Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om rätt för sparbankerna att bedriva premiesparrörelse, dels ock väckt motion om åtgärder för främjande av det enskilda personliga sparandet.

1953-04-28 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:18, Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om rätt för sparbankerna att bedriva premiesparrörelse, dels ock väckt motion om åtgärder för främjande av det enskilda personliga sparandet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr 18.

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om rätt för sparbankerna

att bedriva premiesparrörelse, dels ock väckt

motion om åtgärder för främjande av det enskilda personliga

sparandet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 297 i första kammaren av herr Weiland m. fl. samt nr 375 i

andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl., har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t må,

om möjligt till innevarande års riksdag, framlägga förslag till bestämmelser,

enligt vilka landets sparbanker äger rätt att bedriva premiesparrörelse

i huvudsak efter de principer, som gäller för det tyska premiesparandet.

Till bankoutskottet har även hänvisats en inom riksdagens andra kammare

av herrar Nilsson i Göingegården och Hastad väckt motion, nr 376,

i vilken har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla om skyndsam utredning om och förslag till konkreta åtgärder att

främja det enskilda personliga sparandet.

Beträffande motiveringen för motionerna får utskottet hänvisa till motionen

1:297 respektive 11:376.

Över motionerna har yttrande inhämtats från bankofullmåktige, riksgäldsfullmäktige,

kommerskollegium och sparbanksinspeklionen, varjämte tillfälle

beretts Kooperativa förbundet, Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges

industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och

Tjänstemännens centralorganisation att inkomma med yttrande. Vid kommerskollegii

yttrande har fogats yttrande från Stockholms handelskammare.

I remissyttrandena har i allmänhet tvekan uttalats, huruvida ett premiesparsystem

efter tysk förebild bättre än nu tillgängliga sparformer skulle

vara ägnat att åstadkomma ett önskvärt nysparande av större betydelse.

Däremot har ett flertal myndigheter och organisationer ställt sig positiva

till förslaget om en utredning om konkreta åtgärder att främja det personliga

sparandet. Motionen 11:376 har sålunda tillstyrkts av Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges grossist
-

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 18.

förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges lantbruksförbund och Svenska jordbrukskreditkassan,

medan yttranden i avstyrkande riktning avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret,

sparbanksinspektionen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

industriförbund. Kommerskollegium har avstyrkt en allmän utredning

rörande sparandet men icke velat motsätta sig alt en undersökning

företages beträffande möjligheterna att tillämpa det tyska premiesparsysteinet

i Sverige.

I praktiskt taget samtliga yttranden har framhållits, att det är synnerligen

betydelsefullt, att det enskilda och frivilliga sparandet på lämpligt

sätt uppmuntras. Som en viktig förutsättning för en gynnsam utveckling

av sparandet har också i allmänhet angivits ett stabilt penningvärde; därjämte

har betonats betydelsen av att beskattningspolitiken utformas på ett

sådant sätt att den gynnar sparandet.

Fullmäktige i riksbanken har anfört bl. a. följande:

Under nu rådande ekonomiska läge framstår ett ökat sparande som särskilt

angeläget för att man utan vådor för penningvärdet skall kunna skapa

förutsättningar att tillgodose trängande investeringsbehov. Insikten om sparandets

betydelse för välståndsutvecklingen har ju även lett till att under

senare år flera olika sparfrämjande åtgärder praktiserats. Redan mångfalden

av de olika sparfrämjande metoderna och de ännu talrikare förslagen

till ytterligare åtgärder till sparandestimulans kan måhända tydas

som om de praktiserade sparformerna icke avsatt resultat, som svarat mot

förväntningarna.

Fullmäktige anför vidare, att såväl nu tillämpade former för sparfrämjande

åtgärder som ett system i enlighet med vad i motionerna föreslås

framstår som mer eller mindre tillfälliga nödfallsutvägar. Huvudförutsättningen

för en gynnsam utveckling av sparandet på såväl kort som lång sikt

är uppnåendet och vidmakthållandet av ett fast penningvärde.

