Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 191/9

1953-05-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 191/9

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

Nr 22.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 191/9

(nr 311/) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv

m. m.

I en den 6 februari 1953 dagtecknad proposition nr 48, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om fortsatt giltighet

av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa

fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli

1953 till och med den 30 juni 1954 vara fritagen från skyldigheten att vid

anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv, vilken jämlikt lag den 30 maj 1952 (nr 384) gäller till

och med den 30 juni 1953, skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 juni 1954.

Lagstiftningen angående bankaktiebolagens kassareserv.

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunna med

lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

5

sammans med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de

förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 ha särskilda bestämmelser — utöver det i lagen om

bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

är upptagna i lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

I nämnda lag stadgas följande.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i

riksbanken och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om

bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolages inneliggande kassa skall

uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugofem procent, av bolagets förbindelser

med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av

insättningar å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i

riksbanken och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista

tillgodohavanden hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering

av växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må

efter storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar

fastställes.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 30 maj 1952 (nr 384) enligt vilken giltighetstiden

utsträcktes till och med den 30 juni 1953.

Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj :t meddelats dels för

tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning

upphävdes sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952

(nr 32) med verkan från och med nämnda dag.

I skrivelse den 15 januari 1953 har fullmäktige i riksbanken hemställt

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den 3 juni 1949

(nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1954, dels ock att riksbanken för tiden från och

med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1954 måtte vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse. Rörande innehållet i fullmäktiges framställning hänvisas

till propositionen.

Över framställningen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har meddelat, att fullmäktige med hänsyn

till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i

ärendet gjorda framställningen.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att det av 1949 års banklagssakkunniga

framlagda förslaget till ny banklag, enligt vad inspektionen under

hand erfarit, icke komme att föranleda lagstiftning före utgången av 1954.

En konsekvens härav bleve, att frågan om bankernas kassareserver dessförinnan

icke kunde få någon mera slutgiltig lösning. Under sådana förhållanden

ville inspektionen — trots vissa betänkligheter mot den provisoriska

lagstiftningens utformning — tillstyrka att giltighetstiden för densamma

förlängdes på sätt riksbanksfullmäktige hemställt.

Departementschefen har anfört följande.

1949 års banklagssakkunniga har den 31 januari 1952 avgivit betänkande

med förslag till lag om bankrörelse m. m., vilket förslag i sedvanlig ordning

blivit föremål för remissbehandling. Därvid har från flera håll understrukits,

att det vore önskvärt, att de nu pågående utredningarna rörande sparbankernas

och jordbrukskassornas verksamhet blivit slutförda, innan ställning

toges till banklagssakkunnigas förslag. Även enligt min uppfattning

synes det ändamålsenligt med ett gemensamt bedömande av här ifrågavarande

lagstiftningsfrågor. Ett förslag grundat på banklagssakkunnigas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

7

betänkande torde under sådana förhållanden icke böra föreläggas innevarande

års riksdag. I likhet med bankofullmäktige och de i ärendet hörda

remissinstanserna anser jag därför det åt Konungen lämnade bemyndigandet

att meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv

fortfarande böra bibehållas och biträder i enlighet härmed förslaget, att

1949 års lag förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.

Fråga om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa

sedlar med guld.

Genom kungörelsen den 30 maj 1952, nr 386, har riksbanken för tiden

till och med den 30 juni 1953 medgivits befrielse från skyldigheten att vid

anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I sin skrivelse den 15 januari 1953 har fullmäktige i riksbanken erinrat

om att frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt vore föremål

för utredning genom särskilda utredningsmän. Då giltighetstiden för

den provisoriska lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt utlöpte med

juni månad innevarande år, förutsatte fullmäktige att utredningsmännen

komme att föreslå regler för sedelutgivningsrätten för tiden därefter. Oberoende

av om förslaget komme att avse en ytterligare förlängning av provisoriet

— utan eller med förhöjt maximum för sedelutgivningen — eller en

definitiv reglering, borde, så länge stadgandet i § 72 regeringsformen om

guldinlösningsskyldigheten kvarstode, fortsatt befrielse från densamma

medgivas, förslagsvis för ytterligare ett år.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har uttalat att fullmäktige med hänsyn

till föreliggande omständigheter för sin del tillstyrkte bifall till den i ärendet

gjorda framställningen.

Bank- och fondinspektionen har uttalat att det vore tydligt att de omständigheter,

som tidigare föranlett befrielse från guldinlösensskyldigheten,

fortfarande vore för handen; inspektionen hade därför intet att erinra

mot att riksbanken för ytterligare ett år medgåves sådan befrielse.

Departementschefen har anfört följande:

I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken må för tiden

från och med den 1 juli 1953 till och med den 30 juni 1954 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med

guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena

därtill ger anledning, före utgången av nämeda tid återupptaga iniösningen

av bankens sedlar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

Utskottet. Under åberopande av vad departementschefen anfört tillstyrker

utskottet bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 7 maj 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander*, Mogård,

Werner och De Geer;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt*, Nilsson

i Landskrona, Johansson i Kalmar, Jönsson i Rossbol, Löfgren, Severin i

Gävle och Nordqvist i Karlskoga.

* Ej närvarande vid justeringen.

Alfa Boktryckeri

STOCKHOLM 1953

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:310 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det fortsatta stödet åt hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten