlöningsbestämmelser för bos
riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän, i fortsättningen för korthetens
skull benämnda Avlöningsbestämmelserna, ha stadganden, som reglera
tjänstemännens rätt till traktamente och reseersättning, upptagits i 4 §, vilken
är av följande lydelse:
Tjänsteman, vilken icke är stationerad i Stockholm eller dess förorter,
äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente såsom vid tjänstgöring från och med
1 (»:e dygnet enligt föreskrifterna i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna
till statens allmänna avlöningsreglemente. Tjänstgöringen skall härvid för
statstjänsteman anses fullgjord i innehavande tjänst, medan för annan
6
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
tjänsteman det tillämpliga traktamentsbeloppet efter prövning i varje särskilt
fall fastställes av kanslideputerade. 1 fråga om tjänstgöringstraktainente
skola härutöver i tillämpliga delar gälla vad i 20 § 3 mom. c) och
d) förenämnda tilläggsbestämmelser är stadgat.
Tjänsteman, som avses i första stycket, äger åtnjuta ersättning för resa
i andra klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början
och slut ävensom för en hem- och återresa i samma reseklass för varje hel
15-dagarsperiod under tjänstgöringstiden; dock att ersättning icke må utgå
enligt högre klass än som verkligen kommit till användning.
Tjänsteman, som åtföljer utskott vid resa, äger rätt till traktamente, beträffande
statstjänsteman, enligt den traktamentsklass i allmänna resereglementet,
i vilken han som statstjänsteman är placerad, och beträffande
annan tjänsteman efter kanslideputerades bestämmande.
Vid en jämförelse mellan Arr och här ovan intagna bestämmelser finner
man, att den i Arr lämnade definitionen på förrättning icke passar in
på det arbete, som utföres av riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän.
Bortsett från att uttrycket »förrättning» rent språkligt icke täcker arten
av delta arbete, är det uppenbart, alt det här icke är fråga om »tjänstgöring
eller uppdrag, som på grund av statlig myndighets föreskrifter eller beslut
fullgöres för statens räkning», alltså icke någon författningsenligt åliggande
tjänstgöring, utan om tillfälliga anställningar, som för varje riksdag frivilligt
sökas av vederbörande. Om Arrs bestämmelser i förevarande hänseende
skulle göras tillämpliga även på nu ifrågavarande tjänstemän, skulle
dessa alltså icke bli berättigade till traktamentsersättning. Då emellertid
riksdagen redan beslutat om att dess tillfälliga tjänstemän skola under vissa
förutsättningar äga åtnjuta förmånen av tjänstgöringstraktamente, påkallas
av nu nämnd anledning icke någon ändring i 4 § Avlöningsbestämmelserna.
Vi ha heller icke ansett lämpligt eller erforderligt att ersätta den nuvarande
formuleringen »Stockholm eller dess förorter» med en formulering,
som helt skulle överensstämma med de förenämnda nya begreppen tjänstgöringszon
eller förrättningszon med deras snävare begränsning av det traktamentsfria
området. Uttrycket »Stockholm eller dess förorter» bör alltså i
fortsättningen anses liktydigt med de nyssnämnda i Arr använda begreppsbestämningarna.
Begreppet »tjänstgöringstraktamente» i 4 § första stycket
bör emellertid utbytas mot det i Arr begagnade »traktamente».
I första stycket av nyssnämnda 4 § Avlöningsbestämmelserna hänvisas
(ill 20 g 3 mom. a), c) och d) av TB Saar i dess före den 1 januari 1953
gällande lydelse. Av dessa stadganden reglerade 3 mom. a) tjänstgöringsIraktamentets
storlek vid tjänstgöring i sammanhängande tidsföljd å en och
samma ort i överensstämmelse med en i momentet intagen tabell, varvid
traktamentet från och med 16 :e dygnet skulle utgå med vissa lägre belopp
olika för tjänstemän med eget hushåll och för annan tjänsteman. Mom. 3 c)
och d) hade intill den 1 januari 1953 följande lydelse:
c) Om tjänsteman under pågående tjänstgöring å viss ort beordras tillfälligtvis
tjänstgöra å annan ort än stationeringsorten eller företaga annan
tjänsteförrättning, skall förstnämnda ort i fråga om rätten att härunder
åtnjuta traktamentsersättning betraktas såsom stationeringsort; dock må
traktamentsersättning icke utgå med lägre belopp än som skulle hava utgått,
därest tjänstgöringen under tiden fortgått å förstnämnda ort.
Företager tjänsteman å tid, varunder han äger uppbära tjänstgörings
-
Bankoutskottets utlåtande nr It.
