Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag till ändrade tjänsteoch personalförteckningar för riksdagens verk in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1953-05-21 · 41 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:28, Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag till ändrade tjänsteoch personalförteckningar för riksdagens verk in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag

till ändrade tjänste- och personalförteckningar för riksdagens

verk in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

I skrivelse av den 29 april 1953 ha delegerade för riksdagens verk hemställt

att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen fastställa ändrade tjänsteoch

personalförteckningar för riksdagens verk m. in. i enlighet med delegerades

vid skrivelsen fogade förslag.

Till stöd för detta förslag ha delegerade anfört, att 1952 års riksdag i

anledning av väckta motioner om ändrad lönegradsplacering för vaktmästarpersonalen

i riksdagshuset uttalat, att en tjänsteförteckningsrevision

avseende riksdagen och dess verk måtte vidtagas snarast möjligt i anslutning

till den då pågående tjänsteförteckningsrevisionen för den del av statsförvaltningen,

som är underställd Kungl. Maj:t, och att det torde ankomma

på delegerade för riksdagens verk att pröva, hur en sådan revision borde

komma till stånd (se bankoutskottets utlåtande nr 13/1952).

Med anledning av detta uttalande beslöto delegerade den 28 maj 1952,

att tillsätta en kommitté, bestående av ordföranden i statens lönenämnd,

statskommissarien B. E. Johnsson, ordförande, samt riksgäldsfullmäktigen

S. Lindholm och suppleanten i bankofullmäktige, ledamoten av riksdagens

andra kammare G. N. Kollberg, med uppdrag att verkställa utredning och

till delegerade inkomma med förslag dels beträffande löneställningen för

vaktpersonalen — inklusive chaufförer, maskinister (maskinmästare) och

eldare — vid riksdagens samtliga verk, dels ock till den tjänsteförteckningsrevision,

som kunde finnas påkallad för personalen i övrigt vid andra riksdagens

verk än riksbanken.

Sedermera har till bankoutskottet inkommit eu skrivelse från Civilförvaltningens

personalförbund och personalorganisationer inom riksdagens

verk, vilken av utskottet den 16 december 1952 överlämnades till delegerade.

I skrivelsen hemställdes, att utskottet måtte medverka till att av tjänsteförteckningsrevisionen

berörda tjänstemän, i vad gäller tidpunkten för

revisionens ikraftträdande, skulle jämställas med motsvarande tjänstemannagrupper

inom den övriga statsförvaltningen, för vilka beslut om lönesättningen

fattades vid 1952 års riksdag.

I skrivelse till delegerade den 30 januari 1953 ha riksdagens revisorer

hemställt om viss uppflyttning i lönegrad av byrådirektörstjänsterna i revisionens

kansli. Denna skrivelse överlämnades till förenämnda kommitté.

t Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 sand. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Efter slutfört uppdrag har kommittén — som antagit benämningen 1952

års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk — överlämnat ett

den 16 mars 1953 dagtecknat betänkande med förslag till tjänsteförteckningsrevision

för riksdagens verk.

Kommitténs betänkande är fogat som bilaga till detta utlåtande (bilaga C).

Över tjänsteförteckningskommitténs förslag ha yttranden avgivits av

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgälclskontoret, riksdagens justitieombudsman,

riksdagens militieombudsman, styrelsen för riksdagsbiblioteket

samt riksdagens revisorer, envar i vad förslaget berör myndighetens verksamhetsområde.

Vid sina yttranden ha fullmäktige i riksbanken, fullmäktige

i riksgäldskontoret och styrelsen för riksdagsbiblioteket fogat protokoll

över förhandlingar, som på hemställan av vederbörande personalorganisationer

ägt rum beträffande kommitténs förslag.

Vidare bar lönenämnden för riksdagens verk, för vilken samtliga ovan

omförmälda yttranden varit tillgängliga, avgivit utlåtande i ärendet. Lönenämnden

har därvid även tagit ställning till en från Riksgäldstjänstemännens

förening inkommen skrivelse den 20 april 1953 avseende vissa spörsmål,

som behandlats i det av fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna yttrandet.

Slutligen bar justitieombudsmannen inkommit med en den 27 april 1953

dagtecknad skrivelse angående löneställningen för byrådirektören å justitieombudsmansexpeditionen.

Delegerade för riksdagens verk ha, såsom nedan närmare framgår, praktiskt

taget helt biträtt kommitténs olika förslag och i ovan nämnda skrivelse

till bankoutskottet den 29 april 1953 hemställt, att utskottet ville föreslå

riksdagen att

dels bemyndiga delegerade att, med tillämpning från och med den 1 juli

1953, fastställa ändrade tjänste- och personalförteckningar för riksdagens

verk i enlighet med vid skrivelsen fogade bilagor1),

dels bemyndiga fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

att utan ansökningsförfarande tillsätta vissa tjänster i enlighet

med vad vederbörande fullmäktige härutinnan föreslagit,

dels ock bemyndiga delegerade besluta, att tjänster vid riksdagsbiblioteket

samt justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna,

vilka föreslås erhålla ändrad löneställning, likaledes skola få tillsättas utan

ansökningsförfarande.

I samband med delegerades förslag har utskottet till behandling förehaft

fem i anledning av detsamma väckta motioner, nämligen inom andra kammaren

nr 601 av herr Hastad, nr 605 av herr Henriksson, nr 606 av herr

Word m fl. och nr 607 av herrar Kyling och Håstad samt inom första

*) Likalydande med bilagorna A och B vid detta utlåtande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

3

kammaren nr 491 av herrar Osvald och Alxlberg, likalydande med motionen

nr II: 607.

I motionen nr II: 601 hemställes, att riksdagen måtte i överensstämmelse

med styrelsens för riksdagsbiblioteket förslag besluta, att en av riksdagsbibliotekets

ordinarie bibliotekariebefattningar skall uppflyttas i 29 lönegraden.

I motionen nr 11:606 föreslås, att kontorsskrivaren, fru W. Thoman

med bibehållande av ordinarie tjänst i lönegraden Ca 15 tillerkännes

en personlig uppflyttning till lönegraden Ce 18 och i motionerna nr 1:491

och 11:607 samt 11:605, slutligen, hemställes att de av delegerade föreslagna

ändringarna i tjänste- och personalförteckningarna vid riksdagens

verk skola tillämpas retroaktivt fr. o. in. den 1 juli 1952.

Beträffande motiveringen för dessa hemställanden får utskottet hänvisa

till vad som anföres i motionerna.

Vidare har till utskottet inkommit en framställning av den 12 maj 1953

från Civilförvaltningens personalförbund, Riksgäldskontorets kvinnliga personalförening,

Riksgäldstjänstemännens förening och Riksdagsbibliotekets

personalförening att delegerades förslag till lönegradsuppflyttningar måtte

tillämpas med rektroaktiv verkan fr. o. m. den 1 juli 1952.

Slutligen har till utskottet från Civilförvaltningens personalförbund den

13 maj 1953 inkommit en hemställan att utskottet måtte föreslå riksdagen

att bankvaktmästarna vid riksbankens huvudkontor och riksgäldsvaktmästare

placeras i 12 lönegraden, bankvaktmästare vid riksbankens avdelningskontor

i 13 lönegraden, expeditionsvakt vid riksdagsbiblioteket i 11 lönegraden

och förste expeditionsvakt vid riksdagsbiblioteket i 15 lönegraden.

Förslagets huvudsakliga innehåll.

Allmänna principer.

Kommitté n har fattat sitt uppdrag så att syftet med tjänsteförteckningsrevisionen

för riksdagens verk varit en saklig anknytning till den

pågående tjänsteförteckningsrevisionen för den del av statsförvaltningen,

som är underställd Kungl. Maj:t. Kommittén har därför sökt att för de

olika personalgrupperna vid riksdagens verk så långt möjligt tillämpa samma

bedömningsgrunder, som beträffande närmast jämförliga grupper kommit

till användning vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen eller,

i fråga om biträdespersonal, vid prövningen av 1947 års biträdesutrednings

förslag. Avvikelser från dessa grunder har kommittén ansett böra göras

endast om och i den mån det kunnat anses motiverat av speciella arbetsuppgifter

eller tjänstgöringsförhållanden, som icke haft motsvarighet beträffande

de av 1949 års tjänsteförteckningskommitté och biträdesutredningen

behandlade tjänsterna. Beträffande vissa tjänster i riksgäld::kon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

toret har kommittén funnit sig böra anpassa sina förslag efter vad därom

vid 1952 års riksdag beslutats angående löneställningen för personal inom

riksbanken (jfr bankoutskottets utlåtande nr 35/1952). Kommittén har

ansett sig icke ha att föreslå några åtgärder, som skulle vara att betrakta

som ändringar i gällande organisation, och frågor om anställningsform ha

icke heller kommit under bedömande.

Lönenämnden, som funnit det angeläget att lönesättningen så långt möjligt

sker efter samma principer i riksdagens verk som inom statsförvaltningen

i övrigt, har anslutit sig till de riktlinjer kommittén sålunda uppdragit

för sitt arbete.

Även delegerade ha anslutit sig till ifrågavarande riktlinjer.

Löneställningen för vissa genomgående personalgrupper.

A. Vaktpersonal och chaufförer.

Kommittén. Vad till en början angår riksbanken innebär kommitténs

förslag beträffande vakt- och chaufförspersonalen vid riksbankens huvudkontor

ingen annan ändring i nuvarande löneställning än att uppflyttning

föreslås av föreståndaren för adressregistret till 13 lönegraden samt av den

nuvarande ordinarie chauffören i lönegraden Ca 12 till 14 lönegraden. De

obefordrade vaktmästarna vid huvudkontoret skola sålunda enligt förslaget

bibehållas vid 11 lönegraden. — För avdelningskontorens vidkommande

innebär förslaget att vid vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö en av

de två vaktmästartjänsterna därstädes höjes från 11 till 12 lönegraden,

medan den andra tjänsten bibehålies i 11 lönegraden. Vaktmästartjänsterna

vid riksbankens övriga 23 avdelningskontor föreslås av kommittén uppflyttade

från 11 till 12 lönegraden.

Även beträffande de obefordrade vaktmästarna vid riksgcildskontoret har

kommittén föreslagit, att de skulle bibehållas i 11 lönegraden. Icke heller

i övrigt har kommittén funnit skäl föreslå ändring i den nuvarande löneställningen

för de vaktmästare, som tjänstgöra hos riksgäldskontoret.

I fråga om riksdagens vaktmästare har kommittén föreslagit att bottenlönegraden

skulle höjas från 10 till 11 lönegraden. En dylik höjning har

kommittén ansett motiverad med hänsyn till — förutom angelägenheten

av en god rekrytering — att vissa olägenheter vidlådde vaktmästartjänsterna

hos riksdagen dels genom arbetstidens oregelbundna förläggning och

dels genom tvånget att under icke-riksdagstid tjänstgöra på annat håll.

Kommittén har vidare framhållit bl. a. att, vid bifall till kommitténs förslag,

för de tre stora grupperna av vaktmästarpersonal, anställd hos riksdagen

och dess verk, komrne att gälla en gemensam begynnelselönegrad,

något som enligt kommitténs mening borde betraktas som en fördel ur

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

5

flera synpunkter. — Beträffande befordringstjänster föreslår kommittén

att till 15 lönegraden skola hänföras förste vaktmästarna i riksdagens båda

kamrar och expeditionsförmannen å tryckeriexpeditionen samt till 13 lönegraden

biträdande förste vaktmästarna i kamrarna, förste vaktmästaren i

statsutskottet, den å tryckeriexpeditionen tjänstgörande riksgäldsvaktmästaren

och — liksom nu — postvaktmästarna. De biträdande postvaktmästarna

föreslås skola kvarstå i 11 lönegraden.

De båda expeditionsvakterna vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna

ha av kommittén föreslagits uppflyttade från Ca 10 till Ca 11.

För riksdagsbibliotekets vidkommande har ingen annan ändring föreslagits

än att förste expeditionsvakten uppflyttas från lönegraden Ca 11

till Ca 12.

Rörande den närmare motiveringen till kommitténs förslag i fråga om

löneställningen för vaktpersonalen torde få hänvisas till kommitténs betänkande

(sid. 3—12).

Det bör här nämnas, att en av kommitténs ledamöter, herr Kollberg,

föreslagit att 12 lönegraden skulle bestämmas såsom bottenlönegrad för

vaktmästarna vid riksbanken och riksgäldskontoret.

Vid de av civilförvaltningens personalförbund begärda förhandlingarna

har från förbundets sida yrkats

beträffande riksbanken, att 12 lönegraden skulle fastställas som bottenlönegrad

för riksbankens vaktmästare, att vaktmästarna vid de 23 mindre

avdelningskontoren skulle placeras i 13 lönegraden samt att de av kommittén

föreslagna befordringstjänsterna för vaktmästare och chaufförer skulle,

med ändrade tjänstebenämningar, erhålla böjd löneställning ävensom att

ytterligare befordringstjänster skulle inrättas;

beträffande riksgäldskontoret, att bottenlönegraden för riksgäldskontorets

vaktmästare skulle vara 12 lönegraden och att samma skillnad i lönegradshänseende

i förhållande till vaktmästarna vid statsförvaltningen i

övrigt, som varit gällande före tjänsteförteckningsrevisionen, skulle bibehållas

för riksgäldskontorets vaktmästare;

beträffande riksdagens ekonomibgrå, att de i 13 lönegraden placerade

postvaktmästarna samt den hos statsutskottet tjänstgörande förste vaktmästaren

skulle uppflyttas till 15 lönegraden samt

beträffande riksdagsbiblioteket, att vaktpersonalen i lönehänseende skulle

jämställas med övriga inom riksdagshuset tjänstgörande vaktmästare.

Fullmäktige i riksbanken ha helt biträtt kommittémajoritetens förslag

rörande löneställningen för vaktmästarpersonalen vid riksbanken. — Beträffande

tillämpningen av förslagen ha fullmäktige förordat uppförande

å ordinarie stat av tjänsten såsom föreståndare för mynträkningen (lönegraden

Ca 18) och av den nuvarande extra ordinarie chaufförstjänsten

(lönegraden Ca 12), ökning av antalet tjänster såsom förste bankvaktmäs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

tare i lönegraden Ca 13 från 7 till 8 samt indragning av den nuvarande

tjänsten såsom förste hankvaktmästare i lönegraden Ca 14. Vidare föreslå

fullmäktige att vissa tjänster skola få tillsättas utan föregående ansökningsförfarande,

nämligen den förenämnda tjänsten som föreståndare för mynträkningen,

tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14, den ovan omförmälda

chaufförstjänsten i Ca 12 samt bankvaktmästartjänsterna i Ca 12

vid de 23 mindre avdelningskontoren, dock med viss reservation beträffande

avdelningskontoren i Norrköping och Sundsvall.

