Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 12

1953-04-14 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:12, Bankoutskottets utlåtande nr 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 12—13.

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av

regleringen av rundvirkesexporten.

• T

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 296 i första kammaren av herr Ohlsson, Ebbe, och herr Eskilsson

samt nr 113 i andra kammaren av herr von Seth m. fl., har hemställts,

att riksdagen måtte uttala att regleringen av rundvirkesexporten snarast bör

upphävas.

Beträffande motiveringen för motionerna får utskottet hänvisa till motionen

II: 113.

över motionerna har i vederbörlig ordning yttrande inhämtats från kommerskollegium,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen och statens handels- och industrikommission,

varjämte Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund beretts tillfälle

avgiva yttrande i ärendet.

Vid kommerskollegii yttrande är fogade yttranden från handelskamrarna

i Jönköping, Karlstad, Gävle, Sundsvall och Luleå, Svenska propsexportörernas

förening ävensom ett genom Skogsindustriernas samarbetsutskott

avgivet gemensamt yttrande från Svenska cellulosaföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska trämasseföreningen och Svenska trävaruexportföreningen.

Motionen har tillstyrkts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, handelskamrarna

i Karlstad, Gävle, Sundsvall och Luleå, Svenska propsexportörers förening

och Sveriges skogägareföreningars riksförbund.

Kommerskollegium, statens handels- och industrikommission, handelskammaren

i Jönköping, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund

och Skogsindustriernas samarbetsutskott har avstyrkt motionen.

Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 23 januari 1953 lämnat en av statens

handels- och industrikommission den 13 januari gjord framställning

om upphävande av regeln att för licensgivning skulle gälla att partierna

skulle ha högst 25 procent graninblandning utan erinran har motionärernas

önskemål i vad de avser den s. k. granregeln blivit tillgodosedda. Vad gäller

licensgivningcn i övrigt har denna i remissyttrandena huvudsakligen be
Bihang

till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. iVr 12—13.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

dömts ur råvaruförsörjnings- samt skogsvårds- och sysselsättningssynpunkt

ävensom med hänsyn till önskvärdheten att av handelspolitiska skäl upprätthålla

densamma.

Domänstyrelsen har bland annat uttalat:

Styrelsen finner att det skäl, som skulle tala för att regleringen av exporten

av rundvirke bibehålies, vore att tillgången på råvara för täckande avframför

allt den inhemska massaindustriens behov vore otillräcklig och att

sålunda av denna anledning risk förelåge för produktionsminskning av

massa. Någon brist på råvara för massaindustriens räkning synes emellertid

icke kunna befaras inom den närmaste framtiden, särskilt då beträffande

de södra delarna av landet, vilket bl. a. framgår av det betänkande, som

Södra Sveriges skogsindustriutredning framlagt, »Barrskogstillgångarna och

skogsindustriens råvaruförsörjning» (SOU 1952: 15). Ej heller inom de

norra delarna av landet torde enligt vad man kan bedöma någon brist framför

allt på sulfatved behöva befaras. Beträffande det just nu aktuella läget

föreligga svårigheter att finna avsättning för den kvantitet massaved som

årligen normalt brukar avverkas. Detta har medfört, att de enskilda skogsägarna

inskränkt sina avverkningar. Beträffande domänverkets massaved

sker visserligen avverkningen av dylik ved, av bl. a. sociala skäl, i ungefär

normal utsträckning, men styrelsen har sett sig nödsakad att i Norrland föreskriva

upplagring av avsevärda kvantiteter massaved. I södra delarna av

landet synes massaindustriens lager av råvara vara betydande och köplusten

är mycket ringa. Sålunda har domänstyrelsen ännu icke kunnat träffa

avtal om några leveranser till industrien i dessa delar av landet från säsongens

avverkningar.

I detta sammanhang vill styrelsen påpeka, att flera av de stora massaindustrierna

i betydande omfattning på export försålt props tillverkad av förefintliga

massavedslager.

