Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om rätt för sparbankerna att bedriva premiesparrörelse, dels ock väckt motion om åtgärder för främjande av det enskilda personliga sparandet.
1953-04-28 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1953:18, Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om rätt för sparbankerna att bedriva premiesparrörelse, dels ock väckt motion om åtgärder för främjande av det enskilda personliga sparandet.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
1
Nr 18.
Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om rätt för sparbankerna
att bedriva premiesparrörelse, dels ock väckt
motion om åtgärder för främjande av det enskilda personliga
sparandet.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 297 i första kammaren av herr Weiland m. fl. samt nr 375 i
andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl., har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t må,
om möjligt till innevarande års riksdag, framlägga förslag till bestämmelser,
enligt vilka landets sparbanker äger rätt att bedriva premiesparrörelse
i huvudsak efter de principer, som gäller för det tyska premiesparandet.
Till bankoutskottet har även hänvisats en inom riksdagens andra kammare
av herrar Nilsson i Göingegården och Hastad väckt motion, nr 376,
i vilken har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om skyndsam utredning om och förslag till konkreta åtgärder att
främja det enskilda personliga sparandet.
Beträffande motiveringen för motionerna får utskottet hänvisa till motionen
1:297 respektive 11:376.
Över motionerna har yttrande inhämtats från bankofullmåktige, riksgäldsfullmäktige,
kommerskollegium och sparbanksinspeklionen, varjämte tillfälle
beretts Kooperativa förbundet, Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och
Tjänstemännens centralorganisation att inkomma med yttrande. Vid kommerskollegii
yttrande har fogats yttrande från Stockholms handelskammare.
I remissyttrandena har i allmänhet tvekan uttalats, huruvida ett premiesparsystem
efter tysk förebild bättre än nu tillgängliga sparformer skulle
vara ägnat att åstadkomma ett önskvärt nysparande av större betydelse.
Däremot har ett flertal myndigheter och organisationer ställt sig positiva
till förslaget om en utredning om konkreta åtgärder att främja det personliga
sparandet. Motionen 11:376 har sålunda tillstyrkts av Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges grossist
-
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. Nr 18.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Sveriges lantbruksförbund och Svenska jordbrukskreditkassan,
medan yttranden i avstyrkande riktning avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret,
sparbanksinspektionen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund. Kommerskollegium har avstyrkt en allmän utredning
rörande sparandet men icke velat motsätta sig alt en undersökning
företages beträffande möjligheterna att tillämpa det tyska premiesparsysteinet
i Sverige.
I praktiskt taget samtliga yttranden har framhållits, att det är synnerligen
betydelsefullt, att det enskilda och frivilliga sparandet på lämpligt
sätt uppmuntras. Som en viktig förutsättning för en gynnsam utveckling
av sparandet har också i allmänhet angivits ett stabilt penningvärde; därjämte
har betonats betydelsen av att beskattningspolitiken utformas på ett
sådant sätt att den gynnar sparandet.
Fullmäktige i riksbanken har anfört bl. a. följande:
Under nu rådande ekonomiska läge framstår ett ökat sparande som särskilt
angeläget för att man utan vådor för penningvärdet skall kunna skapa
förutsättningar att tillgodose trängande investeringsbehov. Insikten om sparandets
betydelse för välståndsutvecklingen har ju även lett till att under
senare år flera olika sparfrämjande åtgärder praktiserats. Redan mångfalden
av de olika sparfrämjande metoderna och de ännu talrikare förslagen
till ytterligare åtgärder till sparandestimulans kan måhända tydas
som om de praktiserade sparformerna icke avsatt resultat, som svarat mot
förväntningarna.
Fullmäktige anför vidare, att såväl nu tillämpade former för sparfrämjande
åtgärder som ett system i enlighet med vad i motionerna föreslås
framstår som mer eller mindre tillfälliga nödfallsutvägar. Huvudförutsättningen
för en gynnsam utveckling av sparandet på såväl kort som lång sikt
är uppnåendet och vidmakthållandet av ett fast penningvärde.
Rörande verkningarna av en tillämpning av det tyska premiesparandet
uttalar fullmäktige följande:
Man kan icke bortse ifrån att resultatet i viss utsträckning kan bli en
förskjutning från en redan tillämpad sparform till den nya. De ekonomiska
förutsättningarna är i varje fall alldeles för olika, för att man
utifrån de relativt gynnsamma erfarenheterna från Västtyskland skulle
kunna draga några slutsatser om utfallet av metoden hos oss. Sparande i
samband med vinstutlottning praktiseras redan i Sverige, s. k. lönsparande
för ungdom. Det undandrar sig fullmäktiges bedömande huruvida erfarenheterna
av denna sparform lämnar någon ledning för bedömandet av lotterivinstens
betydelse som sparstimulans. Som systemet tillämpas i Västtyskland
förefaller det tämligen administrativt invecklat. Flertalet av våra ca
450 sparbanker är små institut och torde sakna organisatoriska förutsättningar
för att själva bedriva premiesparrörelse. De flesta av dem har
icke heller inom sina verksamhetsområden de befolkningsmässiga förut
-
Bankoulskottets utlåtande nr IS.
3
sättningarna för ett deltagande i ifrågavarande sparform i den omfattning,
som skulle bli nödvändig för att administrationskostnaderna skall bli
rimliga. Mot metoden kan, liksom mot andra tillämpade sparfrämjande
åtgärder, anföras, att den endast premierar sparande i form av bankinsättningar,
men t. ex. icke den betydande form av sparande som sker genom
skuldbetalningar. — En tillämpning av metoden torde förutsätta ändring
av sparbankslagen eller särskild lagstiftning.
Fullmäktige i riksgäldskoutoret har framhållit, att varje uppslag som är
ägnat åt främja det enskilda sparandet bör allvarligt övervägas. Emellertid
förbises enligt fullmäktige ofta, att en splittring på alltför många sparformer
kan vara till nackdel och understundom leda till allenast en överflyttning
av gamla sparmedel till en ny sparform, för vilken särskild propagandaverksamhet
bedrivits. På så sätt vinnes icke en ökning av det
samlade enskilda sparandet, som står i rimlig proportion till de kostnader,
som för ändamålet nedlagts. Fullmäktige slår fast, atl det icke i första
hand är mångfalden av sparformer, som är avgörande för sparandets omfattning
utan förekomsten av en verklig sparvilja hos den enskilde medborgaren.
Denna sparvilja kan visserligen för en begränsad tid stimuleras
av en ny sparform, som för ögonblicket ter sig lockande, men några större
resultat torde icke vara att vinna på denna väg. En mera djupgående lösning
av problemet måste eftersträvas. Sålunda torde, framhåller fullmäktige,
en väsentlig förutsättning för en gynnsam utveckling av det frivilliga enskilda
sparandet vara, att allmänhetens förtroende för penningvärdet bibehålies;
även skattelagstiftningens utformning är härvid självfallet av stor
betydelse.
Vad särskilt angår det i motionerna 1:297 och 11:375 framförda förslaget
om införande av rätt för sparbanker att bedriva premiesparrörelse i huvudsak
efter de principer, som gäller för det i Västtyskland tillämpade premiesparandet,
uttalar fullmäktige följande.