Rörande verkningarna av en tillämpning av det tyska premiesparandet

uttalar fullmäktige följande:

Man kan icke bortse ifrån att resultatet i viss utsträckning kan bli en

förskjutning från en redan tillämpad sparform till den nya. De ekonomiska

förutsättningarna är i varje fall alldeles för olika, för att man

utifrån de relativt gynnsamma erfarenheterna från Västtyskland skulle

kunna draga några slutsatser om utfallet av metoden hos oss. Sparande i

samband med vinstutlottning praktiseras redan i Sverige, s. k. lönsparande

för ungdom. Det undandrar sig fullmäktiges bedömande huruvida erfarenheterna

av denna sparform lämnar någon ledning för bedömandet av lotterivinstens

betydelse som sparstimulans. Som systemet tillämpas i Västtyskland

förefaller det tämligen administrativt invecklat. Flertalet av våra ca

450 sparbanker är små institut och torde sakna organisatoriska förutsättningar

för att själva bedriva premiesparrörelse. De flesta av dem har

icke heller inom sina verksamhetsområden de befolkningsmässiga förut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande nr IS.

3

sättningarna för ett deltagande i ifrågavarande sparform i den omfattning,

som skulle bli nödvändig för att administrationskostnaderna skall bli

rimliga. Mot metoden kan, liksom mot andra tillämpade sparfrämjande

åtgärder, anföras, att den endast premierar sparande i form av bankinsättningar,

men t. ex. icke den betydande form av sparande som sker genom

skuldbetalningar. — En tillämpning av metoden torde förutsätta ändring

av sparbankslagen eller särskild lagstiftning.

Fullmäktige i riksgäldskoutoret har framhållit, att varje uppslag som är

ägnat åt främja det enskilda sparandet bör allvarligt övervägas. Emellertid

förbises enligt fullmäktige ofta, att en splittring på alltför många sparformer

kan vara till nackdel och understundom leda till allenast en överflyttning

av gamla sparmedel till en ny sparform, för vilken särskild propagandaverksamhet

bedrivits. På så sätt vinnes icke en ökning av det

samlade enskilda sparandet, som står i rimlig proportion till de kostnader,

som för ändamålet nedlagts. Fullmäktige slår fast, atl det icke i första

hand är mångfalden av sparformer, som är avgörande för sparandets omfattning

utan förekomsten av en verklig sparvilja hos den enskilde medborgaren.

Denna sparvilja kan visserligen för en begränsad tid stimuleras

av en ny sparform, som för ögonblicket ter sig lockande, men några större

resultat torde icke vara att vinna på denna väg. En mera djupgående lösning

av problemet måste eftersträvas. Sålunda torde, framhåller fullmäktige,

en väsentlig förutsättning för en gynnsam utveckling av det frivilliga enskilda

sparandet vara, att allmänhetens förtroende för penningvärdet bibehålies;

även skattelagstiftningens utformning är härvid självfallet av stor

betydelse.

Vad särskilt angår det i motionerna 1:297 och 11:375 framförda förslaget

om införande av rätt för sparbanker att bedriva premiesparrörelse i huvudsak

efter de principer, som gäller för det i Västtyskland tillämpade premiesparandet,

uttalar fullmäktige följande.

Det torde böra beaktas den väsentligt annorlunda och ej jämförbara

situationen på kapitalmarknaden i Västtyskland och i vårt land. Medan

det i Västtyskland varit en tvingande nödvändighet att med snart sagt alla

medel från grunden bygga upp en helt sönderslagen kapitalmarknad, är

problemet för vårt lands vidkommande av väsentligen annan art. Det tyska

premiesparsystemet torde därför, även om det kan siigas innebära ett intressant

uppslag, icke böra för närvarande införas i värt land. Förutom

att ett premiesparande såsom det föreslagna skulle komma att för sparbankernas

del medföra stora påfrestningar och kostnader, synes med fog

kunna ifrågasättas, huruvida härigenom skulle kunna åstadkommas något

mer betydande nysparande eller om i huvudsak blott en överflyttning från

andra sparformer skulle ske. Om det sistnämnda bleve fallet, skulle det

föreslagna nya sparsystemet kunna bli till mer skada än nytta. 1 detta

sammanhang vill fullmäktige erinra om att i vårt land redan existerar två

sparformer, som i vissa hänseenden och till sin allmänna syftning påminner

om det tyska premiesparandet. Fullmäktige avser härvid de av riksgälds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 18.

