Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5btill bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.
1953-04-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1953:13, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5btill bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
11
Nr 13.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1953/5b- till bidrag till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 79) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1953/
54 till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier beräkna
ett anslag av 260 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 30 januari 1953 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 71, föreslagit riksdagen
att dels medgiva, att vissa av statens veterinärmedicinska anstalts arbetsuppgifter
må i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna
riktlinjer överflyttas till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier, dels ock å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde
huvudtiteln till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier
anvisa ett anslag av 200 000 kronor.
Inledning.
Genom beslut den 12 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt veterinärstyrelsen
och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt att gemensamt
utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa arbetsuppgifter från
anstalten till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier
ävensom därmed sammanhängande spörsmål.
Styrelserna — i det följande benämnda utredningen — har den 4 november
1952 avgivit betänkande angående den veterinärbakteriologiska laboratorieverksamheten
(stencilerat). Vid betänkandet har fogats förslag till
reglemente för hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.
över betänkandet och nämnda förslag till reglemente har, efter remiss,
utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.
Utskottet torde i det följande få lämna eu kortfattad redogörelse för utredningens
förslag och yttrandena däröver. Beträffande en utförligare redogörelse
härför torde utskottet få hänvisa till s. 4—33 i propositionen.
12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
Huvuddragen av utredningens förslag och yttrandena däröver.
Utredningen.
Utredningen finner ett påtagligt behov föreligga att från statens veterinärmedicinska
anstalt avlasta en del av de på anstalten ankommande arbetsuppgifterna
i syfte att dels undvika en eljest ofrånkomlig ytterligare utvidgning
av anstaltens personella och materiella resurser, dels skapa gynnsammare
betingelser för den del av verksamheten vid anstalten, som är inriktad
på vetenskaplig forskning. En dylik avlastning anses lämpligen böra genomföras
på så sätt, att för enklare diagnostiska undersökningar, vilka oftast
är av rutinmässig karaktär, skall anlitas lokala veterinärbakteriologiska
laboratorier.
Vidare anses utrett, att de tio veterinärbakteriologiska laboratorier, som nu
finns inrättade hos vissa hushållningssällskap, i och för sig är lämpligt belägna
och att det måste betecknas såsom ett betydande allmänt intresse, att de
icke nödgas nedlägga sin verksamhet. Utredningen syftar härvid främst på
den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt det påbörjade bekämpandet
av juverinflammationerna. Beträffande kastsjukekontrollen anses det sålunda
uteslutet, att statens veterinärmedicinska anstalt i fråga om de kreaturstäta
delarna av landet skall kunna övertaga undersökningen av samlingsmjölk-(ABR-)proven.
Vidare förutsätter åtgärderna mot juverinflammationerna
enligt utredningen, att tillgången till lokala veterinära laboratorier
kommer att bestå i de delar av landet, där sådana nu finns.
Utredningen finner det tillika klarlagt, att den vid ifrågavarande laboratorier
tjänstgörande veterinärpersonalen icke överallt besitter den färdighet
i allmän-bakteriologisk och patolog-anatomisk diagnostik, som gör den
skickad att utan vidare påtaga sig samtliga de arbetsuppgifter, vilkas decentralisering
från statens veterinärmedicinska anstalt bör eftersträvas. Enligt
utredningen blir det därför nödvändigt, att denna personal får tillfälle
till successiv vidareutbildning.
Beträffande de ekonomiska förhållandena uttalar utredningen, att de olika
undersökningar, för vilka laboratorierna enligt utredningens mening är nödvändiga
eller lämpade, icke kan väntas medföra inkomster av sådan storlek,
att laboratorierna blir självförsörjande. Om den åsyftade avlastningen
från anstalten skall kunna fortlöpande genomföras, måste fördenskull en
ökning av statsbidraget till driften av laboratorierna komma till stånd. Utredningen
föreslår med hänsyn härtill, att bidraget för år 1953 skall höjas
från det nuvarande beloppet av 10 000 kronor för varje laboratorium till
30 000 eller 20 000 kronor, beroende på om laboratoriet är fullt utbyggt
eller icke.