Det torde böra beaktas den väsentligt annorlunda och ej jämförbara
situationen på kapitalmarknaden i Västtyskland och i vårt land. Medan
det i Västtyskland varit en tvingande nödvändighet att med snart sagt alla
medel från grunden bygga upp en helt sönderslagen kapitalmarknad, är
problemet för vårt lands vidkommande av väsentligen annan art. Det tyska
premiesparsystemet torde därför, även om det kan siigas innebära ett intressant
uppslag, icke böra för närvarande införas i värt land. Förutom
att ett premiesparande såsom det föreslagna skulle komma att för sparbankernas
del medföra stora påfrestningar och kostnader, synes med fog
kunna ifrågasättas, huruvida härigenom skulle kunna åstadkommas något
mer betydande nysparande eller om i huvudsak blott en överflyttning från
andra sparformer skulle ske. Om det sistnämnda bleve fallet, skulle det
föreslagna nya sparsystemet kunna bli till mer skada än nytta. 1 detta
sammanhang vill fullmäktige erinra om att i vårt land redan existerar två
sparformer, som i vissa hänseenden och till sin allmänna syftning påminner
om det tyska premiesparandet. Fullmäktige avser härvid de av riksgälds
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
kontoret utgivna premielånen samt det för några år tillbaka införda bundna
lönsparandet med vinstutlottningar. Genom premielånen uppsparas stora
belopp från den breda allmänheten, som eljest skulle gått till konsumtion;
medan lönsparandet tyvärr icke infriat de förväntningar man på sina håll
hyste vid införandet av denna sparform och för närvarande visar en tendens
till minskad anslutning. Om ett nytt sparsystem sådant som det tyska
skulle introduceras i vårt land och här vinna framgång, kan befaras, att
detta delvis skulle ske på bekostnad av försäljningen av premieobligationer
och att även avsättningen av penninglotteriets lottsedlar skulle försvåras,
över huvud taget synes man i vårt land genom premielånen, penninglotteriet,
tippningen och lönsparandet m. m. ha tillräckligt sörjt för att
allmänhetens spellust skall finna sig väl tillgodosedd. Det synes fullmäktige
under sådana förhållanden vara större skäl att nu koncentrera uppmärksamheten
och intensifiera propagandan på de redan förefintliga sparformerna
än att ytterligare öka raden av lotteriobjekt. Fullmäktige avstyrker
sålunda förslaget om införande i vårt land av ett premiesparsystem. Ej
heller motionen 11:376, vilken jämväl berör sistnämnda fråga och därjämte
synes åsyfta även andra begränsade förslag för främjande av det enskilda
sparandet, anser fullmäktige med hänsyn till vad ovan anförts böra föranleda
någon riksdagens åtgärd, ehuru fullmäktige självfallet sympatiserar
med motionens syfte.
I några av remissyttrandena har hänvisningar gjorts till pågående utredningar,
vilkas resultat kan komma att påverka bedömningen av de frågor
som upptagits i motionerna. Sålunda har fullmäktige i riksbanken erinrat
om den undersökning rörande sparandets struktur som sker genom 1951
års penningvärdeundersökning. Sparbanksinspcktionen har framhållit, att
det kan göras gällande, att rätten till utlottning av premier icke lämpligen
skulle kunna utnyttjas av sparbankerna utan att ändring genomfördes av
bestämmelserna i 22 och 23 §§ sparbankslagen angående hur den räkning
skall vara beskaffad, som sparbank äger begagna sig av i sin inlåningsrörelse.
Med bestämdhet kan ingenting sägas härom förrän klarhet vunnits
om den för svenska förhållanden lämpligaste uppläggningen av det ifrågasatta
premiesparandet. Motionärerna har måhända åsyftat att riksdagen
skall begära förslag till ändring av sparbankslagen i anförda stycken. Om
så är, vill sparbanksinspektionen påpeka, att 1948 års sparbankssakkunniga
för närvarande är sysselsatta med utarbetande av förslag till ny sparbankslag,
varför det torde ankomma på dessa sakkunniga att vid behandlingen
av inlåningsbestämmelserna i lagen beakta angelägenheten av en sådan
utformning av dessa, att inom ramen av desamma kan rymmas olika
moderna sparformer och eventuellt även ett sådant premiesystem som det,
varom nu är fråga. Att vid sidan av de sakkunnigas arbete genomföra
en separat ändring av sparbankslagen i berörda hänseende synes däremot
enligt sparbanksinspektionens mening icke böra komma i fråga.
