Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av § 11 i rikdagens år 1952 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning m. m.

1953-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1953:2, Utlåtande i anledning av § 11 i rikdagens år 1952 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av § 11 i rikdagens år 1952 församlade

revisorers berättelse angående verkställd granskning

av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning m. m.

Sedan riksdagens år 1952 församlade revisorers berättelse jämte de i

anledning därav från vederbörande ämbetsverk och myndigheter till Kungl.

Maj :t avgivna utlåtanden och förklaringar hänvisats till statsutskottet,

har enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet

granskningen av revisorernas under § 11 i berättelsen redovisade anmärkningar

hänskjutits till sammansatt stats- och andra lagutskott.

Under § 11 i berättelsen ha revisorerna upptagit vissa anmärkningar

rörande ersättningar av underhållsskyldiga för utgivna bidragsförskott.

I redogörelse för gällande rätt på området framhåller revisorerna att av

bidragsförskottets natur av förskott å oguldet underhållsbidrag följer,

att barnavårdsnämnden har rätt att återkräva utbetalat belopp av den

underhållsskyldige fadern. På grund härav skall nämnden, så snart bidragsförskottet

beviljats, om hans postadress är känd eller kan utrönas, genom

rekommenderat brev eller på annat sätt bevisligen tillställa honom meddelande

om beslutet. För utbetalat bidragsförskott inträder barnavårdsnämnden

till alla delar i moderns rätt mot den underhållsskyldige. Nämnden

har sålunda även rätt att begära införsel samt är över huvud skyldig

att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva beloppet hos

den underhållsskyldige. Om särskilt ömmande omständigheter föreligger

kan emellertid länsstyrelsen på framställning av barnavårdsnämnden eller

den underhållsskyldige medgiva, att återkravsrätten eftergives. I samband

med vissa indrivningsåtgärder bör nämnden även giva modern eller barnavårdsmannen

tillfälle att utkräva den del av underhållsbidraget, som inte

täckes av förskottet.

Sedan reglerna om gottgörelse av statsmedel till kommun, som utgivit

bidragsförskott, berörts, har revisorerna gått att undersöka i vilken mån

barnavårdsnämnderna av de underhållsskyldiga kunnat uppbära ersättning

för utgivna förskott.

Av den utredning härom, som i berättelsen redovisas, må följande återgivas.

Statsverkets kostnader för bidragsförskottsverksamheten har under budgetåret

1951/52 uppgått till 3 476 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. (i samt. 2 avd. Nr 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

Antalet barn, som under år 1950 åtnjutit bidragsförskott, var 4 procent

högre än under år 1949. Det utbetalade beloppet hade samma tid stigit från

7,15 till 7,60 miljoner kronor, innebärande en ökning av bidragsförskottens

belopp med ca 6 procent. Från 1943 till 1950 har utbetalningarna för bidragsförskott

stigit från 4,84 till 7,60 miljoner kronor eller med 60 procent.

I syfte att klarlägga, i vilken omfattning de förskotterade beloppen ersättes

genom inbetalningar från de underhållsskyldiga fäderna, har i vidstående

tablå sammanställts uppgifter, som för tioårsperioden 1940—1950

utvisar dels det antal underhållsskyldiga, som ersatt bidragsförskott, dels

ock det återbetalade beloppet. Det må framhållas, att de givna uppgifterna

även innefattar fall, där bidragsförskott endast delvis ersatts.

Landsbygden

Städerna

Hela riket

Fäder,

som

Fäder,

som

Fäder,

som

ersatt bi-

Återbetalat

ersatt bi-

Återbetalat

ersatt bi-

Återbetalat

dragsför-

belopp

dragsför-

belopp

dragsför-

belopp

skott

skott

skott

År

rS 3

''d s

''d s

>> “

>> «»

>» 5/3

■M

X cn

c/i —1

5 a

££ V}

C/J +-*

3 CU

— C/l

c«

3 a

Antal

el

o .

> >

Kr.

5 &

Antal

Si jg

U>

<u .

> >

Kr.

13 A

Antal

U

V .

> ►

Kr.