På grund av det anförda hemställer utredningen dels att i betänkandet
angivna riktlinjer för en överflyttning från statens veterinärmedicinska anstalt
till lokala veterinärbakteriologiska laboratorier av vissa anstalten åvilande
arbetsuppgifter måtte godkännas, dels att reglemente för hushållnings
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
13
sällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier måtte utfärdas i enlighet
med det vid betänkandet fogade förslaget och dels att till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier måtte för budgetåret
1953/54 anvisas ett anslag av 260 000 kronor, att av veterinärstyrelsen disponeras
för att utbetala bidrag till sällskap, som driver laboratorium enligt
föreskrifterna i nämnda reglemente. Vidare föreslås, att av hushållningssällskap
anställd veterinär, som blivit av veterinärstyrelsen kompetentförklarad,
skall för sin tjänstgöring få räkna tjänstår lika med civila veterinärer
i statens tjänst. Slutligen förutsättes att Kungl. Maj :t framdeles, på
framställning av veterinärstyrelsen efter samråd med statens veterinärmedicinska
anstalt, skall meddela beslut angående erforderlig vidareutbildning
av de veterinära befattningshavarna vid ifrågavarande laboratorier.
Yttrandena.
Utredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av samtliga remissinstanser. Dock har länsstyrelsen i Stockholms län ansett
förslagen knappast vara så positiva och konstruktiva, som man kunnat vänta,
enär några konkreta förslag att inrätta nya laboratorier icke framlagts.
Länsstyrelsen i Malmöhus lån har för sin del funnit förslagen vara alltför
vaga. Vidare har förvaltningsutskotten hos Stockholms läns och stads samt
Uppsala läns hushållningssällskap — mot bakgrunden av förhållandena i
dessa län — gjort den anmärkningen att även sådana fall, där veterinärbakteriologisk
verksamhet bedrives blott i begränsad utsträckning, bort behandlas
av utredningen. Slutligen må redan här nämnas att statskontoret
ansett en förutsättning för förslagets genomförande vara, att någon ökning
av statsunderstödet till ifrågavarande laboratoriers drift icke skall bli erforderlig.
I övrigt har endast gjorts invändningar mot vissa detaljer av förslaget.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»Såsom framgår av det föregående har veterinärstyrelsen och styrelsen för
statens veterinärmedicinska anstalt numera fullgjort det dem lämnade uppdraget
att gemensamt utreda frågan om möjligheterna att överflytta vissa
arbetsuppgifter från nämnda anstalt till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier ävensom därmed sammanhängande spörsmål.
Det av myndigheterna avgivna betänkandet med förslag i ämnet innebär i
huvudsak, att enklare diagnostiska undersökningar, i regel av rutinmässig
karaktär, skall decentraliseras från anstalten till nyssnämnda laboratorier.
Fn förutsättning härför har ansetts vara, att den veterinära personalen vid
dessa erhåller viss vidareutbildning. Därjämte har utredningen funnit en
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
ökning av det statliga bidraget till laboratorierna nödvändig för att den
ifrågasatta decentraliseringen skall kunna genomföras. För att skapa bättre
stadga åt verksamheten vid laboratorierna har slutligen föreslagits, att ett
särskilt reglemente för dessa skall fastställas. Utredningens förslag har i
stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Vad i ärendet förekommit ger vid handen, att det totala antalet undersökningar,
som årligen utföres vid anstalten, under senare år visat en avsevärd
nedgång, framför allt till följd av att kastsjuke- och hönstyfusdiagnostiken
decentraliserats till hushållningssällskapens veterinärmedicinska
laboratorier. Till avsevärd del hänför sig nedgången sålunda till relativt
enkla rutinundersökningar. Å andra sidan har de mera komplicerade
uPP§ifterna samtidigt ökat. Arbetsbördan är därför fortfarande av sådan
omfattning, att den hindrar anstalten från att ägna önskvärd uppmärksamhet
åt vissa delar av dess verksamhetsområde. Sålunda har anstaltens uppgifter
i fråga om den vetenskapliga forskningen hittills fått stå tillbaka, enär
personalen icke i tillräcklig grad kunnat frigöras för forskningsändamål.
