Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik.
1953-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:115, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik.
Dokumentets text
12
Statsutskottets utlåtande nr 115.
Nr 115.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
understöd åt inrikes lufttrafik.
(4:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln (punkt
81) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret
1953/54 beräkna ett reservationsanslag av 355 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 137, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
den 13 mars 1953, föreslagit riksdagen att till Understöd åt inrikes lufttrafik
för budgetåret 1953/54 anvisa ett reservationsanslag av 200 000
kronor.
I skrivelse den 5 december 1952 har Aktiebolaget Aerotransport (ABA)
hemställt om understöd åt inrikes lufttrafik för perioderna 1 oktober 1952
— 30 september 1953 och 1 oktober 1953—30 september 1954 under angivande
av två alternativa trafikprogram, nämligen dels ett program av i
huvudsak nuvarande omfattning och dels ett nedskuret trafikprogram, innebärande
att linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand helt nedlägges. Under
hänvisning till vissa i förhållande till tidigare beräkningstillfälle ändrade
förutsättningar anhåller ABA att bidragsbeloppen vid det första alternativet
skall ökas till högst 602 000 kronor för verksamhetsåret 1952/53 och
högst 552 000 kronor för verksamhetsåret 1953/ 54. För ett på angivet sätt
minskat trafikprogram uppgår behovet av understöd till högst 405 000
resp. 355 000 kronor för de båda verksamhetsåren.
ABA har bilagt en skrivelse från SAS, i vilken redogöres för resultatet
av inrikestrafiken under verksamhetsåret 1951/52 och grunderna för den
reviderade beräkningen av understödsbehovet för tvåårsperioden 1 oktober
1952—30 september 1954. Av skrivelsen framgår bl. a. följande.
I statsbidrag för verksamhetsåret 1951/52 har utgått 500 000 kronor.
Underskottet för inrikesflyget har emellertid blivit större än beräknat och
uppgår under ifrågavarande tid enligt en preliminär beräkning till 706 000
kronor. SAS har således förutom inrikestrafikens andel av konsortiets
allmänna kostnader för administration, reklam och försäljning att bära en
förlust av 206 000 kronor. Av denna förlust förklaras 50 000 kronor av att
inrikestrafiken till en del måste inställas under tiden 16 maj—4 juni 1952
Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
13
med anledning av en av strejk inom den amerikanska oljeindustrien föranledd
bensinransonering. Återstoden, 156 000 kronor, är att hänföra till
på grund av löne- och prisstegringar ökade kostnader, vilka inte kunnat
kompenseras genom tillräckliga taxeökningar eller förbättrad beläggning på
linjerna. Uppkomna kostnadsökningar variera mellan 15 och 20 %. De
ökningar av passagerartaxorna, vilka trädde i kraft den 15 april 1952,
uppgå på de olika linjerna till mellan 12 och 16 %.
Beläggningen på inrikeslinjerna under verksamhetsåret 1951/52 framgår
av en i propositionen intagen tabell (s. 3).
SAS framhåller i fortsättningen bl. a. att den obetingat svagaste
linjen ur ekonomisk synpunkt under verksamhetsåret 1951/52 varit
linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand. Med uppehåll under tiden 16
maj—4 juni har denna linje trafikerats under perioden 11 maj—
26 september och under denna korta tid medfört ett underskott
av 225 000 kronor. Underskottet på linjen uppgick till 80 öre per
affererad tonkm. Det genomsnittliga underskottet för hela inrikestrafiken
utgjorde 27 öre. Trafiken på Visby gav ett överskott med 12 öre
per tonkm och linjerna på Luleå och Malmö visade underskott på 33 resp.
45 öre.
Mot bakgrund av erfarenheten från verksamhetsåret 1951/52 att de inträdda
koslnadsstegringarna inte gått att kompensera genom en motsvarande
intäktsökning kan, enligt bolaget, någon mera påtaglig förbättring
av det ekonomiska resultatet ej förutses för verksamhetsåret 1952/53. Det
för detta verksamhetsår beräknade totala underskottet för inrikestrafiken,
exklusive andelen i konsortiets allmänna kostnader för administration,
reklam och försäljning, uppgår vid ett i stort sett oförändrat trafikprogram
till 602 000 kronor. Intäkter och kostnader för de olika linjerna ha beräknats
till följande belopp i tusental kronor.
Stockholm—
Luleå
Stockholm—
Visby—Norr- köping; Vis- by—Malmö
Stockholm—
Malmö
Stockholm —
Sundsvall/
Härnösand
Totalt
Intäkter ..............
1173
1786
720
265
3 944
Kostnader............
1473
1682
929
462
4 546
Resultat..............
— 300
+ 104
— 209
-197
— 602
För verksamhetsåret 1953/54 beräknar SAS, att underskottet skall
minska med 50 000 kronor till 552 000 kronor.
Beträffande det fortsatta uppehållandet av linjen Stockholm—Sundsvall/
Härnösand framhåller SAS bl. a., att säsongtrafik alltid i och för sig är
synnerligen kostsam vad beträffar utnyttjandet av flygplan och besätt
-
14
Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
ningar samt försäljnings- och reklamarbete. Rådande förhållanden göra
det vidare omöjligt att använda Sundsvall/Härnösands flygfält vintertid.
Detta beror främst på följande tre omständigheter, nämligen dels att broförbindelse
saknas mellan Skeppsholmen, på vilken flygplatsen är belägen,
och fastlandet, dels att hangar för flygplans övernattning eller uppehåll
vintertid saknas, dels ock att flygplatsen saknar utrustning för instrumentlandning
under väderleksförhållanden med låg molnhöjd och nedsatt
horisontalsikt.
Det hittills uppnådda resultatet av trafiken på denna linje ger, enligt
bolaget, vid handen, att de förhoppningar, som vid trafikens upptagande
ställdes på linjens ekonomiska utveckling, inte kunnat infrias. Med den
planering bl. a. ur tidtabellssynpunkt, som i nuvarande läge är möjlig, kan
sannolikt någon mera avsevärd förbättring av resultatet inte uppnås. Från
Sundsvalls- och Härnösandsområdena har dock visats ett stort intresse för
linjen, och den där verksamma flygtrafikkommittén har nedlagt ett förtjänstfullt
arbete för att möjliggöra linjens fortsatta trafikerande.
Med hänsyn till sålunda redovisade förhållanden synes det enligt SAS
böra övervägas, om inte Sundsvall/Härnösandslinjen tills vidare helt borde
nedläggas. Härigenom skulle det totala bidragsbehovet för inrikestrafiken
kunna nedbringas med 197 000 kronor per år. Understödet till trafiken
skulle i så fall fastställas till 405 000 kronor för verksamhetsåret 1952/53
och 355 000 kronor för verksamhetsåret 1953/54. Konsortiet förbehåller
sig dock att i likhet med vad tidigare förutsatts ha rätt att upptaga förhandlingar
om tilläggsanslag och ändringar i trafikprogrammets omfattning.
Yttranden över framställningarna ha avgivits av statens granskningsman
för den inrikes lufttrafiken, statskontoret och luftfartsstyrelsen (s.
6—10).
Statens granskningsman för den inrikes lufttrafiken meddelar beträffande
inrikestrafikens intäkter och kostnader bl. a. följande.
Inrikestrafiken debiteras kostnaden för 10 flygplansbesättningar. En besättning
i denna trafik utnyttjas endast 500 timmar per år mot ca 650 timmar
för de i övrig trafik insatta DC-3-planen. Under verksamhetsåret
1950/51 belastades inrikesflyget vid i stort sett samma trafikprogram som
det nu gällande med kostnaden för 8 besättningar, varvid varje besättning
utnyttjades 656 timmar. En väsentlig anledning till den i detta avseende
numera mindre rationella driften synes därför vara att söka i ändrade
avtal med personalen. Hade trafiken liksom 1950/51 kunnat uppehållas
med 8 besättningar, skulle en årlig besparing av 180 000 kronor
möjliggjorts. Med hänsyn till det framträdande personalintresse, som ligger
i att inrikestrafikens utveckling tryggas, synes det vara berättigat att
Statsutskottets utlåtande nr 115.
15
begära personalens medverkan till en smidigare anpassning av tjänstgöringsavtalen.
De tekniska förberedelserna för en fullständig övergång från
telegrafi till telefoni inom svenskt inrikesflyg väntas vara avslutade senast
till den 1 oktober 1953. Denna omläggning medför att särskild telcgrafist
ej längre erfordras, varigenom en årlig besparing om ca 150 000
kronor kan göras. Orsakerna till de stegrade kostnaderna för flygplansunderhåll
hänför sig, förutom till den allmänna ökningen av löner och
materielpriser, till att underhållet av flygplansmaterielen överförts från
Stockholm till Oslo, där kostnaderna av speciella skäl blir högre.
Sammanfattningsvis anför granskningsmannen att, ehuru subventionsbehovet
för ett oförändrat trafikprogram stigit, måste resultatet av den
korta period av inrikestrafikens utveckling, som nu kan överblickas, ur
andra synpunkter sägas vara gott och uppmuntrar till ytterligare ansträngningar.
SAS har lyckats att inom det område, som ligger inom företagets
kontroll, i viss mån begränsa kostnadsstegringarna samtidigt som intäkterna
väsentligt ökat. Även om passagerarfrekvensen endast svagt återspeglar
den allmänna uppgång, som konstaterats i övriga delar av världen,
måste resultatet betecknas som tillfredsställande, särskilt om hänsyn tages
till den tid, som erfordras för att upparbeta Norrlandslinjen och lösa de
härmed förknippade tekniska och ekonomiska problemen.
Statskontoret anser att bolagets yrkande om tilläggsbidrag för inrikestrafikens
genomförande bör tillbakavisas. Ämbetsverket ifrågasätter också
om ej blivande överenskommelser med SAS om uppehållande av inrikestrafik
bör givas bindande verkan.
Luftfartsstyrelsen meddelar, att styrelsen upptagit förhandlingar med
SAS rörande möjligheterna att med ledning av vad som anförts i granskningsmannens
berättelse nedbringa understödsbehovet. Resultatet av dessa
överläggningar, vilket innefattats i en skrivelse av den 23 februari 1953
från konsortiet till styrelsen, är följande.
1. övergången från telegrafi till telefoni är i första hand avsedd att
genomföras för Visby- och Malmölinjerna. Kostnadsminskningen för SAS
uppskattas för innevarande räkenskapsår till 30 000 kronor och för nästkommande
år till 60 000 kronor. Denna besparing har icke något sammanhang
med trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.
2. Intresset från flygkommittéernas sida har föranlett SAS att noga
ompröva möjligheterna att fortsätta trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.
Under förutsättning alt på Skeppsholmens flygplats uppsättcs en
hos luftfartsstyrelsen disponibel ILS-anläggning, med hjälp av vilken trafiken
kan fortgå under längre tid på hösten än för närvarande är fallet,
har konsortiet förklarat sig villigt att taga ansvaret för en inkomstökning
av 60 000 kronor.
Luftfartsstyrelsen kan med hänsyn till belastningen på anläggnings
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 115.
personalen icke installera ifrågavarande anläggning förrän år 1954, varför
bidragsbeloppet först kan påverkas under räkenskapsåret 1953/54.
Medelsbehovet för understöd åt inrikes lufttrafik skulle i enlighet med
SAS förutnämnda skrivelse vid bibehållande av nuvarande trafikprogram
utgöra (602 000 — 30 000) 572 000 kronor för räkenskapsåret 1952/53 och
(552 000 — 60 000 — 60 000) 432 000 kronor för räkenskapsåret 1953/54.
Vid nedläggandet av Sundsvall/Härnösandslinjen begränsas bidragsbehovet
till (405 000 — 30 000) 375 000 resp. (355 000 — 60 000) 295 000 kronor
för de båda verksamhetsåren.
Med hänsyn till dels att Sundsvall/Härnösandstrafiken måste anses ha
avgjort lägre prioritet än Visby- och Luleåtrafiken och dels till SAS’ höga
kostnader för linjen samt statsverkets kostnader för erforderlig uppklassning
av Skeppsholmens flygplats anser luftfartsstyrelsen, att programmet
för den subventionerade inrikes lufttrafiken bör begränsas till visby- och
luleålinjerna. Styrelsen anser visserligen att vissa förbättringar på Sundsvall/Härnösands
flygplats förr eller senare bli nödvändiga, men säger sig
i nuvarande statsfinansiella läge vilja förorda anstånd därmed.
Styrelsen säger sig vidare vid sitt ståndpunktstagande även ha letts av
den uppfattningen, att det är ett förstahandsintresse att så snart som möjligt
avveckla subventionssystemet för inrikestrafiken. Styrelsens förslag
innebär, att understödet åt den inrikes lufttrafiken för innevarande budgetår
kan begränsas till 375 000 kronor, vilket belopp med 75 000 kronor
understiger det anvisade anslaget, och för nästa budgetår kan begränsas
till 295 000 kronor. Med hänsyn till vad granskningsmannen anfört rörande
möjligheterna till ytterligare kostnadsbesparande rationaliseringar anser
styrelsen förutsättningar föreligga att, om den av styrelsen förordade linjen
fullföljes, helt avveckla subventionssystemet.
Luftfartsstyrelsen föreslår slutligen att anslaget till Understöd åt inrikes
lufttrafik för budgetåret 1953/54 anvisas med 295 000 kronor, minskat
med de reservationer, som kunna förutses uppkomma å äldre anslag.
Departementschefen har anfört följande.
»Understödet åt den inrikes lufttrafiken omfattar i princip endast de tre
linjerna Stockholm/Norrköping—Visby, Stockholm—Sundsvall/Härnösand
och Stockholm—Luleå. Skälet för att även linjerna Stockholm—Malmö
och Malmö—Visby intagits i subventionskalkylerna har varit, att trafilcintäkterna
för dessa linjer beräknats överstiga de merkostnader, som det
utökade linjeprogrammet betingar, och att härigenom alltså skulle uppkomma
en minskning av det totala understödsbehovet.
Det har från statsmakternas sida varit ett önskemål att få till stånd
en successiv minskning av statssubventioncrna till inrikesflyget. På anmodan
av kommunikationsdepartementet angav SAS hösten 1951 den bi
-
Statsutskottets utlåtande nr 115.
17
dragsram, som konsortiet bedömde erforderlig för att under treårsperioden
1 oktober 1952—30 september 1955 uppehålla visst redovisat flygprogram
för inrikestrafiken. Rambeloppen för de tre åren var resp. 450 000,
400 000 och 350 000 kronor. I 1952 års statsverksproposition tillstyrkte
jag, att det av SAS framlagda förslaget lades till grund för understödet
åt inrikestrafiken under den angivna tiden. Jag framhöll samtidigt, att
subventionssystemet därefter om möjligt borde avvecklas. Vidare underströk
jag vikten av att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som
visade eu otillfredsställande utveckling, fortlöpande upptogs till prövning.
Riksdagen framförde inte några erinringar mot de av mig redovisade synpunkterna.
Sedan SAS under verksamhetsåret 1951/52 funnit det omöjligt att kompensera
inträdda kostnadsökningar med höjda taxor eller en förbättrad
beläggning på linjerna, bedömer konsortiet det nu nödvändigt att, om
gällande trafikprogram skall bibehållas, bidragsramen för innevarande och
nästa verksamhetsår ökas med ett belopp, som ursprungligen angivits till
152 000 kronor per år. Under hänvisning till det ogynnsamma resultatet
av Sundsvall/Härnösandslinjen ifrågasätter konsortiet emellertid, om inte
denna linje bör tills vidare helt nedläggas, varigenom skulle vinnas en
årlig besparing av 197 000 kronor. Med hänsyn till möjligheterna att
minska besättningskostnaderna genom övergång från telegrafi till telefoni
på linjerna till Visby och Malmö har SAS sedermera efter förhandlingar
med luftfartsstyrelsen funnit sig kunna nedbringa rambeloppen
med 30 000 resp. 60 000 kronor för verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54.
Därjämte har SAS, under förutsättning att Sundsvall/Härnösands flygplats
törses med en hos luftfartsverket disponibel instrumentlandningsutrustning
(ILS), förklarat sig kunna taga ansvar för en inkomstökning för
linjen av 60 000 kronor. Enligt luftfartsstyrelsen kan emellertid denna
anläggning installeras törst under år 1954. Bidragsbehovet för inrikestrafiken
skulle vid bibehållande av nuvarande trafikprogram således utgöra
(450 000 -f 152 000 — 30 000) 572 000 kronor för verksamhetsåret
1952/53, vilket innebär en ökning med 122 000 kronor i jämförelse med
den av 1952 års riksdag godkända subventionsplanen. För nästföljande
verksamhetsår utgör konsortiets bidragsbehov enligt nu föreliggande anbud
432 000 kronor, innebärande en ökning med 32 000 kronor i förhållande
till nyssnämnda plan. Vid bortfall av Sundsvall/Härnösandslinjen
kan bidragsramen för inrikesflyget begränsas till 375 000 resp. 295 000
kronor för de båda verksamhetsåren.
Konsortiet förbehåller sig rätt alt även i framtiden upptaga förhandlingar
om ändringar i trafikprogrammets omfattning eller om tilläggsbidrag,
för den händelse sådana kostnadsökningar uppkommer, som inte
kan kompenseras med höjda taxor, eller om en otillfredsställande utveckling
av någon av flyglinjerna ger anledning härtill.
2—848 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. G sand. Nr 114—116.
18
Statsutskottets utlåtande nr Ilo.
De förhöjda bidrag, som SAS nu begärt för verksamhetsåren 1952/53
och 1953/54 för att i fortsättningen uppehålla gällande trafikprogram,
innebär, även med hänsynstagande till de besparingsmöjligheter, som framkommit
vid de mellan konsortiet och luftfartsstyrelsen förda förhandlingarna,
att kostnadsramen för subventionsprogrammet icke oväsentligt
överskrides. Såsom förut nämnts är det främst den ogynnsamma utvecklingen
av linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand som är anledningen
härtill. Den intäktsökning, som beräknas bli följden av den efter installationen
av ILS-anläggningen något förlängda årliga trafiksäsongen, är inte
på långt när tillfyllest för att linjen skall kunna inpassas i ett självbärande
trafikprogram. De ytterligare åtgärder, som anses erforderliga härför,
nämligen anordnandet av en broförbindelse mellan Skeppsholmen och
fastlandet samt byggandet av en hangar, är jämförelsevis kostnadskrävande
och torde inte för närvarande kunna genomföras med hänsyn till
de avsevärt mer angelägna investeringsbehov, som finnes på andra håll.
De omständigheter, jag här anfört, synes mig giva vid handen att, om
Sundsvall/Härnösandslinjen bibehålies, kommer den tidpunkt, då subventionssystemet
kan avvecklas, att avsevärt skjutas fram i tiden. I 1952 års
statsverksproposition underströk jag, såsom jag förut nämnt, vikten av
att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som visade ett otillfredsställande
resultat och således utgjorde ett hinder för genomförande av
subventionsplanen, upptogs till prövning. I likhet med de hörda remissmyndigheterna
har jag nu funnit att det är nödvändigt att utesluta nyssnämnda
linje ur subventionsplanen.
De svårigheter, som berört linjen Stockholm—Malmö, synes vara av
mera tillfällig natur och kan väntas bortfalla då Bulltoftafältet färdigställts.
Jag förordar alltså, att subventionsprogrammet för den inrikes lufttrafiken
fr. o. in. innevarande trafikår begränsas i enlighet med det av luftfartsstyrelsen
efter förhandlingar med SAS framlagda förslaget, d. v. s.
för perioden 1 oktober 1952—30 september 1953 till högst 375 000 kronor
och för perioden 1 oktober 1953—30 september 1954 till högst 295 000
kronor. Jag förutsätter dock härvid att även de ytterligare rationaliseringsmöjligheter
— icke minst vad gäller utnyttjandet av personalen —
som granskningsmannen i sitt utlåtande berört, närmare prövas och att
eventuellt en ytterligare minskning av bidragsbeloppet således skall kunna
komma i fråga. Den av statskontoret ifrågasatta förändringen av överenskommelsen
med SAS i syfte att på konsortiet helt överflytta de ekonomiska
riskerna för trafikprogrammet utgör, såvitt jag kan finna, icke en
framkomlig väg.
Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle med hänsyn till beräknade
besparingar medelsanvisningen under bidragsanslaget för nästkommande
budgetår kunna begränsas till ett belopp av 200 000 kronor.»
Statsutskottets utlåtande nr 115.
19
Utskottet. Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår,
har underskottet för den inrikes lufttrafiken under verksamhetsåret
1951/52 preliminärt uppskattats till 706 000 kronor. Beloppet överstiger
med 206 000 kronor det för verksamhetsåret beviljade statsbidraget. Denna
avvikelse från de ursprungliga beräkningarna förklaras främst därav, att
på grund av löne- och prisstegringar vissa kostnadsökningar inträtt, vilka
ej kunnat kompenseras genom tillräckliga taxehöjningar eller förbättrad
beläggning på linjerna. En särskilt otillfredsställande utveckling har trafiken
på linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand uppvisat.
Då någon mera påtaglig förbättring av det ekonomiska resultatet icke
kan förutses för verksamhetsåret 1952/53, har SAS ansett sig böra ifrågasätta,
huruvida icke sistnämnda linje tills vidare borde helt nedläggas,
varigenom en årlig besparing på 197 000 kronor skulle göras. Från konsortiets
sida har samtidigt lämnats den upplysningen, att underskottet för
inrikestrafiken under verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54 kan vid ett i
stort sett oförändrat trafikprogram väntas uppgå till 602 000 respektive
552 000 kronor, vilket innebär ett i förhållande till den vid fjolårets riksdag
godkända subventionsplanen stegrat bidragsbehov med 152 000 kronor
per år. Efter förhandlingar med luftfartsstyrelsen har SAS sedermera förklarat
möjligheter föreligga att, därest vissa i propositionen närmare angivna
åtgärder vidtagas, nedbringa detta bidragsbehov till 572 000 kronor
för verksamhetsåret 1952/53 och till 432 000 kronor för verksamhetsåret
1953/54. Under enahanda förutsättningar skulle vid bortfall av linjen
Stockholm—Sundsvall/Härnösand subventionsbeloppen för nämnda år
kunna begränsas till 375 000 respektive 295 000 kronor.
Luftfartsstyrelsen har för sin del bl. a. framhållit, att det medelsbehov
som sålunda visat sig erforderligt för att fullfölja nuvarande inrikesflygprogram
föga överstiger de i nyssberörda subventionsplan beräknade beloppen.
Härvid har styrelsen bortsett från innevarande verksamhetsår,
under vilket verkningarna av de ovan antydda resultatförbättrande åtgärderna
ej hinna göra sig till fullo gällande. Om hänsyn enbart tages till å
anslaget till understöd åt inrikes lufttrafik redovisade utgifter, synes enligt
styrelsens mening kostnadsökningen under följande budgetår icke vara
av sådan storlek, att anledning föreligger alt frångå nu gällande trafikprogram.
Luftfartsstyrelsen har emellertid samtidigt påpekat, att vid bedömningen
av detta alternativ jämväl måste beaktas, att ett fortsatt uppehållande
av linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand ställer mycket betydande
krav på statsverket utöver själva understödet. Sålunda erfordras
bl. a. anordnande av eu broförbindelse mellan Skeppsholmens flygplats och
fastlandet samt byggande av eu hangar. Med hänsyn till nu anförda omständigheter
har luftfartsstyrelsen ansett sig böra föreslå, att programmet
för den subventionerade inrikes lufttrafiken begränsas till visby- och
20
Statsutskottets utlåtande nr ilo.
luleålinjerna. Vid sitt ståndpunktstagande har styrelsen även letts av
den uppfattningen, att det är ett förstahandsintresse att så snart som möjligt
avveckla subventionssystemet.
Till denna uppfattning har departementschefen anslutit sig. Även utskottet
vill för sin del understryka vad luftfartsstyrelsen härutinnan anfört.
Utskottet finner sålunda de skäl som åberopats för ett nedläggande av linjen
Stockholm—Sundsvall/Härnösand bärande. Utskottet tillstyrker därför, att
subventionsprogrammet för den inrikes lufttrafiken fr. o. m. innevarande
verksamhetsår begränsas i enlighet med det av luftfartsstyrelsen efter förhandlingar
med SAS framlagda förslaget, d. v. s. för perioden den 1 oktober
1952—den 30 september 1953 till högst 375 000 kronor och för perioden
den 1 oktober 1953—den 30 september 1954 till högst 295 000 kronor. Med
hänsyn till beräknade reservationer innebär detta, att medelsanvisningen
under förevarande anslag för nästa budgetår kan begränsas till ett belopp
av 200 000 kronor. I anslutning till vad statens granskningsman för den
inrikes lufttrafiken anfört finner sig utskottet i likhet med departementschefen
böra understryka angelägenheten av att föreliggande rationaliseringsmöjligheter,
icke minst i vad avser personalens utnyttjande, omsorgsfullt
tillvaratagas.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må till Understöd åt inrikes lufttrafik för
budgetåret 1953/54 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 200 000 kronor.
Stockholm den 8 maj 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 116.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. a1 i texten