Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

1953-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1953:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 2—3.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

med förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna, nr 98

i första kammaren av herrar Fahlander och Osvald och nr 126 i andra

kammaren av herr Dickson, hemställes, »att riksdagen måtte besluta att

som vilande grundlagsändring antaga sådan ändring av 12 § regeringsformen,

att efter dess första moment införes ett tillägg ungefär så lydande:

''Under förbehåll av riksdagens samtycke äger Konungen ingå ävenledes

sådan överenskommelse med främmande makter, som innebär ömsesidiga

begränsningar av hittills gällande suveränitetsrättigheter, såvida detta erfordras

för att upprätta överstatliga organ, vilka ha till uppgift att skapa

och vidmakthålla fred, rättvisa och säkerhet’.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Förevarande motioner äro i fråga om yrkande och i allt väsentligt även

i fråga om motivering lika lydande med två vid 1950 års riksdag väckta,

till konstitutionsutskottet hänvisade motioner (I: 126 och II: 148).

I sitt avstyrkande utlåtande (nr 8) över sist nämnda motioner tog konstitutionsutskottet

först till behandling upp frågan om införande i de

svenska grundlagarna av en deklaration liknande den, som förekommer i

vissa nyare europeiska författningar, om vårt lands beredvillighet till sådana

begränsningar av suveräniteten, som äro nödvändiga för att skapa en

fredlig internationell ordning. Då emellertid våra grundlagar sakna uttalanden

om målsättningen för statens verksamhet, fann konstitutionsutskottet

att införandet av en sådan deklaration i regeringsformen skulle innebära

upptagande av ett helt främmande element i vår författning. Vårt

lands politik och hållning till hittillsvarande internationella organisationer

borde icke, uttalade utskottet, kunna giva anledning till tvivelsmål rörande

Sveriges vilja att på alla sätt främja en utveckling syftande till internationell

fred och säkerhet. Av denna anledning ansåg utskottet, att det ej heller

förelåg något praktiskt behov av en sådan förklaring.

Motionerna syntes emellertid utskottet också ha ett vidare syfte. Genom

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 saml. 2 avd. Nr 2—3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

det i dem föreslagna tillägget till § 12 regeringsformen skulle nämligen givas

möjlighet att i visst framtida läge åstadkomma en revision av våra

konstitutionella förhållanden utan formell grundlagsändring. I denna fråga

erinrade utskottet om att några grundlagsmässiga hinder ej funnits för

Sveriges anslutning till Förenta Nationerna. Utskottet uttalade vidare, att

om det i framtiden skulle komma till stånd en överstatlig organisation,

som påkallade en mera genomgripande omgestaltning av våra författningsförhållanden,

en sådan revision borde äga rum i enlighet med författningens

bestämmelser för grundlagsändring och icke genom en överenskommelse

med stöd av ett sådant fullmaktsstadgande, som motionärerna önskade infört

i § 12 regeringsformen. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl.

Maj :t hade sin uppmärksamhet fästad på ifrågavarande spörsmål.

Riksdagen avslog motionerna i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan.

I de nu till behandling föreliggande motionerna ha ej anförts några skäl

till ett förändrat ståndpunktstagande från riksdagens sida. Då, enligt utskottets

uppfattning, ej heller några andra omständigheter av sådan beskaffenhet

äro för handen, får utskottet, under hänvisning till sitt tidigare uttalande

i ämnet, hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1953.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Karl August Johanson, Elmgren*,

Gustav Emil Andersson, Hällgren, Fritiof Karlsson, Damström, Boman,

Georg Pettersson och Bergström*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård*, von

Friesen*, Norén, Håstad, Swedberg*, Spångberg, Jonsson i Haverö, Larsson

i Julita och Hamrin.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

3

Särskilt yttrande av herr Håstad.

I likhet med utskottets övriga ledamöter har jag röstat för motionernas

avstyrkande. I anslutning till den reservation, som jag avgav när de ovan

nämnda motionerna 1950 behandlades, vill jag anföra följande:

Motionärernas yrkande innebär, att varje svenskt beslut om överlåtelse

av suveränitet på överstatliga organ skall kunna fattas i samma ordning

som enligt RF § 12 gäller i fråga om överenskommelse med främmande

makt, d. v. s. genom ett enkelt godkännande från riksdagens sida. Det är

inte tänkbart att kunna förorda denna beslutsform. I den mån en suveränitetsöverlåtelse

till förmån för överstatliga organ skulle innefatta något som

strede mot rikets grundlagar, ha konung och riksdag att tillse att ifrågavarande

beslut tillkommer i grundlagsenlig ordning, d. v. s. genom ändring

av hithörande författningsstadganden. Med hänsyn till möjligheten att

snabbt upplösa andra kammaren behöva grundlagsändringar om så krävs

icke medföra någon längre tidsutdräkt, helst sedan urtimabegreppet genom

1949 års grundlagsändringar försvunnit ur svensk statsrätt och en efter

nyval till andra kammaren omedelbart sammanträdande riksdag definitivt

kan antaga vilande förslag till grundlagsändringar. Emellertid kan man icke

förbise att fall kunna tänkas uppstå, då yttre omständigheter — särskilt

sådana, på vilka Sverige inte kan utöva inverkan — göra det önskligt eller

rent av nödvändigt att ett beslut om suveränitetsöverlåtelse, även om denna

skulle göra intrång på svenska grundlagsbud, träffas i annan ordning än

som föreskrives för grundlagsändringar. Man kan erinra om att 1815 års

riksakt, som reglerade den svensk-norska unionen, godkändes av riksens

ständer genom ett enda beslut, likaså Sveriges anslutning 1946 till Förenta

Nationerna, trots att de förpliktelser som Sverige därigenom åtog sig kolliderade

eller kunna kollidera med grundlagsstadganden. Vidare kan hänvisas

till att folkrättens förhållande till statsrätten sedan länge varit svävande.

Enligt min mening skulle det likväl stå i strid mot den svenska författningens

grundläggande principer att stadga ett sådant förfarande vid

suveränitetsöverlåtelser, att alla dylika, oavsett om de bröte mot grundlagsbud

eller icke och oberoende av om tvingande yttre skäl förelåge eller ej,

skulle kunna beslutas på samma okvalificerade och enkla sätt som då en

vanlig överenskommelse med främmande makt skall godkännas av riksdagen.

Stort intresse erbjuder den lösning av hithörande spörsmål, varom partierna

i Danmark enats i sammanhang med den där förestående författningsrevisionen.

Enligt förslaget skall suveränitetsöverlåtelse där kunna beslutas

av riksdagen med 5/6 majoritet, alltså en mycket stark kvalificerad

majoritet, eller subsidiärt, om blott enkel majoritet uppnåtts i riksdagen

men regeringen förordar suveränitetsöverflyttningen, genom folkomröstning

under härom angivna betingelser. En revision av § 12 RF i enlighet med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

motionärernas syftemål torde böra ske efter samma principer som i Danmark,

d. v. s. skärpta villkor böra uppställas för dylika beslut, om dessa

skola fattas i annan ordning än såsom grundlagsändringar. Givetvis erfordras

dock sorgfälliga överväganden innan en ändring av den svenska regeringsformen

i angiven riktning företas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.