Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 34

1953-12-01 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:34, Bankoutskottets utlåtande nr 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning

om fortsatt utgivning av snabbprotokoll från

riksdagsdebatterna m. m.

Alltsedan vårsessionen 1952 ha genom riksgäldsfullmäktiges försorg såsom

en försöksanordning utgivits särskilda protokoll från riksdagens debatter

i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer.* 1 Dessa debattprotokoll

— i det följande benämnda Riksdagsdebatterna — utgivas jämlikt

riksdagens beslut även under innevarande höstsession.

I skrivelse till bankoutskottet den 29 oktober 1953 ha fullmäktige i riksgäldskontoret

hemställt, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen besluta,

att från och med 1954 års riksdag särskilda debattprotokoll skola utgivas

genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg i huvudsaklig överensstämmelse

med hittillsvarande riktlinjer.

Till stöd för sin hemställan ha fullmäktige anfört följande:

I en till fullmäktige den 27 augusti 1953 avgiven promemoria (Bihang 1)

har f. d. riksgäldsdirektören F. Sandberg, vilken på fullmäktiges uppdrag

lett den hittillsvarande försöksverksamheten med Riksdagsdebatterna, lämnat

en redogörelse för utgivningen av Riksdagsdebatterna under vårsessionen

1953. Av denna framgår bland annat, att publikationen i allmänhet

förelegat i tryck för ett förmiddagsplenum följande dag och för ett kvällsplenum

andra (socken-)dagen därefter. De utgivningstider, som till en början

angivits såsom det mål, som borde eftersträvas, ha sålunda i stort sett

kunnat hållas. Delvis har detta möjliggjorts genom att stenografernas inställelsetid

i kamrarna förkortats från 30 till 15 minuter, vilket haft till

följd en tidigare utskrift av stenogrammen.

Kostnaderna för Riksdagsdebatterna under höstsessionen 1952 samt vårsessionen

1953 (Bihang 2) uppgingo — efter avdrag av influtna prenumerationsavgifter

å ca 9 000 kronor — till sammanlagt ca 99 000 kronor. Efter

det Riksdagsdebatterna börjat utgivas har även antalet stenografer i första

kammaren måst ökas med två, innebärande en merkostnad om ca 20 500

kronor. Till jämförelse kan nämnas, att fullmäktige av 1952 års riksdag

erhållit bemyndigande att av det under huvudtiteln Riksdagen och dess

verk m. m. uppförda förslagsanslaget till kostnader för riksdagstrycket taga

i anspråk ett belopp av förslagsvis 150 000 kronor till utgivningen av Riksdagsdebatterna

under hela 1953 års riksdag.

Antalet prenumeranter å Riksdagsdebatterna var under år 1952 193 för

första kammaren och 264 för andra kammaren, medan motsvarande siffror

1 Se sammansatta konstitutions- och bankoutskottets uti. nr 1/1951 samt bankoutskottets

uti. nr 34/1952.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 saml. Nr 34.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

under vårsessionen 1953 hade ökat till 289 respektive 503. Prenumeranternas

fördelning på olika grupper framgår av en i bihang 2 intagen uppställning.

De erfarenheter, som hittills vunnits av Riksdagsdebatterna, måste anses

gynnsamma. Den omständigheten, att publikationen i allmänhet relativt

snabbt utkommit i tryck, har medfört, att intresset för densamma påtagligt

stegrats, såväl bland riksdagsmännen och inom statsförvaltningen som hos

pressen och allmänheten; Riksdagsdebatterna har på så sätt kunnat fylla

sitt huvudsakliga ändamål, nämligen att tjäna såsom underlag för den

aktuella politiska debatten. Uppenbart är, att dessa snabbprotokoll fylla

ett behov, och det torde därför enligt fullmäktiges mening icke böra ifrågakomma

att upphöra med utgivningen av desamma; i varje fall synes detta

icke böra övervägas, förrän det i framtiden kan bli tekniskt och organisatoriskt

möjligt att åstadkomma definitiva protokoll inom ungefärligen motsvarande

tid som Riksdagsdebatterna. Fullmäktige vilja fördenskull föreslå,

att beslut nu fattas om att Riksdagsdebatterna må, såsom en permanent

anordning, från och med vårsessionen 1954 genom fullmäktiges försorg

utgivas i huvudsak enligt hittillsvarande riktlinjer samt att kostnaderna

härför skola beräknas under del å huvudtiteln Riksdagen och dess verk

in. in. uppförda förslagsanslaget till Kostnader för riksdagstrycket.

Prenumerationspriset på Riksdagsdebatterna, som ursprungligen utgjorde

20 kronor för vardera kammarens protokoll, har fr. o. in. 1953 års riksdag

sänkts till 15 kronor. Sistnämnda pris kommer tills vidare att bibehållas

oförändrat. Fullmäktige ha för avsikt att även i fortsättningen på olika

sätt verka för en ökning av antalet prenumeranter.

Då Riksdagsdebatterna även i fortsättningen böra anses utgöra en självständig

publikation utanför de ordinarie riksdagsprotokollen, torde någon

ändring icke erfordras i de i riksdagsstadgans § 5 intagna bestämmelserna

om protokollföringen i riksdagens kamrar. Däremot synes, under förutsättning,

att ett ej tidsbegränsat uppdrag nu lämnas fullmäktige att ombesörja

utgivningen av särskilda debattprotokoll, böra i reglementet för riksgäldskontoret

införas en bestämmelse härom. Förslag till sådan reglementsbestämmelse

torde senare få underställas bankoutskottet.

I detta sammanhang vilja fullmäktige något beröra frågan om mekanisk

upptagning av kamrarnas debatter, vilken fråga sedan flera år tillbaka varit

föremål för fullmäktiges fortlöpande uppmärksamhet och även av fullmäktige

upptagits till behandling i olika framställningar till bankoutskottet

angående snabbare publicering av riksdagens protokoll. En kortfattad sammanställning

av vad som tidigare förevarit i denna fråga har såsom bihang

3 fogats vid denna skrivelse.

Jämsides med utgivningen av Riksdagsdebatterna ha, såsom framgår av

de i bilagorna A och C lämnade uppgifterna, vid flera olika tillfällen anställts

försök med mekanisk upptagning på band eller skiva av andra kam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

3

marens debatter. Tidigare ha dessa försök begränsats till att avse allenast

anföranden, hållna i talarstolen, men under innevarande års riksdags vårsession

ha försöken utvidgats att omfatta även anföranden från en de!

bänkplatser.

Sammanfattningsvis torde om dessa försök kunna sägas, alt de varit av

värde för bedömande av möjligheterna att helt övergå till mekanisk

upptagning av debatterna. Det har sålunda i stort sett visat sig möjligt att

enbart med ledning av maskinell ljudupptagning på ett tillfredsställande

sätt återgiva anförandena i skrift. I vissa fall — detta gäller såväl anföranden,

hållna från talarstolen, som anföranden från bänkplats i närheten

av utplacerade mikrofoner — ha dock de anställda försöken utvisat en viss

ojämnhet i återgivningen med därav följande svårigheter att utskriva anförandena.

Med anledning härav har en undersökning verkställts av experter

på området, och ett förslag har nu uppgjorts till förbättrade tekniska

anordningar för ljudupptagningen, vilka beräknas skola kunna eliminera

de nämnda svårigheterna vid ljudåtergivningen. Beträffande detta förslag

— till mikrofon- och högtalaranläggning för andra kammarens plenisal —

torde få hänvisas till härvid fogade handlingar (Bihang 4 och 5), nämligen

dels skrivelse från LM Ericssons Försäljningsaktiebolag, dels ock över förslaget

av chefen för Radiotjänsts tekniska avdelning, ingenjören J. von

Utfall, avgivet utlåtande. Förslaget avser icke blott ljudupptagning för inspelning

på skivor för Riksdagsdebatterna utan åsyftar även förbättrad

ljudåtergivning för kammarens ledamöter samt ljudupptagning för rundradioutsändning.

Anläggningen skulle bestå dels av ett kontrollrum, som

för inrymmande av apparatur för volymkontroll samt omkopplarbord

skulle inrättas i andra kammarens entresolvåning, dels ock av i kammaren

och på läktaren uppsatta mikrofoner och högtalare jämte erforderliga

ledningar.

Kostnaderna för ifrågavarande mikrofon- och högtalaranläggning beräknas

till omkring 70 000 kronor, vartill emellertid komma kostnader för

kontrollrummets utförande, beräknade till ca 10 000 kronor.

Fullmäktige ha, såsom redan i det föregående berörts, under en följd

av år ägnat uppmärksamhet åt frågan om upptagning på mekanisk väg

av riksdagens debatter och sökt följa den tekniska utvecklingen på förevarande

område. Härvid ha fullmäktige letts av tanken, att den mekaniska

ljudupptagningsmetoden i fulländat skick skulle kunna innebära ett hjälpmedel

i strävandena att åstadkomma en snabbare publicering av riksdagens

protokoll och för statsverket kunna medföra icke oväsentliga besparingar.

