Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952
1953-12-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1953:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
1
Nr 83.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952
(nr 375) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning.
I en den 13 november 1953 dagtecknad proposition, nr 239, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952 (nr 375)
med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1952 med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning* 1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
1 §•
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Riksbanken må utgiva sedlar till Riksbanken må utgiva sedlar till
ett belopp av högst fyratusenåtta- ett belopp av högst femtusenetthundra
miljoner kronor. hundra miljoner kronor.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
llPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Angående lagens giltighetstid se 1953: 309.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 saml. Nr 33.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nämligen inom första
kammaren nr 511 av herrar Velander och Ahlberg samt inom andra kammaren
nr 625 av herrar Hjalmarson och Kijling. I motionerna, beträffande
vilkas motivering hänvisas till motion I: 511, hemställes att riksdagen matte
fastställa maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning till femtusen miljoner
kronor.
I skrivelse den 5 november 1953 har fullmäktige i riksbanken hemställt
om sådan ändring av lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning att däri stadgat högsta belopp för
riksbankens sedelutgivningsrätt höjes från 4 800 miljoner kronor till 5 100
miljoner kronor.
Över skrivelsen har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Beträffande innehållet i bankofullmäktiges skrivelse och riksgäldsfullmäktiges
remissyttrande får utskottet hänvisa till propositionen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning gäller — i stället för vad i 1934 års riksbankslag
är i motsvarande hänseende stadgat — särskilda föreskrifter i fråga om
riksbankens rätt att utgiva sedlar. Dessa innebär bland annat, att riksbanken
må utgiva sedlar till ett belopp av 4 800 miljoner kronor. 1952 års lag,
som genom lag den 5 juni 1953 (nr 309) givits fortsatt giltighet till utgången
av juni 1954, tillkom som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv
reglering av sedelutgivningsrätten på längre sikt kommer till stånd som ett
resultat av den pågående utredningen i ämnet. Enligt vad jag inhämtat, beräknar
kommittén att kunna slutföra utredningsuppdraget under år 1954.
I samband med behandlingen i våras av frågan om förlängningen av 1952
års lag fördes även på tal, huruvida en höjning av maximigränsen för sedelcirkulationen
borde företagas. Fullmäktige i riksbanken ville vid nämnda
tillfälle icke motsätta sig en förlängning av 1952 års lag med oförändrat
maximibelopp men gjorde därvid den reservationen, att utvecklingen under
året kunde göra det erforderligt, att maximum för sedelutgivningsrätten behövde
höjas. Även fullmäktige i riksgäldskontoret uttalade, att man icke
kunde bortse från att vissa risker förelåge för en genombrytning av sedeltaket.
I proposition nr 181 med förslag till lag om förlängning av 1952 års
lag framhöll jag, att det givetvis vore mycket svårt att redan då bedöma
huruvida maximigränsen komme att erbjuda tillräcklig marginal för att
möta säsongmässiga variationer i sedelcirkulationen. Med hänsyn till att den
obegagnade sedelutgivningsrätten i mitten av mars avsåg ett så pass stort
belopp som ca 700 miljoner kronor, ansåg jag dock att en höjning av maximigränsen
icke då borde genomföras.
De nu föreliggande uppgifterna angående sedelomloppets storlek vid olika
rapportdagar under året visar, att den procentuella stegringen av sedelmängden
i förhållande till motsvarande dagar föregående år varit avsevärt lägre
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
3
än vad fallet var såväl 1951 som 1952. Särskilt framträdande har denna tendens
varit under tiden april—oktober. Minskningen i den procentuella stegringen
har medfört, att sedelomloppet — genomsnittligt sett — hållit sig på
en sådan nivå, att den obegagnade sedelutgivningsrätten vid flertalet rapportdagar
avsett ett belopp om 500 miljoner kronor eller mera. En marginal
av denna storlek är givetvis i och för sig godtagbar. Erfarenheten visar emellertid
att de säsongmässiga variationerna är betydande. Som exempel på hur
behovet av sedlar kan växla må nämnas, att den utelöpande sedelmängden
den 23 september i år var 4 092 miljoner kronor och den 31 oktober 4 503
miljoner kronor. Under denna tid av något mer än en månad hade sålunda
sedelomloppet stigit med icke mindre än 411 miljoner kronor.