Fullmäktige i riksgäldskonoret ha helt anslutit sig till kommitténs förslag

i fråga om vaktinästarpersonalen vid riksgäldskontoret. — Beträffande

riksdagsvaktmästarna ha fullmäktige uttalat att, även om den av kommittén

föreslagna bottenlönegraden kunde synas jämförelsevis hög, fullmäktige

icke ville motsätta sig deras placering i 11 lönegraden. Kommitténs

förslag i övrigt beträffande vaktmästarpersonalen vid riksdagens ekonomibyrå

tillstyrkas av fullmäktige. — I anslutning härtill föreslå fullmäktige

att den å tryckeriexpeditionen tjänstgörande riksgäldsvaktmästaren uppföres

å ekonomibyråns stat med benämningen biträdande expeditionsförman.

Vidare föreslå fullmäktige att på ekonomibyråns ordinarie stat uppföras

dels samtliga befordrade icke-ordinarie vaktmästartjänster och dels

åtta vaktmästartjänster i bottenlönegraden hos riksdagen. Den för närvarande

vakantsatta portvaktstjänsten i lönegraden Ca 10 föreslås indragen.

Riksdagsbibliotekets styrelse har hemställt om uppflyttning av förste expeditionsvakten

hos riksdagsbiblioteket till lönegraden Ca 15 och av de ordinarie

och extra ordinarie expeditionsvakterna till lönegraden Ca 11 resp. Ce 11.

Justitieombudsmannen och militieombudsmannen ha tillstyrkt kommitténs

förslag beträffande lönegradsplaceringen för expeditionsvakttjänsterna

vid justitie- resp. militieombudsmansexpeditionen.

Lönenämnden tillstyrker de förslag till lösning av frågan om bottenlönegrad

för vaktpersonalen, som framlagts av kommitténs majoritet, under

framhållande av att dessa förslag enligt nämndens uppfattning innebure

en ur olika synpunkter lämplig avvägning. Lönenämnden biträder även

vad i betänkandet anförts i fråga om befordringstjänster.

Lönenämnden har vidare förklarat sig icke ha något att erinra mot de

ovan omförmälda förslagen av vederbörande fullmäktige att å ordinarie

stat skulle uppföras tjänsterna såsom föreståndare för mynträkningen och

som chaufför (Ca 12) vid riksbankens huvudkontor samt av vaktmästartjänsterna

vid riksdagens ekonomibyrå dels samtliga befordrade tjänster

och dels tio tjänster i bottenlönegraden, av vilka två äro avsedda för de

biträdande postvaktmästarna.

En av lönenämndens ledamöter (herr Sommar) har anslutit sig till det särskilda

yttrande av herr Kollberg i fråga om bottenlönegrad för riksbankens

och riksgäldskontorets vaktmästare, som fogats vid kommitténs betänkande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

7

Delegerade ha — under framhållande att de i likhet med riksgäldsfullmäktige

funnit, att den av kommittén föreslagna bottenlönegraden för riksdagens

vaktmästare måhända kan synas jämförelsevis hög — biträtt vad

lönenämnden uttalat. Delegerade tillstyrka sålunda kommitténs förslag i

förevarande avseende med de kompletteringar i fråga om uppförande av

vissa tjänster på ordinarie stat, som riksbanks- och riksgäldsfullmäktige

förordat. Delegerade utgå därvid från att den ändrade anställningsformen

icke skall medföra inskränkning i skyldigheten för därav berörda vaktmästarpersonal

att under de tider, då riksdagen icke har behov av vederbörandes

arbetskraft, tjänstgöra å anvisat tjänsteställe inom statsförvaltningen. Delegerade

ha vidare anslutit sig till vad riksbanksfullmäktige föreslagit beträffande

medgivande att tillsätta vissa vaktmästartjänster hos riksbanken

utan ansökningsförfarande.

B. Maskin-, eldare- och reparatörspersonal.

Kommittén har beträffande ifrågavarande personal framhållit hl. a., att

enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning den nuvarande uppsättningen

av tekniska tjänster vid riksbankens huvudkontor och riksdagens

ekonomibyrå väsentligt avviker från den, som bedömes såsom normal

för fasta maskinanläggningar av ifrågavarande storlek och beskaffenhet,

samt att det hör betraktas såsom ett önskemål, att en anpassning till den

av 1951 års riksdag godkända s. k. normalorganisationen kommer till stånd.

Kommittén har emellertid funnit sig böra föreslå, att anpassningen till

normalorganisationen överväges successivt i den mån tjänsterna bli vakanta,

varvid möjlighet finnes att beakta eventuellt inträdda ändringar i förhållandena.

Vad kommittén sålunda anfört och föreslagit har icke föranlett erinran

av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Sistnämnda

fullmäktige ha emellertid framhållit att man vid en kommande omprövning

av lönesättningen för ifrågavarande personal icke bör underlåta att

taga hänsyn till de speciella tjänstgöringsförhållanden, som råda i riksdagshuset

och som för (ivriga personalgrupper motiverat en relativt hög

löneställning.

Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot kommitténs

förslag i förevarande avseende.

Även delegerade ha biträtt vad kommittén föreslagit.

Löneställningcn för övrig personal.

Riksgäldskontoret och riksdagens ekonomibyrå.

Kommittén har i fråga om biträdespersonalen föreslagit uppflyttning av

två tjänster i lönegraden Ca 8 till It lönegraden och av en tjänst i löne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottcts utlåtande nr 28.

graden Ca 8 till 15 lönegraden. Beträffande tjänstebenämningarna bär

kommittén föreslagit att tjänsterna i It, 13 och 15 lönegraderna benämnas

kanslibiträde (i stället för den nuvarande benämningen kameralbiträde),

kontorist resp. kansliskrivare (i stället för nuvarande benämningen kontorsskrivare).

Kommittén har vidare beträffande övriga (högre) tjänster föreslagit, att

tjänsterna såsom kammarskrivare (Ca eller Ce 20) och förste kammarskrivare

(Ca eller Ce 22), skulle, i likhet med vad som genomförts vid den

nyligen vidtagna omorganisationen av riksbanken, hänföras till lönegraden

Ca 21 resp. 23.

Slutligen har kommittén föreslagit sänkning av eu å riksgäldskontorets

kanslibyrå placerad tjänst såsom förste byråsekreterare i lönegraden Ca 30

till lönegraden Ca 29 samt uppflyttning av de i lönegraden Ca 27 placerade

kamrerartjänsterna till lönegraden Ca 29, dock med undantag för kamrerartjänsten

å statsskuldboksbyråns valvsavdelning, vilken enligt meddelad

föreskrift skall vara utbytt mot en tjänst såsom byrådirektör i lönegraden

Ca 31, så länge nuvarande föreståndaren för avdelningen kvarstår i innehavande

befattning. Beträffande sistnämnda befattning förutsätter kommittén,

att en omprövning av löneställningen sker vid ombyte av innehavare.

Vid de förda förhandlingarna har föreningen Kvinnor i statens tjänst

yrkat höjning av förste kontorsskrivaretjänsterna hos riksgäldskontoret

från 18 till 19 lönegraden. Vidare har föreningen ansett att dels en tjänst

i Ca 11 å statsskuldboksbyråns ränteavdelning skulle höjas till 15 lönegraden,

i stället för till 13 lönegraden som kommittén föreslagit, dels eu

tjänst å statsskuldboksbyråns expedition i Ca 8 skulle höjas till 13 lönegraden,

i stället för till 11 lönegraden, och dels en å räkenskapsbyråns bokföringsavdelning

placerad tjänst i 11 lönegraden skulle uppflyttas till 13

lönegraden. Riksgäldstjänstemännens förening har vid förhandlingarna

framställt önskemål om att revisorstjänsterna hos riksgäldskontoret skulle

uppflyttas från 25 till 27 lönegraden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha uttalat, att enligt fullmäktiges mening

den av kommittén föreslagna löneställningen för riksgäldskontorets biträdespersonal

måste anses tillfredsställande både med hänsyn till arten av

de arbetsuppgifter, som åligga denna personal, och i jämförelse med motsvarande

personal i andra statliga verk. Fullmäktige ha emellertid förklarat

sig icke böra motsätta sig det vid förhandlingarna framförda förslaget

om uppflyttning till 13 lönegraden av den ovannämnda tjänsten å statsskuldboksbyråns

expedition. Vidare ha riksgäldsfullmäktige uttalat att den

av kommittén föreslagna tjänsten i It lönegraden å statsskuldboksbyråns

korrespondensavdelning borde göras till en extra ordinarie tjänst och förbehållas

den där placerade tjänstemannen som en personlig tjänst. Full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

9

mäktige ha därjämte framhållit att enligt deras mening de nuvarande tjänstebenämningarna

böra bibehållas för biträdespersonalen bos riksgäldskontoret

med hänsyn bland annat till att de förekomma i riksbanken.

Vad angår t jänsterna för kammarskrivare och högre befattningshavare

ha fullmäktige helt biträtt kommitténs förslag, varvid dock fullmäktige

uttalat att kammarskrivartjänsterna i 21 lönegraden borde inrättas såsom

extra ordinarie tjänster, varvid de nuvarande två kammarskrivartjänsterna

i lönegraden Ca 20 skulle föras å övergångsstat. Fullmäktige ha vidare uttalat

bland annat, att förordnanden å den ovan omförmälda kamrerstjänsten

å statsskuldboksbyråns valvsavdelning liksom hittills borde meddelas

i 27 lönegraden.

Fullmäktige ha slutligen hemställt om bemyndigande att utan ansökningsförfarande

uppflytta nuvarande tre kamrerare från Ca 27 till Ca 29,

nuvarande förste kammarskrivare från Ca eller Ce 22 till Ca resp. Ce 23

samt kammarskrivare från Ca eller Ce 20 till Ce 21.

I sin förut omnämnda skrivelse den 20 april 1953 har Riksgäldst jänstemånnens

förening på anförda skäl anhållit, att delegerade ville uttala att

förordnande å tjänsten såsom föreståndare å statsskuldboksbyråns valvsavdelning

må meddelas i 29 lönegraden intill dess att frågan om tjänstens

definitiva placering avgjorts.

Lönenämnden har icke framställt någon erinran mot kommitténs förslag

beträffande löneställningen för biträdespersonalen hos riksgäldskontoret.

Nämnden har dock förklarat sig kunna godtaga det vid förhandlingarna

med vederbörande personalorganisation framförda yrkandet, att den ordinarie

kontorsbiträdestjänst å statsskuldboksbyråns expedition, som kommittén

ansett böra placeras i 11 lönegraden, uppflyttas till 13 lönegraden.

Nämnden har icke heller velat motsätta sig att de nuvarande tjänstebenämningarna

för biträdespersonalen alltjämt begagnas, även om det enligt

nämndens mening vore önskvärt, att i förevarande hänseende såväl i riksgäldskontoret

som i riksbanken en anpassning ägde rum till vad som är

brukligt inom statsförvaltningen i allmänhet.

Vad beträffar de föreslagna tjänsterna i kammarskrivare- och högre grad

har lönenämnden likaledes lämnat kommitténs förslag utan erinran. Beträffande

Riksgäldstjänsteinännens förenings ovanberörda framställning i

skrivelsen den 20 april 1953 har nämnden uttalat bland annat, att ett bifall

till framställningen — vilket torde kräva riksdagens beslut —- skulle innebära

ett föregripande av den förutsatta framtida omprövningen av lönegradsplaceringen

för ifrågavarande kamrerstjänst. Med hänsyn härtill har

lönenämnden för sin del ansett föreningens förslag ingiva sådana principiella

betänkligheter, att nämnden icke kunnat förorda detsamma.

Suppleanten i lönenämnden, fröken Ageman, har anslutit sig till vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

föreningen Kvinnor i statens tjänst anfört vid de förda förhandlingarna

beträffande biträdespersonalen.

En av lönenämndens ledamöter (herr Sommar) har ansett att lönenämnden

hort tillstyrka Riksgäldstjänstemännens förenings framställning i fråga

om förordnanden å valvskamrerstjänsten.

Delegerade ha anslutit sig till vad kommittén föreslagit med de jämkningar,

som riksgäldsfullmäktige och lönenämnden ansett sig kunna förorda.

Antalet tjänster i 13 lönegraden bör enligt delegerade följaktligen

ökas med eu och antalet tjänster i 11 lönegraden i stället minskas med en

i jämförelse med kommitténs förslag. Vad angår vikariatsförordnanden å

kamrerstjänsten på statsskuldboksbyråns valvsavdelning, ha delegerade

anslutit sig till lönenämndens uppfattning att det skulle kunna innebära

ett föregripande av den förutsatta omprövningen av tjänstens lönegradsplacering,

om förordnanden finge, såsom Riksgäldstjänstemännens förening

begärt, meddelas i 29 lönegraden i stället för i 27 lönegraden, såsom hittills

skett.

Riksdagsbiblioteket.

Kommittén har föreslagit att i enlighet med de riktlinjer, som tillämpats

vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen, tjänsten såsom förste bibliotekarie

bör uppflyttas från Ca 29 till Ca 31 och bibliotekarietjänsterna

från 26 till 27 lönegraden. Vidare har kommittén föreslagit, att kanslibiträdestjänsten

utbytes mot eu kontoristtjänst.

Vid de förda förhandlingarna har Riksdagsbibliotekets personedförening

ansett, att två bibliotekarietjänster skulle uppflyttas från Ca 26 till Ca 29.

Vidare har föreningen hemställt, att en kanslibiträdes- (biblioteksbiträdes-)

tjänst i lönegraden Ce 11 skulle utbytas mot en biblioteksassistenttjänst

i lönegraden Ce 17.

Riksdagsbibliotekets styrelse har i sitt yttrande hemställt, att eu av de

ordinarie bibliotekarietjänsterna måtte uppflyttas till lönegraden Ca 29.

Beträffande den e. o. kanslibiträdesljänsten har styrelsen föreslagit, att

den skulle omvandlas till en biblioteksassistenttjänst i lönegraden Ce 15.

Lönenämnden har tillstyrkt kommitténs förslag under uttalande, att

enligt lönenämndens mening tillräckligt bärande skäl icke anförts för de

i biblioteksstyrelsens yttrande framförda önskemålen om uppflyttning av

en bibliotekarietjänst till Ca 29 och av en kanslibiträdestjänst till tjänst

såsom biblioteksassistent i Ce 15.

Med instämmande i vad lönenämnden uttalat ha även delegerade biträtt

kommitténs förslag.

Justitieombudsmannens expedition.

Kommittén har föreslagit att kanslibiträdestjänsten utbytes mot en kansliskrivartjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskottets utlåtande nr 28.

It

Justitieombudsmannen, som tillstyrkt sagda förslag, har i sitt yttrande

på anförda skäl hemställt, att byrådirektörstjänsten skulle höjas från Ca 31

till Ca 33.

