Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1890

1953-03-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1953:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1890

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i förordningen den 16 maj

1890 (nr 21, s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank

m. m.

I en den 13 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 67, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen

den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank;
dels

ock besluta att staten skall — för ökning av Sveriges allmänna hypoteksbanks

grundfond — genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till

förfogande svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner kronor

med rätt för banken att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna

i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. nr 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr i.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1)

angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Härigenom förordnas, att §§ 4, 7 och 8 förordningen den 16 maj 1890

angående Sveriges allmänna hypoteksbank1 skola erhålla följande ändrade

lydelse.

Nuvarande lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken

överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av nittio miljoner

kronor i av staten utgivna obligationer,

ouppsägbara å innehavarens sida

samt förskrivna med fyra och en

halv procent årlig ränta; ägande banken

över dem förfoga efter ty här

nedan sägs.

§ 7.

Hypoteksbanken äger mot obligationer

upptaga lån att inom viss, vid

lånets upptagande bestämd tid återbetalas

antingen genom årlig amortering

eller efter uppsägning utan

fastställd amortering. Dock må obligationer

till ett nominellt belopp motsvarande

högst en femtedel av sammanlagda

beloppet av hypoteksbankens

utelöpande obligationer vara

ställda att återbetalas utan angivande

av slutlig förfallodag. Lån, som

av hypoteksbanken upptages, skall

vara från hypoteksbankens sida uppsägbart

efter viss tid, högst tio år,

från lånets upptagande; och skola i

övrigt lånevillkoren vara sådana, att

de äro förenliga med grunderna för

Föreslagen lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken

överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av etthundra miljoner

kronor i av staten utgivna obligationer,

ouppsägbara å innehavarens

sida samt förskrivna med fyra

och en halv procent årlig ränta;

ägande banken över dem förfoga

efter ty här nedan sägs.

§ 7.

Hypoteksbanken äger mot obligationer

upptaga lån att inom viss, vid

lånets upptagande bestämd tid återbetalas

antingen genom årlig amortering

eller efter uppsägning utan fastställd

amortering. Dock må obligationer

till ett nominellt belopp motsvarande

högst en femtedel av sammanlagda

beloppet av hypoteksbankens

utelöpande obligationer vara

ställda att återbetalas utan angivande

av slutlig förfallodag. Lån, som

av hypoteksbanken upptages, skall

vara från hypoteksbankens sida uppsägbart

efter viss tid från lånets upptagande;

och skola i övrigt lånevillkoren

vara sådana, att de äro förenliga

med grunderna för låns utgivan
-

1 Senaste lydelse se beträffande § 4 1952:257, beträffande § 7 1936:241 samt beträffande

§ 8 1930:203.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr k.

3

Nuvarande lydelse:

låns utgivande till hypoteksföreningarnas

delägare.

§ 8.

Hypoteksbanken äger till hypoteksföreningarna

utlämna lån att

återbetalas antingen genom viss årlig

amortering eller efter viss längre tids

förlopp utan fastställd amortering.

Lån, som av banken utlämnas, kan,

sedan tio år förflutit från lånets utlämnande,

av låntagaren uppsägas

till inbetalning efter ett år. Kapitalrabatt

och övriga kostnader, som

banken vid sin upplåning kan hava

fått vidkännas, skola vid låns utlämnande

till föreningarna av dem gäldas

efter den beräkning av dessa omkostnader,

som bankens delägare vid

varje ordinarie sammankomst skola

för tiden till nästa ordinarie sammankomst

fastställa; dock äga delägarna

å sådan sammankomst besluta,

att omförmälda kapitalrabatt och

kostnader må kunna gäldas genom

årliga avbetalningar under viss tid,

ej överstigande tio år från låns utlämnande.

I övrigt---om året.

Föreslagen lydelse:

de till hypoteksföreningarnas delägare.

§ 8.

Hypoteksbanken äger till hypoteksföreningarna

utlämna lån att

återbetalas antingen genom viss årlig

amortering eller efter viss längre tids

förlopp utan fastställd amortering.

Lån, som av banken utlämnas, kan,

därest hypoteksbanken icke finner

villkoren för bankens förbindelser

utgöra hinder däremot, sedan tio år

förflutit från lånets utlämnande, av

låntagaren uppsägas till inbetalning

efter ett år. Kapitalrabatt och övriga

kostnader, som banken vid sin upplåning

kan hava fått vidkännas,

skola vid låns utlämnande till föreningarna

av dem gäldas efter den

beräkning av dessa omkostnader,

som bankens delägare vid varje ordinarie

sammankomst skola för tiden

till nästa ordinarie sammankomst

fastställa; dock äga delägarna å sådan

sammankomst besluta, att omförmälda

kapitalrabatt och kostnader

må kunna gäldas genom årliga

avbetalningar under viss tid, ej överstigande

tio år från låns utlämnande.

I övrigt---om året.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Enligt § 4 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges

allmänna hypoteksbank — sådan paragrafen lyder jämlikt förordningen den

23 maj 1952, nr 257 — överlämnar staten till grundfond för hypoteksbanken

genom riksgäldskontoret ett belopp av 90 miljoner kronor i av staten

utgivna obligationer, ouppsägbara å innehavarens sida samt förskrivna med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 4.

4y2 procent årlig ränta; och äger banken förfoga över dem efter vad i förordningen

närmare angives. Vidare stadgas i § 5, att hypoteksbanken må

utgiva obligationer mot viss säkerhet och att sammanlagda beloppet av utelöpande

obligationer icke vid något tillfälle må uppgå till mera än tio gånger

beloppet av grundfonden. I § 7 föreskrives, att lån, som av hypoteksbanken

upptages, skall vara från hypoteksbankens sida uppsägbart efter viss tid,

högst 10 år från lånets upptagande. Slutligen kan jämlikt § 8 lån, som av

banken utlämnas, sedan 10 år förflutit från lånets utlämnande av låntagaren

uppsägas till inbetalning efter ett år.

I en den 10 november 1952 dagtecknad skrift bar styrelsen över Sveriges

allmänna hypoteksbank hemställt, att det såsom grundfond för hypoteksbanken

överlämnade beloppet måtte höjas från 90 till 100 miljoner kronor

eller det högre belopp, som kunde befinnas lämpligt. Styrelsen har anfört, att

beloppet av bankens utelöpande obligationer kunde vid 1952 års utgång beräknas

uppgå till ca 850 miljoner kronor. Utrymme funnes därefter för

banken att försälja obligationer intill ett belopp av ytterligare ca 50 miljoner

kronor och att därmed möjliggöra en motsvarande kreditgivning. Detta belopp

kunde emellertid icke beräknas förslå för hypoteksföreningarnas kreditgivning

så länge, att en framställning om höjning av grundfonden kunde

uppskjutas till 1954 års riksdag. Trots den restriktivitet vid kreditgivningen,

som hypoteksinstitutionen ålagt sig i överensstämmelse med gällande överenskommelse

med riksbanken om kreditbegränsning och som resulterat i att

en mängd låneframställningar icke blivit tillgodosedda, beräknades föreningarnas

nettoutlåning under år 1952 öka med ca 80 miljoner kronor. Låneefterfrågan

kunde icke väntas bli mindre under år 1953. Inom hypoteksföreningarna

hade uppstått en köbildning av låneansökningar, vilka i brist på tillgängliga

medel för utlåningen icke kunde tillgodoses under år 1952 och som

därför uppskjutits till 1953. På grund av att skörderesultatet blivit betydligt

sämre än väntat torde avsevärda nya lånebehov komma att uppstå. Vidare

kunde framhållas, att hypoteksinstitutionens andel i den totala kreditgivningen

mot statlig lånegaranti utvisade en tendens till fortsatt ökning. Av de

fyra i garantilångivningen för jordbruksändamål deltagande kategorierna av

kreditinrättningar, nämligen affärsbanker, sparbanker, jordbrukskassor och

hypoteksföreningar, hade enligt lantbruksstyrelsens statistik hypoteksföreningarna

under budgetåret 1951/52 utlämnat det största beloppet lån med

statlig lånegaranti eller nära 12 miljoner kronor.

Under senare år tillämpade principer för frågan om höjning av hypoteksbankens

grundfond innebure, har bankstyrelsen vidare framhållit, att grundfonden

vid varje tillfälle höjts med ett så jämförelsevis ringa belopp att ny

framställning om höjning av grundfonden måste göras vart eller vartannat

år. Styrelsen ifrågasatte om en så ofta återkommande behandling av denna

fråga icke innebure en onödig omgång. Enligt styrelsens mening skulle utan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i.

5

olägenhet en större höjning av grundfonden kunna på en gång beslutas.

Under alla förhållanden borde enligt styrelsens mening grundfonden icke

höjas med mindre belopp än 10 miljoner kronor.

över styrelsens framställning har infordrade utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Remissmyndigheterna ha intet att erinra mot bifall till framställningen.

Bank- och fondinspektionen har i sitt yttrande berört frågan,

huruvida grundfondsystemet för framtiden över huvud bör bibehållas. Rörande

det närmare innehållet i ämbetsverkets yttrande tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen.

Fullmäktige i riksbanken berör i sitt yttrande även frågan om ändring

i för hypoteksbanken gällande bestämmelser för konvertering av obligationslån

och erinrar därvid om att fullmäktige i yttrande den 20 november

1952 över realkreditutredningens betänkande med förslag om samförvaltning

av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna i fråga om tiden

för konverteringsrättens inträde för sistnämnda organisationers obligationslån

— för närvarande 10 år — anfört bl. a. följande:

»Den senaste tidens utveckling på kapitalmarknaden har emellertid visat

angelägenheten av att tiden för konverteringsrättens inträdande kan anpassas

till det aktuella läget på denna marknad. Understundom kan det sålunda

vara lämpligt att ifrågavarande tid understiger tio år och vid andra tillfällen

är det önskvärt att kunna tillämpa en längre tid. Fullmäktige vilja därför

föreslå, att någon bestämd gräns av tiden för konverteringsrättens inträdande

icke fastställes. I samband härmed torde det vara nödvändigt att även

ändra övriga med konverteringsrätten sammanhängande föreskrifter för de

båda institutionerna.»