3 a

a Ja

rt t-

s?

d u

a fe

*1

* 3

-

1940

6 095

726 584

24

5 726

799 204

29

11 821

1 525 788

27

1943

6 240

—

901 780

36

6 406

—

1 093 483

47

12 646

—

1 995 263

41

1946

5 602

58

912 397

41

7 257

50

1 116 398

43

12 859

53

2 028 795

42

1947

5 238

54

884 281

41

7 516

50

1 170 693

42

12 754

51

2 054 974

42

1948

6 333

54

1 025 235

38

10 456

48

1 419 628

39

16 789

50

2 444 863

38

1949

7 845

60

1 133 919

38

11 366

50

1 643 940

39

19 211

53

2 777 859

39

1950

7 826

59

1 123 810

37

12 504

50

1 861 557

41

20 330

53

2 985 367

39

Som av tabellen framgår har under år 1950 20 330 fäder eller något mer

än hälften av antalet ersättningsskyldiga fäder vid 1950 års slut helt eller

delvis återbetalat bidragsförskottet. Hela antalet för bidragsförskott ersättningsskyldiga

fäder uppgick vid 1950 års slut till 38 204. En närmare undersökning

visar, att av dessa 3 792 eller sålunda ca 10 procent inte anträffats

någon gång under året. Av tablån framgår vidare, att det återbetalade

beloppet under år 1950 utgjorde 2,99 miljoner kronor eller 7 procent mer

än närmast föregående år. Då det totalt utbetalade beloppet för bidragsförskott

uppgick till 7,60 miljoner kronor, stannade sålunda år 1949 ca

4,6 miljoner kronor å det allmänna. I förhållande till det utbetalade beloppet

utgjorde återbetalningarna år 1950 endast 39 procent. Som av tablån

framgår har återbetalningsfrekvensen under de senare åren visat en tendens

att sjunka. Under åren 1943, 1946 och 1947 ersattes sålunda 41 och

42 procent av de utbetalade beloppen, medan under 1948 endast 38 procent

återbetalades. I allmänhet synes det förhållandet föreligga, att på landsbygden

antalet fäder, som fullgör betalningsskyldigheten, är, relativt sett,

större än i städerna, medan i fråga om det ersatta beloppet städerna uppvisar

procentuellt bättre resultat än landsbygden.

Den del av förskotten, som inte återbetalas, stannar som ovan framhållits

på det allmänna. Revisorerna har med hänsyn härtill även verkställt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

3

beräkningar, som utvisar i vilken utsträckning staten och kommunerna

kommit att med hänsyn till av underhållsskyldiga gjorda inbetalningar

slutligt bestrida utgifterna för bidragsförskotten. Uppgifterna för hela riket

framgår av följande uppställning avseende under 1950 utbetalade förskott.

Antal barn med

bidragsförskott

Av barnavårds- nämnderna ut- givna bidragsför- skott kr.

Av underhålls- skyldiga ersatta

bel. i % av utgivna

bidragsförskott

Statsbidrag i % av- utgivna bidrags- förskott

Kommunernas bi- drag i % av

utgivna bidrags- förskott

38 320

7 607 530

39,2

45,6

15,2

I sitt allmänna uttalande har revisorerna anfört, att de redovisade ersättningsbeloppen

— inte minst i betraktande av de synnerligen gynnsamma

arbetsmarknadsförhållanden, som varit rådande — framstår såsom anmärkningsvärt

låga. Ett bättre utnyttjande av de försörjningspliktigas bidragsförmåga

syntes därför revisorerna både möjligt och i hög grad påkallat.

Av vikt vore därför att den av barnavårdsnämnderna bedrivna återkravsverksamheten

inte eftersattes utan upprätthölles i all den utsträckning som

kunde befinnas erforderlig för tillvaratagande av tillgängliga indrivningsmöjligheter

och för säkerställande av ett tillfredsställande indrivningsresultat.

I anslutning till att revisorerna understrukit kravet på effektivitet i indrivningsverksamheten

har de riktat viss kritik mot införselförfarandet

och därvid anfört följande.