Av det sagda framgår att domänstyrelsen anser att för den närmaste

framtiden fara icke föreligger för brist på råvara för massaindustriens behov,

utan att det snarare synes föreligga risk för att man icke skall kunna

vinna avsättning för allt det virke av smådimensioner, som bl. a. med hänsyn

till skogsvårdande gallringar måste uttagas. Då lokalt sysselsättningssvårigheter

för arbetskraften föreligga, synes det ur arbetsmarknadssynpunkt

angeläget att möjligheterna till ökade virkesuttag tillvaratagas.

Skogsstyrelsen framhåller, att så länge industriens totala kapacitet icke

förmår utnyttja i mellersta och södra Sverige befintligt råvaruöverskott

uppstår ett läge som kännetecknas av mindre goda avsättningsmöjligheter.

Detta i sin tur återverkar enligt styrelsens mening på avverkningarnas

omfattning främst sådana som ur skogsvårdssynpunkt är önskvärda, samtidigt

som de kräver en större arbetsmängd per volymenhet än avverkningar

i äldre och grövre skog. Det är sålunda ej endast ur skogsvårdssynpunkt

utan även ur sysselsättningssynpunkt önskvärt, att gallringar i yngre skogar

alltjämt kan fortgå. En fri export skulle åtminstone i någon mån underlätta

utförandet av ovannämnda slag av avverkningar.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har förklarat, att inköpsbehovet

för skogsindustrierna i södra Sverige är mycket begränsat. I hela

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

3

landet anses föreligga svårigheter att finna köpare till sulfatved, som, om

den avverkas, i stor utsträckning måste lagras hos producenterna. I ett sådant

överskottsläge anser riksförbundet, att det icke minst ur sysselsättningssynpunkt

är nödvändigt, att alla möjligheter för export av rundvirke

utnyttjas.

Sveriges industriförbund har funnit, att exportregleringen för rundvirke

med hänsyn till försörjningen med råvara kan vara av viss betydelse. En påtaglig

knapphet på råvara anser förbundet föreligga för plywoodindustrien.

Skulle export av furu- och björktimmer i för denna industri lämpliga dimensioner

och kvaliteter komma i gång i större utsträckning, kommer råvaruförsörjningen

att avsevärt försvåras.

Handelskammaren i Gävle har uttalat, att tillgången på rundvirke av

gran — sulfitvirke — visat sig vara i knappaste laget för den svenska cellulosaindustrien,

vilket bl. a. åskådliggöres av det förhållandet, att avsevärda

kvantiteter rundvirke för cellulosaindustriens räkning under senare år måst

importeras från Finland.

Försörjningssynpunkter på frågan har slutligen anlagts även av Svenska

propsexportörers förening, som framhållit följande:

De i motionen gjorda uttalandena om de svenska skogsindustriernas

för närvarande mycket goda försörjningsläge beträffande virkesråvarorna

bekräftas till alla delar av våra medlemmar. Flertalet industrier torde vid

årsskiftet 1952/53 ligga inne med betydande råvarulager, och några svårigheter

att tillgodose ytterligare behov under innevarande år torde icke heller

föreligga. Betecknande för situationen är att svenska skogsindustriföretag

uppträtt som säljare av pitprops på exportmarknaden; massaved har därvid

apterats till props. Ur försörjningssynpunkt föreligga därför icke några sakliga

motiv för en fortsatt reglering av exporten av pitprops under innevarande

år.

Uttalanden rörande de skäl av handelspolitisk natur vilka kan anföras

för ett bibehållande av regleringen har bland andra gjorts av kominerskollegium,

statens handels- och industrikommission samt Sveriges allmänna

exportförening.

