Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5btill bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.

1953-04-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1953:13, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5btill bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

11

Nr 13.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1953/5b- till bidrag till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 79) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1953/

54 till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier beräkna

ett anslag av 260 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 30 januari 1953 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 71, föreslagit riksdagen

att dels medgiva, att vissa av statens veterinärmedicinska anstalts arbetsuppgifter

må i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna

riktlinjer överflyttas till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier, dels ock å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde

huvudtiteln till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier

anvisa ett anslag av 200 000 kronor.

Inledning.

Genom beslut den 12 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt veterinärstyrelsen

och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt att gemensamt

utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa arbetsuppgifter från

anstalten till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier

ävensom därmed sammanhängande spörsmål.

Styrelserna — i det följande benämnda utredningen — har den 4 november

1952 avgivit betänkande angående den veterinärbakteriologiska laboratorieverksamheten

(stencilerat). Vid betänkandet har fogats förslag till

reglemente för hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.

över betänkandet och nämnda förslag till reglemente har, efter remiss,

utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Utskottet torde i det följande få lämna eu kortfattad redogörelse för utredningens

förslag och yttrandena däröver. Beträffande en utförligare redogörelse

härför torde utskottet få hänvisa till s. 4—33 i propositionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

Huvuddragen av utredningens förslag och yttrandena däröver.

Utredningen.

Utredningen finner ett påtagligt behov föreligga att från statens veterinärmedicinska

anstalt avlasta en del av de på anstalten ankommande arbetsuppgifterna

i syfte att dels undvika en eljest ofrånkomlig ytterligare utvidgning

av anstaltens personella och materiella resurser, dels skapa gynnsammare

betingelser för den del av verksamheten vid anstalten, som är inriktad

på vetenskaplig forskning. En dylik avlastning anses lämpligen böra genomföras

på så sätt, att för enklare diagnostiska undersökningar, vilka oftast

är av rutinmässig karaktär, skall anlitas lokala veterinärbakteriologiska

laboratorier.

Vidare anses utrett, att de tio veterinärbakteriologiska laboratorier, som nu

finns inrättade hos vissa hushållningssällskap, i och för sig är lämpligt belägna

och att det måste betecknas såsom ett betydande allmänt intresse, att de

icke nödgas nedlägga sin verksamhet. Utredningen syftar härvid främst på

den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt det påbörjade bekämpandet

av juverinflammationerna. Beträffande kastsjukekontrollen anses det sålunda

uteslutet, att statens veterinärmedicinska anstalt i fråga om de kreaturstäta

delarna av landet skall kunna övertaga undersökningen av samlingsmjölk-(ABR-)proven.

Vidare förutsätter åtgärderna mot juverinflammationerna

enligt utredningen, att tillgången till lokala veterinära laboratorier

kommer att bestå i de delar av landet, där sådana nu finns.

Utredningen finner det tillika klarlagt, att den vid ifrågavarande laboratorier

tjänstgörande veterinärpersonalen icke överallt besitter den färdighet

i allmän-bakteriologisk och patolog-anatomisk diagnostik, som gör den

skickad att utan vidare påtaga sig samtliga de arbetsuppgifter, vilkas decentralisering

från statens veterinärmedicinska anstalt bör eftersträvas. Enligt

utredningen blir det därför nödvändigt, att denna personal får tillfälle

till successiv vidareutbildning.

Beträffande de ekonomiska förhållandena uttalar utredningen, att de olika

undersökningar, för vilka laboratorierna enligt utredningens mening är nödvändiga

eller lämpade, icke kan väntas medföra inkomster av sådan storlek,

att laboratorierna blir självförsörjande. Om den åsyftade avlastningen

från anstalten skall kunna fortlöpande genomföras, måste fördenskull en

ökning av statsbidraget till driften av laboratorierna komma till stånd. Utredningen

föreslår med hänsyn härtill, att bidraget för år 1953 skall höjas

från det nuvarande beloppet av 10 000 kronor för varje laboratorium till

30 000 eller 20 000 kronor, beroende på om laboratoriet är fullt utbyggt

eller icke.