Det vill emellertid av de hittills verkställda försöken med mekanisk ljudupptagning

synas, som om utvecklingen ännu icke nått fram till den punkt,

där definitiv ställning kan tagas till frågan, om denna ljudupptagningsmetod

bör fullt genomföras för riksdagens vidkommande. Det torde vara

klokt att ännu någon tid pröva sig fram. Det förslag till mikrofon- och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

högtalaranläggning i andra kammaren, som nu framlagts av LM Ericssons

Försäljningsaktiebolag, bör därför betraktas allenast såsom avseende en

ytterligare försöksanordning på förevarande område.

Emellertid har under senare tid uppkommit fråga om ändring av bänkinredningen

i andra kammarens plenisal. I detta läge ha fullmäktige icke

ansett lämpligt, att några mera omfattande installationer nu göras i kammaren,

varför det nämnda förslaget torde få vila någon tid, innan ställning

tages till detsamma. Fullmäktige ha för avsikt att sedermera återkomma

i detta ärende. Tills vidare torde de ytterligare försök med mekanisk ljudupptagning,

som eventuellt kunna anses påkallade, få ske i samma begränsade

utsträckning som hittills.

Utskottet. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i förevarande skrivelse lämnat

redogörelse för den under vårsessionen 1953 fortsatta utgivningen av

snabbprotokollen från riksdagsdebatterna och de därvid vunna erfarenheterna.

Fullmäktige ha föreslagit, att sådana protokoll skola utgivas även

i fortsättningen från och med 1954 års riksdag. Utskottet har kommit till

den uppfattningen, att tillräcklig erfarenhet vunnits av utgivningsverksamheten

för att beslut nu bör kunna fattas om att debattprotokollen tills

vidare skola utgivas i huvudsak enligt hittillsvarande riktlinjer. Utskoltet

finner liksom riksgäldsfullmäktige att det i varje fall icke kan ifrågakomma

att upphöra med utgivningen förrän det kan bli tekniskt och organisatoriskt

möjligt att åstadkomma definitiva protokoll på ungefär lika kort tid

som snabbprotokoll.

Prenumerationspriset på snabbprotokollen, som tidigare uppgått till

tjugu kronor, utgör för närvarande femton kronor för vardera kammarens

protokoll. Fullmäktige ha förklarat sig ämna tills vidare bibehålla detta

pris oförändrat och på olika sätt söka verka för en ökning av antalet prenumeranter.

Inom fullmäktige ha herrar Näsgård och Svensson till protokollet

låtit anteckna, att de för sin del förordat en sänkning av prenumerationspriset

till tio kronor för vardera kammarens protokoll. Även om

antalet prenumeranter på sätt närmare framgår av fullmäktiges framställning

under innevarande år ökat, finner utskottet det kunna ifrågasättas

huruvida icke en sänkning av priset till tio kronor bör ytterligare övervägas,

varigenom publikationen skulle kunna få en vidare spridning.

Slutligen vill utskottet uttala sin tillfredsställelse över att försök med

mekanisk ljudupptagning komma att bedrivas även fortsättningsvis. Enligt

utskottet framstår det nämligen som angeläget, att omsorgsfull prövning

sker av möjligheterna att förbättra ej blott ljudupptagningen för inspelning

på skivor för snabbprotokollen utan även ljudåtergivningen för kamrarnas

ledamöter och på läktarna.

Vad fullmäktige i övrigt anfört har icke givit utskottet anledning till

särskilt uttalande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

5

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

förevarande framställning, måtte besluta, att från och

med 1954 års riksdag särskilda debattprotokoll skola utgivas

genom fullmäktiges i riksgäldskontorets försorg i

huvudsaklig överensstämmelse med hittillsvarande riktlinjer.

Stockholm den 1 december 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård, Werner,

De Geer, Johannesson, Nordenson och Roo;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

Sköldin, Nygren, Gustafson i Göteborg, Gavelin, Jönsson i Rossbol

och Löfgren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

Bihang 1.

P M

ang. utgivningen av Riksdagsdebatterna under vårsessionen 1953.

Under tiden januari—april har i regel utgivits ett nummer i veckan av

Riksdagsdebatterna, nämligen efter onsdagarnas arbetsplena. Under maj

utkom till en början 2 å 3 nummer i veckan och därefter 4 å 5 nummer

per vecka. Sammanlagt har för första kammaren utgivits 40 nummer och

för andra kammaren 49 nummer, därav under maj 17, respektive 21

nummer.

I allmänhet har publikationen utkommit av trycket för ett förmiddagsplenum

följande dag och för ett kvällsplenum andra dagen efter detta.

Vid de tillfällen, då plenum hållits dag före söndag eller helgdag, har utgivningen

dock skett först närmast följande söckendag.