Lönenämnden, som förklarat sig icke hava något att erinra mot utbytet

av kanslibiträdestjänsten mot en kansliskrivartjänst, har beträffande höjningen

av byrådirektörstjänsten uttalat följande:

»Tjänsten har icke berörts i betänkandet, vilket enligt vad lönenämnden

inhämtat har sin grund i att en omorganisation var ifrågasatt, då tjänsten

behandlades inom kommittén. Lönenämnden har vidare erfarit, att de göromål,

som för närvarande äro förenade med tjänsten, av kommittén icke

ansetts motivera en placering i 33 lönegraden. Sedan lönenämnden tagit

närmare kännedom om de synpunkter kommittén anlagt på spörsmålet,

ansluter sig nämnden till denna kommitténs uppfattning. Då av justitieombudsmannens

yttrande icke framgår annat, än att yrkandet om höjd

lönegradsplacering grundar sig på de nuvarande arbetsuppgifterna, kan

lönenämnden icke tillstyrka den ifrågasatta höjningen.»

Justitieombudsmannen har sedermera i förenämnda skrivelse den 27 april

1953 upptagit frågan om att tillföra byrådirektörstjänsten ändrade och

mera kvalificerade arbetsuppgifter. Efter att ha erinrat om att i riksdagen

vid flera tillfällen framställts önskemål om effektivisering av justitieombudsmannens

arbete, därvid förslag framställts om uppdelning av ämbetet

på flera innehavare, ökning av de till justitieombudsmannens förfogande

ställda arbetskrafterna m. m. har justitieombudsmannen — under framhållande

av att lättnad i justitieombudsmannens arbetsbörda bäst kunde

åstadkommas genom skärpta krav på kvaliteten hos de tjänstemän, som

biträda justitieombudsmannen — anfört bl. a. följande:

»Genom att byrådirektörsbefattningen nu bliver ledig har jag måst taga

organisationsfrågan under förnyat övervägande. Jag har då trott mig finna

den bästa lösningen vara den att tills vidare bibehålla den nuvarande organisationen

och lägga den önskvärda kvalitetsökningen på byrådirektörstjänsten.

Det har befunnits möjligt att befria byrådirektören från handhavandet

av expeditionsarbetet, vilket kunnat övertagas av ett kanslibiträde.

För byrådirektören komma då att återstå uteslutande kvalificerade

arbetsuppgifter, huvudsakligen beredande och föredragning av ärenden

för avgörande samt uppsättande av förslag till skrivelser i dessa ärenden,

eller således samma uppgifter som ankomma på byråchefen och tillfälligt

utanför ämbetet anlitade personer. Dessutom skulle byrådirektören — liksom

för närvarande — ha att för justitieombudsmannen anmäla inkomna

klagomål, uppsätta redogörelse om klagomålens innehåll för införande i

diariet samt föredraga ärenden för ytterligare utredning, infordrande av

påminnelser in. in., från vilka arbetsuppgifter byråchefen i allmänhet är

befriad. Å andra sidan kunde det ansvarsfulla och besvärliga arbetet med

redigeringen av justitieombudsmannens ämbetsberättelse, som nu ombesörjes

av byråchefen ensam, till viss del övertagas av byrådirektören.

Eu absolut förutsättning för den sålunda antydda ordningen är, att till

byrådirektörstjänsten kan förvärvas eu högt kvalificerad arbetskraft. På

denna måste ju kunna ställas i det närmaste samma fordringar som på eu

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

byråchef. Endast om byrådirektören kan uppfylla dessa fordringar, kan

den önskade förstärkningen av justitieombudsmansexpeditionen ernås.

Min avsikt är att till bvrådirektörstjänsten söka erhålla en med förvaltningen

förtrogen tjänsteman, varigenom önskemålet om vidgad tillsyn över

förvaltningsmyndigheterna skulle kunna tillgodoses.»

Justitieombudsmannen har slutligen framhållit bl. a. att det syntes sannolikt

att en uppflyttning av byrådirektörstjänsten till lönegraden Ca 33

icke skulle -— trots den avsevärda förstärkning av justitieombudsmansexpeditionen

i kvalitativt hänseende som därvid kunde förväntas — medföra

någon ökad kostnad för statsverket. Inbesparingen av utgifter för

extra anlitad arbetskraft borde nämligen mer än väl uppväga kostnaden

för uppflyttning av byrådirektörstjänsten.

Delegerade ha uttalat, att de av vad justitieombudsmannen anfört i sin

senaste skrivelse blivit övertygade om angelägenheten av att å justitieombudsmansexpeditionen

finnes att tillgå, förutom byråchefen, ytterligare en

högt kvalificerad arbetskraft. Enligt delegerades mening skulle en höjning

av byrådirektörstjänsten från lönegraden Ca 31 till Ca 33 avsevärt förbättra

möjligheterna att förvärva en arbetskraft med de kvalifikationer som justitieombudsmannen

förutsatt. Som alltså den föreslagna organisatoriska ändringen

synts delegerade ändamålsenlig, ha delegerade biträtt justitieombudsmannens

förslag. Delegerade ha därvid förutsatt, att lönegradshöjningen

träder i tillämpning först när tjänsten efter den nuvarande befattningshavarens

avgång tillsättes med ny innehavare, och uttalat att anteckning härom

bör ske i personalförteckningen för justitieombudsmansexpeditionen.

MUiticombudsmannens expedition.

Kommittén har även beträffande denna expedition föreslagit utbyte av

den där inrättade kanslibiträdestjänsten mot en kansliskrivartjänst. Vidare

har kommittén förordat utbyte av den. nuvarande tjänsten såsom byråintendent

i lönegraden Ca 27 mot en byrådirektörstjänst i lönegraden Ca 31

under framhållande bl. a. av att enligt kommitténs uppfattning de med

tjänsten förenade uppgifterna äro av så kvalificerad natur att en högre

löneställning än den nuvarande är motiverad.

Militieombudsmannen och lönenämnden ha tillstyrkt vad kommittén föreslagit.

Även delegerade ha anslutit sig till kommitténs förslag.

Riksdagens revisorers kansli.

Kommittén har föreslagit höjning av kanslichefstjänsten från lönegraden

Cp 14 till lönegraden Cp 15. Vidare har kommittén, under hänvisning till

att enligt beslut av 1948 års riksdag statens sakrevision skulle utgöra förebild

beträffande anställningsformer och löneställning för de fast anställda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

13

tjänstemännen vid revisorernas kansli, förklarat, att kommittén icke ville

motsätta sig bifall till riksdagens revisorers hemställan i förenämnda skrivelse

den 30 januari 1953 om att de å personalförteckningen för revisorernas

kansli uppförda tjänsterna såsom byrådirektör och sekreterare skulle

få placeras i högst lönegraden Ce 33 i stället för, såsom för närvarande är

fallet, i högst lönegraden Ce 31.

Kommittéledamoten herr Kollberg har förklarat sig utan tvekan tillstyrka

att byrådirektörerna hos riksdagens revisorer placeras i högst Ce 33.

Riksdagens revisorer, som tillstyrkt förslaget beträffande kanslichefstjänstens

lönegradsplacering, ha i sitt yttrande över betänkandet uttalat,

att någon tvekan icke kunde rådä därom, att förslaget om ändrad lönegradsplacering

för byrådirektörs- och sekreterartjänsterna måste anses väl

motiverat. Revisorerna ha sålunda tillstyrkt även detta förslag.

Lönencinmden har anslutit sig till vad kommitténs majoritet anfört beträffande

här avsedda tjänster.

Delegerade ha likaledes biträtt vad kommitténs majoritet uttalat och

föreslagit.

Tjänste- och personalförteckningar.

Riksbanks- och riksgäldsfullmäktige ha vid sina yttranden fogat förslag

till tjänste- och personalförteckningar för riksbanken, respektive för riksgäldskontoret

och riksdagens ekonomibyrå. Dessa förslag ingå i de förslag

till tjänste- och personalförteckningar för riksdagens verk, vilka som bilagor1)

fogats vid delegerades skrivelse. För riksdagsbiblioteket, justitieombudsmans-

och militieombudsmansexpeditionerna samt riksdagens revisorers

kansli ha delegerade uppgjort och i sagda bilagor intagit förslag till

dylika förteckningar i enlighet med de förslag, för vilka ovan redogjorts.

Tidpunkten för tjänsteförteckningsrevisionens genomförande.

I förenämnda av utskottet till delegerade överlämnade skrivelse (den 12

december 1952) från vissa personalorganisationer har uttalats, alt därest

frågan om tjänsteförteckningsfevisionen vid riksdagens verk icke kunde

lösas av 1952 års riksdag, därav Iterörda tjänstemannagrupper otvivelaktigt

komme att försättas i ett sämre läge än motsvarande kategorier inom statsförvaltningen

i övrigt, för vilka beslut om lönesättningen redan fattats vid

nämnda års riksdag under1 dess vår- eller höstsession. Under hänvisning

härtill hemställde organisationerna, att bankoutskottet — i den händelse

förslag i ämnet skulle föreläggas riksdagen först under år 1953 -— måtte

medverka till att ifrågavarande tjänstemän vad gällde tidpunkten för revi
'')

Likalydande med bilagorna A och It vid detta utlåtande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

sionens ikraftträdande skulle jämställas med ovan avsedda tjänstemannagrupper

i den övriga statsförvaltningen.

Kommittén har i sitt betänkande anmält, att från personalhåll inför kommittén

uttalats önskemål om att de ändringar i tjänsternas lönegradsplacering.

som kunde följa av kommitténs förslag, måtte erhålla viss retroaktiv

verkan. Därvid hade hänvisats till de åtgärder, som vidtagits för genomförandet

av den i Kungl. Maj:ts proposition nr 241/1952 redovisade delen

av den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. Då emellertid kommittén

ansett, att berörda spörsmål folie utanför utredningsuppdraget, gjorde

kommittén för egen del icke något uttalande i ämnet.

Spörsmålet bär vidare upptagits till behandling i vissa av de yttranden,

som avgivits av riksdagens verk.

Med anmälan att riksgäldstjänstemännens förening vid de förda förhandlingarna

yrkat, att de föreslagna lönegradsuppflyttningarna skulle ske

retroaktivt från och med den 1 juli 1952 ha riksgälds fullmäktige uttalat,

att fullmäktige för sin del icke kunde biträda detta yrkande, utan föresloge

att de av fullmäktige förordade ändringarna i lönegradsplacering skulle,

i likhet med vad som föreslagits i Kungl. Maj ds proposition nr 165 till

innevarande års riksdag angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster

inom den civila statsförvaltningen, träda i tillämpning från och med den

1 juli 1953.

Styrelsen för riksdagsbiblioteket har uttalat, att av riksdagsbibliotekets

personalförening vid de förda förhandlingarna framställt yrkande om att

lönegradsuppflyttningarna skulle tillämpas från och med den 1 juli 1952

icke vore obilligt och att det borde vinna beaktande.

Även riksdagens revisorer ha förutsatt att den högre lön, som skulle följa

vid uppflvttning av kanslichefs- och byrådirektörstjänsterna vid revisorernas

kansli, skulle få tillgodonjutas retroaktivt från och med det nu löpande

budgetårets ingång.

Lönenämnden har meddelat, att den delar den av fullmäktige i riksgäldskontoret

uttalade meningen, att de ändrade lönegradsplaceringar, som kunna

komma att beslutas, böra — i likhet med vad som föreslagits i Kungl.

Maj:ts proposition nr 165 till årets riksdag — tillämpas från och med den

1 juli 1953. Någon sådan retroaktiv reglering av löneförmånerna, som från

olika håll påyrkats, bör därvid enligt lönenämndens mening icke äga rum.

Ledamoten av lönenämnden herr Karlsson har med instämmande av

ledamoten herr Sommar och suppleanten fröken Ageman, uttalat, att den

omständigheten att förslaget till tjänsteförteckningsrevision kunde föreläggas

riksdagen först under innevarande år icke borde utesluta de tjänstemän,

som i samband med revisionens genomförande erhölle högre tjänster, från

att komma i åtnjutande av därmed följande förmåner från och med den

1 juli 1952, Tjänstemän vid riksdagens verk skulle eljest komma att miss
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

15

gynnas i förhållande till den övervägande delen av de tjänstemän inom

statsförvaltningen i övrigt, som berördes av den allmänna t jänsteförteckningsrevisionen.

Även om nya tjänste- och personalförteckningar kunde

träda i kraft först från och med den 1 juli 1953, borde således för budgetåret

1952/53 gälla övergångsbestämmelser likartade dem som fastställts av

riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 241/1952.

Delegerade ha biträtt vad fullmäktige i riksgäldskontoret och lönenämnden

uttalat i förevarande fråga. Delegerade ha därvid erinrat om att fullmäktige

i riksbanken i yttrande till bankoutskottet den, 23 april 1953 —

i anledning av framställning från riksbankstjänstemännens förening och

riksbankens kvinnliga personalförening om att de förbättringar, som i lönegradshänseende

genomförts för riksbanken från och med den 1 januari

1953, skulle komma vederbörande tjänstemän till del räknat från och med

sistnämnda dag — bestämt avrått från att systemet med retroaktiv reglering

av löneförmåner skulle införas beträffande riksbankens personal.

Delegerade ha därför föreslagit, att de ändringar i tjänste- och personalförteckningarna

för riksdagens verk, som bliva resultatet av delegerades

framställning, skola träda i tillämpning från och med den 1 juli 1953 utan

att övergångsanordningar avseende retroaktiv tillämpning av de föreslagna

lönegradshöjningarna genomföras.

Kostnadsberäkning.

Kommittén har vid sitt betänkande såsom bilaga 1 fogat en beräkning

rörande de ungefärliga kostnader för ett budgetår, som de i betänkandet

föreslagna lönegradsuppflyttningarna komma att medföra. Denna beräkning

slutar å ett sammanlagt belopp för riksdagens samtliga verk å (SO 700

kronor.

De jämkningar, som delegerade föreslagit, torde komma att medföra endast

obetydlig ytterligare kostnadsökning.

Utskottet.

Såsom delegerade för riksdagens verk framhållit ha de förslag till ändrade

tjänste- och personalförteckningar för riksdagens verk, som 1952 års

tjänsteförteckningskommitté framlagt, utarbetats i nära anslutning till de

bedömningsgrunder, som beträffande närmast jämförliga grupper kommit

till användning vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. De avvägningar,

som därvid skett i lönegradsplaceringen av olika personalgrupper,

ha praktiskt taget helt lämnats utan erinran av såväl lönenämnden som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bcmkoutskottets utlåtande nr 28.

delegerade. Utskottet finner för sin del förslaget såsom helhet väl avvägt.

Med hänsyn härtill och då ändringar i det av delegerade framlagda förslaget

enligt utskottets mening skulle kunna få konsekvenser för lönegradsplaceringarna

inom andra delar av statsförvaltningen än riksdagens verk,

får utskottet tillstyrka bifall till delegarades förslag i oförändrat skick.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till det i motionen II: 601 framställda

yrkandet om uppflyttning av en bibliotekarie i riksdagsbiblioteket till 29

lönegraden. Icke heller anser sig utskottet kunna förorda de ytterligare

lönegradsuppflyttningar av vaktmästarpersonalen vid riksbanken, riksgäldskontoret

och riksdagsbiblioteket, om vilka civilförvaltningens personalförbund

hemställt.

Vad angår det i motionen nr II: 606 framställda yrkandet om en personlig

uppflyttning av kontorsskrivaren, fru W. Thoman till lönegrad Ce 18

med bibehållande av ordinarie tjänst i lönegrad Ca 15, är utskottet redan

av principiella skäl icke berett att tillstyrka en dylik uppflyttning.

Utskottet tillstyrker, att riksdagen lämnar fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigande att utan ansökningsförfarande

tillsätta vissa tjänster i enlighet med vad vederbörande fullmäktige

härutinnan föreslagit och att riksdagen likaledes bemyndigar delegerade

besluta, att tjänster vid riksdagsbiblioteket samt justitieombudsmans- och

militieombudsmansexpeditionerna, vilka föreslås erhålla ändrad löneställning,

skola få tillsättas utan ansökningsförfarande.

Vad slutligen beträffar tidpunkten för tjänsteförteckningsrevisionens

genomförande, ha fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

samt lönenämnden och delegerade förordat, att förevarande ändringar

i tjänste- och personalförteckningarna för riksdagens verk böra tilllämpas

från och med den 1 juli 1953. Under erinran om att årets riksdag

redan beslutat, att ett antal tjänster inom den del av statsförvaltningen,

som är underställd Kungl. Maj:t, skall uppflyttas till högre lönegrad från

och med den 1 juli 1953 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (1953 års

statsverksproposition, bil. 2, För flera huvudtitlar gemensamma frågor,

och proposition nr 165) tillstyrker utskottet delegerades förslag och avstyrker

sålunda bifall till det i motionerna nr I: 491 och II: 607 samt II: 605

framställda yrkandet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1. att motionerna nr 11:601 och 11:606 icke må av riksdagen

bifallas;

2. att motionerna nr 1:491, 11:605 och 11:607 icke må av

riksdagen bifallas;

3. att riksdagen må, i anledning av delegerades förslag,

dels bemyndiga delegerade att, med tillämpning från och

med den 1 juli 1953, fastställa ändrade tjänste- och personal
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

17

förteckningar för riksdagens verk i enlighet med vad som

framgår av härvid fogade bilagorna A och B,

dels bemyndiga fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret att utan ansökningsförfarande tillsätta

vissa tjänster i enlighet med vad vederbörande fullmäktige

härutinnan föreslagit,

dels ock bemyndiga delegerade besluta, att tjänster vid

riksdagsbiblioteket samt justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna,

vilka föreslås erhålla ändrad

löneställning, likaledes skola få tillsättas utan ansökningsförfarande.

Stockholm den 21 maj 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik*, Mogård, Johannesson,

Nordenson och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,

Sköldin, Johansson i Kalmar, Magnusson i Tumhult, Jönsson i

Rossbol, Löfgren och Boija*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer.

1. Av herrar Mogård, Nordenson, Magnusson i Tumhult, Löfgren och

Boija.

I motion nr 11:601 har, med hänvisning till vad av riksdagsbibliotekets

styrelse hemställts, yrkats, att en av de ordinarie bibliotekarietjänsterna

måtte uppflyttas till lönegraden Ca 29. Nämnda styrelse hade därvid bl. a.

anfört, att betydande, ansvarsfyllda och krävande arbetsprestationer påvilade

bibliotekets ordinarie bibliotekarier samt att på dem måste ställas

krav icke blott på höga akademiska examina och omfattande biblioteksutbildning

utan även på personliga förutsättningar och duglighet för

biblioteksuppgifter av så kvalificerat slag, varom här vore fråga.

Erinras bör vidare om att riksdagen år 1950 vidtog en sådan ändring

1 riksdagsbibliotekets stadgar, varigenom behörigheten att antagas som

amanuens och bibliotekarie gjordes lika med dem som gälla för kungl.

biblioteket och universitetsbiblioteken. Licentiatexamen inom filosofiska

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. Nr 28.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutxknttets utlåtande nr 28.

eller juridiska fakulteten eller ock magister- eller kandidatexamen inom

vardera av dessa fakulteter föreskrivas sålunda numera som behörighetsvillkor.

Det kan vidare erinras om att riksdagen nyligen beslutat att läroverksadjunkter,

som ha att undervisa i de högre klassavdelningarna av

läroverken, placeras i lönegrad Ca 29, samt att lektorer, som äro filosofie

licentiater, ställts i lönegrad Ca 31. För att icke riksdagsbiblioteket i konkurrensen

om fullgod akademisk arbetskraft skall ställas i efterhand, synes

en lägre lönegradsplacering än Ca 29 icke lämplig eller rimlig.

På grund av vad sålunda anförts hemställes därför,

att riksdagen i anledning av delegerades för riksdagens

verk förevarande förslag och med bifall till motion nr

II: 601 måtte besluta att i lönegrad Ca 29 placera en av de

ordinarie bibliotekarietjänsterna vid riksdagsbiblioteket.

2. Av herrar Mogårcl, Johannesson, Nilsson i Landskrona och Jönsson

i Rossbol.

Tjänsteförteckningskommittén för riksdagens verk, till vars förslag till

lönegradsplacering bankoutskottets majoritet anslutit sig, har beträffande

vaktpersonalen såsom en fördel ur flera hänseenden angivit förefintligheten

av en gemensam bottenlönegrad, nämligen Ca 11 å gällande löneplan.

I överensstämmelse härmed har riksbankens och riksgäldskontorets vaktmästare

placerats i nämnda lönegrad samt riksdagens vaktmästare, justitieoch

militieombudsmansexpeditionernas expeditionsvakter föreslagits till

uppflyttning från lönegrad Ca 10 till Ca 11. Däremot har riksdagsbibliotekets

tre expeditionsvakter föreslagits skola kvarstå i 10 lönegraden. Motiveringen

för detta ensamstående undantag och brist på konsekvens saknas,

varför det måhända är att beteckna såsom utslag av förbiseende, helst

som expeditionsvakterna vid kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken

äro placerade i Ca 11. För att bereda rättvisa åt den lilla gruppen av expeditionsvakter

vid riksdagens bibliotek hemställes därför,

att riksdagen i anledning av delegerades för riksdagens

verk föreliggande förslag till personalförteckningar måtte

besluta att i lönegrad 11 placera expeditionsvakterna vid

riksdagsbiblioteket.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

19

Bilaga A.

Tjänsteförteckning för riksdagens verk.

Verk och befattningar Lönegrad

Riksbanken (transumt).

Kontorsbiträde .............. Ca 8

Bankvaktmästare .......... » 11

Eldare ..................... » 11

Kameralbiträde ............. » 11

Bankvaktmästare ........... » 12

Chaufför ................... » 12

Förste bankvaktmästare...... » 13

Kontorist ................... » 13

Förste chaufför............. » 14

Maskinist .................. » 14

Kontorsskrivare ............. » 15

Biträdande övervaktmästare .. » 16

Maskinmästare .............. » 17

Föreståndare för mynträkningen » 18

Förste kontorsskrivare ....... » 18

övervaktmästare ............ » 20

Kammarskrivare ............ » 21

Riksgäldskontoret.

Kontorsbiträde .............. Ca 8

Kameralbiträde .............. » 11

Riksgäldsvaktmästare ........ » 11

Förste riksgäldsvaktmästare .. » 13

Kontorist ................... » 13

Kontorsskrivare ............. > 15

övervaktmästare ............ » 16

Förste kontorsskrivare ....... » 18

Förste kammarskrivare ...... » 23

Kassör ..................... » 25

Revisor .................... » 25

Kamrerare .................. » 27

Förste byråsekreterare....... » 29

Kamrerare .................. » 29

Riksgäldskommissarie och byråchef

..................... > 37

Riksgäldssekreterare och ombudsman,

byråchef ......... » 37

Riksgäldsdirektör och chef för

riksgäldskontoret .......... Cp 19

Verk och befattningar Lönegrad

Riksdagens ekonomibyrå.

Biträdande postvaktmästare .. Ca 11

Eldare ..................... » 11

Vaktmästare ................ » 11

Biträdande expeditionsförman . » 13

Biträdande förste vaktmästare . » 13

Förste vaktmästare .......... » 13

Postvaktmästare ............ » 13

Reparatör .................. » 13

Expeditionsförman .......... » 15

Förste vaktmästare .......... » 15

Kontorsskrivare ............. » 15

Maskinist ................... » 15

Maskinmästare .............. » 19

Materialförvaltare och övervaktmästare

.............. » 20

Revisor .................. » 25

Byråchef ................... » 37

Riksdagsbiblioteket.

Expeditionsvakt ............. Ca 10

Förste expeditionsvakt....... » 12

Bibliotekarie ................ » 27

Förste bibliotekarie .......... » 31

Överbibliotekarie ............ » 37

Justitieombudsmannen och

hans expedition.

Expeditionsvakt ............. Ca 11

Kansliskrivare .............. » 15

Byrådirektör ................ » 33

Byråchef ................... Cr 13

Justitieombudsman .......... Cp 21

Militieombudsmannen och

hans expedition.

Expeditionsvakt ............. Ca 11

Kansliskrivare .............. » 15

Byrådirektör ................ » 31

Byråchef ................... Cr 13

Militieombudsman ........... Cp 21

Riksdagens revisorers kansli.

Kanslichef .................. Cp 15

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Bilaga B.

Personalförteckning.

Riksbanken (transumt).

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattningar Lönegrad

1 övervaktmästare .......... Ca 20

1 föreståndare för mynträkningen

................ » 18

4 förste kontorsskrivare .... » 18

1 maskinmästare ........... » 17

1 biträdande övervaktmästare » 16

6 kontorsskrivare .......... » 15

1 förste chaufför .......... » 14

1 maskinist ................ » 14

8 förste bankvaktmästare ... » 13

8 kontorister .............. » 13

1 chaufför ................ » 12

25 bankvaktmästare (1 vid var
je

avdelningskontor) .... » 12

26 bankvaktmästare (24 vid hu
vudkontoret,

1 vid kontoret

i Göteborg och 1 vid

kontoret i Malmö) ...... » 11

2 eldare ................... » 11

19 kameralbiträden .......... » 11

Anm. 1.---

4. När avdelningskontoren i Norrköping

och Sundsvall indragits

samt de nuvarande bankvaktmästarna

därstädes kunnat

placeras å annan ordinarie

tjänst, minskas antalet bankvaktmästartjänster

i lönegraden

Ca 12 med två.

5. ---

Riksgäldskontoret.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 riksgäldsdirektör och chef

för riksgäldskontoret . . Cp 19

4 riksgäldskommissarier och

byråchefer .......... Ca 37

1 riksgäldssekreterare och

ombudsman, byråchef .. »37

Befattningar Lönegrad

1 förste byråsekreterare ... Ca 291)

3 kamrerare ............. » 29

1 kamrerare ............. » 272)

1 kassör ................ » 25

6 revisorer .............. » 25

3 förste kammarskrivare .. » 23

6 förste kontorsskrivare ... » 18

1 övervaktmästare ........ » 16

8 kontorsskrivare ........ » 15

2 förste riksgäldsvaktmästare » 13

4 kontorister ............ » 13

17 kameralbiträden ........ » 11

7 riksgäldsvaktmästare .... » 11

30 kontorsbiträden ........ » 83)

Tjänstemän d övergångsstat.

2 kammarskrivare ........ Ca 20

Riksdagens ekonomibyrå.

Tjänstemän ä ordinarie stat.

1 byråchef ................. Ca 37

1 revisor ................... » 25

1 materialförvaltare och övervaktmästare

............ » 20

1 maskinmästare ............ » 19

1 expeditionsförman ......... » 15

2 förste vaktmästare......... » 15

1 kontorsskrivare ........... » 15

1 maskinist ................. » 15

1 biträdande expeditionsförman » 13

2 biträdande förste vaktmästare » 13

1 förste vaktmästare ........ » 13

2 post vaktmästare ........... » 13

*) Så länge nuvarande förste byråsekreteraren

kvarstår i innehavande befattning,

utbytes en tjänst i lgr Ca 29 mot en

förste byråsekreterartjänst i lgr Ca 30.

2) Så länge nuvarande föreståndaren

för statsskuldboksbyråns valvsavdelning

kvarstår i innehavande befattning, utbytes

en tjänst i lgr Ca 27 mot en byrådirektörstjänst

i lgr Ca 31.

3) Fullmäktige i riksgäldskontoret äga

tillsätta det ytterligare antal ordinarie

tjänster såsom kontorsbiträden i lgr Ca 8,

som betingas av grunderna för den reglerade

befordringsgången.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

21

Befattningar Lönegrad

2 reparatörer ............... Ca 13

2 biträdande postvaktmästare . » 11

2 eldare .................... » H

8 vaktmästare .............. » H

Riksdagsbiblioteket.

Tjänstemän A ordinarie stat.

1 överbibliotekarie .......... Ca 37

1 förste bibliotekarie ........ » 31

2 bibliotekarier ............. » 27

1 förste expeditionsvakt ...... » 12

1 expeditionsvakt ........... » 10

Extra ordinarie tjänstemän

i högre lönegrad än Ce 24.

2 bibliotekarier ............. Ce 27

Justitieombudsman sexpeditionen.

T jänstemän å ordinarie stat.

1 byråchef ............... Cr 13

1 byrådirektör ............ Ca 331)

Befattningar Lönegrad

1 kansli skrivare ............. Ca 15

1 expeditionsvakt ........... » 11

Militieombudsmansexpeditionen.

T jänstemän A ordinarie stat.

1 byråchef ................. Cr 13

1 byrådirektör .............. Ca 31

1 kansliskrivare ............. » 15

1 expeditionsvakt ........... » H

Riksdagens revisorers kansli.

Tjänstemän rf ordinarie stat.

1 kanslichef ................ Cp 15

Extra ordinarie tjänstemän

i högre lönegrad än Ce 24.

3 byrådirektörer och sekreterare

.............. högst Ce 33

'') Så länge nuvarande byrådirektören i

lönegraden Ca 31 kvarstår i tjänst bibehålies

byrådirektörstjänsten i sagda lönegrad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Bilaga C.

Till Herrar Delegerade för riksdagens verk.

Den 28 maj 1952 beslöto delegerade för riksdagens verk att tillsätta en

kommitté, bestående av ordföranden i statens lönenämnd, statskommissarien

B. E. Johnsson, ordförande, samt riksgäldsfullmäktigen 5. Lindholm

och suppleanten i bankofullmäktige, ledamoten av riksdagens andra kammare

G. N. Kollberg, med uppdrag att verkställa utredning och till delegerade

inkomma med förslag dels beträffande löneställningen för vaktpersonalen

— inklusive chaufförer, maskinister (maskinmästare) och eldare —

vid riksdagens samtliga verk, dels ock till den tjänsteförteckningsrevision,

som kunde finnas påkallad för personalen i övrigt vid andra riksdagens

verk än riksbanken.

Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, får kommittén — som antagit

benämningen 1952 års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk —

härmed överlämna betänkande med förslag till tjänsteförteckningsrevision

för riksdagens verk. Undertecknad Kollberg har avgivit särskilt yttrande,

som bifogas.