Sparbanksinspektionen pekar även på den stora betydelse sparbankerna
med sina starka anknytningar till ortsbefolkningen runt hela landet har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskotlets utlåtande nr 18.
o
som sparinstitut samt vikten av att rimliga arbetsvillkor beredes dessa institut
i deras sparfriimjande gärning. Inspektionen framhåller i detta sammanhang
bl. a. följande:
Trängda mellan å ena sidan sin strävan all under nuvarande ränteförhållanden
uppehålla sparviljan genom att icke giva insättarna en alltför
dålig förräntning å deras medel och å andra sidan beskattningen av sina
vinster, som blir relativt små, har sparbankerna stora svårigheter att fondera
vinstmedel i den utsträckning, som enligt gällande bestämmelser
om inlåningsrätt erfordras för mottagande av en växande inlåning. Svenska
sparbanksföreningens styrelse har därför i skrivelse den 31 oktober
1951 till statsrådet och chefen för finansdepartementet hemställt, att sparbankernas
beskattningsfråga i vad densamma avser fonderingen av vinstmedel
måtte upptagas till prövning. Föreningens skrivelse har efter remissbehandling
överlämnats till 1948 års sparbankssakkunniga att av
dessa beaktas i deras utredningsarbete. De frågeställningar och önskemål,
som genom nämnda framställning aktualiserats, är enligt sparbanksinspektionens
mening exempel på sådana problem av generell räckvidd för
sparandet, som kräver åtgärder från statmakternas sida för åstadkommande
av en god lösning. Vid sidan därav framstår den av motionärerna nu
väckta frågan om premiesparrörelse såsom av mindre vikt och måhända
till och med, på grund av sin kostsamhet, såsom en belastning för sparbankerna
i fonderingshänseende. Sparbanksinspektionen håller sålunda före,
att det är angelägnare att statsmakternas uppmärksamhet inriktas på frågorna
om sparandets lönsamhet i stort och om sparbankernas möjlighet
att över huvud taget fullfölja sin sparfrämjande uppgift än på diverse
stödåtgärder, som endast kan få en mera begränsad verkan. Sparpropaganda
och skilda åtgärder till sparandets uppmuntran av sådan mindre
räckvidd torde med förtroende kunna överlämnas till de olika sparinstitutens
initiativ under förutsättning att instituten beredes skäliga arbetsvillkor.
Det kan förväntas att instituten icke skall uraktlåta att därvid göra
framställningar till statsmakterna i den mån dessas medverkan, genom lagstiftning
eller annorledes, visar sig erforderlig för genomförande av mera
angelägna åtgärder för sparandets upphjälpande inom gränserna för respektive
instituts verksamhet.
I remissyttrandena har framförts erinringar mot det tyska premiesparandet
av principiell natur. Sparbanksinspektionen har sålunda framhållit,
att vissa betänkligheter inställer sig mot ett system, som innebär att sparandet
skulle främjas genom andra motiv än de för sådan strävan grundläggande.
Sparandet bör vara sin egen belöning. Intet annat motiv inom de
ekonomiska möjligheternas ram torde vara tillräckligt starkt för att framkalla
den återhållsamhet i konsumtionsvanorna, som skall trygga kapitalbildningen
i samhället på lång sikt och i den utsträckning, som en fortsatt
välståndsutveckling förutsätter. Viss försiktighet lorde därför vara av nöden,
så att synen på sparandel icke förskjutes därhän, att detta skulle
framträda som ett medel till lältvunna förtjänster -— om turen är god -—
och komma att intressera endast som sådant, medan dess egna förtjänster,
eller frukter, bleve obeaktade. Del skulle ock stå i mindre god överens
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr IS.
stämmelse med den strävan till utjämning av inkomster och förmögenheter,
som på rent mänsklig grundval gör sig gällande i vårt samhälle, att
locka till sparande genom att premiera ett fåtal på de mångas bekostnad.
Liknande synpunkter har anförts av Kooperativa förbundet, som redan
tidigare funnit det mindre tilltalande, att man försöker stimulera sparverksamheten
genom medel, som psykologiskt sett har sitt stöd i en mentalitet,
vilken måste betecknas som raka motsatsen till sparviljan.
I det av förbundets styrelse avgivna yttrandet framhålles i fortsättningen
följande.
Tämligen uppenbart är, att det icke i första hand är den positiva sparviljan
hos individerna, som man vädjar till genom lotteriformen, utan i
stället den mera känslomässigt betonade romantiska förhoppningen att utan
någon arbetsprestation och med minsta möjliga ekonomiska uppoffring
kunna erhålla ett betydande tillskott i inkomsterna. Det är sålunda otvetydigt,
att man på detta sätt med vinsten som lockbete vill förmå vederbörande
till att åstadkomma ett mer eller mindre oavsiktligt sparande.
Styrelsen kan väl till nöds förstå, om man funnit det lämpligt att utnyttja
denna inställning hos individen för att t. ex. genom uppläggande av premieobligationslån
eller genom fotbollstippningen på ett relativt lättvindigt sätt
söka skaffa inkomster åt staten. Det förefaller emellertid styrelsen tämligen
orimligt, att man skall fostra medborgarna och då i första hand ungdomen
till sparvilja och god ekonomisk omtänksamhet genom att propagera för
ett dylikt system.
Vissa förslag, vilka synts förtjäna beaktande vid en eventuell utredning
rörande det personliga sparandet, har framförts i remissyttrandena. Svenska
bankföreningen framhåller, att avbetalning på lån är en av de mest betydelsefulla
sparformerna. Då kreditinstitutionerna har anmodats att i ökad omfattning
kräva amortering av utlämnade lån, synes det enligt bankföreningen
ligga nära till hands att höja amorteringskraven jämväl för de i statlig
regi utlämnade lånen av olika slag, främst på bostadsbyggandets område.
Svenska sparbanksföreningen anser för sin del, att det skulle vara värdefullt
om hela problemkomplexet om det enskilda sparandets ställning inom
skattesystemet och om sparstimulerande åtgärder upptoges till undersökning.
Svenska jordbrukskreditkassan har betonat angelägenheten av att — om
en utredning skall företagas — denna icke tar sikte på en enda grupp av
penninginrättningar utan får mera allmän syftning.
Landsorganisationen har framhållit, att det hos oss främst är det långfristiga
sparandet som bör uppmuntras. I anslutning härtill uttalar Landsorganisationen
följande.
När det gäller att främja ett mera långfristigt personligt sparande är
emellertid enligt Landsorganisationens mening den viktigaste förutsättningen
härför ett stabilt eller i än högre grad ett stigande penningvärde. Det
är å andra sidan uppenbart, att ett fast penningvärde inte kan garanteras,
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
7
så länge vårt land är beroende av utvecklingen i andra länder och så länge
den ekonomiska politiken har att ta hänsyn även till andra önskemål än
att bevara ett fast penningvärde. Värt att beakta är också, att småsparandet
med tiden torde ha ökat sin andel av det totala enskilda sparandet. Med
hänsyn till dessa omständigheter förefaller det Landsorganisationen som
om en utredning om konkreta åtgärder att främja det enskilda personliga
sparandet, vilken föreslagits i motionen II:376, främst borde ta sikte på
att undersöka förutsättningarna för att i olika former bereda vidgade möjilgheter
till värdebeständig placering av sparmedel. Med hänsyn till vikten
av att öka det långfristiga sparandet borde särskilt utredas möjligheterna
att främja detta. Härvid kan olika vägar beträdas, t. ex. att framkalla en
ökning av amorteringssparandet och att öka propagandan för och stödet
till andra former för bundet sparande.
Utskottet.
I motionerna har framhållits, att i vårt land allmän enighet råder om all
sparandet har stor betydelse samt att påtagliga åtgärder för att stimulera
sparandet nu är lika starkt påkallade som tidigare. Detta har understrukits
i de över motionerna avgivna remissyttrandena. Utskottet delar denna uppfattning,
åt vilken utskottet redan givit uttryck i sitt utlåtande nr 17 till
innevarande års riksdag.