På grund av det anförda hemställer utredningen dels att i betänkandet

angivna riktlinjer för en överflyttning från statens veterinärmedicinska anstalt

till lokala veterinärbakteriologiska laboratorier av vissa anstalten åvilande

arbetsuppgifter måtte godkännas, dels att reglemente för hushållnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

13

sällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier måtte utfärdas i enlighet

med det vid betänkandet fogade förslaget och dels att till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier måtte för budgetåret

1953/54 anvisas ett anslag av 260 000 kronor, att av veterinärstyrelsen disponeras

för att utbetala bidrag till sällskap, som driver laboratorium enligt

föreskrifterna i nämnda reglemente. Vidare föreslås, att av hushållningssällskap

anställd veterinär, som blivit av veterinärstyrelsen kompetentförklarad,

skall för sin tjänstgöring få räkna tjänstår lika med civila veterinärer

i statens tjänst. Slutligen förutsättes att Kungl. Maj :t framdeles, på

framställning av veterinärstyrelsen efter samråd med statens veterinärmedicinska

anstalt, skall meddela beslut angående erforderlig vidareutbildning

av de veterinära befattningshavarna vid ifrågavarande laboratorier.

Yttrandena.

Utredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser. Dock har länsstyrelsen i Stockholms län ansett

förslagen knappast vara så positiva och konstruktiva, som man kunnat vänta,

enär några konkreta förslag att inrätta nya laboratorier icke framlagts.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån har för sin del funnit förslagen vara alltför

vaga. Vidare har förvaltningsutskotten hos Stockholms läns och stads samt

Uppsala läns hushållningssällskap — mot bakgrunden av förhållandena i

dessa län — gjort den anmärkningen att även sådana fall, där veterinärbakteriologisk

verksamhet bedrives blott i begränsad utsträckning, bort behandlas

av utredningen. Slutligen må redan här nämnas att statskontoret

ansett en förutsättning för förslagets genomförande vara, att någon ökning

av statsunderstödet till ifrågavarande laboratoriers drift icke skall bli erforderlig.

I övrigt har endast gjorts invändningar mot vissa detaljer av förslaget.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

»Såsom framgår av det föregående har veterinärstyrelsen och styrelsen för

statens veterinärmedicinska anstalt numera fullgjort det dem lämnade uppdraget

att gemensamt utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa

arbetsuppgifter från nämnda anstalt till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier ävensom därmed sammanhängande spörsmål.

Det av myndigheterna avgivna betänkandet med förslag i ämnet innebär i

huvudsak, att enklare diagnostiska undersökningar, i regel av rutinmässig

karaktär, skall decentraliseras från anstalten till nyssnämnda laboratorier.

Fn förutsättning härför har ansetts vara, att den veterinära personalen vid

dessa erhåller viss vidareutbildning. Därjämte har utredningen funnit en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

ökning av det statliga bidraget till laboratorierna nödvändig för att den

ifrågasatta decentraliseringen skall kunna genomföras. För att skapa bättre

stadga åt verksamheten vid laboratorierna har slutligen föreslagits, att ett

särskilt reglemente för dessa skall fastställas. Utredningens förslag har i

stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vad i ärendet förekommit ger vid handen, att det totala antalet undersökningar,

som årligen utföres vid anstalten, under senare år visat en avsevärd

nedgång, framför allt till följd av att kastsjuke- och hönstyfusdiagnostiken

decentraliserats till hushållningssällskapens veterinärmedicinska

laboratorier. Till avsevärd del hänför sig nedgången sålunda till relativt

enkla rutinundersökningar. Å andra sidan har de mera komplicerade

uPP§ifterna samtidigt ökat. Arbetsbördan är därför fortfarande av sådan

omfattning, att den hindrar anstalten från att ägna önskvärd uppmärksamhet

åt vissa delar av dess verksamhetsområde. Sålunda har anstaltens uppgifter

i fråga om den vetenskapliga forskningen hittills fått stå tillbaka, enär

personalen icke i tillräcklig grad kunnat frigöras för forskningsändamål.

Olägenheten härav torde framstå desto klarare, om man betänker, att möjligheterna

till att effektivt bekämpa de olika husdjurssjukdomarna i hög

grad beror på den veterinärmedicinska forskningens resultat.

I likhet med utredningen finner jag det vara nödvändigt, att åtgärder

vidtages för att råda bot på nu angivna förhållande. Härvid synes två

vägar stå öppna. Den ena är att öka anstaltens personal liksom även dess

materiella resurser i sådan utsträckning, att erforderliga möjligheter till

vetenskaplig forskning skapas. Den andra utvägen att nå detta syfte är

den, som utredningen närmast haft att överväga, nämligen att överflytta

ytterligare en del av de på anstalten ankommande undersökningarna på

hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. Vid valet

mellan dessa båda alternativ är till en början att märka, att en utvidgning

av anstalten för att få avsedd verkan torde komma att nödvändiggöra en

betydligt större ökning av utgifterna för det allmänna än vad som skulle

följa av en decentralisering av vissa undersökningar till nämnda laboratorier.

Vidare bör beaktas, att en eventuell utbyggnad av anstaltens resurser

icke torde kunna genomföras på en gång ntan först så småningom, medan

en decentralisering på sätt nyss nämnts kan få en omedelbar effekt. Sistnämnda

förhållande synes enligt min mening böra tillmätas stor betydelse,

då de nu avsedda åtgärderna bör komma till stånd snarast möjligt.

Enbart dessa skäl torde sålunda vara tillräckliga för att man bör stanna

för det andra alternativet. Härtill kommer emellertid flera andra omständigheter.

Bland annat måste det, såsom i flera remissutlåtanden framhållits,

ur beredskapssynpunkt anses önskvärt, att åtminstone en viss decentralisering

av ifrågavarande undersökningar äger rum. Vidare bör man

icke underskatta värdet av den personliga kontakt mellan uppdragsgivare

och uppdragstagare, som endast torde stå att få vid en decentraliserad

undersökningsverksamhet.

Den största fördelen med en överflyttning av vissa undersökningar till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

15

hushållningssällskapens laboratorier torde dock vara, att därigenom skapas

garantier för att verksamheten vid dessa kan upprätthållas även i fortsättningen.

Såsom framgår av vad som tidigare anförts i ärendet har nämligen

sagda laboratoriers arbetsuppgifter i avsevärd grad minskats genom

att tuberkulos- och kastsjukebekämpandena nu är i det närmaste slutförda.

Därest laboratorierna icke tillföres andra arbetsuppgifter, uppkommer därför

risk för att de blir nödsakade att upphöra med sin verksamhet. Det

lokala intresset av att laboratorierna skall bestå är givetvis stort, men

även ur det allmännas synpunkt måste det anses angeläget, att de icke nedlägges.

Jag syftar härvid bland annat på det förhållandet, att — såsom jämväl

utredningen framhållit — den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt

det nyligen påbörjade bekämpandet av de smittsamma juverinflammationerna

torde förutsätta tillgång till ifrågavarande laboratorier för att kunna

effektivt genomföras. Likaså torde laboratorierna vara nödvändiga för att

bekämpandet av andra viktiga kreaturssjukdomar av större ekonomisk betydelse

för framtiden skall kunna föras med framgång.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag mig i likhet med

remissinstanserna böra tillstyrka utredningens förslag, att vissa av de undersökningar,

som för närvarande u tf öres vid veterinärmedicinska anstalten,

skall överflyttas till sällskapens laboratorier.

Jag övergår härefter till detaljerna i utredningens förslag.

Vad först angår frågan om vilka arbetsuppgifter som bör övertagas av de

lokala laboratorierna, kan jag ansluta mig till vad utredningen anfört i ämnet.

Förutom vissa fältundersökningar på uppdrag av veterinärstyrelsen för

att utreda förekomst och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar torde

sålunda böra komma i fråga endast enklare diagnostiska och andra undersökningar

av mera rutinmässig karaktär i samband med det lokala bekämpandet

av särskilt angivna husdjurssjukdomar eller på uppdrag av myndigheter

och enskilda. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka

att den uppräkning av olika arbetsuppgifter, som utredningen gjort, varken

bör fattas såsom fullständig eller såsom en förteckning över undersökningar,

som ovillkorligen skall kunna utföras av alla de laboratorier, varom fråga

är. Hänsyn måste nämligen enligt min mening tagas till att laboratoriernas

resurser kan variera i icke ringa utsträckning. Dessa synpunkter torde emellertid

få beaktas vid den närmare utformningen av reglementet för laboratorierna

på så sätt, att en mera allmän formulering användes vid angivandet

av laboratoriernas åligganden. I övrigt torde jag här endast behöva beröra

det av medicinalstyrelsen framförda önskemålet, att laboratoriernas skyldighet

att verkställa fältundersökningar ej blott skall gälla i fråga om förekomst

och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar utan även rörande

s. k. födoämnesförgiftningar. För min del bar jag icke något att erinra mot

en sådan utvidgning av laboratoriernas arbetsuppgifter. Föreskrift därom

bör intagas i nyssnämnda reglemente.

En decentralisering av de sålunda angivna arbetsuppgifterna torde medföra

en lämplig avlastning för veterinärmedicinska anstalten. Såsom styrel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

sen för statens institut för folkhälsan framhållit, kommer emellertid laboratoriernas

ökade verksamhet att innebära att även institutet befrias från vissa

undersökningar, t. ex. bakteriologiska vattenanalyser och undersökningar

avseende animalisk livsmedelskontroll.

Såsom redan nämnts förutsätter den nu föreslagna decentraliseringen, att

de tio laboratorier, som för närvarande drives av hushållningssällskapen,

skall fortsätta sin verksamhet. Detta torde också bli möjligt, om laboratorierna

får de arbetsuppgifter, som angivits i det föregående. Å andra sidan kan,

såsom lantbruksstyrelsen påpekat, icke för närvarande bedömas huruvida

den utvidgning av verksamheten, som decentraliseringen innebär, kommer

att kunna tillförsäkra laboratorierna full sysselsättning under någon längre

tid. Att jag här uttalat mig för att dessa icke skall nedläggas utan fortsätta

sin verksamhet, betyder därför icke något slutligt ställningstagande till frågan,

huruvida de samtliga bör äga bestånd för all framtid eller ej. Av samma

skäl bör, i överensstämmelse med vad utredningen själv uttalat, spörsmålet

om inrättandet av nya laboratorier liksom även utbyggandet av vissa

laboratorier till s. k. centrallaboratorier bli beroende av den framtida utvecklingen.

Att nu, såsom i några yttranden ifrågasatts, uppgöra en allmän

plan härför torde således icke böra komma i fråga. Vidare följer av vad nyss

sagts, att de från vissa håll framförda önskemålen om laboratorier i Göteborg

och Norrland åtminstone icke för närvarande bör föranleda någon åtgärd

från Kungl. Maj :ts sida. Jag vill emellertid samtidigt framhålla, att jag

förutsätter, att veterinärstyrelsen följer utvecklingen och, då så kan anses

påkallat, till behandling upptar frågan om i vad mån de nuvarande laboratoriernas

antal kan minskas eller nya sådana bör tillkomma. I sistnämnda

hänseende synes uppmärksamhet icke minst böra ägnas de norrländska intressena.

Vad härefter angår riktlinjerna för laboratoriernas organisation synes

enighet råda om att laboratorierna alltjämt bör vara knutna till vederbörande

hushållningssällskap liksom även att den nämnd, som redan nu finns

för det närmare överinseendet av laboratorieverksamheten, bör bibehållas.

