Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet in. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

1953-04-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1953:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet in. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till vissa ändringar i uppbördsförfarandet in. m., såvitt

propositionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 20 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 100, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, förelagt riksdagen förslag till vissa ändringar

i uppbördsförfarandet, och därvid föreslagit riksdagen, jämte annat, att antaga

följande.

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 19, 20 och 22 §§ lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering*

1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

1 mom. Såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen skall, såvitt

ej annat följer av vad i andra stycket sägs, envar erlägga pensionsavgift

för år, då för honom beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,

under förutsättning att han vid utgången av detta år fyllt minst aderton och

högst sextiosex år, att han varit här i riket mantalsskriven för året näst före

taxeringsåret samt att han vid tidpunkten för tryckningen av stomme till inkomstlängd

för taxeringsåret var svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas av den, som under december månad

året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension, eller för den, som avlidit

före ingången av året näst före taxeringsåret. Ej heller skall pensionsavgift

erläggas av den, för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten

icke uppgår till 1 200 kronor eller, om han är gift och skall taxeras

enligt för sådan skattskyldig gällande bestämmelser samt andre maken icke

enligt vad förut sagts är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift,

makarnas till statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomster sammanlagt

icke uppgå till minst 1 200 kronor.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå med 1,8 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

1 Senaste lydelse av 19 § se 1951:332.

I hihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. 2 aud. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola erlägga avgift med sammanlagt högst 360

kronor. Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst

överstiger 10 000 kronor, envar påföres pensionsavgift med 180 kronor. Om

endast den ene makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor, minskas

i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas

pensionsavgifter ej överstiger 360 kronor.

Avgiftspliktig, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser

och vilkens make är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift

allenast därför att för denne icke beräknats taxerad inkomst, skall erlägga

avgift med högst 360 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses i andra och tredje styckena här ovan

skall erlägga avgift med högst 180 kronor.

Enligt ovan angivna grunder beräknad pensionsavgift avrundas i förekommande

fall nedåt till närmast hela krontal.

20 §.

Har avgiftspliktig avlidit och efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle

var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att erlägga

kvarstående eller tillkommande skatt, vari ingår pensionsavgift, under

uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd,

där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning

från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis

av pensionsavgiften. Befrielse må dock icke avse pensionsavgift, som påförts

i anledning av eftertaxering till statlig inkomstskatt och som rätteligen skolat

erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som ovan avses skall avlämnas senast under andra kalenderåret

efter dödsåret.

I fråga om besvär över beskattningsnämnds beslut som i första stycket

sägs skall motsvarande gälla som finnes i taxeringsförordningen stadgat

beträffande besvär över beslut enligt 15 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt.

22 §.

Pensionsavgift påföres i den kommun, där för den avgiftspliktige beräknats

till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

Om debitering och uppbörd av pensionsavgifter är i övrigt stadgat i uppbördsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954. I samband därmed skall följande

iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om pensionsavgifter,

som påföras för år 1953 eller tidigare år.

I fråga om avgifter, som påföras för år 1954, skola i stället för vad i 19 §

2 mom. stadgas följande bestämmelser gälla:

Pensionsavgift skall utgå med en procent av den avgiftspliktiges till statlig

inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begränsningar som nedan

sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga och taxeras enligt for gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola erlägga avgift med sammanlagt högst

200 kronor. Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst

överstiger 10 000 kronor, envar påföres pensionsavgift med 100 kronor. Om

endast den ene makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor, minskas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8. 3

i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas

pensionsavgifter ej överstiger 200 kronor.

Avgiftspliktig, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser

och vilkens make är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift

allenast därför att för denne icke beräknats taxerad inkomst, skall erlägga

avgift med högst 200 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses i de två närmast föregående styckena

skall erlägga avgift med högst 100 kronor.

Enligt ovan angivna grunder beräknad pensionsavgift avrundas i förekommande

fall nedåt till närmast hela krontal.

Propositionen har, såvitt angår förevarande lagförslag, hänvisats till lagutskott

och tilldelats andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats

dels till konstitutionsutskottet dels till bevillningsutskottet. Efter överenskommelse

mellan statsutskottet och andra lagutskottet har det avsnitt

av propositionen, som tilldelats lagutskottet, hänskjutits till behandling av

sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det av utskottet behandlade

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,

hänvisa till propositionen.

Inledning.

Det år 1945 beslutade nya uppbördssystemet innebar en genomgripande

omläggning av det tidigare uppbördsförfarandet. Med hänsyn bland annat

till de svårigheter, som förelåg att anpassa de nya uppbördsreglerna till vårt

skattesystem, förutsattes redan från början att, sedan systemet under några

år tillämpats i praktiken, en översyn av detsamma skulle göras med ledning

av vunna erfarenheter.

För att verkställa denna översyn tillkallades den 25 februari och den 1

april 1949 särskilda sakkunniga, nämligen landskamreraren A. G. A. Wigert,

ordförande, häradskrivaren G. M. E. Alin, numera regeringsrådet S. E.

Jarnerup, ekonomidirektören P. Prydz, ombudsmannen E. A. Sätterberg och

kronokamreraren B. E. V. Åkerstedt. De sakkunniga, som antog benämningen

f.94.9 års uppbördssakunniga, överlämnade den 2 februari 1950 ett

första betänkande (SOU 1950: 7), vilket ledde till vissa lagstiftningsåtgärder.

Med skrivelse den 27 oktober 1951 har överlämnats ett andra betänkande

med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1). Därmed

har de sakkunniga i huvudsak slutfört sitt utredningsuppdrag; endast

vissa organisationsfrågor återstår. Den 29 februari 1952 förordnades, att de

sakkunniga skulle upphöra med sin verksamhet; samtidigt uppdrogs åt

landskamreraren Wigert att slutföra utredningen beträffande nyssnämnda

organisationsfrågor.

över sistnämnda betänkande eller vissa delar därav har, efter remiss,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8-

yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, kammarrätten, statskontoret,

riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, riksarkivet, generalpoststyrelsen, statens organisationsnämnd,

arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, Svea

hovrätt, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser samt ett flertal organisationer

in. m.

Utom de förslag, som framlagts i förenämnda betänkande, har vissa förslag

om debitering av folkpensionsavgifter framlagts av assessorn i kammarrätten

Sten von Otter i en inom finansdepartementets rättsavdelning utarbetad,

den 25 januari 1952 dagtecknad promemoria angående möjligheten

att åstadkomma ett i vissa hänseenden förenklat taxerings- och debiteringsförfarande.

Uen av von Otter utarbetade promemorian har remissbehandlats.

Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § uppbördsförordningen skall vid den allmänna uppbörden uppbäras

vissa skaller och avgifter, däribland pensionsavgifter enligt lagen om

folkpensionering.

Folkpensionsavgift skall enligt 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr

431) om folkpensionering för varje år erläggas av envar svensk medborgare,

dock ej för år före det, under vilket han fyller 18 år, eller efter det, under

vilket han fyllt 66 år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven,

ej heller för år, för vilket hans enligt förordningen om statlig inkomstskatt

taxerade inkomst icke uppgår till 1 200 kr. eller, om han är

gift och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make,

för år för vilket makarnas taxerade inkomster sammanlagt icke uppgår till

1 200 kr. Pensionsavgift skall vidare icke erläggas av person, som under

juni månad det år avgiften skall slutligen påföras, ägt uppbära folkpension

eller den 1 juli samma år förlorat sitt svenska medborgarskap, eller för den

som vid sistnämnda tidpunkt, avlidit. Beloppet av den pensionsavgift, som

skall av avgiftspliktig årligen erläggas, utgör en procent av hans enligt förordningen

om statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst eller, om den

avgiftspliktige är gift och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, en halv procent av makarnas sammanlagda taxerade inkomster.