Stockholm den 16 mars 1953.

E. Johnsson.

Sigurd Lindholm.

Gustaf Kollberg.

/ Nils Simonsson.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

23

Inledning.

Sådant förevarande utredningsuppdrag formulerats av delegerade för

riksdagens verk, avser det dels vaktpersonalen — inklusive chaufförer, maskinister

(maskinmästare) och eldare — vid riksdagens samtliga verk, dels

ock personalen i övrigt vid andra riksdagens verk än riksbanken. Ifrågavarande

personalkategorier omfatta tillsammans i runt tal 300 tjänstemän,

varav omkring 150 tillhöra vaktpersonalen och ca 100 biträdespersonalen.

Vid sin genomgång av arbetsmaterialet har 1952 års tjänsteförteckningskommitté

för riksdagens verk funnit sig böra från utredningen undantaga

några smärre grupper av tjänster. I skrivelse till bankoutskottet den 3 november

1952, varmed fullmäktige i riksbanken överlämnade en av riksbankschefen

Mats Lemne verkställd utredning angående bl. a. riksbankens

personalorganisation (se BU 35), anmälde fullmäktige, att direktören vid

sedeltryckeriet gjort framställning om inrättande av vissa nya tjänster vid

tryckeriet samt om höjning i lönegrad av vissa tjänster, bl. a. tjänsten som

bevakningsförman. Fullmäktige uttalade, att framställningen berörde frågor,

som det med hänsyn till den fullmäktige enligt avlöningsreglementet

tillkommande befogenheten att inrätta och lönegradsplacera e. o*, tjänster

syntes ankomma på fullmäktige att avgöra. I anslutning till detta fullmäktiges

uttalande har kommittén funnit sig böra föreslå, att lönegradsplaceringen

av de tjänster vid sedeltryckeriet, som eljest skulle tillhöra kommitténs

verksamhetsområde, prövas samtidigt med de av fullmäktige berörda

tjänsterna. Ifrågavarande tjänster äro— förutom tjänsten som bevakningsförman

— 4 tjänster som nattvakt och en som eldare, alla e. o. I detta

betänkande framläggas icke heller några förslag beträffande extra tjänster,

bl. a. emedan dessa i vissa fall lönegradsplacerats med hänsyn till särskilda

förhållanden, såsom överårighet o. d. De sålunda undantagna tjänsterna

uppgå sammanlagt till ett tjugotal.

Igångsättandet av en tjänsteförteckningsrevision för riksdagens verk föregicks

av ett uttalande av 1952 års bankoutskott (uti. nr 13), vari utskottet

underströk vikten av att eu dylik revision skedde snarast möjligt i anslutning

till den pågående tjänsteförteckningsrevisionen för den del av statsförvaltningen,

som är underställd Kungl. Maj:t. I övrigt har kommittén

icke erhållit några särskilda direktiv angående de principer, som borde

följas vid utredningen. Emellertid har kommittén fattat bankoutskottets

uttalande så, att tjänsteförteckningsrevisionen för riksdagens verk icke endast

avsetts skola i liden anslutas till den allmänna revisionen, utan att

man åsyftat även eu saklig anknytning till denna. Kommittén har därför

sökt att för de olika personalgrupperna vid riksdagens verk så långt möjligt

tillämpa samma bedömningsgrunder, som beträffande närmast jämförliga

grupper kommit till användning vid den allmänna tjänsleförteckningsrevisionen

eller, i fråga om biträdespersonal, vid prövningen av 1947

års biträdesutrednings förslag. Avvikelser från dessa grunder har kommittén

ansett böra göras endast om och i den mån det kunnat anses motiverat

av speciella arbetsuppgifter eller tjänstgöringsförhållanden, som icke haft

motsvarighet beträffande de av 1949 års tjänsteförteckningskommitté och

biträdesutredningen behandlade tjänsterna. Beträffande vissa tjänster i

riksgäldskontoret har kommittén, såsom framgår i det följande, funnit sig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

böra anpassa sina förslag efter vad som vid 1952 års riksdag (BU 35) beslutats

angående löneställningen för personal inom riksbanken.

Kommittén har ansett sig icke ha att föreslå några åtgärder, som skulle

vara att betrakta som ändringar i gällande organisation. Frågor om anställningsform

ha icke kommit under bedömande.

I beslutet om kommitténs tillsättande uttalades, att verksledningarna och

respektive personalorganisationer borde beredas tillfälle att delgiva kommittén

sina synpunkter på de av kommittén behandlade frågorna. I enlighet

härmed har kommittén hållit överläggningar dels med vederbörande

verkschefer eller representanter för dem, dels med representanter för personalorganisationerna

(Riksgäldskontorets tjänstemannaförening. Föreningen

Kvinnor i statens tjänst, Civilförvaltningens personalförbund, Sveriges

arbetsledareförbund, Statsanställd maskinpersonals förening och Riksdagsbibliotekets

personalförening).

Från personalhåll har inför kommittén uttalats önskemål om att de ändringar

i tjänsternas lönegradsplacering, som kunna följa av kommitténs

förslag, måtte erhålla viss retroaktiv verkan. Därvid har hänvisats till de

åtgärder, som vidtagits för genomförandet av den i prop. 241/1952 redovisade

delen av den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. Då emellertid

kommittén anser, att berörda spörsmål faller utanför utredningsuppdraget,

gör kommittén icke för egen del något uttalande i ämnet.

Löneställningen för vissa genomgående personalgrupper.

.4. Vaktpersonal och chaufförer.

Vaktpersonalens antal, tjänstebenämningar och lönegrader framgå av tabellen

bil. 2, i vilken även de vid riksbanken inrättade chaufförstjänsterna

medtagits. Här nedan intages ett sammandrag av tabellen för att tydligare

visa fördelningen på lönegrader i de olika verken. I de fall, då någon med

ordinarie tjänst förenar högre e. o. tjänst inom samma karriär, redovisas

endast den högre tjänsten.

Summa

Lönegrad nr

Summa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

25

De nu lämnade uppgifterna rikta uppmärksamheten på tre karakteristiska

omständigheter, som påkalla principiella ställningstaganden: 1) två

olika bottenlönegrader förekomma, 2) dessa äro båda högre än 9 lönegraden,

som före den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen var bottenlönegrad

för expeditionsvakter inom statsförvaltningen i allmänhet, och 3) karriären

företer inom riksbanken och riksdagens ekonomibyrå en ovanligt

stor uppsplittring på skilda lönegrader.

Frågan om b o 11 e n 1 ö n e g r a d. Allt sedan vaktpersonalen vid

riksdagens verk år 1921 inplacerades i lönegrader enligt de! för statsförvaltningen

i övrigt då nyligen genomförda systemet, ha bankvaktmästarna

vid riksbankens huvudkontor samt vid bankens avdelningskontor i Göteborg

och Malmö tillhört mot Ca 11 svarande lönegrad. Bankvaktmästarna

vid övriga avdelningskontor erliöllo samma löneställning år 1947 efter att

dessförinnan ha varit placerade en lönegrad lägre. Även riksgäldsvaktmäslarna

voro till en början placerade en lönegrad lägre än vaktmästarna vid

riksbankens huvudkontor men blevo år 1935 likställda med dessa.

De obefordrade vaktmästarna vid riksdagens ekonomibyrå (tidigare riksdagens

hus) inplacerades i lönegrad först från och med år 1948, då de

hänfördes till Ce It). Tidigare hade denna personalgrupp varit arvodesavlönad

och anställd endast under riksdagstid, för en riksdag i sänder.

Då 1902 års löneregleringskommitté på sin tid föreslog, att vaktmästarna

vid riksbankens huvudkontor skulle placeras i dåvarande 3 lönegraden, dvs.

två lönegrader högre än vaktmästare i de centrala ämbetsverken, anförde

kommittén till stöd härför följande:

»Göromålen för riksbankens vaktpersonal i allmänhet äro mycket

krävande och av ansvarsfull beskaffenhet. På grund av riksbankens

verksamhet är det, bland annat, nödvändigt, att i många fall till vaktpersonalen

överlämna valutor med stora värden för flyttningar inom

och utom hanken. Handhavandet av dessa valutor förutsätter synnerlig

uppmärksamhet. Särskilt gäller detta beträffande de vaktmästare,

som ombestyra posttransporterna och inkassering av växlar; i synnerhet

är det senare uppdraget krävande och även förenat med eu viss

personlig risk. Vaktpersonalen i riksbanken är vidare mera bunden

av sin tjänstgöring än vid statens verk i allmänhet på grund av dels

att tjänstgöringstiden lika litet för denna personal som för övriga

befattningshavare kan begränsas till viss tid, dels ock att vaktpersonalen

har skyldighet att i tur deltaga i den ständiga bevakningen natt

och dag av riksbankens alla lokaler.»

Under hänvisning härtill uttalade kommittén vidare, att vaktpersonalen

i riksbanken i allmänhet hade eu mera trägen och bunden samt med större

ansvar förenad tjänstgöring än vaktmästare inom den civila statsförvaltningen.

På grund därav ansåge kommittén, alt vaktmästarna i riksbanken

kunde göra anspråk på en bättre löneställning än andra vaktmästare.

Sedan dåvarande vice riksbankschefen F. Wallberg år 1942 till fullmäktige

i riksbanken överlämnat eu utredning med förslag rörande riksbankens

inre organisation, uppdrogo fullmäktige åt generaldirektören E. Stridsberg,

numera landshövdingen A. Westling och sta t sk om missari eu E. Johnsson

alt såsom sakkunniga avgiva yttrande i fråga om den löneställning, som

Wallberg föreslagit för riksbankens personal. De sakkunniga gåvo inledningsvis

uttryck åt följande allmänna synpunkter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankuutskottets utlåtande nr 28.

»I samband med tillkallandet av de sakkunniga yttrade fullmäktige

beträffande lönesättningen, att vid omorganisationen borde eftersträvas

jämställdhet med motsvarande personal inom den civila statsförvaltningen.

Inom denna ha de sakkunniga funnit kommunikationsverken,

speciellt postverket, samt tullverket i första hand erbjuda

jämförelsepunkter med riksbanken.

Vid sålunda verkställd jämförelse med den civila statsförvaltningen

ha de sakkunniga ej kunnat undgå att finna den nuvarande löneställningen

för stora grupper av riksbankens personal påfallande hög. Vid

utarbetande av sitt förslag har fördenskull utredningsmannen haft att

utgå från en för hög lönenivå, vilket torde ha bidragit till att vissa

befattningar i omorganisationsförslaget placerats i högre lönegrad än

vad som kan anses motsvara lönegradsplaceringen inom statsförvaltningen.

De sakkunniga ha däremot vid fullgörande av sitt granskningsarbete

bedömt förhållandena med utgångspunkt från de inom den

civila statsförvaltningen gällande principerna för lönegradsplacering

och därvid ansett sig obundna av den historiskt givna lönesättningen

inom riksbanken.

En väsentlig orsak till nuvarande höga lönenivå har tvivelsutan

varit det penningansvar, vilket är förenat med ett flertal tjänsteställen

i riksbanken. Ett hänsynstagande till detta ansvar, vilket närmast hänför

sig till det rutinmässiga handhavandet av kontanta medel och

värden, är väl enligt de sakkunnigas uppfattning motiverat men bör

principiellt sett icke omfatta samtliga riksbankens befattningshavare.

I den mån så låter sig göra, böra därför de befattningshavare och de

befattningshavargrupper, å vilka något penningansvar icke vilar, avskiljas

och lönegradsplaceras under hänsynstagande enbart till tjänstegöromålens

beskaffenhet i och för sig. Å andra sidan böra sådana

befattningshavare, i vilkas arbetsuppgifter regelmässigt ingår handhavande

av större belopp i kontanter eller vilka intaga eu mer utpräglad

förtroendeställning inom värdeförvaltningen, placeras i lönegrad

under beaktande av att penningansvaret utgör eu betydelsefull del av

de med befattningarna i fråga förenad eåliggandena. En mellanställning

mellan dessa båda grupper intaga de tjänstemän, med vilkas

arbetsuppgifter visserligen är förenat ett visst penningansvar men beträffande

vilka detta är så begränsat — antingen till tiden eller genom

kontrollanordningar — att detsamma icke kan anses medföra egentlig

förtroendeställning. I dessa fall bör penningansvaret givetvis beaktas

vid lönesättningen men dock icke tillmätas större betydelse.

För en direkt tillämpning i full utsträckning vid lönesättningen av

de sålunda angivna reglerna möta emellertid betydande svårigheter

med hänsyn till att någon bestämd gräns mellan de skilda grupperna

icke kan dragas ävensom till att organisationsförslaget utgår ifrån att

befattningshavarna skola kunna utnyttjas än på det ena än på det

andra tjänstestället och även på högre befattningar utan särskild

vikariatsersättning.

Vid sådant förhållande ha de sakkunniga ansett penningansvaret

böra särskilt påverka lönegradsplaceringen allenast i fråga om befattningar,

där detta ansvar kan sägas vara konstitutivt för tjänsten. I

övrigt ha de sakkunniga funnit penningansvaret böra kompenseras på

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

27

det sätt, att inom karriären för olika befattningshavargrupper inrättas

ett förhållandevis stort antal befattningar i de högre lönegraderna,

vilket skulle medföra en i jämförelse med den civila statsförvaltningen

i allmänhet förmånlig befordringsgång.»

Rörande vaktmästarpersonalen uttalade de sakkunniga bl. a.

»Inom statsförvaltningen äro expeditionsvakterna regelmässigt placerade

i 5 lönegraden, medan de förste expeditionsvakterna hänförts

till 7 lönegraden. Vid vissa verk med endast en expeditionsvakt har

befattningen ansetts böra hänföras till 6 lönegraden. I övrigt har placering

i sistnämnda lönegrad skett endast i fråga om befattning, för

vilken regelmässigt uppställes krav på speciell yrkeskunnighet.

Vaktmästarna inom riksbanken intaga genom det biträde de lämna

vid värdeförvaltningen i viss mån en förtroendeställning. Detta förhållande

bör enligt de sakkunnigas uppfattning medföra eu genomsnittligt

högre lönenivå än den för expeditionsvakter vid statsförvaltningen

regelmässigt tillämpade. Obestridligt är dock, att en del av

riksbankens vaktmästare fullgöra ett arbete, som i allt väsentligt sammanfaller

med det, som åvilar en expeditionsvakt inom statsförvaltningen

i övrigt.

Med utgångspunkt härifrån anse de sakkunniga, att vaktmästartjänsterna

i riksbanken med vissa nedan angivna särskilda undantag

böra upptagas med lämplig fördelning på lönegraderna RA 7 och

RA 5. Härvid bör givetvis även den icke-ordinarie personalens löneställning

anknytas till sistnämnda lönegrad.

Av de 15 befattningar i lönegrad RA 7, som av utredningsmannen

föreslagits för huvudkontorets del, förorda de sakkunniga, att 5 nedflyttas

till 5 lönegraden.»