För min del hyser jag samma åsikt. Jag har icke heller något att erinra

mot utredningens förslag i fråga om nämndens sammansättning. I motsats

till vad som föreslagits i några remissyttranden finner jag det sålunda icke

erforderligt att föreskriva, att länsveterinären skall vara självskriven ledamot

av nämnden. Man torde emellertid kunna utgå från att denne liksom

hittills i de flesta fall ändå kommer att insättas i nämnden. Ej heller synes

påkallat att föreskriva, att sällskapets sekreterare skall kallas till nämndens

sammanträden vare sig han är ledamot av denna eller ej. Nämnden bör således

bestå av chefveterinären samt högst fem ledamöter, av vilka högst fyra

skall utses av förvaltningsutskottet och en av veterinärstyrelsen. Omfattar

laboratoriets verksamhetsområde även annat hushållningssällskap, bör dessutom

varje sådant sällskaps förvaltningsutskott äga utse ytterligare en ledamot.

Enligt vad bland andra lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens

förbund uttalat, bör denne få samma ställning som övriga ledamöter och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

17

icke, såsom utredningen ansett, ha rösträtt endast i frågor av betydelse

för det område, han representerar. Att avgöra när sådana frågor föreligger,

torde nämligen icke sällan möta svårigheter. Vad slutligen angår nämndens

befogenheter har från en del håll gjorts anmärkningar mot utredningens förslag

härutinnan. Man har bland annat ansett, att de befogenheter, som av utredningen

tillagts nämnden, på några punkter i stället bör tillkomma förvaltningsutskottet,

t. ex. att antaga och entlediga extra personal, att inge ansökan

om statsbidrag in. m. Enligt min mening synes det finnas ett visst

fog för dessa anmärkningar. Det torde emellertid lämpligen få ankomma på

Kungl. Maj :t att taga ställning till dessa spörsmål i samband med att reglemente

utfärdas för laboratorierna.

Som utredningen framhållit torde det undantagsvis kunna bli fråga om att

använda ett kommunalt laboratorium eller liknande som provinslaboratorium.

Frågan om vilka bestämmelser som i dylikt fall bör gälla torde få avgöras,

då en sådan anordning blir aktuell.

Utredningen har framhållit, att den vid ifrågavarande laboratorier tjänstgörande

veterinärpersonalen icke genomgående har de kunskaper och den

erfarenhet, som måste anses erforderliga för att de i det föregående omförmälda

arbetsuppgifterna skall kunna övertagas av laboratorierna. Men hänsyn

härtill och då det även vid nyanställning torde möta svårigheter att

erhålla veterinärer med en utbildning, som motsvarar kraven, delar jag utredningens

uppfattning, att sagda personal bör beredas tillfälle till kompletterande

utbildning. Vad utredningen anfört i fråga om anordnandet

av sådan vidareutbildning har icke mött invändningar från remissinstanserna

och föranleder ej heller någon erinran från min sida. Såsom utredningen

föreslagit torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera, efter framställning

av veterinärstyrelsen i samråd med styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt, meddela närmare föreskrifter rörande denna utbildning.

I ett par remissutlåtanden har anförts annan mening än utredningens

beträffande kostnaderna för utbildningen. Lantbruksstyrelsen synes sålunda

för sin del mena, att samtliga dessa kostnader bör bestridas av särskilda

medel, medan statskontoret anser desamma böra gäldas av hushållningssällskapen.

För egen del finner jag den av utredningen gjorda uppdelningen

väl avvägd. Rese- och traktamentskostnaderna för deltagarna i utbildningen

bör sålunda bestridas ur det anslag, jag i det följande kommer att föreslå,

medan kostnaderna för lön under utbildningstiden torde få utgå från sällskapens

allmänna anslag. Vad nu sagts beträffande vidareutbildning av veterinärpersonal

torde i tillämpliga delar böra gälla även för det fall, att sådan

utbildning befinnes erforderlig för den övriga personalens del.

Jag bar icke heller något att erinra mot utredningens andra förslag rörande

personalen vid laboratorierna. Bland annat bör således en allmän

föreskrift utfärdas om att av hushållningssällskap anställd veterinär, som

kompetcntförklarats av veterinärstyrelsen, må för sin tjänstgöring räkna

tjänstår lika med civila veterinärer i statens tjänst. Att utöver kompetent2

llihang till riksdagens protokoll 1033. K) samt. Nr 11 — 14.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

förklaringen fordra, att veterinärstyrelsen särskilt skall ha godkänt de med

tjänsten förenade anställningsvillkoren synes knappast behövligt med hänsyn

till att det för statsbidrag skall fordras, att veterinärstyrelsen prövat att

laboratoriet organiserats och verksamheten där bedrives i enlighet med de

angivna riktlinjerna. Vid tillsättandet av veterinär befattningshavare bör

vidare i tillämpliga delar iakttagas de bestämmelser, som gäller för tillsättning

av befattningshavare i allmänhet vid hushållningssällskapen. Dock bör

uppenbarligen de befogenheter, som enligt nämnda bestämmelser tillkommer

lantbruksstyrelsen, i stället utövas av veterinärstyrelsen. Det sagda innebär,

att sistnämnda styrelse skall äga att av kompetenta sökande uppsätta

tre på förslag i den ordning, i vilken de anses böra ifrågakomma, samt

att laboratoriets huvudman, d. v. s. vederbörande hushållningssällskap, därefter

har att utse en av dem. Likaså bör den tekniska personalen tillsättas

enligt de grunder, som gäller för befattningshavare i motsvarande lönegrad

vid sällskapen.

I övrigt vill jag i detta sammanhang blott framhålla afl det, såsom utredningen

anfört, bör ankomma på veterinärstyrelsen att utfärda sådana föreskrifter

beträffande tjänstgöringen vid laboratorierna, som icke bör inflyta

i reglementet för dessa.

I fråga om finansieringen av laboratoriernas verksamhet har utredningen

utgått från att det hittills tillämpade systemet skall gälla även i fortsättningen,

d. v. s. att verksamheten i första hand skall grundas på inkomster

från allmänna sjukdomsbekämpanden samt därutöver på ett fast statligt

bidrag. Så gott som samtliga remissinstanser har delat denna uppfattning

eller i vart fall icke uttalat sig däremot. I ett par yttranden, bland annat

i det som avgivits av hushållningssällskapens förbund, har emellertid ett annat

alternativ ifrågasatts, nämligen att i stället för det fasta bidraget till laboratorierna

skall utgå bidrag till avlöning av laboratoriernas föreståndare,

chefveterinärerna, som i samband därmed skall uppföras på sällskapens personalförteckningar.

Det torde icke kunna bestridas, att detta förslag har åtskilligt

som talar för sig. Framför allt skulle nämnda befattningshavare

därigenom få en tryggare ställning än de med nuvarande anställningsvillkor

har. Man torde därför kunna räkna med att förslagets genomförande skulle

öka möjligheterna att förvärva och behålla väl kvalificerad personal på

dessa befattningar. Emellertid måste man enligt min mening i nuvarande

läge iakttaga stor försiktighet, då det är fråga om att inrätta nya tjänster.

I förevarande fall tillkommer dessutom, såsom jag i det föregående framhållit,

att man nu icke kan avgöra, om samtliga de ifrågavarande laboratorierna

bör bestå för framtiden. Under sådana omständigheter finner jag

mig i vart fall icke för närvarande kunna tillstyrka det nu angivna förslaget.

Någon ändring av det nuvarande systemet för finansiering av laboratoriernas

verksamhet bör alltså icke ske enligt min mening. Vad härefter angår

storleken av det fasta bidraget blir denna givetvis beroende av hur stora

inkomster laboratorierna kan väntas få av de olika undersökningar, som

avses skola utföras där. För sin del har utredningen kommit till det resulta
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

19

tet, att dessa inkomster icke torde bli så stora, att laboratorierna blir självförsörjande.