kontoret utgivna premielånen samt det för några år tillbaka införda bundna

lönsparandet med vinstutlottningar. Genom premielånen uppsparas stora

belopp från den breda allmänheten, som eljest skulle gått till konsumtion;

medan lönsparandet tyvärr icke infriat de förväntningar man på sina håll

hyste vid införandet av denna sparform och för närvarande visar en tendens

till minskad anslutning. Om ett nytt sparsystem sådant som det tyska

skulle introduceras i vårt land och här vinna framgång, kan befaras, att

detta delvis skulle ske på bekostnad av försäljningen av premieobligationer

och att även avsättningen av penninglotteriets lottsedlar skulle försvåras,

över huvud taget synes man i vårt land genom premielånen, penninglotteriet,

tippningen och lönsparandet m. m. ha tillräckligt sörjt för att

allmänhetens spellust skall finna sig väl tillgodosedd. Det synes fullmäktige

under sådana förhållanden vara större skäl att nu koncentrera uppmärksamheten

och intensifiera propagandan på de redan förefintliga sparformerna

än att ytterligare öka raden av lotteriobjekt. Fullmäktige avstyrker

sålunda förslaget om införande i vårt land av ett premiesparsystem. Ej

heller motionen 11:376, vilken jämväl berör sistnämnda fråga och därjämte

synes åsyfta även andra begränsade förslag för främjande av det enskilda

sparandet, anser fullmäktige med hänsyn till vad ovan anförts böra föranleda

någon riksdagens åtgärd, ehuru fullmäktige självfallet sympatiserar

med motionens syfte.

I några av remissyttrandena har hänvisningar gjorts till pågående utredningar,

vilkas resultat kan komma att påverka bedömningen av de frågor

som upptagits i motionerna. Sålunda har fullmäktige i riksbanken erinrat

om den undersökning rörande sparandets struktur som sker genom 1951

års penningvärdeundersökning. Sparbanksinspcktionen har framhållit, att

det kan göras gällande, att rätten till utlottning av premier icke lämpligen

skulle kunna utnyttjas av sparbankerna utan att ändring genomfördes av

bestämmelserna i 22 och 23 §§ sparbankslagen angående hur den räkning

skall vara beskaffad, som sparbank äger begagna sig av i sin inlåningsrörelse.

Med bestämdhet kan ingenting sägas härom förrän klarhet vunnits

om den för svenska förhållanden lämpligaste uppläggningen av det ifrågasatta

premiesparandet. Motionärerna har måhända åsyftat att riksdagen

skall begära förslag till ändring av sparbankslagen i anförda stycken. Om

så är, vill sparbanksinspektionen påpeka, att 1948 års sparbankssakkunniga

för närvarande är sysselsatta med utarbetande av förslag till ny sparbankslag,

varför det torde ankomma på dessa sakkunniga att vid behandlingen

av inlåningsbestämmelserna i lagen beakta angelägenheten av en sådan

utformning av dessa, att inom ramen av desamma kan rymmas olika

moderna sparformer och eventuellt även ett sådant premiesystem som det,

varom nu är fråga. Att vid sidan av de sakkunnigas arbete genomföra

en separat ändring av sparbankslagen i berörda hänseende synes däremot

enligt sparbanksinspektionens mening icke böra komma i fråga.