Bankoutskottet gjorde i sitt utlåtande (1943 nr 76) över omorganisationsförslaget

ett principiellt betydelsefullt uttalande, som synes böra återgivas

bär:

»Den lönenivå för riksbankens personal, som kommer att bli resultatet

av omorganisationen, avviker sålunda i stort sett ej nämnvärt

från den nuvarande, i jämförelse med förhållandena inom statsförvaltningen

relativt gynnsamma löneställningen. Denna får emellertid

anses motiverad särskilt med hänsyn till det penningansvar, vilket är

förenat med ett flertal tjänsteställen i riksbanken.»

Med avseende å vaktpersonalen anförde utskottet bl. a.:

»På en punkt har utskottet dock ställt sig tveksamt gentemot fullmäktiges

förslag, nämligen i fråga om inrättande av fem nya befattningar

såsom bankvaktmästare i 5 lönegraden. Förslaget i denna del

bygger på förhållanden inom den civila statsförvaltningen, varest

expeditionsvakterna regelmässigt äro placerade i 5 lönegraden, medan

förste expeditionsvakterna hänföras till 7 lönegraden. Även om

en del av riksbankens vaktmästare fullgör ett arbete, som nära sammanfaller

med det, som ankommer på expeditionsvakterna, torde det

icke kunna bestridas, att vaktmästarpersonalen inom riksbanken intager

en särställning genom det biträde den lämnar vid värdetransporter

o. dyl. Med hänsyn härtill och då den ifrågasatta nya vaktmästargraden

avsetts skola komma till användning först sedan samtliga nuvarande

icke-ordinarie vaktmästare befordrats till 7 lönegraden, har

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

utskottet icke ansett det vara erforderligt, att definitiv ställning nu

tages till förslaget i fråga.»

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet anfört.

Beträffande riksgäldskontorets vaktmästare anförde 1902 års löneregleringskommitté,

som ansåg att dessa vaktmästare borde placeras i dåvarande

2 lönegraden, att de till följd av arten av riksgäldskontorets verksamhet

hade att i ej ringa omfattning transportera och handhava betydande

värden och fördenskull också måste anses ha ett mera ansvarsfullt och

krävande arbete än som ålåge såväl vaktmästare i den civila statsförvaltningen

i allmänhet som de till placering i första lönegraden föreslagna

vaktmästarna i riksdagsbiblioteket samt vid justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna.

Riksgäldsvaktmästarnas uppflyttning år 1935 till paritet med bankvaktmästarna

vid riksbankens huvudkontor ägde rum på förslag av riksgäldskontorets

organisationskommitté, som bl. a. uttalade:

»Utöver de göromål, som i allmänhet tillkomma vaktmästarpersonal

inom den centrala statsförvaltningen, ha vaktmästarna i såväl riksbanken

som riksgäldskontoret särskilda åligganden, vilka sammanhänga

med de båda verkens rörelse. Till vaktmästarpersonalen överlämnas

sålunda värden till stora belopp för transporter inom och

utom verken. Särskilt gäller detta beträffande vaktmästare, som ombestyra

postgöromål och — i riksbanken — inkassering av växlar.

1 huvudsak åligga likartade göromål de båda verkens vaktmästare.»

Nuvarande ordning beträffande riksdagsvaktmästarnas anställningsoch

avlöningsförhållanden grundar sig i sina huvuddrag på vissa riktlinjer,

som uppdrogos i en inom 1946 års bankoutskotts kansli utarbetad och av

utskottet godkänd promemoria. Enligt denna borde man övergå till ett

system med helårsanställda vaktmästare, inordnade under avlöningsreglementet

för riksdagens verk. Riksdagsvaktmästarna skulle vara skyldiga atl

under de tider, då riksdagen icke hade behov av deras arbetskraft, tjänstgöra

å anvisat tjänsteställe inom statsförvaltningen. I viss omfattning borde

vaktmästarna därvid kunna utnyttjas inom riksdagens egna verk, i främsta

rummet riksbanken, riksgäldskontoret och riksdagens hus, ävensom anlitas

för biträde åt statsrevisionen, kyrkomöten, statliga kommittéer in. fl. I den

mån så icke läte sig göra borde de i första hand hänvisas till tjänstgöring

vid postverket. Beträffande anställningsformerna uttalades bl. a., att ordinarie

anställning t. v. icke skulle komma till användning.

För utredning av vissa särskilda spörsmål i samband med övergång till

det sålunda förordade systemet, bl. a. frågan om lönegradsplaceringen, tillkallades

dåvarande riksgäldsfullmäktigen E. Eriksson och riksgäldskommissarien

S. Widlund. I lönegradsfrågan innehöll utredningsmännens utlåtande

bl. a. följande.

En jämförelse borde komma till stånd mellan de ifrågavarande

vaktmästarna och under avlöningsreglementet för riksdagens verk

redan lydande tjänstemän med närmast motsvarande arbetsuppgifter.

Vidare syntes man böra jämföra de till riksdagsvaktmästarna då utgående

avlöningarna med tjänstemännens dåvarande och efter den

1 juli 1947 utgående löneförmåner. Därvid borde beaktas, att riksdagsvaktmästarnas

avlöningar hade bestämts bl. a. med hänsyn till att

avlöningen utginge allenast för den tid riksdagen påginge. Det borde

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

29

vidare uppmärksammas, att vaktmästarpersonalen icke ägde rätt till

de förmåner av tjänste- och familjepension, ålderstillägg, semester,

viss lön under sjukdom och annan ledighet, vikariatsersättning, sjukvård,

begravningshjälp in. m., som följde med e. o. anställning.

Av det anförda syntes det utredningsmännen framgå, att man vid

en inplacering av vaktmästarpersonalen icke kunde utgå allenast från

en direkt lönejämförelse. Med beaktande av samtliga på frågan inverkande

omständigheter hade utredningsmännen funnit en inplacering

av riksdagsvaktmästarna i de fr. o. m. den 1 juli 1947 gällande lönegraderna

14, 12 och It) närmast böra ifrågakomma.

Bankoutskottet vid 1947 års riksdag (uti. nr 57) tillstyrkte, att den nya

organisationen skulle genomföras fr. o. in. 1948 års riksdag i huvudsaklig

överensstämmelse med utredningsmännens förslag. Utskottet framhöll, i

anslutning till ett uttalande av utredningsmännen, att det vid ordnandet av

vaktmästarnas tjänstgöring såväl inom som utom riksdagen borde tillses,

att arbetstiden till fullo utnyttjades samt att tjänstgöringen hos riksdagen

icke varade längre än som betingades av arbetets fullgörande.

Vid 1952 års riksdags vårsession väcktes likalydande motioner (I: 158

och 11:205), i vilka hemställdes, att riksdagen måtte med verkan från den

1 januari 1952 besluta placera riksdagens vaktmästarpersonal »i samma

lönegrader som motsvarande personal vid riksbanken och riksgäldskontoret

nu tillhör eller kommer att tillhöra efter det pågående tjänsteförteckningsrevision

slutförts». Motionärerna hänvisade till riksdagsvaktmästarnas

arbetstids- och tjänstgöringsförhållanden, bl. a. skyldigheten att under de

tider riksdagen icke är samlad tjänstgöra i olika statliga verk. Motionerna

avstyrktes av lönenämnden för riksdagens verk, fullmäktige i riksgäldskontoret

och bankoutskottet (uti. nr 13). Utskottet anförde, att frågan om

lönegradsplaceringen för riksdagens vaktmästarpersonal torde få prövas

i samband med en tjänsteförteckningsrevision avseende riksdagen och dess

verk. I anslutning härtill gjorde utskottet vidare det uttalande, som återgivits

i inledningen till detta betänkande. Riksdagen godkände utskottsutlåtandet.

Vid sina undersökningar har kommittén kommit till den uppfattningen,

att för flertalet vaktmästare i riksbanken och riksgäldskontoret arbetsuppgifterna

till sin art icke skilja sig från de uppgifter, som bruka ankomma

på expeditionsvakter i de statliga verken. I stort sett synes nämligen arbetet

bestå i inre och yttre transporter, iordningställande av försändelser, vakthållning,

passning, dragning av stenciler och liknande allmänna vaktmästargöromål.

Sådana göromål kunna i och för sig icke motivera någon högre

löneställning än den för expeditionsvakter normala It) lönegraden. Beträffande

riksbankens och riksgäldskontorets vaktmästare föreligger emellertid

den särskilda omständigheten, att dessa i viss utsträckning ha att taga

befattning med värden av olika slag — mynt, sedlar, checkar, obligationer

osv. Av vaktmästarpersonalen utförda transporter avse sålunda till stor

del dylika värden. Såvitt kan bedömas av de förut återgivna uttalandena,

är det den nu nämnda omständigheten, som ansetts motivera, att ifrågavarande

personal placerats högre än den i övrigt jämförliga personalen

inom statsförvaltningen.

Enligt kommitténs mening kan visst fog finnas för uppfattningen, att

ett dagligt eller åtminstone ofta återkommande handhavande av värden

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bonkoutskottets utlåtande nr 28.

bör inverka höjande på löneställningen. Frågan, på vilket sätt och med

vilken styrka nämnda faktor hör påverka lönegradsplaceringen, har avtidigare

utredningar besvarats på olika sätt. Sålunda fann 1902 års löneregleringskommitté,

att ansvaret för värden borde föranleda en skillnad av

två lönegrader i förhållande till vaktmästare i allmänhet, medan 1942 års

sakkunnigas förslag syftade till att åvägabringa en genomsnittligt högre

lönenivå genom differentiering på två skilda lönegrader, nämligen dels den

för expeditionsvakter allmänt tillämpade och dels eu två nummer högre

lönegrad. Vid övervägandet av förevarande spörsmål har kommittén för sin

del funnit, att en lönedifferentiering, som icke grundas på föreliggande

skillnader i arten av de med olika tjänster förenade arbetsuppgifterna eller

är en följd av att aspirantanställning tillämpas, framstår såsom mindre

lämplig. Det gäller således att fixera en enhetlig bottenlönegrad. Härvid

bör enligt kommitténs mening rekryteringssynpunkten vara avgörande;

självfallet har man också att taga hänsyn till de efter den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen

gällande lönegradsplaceringarna för andra tjänstemannagrupper.

Med angivna utgångspunkter blir frågeställningen i första

hand: Vilken löneställning erfordras för att tillförsäkra riksbanken och

riksgäldskontoret ett tillräckligt rekryteringsurval med hänsyn till de krav

på ordningssinne och allmän påliltighet, som böra kunna ställas på den

ifrågavarande personalen? Ur den anställningssökandes synpunkt är det

icke blott begynnelselönen, som har betydelse, utan man måste förutsätta,

att han vid valet mellan olika verk även fäster avseende vid möjligheterna

till framtida befordran. Kommittén vill framhålla, att dessa möjligheter äro

vida större i riksbanken och riksgäldskontoret än i de centrala ämbetsverken,

där det endast i undantagsfall förekommer mer än en befordringstjänst

för vaktmästarpersonalen. Med hänsyn till vad nu anförts håller

kommittén före, att en löneställning, som ligger eu lönegrad över den vanliga

expeditionsvaktslönen, är till fyllest ur rekryteringssynpunkt. En högre

löneställning skulle enligt kommitténs uppfattning icke heller vara sakligt

motiverad vid jämförelse med arbetsuppgifter, kompetenskrav och ansvar

på andra slag av tjänster i den del av löneskalan det här gäller — det torde

vara tillräckligt att erinra, att exempelvis furirer äro placerade i 10 och

11 lönegraderna, hantverkare (av vilka kräves fullgod yrkesskicklighet) i

12 lönegraden och förrådsförmän vid försvaret i 13 lönegraden.

Kommittén föreslår således, att de obefordrade vaktmästarna vid riksbankens

huvudkontor och riksgäldskontoret bibehållas i 11 lönegraden; till

frågan om vaktmästarna vid riksbankens avdelningskontor återkommer

kommittén här nedan.

Vid ettvart av riksbankens avdelningskontor i Göteborg och Malmö finnas

två vaktmästare men vid övriga avdelningskontor endast en. Inom statsförvaltningen

i allmänhet äro s. k. ensamma expeditionsvakter regelmässigt

placerade en lönegrad över den vanliga, 10 lönegraden. I enlighet härmed

föreslår kommittén, att vid samtliga avdelningskontor utom de i Göteborg

och Malmö hankvaktmästaren hänföres till 12 lönegraden. I fråga om de

båda angivna kontoren föreslås, att en av bankvaktmästartjänsterna uppflyttas

till 12 lönegraden, medan den andra bibehålies i 11 lönegraden.

Härefter har kommittén att behandla frågan om bottenlönegrad för

riksdagsvaktmästama. I än högre grad än för bank- och riksgäldsvaktmästarna

gäller i fråga om riksdagsvaktmästama, att deras arbetsuppgifter

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

31

till sin allmänna beskaffenhet sammanfalla med expeditionsvakternas. Detta

betyder, att 10 lönegraden bör tagas till utgångspunkt. Den frågan uppställer

sig emellertid, huruvida de allmänna tjänstgöringsförhållandena

böra föranleda någon avvikelse från denna lönenivå. I de förut nämnda

motionerna I: 158 och II: 205 vid 1952 års riksdag anfördes bl. a. följande:

»Det må här erinras om att vaktmästarpersonalen i riksdagshuset

under pågående session har sin dagliga tjänstgöring förlagd till varierande

tider mellan kl. 9.00—22.00 med förlängd tjänstgöring utan särskild

ersättning då nattplenum förekommer. Vidare förekommer

regelbunden tjänstgöring å sön- och helgdagar och extra passning vid

partisammanträden in. m.

Under de tider, då riksdagen icke är samlad, är personalen beordrad

att tjänstgöra i olika statliga verk. Vid denna tjänstgöring får riksdagshusets

personal i första hand träda in som semestervikarier med

följd, att egen semester i vissa fall får tagas på ur semestersynpunkt

mindre lämpade tider. Sommartjänstgöringen i verken medför också att

denna får uppehållas på flera olika håll med de personliga olägenheter

som en sådan ordning innebär. Vi anse att påtalade olägenheter böra

kompenseras, lämpligen genom en förhöjd lönegradsplacering.»

Kommittén har hos riksdagens ekonomibyrå inhämtat närmare upplysningar

om de berörda förhållandena.

För vaktmästarna i 10 lönegraden utgjorde den genomsnittliga arbetstiden

per månad under riksdagens vårsession 1952 enligt lämnade arbetsrapporter:
För

vaktmästare i kamrarnas kanslier och kapprum 173 tim.

» » i utskotten 187 »

» » på ekonomibyrån och tryckeriexp. 182 »

Enligt gammal praxis erhålla samtliga vaktmästare under riksdagens

påskferier två dagars extra ledighet. Hänsyn härtill har ej tagits i ovanstående

siffror. Ej heller är lunchrast, där sådan kunnat uttagas, fråndragen

annat än för tryckeriexpeditionens vaktmästare.