7
traktamente, tjänsteresa, som berättigar till traktamentsersättning, må han
av tjänstgöringstraktamentet uppbära allenast så mycket, att den sammanlagda
gottgörelsen för dag respektive natt icke överstiger traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet. Företages under dygn, då tjänstgöringstraktamente
utgår, återresa till stationeringsorten, skall jämväl iakttagas
att traktamente enligt allmänna resereglementet må beräknas endast
för tid, som tages i anspråk för resan.
d) Därest tjänsteman, som för tjänstgöring vistas å annan ort än stationeringsorten,
av sjukdom hindras att tjänstgöra, utgår det oaktat tjänstgöringstraktamente,
dock högst under femton dygn, så framt icke vederbörande
myndighet i särskilt fall annorlunda bestämmer. Om i dylikt fall
sjukdomen påkallar sjukhusvård, beror på prövning av vederbörande myndighet,
huruvida tjänstgöringstraktamentet under liden för sjukhusvistelsen
skall nedsättas eller helt upphöra.
Ovannämnda mom. 3 har nu i anslutning till 1952 års riksdags beslut
uteslutits ur TB Saar men motsvaras i huvudsak av vissa stadganden i Arr
samt i TB Arr. Sålunda ha i 7 § 1 mom. TB Arr upptagits stadganden om
traktamentets storlek från och med 16:e dygnet.
20 § 3 mom. c) motsvaras i stort sett av bestämmelserna i 8 § Arr, som
har följande lydelse:
Om förrättningsman, som vid förrättning inom viss förrättningszon åtnjuter
lägre traktamente för natt eller dag än som angives i 7 § 2 inom.,
tilltälligt verkställer förrättning utom zonen under mindre än 8 hela kalenderdygn
i följd, äger han behålla det reducerade traktamentet och dessutom
åtnjuta traktamente enligt de grunder som skulle hava tillämpats, om nämnda
zon varit hans tjänstgöringszon. Traktamente för dag må dock ej utgå
med sammanlagt högre belopp än enligt nyssnämnda författningsrum.
Reducerat traktamente för natt äger förrättningsman behålla jämväl vid
tilltällig tjänstgöring inom tjänstgöringszonen under så lång tid, som i
första stycket sagts.
Vad slutligen beträffar de i 20 § 3 mom. d) intagna s. k. avbrottsreglerna
motsvaras dessa av följande bestämmelser i 7 § 4 mom. Arr:
Nödgas förrättningsman på grund av naturhinder eller styrkt sjukdom
eller av annan giltig anledning avbryta tjänsteresa eller förrättning och
uppehålla sig annorstädes än i hemmet eller inom tjänstgöringszonen, skall
i fråga om traktamente så anses, som om förrättningsmannen utförde förrättning
där han under tiden för uppehållet har sitt nattkvarter. Intages
förrättningsmannen på sjukvårdsinrättning, skola dock bestämmelserna i
8 § icke tillämpas.
Nu angivna lrån och med den 1 januari 1953 gällande författningsbestämmelser
böra föranleda ytterligare formella jämkningar i 4 § första stycket
Avlöningsbestämmelserna, innebärande all de nuvarande hänvisningarna
skulle utbytas mot hänvisningar till 7 § 1 mom. TB Arr respektive 7 §
4 mom. och 8 § Arr.
Vad beträffar återstående stadganden enligt nuvarande lydelse av 4 §
Avlöningsbestämmelserna ha vi funnit allenast vissa smärre redaktionella
ändringar påkallade.
Enligt vårt förslag skulle sålunda 4 § Avlöningsbestämmelserna erhålla
följande ändrade lydelse:
8
Bankoutskottets utlåtande nr It.
Nuvarande lydelse:
4 §•
Tjänsteman, vilken icke är stationerad
i Stockholm eller dess förorter,
äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente
såsom vid tjänstgöring från
och med 16:e dygnet enligt föreskrifterna
i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna
till statens allmänna
avlönings reglemente. Tjänstgöringen
skall härvid för statstjänsteman
anses fullgjord i innehavande tjänst,
medan för annan tjänsteman det
tillämpliga traktamentsbeloppet efter
prövning i varje särskilt fall fastställes
av kanslideputerade. I fråga
om tjänstgöringstraktamente skola
härutöver i tillämpliga delar gälla
vad i 20 § 3 mom. c) och d) förenämnda
tilläggsbestämmelser är
stadgat.
Tjänsteman — -—• — — — •—
---användning.
Tjänsteman, som åtföljer utskott
vid resa, äger rätt till traktamente,
beträffande statstjänsteman enligt
den traktamentsklass i allmänna resereglementet,
i vilken han som
statstjänsteman är placerad, och beträffande
annan tjänsteman efter
kanslideputerades bestämmande.
Föreslagen lydelse:
4 §•
Tjänsteman, vilken icke är stationerad
i Stockholm eller dess förorter,
äger åtnjuta traktamente enligt
föreskrifterna i 7 § / mom. tilläggsbestämmelserna
till allmänna
resereglementet. Tjänstgöringen skall
härvid för statstjänsteman anses
fullgjord i innehavande tjänst, medan
för annan tjänsteman det tilllämpliga
traktamentsbeloppet efter
prövning i varje särskilt fall fastställes
av kanslideputerade. I fråga
om traktamente skola härutöver i
tillämpliga delar gälla vad i 7 § 4
mom. och S § i allmänna resereglementet
är stadgat.
Tjänsteman — — — — — —
----användning.
Tjänsteman, som åtföljer utskott
vid resa, äger åtnjuta traktamente
enligt allmänna resereglementet, beträffande
statstjänsteman enligt den
traktamentsklass, i vilken han i sådan
egenskap är placerad, och beträffande
annan tjänsteman efter
kanslideputerades bestämmande.
Med framläggandet av detta förslag torde vårt uppdrag, som enligt vår
uppfattning avsett en allenast formell överarbetning av vissa stadganden i
Avlöningsbestämmelserna med hänsyn till utfärdandet av allmänna resereglemetet
och icke en granskning ur materiella synpunkter av hithörande
stadganden, få anses redovisat. Vi ha emellertid härvid ansett oss icke böra
underlåta att för fullmäktige framhålla, att vi under vårt utredningsarbete
funnit en mer genomgripande revidering av stadgandena i 4 § Avlöningsbestämmelserna
kunna ifrågasättas av vissa andra hänsyn, som ej beröras
av vårt utredningsuppdrag. Härom får vi anföra följande.
Frågan om tjänstgöringstraktamente-åt de riksdagens tjänstemän, som ej
äro bosatta i Stockholm eller dess förorter, togs för första gången upp vid
1944 års riksdag i skrivelser till bankoutskottet från ordförandena i konstitutions-
och första lagutskotten. Framställningarna ledde emellertid ej då
till någon riksdagens åtgärd. Bankoutskottet förklarade nämligen i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 54, att frågan om beredande av arvodestillägg
eller traktamentsersättning åt de tjänstemän hos riksdagen, vilka
icke ha sin hemvist i Stockholm eller dess förorter, borde upptagas till över
-
Bankoutskottets utlåtande nr it.
9
vägande först i samband med en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna
för de hos riksdagen anställda tjänstemännen.
Vid 1948 års riksdag återupptogs frågan om tjänstgöringstraktamenten i
två likalydande motioner, väckta den ena under nr 241 i första kammaren
av herr Löthner och den andra under nr 389 i andra kammaren av herrar
Rylander och Hallén, över motionerna inhämtade bankoutskottet yttrande
från kanslidepulerade, som anförde följande:
De befattningar, vilka i någon större omfattning plägat besättas med utom
riksdagsorten bosatta tjänstemän, äro lagutskottens sekreterare och notarier
med sekreterargöremål, vanligen fiskaler från hovrätterna. Motionärernas
yrkande om särskilda traktamentsbidrag åt riksdagens utom Stockholm
eller dess förorter bosatta tjänstemän torde få tolkas på sätt motionärerna
i sin motivering själva synas hava avsett eller att gälla endast personer, som
innehava allmän tjänst i hemorten. Kanslideputerade finna de löner, som
enligt de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna skulle utgå till sådana
personer för tjänst hos riksdagen, väl motsvara vederbörandes löneförmåner
i statstjänst i jämförlig levnads- och tjänsteålder. Kanslideputerade kunna
därför icke finna behov föreligga av åtgärder i motionernas syfte.
Motionerna föranledde följande uttalande av utskottet i dess av riksdagen
godkända utlåtande nr 10:
Beträffande det i ovannämnda motioner väckta förslaget om särskilda
traktamentsbidrag åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade
tjänstemän anser utskottet i likhet med kanslideputerade tillräckliga
skäl icke föreligga att generellt medgiva en dylik förmån. Emellertid torde
det understundom vara med billighet förenligt och ur rekryteringssynpunkt
påkallat, att möjlighet finnes att bereda sådan tjänsteman särskild kompensation
för de merkostnader, som åsamkas honom under vistelsen i Stockholm.
