Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952

1953-12-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 83.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952

(nr 375) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

I en den 13 november 1953 dagtecknad proposition, nr 239, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952 (nr 375)

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1952 med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning* 1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

1 §•

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Riksbanken må utgiva sedlar till Riksbanken må utgiva sedlar till

ett belopp av högst fyratusenåtta- ett belopp av högst femtusenetthundra

miljoner kronor. hundra miljoner kronor.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

llPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Angående lagens giltighetstid se 1953: 309.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 saml. Nr 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 33.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i

anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nämligen inom första

kammaren nr 511 av herrar Velander och Ahlberg samt inom andra kammaren

nr 625 av herrar Hjalmarson och Kijling. I motionerna, beträffande

vilkas motivering hänvisas till motion I: 511, hemställes att riksdagen matte

fastställa maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning till femtusen miljoner

kronor.

I skrivelse den 5 november 1953 har fullmäktige i riksbanken hemställt

om sådan ändring av lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning att däri stadgat högsta belopp för

riksbankens sedelutgivningsrätt höjes från 4 800 miljoner kronor till 5 100

miljoner kronor.

Över skrivelsen har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Beträffande innehållet i bankofullmäktiges skrivelse och riksgäldsfullmäktiges

remissyttrande får utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning gäller — i stället för vad i 1934 års riksbankslag

är i motsvarande hänseende stadgat — särskilda föreskrifter i fråga om

riksbankens rätt att utgiva sedlar. Dessa innebär bland annat, att riksbanken

må utgiva sedlar till ett belopp av 4 800 miljoner kronor. 1952 års lag,

som genom lag den 5 juni 1953 (nr 309) givits fortsatt giltighet till utgången

av juni 1954, tillkom som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv

reglering av sedelutgivningsrätten på längre sikt kommer till stånd som ett

resultat av den pågående utredningen i ämnet. Enligt vad jag inhämtat, beräknar

kommittén att kunna slutföra utredningsuppdraget under år 1954.

I samband med behandlingen i våras av frågan om förlängningen av 1952

års lag fördes även på tal, huruvida en höjning av maximigränsen för sedelcirkulationen

borde företagas. Fullmäktige i riksbanken ville vid nämnda

tillfälle icke motsätta sig en förlängning av 1952 års lag med oförändrat

maximibelopp men gjorde därvid den reservationen, att utvecklingen under

året kunde göra det erforderligt, att maximum för sedelutgivningsrätten behövde

höjas. Även fullmäktige i riksgäldskontoret uttalade, att man icke

kunde bortse från att vissa risker förelåge för en genombrytning av sedeltaket.

I proposition nr 181 med förslag till lag om förlängning av 1952 års

lag framhöll jag, att det givetvis vore mycket svårt att redan då bedöma

huruvida maximigränsen komme att erbjuda tillräcklig marginal för att

möta säsongmässiga variationer i sedelcirkulationen. Med hänsyn till att den

obegagnade sedelutgivningsrätten i mitten av mars avsåg ett så pass stort

belopp som ca 700 miljoner kronor, ansåg jag dock att en höjning av maximigränsen

icke då borde genomföras.

De nu föreliggande uppgifterna angående sedelomloppets storlek vid olika

rapportdagar under året visar, att den procentuella stegringen av sedelmängden

i förhållande till motsvarande dagar föregående år varit avsevärt lägre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33.

3

än vad fallet var såväl 1951 som 1952. Särskilt framträdande har denna tendens

varit under tiden april—oktober. Minskningen i den procentuella stegringen

har medfört, att sedelomloppet — genomsnittligt sett — hållit sig på

en sådan nivå, att den obegagnade sedelutgivningsrätten vid flertalet rapportdagar

avsett ett belopp om 500 miljoner kronor eller mera. En marginal

av denna storlek är givetvis i och för sig godtagbar. Erfarenheten visar emellertid

att de säsongmässiga variationerna är betydande. Som exempel på hur

behovet av sedlar kan växla må nämnas, att den utelöpande sedelmängden

den 23 september i år var 4 092 miljoner kronor och den 31 oktober 4 503

miljoner kronor. Under denna tid av något mer än en månad hade sålunda

sedelomloppet stigit med icke mindre än 411 miljoner kronor.

Ansvällningen av sedelcirkulationen har varit särskilt markant vid årsskiftena.

Enligt bankofullmäktiges beräkningar har beloppet utelöpande sedlar

de senaste åren A''id utgången av december legat 9—11 procent över årsmedeltalet.

Om det antages att sedelmängden den 31 december i år kommer

att ligga ungefär lika mycket över årsmedeltalet som fallet varit de senaste

åren, finnes risk för att gällande sedelmaximum överskrides. Även om det

skulle visa sig att utvecklingen fram till årsskiftet kommer att i ett eller annat

avseende avvika från de här gjorda antagandena, är det likväl numera

tydligt att gällande maximibelopp icke lämnar tillräcklig marginal för att

möta oförutsedda och tillfälligt ökade anspråk på sedlar. I likhet med bankofullmäktige

anser jag sålunda att behov av en viss utvidgning av sedelutgivningsrätten

föreligger. Mot det belopp å 300 miljoner kronor, med vilket höjning

ifrågasatts, har jag icke någon erinran. Jag förordar alltså att det nuvarande

maximibeloppet för sedelutgivningen höjes från 4 800 miljoner kronor

till 5 100 miljoner kronor. Lagtekniskt bör höjningen komma till stånd genom

en ändring av 1 § i 1952 års lag. Genom att denna lag är provisorisk

och endast äger giltighet till och med den 30 juni kommer den nu föreslagna

ändringen att få samma begränsade giltighetstid.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952

(nr 375) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Utskottet.

I Kungl. Maj :ts förevarande proposition föreslås en höjning av riksbankens

sedelutgivningsrätt, som för närvarande regleras i den provisoriska

lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning, vilken genom beslut av årets riksdag erhållit fortsatt

giltighet till utgången av juni 1954. Det nuvarande maximibeloppet för sedelutgivningen

uppgår till 4 800 miljoner kronor. Per den 30 november innevarande

år uppgick den outnyttjade sedelutgivningsrätten till 289 miljoner

kronor.

Den procentuella stegringen av den utelöpande sedelmängden har i år, såsom

framhålles av departementschefen, varit avsevärt lägre än under 1951

och 1952, vilket är en följd av den inträdda stabiliseringen av prisnivån.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banlcoutskottets utlåtande nr 33.

Under månaderna oktober—november i år var sålunda sedelmängden genomsnittligt

ej fullt fem procent större än under samma period föregående år,

vilken ökning ungefär motsvarar stegringen i omsättningens behov av sedlar

vid stigande nationalinkomst under stabila priser. Med hänsyn till den säsongmässiga

ansvällning av sedelcirkulationen, som regelmässigt inträder

vid årsskiftena, ger dock, såsom framgår av vid propositionen fogad bilaga,

det nuvarande maximibeloppet otillräcklig marginal att möta anspråken på

sedlar. Utskottet har därför icke någon erinran mot den föreslagna höjningen

av sedelutgivningsrätten med 300 miljoner kronor till 5 100 miljoner kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 511 och II: 625,

må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 1 december 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård, Werner,

De Geer, Johannesson, Nordenson och Roo;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

Sköldin, Nygren, Gustafson i Göteborg, Gavelin, Jönsson i Rossbol

och Löfgren.

Reservation

av herrar Ewerlöf, De Geer, Nordenson, Nygren, Gustafson i Göteborg och

Löfgren, vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 511 och II: 625, måtte anta följande

ändrade lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1952 (nr 375) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusen miljoner

kronor.

537867. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:425 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronoegendomen Åraslöv 151 i Kristianstads län. s. 1 i texten