Olägenheten härav torde framstå desto klarare, om man betänker, att möjligheterna
till att effektivt bekämpa de olika husdjurssjukdomarna i hög
grad beror på den veterinärmedicinska forskningens resultat.
I likhet med utredningen finner jag det vara nödvändigt, att åtgärder
vidtages för att råda bot på nu angivna förhållande. Härvid synes två
vägar stå öppna. Den ena är att öka anstaltens personal liksom även dess
materiella resurser i sådan utsträckning, att erforderliga möjligheter till
vetenskaplig forskning skapas. Den andra utvägen att nå detta syfte är
den, som utredningen närmast haft att överväga, nämligen att överflytta
ytterligare en del av de på anstalten ankommande undersökningarna på
hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. Vid valet
mellan dessa båda alternativ är till en början att märka, att en utvidgning
av anstalten för att få avsedd verkan torde komma att nödvändiggöra en
betydligt större ökning av utgifterna för det allmänna än vad som skulle
följa av en decentralisering av vissa undersökningar till nämnda laboratorier.
Vidare bör beaktas, att en eventuell utbyggnad av anstaltens resurser
icke torde kunna genomföras på en gång ntan först så småningom, medan
en decentralisering på sätt nyss nämnts kan få en omedelbar effekt. Sistnämnda
förhållande synes enligt min mening böra tillmätas stor betydelse,
då de nu avsedda åtgärderna bör komma till stånd snarast möjligt.
Enbart dessa skäl torde sålunda vara tillräckliga för att man bör stanna
för det andra alternativet. Härtill kommer emellertid flera andra omständigheter.
Bland annat måste det, såsom i flera remissutlåtanden framhållits,
ur beredskapssynpunkt anses önskvärt, att åtminstone en viss decentralisering
av ifrågavarande undersökningar äger rum. Vidare bör man
icke underskatta värdet av den personliga kontakt mellan uppdragsgivare
och uppdragstagare, som endast torde stå att få vid en decentraliserad
undersökningsverksamhet.
Den största fördelen med en överflyttning av vissa undersökningar till
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
15
hushållningssällskapens laboratorier torde dock vara, att därigenom skapas
garantier för att verksamheten vid dessa kan upprätthållas även i fortsättningen.
Såsom framgår av vad som tidigare anförts i ärendet har nämligen
sagda laboratoriers arbetsuppgifter i avsevärd grad minskats genom
att tuberkulos- och kastsjukebekämpandena nu är i det närmaste slutförda.
Därest laboratorierna icke tillföres andra arbetsuppgifter, uppkommer därför
risk för att de blir nödsakade att upphöra med sin verksamhet. Det
lokala intresset av att laboratorierna skall bestå är givetvis stort, men
även ur det allmännas synpunkt måste det anses angeläget, att de icke nedlägges.
Jag syftar härvid bland annat på det förhållandet, att — såsom jämväl
utredningen framhållit — den fortsatta kontrollen av kastsjukan samt
det nyligen påbörjade bekämpandet av de smittsamma juverinflammationerna
torde förutsätta tillgång till ifrågavarande laboratorier för att kunna
effektivt genomföras. Likaså torde laboratorierna vara nödvändiga för att
bekämpandet av andra viktiga kreaturssjukdomar av större ekonomisk betydelse
för framtiden skall kunna föras med framgång.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag mig i likhet med
remissinstanserna böra tillstyrka utredningens förslag, att vissa av de undersökningar,
som för närvarande u tf öres vid veterinärmedicinska anstalten,
skall överflyttas till sällskapens laboratorier.
Jag övergår härefter till detaljerna i utredningens förslag.
Vad först angår frågan om vilka arbetsuppgifter som bör övertagas av de
lokala laboratorierna, kan jag ansluta mig till vad utredningen anfört i ämnet.
Förutom vissa fältundersökningar på uppdrag av veterinärstyrelsen för
att utreda förekomst och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar torde
sålunda böra komma i fråga endast enklare diagnostiska och andra undersökningar
av mera rutinmässig karaktär i samband med det lokala bekämpandet
av särskilt angivna husdjurssjukdomar eller på uppdrag av myndigheter
och enskilda. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka
att den uppräkning av olika arbetsuppgifter, som utredningen gjort, varken
bör fattas såsom fullständig eller såsom en förteckning över undersökningar,
som ovillkorligen skall kunna utföras av alla de laboratorier, varom fråga
är. Hänsyn måste nämligen enligt min mening tagas till att laboratoriernas
resurser kan variera i icke ringa utsträckning. Dessa synpunkter torde emellertid
få beaktas vid den närmare utformningen av reglementet för laboratorierna
på så sätt, att en mera allmän formulering användes vid angivandet
av laboratoriernas åligganden. I övrigt torde jag här endast behöva beröra
det av medicinalstyrelsen framförda önskemålet, att laboratoriernas skyldighet
att verkställa fältundersökningar ej blott skall gälla i fråga om förekomst
och spridning av smittsamma kreaturssjukdomar utan även rörande
s. k. födoämnesförgiftningar. För min del bar jag icke något att erinra mot
en sådan utvidgning av laboratoriernas arbetsuppgifter. Föreskrift därom
bör intagas i nyssnämnda reglemente.
En decentralisering av de sålunda angivna arbetsuppgifterna torde medföra
en lämplig avlastning för veterinärmedicinska anstalten. Såsom styrel
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
sen för statens institut för folkhälsan framhållit, kommer emellertid laboratoriernas
ökade verksamhet att innebära att även institutet befrias från vissa
undersökningar, t. ex. bakteriologiska vattenanalyser och undersökningar
avseende animalisk livsmedelskontroll.
Såsom redan nämnts förutsätter den nu föreslagna decentraliseringen, att
de tio laboratorier, som för närvarande drives av hushållningssällskapen,
skall fortsätta sin verksamhet. Detta torde också bli möjligt, om laboratorierna
får de arbetsuppgifter, som angivits i det föregående. Å andra sidan kan,
såsom lantbruksstyrelsen påpekat, icke för närvarande bedömas huruvida
den utvidgning av verksamheten, som decentraliseringen innebär, kommer
att kunna tillförsäkra laboratorierna full sysselsättning under någon längre
tid. Att jag här uttalat mig för att dessa icke skall nedläggas utan fortsätta
sin verksamhet, betyder därför icke något slutligt ställningstagande till frågan,
huruvida de samtliga bör äga bestånd för all framtid eller ej. Av samma
skäl bör, i överensstämmelse med vad utredningen själv uttalat, spörsmålet
om inrättandet av nya laboratorier liksom även utbyggandet av vissa
laboratorier till s. k. centrallaboratorier bli beroende av den framtida utvecklingen.
Att nu, såsom i några yttranden ifrågasatts, uppgöra en allmän
plan härför torde således icke böra komma i fråga. Vidare följer av vad nyss
sagts, att de från vissa håll framförda önskemålen om laboratorier i Göteborg
och Norrland åtminstone icke för närvarande bör föranleda någon åtgärd
från Kungl. Maj :ts sida. Jag vill emellertid samtidigt framhålla, att jag
förutsätter, att veterinärstyrelsen följer utvecklingen och, då så kan anses
påkallat, till behandling upptar frågan om i vad mån de nuvarande laboratoriernas
antal kan minskas eller nya sådana bör tillkomma. I sistnämnda
hänseende synes uppmärksamhet icke minst böra ägnas de norrländska intressena.
Vad härefter angår riktlinjerna för laboratoriernas organisation synes
enighet råda om att laboratorierna alltjämt bör vara knutna till vederbörande
hushållningssällskap liksom även att den nämnd, som redan nu finns
för det närmare överinseendet av laboratorieverksamheten, bör bibehållas.
För min del hyser jag samma åsikt. Jag har icke heller något att erinra
mot utredningens förslag i fråga om nämndens sammansättning. I motsats
till vad som föreslagits i några remissyttranden finner jag det sålunda icke
erforderligt att föreskriva, att länsveterinären skall vara självskriven ledamot
av nämnden. Man torde emellertid kunna utgå från att denne liksom
hittills i de flesta fall ändå kommer att insättas i nämnden. Ej heller synes
påkallat att föreskriva, att sällskapets sekreterare skall kallas till nämndens
sammanträden vare sig han är ledamot av denna eller ej. Nämnden bör således
bestå av chefveterinären samt högst fem ledamöter, av vilka högst fyra
skall utses av förvaltningsutskottet och en av veterinärstyrelsen. Omfattar
laboratoriets verksamhetsområde även annat hushållningssällskap, bör dessutom
varje sådant sällskaps förvaltningsutskott äga utse ytterligare en ledamot.
Enligt vad bland andra lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens
förbund uttalat, bör denne få samma ställning som övriga ledamöter och
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
17
icke, såsom utredningen ansett, ha rösträtt endast i frågor av betydelse
för det område, han representerar. Att avgöra när sådana frågor föreligger,
torde nämligen icke sällan möta svårigheter. Vad slutligen angår nämndens
befogenheter har från en del håll gjorts anmärkningar mot utredningens förslag
härutinnan. Man har bland annat ansett, att de befogenheter, som av utredningen
tillagts nämnden, på några punkter i stället bör tillkomma förvaltningsutskottet,
t. ex. att antaga och entlediga extra personal, att inge ansökan
om statsbidrag in. m. Enligt min mening synes det finnas ett visst
fog för dessa anmärkningar. Det torde emellertid lämpligen få ankomma på
Kungl. Maj :t att taga ställning till dessa spörsmål i samband med att reglemente
utfärdas för laboratorierna.
Som utredningen framhållit torde det undantagsvis kunna bli fråga om att
använda ett kommunalt laboratorium eller liknande som provinslaboratorium.
Frågan om vilka bestämmelser som i dylikt fall bör gälla torde få avgöras,
då en sådan anordning blir aktuell.
Utredningen har framhållit, att den vid ifrågavarande laboratorier tjänstgörande
veterinärpersonalen icke genomgående har de kunskaper och den
erfarenhet, som måste anses erforderliga för att de i det föregående omförmälda
arbetsuppgifterna skall kunna övertagas av laboratorierna. Men hänsyn
härtill och då det även vid nyanställning torde möta svårigheter att
erhålla veterinärer med en utbildning, som motsvarar kraven, delar jag utredningens
uppfattning, att sagda personal bör beredas tillfälle till kompletterande
utbildning. Vad utredningen anfört i fråga om anordnandet
av sådan vidareutbildning har icke mött invändningar från remissinstanserna
och föranleder ej heller någon erinran från min sida. Såsom utredningen
föreslagit torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera, efter framställning
av veterinärstyrelsen i samråd med styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, meddela närmare föreskrifter rörande denna utbildning.
I ett par remissutlåtanden har anförts annan mening än utredningens
beträffande kostnaderna för utbildningen. Lantbruksstyrelsen synes sålunda
för sin del mena, att samtliga dessa kostnader bör bestridas av särskilda
medel, medan statskontoret anser desamma böra gäldas av hushållningssällskapen.
För egen del finner jag den av utredningen gjorda uppdelningen
väl avvägd. Rese- och traktamentskostnaderna för deltagarna i utbildningen
bör sålunda bestridas ur det anslag, jag i det följande kommer att föreslå,
medan kostnaderna för lön under utbildningstiden torde få utgå från sällskapens
allmänna anslag. Vad nu sagts beträffande vidareutbildning av veterinärpersonal
torde i tillämpliga delar böra gälla även för det fall, att sådan
utbildning befinnes erforderlig för den övriga personalens del.
Jag bar icke heller något att erinra mot utredningens andra förslag rörande
personalen vid laboratorierna. Bland annat bör således en allmän
föreskrift utfärdas om att av hushållningssällskap anställd veterinär, som
kompetcntförklarats av veterinärstyrelsen, må för sin tjänstgöring räkna
tjänstår lika med civila veterinärer i statens tjänst. Att utöver kompetent2
llihang till riksdagens protokoll 1033. K) samt. Nr 11 — 14.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
förklaringen fordra, att veterinärstyrelsen särskilt skall ha godkänt de med
tjänsten förenade anställningsvillkoren synes knappast behövligt med hänsyn
till att det för statsbidrag skall fordras, att veterinärstyrelsen prövat att
laboratoriet organiserats och verksamheten där bedrives i enlighet med de
angivna riktlinjerna. Vid tillsättandet av veterinär befattningshavare bör
vidare i tillämpliga delar iakttagas de bestämmelser, som gäller för tillsättning
av befattningshavare i allmänhet vid hushållningssällskapen. Dock bör
uppenbarligen de befogenheter, som enligt nämnda bestämmelser tillkommer
lantbruksstyrelsen, i stället utövas av veterinärstyrelsen. Det sagda innebär,
att sistnämnda styrelse skall äga att av kompetenta sökande uppsätta
tre på förslag i den ordning, i vilken de anses böra ifrågakomma, samt
att laboratoriets huvudman, d. v. s. vederbörande hushållningssällskap, därefter
har att utse en av dem. Likaså bör den tekniska personalen tillsättas
enligt de grunder, som gäller för befattningshavare i motsvarande lönegrad
vid sällskapen.
I övrigt vill jag i detta sammanhang blott framhålla afl det, såsom utredningen
anfört, bör ankomma på veterinärstyrelsen att utfärda sådana föreskrifter
beträffande tjänstgöringen vid laboratorierna, som icke bör inflyta
i reglementet för dessa.
I fråga om finansieringen av laboratoriernas verksamhet har utredningen
utgått från att det hittills tillämpade systemet skall gälla även i fortsättningen,
d. v. s. att verksamheten i första hand skall grundas på inkomster
från allmänna sjukdomsbekämpanden samt därutöver på ett fast statligt
bidrag. Så gott som samtliga remissinstanser har delat denna uppfattning
eller i vart fall icke uttalat sig däremot. I ett par yttranden, bland annat
i det som avgivits av hushållningssällskapens förbund, har emellertid ett annat
alternativ ifrågasatts, nämligen att i stället för det fasta bidraget till laboratorierna
skall utgå bidrag till avlöning av laboratoriernas föreståndare,
chefveterinärerna, som i samband därmed skall uppföras på sällskapens personalförteckningar.
Det torde icke kunna bestridas, att detta förslag har åtskilligt
som talar för sig. Framför allt skulle nämnda befattningshavare
därigenom få en tryggare ställning än de med nuvarande anställningsvillkor
har. Man torde därför kunna räkna med att förslagets genomförande skulle
öka möjligheterna att förvärva och behålla väl kvalificerad personal på
dessa befattningar. Emellertid måste man enligt min mening i nuvarande
läge iakttaga stor försiktighet, då det är fråga om att inrätta nya tjänster.
I förevarande fall tillkommer dessutom, såsom jag i det föregående framhållit,
att man nu icke kan avgöra, om samtliga de ifrågavarande laboratorierna
bör bestå för framtiden. Under sådana omständigheter finner jag
mig i vart fall icke för närvarande kunna tillstyrka det nu angivna förslaget.
Någon ändring av det nuvarande systemet för finansiering av laboratoriernas
verksamhet bör alltså icke ske enligt min mening. Vad härefter angår
storleken av det fasta bidraget blir denna givetvis beroende av hur stora
inkomster laboratorierna kan väntas få av de olika undersökningar, som
avses skola utföras där. För sin del har utredningen kommit till det resulta
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
19
tet, att dessa inkomster icke torde bli så stora, att laboratorierna blir självförsörjande.
Fastiner har utredningen på grund av att en avsevärd del av
det ekonomiska underlaget för laboratorierna bortfallit genom tuberkulosens
och kastsjukans tillbakaträngande samt med hänsyn till penningvärdets fall
funnit en ökning av det fasta bidraget erforderlig. Ä andra sidan har statskontoret
föreslagit, att undersökningsavgifterna skall höjas i sådan omfattning,
att statsbidraget icke behöver ökas. För min del anser jag, att åtminstone
i första hand en viss ökning av statsbidraget bör komma i fråga.
Därvid vill jag erinra om alt de i årets statsverksproposition (p. 78 och 80)
äskade anslagen till åtgärder mot tuberkulos och mot smittsam kastning
hos nötkreatur med tillhopa 175 000 kronor understiger medelsanvisningen
för ändamålen för innevarande budgetår.
Utredningen har föreslagit, att det fasta bidraget skall höjas till 30 000
kronor för ett vart av de laboratorier, som utför fullständiga diagnostiska
undersökningar, och till 20 000 kronor för varje icke fullt utbyggt laboratorium.
Även jag finner det motiverat att göra bidragets storlek beroende av
om vederbörande laboratorium är fullt utbyggt eller ej. Jag har därför icke
något att erinra mot förslaget i denna del. Däremot är jag icke beredd att
förorda en så stor höjning av bidragsbeloppen som ifrågasatts. Vad utredningen
anfört till stöd för sitt förslag i ämnet torde nämligen enligt min mening
grunda sig på alltför osäkra beräkningar. Närmare uppgifter saknas
sålunda både i fråga om det hittillsvarande ekonomiska resultatet av laboratoriernas
verksamhet och i fråga om vad detta resultat kan väntas bli
efter genomförandet av de nu framlagda förslagen. Ytterligare upplysningar
på dessa punkter har icke heller varit möjliga att få. Under sådana omständigheter
anser jag, att man tills vidare och i vart fall för år 1953 bör
kunna bestämma bidraget till lägre belopp än vad utredningen ansett sig
böra föreslå. För min del vill jag därför förorda, att bidraget skall utgå med
20 000 respektive 15 000 kronor för nämnda år. Jag förutsätter emellertid
härvid, att frågan om bidragsbeloppens storlek skall upptagas till förnyad
prövning, så snart man mera säkert kan bedöma, vilken inverkan de nu föreslagna
åtgärderna kommer att få beträffande laboratoriernas ekonomiska
ställning.
Då man enligt utredningen kan räkna med att under året högst sex av
de tio laboratorierna skall kunna anses fullt utbyggda, behöver sålunda för
ifrågavarande bidrag beräknas (0 X 20 000 -j- 4 X 15 900 =) 180 000 kronor.
Härutöver bör emellertid upptagas ett särskilt belopp till täckande av
kostnaderna för resor och traktamenten till personal, som skall deltaga i
lörut omförmälda vidareutbildning. För delta ändamål torde böra beräknas
högst 20 000 kronor. Anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier bör alltså för nästa budgetår uppföras
med (180 000 -j- 20 000 =) 200 000 kronor. Eftersom varje laboratorium
för närvarande åtnjuter ett bidrag å 10 000 kronor, innebär detta en ökning
av medelsbehovet med (200 000 — 100 000 =) 100 000 kronor.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
Vad slutligen angår veterinäravdelningarna hos Stockholms läns och
stads samt Uppsala läns hushållningssällskap har dessa icke närmare berörts
av utredningen i förevarande sammanhang, eftersom det för närvarande
icke bedrives någon laboratorieverksamhet i nämnvärd omfattning
vid dessa avdelningar. Häremot har vissa remissinstanser, främst från sagda
båda län, gjort anmärkning och bland annat uttalat, att bidrag borde kunna
utgå även i dylika fall. Med hänsyn till att dessa avdelningar kommer att
bli sysselsatta med kastsjukebekämpandet även under innevarande år, synes
bidragsfrågan icke behöva upptagas till prövning förrän i samband med
anslagsäskandena för år 1954. Såsom utredningen anfört bör dock den i det
föregående föreslagna allmänna bestämmelsen om rätt till tjänstårsberäkning
gälla jämväl beträffande veterinär hos hushållningssällskap, som icke
anordnat laboratorium eller som bedriver laboratorieverksamhet i allenast
begränsad omfattning.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda reglemente för hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier ävensom de övriga
föreskrifter, som vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag
må befinnas erforderliga.»