Denna kompensation synes då lämpligen kunna lämnas i form av
tilläggsarvode efter prövning av kanslideputerade i varje särskilt fall jämlikt
3 § 2 mom. Avlöningsbestämmelserna. Det torde härvid vara naturligt,
att fastställandet av arvodena sker i viss anknytning till de grunder, som
gälla för tjänstgöringstraktamente åt statliga befattningshavare. Härmed
torde motionernas syfte i princip vara tillgodosett.
Som svar å en förfrågan från 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation
framhöllo första och andra lagutskottens ordförande, att frågan
om traktamentsersättning borde upptagas till förnyad prövning. Kommittén
erinrade vid sin behandling av frågan om 1948 års bankoutskotts
här ovan intagna yttrande och att kanslideputerade vid olika tillfällen använt
sig av den befogenhet att i särskilda fall medgiva tilläggsarvode, som
tillagts dem jämlikt 3 § 2 mom. Avlöningsbestämmelserna, samt framhöll,
att kommittén under sådana förhållanden icke ansåge nödvändigt att införa
speciella regler för traktamentsbidrag. Kommittén framhöll dessutom,
att de tjänstemän hos utskotten, varom här vore fråga, vore helt lediga från
sin statstjänst och genom kommitténs förslag skulle få sina arvoden förhöjda,
vartill komme, att såsom dittills tilläggsarvoden skulle kunna beviljas.
I skrivelse till bankoutskoltet i maj 1951 framhöllo ordförandena i de
tre lagutskotten, att i Avlöningsbestämmelserna borde införas ett fristående
stadgande om särskilda till storleken bestämda traktamentsbidrag åt dem
10
Bankout.skottets utlåtande nr 11.
bland riksdagens tjänstemän, som icke vore bosatta i Stockholm eller dess
förorter.
Talmanskonferensen uttalade vid sin behandling av förslaget till nya
avlöningsbestämmelser, att frågan om beredande av särskilda tjänstgöringstraktamenten
åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade
tjänstemän borde upptagas till förnyat övervägande. Det ifrågasattes, att
sådana traktamenten skulle utgå enligt samma grunder, som gällde för
tjänstgöringstraktamenten åt statstjänstemän under tjänstgöring å annan
ort inom riket är stationeringsorten.
Bankoutskottet upptog i sitt utlåtande nr 37 till 1951 års riksdag förslag
till bestämmelser angående tjänstgöringstraktamente, vilka vunno riksdagens
bifall och, såsom framgått av det föregående, intogos såsom ett första
stycke i 4 £ av Avlöningsbestämmelserna.
Med den lydelse 4 § första stycket Avlöningsbestämmelserna sålunda erhållit
borde, synes oss, nu ifrågavarande stadganden tillämpas så, att varje
riksdagens tjänsteman, oavsett om han tillika är statstjänsteman eller icke,
skall vara berättigad åtnjuta tjänstgöringstraktamente, därest han icke är
stationerad i Stockholm eller dess förorter. Beträffande en icke statstjänsteman
kan möjligen någon tvekan råda om riktigheten härav, då han får
anses sakna stationeringsort. För sådan tjänsteman torde såsom paragrafen
nu är skriven stationeringsorten emellertid få tolkas såsom den ort, där
han är bosatt. I motsatt fall, alltså om han skulle anses stationerad i Stockholm
eller dess förorter, skulle stadgandet om kanslideputerades befogenhet
att fastställa traktamentsbeloppet för »annan tjänsteman», d. v. s. för
en icke statstjänsteman, framstå såsom en meningslöshet, eftersom någon
traktamentsrätt då över huvud icke skulle kunna uppkomma för sådan
tjänsteman. Om avsikten varit att Stockholm för icke statstjänstemän skulle
anses såsom stationeringsort, borde detta sålunda, synes det oss, ha kommit
till uttryck i författningstexten eller också borde en formulering valts,
enligt vilken förmånen att åtnjuta tjänstgöringstraktamente direkt förbehölles
statstjänstemän.
I praktiken ha, enligt vad vi inhämtat, de ifrågavarande bestämmelserna
tillämpats ytterst restriktivt. Hittills har sålunda tjänstgöringstraktamente
av kanslideputerade tillerkänts allenast sekreterare och notarie med sekreterargöromål
hos första och andra lagutskotten samt ytterligare en tjänsteman
av sistnämnda kategori hos konstitutionsutskottet, vilka samtliga varit
statstjänstemän med stationeringsort utanför Stockholm och dess förorter.
Även kamrarnas sekreterare samt sekreterarna och notarierna med sekreterargöromål
hos de övriga ständiga utskotten torde kunna påräkna motsvarande
förmån, därest icke Stockholm eller dess förorter för dem utgjort
stationeringsort. Det har härvid gjorts gällande, att avsikten med förevarande
bestämmelser varit just den, som vid tillämpningen följts.
I 4 § andra stycket stadgas vidare, att rätt till ersättning i viss utsträckning
för resor till och från riksdagen skall tillkomma »tjänsteman, som avses
i första stycket». Oavsett vilken tolkning man ger åt bestämmelserna i
första stycket eller hur dessa tillämpas, borde med nu angivna formulering
av andra stycket och i avsaknad av särskild undantagsbestämmelse kretsen
av de tjänstemän, som skola åtnjuta tjänstgöringstraktamente, och av dem,
som skola åtnjuta reseersättning enligt andra stycket vara identiskt densamma.
Men så är icke fallet. Ytterligare en tjänsteman — sekreteraren hos
Bankoutskottets utlåtande nr 11.
11
konstitutionsutskottet — har nämligen ansetts böra bibehållas vid sin tidigare
rätt till reseersättning, oaktat han icke är statstjänsteman. Beslut härom
har fattats av fullmäktige vid sammankomsten den 14 februari 1952.
Slutligen må i detta sammanhang anmärkas, att när tredje stycket av 4 §
talar om tjänsteman som åtföljer utskott vid resa och som av denna anledning
skall äga rätt till traktamente, så avses här tjänstemän i allmänhet, såväl
statstjänstemän som icke-statstjänstemän, stationerade eller icke stationerade
i Stockholm eller dess förorter. Här torde formuleringen få anses
helt täcka lagstiftarens intentioner, och tillämpningen har icke vållat några
svårigheter.
Mot bakgrunden av vad sålunda anförts beträffande utformningen av bestämmelserna
i förevarande 4 § Avlöningsbestämmelserna synes det framstå
såsom önskvärt, att en revidering av dessa bestämmelser kommer till
stånd i syfte att bringa innehåll och tillämpning i överensstämmelse med
varandra. Det kunde härvid bland annat ifrågasättas, om bestämmelserna
skola begränsas att avse endast statstjänstemän. Kanslideputerade ha i sitt
yttrande till 1948 års bankoutskott över motionerna om traktamentsbidrag
tolkat motionärernas yrkande såsom gällande personer, vilka innehava allmän
tjänst i hemorten. Förutom statstjänstemän skulle sålunda även kommunernas
tjänstemän kunna ifrågakomma. Bortsett härifrån skulle en revidering
av 4 § efter av oss antydda riktlinjer kunna resultera i förslagsvis
följande ändrade lydelse:
Sekreterare hos kammare samt sekreterare eller notarie med
sekreterargöromål i ständigt utskott, vilka äro statstjänstemän
och vilka icke äro stationerade i Stockholm eller dess förorter,
äga åtnjuta traktamente enligt föreskrifterna i 7 § 1 mom. tililäggsbestämmelserna
till allmänna resereglementet. Tjänstgöringen
skall härvid anses fullgjord i innehavande tjänst. I fråga om
traktamente skola härutöver i tillämpliga delar gälla vad i 7 § 4
mom. och 8 § i allmänna resereglementet är stadgat.
Tjänsteman-----------användning.
Tjänsteman — —------— -----bestämmande.
Därest sekreteraren hos konstitutionsutskottet anses höra vid fortsatt
oförändrad anställning hos riksdagen bibehållas vid sin rätt till reseersättning
enligt 4 § andra stycket, synes detta lämpligast böra komma till uttryck
i en särskild övergångsbestämmelse av förslagsvis följande lydelse:
Tjänsteman, som vid 1952 års riksdag åtnjöt ersättning för resa
till och från riksdagen i samma utsträckning som i 4 § andra
stycket avsedda tjänstemän, skall vid fortsatt oförändrad anställning
hos riksdagen bibehållas vid denna förmån.
Ehuru vi såsom nämnts ansett det ligga utanför vårt egentliga uppdrag
att föreslå någon ändring i materiellt hänseende av 4 § Avlöningsbestämmelserna,
ha vi velat på detta sätt bringa saken under fullmäktiges bedömande
för den händelse fullmäktige skulle finna någon åtgärd i ämnet erforderlig,
antingen omedelbart eller framdeles i samband med en mer allmän
översyn av avlöningsbestämmelserna för de hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemännen.
Stockholm den 20 januari 1953.
Torsten Bjerlöw.
Artur Sandqvist.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.