För varje avgiftspliktig är dock högsta avgift 100 kr. Pensionsavgiften

skall alltid utföras i helt antal kronor så att överskjutande öretal bortfaller.

Enligt 20 § lagen om folkpensionering skall äkta make svara jämväl för

andra maken påförd pensionsavgift för tid under äktenskapet, då makarna

är mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll.

Folkpensionsavgifterna ingår i den preliminära skatten. Då pensionsavgift

slutligen påföres, skall den införas i huvudskriften av inkomstlängden

samt därjämte debiteras i debiteringslängd och å uppbördskort (kreditkort).

Om av två äkta makar, som är mantalsskrivna såsom tillhörande samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8. 5

hushåll, den ene icke skall påföras annan skatt eller avgift än pensionsavgift,

skall avgiften påföras den andre maken under förutsättning att uppbördskort

är upplagt för denne. Pensionsavgifterna antecknas under rubrikerna

»Pensionsavgift, egen» och »Pensionsavgift, makes».

Föredragande departementschefen, statsrådet Per Edvin Sköld, har i propositionen

om pensionsavgifterna anfört, bland annat, följande.

»De sakkunnigas förslag beträffande beräkningen av folkpensionsavgift

för äkta makar innebär i korthet följande.

Är båda makarna avgiftspliktiga — eu av förutsättningarna härför är

enligt förslaget att båda åsatts taxerad inkomst — uträknas avgiften för

envar av dem till en procent av vederbörandes taxerade inkomst. Då den

sammanlagda avgiften ej får överstiga 200 kronor, nedsättes i förekommande

fall avgiften för den, vars taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor, i

sådan omfattning att den sammanlagda avgiften blir 200 kronor, överstiger

vardera makens taxerade inkomst 10 000 kronor, påföres envar avgift med

100 kronor.

Är en av makarna avgiftspliktig men icke den andre enär denne saknar

taxerad inkomst, skall avgiften för den förstnämnde maken utgöra en procent

av dennes taxerade inkomst och högst 200 kronor.

Är, slutligen, en av makarna avgiftspliktig men icke den andre oaktat

denne åsatts taxerad inkomst, skall avgiften för den avgiftspliktige uträknas

till en procent av hans taxerade inkomst och utgöra högst 100 kronor.

Här bortses alltså från den icke avgiftspliktige makens eventuella inkomst.

Det må tilläggas, att de sakkunniga med sitt ifrågavarande förslag icke

åsyftat någon ändring i vad nu gäller därulinnan att den taxerade inkomsten

skall — för att grunda avgiftsplikt -— uppgå till minst 1 200 kronor.

För att icke komplicera återgivandet av innebörden i de sakkunnigas förslag

har från denna regel bortsetts i det nyss anförda.

De sakkunnigas förslag synes enligt min mening materiellt godtagbart

och innefatta en riktig avgränsning av de fall, där storleken av ena makens

pensionsavgift bör påverkas av andra makens inkomst. Att gå så långt som

statens organisationsnämnd ifrågasatt, nämligen att alltid uträkna avgiften

för gift person med bortseende från andra makens inkomst, anser jag mig,

i likhet med de sakkunniga, i nuvarande läge icke kunna förorda, om än

ytterligare lättnader i debiteringsarbetet med en sådan anordning skulle

vinnas. Vad angår det av länsstyrelsen i Jämtlands län framförda förslaget,

synes detta icke lämna ett mer eller ens lika tillfredsställande resultat som

de sakkunnigas förslag. Jag vill emellertid i anslutning härtill erinra om att

de sakkunnigas förslag i motsats till länsstyrelsens i vissa lägen leder till

en högre avgift än de nuvarande bestämmelserna. Ett exempel må belysa

detta. Antages blott ena maken vara avgiftspliktig och är dennes taxerade

inkomst 10 000 kronor, medan den andra makens taxerade inkomst uppgår

till 5 000 kronor, blir avgiften för förstnämnde make enligt de sakkunniga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8.