För kammarvaktmästarnas del följes under plenifria dagar ett arbetsschema,

som förskjutes veckovis; plenidagar skola samtliga dessa vaktmästare

vara i tjänst från en timme före till en timme efter plenum. Söndagstjänstgöring,

bestående i telefonpassning o. d., fullgöres med 4 timmar

var tredje sön- och helgdag i första kammaren och 8 timmar var tionde

sön- och helgdag i andra kammaren. Antalet timmar obekväm arbetstid var

under vårsessionen 1952 genomsnittligt 19 per månad. I första kammaren

pågingo 5 och i andra kammaren 0 arbetsplena till efter kl. 24.

I utskotten är arbetstiden mera regelbunden än i kamrarna, i allmänhet

kl. 9—17, lördagar kl. 9—15. I statsutskottet är vakthållningen utsträckt

till kl. 19 men går i skift för vaktmästarna i 10 lönegraden, varigenom den

sammanlagda arbetstiden ej blir längre än i övriga utskott. De dagar kamrarna

hålla arbetsplena tjänstgöra utskottsvaktmästarna i stor utsträckning

på kamrarnas läktare. Antalet timmar obekväm ar*l»etstid var under vårsessionen

1952 genomsnittligt 4 per månad.

Vaktmästarna på ekonomibyrån och tryckeriexpeditionen ha i allmänhet

42 timmars arbetsvecka. Två av vaktmästarna i It) lönegraden tjänstgöra i

skift mellan kl. 7 och 19.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Gällande bestämmelser om provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring på

obekväm arbetstid medföra, att sådant tillägg i praktiken utgår för omkring

hälften av den tjänstgöring, som fullgöres efter kl. 22.

I fråga om förläggningen av riksdagsvaktmästarnas semestrar och deras

tjänstgöring i olika verk in. m. framgår av de erhållna uppgifterna följande.

Av det sammanlagda antalet under åren 1951 och 1952 uttagna semesterdagar,

belöpande på respektive år, har den helt övervägande delen infallit

under månaderna juni—september. Under år 1951 åtnjöto 22 vaktmästare

sin årssemester i ett sammanhang, medan 13 hade den uppdelad på två

perioder och 5 på flera än två perioder. Motsvarande siffror voro för år

1952 resp. 18, 15 och 7. Tjänstgöring utom riksdagen har de båda senaste

åren förekommit bl. a. i olika statsdepartement, postverket, riksbanken,

riksgäldskontoret och socialstyrelsen samt vid statens järnvägar och — efter

eget medgivande — vid AD Stockholmssystemet. Därvid ha 13 resp. 10

vaktmästare tjänstgjort endast i ett verk, 13 resp. 18 i två verk och 1 resp.

3 i tre verk.

Av de upplysningar kommittén sålunda erhållit synes det berättigat att

draga de slutsatserna, att arbetstiden för riksdagsvaktmästarna genomsnittligt

i stort sett motsvarar vad som eljest är vanligt samt att några mera

vägande invändningar i betraktande av omständigheterna knappast kunna

göras mot semesterfrågans lösning. Däremot torde icke kunna förnekas att

vissa olägenheter i jämförelse med arbetsförhållandena för expeditionsvakter

i allmänhet äro förenade med förevarande tjänster dels genom arbetstidens

oregelbundna förläggning, dels ock genom tvånget att under

icke-riksdagstid tjänstgöra i ett eller ett par främmande verk. Med hänsyn till

de antydda särskilda omständigheterna och med beaktande jämväl av angelägenheten

av en god rekrytering anser kommittén det vara motiverat, att

bottenlönenivån för riksdagsvaktmästarna bestämmes till 11 lönegraden.

Dock föreslår kommittén icke någon ändring beträffande portvaktstjänsterna.

Med dem förenade sysslor bestridas sedan någon tid av tillfällig,

icke löneplansanställd personal, och denna anordning lärer vara avsedd

att fortbestå.

Därest kommitténs nu och i det föregående framlagda förslag vinna bifall,

kommer för de tre stora grupperna av vaktmästarpersonal, anställd

hos riksdagen och dess verk, att gälla eu gemensam begynnelselönegrad.

Detta bör enligt kommitténs mening betraktas som en fördel ur flera synpunkter.

De båda expeditionsvakterna vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna,

vilka redan före den 1 juli 1952 varit placerade i Ca 10 såsom

»ensamvaktmästare», böra i överensstämmelse med eljest tillämpade grundsatser

uppflyttas till Ca 11.

För riksdagsbibliotekets vidkommande synes annan ändring icke vara

påkallad än att förste expeditionsvakten uppflyttas till Ca 12.

Befor drings tjänst er. I riksbanken försvåras värderingen av olika

för vaktpersonal avsedda befattningar därav, att personalen i stor utsträckning

icke är fast placerad utan cirkulerar mellan befattningarna och att

dessa således icke utgöra särskilda tjänster. Samtliga tjänstemän i högre

lönegrad än Ca (Ce) 11 äro dock fast placerade och dessutom, enligt vad

kommittén erfarit, följande tjänstemän i 11 lönegraden, nämligen förestån
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

33

daren för adressregistret och 4 andra där tjänstgörande vaktmästare samt 5

vaktmästare på mynträkningsavdelningen. Kommittén har vid sin genomgång

av arbetsuppgifterna icke funnit skäl föreslå annan ändring än att

föreståndaren för adressregistret, som utövar förmanskap över 4 kvinnliga

biträden förutom de nämnda 4 vaktmästarna, uppflyttas till 13 lönegraden.

Den ordinarie chauffören, nu placerad i Ca 12, har ansvaret för skötseln

av riksbankens bilpark och kan sägas intaga en förmansställning. Kommittén

anser sig kunna förorda, att han placeras i 14 lönegraden.

I riksgäldskontoret har vaktmästarpersonalen icke några arbetsuppgifter,

som enligt kommitténs mening motivera vare sig en höjning av nuvarande

löneställning för redan befordrade vaktmästare eller inrättandet av flera

befordringstjänster; angående en riksgäldsvaktmästare, som tjänstgör å

riksdagens tryckeriexpedition, hänvisas till det följande.

Vaktpersonalen hos riksdagen bör enligt kommitténs mening fördelas på

lönegraderna 15, 13 och 11. Till 15 lönegraden böra hänföras förste vaktmästarna

i kamrarna och expeditionsförmannen å tryckeriexpeditionen

samt till 13 lönegraden biträdande förste vaktmästarna i kamrarna, förste

vaktmästaren i statsutskottet, den å tryckeriexpeditionen tjänstgörande

riksgäldsvaktmästaren och — liksom nu — postvaktmästarna. De biträdande

postvaktmästarna böra kvarstå i 11 lönegraden. Därest nämnde

riksgäldsvaktmästare anses böra alltjämt redovisas å riksgäldskontorets

stat, synes hans tjänstebenämning böra ändras till förste riksgäldsvaktmästare.

I annat fall synes benämningen biträdande expeditionsförman lämpligen

kunna ifrågakomma.

B. Maskin-, eldar- och reparatörspersonal.

Vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå finnas följande

tjänster tillhörande ovan angivna kategorier.

Lönegrad

Tjänst

Antal vid

Anm.

riksbanken

ekonomibyrån

Ca It

Eldare

2

2

Ca It

»

1

Ca 13

Reparatör

2

Ca 14

Maskinist

1

Får ej tillsättas så länge

nuv. bitr. maskinisten i

Ca 15 kvarstår i tjänst.

Ca 15

»

1

Ca 17

Maskinmästare

1

Får ej tillsättas så länge

nuv. maskinisten i Ca 19

kvarstår i tjänst.

Ca 19

»

1

Inom statsförvaltningen i allmänhet bestämmes numera löneställningen

för personal vid fasta maskinanläggningar i anslutning till av 1951 års

riksdag godkända grunder efter ett normalschema för personaluppsättning
-

3 Bi haag till riksdagens protokoll I95,''l. 8 sand. AV 28.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Iiankoutskottets utlåtande nr 28.

en, som baserar sig på en av byggnadsstyrelsen i samråd med representanter

för vissa andra verk företagen översyn (se 1951 års statsverksproposition,

för flera huvudtitlar gemensamma frågor) av anläggningarna, vilka

därvid fördelats på 8 grupper.

Schemat ansluter sig till en av byggnadsstyrelsen tidigare föreslagen och

av 1950 års riksdag godkänd klassificering av statsförvaltningens fasta

maskinanläggningar.

Klassificeringen omfattar icke till riksdagens verk hörande maskinanläggningar.

Då emellertid kommittén funnit angeläget, att lönesättningen

vid sistnämnda anläggningar bestämmes efter samma normer som inom

förvaltningen i övrigt, har kommittén anhållit, att byggnadsstyrelsen ville

företaga en klassificering av anläggningarna i fråga med tillämpning av

de grunder som följts vid den tidigare klassificeringen. Efter verkställd

utredning har styrelsen meddelat, att riksdagshuset är att hänföra till

grupp 5 och riksbankshuset till grupp 3. Detta betyder, att personaluppsättningen

borde — om ändring förutsättes icke skola ske i totala antalet

tjänster — vara den, som framgår av följande sammanställning.

Lönegrad

Tjänst

Antal vid

riksbanken

ekonomibyrån

10

Eldare

2

1

11

»

1

2

12

Reparatör

2

13

»

1

13

Maskinist

1

17

Maskinmastare

1

Av det anförda framgår, att den nuvarande uppsättningen av tekniska

tjänster vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå väsentligt

avviker från den, som bedömts såsom normal för fasta maskinanläggningar

av ifrågavarande storlek och beskaffenhet. Enligt de allmänna synpunkter

kommittén anlagt på sitt uppdrag bör det betraktas som ett önskemål,

att en anpassning till normalorganisationen kommer till stånd. Även

om riksdagen nu skulle besluta, att en dylik anpassning skulle genomföras

omedelbart och avse samtliga berörda tjänster, komme en så genomgripande

omorganisation, som det därvid skulle bli fråga om, likväl i realiteten

att vara genomförd först efter lång tid; kommittén utgår nämligen från

att -— liksom varit fallet vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen

— nuvarande innehavare av tjänster, som ifrågakomma till nedflyttning,

generellt medgivas kvarstå i innehavda lönegrader. Med hänsyn härtill har

kommittén funnit sig böra föreslå den lösningen, att anpassningen till

förenämnda normalorganisation överväges successivt i den mån tjänsterna

bli vakanta, varvid möjlighet finnes att beakta eventuellt inträdda ändringar

i förhållandena. Något omedelbart beslut om ändrade lönegradsplaceringar

skulle alltså icke erfordras beträffande nu förevarande personalkategorier.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

35

Löneställningcn för övrig personal.

Riksgäldskontoret och riksdagens ekonomibyrå.

Biträdeskarriären omfattar inom riksgäldskontoret och riksdagens ekonomibyrå

följande slag av tjänster, bortsett från tjänster i reglerad befordringsgång,

nämligen kameralbiträden (Ca 11), kontorsskrivare (Ca 15) och

förste kontorsskrivare (Ca eller Ce 18). Kontoristgraden, som eljest normalt

ingår i nämnda karriär, saknas alltså i dessa verk.

Kommittén har beträffande biträdespersonalen funnit skäl föreslå de

förändringar, som framgå av följande sammanställning. Förslagen innebära

bl. a., att tjänster i 13 lönegraden införas.

Antal

Placering och arbetsuppgifter

Nuvarande

lönegrad

Föreslagen

lönegrad

1

Statsskuldboksbyrån.

Ränteavdelningen.

Ränteutbetalning, nyinskrivning i statsskuldboken.

Ca It

13

1

Ärenden angående förkomna förvaringsbevis och

Ca 11

13

1

certifikat.

Expeditionen.

Granska inkommande certifikat och förvaringsbe-

Ca 8

11

1

vis, tillsammans med annan tjänsteman under- skriva förvaringsbevis.

Korrespondensavdelningen.

Stenografering.

Ca 8

11

1

Räkcnskapsbyrån.

Vinst utbetalningen.

Undersöka premieobligationer, som utfallit med

Ca 11

13

1

vinst, kontrollera vinstböcker.

Obligationsbyrån.

Sparobligationsavdel ningen.

Bokföring, registrering, upprätta utbetalningsorder

Ca 8

15

å likvid till postverket och bankerna för spar- obligationsrcdovisningarna.

Vid bifall till dessa förslag kommer relationen mellan antalet biträdestjänster

i olika lönegrader att förändras på följande sätt:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Lönegrad

Nu

Enligt förslag

Antal

%

Antal

%

18

7

8,9

7

8,9

15

7

8,9

8

10,1

13

—

—

3

3,8

11

19

24,0

18

22,8

4—8

46

58,2

43

54,4

Summa

79

100,0

79

100,0

Det må framhållas, att 18 lönegraden icke brukar ingå i lönegradsserien

för biträdespersonal, vilken serie genomgående är uppbyggd av udda lönegrader.

Då emellertid 18 lönegraden utnyttjas för förste kontorsskrivare i

riksbanken, även efter den tidigare omnämnda översynen av bankens organisation,

har kommittén ansett sig icke böra föreslå någon ändring i

lönegradsplaceringen för ifrågavarande tjänster i riksgäldskontoret. Vid

sådant förhållande torde även tjänstebenämningen tills vidare böra bibehållas,

ehuru den icke överensstämmer med eljest gängse benämningar på

tjänster i det löneläge det här gäller. Däremot föreslår kommittén, att tjänsterna

i 11, 13 och 15 lönegraderna benämnas resp. kanslibiträde, kontorist

och kansliskrivare.

Tjänsterna som kammarskrivare (Ca eller Ce 20) och förste kammarskrivare

(Ca eller Ce 22) ha direkta motsvarigheter i riksbanken. Vid den

nyssnämnda omorganisationen i riksbanken ha ifrågavarande tjänster i

princip hänförts till lönegraderna 21 resp. 23. Kommittén anser sig böra

föreslå, att samma ändringar genomföras i riksgäldskontoret.

1 riksgäldskontoret finnes eu på kanslibyrån placerad tjänst som förste

byråsekreterare i Ca 30. Tjänsten benämndes tidigare förste byråsekreterare

och ombudsman. År 1951 överfördes emellertid ombudsmansgöromålen

till riksgäldssekreteraren. Enligt kommitténs mening saknas anledning

att bibehålla den förstnämnda tjänsten i högre lönegrad än Ca 29.

Till denna lönegrad synes också de f. n. i Ca 27 placerade tjänsterna som

kamrerare böra hänföras, dock med undantag för kamrerartjänsten å

statsskuldboksbyråns valvsavdelning, vilken enligt meddelad föreskrift

skall vara utbytt mot en tjänst som byrådirektör i Ca 31, så länge nuvarande

föreståndaren för avdelningen kvarstår i innehavande befattning.

Vid ombyte av innehavare torde löneställningen böra omprövas.

Riksdagsbiblioteket.