»Vad införsellagen beträffar lider denna av påtagliga brister, som försvårar

arbetet för de sökande och bidrar till att den underhållspliktiges

bidragsförmåga inte i full utsträckning tages i anspråk. Sålunda må införsel

beviljas endast i avlöning, pension eller livränta. Ett mycket stort

antal underhållspliktiga fäder har emellertid tillfälligt arbete som försäljare

eller innehar eget yrke, i vilka fall det visat sig nästan omöjligt att utkräva

ersättning av vederbörande. En annan begränsning i lagen är att införsel

inte kan beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning

tidigare än ett år, innan beslutet om införsel meddelats. Särskilt om hänsyn

tages till den lätthet, med vilken en person under längre tid kan hålla sig

undan, innebär denna sistnämnda bestämmelse en avsevärd nackdel. Det

torde kunna ifrågasättas, om inte ifrågavarande tidsgräns bör utsträckas

till exempelvis tre år. Det motiv, som föranlett den nuvarande bestämmelsen,

att äldre fordran skulle ha förlorat karaktären av underhållsfordran

och blivit likställd med vanlig civilrättslig fordran, synes inte tillräckligt

bärande i förevarande sammanhang. Ett av det allmänna förskotterat underhållsbidrag

torde nämligen i detta hänseende böra likställas med utskylder

och offentligrättsliga avgifter, vilka kan göras till föremål för införsel upp

till tre år från det desamma förfallit till betalning. En ytterligare svaghet

i införsellagen är otvivelaktigt att utmätningsman inte är skyldig lämna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

besked om vissa förhållanden, vilka är av vikt för ärendets handläggning.

Sålunda är utmätningsman inte skyldig meddela avslagsbeslut i införselärende

eller meddela sökanden, att den underhållsskyldige slutat sin anställning,

innan ansökan avgjorts. Vissa utmätningsmän återsänder utan

vidare handlingarna i ärendet till sökanden, så snart upplysning erhållits,

att den underhållsskyldige lämnat den anställning, som införselbeslutet avsåg.

Många barnavårdsmän torde därigenom beredas svårigheter att hålla

sig underrättade om läget inom olika införselärenden. Vid den revision av

bl. a. införsellagstiftningen, varom 1945 års riksdag hemställt hos Kungl.

Maj :t, torde åtgärder böra övervägas, som främjar en effektiv återkravsverksamhet.

»

Slutligen har revisorerna påtalat vissa brister i den efterforsknings- och

utredningsverksamhet, som bedrives för utrönande av de underhållspliktigas

vistelse och ekonomiska ställning. I detta sammanhang har revisorerna

uttalat bland annat följande. »Det skulle utan tvekan vara av värde,

om på lämpligt sätt kunde för polismyndigheterna klargöras vikten av att

utredningarna i förevarande fall bedrives med all möjlig skyndsamhet liksom

att uppgifterna i rapporterna kontrolleras. En annan fråga av betydelse

i detta sammanhang är, om inte den efterlysningsverksamhet, som f. n.

bedrives genom socialstyrelsens försorg, på något sätt kunde göras effektivare.

»

»För främjande av ett gott indrivningsresultat är givetvis av vikt, att inte

blott vederbörande exekutiva myndigheter utan även andra statliga organ

lämnar barnavårdsmyndigheterna verksamt stöd i indrivningsförfarandet.

Särskilt torde därvid böra uppmärksammas, att möjligheten till återkrav

numera starkt beskurits genom arbetsmarknadsmyndigheternas åtgärd att

av sekretesskäl vägra lämna underrättelse om underhållsskyldigs arbetsplats,

där sådan erhållits genom den offentliga arbetsförmedlingen. En

ändring i detta förhållande torde böra övervägas.»

Utlåtande har avgivits av socialstyrelsen (Del II, s. 72—77), som delar

revisorernas uppfattning om att barnavårdsnämndernas återkravsverksamliet

många gånger brister i effektivitet. Styrelsen erinrar om att riksdagen

i skrivelse till Konungen den 19 juni 1948 (nr 332) ifrågasatt förbättring

av kontrollen över barnavårdsmäns och barnavårdsnämnders befattning

med återkravsärenden genom att underställa densamma socialstyrelsen.