100 kronor men enligt länsstyrelsen 75 kronor, vilket sistnämnda belopp

sammanfaller med det vartill gällande regler leder. I andra fall medför däremot

de sakkunnigas förslag lägre avgifter än nu utgående. Nyssnämnda

exempel kan varieras så att den avgiftsfrie har en taxerad inkomst av 10 000

kronor medan den avgiftspliktiges motsvarande inkomst utgör 5 000 kronor.

Pensionsavgiften blir i detta fall enligt nuvarande bestämmelser och enligt

länsstyrelsens förslag 75 kronor men enligt de sakkunnigas regler 50 kronor.

Då det kan antagas, att i flertalet fall mannen blir avgiftsfri före hustrun

och har den högre inkomsten, skulle fallen av avgiftssänkning bli fler

än fallen av avgiftshöjning. Såväl den högre som den lägre avgiften är en

konsekvens av principen, att när den ena maken är avgiftsfri — något som

merendels heror på att vederbörande uppnått pensionsåldern — så skall den

andra makens avgift bestämmas med hänsyn blott till hans egen inkomst.

Som jag nyss framhållit, anser jag detta vara en godtagbar princip.

Godtages vad jag nu förordat, vinnes — förutom en viss förenkling i

själva uträknandet av pensionsavgiften — förutsättningar för en bättre

överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt i de fall, då äkta makar

båda har taxerad inkomst men den ena av dem en relativt obetydlig sådan.

De sakkunniga har vidare ansett, att vid ett genomförande av deras

ifrågavarande förslag förutsättningar även skulle finnas för ett avskaffande

av den nuvarande bestämmelsen i 20 § lagen om folkpensionering enligt vilken

ena maken svarar för andra makens pensionsavgift. Denna regel åsamkar,

enligt de sakkunniga, myndigheterna åtskilligt besvär i tillämpningen.

De sakkunniga torde främst haft i tankarna de fall, då en viss men icke tillräcklig

preliminär skatt influtit och vederbörande skattskyldige äkta make

icke inbetalat den kvarstående skatten. I sådant läge måste den kvarstående

skatten proportioneras på de olika uppbördstitlarna i syfte att avgöra hur

mycket därav som utgör pensionsavgift. På detta belopp skall andra maken

krävas.

Det är uppenbart, att denna bestämmelse förorsakar ett icke obetydligt

arbete för myndigheterna. Det är även uppenbart, att den reella innebörden

av bestämmelsen skulle starkt minska i betydelse om — som jag förordat

— make med ringa eller obetydlig inkomst framdeles komine att påföras

allenast en mot hans egen inkomst svarande pensionsavgift. Visserligen

kan mot förslaget att slopa bestämmelsen invändas, att staten försämrar

sina möjligheter att utfå avgifter även i sådana fall då den make,

som icke fullgör sina skyldigheter, har en mera betydande inkomst och

följaktligen även påförts en större avgift. Det kan emellertid antagas att

bestämmelsen i dylika fall mera sällan har aktualitet.

Jag anser mig följaktligen kunna biträda de sakkunnigas förslag även i

nu angivet hänseende. Jag vill emellertid i anslutning härtill framhålla, att

ett slopande av bestämmelsen om rätt att kräva ena maken för avgift, som

påförts andra maken, är att bedöma såsom ett spörsmål avseende hur långt

man med hänsyn till olägenheterna därav ur skilda synpunkter vill gå för

att söka säkerställa möjligheterna för det allmänna att utfå de debiterade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr S. 7

avgifterna. Av de av mig förordade reglerna för beräkning av äkta makars

pensionsavgifter i vissa fall framgår nämligen att jag icke velat hävda den

meningen, att makar skulle i avseende å folkpensionsavgiften behandlas

såsom oberoende av varandra.