Med den stora anhopning av tryck, som förelåg under maj, uppstod vid

något tillfälle en förskjutning i nämnda utgivningstider med en eller annan

dag. De sista debattprotokollen, avseende plenum den 29 maj, förelåg

emellertid i tryck påföljande dag.

Stenografernas inställelsetid i kamrarna, som under 1952 års vårsession

i allmänhet var 30 minuter, har under årets vårsession varit 15 minuter.

Genom denna förkortning av inställelsetiden har utskrifterna förelegat

färdiga tidigare än under föregående år.

Försök med maskinell upptagning av anförandena har gjorts i stor utsträckning

under andra kammarens plena. Därvid har upptagits såväl anföranden

från talarstolen som från en del bänkplatser, vid vilka mikrofoner

provisoriskt uppsatts.

Resultatet av upptagningarna har varit synnerligen ojämnt. En del anföranden

har vid återgivningen hörts mycket bra, och för sådan utskrivning

tränade maskinskrivare har kunnat utskriva anförandena till en god text

på mycket kort tid. Anföranden, upptagna på skivor omfattande tio minuter,

har sålunda utskrivits på 30 minuter. Andra anföranden åter har

varit mycket svåra att uppfatta vid återgivningen och har därför krävt

mycket lång tid vid utskrivningen även för vana maskinskrivare. I en del

fall har det varit omöjligt att göra en fullständig utskrift.

Med anledning av denna ojämnhet i återgivningen har en undersökning

gjorts av experter på området och ett förslag har uppgjorts till förbättrade

tekniska anordningar för ljudupptagningen. Förslaget har överlämnats till

fullmäktige i riksgäldskontoret.

I den redogörelse, som lämnades för utgivningen av Riksdagsdebatterna

för vårsessionen 1952, framhölls att de för andra kammarens stenograf- och

maskinskrivningspersonal upplåtna lokalerna i entresolvåningen åt Riksgatan

icke vore tillräckliga. Detta kunde, anfördes det, avhjälpas genom att

balkongvåningen mellan kamrarnas entresolvåningar på iämpligt sätt inreddes

för stenografernas disposition. Denna lokalfråga har ännu icke

lösts, och stora olägenheter vållas därför för andra kammarens stenografarbete.

Stockholm den 27 augusti 1953.

F. SANDBERG.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

7

Bihang 2.

Kostnader för Riksdagsdebatterna höstsessionen 1952—vårsessionen 1953.

Tryckning och häftning:

Första kammaren

Höstsessionen 25 ark,

Vårsessionen 86 » ,

Andra kammaren

Höstsessionen 424/2 » ,

Vårsessionen 142 » ,

Höst-

Vår-

sessionen

sessionen

1952

1953

195

kr

per

ark

\4 875: —

189*)

»

»

»

1

16 274:94

245

»

* )

10 405: —

224*)

»

»

» J

31 806:53

15 280: — 48 081:47

Papper .............................................. 1 461:— 4 973:33

Föreståndare med biträde .............................. 2 086:— 5 160:60

Vaktmästare .......................................... 2 121:— 5 303:40

Maskinskrivning ...................................... 4 459:— 17 287:75

Diverse .............................................. 540:—- 1 359:85

25 947:— 82 166:40

108 113: 40

Härifrån avgår influtna prenumerationsavgifter

(inkl. postavgifter) ................................./. 8 987: —

Summa kr. 99 126: 40

Härtill kommer vissa kostnader för underhåll och amortering av skrivmaskiner,

användning av riksgäldskontorets adresseringsutrustning, allmänna

administrationskostnader m. m.

Efter det Riksdagsdebatterna börjat utgivas, har antalet stenografer i

första kammaren ökats med två.

Fördelning av prenumeranterna å Riksdagsdebatterna på vissa olika

grupper vid vårsessionens slut.

Antal exemplar

FK AK

Pressen ......................

År 1952

........ 77

År 1953

98

År 1952

86

År 1953

104

Politiska o. fackl. organisationer

........ 47

102

61

155

Övriga .......................

........ 69

89

117

244

Summa 193

289

264

503

Stockholm den 22 oktober 1953.

O. SANDIN.

• *) Den lägre medelkostnaden under vårsessionen 1953 har delvis berott på att

övertid på grund av avtalstvist ej kunnat erhållas i full utsträckning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

Bihang 3.

Ang. mekanisk upptagning av kamrarnas debatter.

1937 års stenograf kommitté, som tillsattes av riksgäldsfullmäktige för

utredning av frågan om snabbare publicering av riksdagsprotokollen, diskuterade

jämväl frågan om mekanisk upptagning av riksdagsdebatterna.