Fastiner har utredningen på grund av att en avsevärd del av

det ekonomiska underlaget för laboratorierna bortfallit genom tuberkulosens

och kastsjukans tillbakaträngande samt med hänsyn till penningvärdets fall

funnit en ökning av det fasta bidraget erforderlig. Ä andra sidan har statskontoret

föreslagit, att undersökningsavgifterna skall höjas i sådan omfattning,

att statsbidraget icke behöver ökas. För min del anser jag, att åtminstone

i första hand en viss ökning av statsbidraget bör komma i fråga.

Därvid vill jag erinra om alt de i årets statsverksproposition (p. 78 och 80)

äskade anslagen till åtgärder mot tuberkulos och mot smittsam kastning

hos nötkreatur med tillhopa 175 000 kronor understiger medelsanvisningen

för ändamålen för innevarande budgetår.

Utredningen har föreslagit, att det fasta bidraget skall höjas till 30 000

kronor för ett vart av de laboratorier, som utför fullständiga diagnostiska

undersökningar, och till 20 000 kronor för varje icke fullt utbyggt laboratorium.

Även jag finner det motiverat att göra bidragets storlek beroende av

om vederbörande laboratorium är fullt utbyggt eller ej. Jag har därför icke

något att erinra mot förslaget i denna del. Däremot är jag icke beredd att

förorda en så stor höjning av bidragsbeloppen som ifrågasatts. Vad utredningen

anfört till stöd för sitt förslag i ämnet torde nämligen enligt min mening

grunda sig på alltför osäkra beräkningar. Närmare uppgifter saknas

sålunda både i fråga om det hittillsvarande ekonomiska resultatet av laboratoriernas

verksamhet och i fråga om vad detta resultat kan väntas bli

efter genomförandet av de nu framlagda förslagen. Ytterligare upplysningar

på dessa punkter har icke heller varit möjliga att få. Under sådana omständigheter

anser jag, att man tills vidare och i vart fall för år 1953 bör

kunna bestämma bidraget till lägre belopp än vad utredningen ansett sig

böra föreslå. För min del vill jag därför förorda, att bidraget skall utgå med

20 000 respektive 15 000 kronor för nämnda år. Jag förutsätter emellertid

härvid, att frågan om bidragsbeloppens storlek skall upptagas till förnyad

prövning, så snart man mera säkert kan bedöma, vilken inverkan de nu föreslagna

åtgärderna kommer att få beträffande laboratoriernas ekonomiska

ställning.

Då man enligt utredningen kan räkna med att under året högst sex av

de tio laboratorierna skall kunna anses fullt utbyggda, behöver sålunda för

ifrågavarande bidrag beräknas (0 X 20 000 -j- 4 X 15 900 =) 180 000 kronor.

Härutöver bör emellertid upptagas ett särskilt belopp till täckande av

kostnaderna för resor och traktamenten till personal, som skall deltaga i

lörut omförmälda vidareutbildning. För delta ändamål torde böra beräknas

högst 20 000 kronor. Anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier bör alltså för nästa budgetår uppföras

med (180 000 -j- 20 000 =) 200 000 kronor. Eftersom varje laboratorium

för närvarande åtnjuter ett bidrag å 10 000 kronor, innebär detta en ökning

av medelsbehovet med (200 000 — 100 000 =) 100 000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

Vad slutligen angår veterinäravdelningarna hos Stockholms läns och

stads samt Uppsala läns hushållningssällskap har dessa icke närmare berörts

av utredningen i förevarande sammanhang, eftersom det för närvarande

icke bedrives någon laboratorieverksamhet i nämnvärd omfattning

vid dessa avdelningar. Häremot har vissa remissinstanser, främst från sagda

båda län, gjort anmärkning och bland annat uttalat, att bidrag borde kunna

utgå även i dylika fall. Med hänsyn till att dessa avdelningar kommer att

bli sysselsatta med kastsjukebekämpandet även under innevarande år, synes

bidragsfrågan icke behöva upptagas till prövning förrän i samband med

anslagsäskandena för år 1954. Såsom utredningen anfört bör dock den i det

föregående föreslagna allmänna bestämmelsen om rätt till tjänstårsberäkning

gälla jämväl beträffande veterinär hos hushållningssällskap, som icke

anordnat laboratorium eller som bedriver laboratorieverksamhet i allenast

begränsad omfattning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda reglemente för hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier ävensom de övriga

föreskrifter, som vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag

må befinnas erforderliga.»

Utskottet.

De förslag, som Kungl. Maj:t framlagt i förevarande proposition, synes

utskottet vara väl ägnade att å ena sidan avbörda statens veterinärmedicinska

anstalt en del arbetsuppgifter av rutinnatur och å andra sidan skapa

bättre förutsättningar för den fortsatta verksamheten vid hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier.

I fråga om laboratoriernas arbetsuppgifter har utskottet icke något att

erinra mot departementschefens uttalanden. Såsom departementschefen

framhållit torde dessa arbetsuppgifter göra det möjligt för de tio laboratorier,

som för närvarande drives av hushållningssällskapen, att fortsätta sin

verksamhet. Utskottet har i detta sammanhang uppmärksammat spörsmålet,

huruvida antalet laboratorier framdeles kan behöva minskas eller nya

sådana bör tillkomma. I anledning härav vill utskottet understryka departementschefens

uttalande, att veterinärstyrelsen bör följa utvecklingen och,

då så kan anses påkallat, upptaga denna fråga till behandling. Med beaktande

av att det för närvarande icke finns några veterinärbakteriologiska

laboratorier norr om Västerås, synes det utskottet särskilt angeläget, att veterinärstyrelsen

vid en eventuell omprövning kommer att ägna speciell uppmärksamhet

åt de norrländska intressena härvidlag.

Vad härefter angår riktlinjerna för laboratoriernas organisation och vidareutbildningen

av den veterinära personalen vid dessa biträder utskottet de

förslag, som framlagts i propositionen.

Beträffande finansieringen av laboratoriernas verksamhet delar utskottet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

21

Kungl. Maj :ts uppfattning att det hittills tillämpade systemet skall gälla

även i fortsättningen. Detta innebär, att verksamheten i första hand skall

bekostas av inkomster från allmänna sjukdomsbekämpanden samt därutöver

av ett fast statligt bidrag. I fråga om statsbidragets storlek har Kungl. Maj :t

med hänsyn till de alltför osäkra beräkningsgrunder, som för närvarande

föreligger, frångått utredningens förslag och tills vidare förordat lägre bidragsbelopp

än utredningen föreslagit för verksamheten. Utskottet ansluter

sig för sin del till Kungl. Maj :ts hemställan, som innefattar att årligen 20 000

kronor skall utgå till laboratorium, som utför fullständiga diagnostiska undersökningar,

och 15 000 kronor till varje icke fullt utbyggt laboratorium. I

likhet med departementschefen förutsätter utskottet emellertid, att frågan

om bidragsbeloppens storlek skall upptagas till förnyad prövning, så snart

man mera säkert kan bedöma, vilken inverkan de nu föreslagna åtgärderna

kommer att få beträffande laboratoriernas ekonomiska ställning.

Den i propositionen framlagda anslagsberäkningen har — liksom Kungl.

Maj :ts framställning i övriga tidigare ej berörda delar — icke givit utskottet

anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) medgiva, att vissa av statens veterinärmedicinska anstalts

arbetsuppgifter må i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i det föregående, överflyttas

till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier;
2)

å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln

till Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier anvisa ett anslag av

200 000 kronor.

Stockholm den 10 april 1953.

På jordbruksutskottets vägnar:

* L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Jon Jonsson, Näslund, Eskilsson,

Bertil Andersson, Einar Persson, Mossberger, William Ohlsson, Sigfrid

Larsson och Johan Persson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö*, Andersson i Hyssna,

Antby och Pettersson i Dahl, fru Eriksson i Hallstahammar samt herrar

Ekdahl*, Agerberg, Utbult*, Lindström* och Stenberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:150 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande Sveriges anslutning till Europeiska växtskyddsorganisationen m. m. a1 i texten