Vad härefter angår övriga förslag rörande debitering av folkpensionsavgift,

vilka samtliga åsyftar förenklingar i debiteringsförfarandet, må följande

framhållas.

De särskilda grunderna för beräkning av äkta makars pensionsavgifter

bör tillämpas endast i de fall, då makarna skall samtaxeras. Har äktenskapet

ingåtts under beskattningsåret (året före debiteringsåret) eller har makarna

eljest under större delen av nämnda år icke levt tillsammans, bör således

pensionsavgiften för vardera maken beräknas som för ogift.

För närvarande skall pensionsavgift erläggas av varje svensk medborgare

i viss ålder och med en viss minsta inkomst under förutsättning att han för

debiteringsåret är mantalsskriven i riket. Avgift skall dock icke erläggas

av den som under juni månad debiteringsåret ägt uppbära folkpension eller

den 1 juli samma år förlorat sitt svenska medborgarskap, ej heller för den

som vid sistnämnda tidpunkt avlidit. De sakkunniga föreslår, att mantalsskrivningen

för beskattningsåret, d. v. s. året närmast före det då pensionsavgiften

slutligt påföres, skall vara avgörande för avgiftsplikten samt att

tidpunkterna, då de förhållanden skall föreligga som medför avgiftsbefrielse,

ändras till december månad under beskattningsåret för den som erhållit

folkpension och till den 1 januari debiteringsåret för den som förlorat

sitt svenska medborgarskap eller avlidit. I den förut omnämnda departementspromemorian

förordas en ytterligare förskjutning av dessa tidpunkter,

nämligen till januari månad beskattningsåret resp. den 1 januari beskattningsåret.

Den sist angivna tidpunkten skall, enligt promemorian, vara

avgörande även för den som förvärvat svenskt medborgarskap; avgiftsbefriad

skall med andra ord den vara, som den 1 januari beskattningsåret icke

är svensk medborgare. Vidare föreslås i promemorian, att debiteringen skall

verkställas med ledning av uppgifterna i plåtavtrycken i debiteringslängden.

Sistnämnda förslag motiveras av att uppgifterna i denna längd i vad

de avser utgående folkpension och nationalitet icke alltid överensstämmer

med vad i dessa hänseenden gällde under januari månad resp. den 1 januari

beskattningsåret; personplåtarna i de tryckande registren aktualiseras nämligen

fortlöpande fram till debiteringslängdernas tryckning, som i regel sker

under mars—maj beskattningsåret (i Stockholm några månader senare).

Att uppbördssakkunnigas och i än högre grad departementspromemorians

förslag är ägnade att tillgodose önskemålet om förenklade debiteringsregler

är uppenbart. Med hänsyn härtill bör allvarligt övervägas att genomföra de

föreslagna författningsändringarna. Förenklingen skulle emellertid i viss

omfattning vinnas till priset av bestämmelser, som ur andra synpunkter

möjligen kan anses mindre tillfredsställande. Utredningsmannens såväl som

remissinstansernas mening är att fördelarna överväger nackdelarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr S.

De sakkunniga, och häri instämmer utredningsmannen, förordar, att mantalsskrivningen

för året före debiteringsåret, d. v. s. för »beskattningsåret»,

skall vara avgörande för skyldigheten att erlägga pensionsavgift. För närvarande

gäller att mantalsskrivningen för debiteringsåret är utslagsgivande.

Genomföres ändringsförslaget, vinnes att skatt och pensionsavgift kan i

princip debiteras på grundval av samma uppgifter. Några invändningar har

ej gjorts mot detta förslag, vars innebörd alltså är att mantalsskrivning här

i riket för det år, varunder den inkomst förvärvas varå pensionsavgiften beräknas,

är avgörande för avgiftsplikten. Synnerligast som pensionsavgiften

uppbäres preliminärt, anser jag starka skäl tala för att detta förslag genomföres.

I princip är den befriad från avgiftsplikt, som äger uppbära folkpension.

Nu gällande bestämmelser, innebärande att förhållandena under juni

månad debiteringsåret skall härutinnan vara avgörande, medger ej en debitering

av folkpensionsavgifterna uteslutande på grundval av debiteringslängdens

uppgifter. Debiteringsförrättaren måste erhålla särskilda underrättelser

om vad som hänt efter det längden framställts. Detta är ägnat att avsevärt

tynga och försvåra ett korrekt debiteringsförfarande. Bestämmelserna

medför tillika att i åtskilliga fall preliminärt uttagen pensionsavgift skall

restitueras. Med uppbördssakkunnigas förslag, innebärande att hänsyn tages

till förhållandena under december månad beskattningsåret, undanröjes

i viss omfattning sistnämnda olägenhet, varjämte en reducering inträder av

det antal fall, där med nuvarande ordning uppgifter kräves utöver dem som

plåtavtrycket i längden upptager. Å andra sidan tillgodoser icke de sakkunnigas

förslag önskemålet, att debiteringen helt skall kunna ske med hjälp

av plåtavtrycket i längden och utan ett kompletterande underrättelseförfarande.

Med utredningsmannens förslag att grunda bedömandet på förhållandena

under januari månad beskattningsåret skulle däremot nämnda önskemål

i huvudsak bli tillgodosett. En konsekvens skulle emellertid bli, att om

pension tillerkändes en eljest avgiftspliktig under tiden februari—december

beskattningsåret, vederbörande skulle ha att erlägga pensionsavgift för den

del av beskattningsåret, varunder han uppbär pension. Synnerligast som avgiften

komme att beräknas på den uppburna pensionen, synes övervägande

skäl tala för att icke gå så långt som utredningsmannen ifrågasatt. Däremot

kan jag för egen del ansluta mig till de sakkunnigas förslag i denna del. Visserligen

skulle även mot detta förslag en viss invändning kunna göras, nämligen

den att om någon tillerkännes folkpension under debiteringsåret, vederbörande

likväl detta år påföres avgift. Men härtill kan genmälas, att denna

avgift beräknats på inkomsten under ett år, då pension ej utgått, och att

avgiften ifråga förutsättes ha erlagts preliminärt under detta sistnämnda år.

Folkpensionsavgift skall enligt gällande bestämmelser icke erläggas för

den som är avliden den 1 juli debiteringsåret. Denna regel förutsätter för

sin tillämpning en vidlyftig komplettering av de uppgifter i längden, som

lämnas genom plåtavtrycket. Utredningsmannens förslag med den 1 januari

beskattningsåret såsom den i nyssnämnda hänseende avgörande dagen skul
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8. 9

le i väsentlig män undanröja tillämpningsbesvärligheterna. Då några avgörande

invändningar mot en dylik bestämmelse icke synes vara att framställa

— jag hänvisar till det utförliga resonemang som utredningsmannen

fört och för vilket jag i det föregående redogjort — förordar jag, att förslaget

genomföres, vilket alltså innebär att det avgörande skall vara om

vederbörande är avliden vid ingången av året näst före debiteringsåret.

Jag vill i detta sammanhang påpeka, att dödsfall under beskattningsåret och

fram till tidpunkten för tryckningen av längden visserligen inpräglas å

personplåtarna men då dagen för dödsfallet samtidigt inpräglas, försvåras

debiteringen icke härav.

Beträffande den som förlorat svenskt medborgarskap gäller för närvarande,

att pensionsavgift ej skall påföras om förlusten av medborgarskapet ägt

rum före den 1 juli debiteringsåret. Denna regel medför därför ungefärligen

samma debiteringsbesvärligheter som de nyss antydda. Utredningsmannen

har velat avlägsna dessa besvärligheter genom en regel av innebörd, alt avgörande

tidpunkt skulle i stället för den 1 juli debiteringsåret vara den 1

januari året närmast dessförinnan. Av skäl, som utredningsmannen anfört,

synes ur materiell synpunkt en dylik regel godtagbar. Med en sådan bestämmelse

följer emellertid vissa andra olägenheter. De tryckande registren aktualiseras

fortlöpande och följaktligen kommer längderna att utvisa även

sådana nationalitetsändringar, som inträffat under beskattningsåret och

fram till tryckningsdagen. Då man icke kan registrera dagen för nationalitetsändringen,

leder utredningsmannens förslag, vilket alltså innebär dels

att den 1 januari beskattningsåret skall vara den avgörande dagen och dels

att avgiftsdebiteringen helt skall grundas på längden, till att i vissa fall avgift

felaktigt kommer att påföras respektive icke debiteras. För att i viss

omfattning avhjälpa denna olägenhet föreslår utredningsmannen att den

som enligt huvudregeln felaktigt påförts avgift skulle äga efter besvär häri

erhålla rättelse.

Mot förslaget har invänts, att det syntes föga tilltalande att föreskriva ett

debiteringsförfarande, som ovillkorligen måste i vissa fall ge ett oriktigt

resultat. Den särskilda besvärsregeln skulle vidare medföra ett visst merarbete.

De gjorda påpekandena synes mig föranleda att man bör söka lösa frågan

på ett i viss mån annat sätt. Av det förut sagda framgår, att jag ur materiell

synpunkt icke kan anse hinder föreligga mot att som ur pensionsavgiftssynpunkt

relevant dag för den som vinner eller förlorar svenskt medborgarskap

föreskriva någon dag under beskattningsåret. Såsom ur debiteringssynpunkt

mest lämplig skulle då kunna väljas den dag då längderna tryckes.

Med en sådan regel vinnes att en debitering enligt längden alltid kominer

att svara mot huvudregeln om när avgiftsplikt i princip skall inträda

Häremot kan visserligen invändas att längderna tryckes på något olika tider,

nämligen av länsstyrelserna någon gång under mars—april beskattningsåret

och av mantalsverket i Stockholm ytterligare några månader senare;

en viss ojämnhet i fråga om tidpunkten för avgiftspliktens inträde

2 Bi han g till riksdagens protokoll 19’>3. 6 sand. Sand. Nr S.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8.

resp. bortfall skulle alltså uppkomma. Denna olägenhet måste emellertid

anses vara ganska ringa och enligt min mening väsentligt mindre än de olägenheter

ur skilda synpunkter, som är förenade med nuvarande bestämmelser

och tidigare framlagda förslag till ändringar i dessa. Jag anser mig

alltså böra förorda att bestämmelserna utformas i enlighet med vad jag nu

anfört.

I anslutning till det sagda må framhållas, att om debiteringen helt grundats

på längden och denna, genom att fel förelegat vid inpräglingen av uppgift

å personplåt eller av annan liknande anledning, lämnat ett oriktigt underlag

för debiteringen, så föreligger självfallet möjlighet att erhålla rättelse

i detta fall liksom då fel eljest förelupit vid debitering.

De föreslagna ändringarna i folkpensioneringslagen synes böra träda i

kraft den 1 januari 1954. Även den slutliga påföringen av pensionsavgift år

1954 bör ske enligt de nya bestämmelserna, bland annat med hänsyn till att

samtaxering av äkta makar enligt de av 1952 års riksdag antagna bestämmelserna

skall verkställas första gången vid 1954 års taxering. Olägenheten

av att pensionsavgiften ingår i preliminär skatt för inkomståret 1953 i enlighet

med nu gällande bestämmelser kan icke anses vara särskilt betydande.