Kommerskollegium anför i detta sammanhang följande:

Skogsindustriernas samarbetsutskott har pekat på de restriktiva åtgärder

beträffande importen av massa och papper, som tillämpades i flertalet av

våra europeiska huvudmarknader, där samtidigt uppenbarligen tillätes och

även i olika former direkt uppmuntrades en obegränsad import av massaved

såsom råvara för egen pappersmasseindustri. Även Smålands och Blekinge

handelskammare har framhållit, att det måhända rent handelspolitiskt

torde vara av betydelse att exporten endast finge ske till vissa marknader,

da det eljest lätt kunde inträffa att rundvirke utan begränsning linge

exporteras till länder, som genom importrestriktioner i fråga om svenska

skogsindustriprodukter försvårade varuutbytet med Sverige.

Så länge vårt handelsutbyte med andra länder regleras genom bilaterala

avtal, är det givet att en så viktig råvara som rundvirket för vårt lands del

utgör en betydelsefull faktor vid avtalsförhandlingarna, och såvitt kollegium

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

kan finna torde det åtminstone tills vidare anses önskvärt att dess ställning

härvidlag icke rubbas.

Av statens handels- och industrikommissions yttrande torde följande få

återgivas:

Att gå vidare på exportliberaliseringens väg och helt slopa licensförfarandet

anser kommissionen ej lämpligt i dagens läge. Genom bibehållande av

licensförfarandet lämnas myndigheterna sålunda möjlighet att noggrant

följa exporten, vilket måste anses vara önskvärt med hänsyn till rundvirkets

ur skilda synpunkter stora betydelse för landets ekonomi. Ett fullständigt

frigivande av rundvirkesexporten skulle även kunna medföra svårigheter i

fråga om avsättningen av förädlade skogsprodukter. Härtill kommer, att det

jämväl i fortsättningen kan befinnas lämpligt ur handelspolitisk synpunkt,

att exporten av rundvirke är underkastad licenstvång.

Det rådande formella exporllicenstvånget för rundvirke är enligt Sveriges

allmänna exportförenings uppfattning alltjämt av betydelse såsom förhandlingsvapen

i förhållande till sådana länder vilka — samtidigt som de importerar

svensk massaved — genom betydande tullar på massa och papper

eller i annan form gynnar den inhemska industrien på dessa områden till

förfång för svensk massa- och pappersindustri. Såsom exempel nämnes, att

i Västtyskland utgår tull med 9 % för mekanisk massa jämte oblekt sulfitmassa

och med 10 % för blekt massa samt med 12—28 % för papper, samtidigt

som tullfrihet råder för rundvirke.

Utskottet. Motionärernas yrkande har genom att den s. k. granregeln

upphävts i denna del blivit tillgodosett. Delade meningar har i de över motion

avgivna remissyttrandena framförts rörande behovet att bibehålla

licenstvånget för rundvirkesexporten. Såvitt utskottet på grundval av remissmyndigheternas

uttalanden kan bedöma, måste landets försörjning

med rundvirke numera anses så god, att någon reglering av försörjningspolitiska

grunder icke skulle erfordras.

Utskottet har emellertid ansett sig böra även uppmärksamma de handelspolitiska

skäl som av kommerskollegium och statens handels- och industrikommission

m. fl. andragits för regleringens bibehållande. Enligt vad

utskottet inhämtat tillämpas en liberal licensgivning utan kvotering för

sedvanlig export till traditionella marknader för allt rundvirke av furu och

gran.

Utskottet, som i princip anser att regleringar av denna art bör avvecklas

så snart detta utan påtagliga olägenheter kan ske, vill understryka angelägenheten

av att licensvånget för rundvirkesexporten liksom annan reglering

på utrikeshandelns område icke bibehålies längre än som måste anses

oundgängligen påkallat. Kungl. Maj:t synes därför när så befinnes lämpligt

böra taga den av motionärerna berörda licensgivningen för rundvirkesexporten

under förnyat övervägande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

5

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av likalydande motionerna I: 296

och II: 113, må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 14 april 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Mogård*, Werner, Boo och

Wehtje;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

Sköldin, Gustafson i Göteborg, Persson i Norrby, Johanson i Kalmar,

Magnusson i Tumhult och Boija.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:147 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om upphävande av regleringen av rund virke sexport en. a1 i texten