Utskottet.
De förslag, som Kungl. Maj:t framlagt i förevarande proposition, synes
utskottet vara väl ägnade att å ena sidan avbörda statens veterinärmedicinska
anstalt en del arbetsuppgifter av rutinnatur och å andra sidan skapa
bättre förutsättningar för den fortsatta verksamheten vid hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier.
I fråga om laboratoriernas arbetsuppgifter har utskottet icke något att
erinra mot departementschefens uttalanden. Såsom departementschefen
framhållit torde dessa arbetsuppgifter göra det möjligt för de tio laboratorier,
som för närvarande drives av hushållningssällskapen, att fortsätta sin
verksamhet. Utskottet har i detta sammanhang uppmärksammat spörsmålet,
huruvida antalet laboratorier framdeles kan behöva minskas eller nya
sådana bör tillkomma. I anledning härav vill utskottet understryka departementschefens
uttalande, att veterinärstyrelsen bör följa utvecklingen och,
då så kan anses påkallat, upptaga denna fråga till behandling. Med beaktande
av att det för närvarande icke finns några veterinärbakteriologiska
laboratorier norr om Västerås, synes det utskottet särskilt angeläget, att veterinärstyrelsen
vid en eventuell omprövning kommer att ägna speciell uppmärksamhet
åt de norrländska intressena härvidlag.
Vad härefter angår riktlinjerna för laboratoriernas organisation och vidareutbildningen
av den veterinära personalen vid dessa biträder utskottet de
förslag, som framlagts i propositionen.
Beträffande finansieringen av laboratoriernas verksamhet delar utskottet
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
21
Kungl. Maj :ts uppfattning att det hittills tillämpade systemet skall gälla
även i fortsättningen. Detta innebär, att verksamheten i första hand skall
bekostas av inkomster från allmänna sjukdomsbekämpanden samt därutöver
av ett fast statligt bidrag. I fråga om statsbidragets storlek har Kungl. Maj :t
med hänsyn till de alltför osäkra beräkningsgrunder, som för närvarande
föreligger, frångått utredningens förslag och tills vidare förordat lägre bidragsbelopp
än utredningen föreslagit för verksamheten. Utskottet ansluter
sig för sin del till Kungl. Maj :ts hemställan, som innefattar att årligen 20 000
kronor skall utgå till laboratorium, som utför fullständiga diagnostiska undersökningar,
och 15 000 kronor till varje icke fullt utbyggt laboratorium. I
likhet med departementschefen förutsätter utskottet emellertid, att frågan
om bidragsbeloppens storlek skall upptagas till förnyad prövning, så snart
man mera säkert kan bedöma, vilken inverkan de nu föreslagna åtgärderna
kommer att få beträffande laboratoriernas ekonomiska ställning.
Den i propositionen framlagda anslagsberäkningen har — liksom Kungl.
Maj :ts framställning i övriga tidigare ej berörda delar — icke givit utskottet
anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) medgiva, att vissa av statens veterinärmedicinska anstalts
arbetsuppgifter må i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i det föregående, överflyttas
till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier;
2)
å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln
till Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Bidrag till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier anvisa ett anslag av
200 000 kronor.
Stockholm den 10 april 1953.
På jordbruksutskottets vägnar:
* L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Jon Jonsson, Näslund, Eskilsson,
Bertil Andersson, Einar Persson, Mossberger, William Ohlsson, Sigfrid
Larsson och Johan Persson; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö*, Andersson i Hyssna,
Antby och Pettersson i Dahl, fru Eriksson i Hallstahammar samt herrar
Ekdahl*, Agerberg, Utbult*, Lindström* och Stenberg*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:150 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande Sveriges anslutning till Europeiska växtskyddsorganisationen m. m. a1 i texten