Sedan styrelsen nämnt att berörda skrivelse ännu icke föranlett någon

Kungl. Maj:ts åtgärd har styrelsen anfört bland annat:

Styrelsen vill ånyo framhålla, att det är angeläget, att frågan om tillsynen

över bidragsförskottsverksamheten snarast möjligt erhåller en tillfredsställande

lösning. En effektiv tillsyn blir så mycket mera angelägen

som bidragsförskotten, såsom tidigare nämnts, efter den höjning av be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

loppen, som beräknas komma till stånd den 1 juli 1953, komma att innebära

betydande kostnader för det allmänna. Bidragsförskottslagen innehåller

icke någon föreskrift, som ger statlig myndighet möjlighet eller

skyldighet alt utöva tillsyn över kommunernas sätt att handhava verksamheten.

Endast i samband med prövningen av ansökan om statsbidrag äger

länsstyrelse i efterhand utöva viss kontroll. Socialstyrelsen har icke ens

instruktionsenliga befogenheter att lämna råd och anvisningar rörande

handhavande av lagen. Styrelsens enda i lag eller författning reglerade

befogenhet i fråga om bidragsförskotten är att lämna statens socialvårdskonsulenter

anvisningar och föreskrifter vid utövandet av deras rådgivande

och upplysande verksamhet beträffande barnavårdsnämnds förpliktelser på

detta område. Det torde vara självfallet, att styrelsens möjligheter att fullgöra

denna uppgift på ett tillfredsställande sätt måste vara begränsade,

då styrelsen saknar möjlighet och befogenhet att mera lokalt följa lagstiftningens

tillämpning och att skaffa sig erforderlig kännedom om verksamhetens

handhavande i övrigt.

Enligt styrelsens uppfattning böra de myndigheter, länsstyrelserna och

socialstyrelsen, vilka i vissa andra avseenden ha att övervaka barnavårdsnämndernas

verksamhet, erhålla motsvarande befogenheter beträffande

bidragsförskottsverksamheten. Ett centralt tillsynsorgan skulle även få

möjligheter att överblicka och bilda sig en uppfattning om effektiviteten

av de tvångsmedel och andra åtgärder, som kunna anlitas vid förskottens

återkrävande, och att i förekommande fall taga de initiativ till en förbättring,

som kunna visa sig erforderliga.

Ehuru styrelsen sålunda saknar befogenheter beträffande bär ifrågavarande

verksamhet, har styrelsen icke kunnat underlåta att på skilda sätt

vidtaga vissa åtgärder för att söka åstadkomma en förbättring i berörda

avseeende. Barnavårdsnämnder och barnavårdsmän, som i allt större utsträckning

vända sig till styrelsen för att i enskilda fall erhålla råd och

upplysningar, ha erhållit erforderligt bistånd. Upplysningsverksamheten i

denna del har sålunda intensifierats under senare år. Någon ytterligare

utvidgning av denna verksamhet är dock icke möjlig med den begränsade

arbetskraft, som inom socialstyrelsens barnavårdsbyrå kan disponeras för

dessa och näraliggande uppgifter inom den allmänna barnavården. En upplysande

och rådgivande verksamhet har även bedrivits i samband med (ten

kursverksamhet för ledamöter i barnavårdsnämnder och för barnavårdsmän,

som bl. a. av länens socialvårdsförbund bedrivits på skilda orter inom

landet. Därjämte har styrelsen i sin publikationsserie Råd och anvisningar

i socialvårdsfrågor, vilken tillställts samtliga barnavårdsnämnder och flertalet

barnavårdsmän, lämnat detaljerade anvisningar om hur verksamheten

med återkrav av bidragsförskott skall bedrivas. Tillämpningen av bidragsförskottslagen

har även upptagits till diskussion vid socialstyrelsens årliga

konferenser med statens socialvårdskonsulenter.

Socialstyrelsen har slutligen i förklaringen i huvudsak biträtt vad revisorerna

anfört om brister i efterforsknings- och utredningsverksamheten beträffande

återkravsärenden.

Utskottet.

Frågan om effektivisering av den återkravsverksamhet, som åligger barnavårdsnämnderna

i fråga om utbetalade bidragsförskott, har tidigare vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

upprepade tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Revisorerna ha senast

i sin 1948 avgivna berättelse påtalat resultaten av barnavårdsnämndernas

ifrågavarande indrivningsverksamhet.

När revisorerna nu återupptagit spörsmålet om de underhållsskyldigas

återbetalning av utgivna förskott, har ett utförligt siffermaterial redovisats

till belysning av problemet. Härav framgår, bland annat, att återbetalningsfrekvensen

visat en tendens att sjunka. 1950 återbetalades 39 procent

av det förskotterade beloppet. Under åren 1946 och 1947 ersattes 42 procent.

Det framgår vidare, att under 1950 53 procent av antalet ersättningsskyldiga

fäder över huvud taget gjort återbetalningar, som helt eller delvis

täckt de förskotterade beloppen.

Den av revisorerna förebragta utredningen ger enligt utskottets mening

klart belägg för revisorernas uppfattning att bidragsförskotten icke ersättas

i tillfredsställande omfattning. De redovisade ersättningsbeloppen äro

anmärkningsvärt låga, och det måste anses såsom ett allvarligt missförhållande

att i det närmaste hälften av samtliga bidragsskyldiga fäder icke

ersatt något av de förskotterade beloppen. Vid dessa bedömanden har hänsyn

givetvis tagits till att bidragsförskottsverksamheten till sin natur berör

fäder, vilkas betalningsförmåga ofta är svag. Det må dock erinras om,

att de bidragsskyldigas möjligheter att betala underhållsbidrag i regel bedömts

vid fastställandet av underhållsplikten; låt vara att i många fall

försörjningsskyldigheten kommit att överstiga förmågan. Även om sistnämnda

förhållande delvis förklarar den låga återbetalningsfrekvensen, står

dock för utskottet klart, att förskotten icke ersättas i den utsträckning

som är möjlig och som måste krävas. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka vad revisorerna uttalat om den rent sociala sida som denna

fråga har.

När det gäller att komma till rätta med missförhållandena ha revisorerna

berört de krav, som måste ställas på barnavårdsmännen, samt diskuterat

de medel, som stå barnavårdsnämnderna till buds i återkravsverksamheten.

I förstnämnda hänseende har ånyo belysts det otillfredsställande i

att de kommunala barnavårdsmyndigheternas befattning med bidragsförskottsärenden

är undandragen verklig tillsyn. 1948 års riksdag har emellertid

i skrivelse till Kungl. Maj :t riktat uppmärksamheten på den bristande

kontrollen av detta område.

Såsom revisorerna framhållit beror effektiviteten i indrivningen av underhållsbidrag

i hög grad på de medel, som stå till buds. Revisorerna ha

i detta sammanhang riktat viss kritik mot den nuvarande införsellagen.

De påtalade begränsningarna i utmätningsmans skyldighet att meddela

beslut i införselärenden ha av erfarenhet visat sig kunna vålla onödiga

dröjsmål med brådskande indrivningsåtgärder. Utskottet ansluter sig till

revisorernas uttalande härom och förutsätter, att vid den revision av lagstiftningen,

som sedan en tid tillbaka överväges inom justitiedepartementet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

tillbörlig uppmärksamhet kommer att ägnas intresset av skyndsamhet i

införselförfarandet.

Beträffande revisorernas tanke att man för det allmänna skulle utsträcka

den i 6 § införsellagen angivna tiden, inom vilken införsel må beviljas för

förfallna bidragsbelopp, till tre år, vill utskottet erinra om följande. Enligt

sin ursprungliga lydelse innehöll 6 § införsellagen generellt stadgande att

införsel ej finge beviljas till gäldande av bidrag, som förfallit till betalning

tidigare än ett år innan beslutet meddelades. Genom denna begränsning har

man velat förekomma, att från förfluten tid resterande belopp i större omfattning

uttages genom införsel. Lagberedningen anförde såsom motivering

för en sådan begränsning, bland annat, att fordran på bidrag för tid, som

redan gått till ända, icke mer kunde tjäna sin ursprungliga uppgift. Sådan

fordran hade i viss mån förlorat karaktären av underhållsfordran och blivit

likställd med vanlig fordran, för vilken införsel ej kan äga rum. Därtill

anfördes, att om införsel för förfallna bidrag utan inskränkning medgåves,

den underhållsskyldige kunde komma i en sådan ställning, att han

förlorade arbetslust och vilja att göra rätt för sig. 1950 utsträcktes tidsfristen

till två år beträffande bidrag som fader till barn utom äktenskap

har att erlägga till barnets moder. Lagändringen tillkom för att råda bot

för det förhållandet, att moder till sådant barn ofta till följd av svårigheter

att i tid få en mot barnafadern verkställbar dom berövades möjligheten till

införsel för fordran på bidrag. Barnavårdsnämnds rätt till införsel för anspråk

på underhållsbidrag kan föras tillbaka till den utvidgning 1918 av

införselinstitutet, varigenom fattigvårdssamhälle kunde beviljas införsel

mot enskilda försörjningsskyldiga. Därvid anfördes som motiv, att några

betänkligheter icke borde möta mot en sådan utvidgning, då ändamålet

vore alldeles likartat med det, för vilket införsel förut kunnat erhållas,

nämligen att få bidrag till underhållsberättigads försörjning. Vid införandet

av lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård bereddes helt naturligt

barnavårdsnämnd samma möjlighet till införsel, som tidigare stått öppen

för fattigvårdsstyrelse. De skäl som talat för att giva underhållsberättigad

möjlighet till införsel ha alltså även motiverat att detta institut ställts

i barnavårdsnämndernas tjänst vid indrivningen av underhållsbidrag. Att,

såsom revisorerna ifrågasatt, likställa barnavårdsnämnds krav på förskotterat

underhållsbidrag med utskylder och allmänna avgifter, vore i viss

mening alt lösrycka nämndernas rätt till införsel från den grund, varpå

rätten hittills vilat. Det skulle vidare innebära, att barnavårdsnämnd i lagen

gåves en förmånligare ställning gentemot den underhållsskyldige fadern än

den modern innehar.

De brister, som revisorerna pekat på och vilka hänföra sig till de nuvarande

möjligheterna att efterforska försumliga fäder, äro allvarliga och

böra snarast möjligt botas. Utskottet har med tillfredsstälIesle tagit del av

socialstyrelsens i förklaringen meddelade upplysning att undersökningar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

pågå i syfte att effektivisera den efterlysningsverksamhet, som bedrives genom

styrelsens försorg. Revisorerna ha i detta sammanhang något berört

frågan om de offentliga arbetsförmedlingarnas medverkan vid efterforskningen

av underhållspliktiga och arbetsförmedlingarnas vägran att biträda

med uppgifter om arbetssökandes bostadsadress. Detta spörsmål har tidigare

dryftats mellan socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen utan att

någon av bägge parter accepterad lösning nåtts. Emellertid har arbetsmarknadsstyrelsen

nyligen med ändring av tidigare meddelade direktiv om utlämnande

av förmedlingshandlingar och handlingar rörande hjälpverksamhet

vid arbetslöshet, efter samråd med socialdepartementet, beslutat, att i

dylika handlingar förekommande uppgift å arbets- eller hjälpsökandes

namn, adress och arbetsanställning må utlämnas till offentlig myndighet

efter skriftlig framställning från myndigheten eller den befattningshavare

hos myndigheten, som denna därtill förordnar.

I enlighet härmed ha nya föreskrifter genom cirkulär den 2 mars 1953

meddelats länsarbetsnämnderna.

De revisorernas anmärkningar, vartill utskottet ovan anslutit sig, äro

förtjänta av det största beaktande. Utskottet har anledning förutsätta att

de berörda frågorna redan äro föremål för Kungl. Maj :ts eller vederbörande

myndighets uppmärksamhet. Utskottet har emellertid velat bringa

de ovan anförda synpunkterna till Kungl. Maj :ts kännedom.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom

sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 mars 1953.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Iwar Anderson, Bergh, Rubbestad,

fröken Elmén, herr Erik Svedberg och fru Ericsson i Luleå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, fru Johansson

i Norrköping, herr Hagård samt fruar Svenson och Sandström.

IDUNS TR fCKERL ESSELTE, STHLM 53

316193

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.