Då emellertid en anläggning för ljudupptagning inom riksdagen skulle

bliva synnerligen dyrbar utan att därmed vunnes garantier för ett fullgott

resultat, hade kommittén ansett, att denna fråga för det dåvarande kunde

avföras från diskussionen. I detta sammanhang påpekades, att det även

vid ett system med mekanisk ljudupptagning skulle erfordras personal för

utskrift och revidering av de upptagna anförandena, och likväl skulle man

icke helt kunna avvara stenograferna i händelse av uppkomna tekniska fel

i apparaturen etc.

Frågan om mekanisk ljudupptagning av kamrarnas debatter upptogs

sedermera i anledning av uttalanden av 1937 års riksdag till övervägande

inom riksgäldsfullmäktige, som framlade förslag i ämnet i skrivelse till

bankoutskottet den 26 januari 1939. Förslaget ledde icke till någon åtgärd

— enligt vad bankoutskottet i skrivelse till fullmäktige den 25 maj samma år

meddelade i huvudsak beroende på att något mera allmänt intresse inom

riksdagen icke då förelåge för ett slopande av systemet med stenografisk

upptagning av riksdagens förhandlingar.

1946 års kommitté för riksdagstrycket, som avgav sitt betänkande med

förslag till rationalisering av riksdagstrycket den 24 april 1947, hade frågan

om mekanisk upptagning av kamrarnas debatter uppe till diskussion. Enligt

kommittén borde möjligheten av att medelst mekaniska ljudupptagningsmetoden

åstadkomma en snabbare publicering av riksdagsprotokollen

ytterligare övervägas, sedan den därför erforderliga tekniska apparaturen

blivit i praktiken närmare utprovad.

Sedan frågan varit föremål för överväganden inom riksgäldsfullmäktige,

uppdrogo fullmäktige i oktober 1949 åt dåvarande riksgäldsdirektören F.

Sandberg att undersöka möjligheterna att åstadkomma en snabbare publicering

av kamrarnas debatter. Utredningsmannen, som redovisade sitt uppdrag

i en till fullmäktige den 5 oktober 1950 avgiven promemoria, ansåg,

med hänvisning till under höstsessionen 1949 i andra kammaren verkställda

försök, att det icke kunde ifrågakomma att då övergå till mekanisk

upptagning av debatterna, men förordade dock, att ytterligare försök gjordes

med sådan upptagning av anförandena från talarstolen i likbet med

nyssnämnda under höstsessionen 1949 anställda försök. För egen del funno

fullmäktige denna fråga vara förtjänt av den största uppmärksamhet och

förordade därför, alt den mekaniska ljudupptagningsmetoden, vilken kunde

förväntas komma att i en nära framtid ytterligare tekniskt fulländas,

prövades jämsides med den av fullmäktige förordade försöksanordningen

för debatternas publicering under 1951 års riksdag men i större omfattning

än dittills.

Bankoutskottet vid 1950 års riksdag framhöll i anledning härav i sitt utlåtande

nr 26, att utskottet vore av den uppfattningen, att inom området

för teknisk upptagning och återgivning av muntliga anföranden, särskilt

med hänsyn till den snabba utveckling som skett och alltjämt skedde på

detta område, sådana hjälpmedel måhända snart nog komme att finnas

tillgängliga, att utskrivningen av debattprotokollen skulle till största delen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

o

kunna grundas enbart på dem. I varje fall borde denna upptagningsmetod,

såsom också riksgäldsfullmäktige funnit önskvärt, ytterligare prövas och

i en större omfattning än dittills. I enlighet med utskottets hemställan

uppdrog riksdagen åt fullmäktige att med beaktande av vad utskottet anfört

föranstalta om fortsatt utredning av frågan om snabbare publicering

av riksdagens protokoll.

Med anledning av riksdagens nämnda beslut tillsatte fullmäktige i februari

1951 en ny kommitté, 1951 års kommitté för riksdagens protokoll.

Kommittén avgav sitt betänkande i ämnet den 3 oktober 1951. Betänkandet

innefattade förslag angående utgivning under 1952 års riksdag av särskilda

snabbprotokoll från riksdagens debatter. Frågan om upptagning på mekanisk

väg av riksdagsdebatterna hade av kommittén ägnats ingående uppmärksamhet.

Genom de i kamrarna tidigare anställda proven samt genom

inhämtade upplysningar från vissa utländska parlament och Förenta Nationerna

hade kommittén kommit till den slutsatsen, att den stenografiska

uppteckningen av debatterna ännu icke kunde utbytas mot en mekanisk

upptagning.

Kommitténs förslag, som av fullmäktige med skrivelse den 18 oktober

1951 överlämnades till bankoutskottet, behandlades av sammansatta konstitutions-

och bankoutskottet vid 1951 års riksdags höstsession. I sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 1 sade sig utskottet mot bakgrunden av

kommitténs uttalanden i frågan ej kunna för det dåvarande förorda en

övergång till ett system med mekanisk upptagning av riksdagens debatter,

vilket system ändock måste kompletteras med ett visst antal stenografer.

Utskottet framhöll emellertid betydelsen av att fullmäktige ägnade

förevarande spörsmål fortsatt uppmärksamhet och toge de initiativ, som

kunde komma att påkallas av utvecklingen på ifrågavarande område.

Emellertid förordade utskottet anskaffandet av maskinell utrustning för

upptagning av anföranden, som hölles från talarstol. Härigenom skulle,

ansåg utskottet, värdefulla erfarenheter kunna vinnas i fråga om den mekaniska

metodens användbarhet samt stenografernas arbete kunna i viss

utsträckning underlättas.

I skrivelse till bankoutskottet den 16 oktober 1952, vilken behandlades

av bankoutskottet vid 1952 års riksdags höstsession i dess utlåtande nr 34,

togo fullmäktige, i samband med en redogörelse för utgivningen av särskilda

debattprotokoll under 1952 års riksdags vårsession, upp frågan om

fortsatt försöksutgivning av sådana protokoll. Härvid meddelade fullmäktige,

att under vårsessionen 1952 företagits vissa prov — ehuru i mindre

omfattning — med mekanisk upptagning av anföranden, hållna från talarstolen.

Sedan dessa anföranden blivit utskrivna, hade verkställts vissa beräkningar

av personalbehov m. m. vid en fullt genomförd mekaniserad

ljudupptagning. Dessa beräkningar, som verkställts av f. d. riksgäldsdirektören

F. Sandberg, hade såsom särskild bilaga fogats vid fullmäktiges

nyssnämnda skrivelse. För egen del framhöllo fullmäktige »beträffande

förevarande synnerligen svårlösta spörsmål», att det vore lämpligt att i

något större omfattning än dittills och med aktgivande på de tekniska nyheter

på detta område, som kunde framkomma, fullfölja de inledda försöken

för att få säkrare hållpunkter för ett bedömande av möjligheterna

och lämpligheten att framdeles övergå till ett system med mekanisk upptagning

av kamrarnas debatter. Fullmäktiges ifrågavarande uttalanden föranledde

icke någon erinran från utskottets sida.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 3i.

Den 5 november 1952 anordnades i andra kammaren ett större upplagt

försök med maskinell upptagning av debatterna. Försöket avsåg huvudsakligen

att l''å någon erfarenhet om redigeringsarbetets utförande vid maskinell

upptagning, medan vid de tidigare försöken någon redigering av utskrifterna

icke förekommit. Eu redogörelse för ifrågavarande försök har

lämnats av f. d. riksgäldsdirektören Sandberg i en av honom till fullmäktige

den 15 december 1952 överlämnad promemoria, i vilken bland annat

lämnats följande sammanfattning av erfarenheterna av nämnda försök:

»Den nu utförda maskinella upptagningen har givit den värdefulla erfarenheten,

att det är möjligt att upptaga från talarstolen hållna anföranden

så tydligt, att anförandena kan fullständigt återgivas i skrift. Vad sedan

angår redigeringen av anförandena torde icke finnas någon tvekan om,

alt de under förutsättning att härtör anlitas kompetent och rutinerad personal,

bör kunna redigeras ut till en fullt godtagbar, för tryckning avsedd

text.

Sasorn ofta framhållits vid diskussionen om användning av maskinell

upptagning i stället för stenografisk, torde redigeringen vid den mekaniska

upptagningen ställa sig mera besvärlig och mera tidskrävande än vid den

stenografiska upptagningen, där en hel del redigeringsarbete sker under

stenograferingen. Fråga är emellertid om icke — beroende på det sätt bearbetningen

av utskrifterna från den maskinella upptagningen synes ha

utförts t. ex. vid kongresser o. d. — besvärligheterna framstått större än

de i verkligheten behöver vara. Utskrivningen av anförandena och utskrifternas

redigering torde icke ha påbörjats omedelbart utan uppskjutits till

någon eller nagra dagar senare, då det gällt för kanske härför ovana personer

att utskriva respektive redigera måhända hundratals sidor. Det är

förklarligt, att detta arbete ställt sig besvärligt.