I enlighet med riktlinjer, som tillämpats vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen,

bör tjänsten såsom förste bibliotekarie uppflyttas från

Ca 29 till Ca 31 och bibliotekarietjänsterna i 26 lönegraden till 27 lönegraden.

Vidare finner kommittén skäl föreslå, att kanslibiträdestjänsten utbytes

mot en kontoristtjänst med hänsyn främst till den korrespondens, till

icke ringa del på främmande språk, som det åligger innehavaren att ombesörja.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

37

Justitieombudsmannens expedition.

Kommittén föreslår, att kanslibiträdestjänsten, på vars innehavare under

senare tid överflyttats en del mera kvalificerade och självständiga göromål,

utbytes mot kansliskrivartjänst.

Militieombudsmannens expedition.

Även den vid denna expedition inrättade kanslibiträdestjänsten bör utbytas

mot kansliskrivartjänst.

Hos MO-ämbetet förekommande ärenden fördelas efter av MO fastställda

grunder mellan byråchefen och byråintendenten. På den sistnämnde ankommer

sålunda att bereda och föredraga ärenden angående bl. a. det militära

kassaväsendet, tjänstledigheter, felaktiga inkallelser, hemförlovning

och hempermittering, sjukvård, upphandling samt intendentur-, kasern-,

tyg- och sjukvårdsförvaltning. Härutöver fungerar han som ämbetets expert

i dylika frågor beträffande ärenden, vilkas handläggning i övrigt

åvilar annan tjänsteman (byråchefen eller biträdande jurist). Enligt kommitténs

uppfattning äro byråintendentens uppgifter av så självständig och

kvalificerad natur, att en högre löneställning än den nuvarande — Ca 27 —

är motiverad. Därtill kommer, att efter den år 1952 genomförda löneregleringen

för militär personal nämnda löneställning icke torde vara tillräcklig

för att, då tjänsten om några år blir ledig, tillförsäkra ämbetet eu

person med den erfarenhet av militär förvaltning och organisation, som

måste krävas. Av här anförda skäl föreslår kommittén, att tjänsten utbytes

mot byrådirektörstjänst i Ca 31.

Riksdagens revisorers kansli.

Den fast anställda personalen består av en kanslichef samt tre byrådirektörer

och sekreterare.

Då riksdagen år 1948 fattade beslut rörande organisationen av riksdagens

revisorers verksamhet (SU 42, skr. 107), förutsattes, att statens sakrevision

skulle utgöra förebild beträffande anställningsformer och löneställning

för de fast anställda tjänstemännen vid revisorernas kansli. I

enlighet härmed hänfördes kanslichefstjänsten till lönegraden Cp 14 och

tjänsterna såsom avdelningssekreterare till högst Ce 31.

Sedan delegerade för riksdagens verk våren 1951, med anledning av den

s. k. chefslöneregleringen (prop. 1951:114), hos revisorerna anhållit om

förslag angående inplacering i lönegrad av kanslichefstjänsten, avgåvo revisorerna

eu skrivelse av bl. a. följande innehåll. I den nämnda propositionen

hade från chefslöneregleringen undantagits bl. a. tjänsten som kanslichef

i sakrevisionen (Cp 14). Revisorerna ansåge visserligen, att de båda

kanslichefstjänsterna icke i alla avseenden voro direkt jämförbara. Med

hänsyn till riksdagens bselut om jämställdhet mellan ifrågavarande tjänster

hade revisorerna likväl i dåvarande läge icke funnit sig böra föreslå någon

annan lönegradsplacering för tjänsten som kanslischef vid revisorernas

kansli än den som i propositionen förutsatts för motsvarande tjänst vid

sakrevisionen. Skulle emellertid, såsom eu följd av den beslutade översynen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

av löneställningen för vissa chefstjänstemän, eu ändring därutinnan komma

till stånd, borde enligt revisorerna tjänsten som kanslichef hos revisorerna

självfallet uppflyttas i högre lönegrad.

Efter förslag i 1952 års statsverksproposition uppflyttades kanslichefstjänsten

i sakrevisionen till Cp 15 fr. o. m. den 1 juli 1952. Under åberopande

härav hemställde riksdagens revisorer samma år, att även tjänsten

som kanslichef hos revisorerna måtte uppflyttas till nämnda lönegrad. 1

yttrande över framställningen anförde lönenämnden för riksdagens verk:

»Även om de ifrågavarande båda revisionsorganen otvivelaktigt ha

åtskilliga beröringspunkter, föreligga dock vissa skiljaktigheter mellan

dem i fråga om uppgifter och arbetssätt. Lönenämnden vill också

framhålla, att vid den tidpunkt, då den förenämnda jämförelsen mellan

de båda kanslichefstjänsterna ägde rum, förestod icke blott en

omorganisation av riksdagens revisorers kansli utan också en omläggning

av revisorernas verksamhet. Vad sakrevisionen beträffar, hade

denna varit i funktion en relativt kort tid. Med hänsyn till det anförda

finner sig lönenämnden höra föreslå, att spörsmålet om den löneställning,

som bör tillkomma kanslichefen hos riksdagens revisorer i

jämförelse med kanslichefen hos sakrevisionen, omprövas med beaktande

av den utveckling, som ägt rum sedan år 1948. De för detta

ändamål erforderliga särskilda undersökningarna torde lämpligen

kunna företagas inom ramen för den tjänsteförteckningsrcvision för

riksdagens verk, som är avsedd att igångsättas.

Lönenämnden är således icke för närvarande beredd att tillstyrka

bifall till den remitterade framställningen.»

Under hänvisning till vad sålunda anförts förklarade sig bankoutskottet

(uti. 33) icke berett att tillstyrka bifall till riksdagens revisorers förslag.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes den omprövning av löneställningen

för kanslichefstjänsten hos riksdagens revisorer, som det ankommer

på kommittén att verkställa, närmast böra baseras på en undersökning,

huruvida det sedan tjänsten tillkom inträffat sådana förändringar

med avseende å denna tjänst eller motsvarande tjänst i statens sakrevision,

att förutsättningar icke längre finnas för den ursprungligen godtagna jämställdheten

i lönehänseende. Härvid har kommittén kommit till den uppfattningen,

att de senaste årens utveckling icke kan sägas ha medfört, att

någondera tjänsten ändrat karaktär, och att det i varje fall icke förekommit

några förskjutningar i deras inbördes ställning, som böra återverka på

den år 1948 avsedda lönerelationen. Kommittén finner sig därför böra tillstyrka,

att kanslichefstjänsten hos riksdagens revisorer uppflyttas till Cp 15.

De för avdelningssekreterarna hos riksdagens revisorer avsedda tjänsterna

skulle enligt 1948 års riksdagsbeslut placeras högst i lönegraden Ce 31.

Tjänsterna benämnas numera »byrådirektör och sekreterare». Nämnda

löneställning överensstämde med den, som då gällde för vissa tjänster

såsom »sekreterare eller revisor (förste revisor)» i sakrevisionen. Dessa

tjänster ha genom beslut av 1952 års riksdag under dess höstsession (prop.

241) hänförts till högst Ce 33 under benämningen byrådirektör, förste revisor

eller revisor. I skrivelse den 30 januari 1953 till delegerade för riksdagens

verk ha riksdagens revisorer hemställt, att motsvarande uppflvttning

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

39

måtte komma till stånd beträffande byrådirektörstjänsterna i revisorernas

kansli.

Kommittén anser för sin del viss tvekan kunna råda därom, huruvida de

skäl, som föranlett nyssberörda beslut i fråga om tjänsterna i sakrevisionen,

kunna med samma styrka åberopas beträffande tjänsterna som

avdelningssekreterare hos statsrevisorerna. Med hänsyn till riksdagens tidigare

beslut, att löneställningen för sistnämnda tjänster skulle anpassas

till förhållandena i sakrevisionen, vill kommittén dock ej motsätta sig, att

möjlighet beredes att även för dem utnyttja 33 lönegraden.

Särskilt yttrande av herr Kollberg,

Såsom framgår av den i kommitténs betänkande lämnade historiken

över lönegradsplaceringen av vaktmästarna hos riksbanken ha dessa —

med undantag av vaktmästarna vid vissa avdelningskontor — sedan gammalt

varit placerade två lönegrader högre än vaktmästarna i de centrala

ämbetsverken. Denna anordning härrör ytterst från ett förslag av 1902 års

löneregleringskommitté, vari såsom motiv för den högre lönesättningen för

riksbankens vaktmästare huvudsakligen åberopades, att dessa ofta i sin

verksamhet handhade valutor till stora värden. År 1935 likställdes vaktmästarna

i riksgäldskontoret med riksbanksvaktmästarna. Ett år 1942

framlagt förslag om inrättande av vissa vaktmästartjänster i riksbanken i

samma lönegrad som den för vaktmästarna i den centrala statsförvaltningen

gällande blev icke genomfört, sedan bankoutskottet avgivit yttrande

över förslaget.

Kommittén vitsordar, att det särskilda ansvar, som åvilar riksbankens

och riksgäldskontorets vaktmästarpersonal, motiverar att denna personal

placeras i högre lönegrad än andra vaktmästare. Under hänvisning till att

möjligheterna till befordran äro större i riksbanken och riksgäldskontoret

än i de centrala ämbetsverken säger sig kommitténs majoritet hålla före,

att en löneställning för vaktmästarna i riksdagens båda nämnda verk, vilken

ligger en lönegrad över den vanliga vaktmästarlönen, numera skulle

vara till fyllest ur rekryteringssynpunkt.

Jag kan icke dela majoritetens uppfattning på denna punkt. De skäl,

som anfördes av 1902 års löneregleringskommitté till motivering av att

riksbankens vaktmästare placerades två lönegrader högre än andra vaktmästare,

göra sig enligt min mening med alldeles samma styrka gällande

än i dag. Det förtjänar i detta sammanhang att framhållas, att riksdagen

så sent som 1947 fann anledning att uppflytta vaktmästartjänsterna vid

vissa av riksbankens avdelningskontor, vilka tjänster tidigare varit placerade

en lönegrad lägre än övriga bankvaktmästartjänster, till samma lönegrad

som dessa. Det förefaller mig vidare uppenbart, att de förhållanden,

som 1935 föranledde riksdagen alt inplacera riksgäldskontorets vaktmästare

i samma lönegrad som bankvaktmästarna fortfarande motivera att

dessa tjänster placeras två lönegrader högre än vaktmästartjänsterna i den

centrala statsförvaltningen.

Några förändringar i anställnings- eller arbetsförhållandena vid riksbanken

och riksgäldskontoret, som skulle kunna föranleda minskning av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

denna löneskillnad, ha icke påvisats. Icke heller i övrigt ha några omständigheter

framkommit, vilka motsäga den värdesättning av tjänsterna som

vaktmästare i riksbanken och riksgäldskontoret, som tagit sig uttryck i

de tidigare besluten om lönegradsplacering av dessa tjänster. Anspråken

på ordningssinne och allmän pålitlighet måste ställas mycket högt på de

vaktmästare om vilka här är fråga. Det större rekryteringsurval, som en

löneskillnad i förhållande till övriga vaktmästartjänster av två lönegrader

medför, bör enligt min uppfattning vidmakthållas.

Även en annan synpunkt är för mig av avgörande vikt vid frågans bedömande.

Ett bibehållande av den tidigare lönegraden för nu ifrågavarande

tjänster samtidigt som vaktmästartjänsterna i de centrala ämbetsverken

uppflyttats och riksdagens vaktmästare föreslås uppflyttade en lönegrad

måste komma att te sig som en nedvärdering av riksbanksvaktmästarnas

och riksgäldsvaktmästarnas arbete och ansvar. Det må invändas, att någon

sådan nedvärdering icke avsetts; den allmänna uppfattningen komme i alla

fall att bli, att denna vaktmästarkår diskriminerats. Det är angeläget att

denna kår i löneavseende behandlas på ett sätt som ger uttryck åt tillbörlig

uppskattning av kåren.

På grund av vad nu sagts föreslår jag att 12:te lönegraden bestämmes

såsom bottenlönegrad för vaktmästarna vid riksbanken och riksgäldskontoret.

I fråga om byrådirektörerna hos riksdagens revisorer vill jag utan tvekan

tillstyrka, att de placeras i högst Ce 33.

Gustaf Kollbcrg.

Bilaga 1.

Kostnadsberäkning.

De lönegradsuppflyttningar, som föreslagits i detta betänkande, beräknas

för ett budgetår medföra följande ungefärliga kostnader:

Riksbanken ...............

Riksgäldskontoret .........

Riksdagens ekonomibyrå . ..

Riksdagsbiblioteket ........

JO-expeditionen ...........

MO-expeditionen...........

Riksdagens revisorers kansli

9 400: —

21 800: —

13 000: —

6 700: —

1 100: —

2 900: —

5 800:—

Summa 60 700: —

Vid beräkningen har kommittén utgått från antagandet, att all ifrågavarande

personal, som avlönas enligt löneplan nr 1, tillhör näst högsta

löneklassen inom vederbörande lönegrad.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

41

Bilaga 2.

Vaktpersonal och chaufförer hos riksdagen och dess verk.

Löne-

grad

Tjänst

Rb

Rg

Ek

Bibi

JO

MO

Anm.

Ca 10

Portvakt

1

Vakant.

Ce 10

»

1

Ca 10

Expeditionsvakt

1

1

1

Ce 10

»

1

Vaktmästare

23

Ca 11

Bankvaktmästare

52

Därav 25 vid huvud- kontoret, av vilka en till- lika kontorsskrivare i Ce

15, en tillika förste bank- vaktm. i Ce 13 och två

tillika kontorister i Ce 13

(se nedan betr. förste

bankvaktm.).

Ce 11

»

11

Ca 11

Riksgäldsvaktm.

7

Ce 11

Bitr. postvaktm.

2

2

I 11 kammaren.

Ca 11

Förste exp.-vakt

1

Ce 12

Bitr. förste vaktm.

2

I kamrarna.

Förste vaktm.

1

I SU.

Ca 13

Förste bankvaktm.

7

Ce 13

» »

(1)

Tillika Ca 11, se ovan.

Ca 13

» riksgäldsv.

2

Expeditionsförm.

1

Tillika Ce 14, se nedan.

Ce 13

Postvaktm.

2

I kamrarna.

Ca 14

Förste bankvaktm.

1

Föreståndare för mynt- räkningen.

Tillika Ce 18, se nedan.

Ce 14

» vaktm.

(1)

Tillika Ca 13, se ovan.

» »

2

I kamrarna.

Ca 16

Bitr. övervaktm.

1

Övervaktmästare

1

Ce 18

(Föreståndare för

mynträkningen)

(1)

Ca 20

övervaktmästare

1

Materialförvaltare

och övervaktm.

1

Ca 12

(Förste) chaufför

1

Ce 12

,,

1

Summa tjänster

75

12

36

3

1

1

Förkortningar: Rb = riksbanken, Rg = riksgäldskontoret, Ek = riksdagens ekonomibyrå,

Bibi = riksdagsbiblioteket.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 sand. Nr 28.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.