Såsom pensionsstyrelsen påpekat, skulle sålunda utformade övergångsbestämmelser

emellertid medföra, att för person, som avlidit under

tiden den 1 januari—den 30 juni 1953, avgift icke skall påföras vid den

slutliga debiteringen år 1953 men väl vid debiteringen år 1954. Motsvarande

skulle gälla även vid förlust av svenskt medborgarskap efter debiteringslängdens

tryckning och före den 1 juli 1953. Detta förhållande kunde undgås

genom en föreskrift om avgiftspåföring jämväl år 1953 eller om avgiftsbefrielse

år 1954 i nu avsedda fall. Det synes emellertid tveksamt om

tillräckliga skäl härför verkligen föreligger. Olägenheten av att en person

ett år icke är avgiftspliktig men nästa år påföres avgift torde vara ringa.

Med hänsyn härtill och då debiteringsarbetet komme att tyngas av en föreskrift

av antydd innebörd, anser jag mig icke böra föreslå att en sådan

meddelas.

Vad jag i det föregående anfört bygger på bestämmelserna sådana de

för närvarande är utformade. Jag vill emellertid erinra om att Kungl. Maj :t

i proposition nr 15 till innevarande års riksdag förelagt riksdagen förslag

till lag om höjning av folkpensioner m. m. Nämnda proposition upptager

även förslag till principbeslut om höjning av pensionsavgiften, nämligen

med 0,8 procent av stadgat avgiftsunderlag. Tillika förordas i propositionen

att de nya avgifterna skulle slutligt påföras första gången år 1955.

I propositionen förutsättes vidare, att höjningen av pensionsavgifterna

skulle författningstekniskt lösas genom en ändring av 19 § folkpensioneringslagen.

Denna lagändring skulle emellertid vidtagas i samband med att

ställning toges till vad som komme att förordas i förevarande proposition.

Skulle förslaget om höjning av utgående folkpensioner antagas av riksdagen,

påverkas ej härav vad jag i det föregående anfört och förordat. Höjes

pensionsavgifterna, föranleder ej heller detta någon ändring i vad jag före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 8. 11

slagit; vad som i motiveringen anförts rörande avgifternas storlek i vissa

angivna exempel m. m. bör dock rätteligen korrigeras med ledning av beslutet

om avgiftshöjning.

Som framgår av det förut sagda förordar jag, att de i denna proposition

föreslagna ändrade bestämmelserna om avgiftsberäkning m. m. skall tilllämpas

fr. o. m. den slutliga debiteringen år 1954. De höjda pensionsavgifterna

skulle däremot första gången påföras vid den slutliga debiteringen år

1955. Författningstekniskt synes detta böra lösas så, att 19 § folkpensioneringslagen

erhåller en lydelse som svarar mot förslagen i såväl denna proposition

som i proposition nr 15 och att i övergångsbestämmelser föreskrives

att de nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1954, dock att avgiftshöjningen

skall tillämpas först år 1955.»

Utskottet.

Propositionens förslag i nu förevarande del avser vissa ändringar beträffande

beräkningen av folkpensionsavgifter för äkta makar samt beträffande

förutsättningarna för skyldighet att erlägga pensionsavgift. I det framlagda

lagförslaget har även den ändring vidtagits, som förutsattes när riksdagen

tidigare i år fattade principiellt beslut om höjning av folkpensionsavgiften.

Bevillningsutskottet, som behandlat detta avsnitt av propositionen, utom

såvitt angår författningsförslaget, har i avgivet betänkande nr 33 icke gjort

någon erinran, som föranleder ändring i den föreslagna lagen.

På grund härav och då utskottet för sin del icke funnit anledning till anmärkning

mot det framlagda lagförslaget, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen den

29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Stockholm den 23 april 1953.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Bergh, Bergman, Erik Svedberg, Onsjö,

Gustafsson i Skellefteå och fru Ericsson i Luleå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, Wahlund, fru

Johansson i Norrköping, herr Hagård och fru Sandström.

587406. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.