Enligt föreliggande upplysningar har det tyska premiesparandet till en
början varit i huvudsak utformat på det sättet, att premiespararen under
en period av 13 veckor inbetalar 2 DM per vecka till sparbanken. Av insättningen
utgör 24 DM egentligt sparande, medan 2 DM avser bidrag till premiefonden
samt täckande av sparbankens kostnader. Premiespararen deltar
i tre utlottningar. Efter sista dragningen blir medlen överförda till sparkonto
ellet till ett nytt s. k. sparkort eller återbetalade kontant. Vissa förändringar
har vidtagits i detta system, och sparperioderna omfattar nu en
månad, under vilken 8 DM skall sparas; varje månad förekommer en vinstullottning,
varjämte en särskild dragning göres om året.
Flertalet av de myndigheter och organisationer som yttrat sig över motionerna
har funnit, att några nämnvärda fördelar icke skulle stå att vinna
genom att i vårt land införa en sparform liknande det tyska premiesparandet.
Bankofullmäktige har påpekat att ett premiesparande i den tyska
formen gynnar endast ett slag av sparande. Det sparande, som förekommer
i form av skuldamortering och som måste anses mycket omfattande, faller
utanför. Fullmäktige i riksgäldskontoret har uttalat, att det föreligger
större skäl att koncentrera uppmärksamheten och intensifiera propagandan
på de redan förefintliga sparformerna än att ytterligare öka raden av
lotteriobjekt. Utskottet delar denna uppfattning och finner sålunda icke
skäl tillstyrka bifall till motionerna 1:297 och 11:375.
Vad härefter angår det i motionen 11:376 framförda förslaget alt riksdagen
hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en skyndsam utredning om och
8
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
förslag till konkreta åtgärder att främja det enskilda personliga sparandet
har meningarna om behovet av en sådan utredning varit delade bland remissmyndigheterna.
Det har å ena sidan, bland framför allt näringslivets
organisationer, ansetts, att de spörsmål som berör det personliga sparandet
är av den betydelse, att de förtjänar att utredas, medan å andra sidan bl. a.
fullmäktige i riksgäldskontoret och sparbanksinspelctionen funnit, att en
offentlig utredning av frågan icke är påkallad. Sparbanksinspektionen har
understrukit, att medan statsmakternas uppmärksamhet bör riktas på sparandets
lönsamhet i stort, bör sparpropagandan och andra åtgärder till
sparandets uppmuntran med förtroende kunna överlämnas till de olika
sparinstitutens initiativ under förutsättning att skäliga arbetsvillkor beredes
instituten. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att olika spörsmål
berörande sparbankernas verksamhet är föremål för utredning av 1948
års sparbankssakkunniga. Innan tillsättandet av en offentlig utredning rörande
olika möjligheter att främja personligt sparande närmare överväges,
torde det enligt utskottets mening finnas skäl avvakta slutförandet av
sparbankssakkunnigas utredning, liksom av 1951 års penningvärdeundersökning.
En offentlig utredning av det slag motionärerna påyrkat synes
även böra föregås av sådana statistiska specialutredningar på området, vilka
utskottet berört i sitt utlåtande nr 19 till föregående års riksdag. Ehuru
utskottet för sin del är angeläget om att i olika sammanhang stor uppmärksamhet
ägnas åtgärder som kan vara ägnade att underlätta och öka det
personliga sparandet, kan utskottet icke finna att tidpunkten nu är inne
att tillkalla en särskild offentlig utredning av frågan på sätt motionärerna
förordat.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1:297 och 11:375 samt motionen 11:376
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1953.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, F’ahlander, Mogård,
Werner, De Geer, Johannesson, Nordenson;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schinidt, Nilsson
i Landskrona, Sköldin, Gustafson i Göteborg, Johansson i Kalmar, Jönsson i
Rossbol, Nordqvist i Karlskoga.
Reservation
av herrar Ewerlöf, Mogård, Nordenson, Schinidt, Gustafson i Göteborg
och Nordqvist i Karlskoga.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953
530628
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.