Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen den It juni 1943

1953-03-10 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1953:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen den It juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 4—5. Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i bidragsförskottslagen den It juni

1943 (nr 382), m. m.

Genom en den 2 januari 1953 dagtecknad proposition, nr 14, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943 (nr 382),

dels ock medgiva att barnavårdsnämnd, som före den 1 juni 1953 under

juni månad beviljat bidragsförskott avseende tiden från och med ingången

av det närmast följande statliga budgetåret, må, efter Kungl. Maj :ts prövning,

tillerkännas gottgörelse av statsmedel som om bidragsförskotten beviljats

i överensstämmelse med föreskrifterna i nu gällande bidragsförskottslag.

Vidare har Kungl. Maj: t i propositionen nr 1, bilaga 7, under punkten

25 föreslagit riksdagen

att till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott för budgetåret

1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor.

Det vid propositionen nr 14 fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Lag

om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ bidragsförskottslagen den 11 juni

1943* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7

(Gällande lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden

från och med den månad, under vilken

förskottet sökts, samt, där den

underliållsskyldige häftar i skuld för

tidigare förfallet bidrag, jämväl för

tid, varå sådant bidrag belöper, dock

längst från och med andra månaden

§■

(Föreslagen lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden

från och med den månad, under vilken

förskottet sökts, samt, där den

underliållsskyldige häftar i skuld för

tidigare förfallet bidrag, jämväl för

tid, varå sådant bidrag belöper, dock

längsl från och med andra månaden

1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1952:327.

1 —- Bihang till riksdagens protokoll 1953. (i sand. 2 avd. Nr 4—5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra

(Gällande lydelse:)

före den, under vilken förskottet

sökts, och utgår, där ej rätten till

förskott skall upphöra tidigare, till

och med utgången av det statliga

budgetår, som löper vid förskottets

beviljande.

Att under —------12 § 1

8

Bidragsförskott utgår med det belopp

barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 324 kronor för år räknat.

lagutskotts utlåtande nr 4.

(Föreslagen lydelse:)

före den, under vilken förskottet

sökts, och utgår, där ej rätten till

förskott skall upphöra tidigare, till

och med utgången av det statliga

budgetår, som löper vid förskottets

beviljande. Utan hinder av vad nu

sagts må dock barnavårdsnämnd

under juni månad pröva ansökan om

bidragsförskott jämväl för tiden till

och med utgången av närmast följande

budgetår.

och 2 mom.

§•

Bidragsförskott utgår med det belopp

barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 600 kronor för år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1

juni 1953; dock skall i fråga om beloppet

av bidragsförskott avseende

tiden före den 1 juli samma år äldre

lag tillämpas.

Propositionen nr 14 har hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

Ovannämnda punkt i statsverkspropositionen har hänvisats till

statsutskottet. Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra

lagutskottet bär propositionen nr 14 och punkten i statsverkspropositionen

hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Genom bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382; ändr. 532/1947

och 327/1952) har det allmänna i viss omfattning åtagit sig att förskottera

underhållsbidrag, som barn under 16 år enligt lag äger utfå av sin fader

men denne underlåter att betala.

Bidragsförskott kan beviljas för barn såväl i som utom äktenskap. I båda

fallen krävs dock att barnets föräldrar lever åtskilda och att barnet ej sammanbor

med fadern. Genom bidragsförskott blir fadern ej befriad från sin

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i. 3

underhållsskyldighet, utan det allmänna har rätt att av honom återkräva

det förskotterade beloppet. För att rätt till bidragsförskott skall föreligga

fordras därför, att underhållsskyldigheten blivit fastställd i vederbörlig

ordning, d. v. s. antingen genom beslut av domstol eller genom skriftligt

av två personer bevittnat avtal.

Bidragsförskott utgår med det belopp, som fadern enligt domstolsbeslutet

eller avtalet är skyldig att utgiva, dock med högst 324 kronor för år (8 §).

Det är däremot helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden.

Bidragsförskott beviljas och utbetalas av vederbörande barnavårdsnämnd,

som även har att vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva det förskotterade

beloppet hos fadern. Förskott beviljas för tiden från och med

den månad, under vilken förskottet sökts samt — där den underhållsskyldige

häftar i skuld för tidigare förfallet bidrag — även för tid varå sådant

bidrag belöper, dock längst från och med andra månaden före den under

vilken förskottet sökts. Där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare,

utgår förskottet till och med utgången av det statliga budgetår, som löper

vid förskottets beviljande (7 §).

Kostnaderna för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av barnets fader, till 3/4 av statsverket och t/i av den kommun

vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Statsverkets andel i kostnaderna

utbetalas till kommunerna i efterskott per budgetår.

Under åren 1948—1950 uppgick antalet barn med bidragsförskott till

resp. 34 321, 36 914 och 38 320.

Bidragsförskottens maximibelopp.

I en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria angående

särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående

mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen på detta område

på många håll ligger under fattigvårdsstandarden och är avsevärt lägre

än rätt avvägda fosterlegor. Det ifrågasättes huruvida ej hjälpen för barn

till dessa mödrar generellt borde fastställas till högst 600 kronor om året.

Ett månatligt högsta belopp om 50 kronor kan, framhålles det i promemorian,

ej anses tilltaget i överkant utan torde ligga i närheten av — om

också under riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor. I ett stort

antal fall torde ej ens ett dylikt belopp ge full försörjning. Å andra sidan

borde bidraget ej sättas så högt att det gynnade de ifrågavarande barnkategorierna

framför barn i normala självförsörjande familjer med låga

inkomster.

Sedan socialstyrelsen berctts tillfälle att yttra sig över promemorian, har

styrelsen framhållit, all eu betydande del av de barn, som erhåller bidragsförskott,

för sin försörjning är beroende av fortlöpande understöd från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

fattigvården. Bidragsförskottens maximibelopp borde därför höjas och frågan

härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för undvikande

av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änkepensioneringskommitténs

arbete avvaktades.

En höjning av bidragsförskottens högsta belopp till 600 kronor per barn

och år bör enligt socialstyrelsens mening anses såsom ett minimikrav. Med

hänsyn till vad som vid av styrelsen företagen utredning framkommit

rörande barnkostnadernas storlek framstode en ännu större höjning icke

såsom omotiverad. Beloppet 600 kronor syntes även vid en jämförelse med

de fosterlegor, som styrelsen ansåge motiverade, vara lågt tilltaget.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i denna del anfört

följande:

Lagstiftningen om bidragsförskott innebär att samhället i viss omfattning

åtagit sig en garanti för att barn, vars föräldrar lever åtskilda och

som ej bor tillsammans med sin fader, kommer i åtnjutande av det underhållsbidrag,

som fadern är skyldig att utgiva. Lagstiftningen är så konstruerad,

att samhället övertager faderns betalningsskyldighet, när denna

försummas, och förskotterar vad fadern har att erlägga till barnet. I gengäld

inträder samhället i barnets rätt gentemot fadern och äger således att

av denne återfå det förskjutna beloppet.

För att bidragsförskott skall kunna beviljas kräves, att faderns underhållsskyldighet

fastställts genom beslut av domstol eller genom avtal som

upprättats i viss ordning. Förskottet är helt oberoende av moderns och

barnets ekonomiska förhållanden samt utgår i princip med samma belopp

som fadern har att erlägga enligt beslutet eller avtalet. En begränsning

är emellertid föreskriven såtillvida, att förskottet ej får överstiga 324

kronor per år.

Nämnda maximibelopp fastställdes förra året. Statsmakternas beslut

härom hade karaktär av ett provisorium i avvaktan på slutförandet av

pågående utredning om en allmän förbättrad hjälp åt ensamstående

mödrar. Vid riksdagens behandling av ärendet framhölls, att vägande skäl

talade för att maximibeloppet borde sättas högre. Därigenom skulle nämligen

maximibeloppet komma att bättre ansluta sig till de underhållsbidrag,

som fadern på grund av avtal eller domstolsbeslut numera i regel vore

pliktig att utgiva. Vidare skulle då grundtanken med bidragsförskotten —

att samhället skall förskottera de underhållsbidrag som fadern underlåter

att betala — bli bättre tillgodosedd, varjämte vissa fördelar ur administrativ

synpunkt skulle vinnas. Ytterligare borde i detta sammanhang uppmärksammas

att det allmänna äger rätt att av den underhållsskyldige återkräva

förskotterade belopp och att omkring 40 procent av de utbetalade

beloppen indrives.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

När riksdagen förra året likväl biträdde Kungl. Maj:ts förslag att ej

fastställa bidragsförskottens maximibelopp högre än till 324 kronor berodde

detta främst på sambandet mellan bidragsförskotten och de särskilda

barnbidragen till änkors och invaliders barn ävensom på den omständigheten,

att enligt riksdagens beslut tidigare under året ifrågavarande barnbidrag

för år 1952 fastställts att utgå med högst 320 kronor.

Socialstyrelsen har i ett i augusti 1952 avgivet förslag hemställt om en

uppräkning av bidragsförskottens maximibelopp till minst 420 kronor per

barn och år. En höjning till åtminstone detta belopp har vid remissbehandlingen

allmänt ansetts befogad.

Sedan i en inom socialdepartementet i oktober 1952 upprättad promemoria

ifrågasatts, huruvida ej bidragsförskottens — och jämväl de särskilda

barnbidragens — maximibelopp borde höjas till 600 kronor om året,

har socialstyrelsen på anförda skäl ansett en höjning till minst detta belopp

motiverad. Såsom skäl för detta sitt ståndpunktstagande har socialstyrelsen

åberopat, förutom barnkostnadernas storlek, att fosterlegorna

numera genomsnittligt överstiger 50 kronor i månaden.

Änkepensioneringskommittén, som haft i uppdrag att utreda frågan om

den samhälleliga hjälpen åt ensamstående mödrar, har numera avslutat

sitt arbete genom ett i november 1952 avgivet betänkande (SOU 1952: 36).

Kommittén har föreslagit, att maximibeloppet för bidragsförskott fastställes

till 420 kronor om året.

För egen del anser jag förhållandena numera vara sådana, att en omedelbar

höjning av bidragsförskottens maximibelopp är nödvändig och att

höjningen icke bör ske efter en indexmässig framräkning med hänsyn till

levnadskostnadernas utveckling utan anpassas efter vad som kan anses

motsvara det verkliga behovet. Visserligen finns det ej någon statistik, som

belyser underhållsbidragens storlek för inom- och utomäktenskapliga barn.

Det torde dock vara erforderligt med ett betydligt högre maximibelopp

än det av änkepensioneringskommittén föreslagna för att detta skall kunna

närmare ansluta sig till de underhållsbidrag som numera fastställes. För en

mera avsevärd höjning talar även de av socialstyrelsen lämnade uppgifterna

angående barnkostnadernas och fosterlegornas storlek. Jag förordar därför

att maximibeloppet bestämmes till 600 kronor per barn och år.

I detta sammanhang anser jag mig vidare böra erinra om att bidragsförskott

och särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn hittills

ansetts böra utgå med samma belopp och att jag i annat sammanhang

denna dag förordat en höjning av de särskilda barnbidragens maximibelopp

till 600 kronor om året.

Höjningen av bidragsförskotten torde böra genomföras från och med

den 1 juli 1953.

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till av statsverket och >/» av den kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

mun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Det synes svårt att med

säkerhet beräkna de ökade kostnader, som är förenade med ett genomförande

av ifrågavarande förslag. Enligt en inom socialstyrelsen gjord beräkning

skulle emellertid kostnadsökningen för staten kunna uppskattas

till omkring 2,5 milj. kronor per år. Eftersom kommunerna erhåller gottgörelse

av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen ej att belasta

statsbudgeten under nästkommande budgetår.

Bidragsförskottsperiodens längd.

Av den tidigare redogörelsen för gällande bestämmelser på detta område

följer, att bidragsförskott får beviljas längst till och med utgången av det

budgetår, som löper vid förskottets beviljande. Bortsett från fall där rätten

till bidragsförskott upphört tidigare gäller således enligt lagen en bestämd

tidpunkt, då beviljade bidragsförskott upphör att utgå.

Sedan barnavårdsnämnden i Vänersborg hos länsstyrelsen i Älvsborgs

län anhållit om gottgörelse av statsverket med bl. a. 5 092 kronor 98 öre

för bidragsförskott, som nämnden utgivit för budgetåret 1950/51 (tiden

den 1 juli 1950—den 30 juni 1951), lämnade länsstyrelsen genom resolution

den 12 mars 1952, enär bidragsförskotten beviljats den 29 juni 1950

och sålunda icke medgivits enligt lagens föreskrifter, framställningen utan

bifall. Regeringsrätten, där barnavårdsnämnden besvärade sig, fann genom

beslut den 18 juni 1952 ej skäl att göra ändring i överklagade resolutionen.

Enahanda utgång fick fem andra av regeringsrätten samtidigt avgjorda

mål på besvär av barnavårdsnämnderna i Ludvika, Äppelbo kommun, Norrbärke

kommun, Grytnäs kommun och Avesta över att länsstyrelsen i Kopparbergs

län avslagit av nämnderna framställd begäran om gottgörelse av

statsmedel för bidragsförskott, som genom beslut under juni månad beviljats

för närmast påföljande budgetår. För vederbörande barnavårdsnämnds

vidkommande uppgick den sökta gottgörelsen till resp. 4 609 kronor

10 öre, 885 kronor 15 öre, 1 204 kronor 15 öre, 1 125 kronor och 1 140

kronor.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört, bland annat,

följande:

Anledningen till att barnavårdsnämnderna ansett sig redan under juni

månad böra fatta beslut om bidragsförskott för det nästkommande budgetåret

synes ha varit svårigheter med att under högsommaren få till stånd

ett sammanträde med nämndens ledamöter. Ett uppskov med beslut i saken

skulle emellertid, synas nämnderna ha resonerat, lätt kunna medföra att,

enär många av de bidragstagare som det här gäller är i stort behov av

bidraget redan de första dagarna i månaden — t. ex. för betalning av

bostadshyran — ett uteblivet bidragsförskott bleve liktydigt med att veder
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

börande finge vända sig till fattigvården för att få en förhandshjälp. I

syfte att undvika en dylik omgång har nämnderna således som ett praktiskt

arrangemang fattat sina beslut redan under juni. Såvitt utredningen

avseende de förut berörda fallen ger vid handen saknas varje anledning

att antaga att i dessa fall vederbörande nämnds beslut skulle ha erhållit

ett annat materiellt innehåll, därest beslutet i stället fattats strax efter

det nya budgetårets ingång.

Jag anser mig i detta sammanhang ej böra närmare ingå på frågan angående

skälen för och emot det nuvarande systemet med en fast bidragsförskottsperiod

anknutet till budgetåret. Utan att detta system frångås

förefaller det emellertid mig vara en ändamålsenlig anordning att barnavårdsnämnd

får möjlighet att, där så finnes böra ske, redan någon tid före

ett budgetårs ingång besluta om bidragsförskott att utgå från och med

det budgetårets början. I många fall torde nämligen förhållandena vara

sådana att det redan i förväg låter sig avgöra huruvida bidragsförskott bör

utgå för det nästkommande budgetåret.

I anslutning till det anförda anser jag mig alltså böra förorda, att 7 §

bidragsförskottslagen kompletteras på sådant sätt att barnavårdsnämnd

får möjlighet att redan under juni månad pröva ansökan om bidragsförskott

avseende det närmast följande budgetåret. Lagändringen torde böra

träda i kraft den 1 juni 1953.

Det synes mig vidare rimligt, att barnavårdsnämnderna i Vänersborg och

Ludvika, i Äppelbo, Norrbärke och Grytnäs kommuner samt i Avesta —

vilka på sätt framgår av det föregående kort före ingången av ett nytt

budgetår beviljat bidragsförskott för det nya budgetåret — beredes den

gottgörelse som skulle ha utgått av statsmedel, därest besluten i stället

fattats efter budgetårets ingång. För den händelse någon annan barnavårdsnämnd

under något av de senaste åren av motsvarande anledning

gått förlustig ersättning, torde Kungl. Maj :t, efter prövning av omständigheterna,

böra äga medgiva ersättning även i dylikt fall.

Anslag.

Anslaget Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott är föi

innevarande budgetår upptaget med 2 700 000 kronor.

Departementschefen har i statsverkspropositionen anfört följande.

»I annat sammanhang föreslår jag denna dag, att maximibeloppet för bidragsförskott

fr. o. in. den 1 juli 1953 höjes ytterligare till 000 kronor för

år. Den på staten fallande kostnaden härför har av socialstyrelsen uppskattats

till ca 2 500 000 kronor årligen. Då kommunerna erhåller gottgörelse

av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen emellertid inte att

belasta statsbudgeten för nästa budgetår.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Utgifterna under ifrågavarande anslag har under budgetåret 1951/52

stigit avsevärt jämfört med de närmast föregående budgetåren. Sannolikt

beror ökningen åtminstone delvis på att en eftersläpning i fråga om utbetalningarna

återtagits. Fr. o. m. nästa budgetår kommer emellertid kostnadsökningen

på grund av den fr. o. in. den 1 juli 1952 vidtagna höjningen

av maximibeloppet att göra sig gällande. Anslaget bör därför i enlighet med

socialstyrelsens förslag uppföras med 4 000 000 kronor.»

Utskottet.

När riksdagen förra året bestämde det nuvarande maximibeloppet för

bidragsförskotten till 324 kronor för barn och år, stod det klart att vägande

skäl fanns för att ytterligare höja beloppet. Sålunda anfördes fölen

ytterligare höjning, bland annat, att maximibeloppet därigenom koinnie

att bättre ansluta sig till de underhållsbidrag, som fadern på grund av avtal

eller domstolsutslag numera vore pliktig att utgiva. Vidare framhölls

den inträffade stegringen av levnadskostnaderna.

Att riksdagen då emellertid icke sträckte sig längre än Kungl. Maj :ts

förslag berodde på att de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders

barn fastställts att utgå med högst 320 kronor och att sambandet mellan

bidragsförskotten och barnbidragen talade för att förskottet bestämdes till

i princip samma belopp.

Kungl. Maj:t har nu för denna riksdag framlagt förslag till förstärkning

av båda nu nämnda hjälpformer. Förslagen grundas på, bland annat,

utredning, som inom socialstyrelsen verkställts för beräkning av ersättningarna

för vård och fostran av barn i enskilda hem. Av redogörelse för

utredningen framgår att socialstyrelsen när det gäller friska och normala

barn anser skälig ersättning för månad efter viss åldersgruppering utgöra

80—100 kronor. Tillgängliga uppgifter om fosterlegornas storlek visa att

dessa 1950 i genomsnitt för hela riket utgjorde 53 kronor för barn under

7 års ålder, 52 kronor för barn i åldern 7—9 år och 54 kronor för barn i

åldern 10—15 år. Fosterlegorna avse visserligen att täcka all kostnad för

barns fostran och vård medan bidragsförskottens syfte är att garantera

endast den del i barnunderhållet, som åvilar fadern. Emellertid måste bär

beaktas att i fall där moderns försörjningsförmåga är ingen eller mycket

ringa den ekonomiska bördan för barnen ålagts fadern. Följaktligen måste

bidragsförskotten för att helt kunna fylla sin uppgift även i de mest ömmande

fallen till maximibeloppen avvägas efter de totala barnkostnaderna.

Utskottet finner med hänsyn härtill den föreslagna uppräkningen av bidragsförskottets

maximibelopp till 600 kronor om året väl motiverad. Utskottet

har denna dag i särskilt utlåtande nr 5 tillstyrkt förslag om höjning

av de särskilda barnbidragens högsta belopp till 600 kronor om året.

Höjningen av bidragsförskotten bör genomföras från och med den 1

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 9

juli i år. Kostnadsökningen för statsverket synes svår att beräkna men

kan enligt departementschefens uttalande uppskattas till omkring 2,5 miljoner

kronor per år. Eftersom statsverkets andel i kostnaderna för bidragsförskotten

utbetalas i efterskott kommer kostnadsökningen icke att belasta

statsbudgeten under närmast följande budgetår.

Utskottet har intet att erinra mot att bidragsförskottslagens regler om

ordningen för beviljande av förskott jämkas så att barnavårdsnämnd gives

möjlighet att under budgetårets sista månad pröva ansökan om bidragsförskott

för tid under det följande budgetåret. Det förefaller vidare billigt,

att kommuner, som redan nu under juni månad beviljat bidragsförskott

avseende tid under det följande budgetåret, beredas möjlighet att efter särskild

prövning få ersättning av statsmedel.

Utskottet, som i detta sammanhang även behandlat frågan om anslag

för det kommande budgetåret till ersättning till barnavårdsnämnderna för

bidragsförskott, har intet att erinra mot de beräkningar, som i statsverkspropositionen

redovisats i samband med anslagsäskandet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag om ändring i bidragsförskottslagen

den It juni 1943 (nr 382);

B. att riksdagen måtte medgiva, att barnavårdsnämnd,

som före den 1 juni 1953 under juni månad beviljat bidragsförskott

avseende tiden från och med ingången av det närmast

följande statliga budgetåret, må, efter Kungl. Maj :ts

prövning, tillerkännas gottgörelse av statsmedel som om

bidragsförskotten beviljats i överensstämmelse med föreskrifterna

i nu gällande bidragsförskottslag;

C. att riksdagen måtte till Ersättning till barnavårdsnämnderna

för bidragsförskott för budgetåret 1953/54 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000

kronor.

Stockholm den 10 mars 1953.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Iwar Anderson, Bergh, Erik Svedberg,

Rubbestad, fröken Elmén och fru Ericsson i Luleå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, fru Svenson,

fru Johansson i Norrköping, herr Hagård och fru Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.