Ansvällningen av sedelcirkulationen har varit särskilt markant vid årsskiftena.
Enligt bankofullmäktiges beräkningar har beloppet utelöpande sedlar
de senaste åren A''id utgången av december legat 9—11 procent över årsmedeltalet.
Om det antages att sedelmängden den 31 december i år kommer
att ligga ungefär lika mycket över årsmedeltalet som fallet varit de senaste
åren, finnes risk för att gällande sedelmaximum överskrides. Även om det
skulle visa sig att utvecklingen fram till årsskiftet kommer att i ett eller annat
avseende avvika från de här gjorda antagandena, är det likväl numera
tydligt att gällande maximibelopp icke lämnar tillräcklig marginal för att
möta oförutsedda och tillfälligt ökade anspråk på sedlar. I likhet med bankofullmäktige
anser jag sålunda att behov av en viss utvidgning av sedelutgivningsrätten
föreligger. Mot det belopp å 300 miljoner kronor, med vilket höjning
ifrågasatts, har jag icke någon erinran. Jag förordar alltså att det nuvarande
maximibeloppet för sedelutgivningen höjes från 4 800 miljoner kronor
till 5 100 miljoner kronor. Lagtekniskt bör höjningen komma till stånd genom
en ändring av 1 § i 1952 års lag. Genom att denna lag är provisorisk
och endast äger giltighet till och med den 30 juni kommer den nu föreslagna
ändringen att få samma begränsade giltighetstid.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952
(nr 375) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
Utskottet.
I Kungl. Maj :ts förevarande proposition föreslås en höjning av riksbankens
sedelutgivningsrätt, som för närvarande regleras i den provisoriska
lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, vilken genom beslut av årets riksdag erhållit fortsatt
giltighet till utgången av juni 1954. Det nuvarande maximibeloppet för sedelutgivningen
uppgår till 4 800 miljoner kronor. Per den 30 november innevarande
år uppgick den outnyttjade sedelutgivningsrätten till 289 miljoner
kronor.
Den procentuella stegringen av den utelöpande sedelmängden har i år, såsom
framhålles av departementschefen, varit avsevärt lägre än under 1951
och 1952, vilket är en följd av den inträdda stabiliseringen av prisnivån.
4
Banlcoutskottets utlåtande nr 33.
Under månaderna oktober—november i år var sålunda sedelmängden genomsnittligt
ej fullt fem procent större än under samma period föregående år,
vilken ökning ungefär motsvarar stegringen i omsättningens behov av sedlar
vid stigande nationalinkomst under stabila priser. Med hänsyn till den säsongmässiga
ansvällning av sedelcirkulationen, som regelmässigt inträder
vid årsskiftena, ger dock, såsom framgår av vid propositionen fogad bilaga,
det nuvarande maximibeloppet otillräcklig marginal att möta anspråken på
sedlar. Utskottet har därför icke någon erinran mot den föreslagna höjningen
av sedelutgivningsrätten med 300 miljoner kronor till 5 100 miljoner kronor.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med avslag å motionerna I: 511 och II: 625,
må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
Stockholm den 1 december 1953.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård, Werner,
De Geer, Johannesson, Nordenson och Roo;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,
Sköldin, Nygren, Gustafson i Göteborg, Gavelin, Jönsson i Rossbol
och Löfgren.
Reservation
av herrar Ewerlöf, De Geer, Nordenson, Nygren, Gustafson i Göteborg och
Löfgren, vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 511 och II: 625, måtte anta följande
ändrade lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
1 §•
Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusen miljoner
kronor.
537867. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:425 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronoegendomen Åraslöv 151 i Kristianstads län. s. 1 i texten