Sparbanksinspektionen pekar även på den stora betydelse sparbankerna

med sina starka anknytningar till ortsbefolkningen runt hela landet har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande nr 18.

o

som sparinstitut samt vikten av att rimliga arbetsvillkor beredes dessa institut

i deras sparfriimjande gärning. Inspektionen framhåller i detta sammanhang

bl. a. följande:

Trängda mellan å ena sidan sin strävan all under nuvarande ränteförhållanden

uppehålla sparviljan genom att icke giva insättarna en alltför

dålig förräntning å deras medel och å andra sidan beskattningen av sina

vinster, som blir relativt små, har sparbankerna stora svårigheter att fondera

vinstmedel i den utsträckning, som enligt gällande bestämmelser

om inlåningsrätt erfordras för mottagande av en växande inlåning. Svenska

sparbanksföreningens styrelse har därför i skrivelse den 31 oktober

1951 till statsrådet och chefen för finansdepartementet hemställt, att sparbankernas

beskattningsfråga i vad densamma avser fonderingen av vinstmedel

måtte upptagas till prövning. Föreningens skrivelse har efter remissbehandling

överlämnats till 1948 års sparbankssakkunniga att av

dessa beaktas i deras utredningsarbete. De frågeställningar och önskemål,

som genom nämnda framställning aktualiserats, är enligt sparbanksinspektionens

mening exempel på sådana problem av generell räckvidd för

sparandet, som kräver åtgärder från statmakternas sida för åstadkommande

av en god lösning. Vid sidan därav framstår den av motionärerna nu

väckta frågan om premiesparrörelse såsom av mindre vikt och måhända

till och med, på grund av sin kostsamhet, såsom en belastning för sparbankerna

i fonderingshänseende. Sparbanksinspektionen håller sålunda före,

att det är angelägnare att statsmakternas uppmärksamhet inriktas på frågorna

om sparandets lönsamhet i stort och om sparbankernas möjlighet

att över huvud taget fullfölja sin sparfrämjande uppgift än på diverse

stödåtgärder, som endast kan få en mera begränsad verkan. Sparpropaganda

och skilda åtgärder till sparandets uppmuntran av sådan mindre

räckvidd torde med förtroende kunna överlämnas till de olika sparinstitutens

initiativ under förutsättning att instituten beredes skäliga arbetsvillkor.

Det kan förväntas att instituten icke skall uraktlåta att därvid göra

framställningar till statsmakterna i den mån dessas medverkan, genom lagstiftning

eller annorledes, visar sig erforderlig för genomförande av mera

angelägna åtgärder för sparandets upphjälpande inom gränserna för respektive

instituts verksamhet.

I remissyttrandena har framförts erinringar mot det tyska premiesparandet

av principiell natur. Sparbanksinspektionen har sålunda framhållit,

att vissa betänkligheter inställer sig mot ett system, som innebär att sparandet

skulle främjas genom andra motiv än de för sådan strävan grundläggande.

Sparandet bör vara sin egen belöning. Intet annat motiv inom de

ekonomiska möjligheternas ram torde vara tillräckligt starkt för att framkalla

den återhållsamhet i konsumtionsvanorna, som skall trygga kapitalbildningen

i samhället på lång sikt och i den utsträckning, som en fortsatt

välståndsutveckling förutsätter. Viss försiktighet lorde därför vara av nöden,

så att synen på sparandel icke förskjutes därhän, att detta skulle

framträda som ett medel till lältvunna förtjänster -— om turen är god -—

och komma att intressera endast som sådant, medan dess egna förtjänster,

eller frukter, bleve obeaktade. Del skulle ock stå i mindre god överens
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr IS.

stämmelse med den strävan till utjämning av inkomster och förmögenheter,

som på rent mänsklig grundval gör sig gällande i vårt samhälle, att

locka till sparande genom att premiera ett fåtal på de mångas bekostnad.

Liknande synpunkter har anförts av Kooperativa förbundet, som redan

tidigare funnit det mindre tilltalande, att man försöker stimulera sparverksamheten

genom medel, som psykologiskt sett har sitt stöd i en mentalitet,

vilken måste betecknas som raka motsatsen till sparviljan.