Om utskrivningen och redigeringen utföres i små etapper av kompetenta

personer omedelbart efter det anförandet hållits, kan detta arbete icke vara

så avsevärt mera invecklat alt utföra än motsvarande arbete vid stenografisk

upptagning.

Fn annan fråga är däremot, hur lång tid redigeringsarbetet kräver vid

maskinell upptagning. Någon bestämd uppfattning härom kan man icke

få förrän genom en rad av försök, utförda med tillhjälp av för redigeringsarbetet

kompetent och rutinerad personal. Skulle det därvid visa sig, att

redigeringen tar avsevärt mer tid än de av mig beräknade 30 minuterna

för ett 10-minutersanförande, kommer den ekonomiska vinsten av en övergång

till maskinell upptagning att betydligt reduceras.

Då, som nämnts, den nu gjorda upptagningen från talarstolen givit goda

erfarenheter i fråga om ljudets riktiga återgivning, synes onödigt att tills

vidare göra ytterligare upptagningar från talarstolen. Om frågan om den

maskinella upptagningen i riksdagen skall ytterligare bedrivas, torde det

riktiga vara att ägna uppmärksamheten åt spörsmålet om, hur en eventuell

upptagning från bänkplatserna bör anordnas.»

Under vårsessionen 1953 ha förnyade försök med maskinell upptagning

av anförandena, nu i större omfattning än tidigare, anställts under andra

kammarens plena. Härvid ha upptagits såväl anföranden från talarstolen

som från en del bänkplatser, vid vilka mikrofoner provisoriskt uppsatts.

Resultatet av dessa upptagningar ha redovisats i en av f. d. riksgäldsdirektören

Sandberg den 27 augusti 1953 avgiven promemoria, till vilken torde

få hänvisas. (Se Bihang 1.)

Stockholm i riksgäldskontorets kanslibyrå den 23 oktober 1953.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3b.

11

L. M. Ericssons

F örsäl jningsaktiebolag.

Bihctng A.

Preliminärt förslag till mikrofon- och högtalaranläggning för 2:a kammarens

plenisal i riksdagshuset.

Anläggningens ändamål:

1. Ljudåtergivning för kammarens ledamöter och åhörare.

2. Ljudupptagning för rundradioutsändning.

3. Ljudupptagning för inspelning på skivor för snabbprotokoll.

Anläggningens utförande:

Ett kontrollrum iordningställes förslagsvis i utrymme bakom klockan i plenisalen.

Från kontrollrummet skall inspelningsteknikern ha full överblick

av plenisalen.

I kontrollrummet placeras manöverbordet, varifrån hela anläggningen dirigeras.

Manöverbordet:

Detta innehåller alla för anläggningens handhavande erforderliga manöveroch

kontrollorgan.

I manöverbordet ingår:

Tryckomkastare för individuell inkoppling av mikrofonerna. Eventuellt

med lampor för markering av vilken mikrofon som inkopplats.

Högklassig förförstärkare av plug-in typ. En reservförstärkare av samma

typ för snabbt utbyte vid ev. fel på den ordinarie förstärkaren.

Mixerpanel för individuell reglering av tre ingående mikrofonkanaler.

Stort och tydligt avläsbart instrument för indikering av ljudnivån.

Fast inställda dämpsatser jämte omkastare för sex utgående linjer.

Plats för 2 st. inspelningsapparater (för snabbprotokoll).

Erforderliga reläer för automatisk urkoppling av högtalare i närheten av

den mikrofon som inkopplats.

Effektförstärkare, 50 watt, för högtalare i bänkarna.

Kontrollhögtalare, om inte denna placeras på annan plats i kontrollrummet.

Mikrofoner:

Erforderligt antal mikrofoner av samma typ som de i provanläggningen

använda uppsättas i plenisalen. På talmannens bord och på talarstolen

användas befintliga mikrofoner. Samtliga mikrofoner inkopplas till separata

omkastare i manöverbordet. Mikrofonerna i bänkarna sammanföras

och inkopplas till ingångskanal 1, och mikrofonerna vid talmannens bord

och talarstolen inkopplas till kanal 2 resp. 3.

Högtalare:

Erforderligt antal högtalare monteras i bänkarnas ryggstöd. Befintliga

högtalare på åhörarläktarna användas. Eventuellt utökas denna del av an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

läggningen med uttag för hörtelefoner på pressläktaren. Befintlig högtalare

vid stenografbordet användes och likaså högtalaren i partilokalen.

All manövrering såsom tillslag av mikrofoner och högtalare kommer att

ske i kontrollbordet.

Ledningar:

Separata skärmade mikrofonkablar framdragas från kontrollrummet till

varje mikrofon. Till högtalarna framdragas även separata linjer.

Stockholm i juni 1953.

L. M. ERICSSONS SVENSKA FÖRSÄLJNINGSAKTIEBOLAG

Planeringssektionen

M. Sundqvist.

Bihang 5.

Betr. mikrofoninstallation i Riksdagshuset, Andra kammarens plenisal.

Den provinstallation av ett 15-tal mikrofoner som i samarbete med L. M.

Ericsson gjorts i några bänkrader i kammaren har nu varit i användning

flera veckor. Huvudsyftet med provet har varit att försöka utröna om en

mikrofon för var fjärde sittplats vore tillfyllest. Då ingen debatt inspelats

med högklassig inspelningsapparat och då ingen statistik finnes i vad mån

ledamöterna omkring dessa provmikrofoner talat från sina platser, kan

provet icke anses avslutat. På en Dimafon-anläggning har inspelning av

kammarens debatter gjorts. En omkastarlåda för val av mikrofoner har

varit placerad på vänstra sidan av podiet, räknat från talmansstolen. Den

person som skött valet av mikrofoner har sålunda varit placerad i plenisalen

och har icke kunnat kontrollera det elektro-akustiska resultatet och

kopplingen. Detta har medfört, att man icke kan vara förvissad om att

bästa mikrofonplats kommit till användning och att nivån från omkastarplatsen

varit riktigt avvägd. På de inspelade plattorna, som avlyssnats, har

dessa brister kommit i dagen. Den använda inspelningsapparaturen (Dimafon)

är försedd med automatisk nivåbegränsare. Då nivån blir för stark

från mikrofonerna, pressas förstärkningen ned och ökas sedan i taluppehåll,

mellan enstaka ord eller meningar, upp till normal förstärkning. Vid

mycket ojämn och för stark ljudnivå gör sig denna begränsare gällande,

så att en pump ning uppstår, vilket i detta fall med starkt sorl i plenisalen

är mycket störande på upptagningarna (man får ett intryck av astmatisk

andhämtning).

Detta är emellertid icke inspelningsapparaturens fel, utan har uppkommit

genom att den inmatade ljudnivån varit helt okontrollerad. Sådan kontroll

verkställes alltid vid ex.vis rundradiosändningar med förstärkare, volymkontroller,

utstyrningsinstrument och högtalare, allt installerat i ett

separat rum, akustiskt skilt från rummet där mikrofonerna är placerade,

men med optisk insyn i detta senare rum.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3i.

13

Då en mikrofoninstallation av detta slag kommer att användas såväl:

1) för en akustikförbättring med hjälp av flera små högtalare, utplacerade

i plenisalen, för åstadkommande av en diffus ljudfördelning, 2) såsom källa

för rundradioutsändning eller upptagning av debatter för riksdagskrönikor

o. dyl., som 3) för mekanisk, elektrisk eller magnetisk registrering av debatter,

att ligga till grund för utskrivning av kammarens protokoll, är det

nödvändigt att denna första länk i den elektroakustiska kedjan göres så

fulländad som möjligt är.

Det är min uppfattning, att det är nödvändigt 1) att alla kammarens

bänkrader blir monterade enligt samma system, som nu provats på några

bänkrader, 2) att hela installationen med anordningen för inväljande av

mikrofoner, nivåkontroll och förstärkning jämte ledningsdragning överlämnas

att utföras av L. M. Ericsson, som ju i kamrarna redan tidigare har

installerat ett vida berömt elektriskt röstningssystem, 3) att ljudkontrollrum

anordnas med insyn över kammarens samtliga bänkrader.

Jag vill i detta sammanhang även omnämna Radiotjänsts intresse för att

ett sådant mikrofonsystem kommer till stånd, enär de hittills utsända debatterna

måst bli ofullständiga genom att inlägg gjorda från andra platser

än statsrådsbänkar och talarstol icke kunnat användas i radioprogrammen.

Då sålunda denna mikrofoninstallation kommer att tjäna flera synnerligen

betydelsefulla syften, får jag varmt rekommendera, att anläggningen

kommer till stånd och att prov må få utföras under lång tid, så att alla

olika påverkande faktorer må kunna bliva föremål för bedömning.

Det är min uppfattning, att inga som helst risker föreligger för att systemet,

så som det här upplinjerats, icke skulle bliva tillfredsställande, enär

detsamma utprovats och varit i användning i ett flertal länder och institutioner.

Såsom exempel kan andragas konferensrummen i Förenta Nationerna

i New York, Paris och Geneve, representantförsamlingen i Canada

m. fl.

Stockholm den 12 juni 1953.

J. von UTFALL

do AB Radiotjänst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.