Enligt fullmäktiges uppfattning borde motsvarande föreskrifter för hypoteksbanken

ändras i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits beträffande

stadshypoteks- och bostadskreditkassorna.

I skrivelse den 10 februari 1953 har styrelsen över Sveriges allmänna

hypoteksbank i anledning av den av fullmäktige i riksbanken väckta frågan

om ändrade bestämmelser för konvertering av hypoteksbankens obligationslån

uttalat, att inom hypoteksinstitutionen den meningen torde vara allmänt

utbredd, att det vore att beklaga om den praxis, som mycket länge varit

rådande beträffande svenska obligationslån över huvud taget, innebärande

konverteringsrätt för låntagaren efter 10 år, icke bleve bestående. Den

huvudsakliga anledningen till denna praxis vore förefintligheten sedan

lång tid tillbaka av motsvarande bestämmelse för hypoteksinstitutionerna.

Emellertid hade, har styrelsen vidare anfört, ifrågavarande praxis redan

blivit upphävd, eftersom såväl staten som kommuner och industriföretag

upptagit lån med konverteringsrätt efter 15 år. Därigenom fyllde bestäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr i.

melsen i hypoteksinstitutionens författningar icke längre någon funktion

som normgivande beträffande konverteringstiden. Då härtill komme att

bestämmelsen om den 10-åriga konverteringsrätten i själva verket innebure

en inskränkning i hypoteksinstitutionens rätt att anpassa lånevillkoren

efter det aktuella läget på penningmarknaden, syntes icke längre några

sakliga skäl kunna åberopas emot att bestämmelsen upphävdes. Ett genomförande

av bankofullmäktiges förslag torde föranleda ändring av 7 § och

8 § första stycket i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Däremot syntes någon ändring icke behöva göras i förordningen den 16 maj

1890 angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande

och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända. Denna förordnings

13 § hänvisade nämligen till de villkor och bestämmelser, som i bankförordningen

vore föreskrivna för lån från hypoteksbanken till hypoteksförening,

och några särskilda bestämmelser om konverteringsrätt återfunnes

icke i författningen angående hypoteksföreningarna.

Departementschefen har anfört följande.

I en tidigare i år framlagd proposition nr 56 har jag tillstyrkt en av

styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa gjord framställning

om höjning av kassans grundfond. Jag påpekade därvid att de formella

förutsättningarna för stadshypoteksinstitutionens upplåning, som

sammanhängde med reglerna om grundfondens storlek, i nuvarande läge

på intet sätt finge innebära någon rätt i och för sig för hypoteksinstituten

att upp till den formella gränsen få något företräde för sina kreditbehov.

Detta uttalande äger tillämpning jämväl beträffande allmänna hypoteksbankens

låneverksamhet. Med understrykande härav anser jag mig

kunna tillstyrka den begärda höjningen av hypoteksbankens grundfond från

90 till 100 miljoner kronor. Därest riksdagen biträder ändringsförslaget,

torde riksdagen samtidigt böra besluta att obligationer i vederbörlig ordning

skall ställas till förfogande.

Beträffande bankofullmäktiges förslag om slopande av den nuvarande 10- årsgränsen för konvertering av hypoteksbankens obligationslån får jag erinra

om att jag i nyssnämnda proposition nr 56 redan tillstyrkt en sådan

ändring beträffande stadshypoteks- och bostadskreditorganisationernas obligationslån.

Av motsvarande skäl som anförts i nämnda ärende anser jag

mig även för hypoteksbankens del böra förorda att den nuvarande 10-årsgränsen

borttages.

De av mig framlagda förslagen torde föranleda ändring av §§ 4, 7 och 8

i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Utskottet. Med understrykande av vikten av att hypoteksbankens låneverksamhet

bedrives på ett sätt, som står i överensstämmelse med den all
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 4.

7

männa restriktiviteten på kreditmarknaden, tillstyrker utskottet höjningen

av hypoteksbankens grundfond från 90 till 100 miljoner kronor. Under erinran

om vad utskottet anfört i utlåtande nr 3 beträffande förslaget om slopande

av 10-årsgränsen för konvertering av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationernas

obligationslån tillstyrker utskottet att motsvarande

ändring genomföres för hypoteksbankens obligationer. Utskottet hemställer

alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 12 mars 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander*, Mogård,

De Geer*, Johannesson, Nordenson och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Sköldin*,

Gustafson i Göteborg, Jönsson i Rossbol, Severin i Gävle och Nordqvist

i Karlskoga*.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten