Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947

1953-03-10 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1953:5, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Nr 5.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli

1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 2 januari 1953 dagtecknad proposition, nr 36, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas, dels att 6 § 2 mom. lagen den 26 juli 1947 om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn skall upphöra att

gälla, dels ock — med upphävande av lagens 6 § 3 mom. och 8 § i dessa

lagrums lydelse från och med den 1 januari 1954 enligt lag den 6 juni 1952

(nr 399) — att 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§ samma lag skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande Igdelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §■

Till uppehälle------särskilt barnbidrag.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, med

600 kronor för barn och år.

5

Särskilt barnbidrag — -—- —---

Bidraget utgör 420 kronor för år.

Har barnet inkomst, som ej härrör

från dess eget arbete och som helt

eller i mera väsentlig mån kan anses

täcka kostnaden för dess uppe
-

§•

— av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej härrör

från dess eget arbete och som

helt eller i mera väsentlig mån kan

anses täcka kostnaden för dess uppehälle

och uppfostran, skall särskilt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

hälle och uppfostran, skall dock sär- barnbidrag antingen ej utgå eller

skilt barnbidrag antingen ej utgå el- ock nedsättas efter vad som finnes

ler ock nedsättas efter vad som fin- skäligt. Såsom inkomst skall jämväl

nes skäligt. Såsom inkomst skall räknas underhållsbidrag samt bijämväl

räknas underhållsbidrag samt dragsförskott, vartill barnet må vara

bidragsförskott, vartill barnet må berättigat enligt bidragsförskottsvara

berättigat enligt bidragsför- lagen,

skottslagen.

6

3 m om. I fall som avses i 1 mom.

första stycket 1 samt 3—5 minskas

barnbidraget med 25 procent av moderns

årsinkomst i vad den överstiger

i 800 kronor och med ytterligare

50 procent av inkomsten i vad den

överstiger 3 200 kronor. Är modern

gift och sammanlever hon med sin

man, minskas barnbidraget med 25

procent av makarnas sammanlagda

årsinkomst i vad den överstiger 2 200

kronor och med ytterligare 50 procent

av inkomsten i vad den överstiger

4 600 kronor.

Motsvarande minskning äger mm

i fall som avses i 1 mom. första stycket

2, därvid hänsyn tages, om föräldrarna

sammanleva, till deras sammanlagda

årsinkomst samt, om de ej

sammanleva, till årsinkomsten för

den av dem hos vilken barnet stadigvarande

vistas eller, därest denne är

gift och sammanlever med sin make,

till makarnas sammanlagda årsinkomst.

Vistas i fall, då föräldrarna

ej sammanleva, barnet icke stadigvarande

hos någon av dem, skall

minskningen av barnbidraget ske

med hänsyn till inkomsten för den

av föräldrarna, som har eller senast

haft vårdnaden om barnet, eller, diir
-

3 m o m. För barn som avses i

1 mom. skall enligt vad nedan sägs

särskilt barnbidrag minskas med

hänsyn till försörjarens årsinkomst.

Såsom försörjare anses i fråga om

barn varom sägs i 1 mom. första

stycket 1 och 3—5 barnets moder

samt i fall som angives i samma

stycke 2 dess fader eller, därest barnet

stadigvarande vistas hos modern,

denna eller, om barnet ej stadigvarande

vistas hos någon av föräldrarna,

den av dem som har eller senast

haft vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpension

eller uppbär hustrutillägg eller

skulle ägt erhålla sådan förmån,

därest ej hans årsinkomst uteslutit

honom från rätten därtill, skall

vad i lagen om folkpensionering är

stadgat rörande minskning av folkpension

på grund av den pensionsberättigades

årsinkomst gälla även i

fråga om minskning av särskilt barnbidrag;

dock skall hänsyn tagas till

årsinkomsten endast i vad den överstiger

belopp, vid vilket den pensionsförmån

bortfaller, vartill försörjaren

eljest skulle varit berättigad.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om bidrag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

est denne är gift och sammanlever

med sin make, med hänsyn till makarnas

sammanlagda inkomst.

Finnas, då

varje

(Föreslagen lydelse:)

enligt lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

I annat fall än som avses i föregående

stycke minskas särskilt barnbidrag

med en tredjedel av försörjarens

årsinkomst i vad den överstiger

2 äOO kronor och med ytterligare en

tredjedel i vad den överstiger 3 300

kronor. Är försörjaren gift och sammanlever

med sin make, minskas

barnbidraget med en tredjedel av

makarnas sammanlagda årsinkomst

i vad den överstiger 3 000 kronor och

med ytterligare en tredjedel i vad

den överstiger ä 200 kronor.

barn.

Är den,-------sådant bidrag.

7 §•

För barn,----------sådant bidrag.

I fråga------mellan makarna.

För annat------mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket I fall som avses i tredje stycket 2

2 och 3 skall vid tillämpning av be- och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § 3 mom. minsk- stämmelserna i 6 § 3 mom. adopianning

av barnbidrag ske med hänsyn ten anses såsom barnets försörjare.

till adoptantens årsinkomst eller, om

adoptanten är gift och sammanlever

med sin make, med hänsyn till makarnas

sammanlagda årsinkomst.

Där ej-------pensionen söktes.

8 §■

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som angivas i lä § 1 och 2

mom. lagen om folkpensionering. Såsom

inkomst skall icke räknas bidrag,

vartill änka må vara berättigad

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som i lagen om folkpensionering

angivas angående beräkning

av den pensionsberättigades årsinkomst;

dock skall i fall som avses i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

13

(Gällande lydelse:)

enligt lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas--------

(Föreslagen lydelse:)

6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn

icke tagas till försörjarens makes

inkomst då makarna ej sammanleva.

Såsom inkomst skall icke räknas

bidrag, vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till

änkor och änklingar med barn.

---tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

Pensionsstyrelsen har att, utan

särskild ansökan därom, omräkna

vid lagens ikraftträdande utgående

barnbidrag i enlighet med bestämmelserna

i denna lag. Sådant bidrag

må ej i något fall minskas till följd

av att 6 § 3 mom. samt 7 och 8 §§

erhållit ändrad lydelse enligt vad i

denna lag sägs; och skall vid minskning

av särskilt barnbidrag med

hänsyn till försörjarens årsinkomst

bortses från särskilt bostadstillägg

till folkpension.

Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1, bilaga 7, under punkt 95

föreslagit riksdagen att till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn m. in. för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 14 500 000

kronor.

I anledning av propositionen nr 36 ha inom riksdagen väckts två motioner,

nämligen inom första kammaren nr 359 av herr Wahlund m. fl.

och inom andra kammaren nr 439 av herrar Carlsson i Bakeröd och Larsson

i Hedenäset. Motionerna äro likalydande.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande under särskild

rubrik.

Propositionen nr 36 och de i anledning av densamma väckta motionerna

ha hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. Ovannämnda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

punkt i statsverkspropositionen har hänvisats till behandling av statsutskottet.

Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet

ha propositionen nr 36, motionerna och ovannämnda punkt i statsverkspropositionen

hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra

lagutskott.

Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för de genom propositionerna

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sin hemställan, får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionerna och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att särskilt barnbidrag enligt 1947 års lag om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn fr. o. m. den 1 juli

1953 generellt för alla de kategorier av barn, som omfattas av lagen, fastställes

till högst 600 kronor om året. Vidare föreslås att lagens regler rörande

inkomstprövning av bidragen närmare än f. n. samordnas med folkpension

neringslagens motsvarande regler.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna om de särskilda barnbidragen återfinnes i lagen den

26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

(nr 530; ändr. 399/1952). De enligt denna lag bidragsberättigade barnen

kan indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar dels barn vars

föräldrar avlidit och dels barn vars fader eller moder avlidit, därest vårdnaden

om barnet överflyttats till särskilt förordnad förmyndare och barnet

ej stadigvarande bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.

För dessa barn utgår — bortsett från 1952 års dyrtidstillägg —

barnbidraget med högst 420 kronor om året (5 §). Den andra gruppen

avser följande barnkategorier: 1) barn vars fader avlidit; 2) barn vars

fader åtnjuter folkpension; 3) barn vars moder åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, under

förutsättning att föräldrarna ej sammanlever och att modern har vårdnaden

om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet; 4) barn vars

moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern åtnjuter folkpension

samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans

med barnet; samt 5) barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet

ej fastställts och som fyllt tre år. För dessa fem kategorier utgör,

om likaledes bortses från det år 1952 beslutade dyrtidstillägget, det särskilda

barnbidragets maximibelopp 250 kronor per barn och år (6 §).

Särskilt barnbidrag utgår längst t. o. in. den månad, under vilken barnet

fyller 16 år (4 §).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 15

Bidrag som avses i 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes

skäligt, om barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete

och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för

barnets uppehälle eller uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörj arens

inkomst. Barnets egen arbetsinkomst inverkar dock ej alls på bidragets

storlek. Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig

utgiva sådant bidrag samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å

barnbidraget. Annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill

visst årsbelopp, som f. n. är 100 kronor men som enligt beslut av 1952

års riksdag fr. o. in. år 1954 skall höjas till 200 kronor. Det överskjutande

inkomstbeloppet avdrages i sin helhet från barnbidraget.

Beträffande inverkan av försörj arens inkomst gäller —- här bortses till

en början från det nyss under punkt 2) angivna fallet, då fadern åtnjuter

folkpension — att barnbidraget f. n. minskas med 25 procent av moderns

årsinkomst i vad den överstiger 1 800 kronor och med ytterligare 50 procent

(alltså med sammanlagt 75 procent) av inkomsten i vad den överstiger

3 200 kronor. År modern gift och sammanlever med sin man, minskas

barnbidraget med 25 procent av makarnas sammanlagda inkomst i

vad den överstiger 2 200 kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten

i vad den överstiger 4 600 kronor.

Enligt de föregående år beslutade och fr. o. m. år 1954 gällande bestämmelserna

skall den avdragsfria årsinkomsten för den ensamstående modern

höjas till 2 400 kronor och för gifta samboende makar till 3 000

kronor. Avdragsfaktorn, d. v. s. den del av den överskjutande inkomsten

varmed bidraget reduceras, skall utgöra 25 procent. I visst fall blir avdragsfaktorn

emellertid lägre. Om modern åtnjuter änkepension eller

hustrutillägg enligt folkpensioneringslagen eller om någon av makarna

uppbär tilläggspension enligt samma lag, skall nämligen barnbidraget

minskas med blott 10 procent av den del av årsinkomsten, som ej är avdragsfri.

Detta sammanhänger därmed att årsinkomsten i dessa fall medför

avdrag även å nyssnämnda folkpensionsförmåner med 662/3 procent

av inkomsten i vad den överstiger för ensamstående 1 400 kronor och för

två makar 2 100 kronor. Härigenom blir alltså det sammanlagda inkomstavdraget

å folkpension och särskilt barnbidrag (10 + 662/s=) 76-/3 procent

i dessa inkomstlägen. De avdragsregler, som gäller inom folkpensioneringen,

kommer jag närmare att beröra i det följande.

När barnets fader åtnjuter folkpension, sker motsvarande minskning

av barnbidraget. Därvid tages hänsyn, om föräldrarna lever samman, till

deras sammanlagda årsinkomst och, om de ej sammanlever, till årsinkomsten

för den av dem, bos vilken barnet stadigvarande vistas. Är denne

gift och sammanlever med sin make, sker minskning med hänsyn till makarnas

sammanlagda årsinkomst. Vistas barnet i fall, då föräldrarna ej

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

sammanlever, icke stadigvarande hos någon av dem, skall bidraget minskas

med hänsyn till inkomsten för den av föräldrarna, som har eller senast

haft vårdnaden om barnet, eller, om denne är gift och sammanlever med

sin make, med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst.

Finnes flera till särskilt barnbidrag berättigade barn, sker minskningen

med hänsyn till försörj arens inkomst å barnbidragens sammanlagda belopp

med lika stort belopp för varje barn. Är den, vars inkomst skall läggas

till grund för bidragets beräkning, underhållsskyldig mot barn under 16 år,

som icke är berättigat till särskilt barnbidrag, skall vid bestämmandet av

avdraget anses som om alla barnen vore bidragsberättigade.

För barn, som adopterats av makar eller av faderns eller moderns make,

utgår särskilt barnbidrag under samma förutsättningar, som förut angivits

i fråga om barn i äktenskap. För annat adoptivbarn utgår barnbidrag

enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyttats

till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans

med adoptanten. Vidare utgår barnbidrag enligt 6 §, dels då adoptanten

eller kvinnlig adoptants make åtnjuter ålderspension, invalidpension

eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen sedan i regel minst två år före

adoptionen, och dels då kvinnlig adoptant före eller efter adoptionen ingått

äktenskap och mannen avlidit. Förut angiven minskning av barnbidraget

på grund av för sörjarens inkomst sker med hänsyn till adoptantens årsinkomst

eller, om adoptant är gift och sammanlever med sin make, med

hänsyn till makarnas sammanlagda årsinkomst (7 §).

LTppskattningen av den inkomst, som skall läggas till grund för beräknandet

av barnbidraget, sker efter huvudsakligen samma grunder, som

gäller inom folkpensioneringen (8 §). Sålunda avses all den inkomst för

år räknat, som någon skäligen kan antagas komma att åtnjuta under den

närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock icke annan folkpensionsförmån

än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag, bidrag enligt lagen

den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn

eller understöd, som någon på grnnd av skyldskap eller svågerlag må

vara föranledd utgiva.

Såsom redan berörts utgick under år 1952 dyrtidstillägg å de särskilda

barnbidragen. Jämlikt lag den 25 april 1952 (nr 179) utgick sålunda å

barnbidrag enligt 5 § tillägg med 35 kronor för envar av månaderna maj,

augusti och december 1952 (sammanlagt 105 kronor) och å bidrag enligt

6 § tillägg med 20 kronor för vardera av månaderna maj och augusti

samt med 30 kronor för december 1952 (sammanlagt 70 kronor). Tillläggen

var icke inkoinstprövade.

Såsom framgår av det anförda är de särskilda barnbidragen i flera fall

anknutna till folkpensionen. Det torde icke vara erforderligt att i detta

sammanhang lämna någon närmare redogörelse för de olika folkpensionsförmånerna.

Härom får jag hänvisa till proposition nr 15 med förslag till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andm lagutskotts utlåtande nr 5.

17

lag om höjning av folkpensioner in. in., som enligt beslut tidigare denna

dag skall avlåtas till riksdagen. Rörande folkpensioneringens inkomstprövade

förmåner — tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och, i

förekommande fall, bostadstillägg — - må dock anmärkas, att förmånerna

minskas med 5/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad inkomsten

överstiger för gift pensionsberättigad 300 kronor (för makar

tillsammans 600 kronor) och för annan pensionsberättigad 400 kronor.

Enligt beslut vid 1952 års riksdag skall fr. o. in. år 1954 de avdragsfria

beloppen höjas till 750 kronor för gift pensionsberättigad (för makar tillsammans

1 500 kronor) och till 1 000 kronor för annan pensionsberättigad.

Minskningen sker därvid med Vs av inkomst mellan 1 000 och 1 400

kronor för ogift och inkomst mellan 1 500 och 2 100 kronor för äkta makar

tillsammans samt med 2/3 av inkomst därutöver.

De särskilda barnbidragens maximibelopp.

De nuvarande maximibeloppen för de särskilda barnbidragen fastställdes

år 1947.

Differentieringen av barnbidragsbeloppen går tillbaka till en tidigare

motsvarande lag av den 18 juni 1937. Genom denna lag bröts dessa bidrag

ut ur den dåvarande folkpensioneringen, och i samband därmed fick även

föräldralösa barn, vilka dittills icke varit berättigade därtill, rätt till särskilt

barnbidrag. När 1937 års barnbidragslag ersattes med 1947 års lag om

särskilda barnbidrag fann man icke anledning frångå differentieringen av

bidragen.

Uti en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria

angående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående

mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen för nämnda

barnbidrag på många håll ligger under fattigvårdsstandard och är avsevärt

lägre än de fosterlegor som socialstyrelsen anser motiverade. Utan

mycket avsevärda kommunala tillägg till förmånerna kan, framhålles det

1 promemorian, dessa förmåner icke förslå till försörjning. Det ifrågasättes

huruvida ej de särskilda barnbidragens maximibelopp borde fastställas

till 600 kronor om året. EU månatligt högsta belopp om 50 kronor

anses ej vara tilltaget i överkant utan anses ligga i närheten av — om

också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor.

I promemorian uttalas den meningen, alt det ur sociala synpunkter

syntes motiverat att barnbidragen i samtliga fall bestämdes lika till sitt

högsta belopp. Det avgörande för bidragets belopp borde vara barnets

behov. I praktiken förekomme det icke så sällan, att barn som endast

kunde få det lägre bidraget befunne sig i eu situation fullt jämförlig med

läget för de barn, som åtnjöte det högre bidraget. Bidragen syntes därför

2 liihang till riksdagens protokoll l!)5.‘l. (1 sand. 2 aixl. Nr ''i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

böra avvägas efter barnens behov i förhållande till den av försörj aren

ådagalagda förmågan att svara för försörjningen. Ett avsteg från denna

regel borde göras beträffande de föräldralösa barnen: eftersom fosterföräldrarna,

om sådana funnes, icke hade försörjningsplikt gentemot barnet

borde man för deras del ej fråga efter försörjningsförmågan.

Över denna promemoria ha socialstyrelsen och pensionsstyrelsen yttrat

sig.

Socialstyrelsen framhåller, att en betydande del av de barn, som t. n.

erhåller särskilt barnbidrag, likväl för sin försörjning är beroende av

fortlöpande understöd från fattigvården. Bidraget borde därför höjas och

frågan härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för undvikande

av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änkepensioneringskommitténs

arbete avvaktades.

Styrelsen anför vidare att enligt dess mening en höjning av de särskilda

barnbidragens maximibelopp till 600 kronor bör anses som ett minimikrav.

Med hänsyn till vad som vid styrelsens förut omförmälda utredning

framkommit rörande barnkostnadernas storlek framstode en ännu större

höjning icke såsom omotiverad. Beloppet 600 kronor syntes även vid en

jämförelse med de fosterlegor, som styrelsen ansåge motiverade, vara lågt

tilltaget.

Förslaget att slopa den nuvarande differentieringen av de särskilda

barnbidragens belopp föranleder ingen erinran från socialstyrelsens sida,

därest maximibeloppet fastställes till minst 600 kronor per barn och år.

Pensionsstyrelsen uttalar, att det knappast kan vara välbetänkt att nu

ta definitiv ståndpunkt till de särskilda barnbidragens belopp eller att

höja det lägre maximibeloppet så kraftigt, som ifrågasatts i promemorian.

Man borde först avvakta resultatet av den år 1952 beslutade reformen

rörande kommunala bostadstillägg till folkpensioner samt den ifrågasatta

höjningen av änkepensioner och änkebidrag till närmare överensstämmelse

med ålders- och invalidpensionerna ävensom det aktuella förslaget

om en allmän höjning av folkpensionerna. Vid ett definitivt ställningstagande

torde även änkepensioneringskommitténs förslag böra beaktas.

Den nu föreslagna höjningen av barnbidragens maximibelopp måste för

övrigt enligt pensionsstyrelsens uppfattning bygga på helt andra principer

och överväganden än år 1947, men rörande dessa nya riktlinjer lämnade

promemorian mycket knappa besked. Höjningen torde även i vissa fall

medföra, att en familj med särskilda barnbidrag och folkpension finge

en inkomst överstigande genomsnittsinkomsten för lägre inkomsttagare.

Pensionsstyrelsen anför vidare:

Pensionsstvrelsen anser för sin del, att en höjning av de särskilda

barnbidragen i avvaktan på möjlighet till ett slutligt ståndpunktstagande

bör genomföras genom en provisorisk lagstiftning vid sidan av den nu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

varande lagen. Eftersom pensionspristalet senast fastställts till 138 och

sålunda närmat sig 140, framstår en höjning med omkring 40 procent till

360 kronor såsom utan vidare befogad. Enligt styrelsens mening bör emellertid

ytterligare någon höjning av det särskilda barnbidragets lägre

maximibelopp vara motiverad även i frågans nuvarande läge. Beloppet

synes dock ej böra bestämmas högre än till 420 kronor, vilket belopp

skulle medföra en förbättring med 100 kronor i förhållande till vad som

utbetalas under innevarande år i form av grundbelopp och dyrtidstillägg.

De i promemorian anförda skälen för att bryta regeln om högre maximibelopp

för de föräldralösa barnens barnbidrag finner pensionsstyrelsen

ej vara övertygande. Det måste dock antagas, att de kommunala utgifterna

för föräldralösa och därmed jämställda barn i genomsnitt vore avsevärt

större än för andra barn med särskilt barnbidrag samt att fost.erlegor

utbetalades för den förra kategorien i mycket större omfattning än

för den senare. Mot denna bakgrund framstode det ej såsom utan vidare

klart, att de båda barnkategorierna borde jämställas med avseende å

barnbidragets storlek. Pensionsstyrelsen hade emellertid intet att erinra

mot att barnbidragets högre maximibelopp genom en provisorisk lagstil

tning höjdes från 420 till 600 kronor i enlighet med förslaget.

I det av pensionsstyrelsen berörda, av änkepensioneringskommittén avgivna

betänkandet (SOU 1952:36) föreslås bl. a. att änkepensionens och

änkebidragets grundbelopp höjes från 600 till 800 kronor per år och indexlillägget

från 30 till 40 kronor för varje hel mångfald av fem, varmed

pensionspristalet överstiger 100, ävensom att maximibeloppen för de

särskilda barnbidragen höjes med 80 kronor eller till 500 resp. 330 kronor

om året för de två bidragskategorierna. Därjämte föreslås indextillägg å

de särskilda barnbidragen med 50 resp. 30 kronor för varje hel mångfald

av tio, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Änkepensioneringskommitténs förslag har ej ännu hunnit remissbehandlas.

Inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen.

De justeringar i fråga om inkomstprövningen av barnbidragen, som vidtogs

i samband med 1952 års ändringar i lagen om särskilda barnbidrag

föranleddes av önskemålet att ett visst inkomstbelopp ej alls eller endast

i ringa mån skulle medföra samtidiga avdrag å folkpensionsförmånen och

det särskilda barnbidraget.

Under erinran om den sålunda vidtagna samordningen med folkpensioneringens

inkomstprövning framhålles i den inom socialdepartementet

upprättade promemorian, att den avdragsfria inkomsten för ensamstående

lorsörjare blir mycket låg även efter höjningen till 2 400 kronor. Ju

högre barnbidragen sattes, desto större anledning hade man emellertid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

att överväga en begränsning av bidragsbeloppet uppåt. Med 1954 års inkomstprövningsregler

skulle de inkomstbelopp, vid vilka den sista kronan

bortfölle av ett till 600 kronor per barn förhöjt bidrag, bli 12 000 kronor

om året för ensamstående med fyra bidragsberättigade barn och 14 400

kronor, om fem barn funnes. Motsvarande belopp vore 12 600 resp. 15 000

kronor för två makar. Det torde dock — frambålles det vidare — vara

ytterst sällsynt, att bidragsberättigade familjer med så många barn nådde

upp till dessa inkomstbelopp, vid vilka bidraget för övrigt redan sjunkit till

noll. Någon ändring i inkomstprövningen syntes därför knappast befogad.

Om bidragen höjdes till 600 kronor, syntes det emellertid ej orimligt att

begränsa beloppen så, att bidrag till samma familj ej kunde utgå för mer än

fem barn, dvs. att det sammanlagda bidraget bleve högst 3 000 kronor. Därmed

skulle den absoluta inkomstgränsen, vid vilken möjlighet att få bidrag

upphörde, komma att ligga omkring 15 000 kronor. Det torde då näppeligen

komma att inträffa, att någon familj genom särskilt barnbidrag och folkpensionsförmåner

finge högre inkomster än lägre inkomsttagare bland

normalfamiljer eller att bidrag utginge i inkomstlägen, där behov av bidrag

ej kunde anses föreligga.

I sitt yttrande över promemorian uttalar sig socialstyrelsen för att inkomstprövningen

slopas och hänvisar bland annat till vad styrelsen i samband

med 1952 års folkpensionsreform anfört i frågan. Skulle emellertid

inkomstprövningen bibehållas finner styrelsen de nuvarande reglerna för

denna tills vidare kunna lämnas oförändrade.

Även pensionsstyrelsen åberopar vad styrelsen anfört i frågan i samband

med 1952 års folkpensionsreform. Enligt styrelsens mening förelåge

inga sakliga skäl för att avdragsfaktorn — dvs. den del av inkomsten

över det avdragsfria beloppet, som minskade barnbidraget — sattes lägre

för detta bidrag än för folkpensionen i andra fall än då dessa förmåner

reducerades på samma gång. Styrelsen föreslår därför, att avdragsfaktorn

i lagen om särskilda barnbidrag bragtes i överensstämmelse med den som

förekomme i folkpensioneringslagen, dock att avdragsfaktorn, när avdrag

samtidigt skedde på försörjares folkpension, borde nedsättas eller slopas,

så att båda avdragen tillsammans överensstämde med avdraget för ensamstående

folkpensionärer. För att vid inkomstökning undvika plötslig minskning

av barnbidraget med avsevärt belopp i det ögonblick, då inkomstprövad

pensionsförmån bortfölle, medan ålderspension eller grundpension

kvarstode, borde därjämte föreskrivas, att avdrag i sådant fall endast

finge ske i den mån inkomsten överstege inkomstgränsen för rätt till den

inkomstprövade pensionsförmånen.

Änkepensioneringskommittén har icke föreslagit någon ändring i de år

1952 antagna reglerna för inkomstprövning av barnbidragen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen

anfört, bland annat, följande.

Då jag förra året förordade en provisorisk förbättring av de särskilda

barnbidragen, utgick jag från att ett förslag till en mera definitiv ordning

för förstärkning av dessa barnbidrag skulle framläggas till 1953 års riksdag

för att träda i kraft redan under loppet av detta år. När jag nu fullföljer

denna avsikt — den omständigheten att änkepensioneringskommitténs

förslag ej ännu kunnat bli föremål för ett definitivt ställningstagande

synes mig ej utgöra hinder därför — och förordar en höjning av de särskilda

barnbidragen, anser jag, att höjningen icke främst bör ta sikte på

en indexmässig framräkning av beloppen med hänsyn till levnadskostnadernas

utveckling utan i stället bör anpassas efter vad som kan anses

motsvara det verkliga behovet för ifrågavarande barnkategorier. Vid en

bedömning ur denna synpunkt kan man enligt min mening icke komma

under ett månatligt högsta bidrag av 50 kronor, när det gäller genomsnittsbehovet

för barn i åldern upp till 16 år. Socialstyrelsen anser visserligen,

att ett högre belopp ej är omotiverat, om man ser till den utredning

rörande barnkostnaderna som styrelsen verkställt samt till fosterlegornas

storlek. När jag likväl funnit mig böra stanna för ett maximibelopp av 600

kronor per barn och år, beror detta, bortsett från statsfinansiella skäl,

därpå att bidraget ej får sättas så högt, att det gynnar ifrågavarande barnkategorier

framför barn i normala självförsörjande familjer med låga

inkomster.

Då jag vid avvägningen av det särskilda barnbidragets belopp utgått från

barnets behov har detta skett med den förutsättningen, att barnet ej erhåller

något understöd från den som har försörjningsplikt i förhållande

till barnet. Avseende har med andra ord icke fästs vid om barnet har någon

försörjare eller icke. Beloppet avser alltså såväl de föräldralösa barnen

som de övriga barnkategorier, som är bidragsberättigade. Emellertid måste

det förhållandet att de senare har båda eller den ene av föräldrarna i livet,

som kan draga försorg om barnet, böra verka reducerande på barnbidragets

storlek, enär behovet av understöd från det allmänna då blir mindre.

Denna inverkan bör dock enligt min mening icke komma till uttryck däri

att olika grundbelopp fastställes för föräldralösa och för andra barn,

utan endast i så måtto, att försörjarens förmåga att svara för försörjningen

inverkar minskande på bidraget i det speciella fallet. Försörjningsförmågan

synes därvid endast kunna mätas genom hänsynstagande

till den försörjningsskyldiges ekonomi. Barnbidraget bör med andra ord,

där försörjare finnes, vara inkomstprövat med hänsyn lill försörjarens

inkomst.

Jag föreslår alltså, alt maximibeloppet lika för alla bidragsberättigade

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

barn fastställes till 600 kronor om året och anser vidare att inkomstprövningen

av de särskilda barnbidragen bör bibehållas.

Däremot bör enligt min mening reglerna för inkomstprövningen i vad

avser försörjarens inkomst jämkas.

Med den väsentliga höjning av barnbidragen, som nu föreslås, skulle de

år 1952 beslutade avdragsreglerna medföra, att barnbidrag kunde komma

att utgå i inkomstlagen, där behov av sådana bidrag näppeligen kan anses

löreligga. Att med anledning därav införa en begränsning i fråga om det

antal barnbidrag, som kan utgå till en och samma familj, finner jag i

likhet med socialstyrelsen dock ej böra ifrågakomma. I stället bör man

enligt min mening överväga att återinföra en höjning av avdragsfaktorn

i högre inkomstlägen. Därvid synes det naturligt att för folkpensionärer

med barnbidrag söka åstadkomma en så nära samordning som möjligt med

folkpensioneringslagens inkomstprövningsregler, helst så att avdraget å

Summan av barnbidrag och inkomstprövad folkpension överensstämmer

med dessa regler. Avdrag å själva barnbidraget skulle därvid kunna inskränkas

till sådana inkomstlägen där den inkomstprövade folkpensionsförmånen

helt bortfallit. Därmed vinnes nämligen den fördelen, att det

ej bereder några svårigheter att angiva barnbidragets belopp, exempelvis

när bidraget skall utbetalas till annan än försörjaren eller då vederbörande

kommuns andel i kostnaderna för barnbidragen skall uträknas.

Med utgångspunkt härifrån föreslår jag därför, att avdragsregeln

för de särskilda barnbidragen i de fall, då försörjaren är berättigad till

folkpensionsförmån, utformas så att minskningen av barnbidraget sker

enligt folkpensioneringslagens motsvarande regler, dock att hänsyn endast

skall tagas till försörjarens inkomst i vad den överstiger det belopp, som

föranleder helt bortfall av inkomstprövad pensionsförmån. Givetvis måste

även beräkningen av försörjarens inkomst i sådant fall helt följa folkpensioneringslagens

bestämmelser. En gift försörjares inkomst skall alltså i

regel uppskattas till hälften av makarnas gemensamma inkomst. Motsvarande

gäller då ogift försörjare sammanlever med annan under äktenskapsliknande

förhållanden.

Särskilda barnbidrag kan utgå även till den som uppbär änkebidrag,''

vilket inkomstprövas med tillämpning av folkpensioneringslagens bestämmelser.

Vad nyss sagts rörande barnbidrag till folkpensionär bör sålunda

även äga tillämpning i de fall, då försörjaren är berättigad till änkebidrag.

Jag behandlar därefter de fall, då försörjaren icke åtnjuter folkpension

eller änkebidrag. Här är man givetvis ej bunden vid några hänsyn till

folkpensioneringslagens avdragsregler. Emellertid torde det vara eu fördel

om man även här kan nå viss likformighet med de nyss föreslagna inkomstprövningsreglerna.

Jag vill därför föreslå, att liksom inom folkpensioneringen

avdragsfaktorn för ett visst inkomstintervall ovanför det avdrags
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

fria beloppet sättes till 33''/a procent för att vid högre inkomst höjas till

662/a procent. Det avdragsfria beloppet bör däremot icke sättas lika lågt

som i fråga om folkpensionerna. En lämplig avvägning synes vara, att 2 400

kronor om året göres avdragsfria för en ensamstående försörjare och att

övergången till den högre avdragsfaktorn sker vid 3 300 kronor om året. Det

förra beloppet, som motsvarar den avdragsfria inkomsten enligt de år

1952 antagna nya reglerna, ligger ungefär vid den inkomstgräns, vid

vilken en änkepensionär utan bostadstillägg förlorar sista delen av sin

folkpensionsförmån och får börja vidkännas minskning å särskilt barnbidrag.

För två äkta makar förordar jag, att den avdragsfria årsinkomsten

fastställes till 3 000 kronor och att den högre avdragsfaktorn börjar tilllämpas

vid en gemensam inkomst av 4 200 kronor. De föreslagna avdragsreglerna

medför, att rätten till särskilt barnbidrag för 1, 2, 3, 4 och 5

barn bortfaller vid en årsinkomst för ensamstående försörjare av resp.

3 750, 4 650, 5 550, 6 450 och 7 350 kronor per år. Motsvarande övre

inkomstgränser blir för två makar resp. 4 500, 5 400, 6 300, 7 200 och 8 100

kronor om året. Härvidlag bör beaktas att antalet fall, då barnbidrag utgår

till en familj med flera barn och familjen når upp till de inkomstbelopp

som här angivits, är ytterligt begränsat. Vidare bör observeras att dessa

inkomstbelopp anger den gräns då bidraget sjunkit till noll.

Man erhåller sålunda två i vissa avseenden skiljaktiga skalor för avdragen

på grund av försörjarens inkomst; vilken av dem som skall tillämpas

beror av huruvida försörj aren uppbär eller icke uppbär folkpension eller

änkebidrag. Avdragen å de särskilda barnbidragen blir icke lika stora i de

båda fallen, bl. a. beroende på det förhållandet att barnbidraget till folkpensionsberättigad

försörjare reduceras först sedan den till sin storlek mycket

växlande inkomstprövade folkpensionen helt bortfallit. För en försörjare

med änkepension, vilken förmån ju är helt inkomstprövad, inträffar

minskningen av barnbidraget först sedan hon på grund av sina inkomster

ej längre är berättigad till sådan pension. För att den ökning av inkomsten,

som medfört bortfallet av änkepensionen, ej skall föranleda en stark reduktion

av barnbidraget genom att avdragsskalan för folkpensionärer då avlöses

av skalan för icke folkpensionärer bör den förra skalan bibehållas i

detta fall och sålunda göras tillämplig även på sådan försörjare, som endast

på grund av inkomstprövningen går miste om folkpension. Motsvarande

gäller i fråga om änkebidragen.

Någon ändring i reglerna om avdrag med hänsyn till barnets inkomst

synes icke nu vara påkallad.

Med hänsyn till den betydande höjning av de särskilda barnbidragen,

som jag nu förordat, synes mig frågan om införande av indexreglerade

tillägg till bidragen kunna anstå till dess slutlig ställning tages till änkepensionen

ngskom mittens förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Höjningen av de särskilda barnbidragen bör träda i kraft snarast möjligt,

och jag förordar att de nya beloppen utgår fr. o. in. den 1 juli 1953.

Med hänsyn till att förslagets genomförande ej synes behöva föranleda

omräkning av den inkomst, som ligger till grund för bildragets beräkning i

mer än ett tämligen begränsat antal ärenden bör det ur administrativa

synpunkter ej föreligga hinder för att de höjda beloppen börjar utgå

fr. o. m. halvårsskiftet.

Den föreslagna ändringen av avdragsreglerna för särskilt barnbidrag

till försörjare med folkpension medför att för övergångstiden den 1 juli—

den 31 december 1953 den nuvarande låga avdragsfria inkomsten inom

folkpensioneringen, 400 kronor för ensamstående och 600 kronor för två

makar, blir tillämplig för barnbidraget. För att förebygga att av dylik

anledning utgående barnbidrag efter omräkning enligt de nya reglerna

i något fall skulle komma att understiga nuvarande belopp bör genom

en övergångsbestämmelse tillses att vederbörande bibehålies vid sitt nuvarande

barnbidrag. Bestämmelsen härom torde böra utformas så, att

den blir tillämplig även där ändringen av avdrags- och inkomstberäkningsreglerna

i något annat specialfall skulle ge till resultat att barnbidraget

ej komme att uppgå till minst nuvarande belopp. För andra halvåret

1953 bör även iakttagas, att vid inkomstprövningen av de särskilda

barnbidragen hänsyn ej tages till de särskilda bostadstilläggen till folkpension,

enär dessa ej följa de i folkpensioneringslagen angivna avdragsreglerna.

Motionerna 1:359 och 11:439,

I motionerna påtalas det förhållandet att i lagen om särskilda barnbidrag

änklingars barn icke likställts med änkors. Motionärerna anföra, bland

annat:

Inom den sociala lagstiftningen finnes en tydlig tendens att åstadkomma

fullständig jämställdhet mellan man och kvinna. Men inom barnpensioneringen

och i fråga om dennas fortsättning, de särskilda barnbidragen,

har bidragsgivningen begränsats till änkor med barn. En dylik åtskillnad

mellan änkor och änklingar ger prägeln av en nedvärdering av hustruns

insatser som husmor eller förvärvsarbetande och kan redan av allmänt

principiella skäl men även av psykologiska skäl ej anses rimlig.

Motionärerna hemställa »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts

proposition nr 36 måtte besluta, att lagen om särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn in. fl. måtte få vidgad tillämpning i så måtto, att

den kommer att omfatta även änklingars barn, samt att hithörande anslag

måtte höjas i erforderlig utsträckning».

Frågan om bidrag till änklings barn har bedömts jämsides med spörsmålet

om bidrag till barn i äktenskap, där modern är invalid.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

25

193i års barnpensioneringssakkunniga, vilkas betänkande (SOU 1936: 6)

låg till grund för 1937 års lag i äinnet, anförde bland annat:

Obestridligt är att makans och moderns bortgång ofta medför ekonomiska

svårigheter för mannen och barnen, icke blott då hon i livstiden genom

förvärvsarbete lämnat tillskott till det gemensamma hushållet, utan även

då hennes arbete varit förlagt uteslutande till hemmet. Särskilt värdefullt

är givetvis hustruns arbete i hemmet under barnens första uppväxtår. Ur

ekonomisk synpunkt kan emellertid hustruns frånfälle i regel icke tillmätas

samma betydelse som mannens, och även om en änkling efter hustruns död

kan få svårigheter för sina barns vård, torde han i allmänhet kunna anskaffa

nödig hjälp i hemmet utan att därför behöva det allmännas stöd.

Som ovan framhållits, måste en samhällelig understödsverksamhet av nu

ifrågavarande slag inskränkas till sådana fall, där hjälpbehovet i regel är

särskilt framträdande, och de överväganden, för vilka nu redogjorts, hava

med hänsyn härtill lett de sakkunniga till den uppfattningen att understöd

av ,den karaktär det här gäller icke bör tillförsäkras barn till arbetsföra

änklingar. Beträffande denna fråga bör även beaktas, att ett i lag garanterat

understöd i vissa fall skulle kunna komma att försvaga faderns eget

intresse för barnens försörjning.

\ idkommande spörsmålet om bidrag till barn, vars moder är invalid,

yttrade de sakkunniga:

Är mannen arbetsduglig men hustrun invalid, torde visserligen ofta

svårigheten att försörja barnen vara betydande och måhända icke sällan

större än för en arbetsduglig änkling, som lättare torde kunna erhålla hjälp

i hemmet. Så länge mannen, vilken i regel måste anses såsom huvudförsörjare,

är arbetsför, hava emellertid de sakkunniga, ehuru med tvekan,

ansett sig icke kunna förorda att barnbidrag i sådana fall skall utgå.

Statsmakterna följde de sakkunnigas förslag och begränsade rätten till

barnbidrag på sätt fortfarande gäller.

Förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl.

barn förelädes 19i7 års riksdag genom propositionen nr 288. Till grund

för propositionen låg bland annat ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande

med förslag till lag om särskilda barnbidrag in. in. (SOU 1947:21).

Beträffande frågan om särskilt barnbidrag till änklings barn och till

barn i familjer där hustrun är invalid anförde socialvårdskommittén i betänkandet

bland annat följande:

Enligt socialvårdskommitténs uppfattning bör man vid bedömandet av

förevarande spörsmål göra skillnad mellan å ena sidan det hjälpbehov, som

har sin grund i att faderns inkomster icke räcka till barnens försörjning

ens om modern lever och är arbetsför, och å andra sidan del som föranledes

av de genom hustruns frånfälle eller invaliditet ökade kostnaderna för skölseln

av hemmet och barnen. Så som lagstiftningen om barnbidrag är upplagd

måste den med nödvändighet begränsas att avse fall där särskilda omständigheter

föreligga, vilka regelmässigt påkalla understöd från det allmänna

och klart avgränsa det föreliggande behovet från understödsbehov i

allmänhet. Vid denna gränsdragning måste man utgå från all de gifta männen

i regel ha förvärvsarbete, de gifta kvinnorna ej, och all sålunda famil
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

jerna i allmänhet leva på männens arbetsinkomst. Om man hänförde iall

där mannens arbetsinkomst icke är tillräcklig för familjens försörjning

under lagen om barnbidrag, skulle denna helt ändra karaktär. I dylika fall

bör hjälpen såsom hittills utgå efter individuell hehovsprövning. Rätt till

barnbidrag bör således icke föreligga då såväl fadern som modern leva och

äro arbetsföra. Då en moder som icke har förvärvsarbete dör eller blir invalid,

förändras den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida

att kostnaderna för skötseln av hemmet och barnen kunna bli större än

tidigare därigenom att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. (Det

bortses från de särskilda kostnaderna för vården av modern, om hon är

invalid.) Detta bör icke medföra, att det understödsbehov, som förelåg

redan då modern levde respektive var arbetsför och då måste fyllas genom

hjälp efter individuell hehovsprövning, täckes genom understöd i normaliserad

form. En annan sak är att genom moderns frånfälle eller invaliditet

uppkommit ett nytt understödsbehov. Att fylla detta genom att göra barnen

berättigade till barnbidrag finner emellertid kommittén icke lämpligt.

Barnbidragen äro ej alls avpassade för ändamålet. Då endast ett barn finnes,

avses barnbidrag enligt kommitténs förslag skola utgå med högst 300

kronor för år, vilket uppenbarligen oftast är otillräckligt för att täcka merkostnaden

för hemhjälp. Om barnantalet är stort, kan summan av barnbidragen

uppgå till belopp som överstiger sagda merkostnad. Att vid bestämmandet

av barnbidragens belopp taga hänsyn till dylika omständigheter

torde ej låta sig göra. Om man därför vill bereda hjälp i fall varom

här är fråga, torde man böra söka lösningen efter andra linjer.

Socialvårdskommittén fann icke skäl föreslå, att särskilt barnbidrag

skulle utgå till änklings barn eller till barn i familjer, där hustrun är invalid.

Kommittén var emellertid icke enhällig i denna del. En av kommitténs

ledamöter, generaldirektören Höjer, var skiljaktig och ansåg, att

lagen om särskilda barnbidrag borde utvidgas till att avse även bidrag till

gifta invalida kvinnors och änklingars barn. Höjer anförde bland annat:

Vår familjerättsliga lagstiftning gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att

mannen alltjämt i de flesta fall är huvudför sörj aren avspeglar sig sålunda

icke i lagstiftningen, i vilken det endast talas om den ene maken och den

andre maken. Ett likartat betraktelsesätt har under 1946 av statsmakterna

anlagts inom tvenne områden av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen

och arbetslöshetsförsäkringen.

Det i propositionen nr 288 framlagda förslaget till lag om särskilda barnbidrag

innehöll icke någon bestämmelse om att barn till änklingar och till

gifta invalida kvinnor skulle bli berättigade till särskilt barnbidrag.

Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade propositionen

nr 288, yttrade i sitt över propositionen avgivna utlåtande nr 5 beträffande

frågan om särskilt barnbidrag till barn, vars moder avlidit:

Enligt 6 § 1 mom. första stycket 1. i den föreslagna lagen utgår allmänt

barnbidrag för barn, vars fader avlidit. För barn, vars moder avlidit, utgår

däremot icke särskilt barnbidrag. Den svenska familjerättsliga lagstiftningen

gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att mannen i de flesta fall är

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

huvudförsörjaren återspeglar sig icke i lagstiftningen. Rent principiellt

måste det därför vara riktigt att barn, vars moder avlidit, i bidragshänseende

skola vara likställda med barn, vars fader avlidit. Särskilda barnbidrag

till barn, vars moder avlidit, skulle emellertid i den praktiska tillämpningen

kunna leda till egendomliga konsekvenser. Det skulle bliva nödvändigt att

låta det särskilda barnbidraget utgå även om den efterlevande fadern gifter

om sig. Detta skulle få till följd att en man, som gift om sig efter sin första

hustrus död, skulle kunna uppbära särskilt barnbidrag till sina och sin

första hustrus barn, vilket han icke kunnat göra så länge hans första hustru

levde. Det torde därför vara ofrånkomligt att undantaga barn, vars moder

avlidit, från rätten till särskilt barnbidrag.

Vid 7.945 års riksdag yrkades i motionerna I: 123 och II: 320 utvidgning

av lagens tillämplighet. Andra lagutskottet, vars utlåtande nr 23 godkändes

av riksdagen, yttrade bland annat:

Enligt 1947 års lag om särskilda barnbidrag äro barn till änklingar

uteslutna från rätten till särskilt barnbidrag. Barn vars fader avlidit kunna

erhålla särskilt barnbidrag. Rent principiellt måste en sådan skillnad vara

felaktig, och även sakligt torde skillnaden vara svår att försvara. Änklingars

barn kunna befinna sig i en ekonomiskt sett lika bekymmersam ställning

som barn vars fader avlidit.

På utskottets hemställan begärde riksdagen att Ivungl. Maj :t ville låta

föranstalta om en utredning angående sådan ändring av lagen om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn att änklingars barn i

bidragshänseende bleve likställda med änkors barn samt att Kungl. Maj :t

måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt änkepensioneringskommittén,

vilken i sitt betänkande om stöd åt änkor och vissa andra

ensamstående kvinnor in. in. (SOU 1952:36) framlagt sina synpunkter

på frågan om införande av särskilda barnbidrag till änklingars barn.

Kommittén redogör inledningsvis för de familjerättsliga reglerna om

makars underhållsskyldighet mot varandra och mot barn samt anför vidare

bland annat:

Enligt änkepensioneringskommitténs mening kan av dessa regler ej följa

åt! barn, vars moder avlidit, skall med avseende å rätt till särskilt barnbidrag

principiellt vara likställt med barn, vars fader avlidit. Det har över

huvud taget ej funnits någon anledning att i den familjerättsliga lagstiftningen

utmärka, all man och hustru vanligen fullgöra underhållsskyldigheten

mot varandra och mot barnen på olika sätt eller att mannen i allmänhet

har större kontanta inkomster än hustrun. Syftet med lagstiftningen

har icke varit att beskriva rådande förhållanden utan att lämna

regler som kunna tillämpas i varje uppkommande situation. Om en av

makarna dör och på grund därav uppstår behov av understöd till barnens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

underhåll, bör naturligtvis samhället träda emellan. Beträffande formen

för denna hjälpverksamhet torde innehållet i den familjerättsliga lagstiftningen

icke ha någon som helst betydelse.

Såsom skäl för likställighet emellan änklings och änkas barn med avseende

å rätt till särskilt barnbidrag har vidare åberopats, att man och

hustru i den 1946 antagna sjukförsäkringslagen skulle ha principiellt likställts

i fråga om rätt till familjetillägg till sjukpenning.

Liksom sjukförsäkringslagen utgår lagstiftningen om särskilda barnbidrag

från att det är mannen som vanligen är huvudförsörjare. I alla de

fall då han är det kan sägas råda överensstämmelse mellan »principerna»

inom sjukförsäkringslagen och inom barnbidragslagstiftningen. Blir mannen

sjuk, skall utgå maketillägg och efter barnantal beräknat barntillägg

till hans sjukpenning. Blir han oförmögen till arbete eller dör han, kunna

barnen erhålla särskilda barnbidrag. Blir hustrun sjuk eller arbetsoförmögen

eller dör hon, utgår ingendera av dessa förmåner. Om däremot

hustrun är huvudförsörjare råder ej någon parallellitet mellan reglerna

i sjukförsäkringslagen och i lagen om särskilda barnbidrag. Hon skall vid

sjukdom kunna erhålla make- och barntillägg till sin sjukpenning. Blir

hon arbetsoförmögen eller avlider hon, kunna särskilda barnbidrag ej utgå.

Att av det sätt på vilket sjukförsäkringslagen utformats dra slutsatsen,

att änklings barn principiellt bör erhålla rätt till särskilt barnbidrag,

även då mannen under hustruns livstid varit familjens huvudförsörjare,

är emellertid icke möjligt.

Även lagstiftningen om make- och barntillägg inom arbetslöshetsförsäkringen

har åberopats som stöd för införande av barnbidrag åt änklingars

barn. Ehuru makar äro likställda i fråga om rätt till make- och barntillägg

till daghjälp enligt arbetslöshetsförsäkringen, är det svårt att inse, att

detta förhållande kan ha någon betydelse beträffande utformningen av lagstiftningen

om särskilda barnbidrag. I det stora flertalet fall är det ju

endast mannen som har förvärvsarbete och som därför över huvud taget

kan vara ansluten till arbetslöshetskassa. Det förhållandet att förvärvsarbetande

hustrur, som äro medlemmar i sådan kassa, vid arbetslöshet

kunna erhålla barntillägg till daghjälp, lär ej kunna tagas till intäkt för

krav på att barn till änkling i princip skall vara berättigat till särskilt

barnbidrag, även om modern ej haft förvärvsarbete.

Vad ovan anförts torde ge vid handen att det med hänsyn till lagstiftningens

enhetlighet ej finnes någon anledning att utsträcka bestämmelserna

om särskilda barnbidrag till att omfatta jämväl barn till änklingar.

Vad beträffar de sakliga skäl, som kunna anföras för och emot den

ifrågasatta utsträckningen, ansluter sig änkepensioneringskommittén i

huvudsak till socialvårdskomitténs ovan redovisade yttrande.

Änkepensioneringskomittén anför slutligen:

Naturligtvis kan det te sig orättvist att en änkling med inkomst, vid vilken

en änka är berättigad till barnbidrag, ej kan erhålla sådant. Men denna anmärkning

kan göras ej blott i förhållande till änklingen utan även i förhållande

till de familjer med båda makarna i livet som ha samma inkomst.

Om mannen är arbetsför, kunna ej heller dessa komma i åtnjutande av

barnbidrag. Under sådana förhållanden synas rättvisesynpunkter knappast

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

29

kunna åberopas såsom skäl för barnbidrag åt änklings barn. Betydelsen

av den nu berörda anmärkningen torde för övrigt ej vara stor, då flertalet

änkor ha avsevärt lägre inkomster än änklingarna.

Kommittén har således ej funnit skäl föreslå att barnbidrag skall kunna

utgå åt arbetsför änklings barn. Vad beträffar frågorna om barnbidrag åt

gift invalid moders barn samt om bidragsförskott å moders underhållsbidrag

ansluter sig kommittén till vad socialvårdskommittén yttrat.

Anslag.

Anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. in. är

för innevarande budgetår upptaget med 9 300 000 kronor.

Pensionsstyrelsen har beräknat de totala kostnaderna för de särskilda

barnbidragen samt änke- och änklingsbidragen till 12,4 milj. kronor inberäknat

en ökning på 0,3 milj. kronor, som härleder sig från de fr. o. in.

1954 års ingång gällande avdragsreglerna. Kommunernas andel i kostnaderna

för dessa förmåner beräknas till sammanlagt 4,45 milj. kronor

och den på statsverket belöpande andelen av kostnaderna för budgetåret

1953/54 till 8 milj. kronor.

Departementschefen har i statsverkspropositionen anfört:

I annat sammanhang föreslår jag denna dag, att maximibeloppet för särskilda

barnbidrag höjes från 320 resp. 525 kronor för år, inberäknat det dyrtidstillägg

som utgått 1952, till 600 kronor utan kategoriklyvning. Den på

staten fallande kostnadsökningen med anledning härav har uppskattats till

ca 6 000 000 kronor under nästa budgetår. Vidare föreslår jag, i annat sammanhang,

att den höjning av folkpensionerna som jag nämnt vid behandlingen

i det föregående av anslaget till Bidrag till folkpensioner in. in., skall

gälla också bidragen till änkor och änklingar med barn. Kostnadsökningen

för staten på grund av sistnämnda förslag torde kunna uppskattas till ca

500 000 kronor. Då jag icke har något att erinra mot pensionsstyrelsens

beräkning av kostnaderna enligt nu gällande grunder under ifrågavarande

anslag, bör medelsbehovet för nästa budgetår sålunda beräknas till

(8 000 000 + 6 000 000 + 500 000) 14 500 000 kronor.

Utskottet.

Fjolårets förbättring av de särskilda barnbidragen medelst dyrtidstillägg

var avsedd som ett provisorium under det löpande året. Tilläggen utgingo

å bidraget till de föräldralösa barnen, 420 kronor, med sammanlagt 105

kronor och å bidraget till de faderlösa och med dem jämställda barnen, 250

kronor, med tillhopa 70 kronor. Ehuru eu förhöjning av bidragen även i

fortsättningen ansågs oundgänglig, fann riksdagen sig icke då böra uttala

sig om hur dyrtidskompensationen borde utformas för framtiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

:io

Det nu framlagda förslaget innebär en uppräkning av bidragens maximibelopp

för båda de i lagen nämnda barnkategorierna till 600 kronor. Förhöjningen

bör bedömas mot bakgrunden av de stegrade kostnader, som

uppfostran och vård av barn föra med sig. Enligt uppgifter från socialstyrelsen

ha fosterlegornas storlek i genomsnitt under 1950, till vilket år de

senaste statistiska uppgifterna hänföra sig, utgjort efter viss åldersgruppering

av barnen 52—54 kronor. Styrelsens beräkningar av de ersättningar,

som må anses skäliga när det gäller vård och fostran av barn i enskilda

hem, ligga avsevärt högre. Det är enligt utskottets mening värdefullt, att

man vid den framräkning som skett icke varit beroende av indexutvecklingen

utan sökt anpassa barnbidragens övre gräns efter det verkliga behovet.

Vid bedömningen av var maximigränsen för barnbidragens belopp bör

sättas har utskottet även haft att taga ställning till propositionens förslag

att den hittills upprätthållna differentieringen av beloppen för de skilda

kategorierna barn slopas. Det gemensamma maximibeloppet har motiverats

med, bland annat, att avvägningen av beloppet skett med utgångspunkt från

barnets behov och med den förutsättningen, att barnet ej erhölle något

understöd från den som hade försörjningsplikt mot barnet. Avseende hade

med andra ord icke fästs vid om barnet hade någon försörjare eller icke.

Utskottet anser det även från de angivna utgångspunkterna följdriktigt att

jämställa de båda barngrupperna beträffande maximeringen av bidragen.

Visserligen är det — såsom pensionsstyrelsen framhållit — obestridligen

så, att de kommunala utgifterna för föräldralösa och därmed jämställda

barn i genomsnitt äro större än för andra barn med särskilt barnbidrag

samt att fosterlegor utbetalas för den förra kategorien i större omfattning

än för den senare. Emellertid kunna faderlösa och med dem jämställda

barn befinna sig i sådan belägenhet, att man här rättvisligen icke

bör göra åtskillnad mellan dem och de barn, som nu äga uppbära det högre

barnbidraget. Genom att bibehålla inkomstprövning av barnbidraget med

hänsyn till försörjares inkomst torde den reduktion av bidraget komma

till stånd, som kan betingas av att barn försörjas av båda eller den ene av

föräldrarna. Utskottet ansluter sig sålunda till den ståndpunkt, som departementschefen

intagit i frågan.

En avvägning av det gemensamma maximibidraget till 600 kronor synes

lämplig.

Det förslag till mildare avdragsregler för inkomstprövningen av de särskilda

barnbidragen, som riksdagen förra året antog, grundades i huvudsak

på folkpensionsrevisionens beräkningar med utgångspunkt bland annat

från ett bidragsbelopp å 250 kronor. Såsom departementschefen utvecklat

motiverar den nu föreslagna uppräkningen av bidragsbeloppet en jämkning

av de då antagna reglerna. Utskottet har intet att erinra mot förslaget att

återgå till bestämmelser om en skärpt avdragsfaktor i högre inkomstlägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

ISl

Den överensstämmelse, som vunnits med folkpensioneringslagens inkomstprövningsregler,

synes innebära fördelar och bör godtagas.

Den i motionerna I: 359 och II: 439 upptagna frågan om särskilda barnbidrag

till änklingars barn bör bedömas i samband med spörsmålet om

sådant bidrag till barn i äktenskap, där modern är invalid. Riksdagen har

tidigare haft detta problem före och senast 1948 intagit en kritisk ståndpunkt

gentemot den åtskillnad mellan änkor och änklingar respektive gifta

invalida fäder och gifta invalida mödrar, som lagen upprätthåller. Den

utredning av frågan, som riksdagen då begärde, har verkställts av änkepensioneringskommittén.

Kommittén har redovisat sina synpunkter på

problemet i sitt i november 1952 avgivna betänkande om stöd åt änkor och

vissa andra ensamstående kvinnor, och betänkandet överväges för närvarande

inom socialdepartementet. Utskottet anser icke lämpligt att riksdagen

på detta stadium av frågans behandling ingår på saklig prövning av densamma.

Beträffande anslagsfrågan har utskottet intet att erinra mot de beräkningar,

som under punkten 95, bilaga 7, i statsverkspropositionen redovisas

för där gjort anslagsyrkande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen

nr 36 framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen

den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders in. fl. barn;

B. att riksdagen måtte till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn m. in. för budgetåret 1953/54 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 14 500 000

kronor;

C. att motionerna I: 359 och II: 439 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1953.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Iwar Anderson, Bergh, Erik Svedberg,

Itubbestad, fröken Elmén och fru Ericsson i Luleå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, fruar Svenson

och Johansson i Norrköping, herr Hagård samt fru Sandström.

IDUNS TRYCKERI. CSSFLTE, STHLM 53

310180

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.