I det av förbundets styrelse avgivna yttrandet framhålles i fortsättningen

följande.

Tämligen uppenbart är, att det icke i första hand är den positiva sparviljan

hos individerna, som man vädjar till genom lotteriformen, utan i

stället den mera känslomässigt betonade romantiska förhoppningen att utan

någon arbetsprestation och med minsta möjliga ekonomiska uppoffring

kunna erhålla ett betydande tillskott i inkomsterna. Det är sålunda otvetydigt,

att man på detta sätt med vinsten som lockbete vill förmå vederbörande

till att åstadkomma ett mer eller mindre oavsiktligt sparande.

Styrelsen kan väl till nöds förstå, om man funnit det lämpligt att utnyttja

denna inställning hos individen för att t. ex. genom uppläggande av premieobligationslån

eller genom fotbollstippningen på ett relativt lättvindigt sätt

söka skaffa inkomster åt staten. Det förefaller emellertid styrelsen tämligen

orimligt, att man skall fostra medborgarna och då i första hand ungdomen

till sparvilja och god ekonomisk omtänksamhet genom att propagera för

ett dylikt system.

Vissa förslag, vilka synts förtjäna beaktande vid en eventuell utredning

rörande det personliga sparandet, har framförts i remissyttrandena. Svenska

bankföreningen framhåller, att avbetalning på lån är en av de mest betydelsefulla

sparformerna. Då kreditinstitutionerna har anmodats att i ökad omfattning

kräva amortering av utlämnade lån, synes det enligt bankföreningen

ligga nära till hands att höja amorteringskraven jämväl för de i statlig

regi utlämnade lånen av olika slag, främst på bostadsbyggandets område.

Svenska sparbanksföreningen anser för sin del, att det skulle vara värdefullt

om hela problemkomplexet om det enskilda sparandets ställning inom

skattesystemet och om sparstimulerande åtgärder upptoges till undersökning.

Svenska jordbrukskreditkassan har betonat angelägenheten av att — om

en utredning skall företagas — denna icke tar sikte på en enda grupp av

penninginrättningar utan får mera allmän syftning.

Landsorganisationen har framhållit, att det hos oss främst är det långfristiga

sparandet som bör uppmuntras. I anslutning härtill uttalar Landsorganisationen

följande.

När det gäller att främja ett mera långfristigt personligt sparande är

emellertid enligt Landsorganisationens mening den viktigaste förutsättningen

härför ett stabilt eller i än högre grad ett stigande penningvärde. Det

är å andra sidan uppenbart, att ett fast penningvärde inte kan garanteras,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18.

7

så länge vårt land är beroende av utvecklingen i andra länder och så länge

den ekonomiska politiken har att ta hänsyn även till andra önskemål än

att bevara ett fast penningvärde. Värt att beakta är också, att småsparandet

med tiden torde ha ökat sin andel av det totala enskilda sparandet. Med

hänsyn till dessa omständigheter förefaller det Landsorganisationen som

om en utredning om konkreta åtgärder att främja det enskilda personliga

sparandet, vilken föreslagits i motionen II:376, främst borde ta sikte på

att undersöka förutsättningarna för att i olika former bereda vidgade möjilgheter

till värdebeständig placering av sparmedel. Med hänsyn till vikten

av att öka det långfristiga sparandet borde särskilt utredas möjligheterna

att främja detta. Härvid kan olika vägar beträdas, t. ex. att framkalla en

ökning av amorteringssparandet och att öka propagandan för och stödet

till andra former för bundet sparande.

Utskottet.

I motionerna har framhållits, att i vårt land allmän enighet råder om all

sparandet har stor betydelse samt att påtagliga åtgärder för att stimulera

sparandet nu är lika starkt påkallade som tidigare. Detta har understrukits

i de över motionerna avgivna remissyttrandena. Utskottet delar denna uppfattning,

åt vilken utskottet redan givit uttryck i sitt utlåtande nr 17 till

innevarande års riksdag.

Enligt föreliggande upplysningar har det tyska premiesparandet till en

början varit i huvudsak utformat på det sättet, att premiespararen under

en period av 13 veckor inbetalar 2 DM per vecka till sparbanken. Av insättningen

utgör 24 DM egentligt sparande, medan 2 DM avser bidrag till premiefonden

samt täckande av sparbankens kostnader. Premiespararen deltar

i tre utlottningar. Efter sista dragningen blir medlen överförda till sparkonto

ellet till ett nytt s. k. sparkort eller återbetalade kontant. Vissa förändringar

har vidtagits i detta system, och sparperioderna omfattar nu en

månad, under vilken 8 DM skall sparas; varje månad förekommer en vinstullottning,

varjämte en särskild dragning göres om året.

Flertalet av de myndigheter och organisationer som yttrat sig över motionerna

har funnit, att några nämnvärda fördelar icke skulle stå att vinna

genom att i vårt land införa en sparform liknande det tyska premiesparandet.

Bankofullmäktige har påpekat att ett premiesparande i den tyska

formen gynnar endast ett slag av sparande. Det sparande, som förekommer

i form av skuldamortering och som måste anses mycket omfattande, faller

utanför. Fullmäktige i riksgäldskontoret har uttalat, att det föreligger

större skäl att koncentrera uppmärksamheten och intensifiera propagandan

på de redan förefintliga sparformerna än att ytterligare öka raden av

lotteriobjekt. Utskottet delar denna uppfattning och finner sålunda icke

skäl tillstyrka bifall till motionerna 1:297 och 11:375.

Vad härefter angår det i motionen 11:376 framförda förslaget alt riksdagen

hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en skyndsam utredning om och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 18.

förslag till konkreta åtgärder att främja det enskilda personliga sparandet

har meningarna om behovet av en sådan utredning varit delade bland remissmyndigheterna.

Det har å ena sidan, bland framför allt näringslivets

organisationer, ansetts, att de spörsmål som berör det personliga sparandet

är av den betydelse, att de förtjänar att utredas, medan å andra sidan bl. a.

fullmäktige i riksgäldskontoret och sparbanksinspelctionen funnit, att en

offentlig utredning av frågan icke är påkallad. Sparbanksinspektionen har

understrukit, att medan statsmakternas uppmärksamhet bör riktas på sparandets

lönsamhet i stort, bör sparpropagandan och andra åtgärder till

sparandets uppmuntran med förtroende kunna överlämnas till de olika

sparinstitutens initiativ under förutsättning att skäliga arbetsvillkor beredes

instituten. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att olika spörsmål

berörande sparbankernas verksamhet är föremål för utredning av 1948

års sparbankssakkunniga. Innan tillsättandet av en offentlig utredning rörande

olika möjligheter att främja personligt sparande närmare överväges,

torde det enligt utskottets mening finnas skäl avvakta slutförandet av

sparbankssakkunnigas utredning, liksom av 1951 års penningvärdeundersökning.

En offentlig utredning av det slag motionärerna påyrkat synes

även böra föregås av sådana statistiska specialutredningar på området, vilka

utskottet berört i sitt utlåtande nr 19 till föregående års riksdag. Ehuru

utskottet för sin del är angeläget om att i olika sammanhang stor uppmärksamhet

ägnas åtgärder som kan vara ägnade att underlätta och öka det

personliga sparandet, kan utskottet icke finna att tidpunkten nu är inne

att tillkalla en särskild offentlig utredning av frågan på sätt motionärerna

förordat.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:297 och 11:375 samt motionen 11:376

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, F’ahlander, Mogård,

Werner, De Geer, Johannesson, Nordenson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schinidt, Nilsson

i Landskrona, Sköldin, Gustafson i Göteborg, Johansson i Kalmar, Jönsson i

Rossbol, Nordqvist i Karlskoga.

Reservation

av herrar Ewerlöf, Mogård, Nordenson, Schinidt, Gustafson i Göteborg

och Nordqvist i Karlskoga.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953

530628

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.