Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik.

1953-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:115, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 115.

Nr 115.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

understöd åt inrikes lufttrafik.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln (punkt

81) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret

1953/54 beräkna ett reservationsanslag av 355 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 137, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

den 13 mars 1953, föreslagit riksdagen att till Understöd åt inrikes lufttrafik

för budgetåret 1953/54 anvisa ett reservationsanslag av 200 000

kronor.

I skrivelse den 5 december 1952 har Aktiebolaget Aerotransport (ABA)

hemställt om understöd åt inrikes lufttrafik för perioderna 1 oktober 1952

— 30 september 1953 och 1 oktober 1953—30 september 1954 under angivande

av två alternativa trafikprogram, nämligen dels ett program av i

huvudsak nuvarande omfattning och dels ett nedskuret trafikprogram, innebärande

att linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand helt nedlägges. Under

hänvisning till vissa i förhållande till tidigare beräkningstillfälle ändrade

förutsättningar anhåller ABA att bidragsbeloppen vid det första alternativet

skall ökas till högst 602 000 kronor för verksamhetsåret 1952/53 och

högst 552 000 kronor för verksamhetsåret 1953/ 54. För ett på angivet sätt

minskat trafikprogram uppgår behovet av understöd till högst 405 000

resp. 355 000 kronor för de båda verksamhetsåren.

ABA har bilagt en skrivelse från SAS, i vilken redogöres för resultatet

av inrikestrafiken under verksamhetsåret 1951/52 och grunderna för den

reviderade beräkningen av understödsbehovet för tvåårsperioden 1 oktober

1952—30 september 1954. Av skrivelsen framgår bl. a. följande.

I statsbidrag för verksamhetsåret 1951/52 har utgått 500 000 kronor.

Underskottet för inrikesflyget har emellertid blivit större än beräknat och

uppgår under ifrågavarande tid enligt en preliminär beräkning till 706 000

kronor. SAS har således förutom inrikestrafikens andel av konsortiets

allmänna kostnader för administration, reklam och försäljning att bära en

förlust av 206 000 kronor. Av denna förlust förklaras 50 000 kronor av att

inrikestrafiken till en del måste inställas under tiden 16 maj—4 juni 1952

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

13

med anledning av en av strejk inom den amerikanska oljeindustrien föranledd

bensinransonering. Återstoden, 156 000 kronor, är att hänföra till

på grund av löne- och prisstegringar ökade kostnader, vilka inte kunnat

kompenseras genom tillräckliga taxeökningar eller förbättrad beläggning på

linjerna. Uppkomna kostnadsökningar variera mellan 15 och 20 %. De

ökningar av passagerartaxorna, vilka trädde i kraft den 15 april 1952,

uppgå på de olika linjerna till mellan 12 och 16 %.

Beläggningen på inrikeslinjerna under verksamhetsåret 1951/52 framgår

av en i propositionen intagen tabell (s. 3).

SAS framhåller i fortsättningen bl. a. att den obetingat svagaste

linjen ur ekonomisk synpunkt under verksamhetsåret 1951/52 varit

linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand. Med uppehåll under tiden 16

maj—4 juni har denna linje trafikerats under perioden 11 maj—

26 september och under denna korta tid medfört ett underskott

av 225 000 kronor. Underskottet på linjen uppgick till 80 öre per

affererad tonkm. Det genomsnittliga underskottet för hela inrikestrafiken

utgjorde 27 öre. Trafiken på Visby gav ett överskott med 12 öre

per tonkm och linjerna på Luleå och Malmö visade underskott på 33 resp.

45 öre.

Mot bakgrund av erfarenheten från verksamhetsåret 1951/52 att de inträdda

koslnadsstegringarna inte gått att kompensera genom en motsvarande

intäktsökning kan, enligt bolaget, någon mera påtaglig förbättring

av det ekonomiska resultatet ej förutses för verksamhetsåret 1952/53. Det

för detta verksamhetsår beräknade totala underskottet för inrikestrafiken,

exklusive andelen i konsortiets allmänna kostnader för administration,

reklam och försäljning, uppgår vid ett i stort sett oförändrat trafikprogram

till 602 000 kronor. Intäkter och kostnader för de olika linjerna ha beräknats

till följande belopp i tusental kronor.

Stockholm—

Luleå

Stockholm—

Visby—Norr- köping; Vis- by—Malmö

Stockholm—

Malmö

Stockholm —

Sundsvall/

Härnösand

Totalt

Intäkter ..............

1173

1786

720

265

3 944

Kostnader............

1473

1682

929

462

4 546

Resultat..............

— 300

+ 104

— 209

-197

— 602

För verksamhetsåret 1953/54 beräknar SAS, att underskottet skall

minska med 50 000 kronor till 552 000 kronor.

Beträffande det fortsatta uppehållandet av linjen Stockholm—Sundsvall/

Härnösand framhåller SAS bl. a., att säsongtrafik alltid i och för sig är

synnerligen kostsam vad beträffar utnyttjandet av flygplan och besätt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

ningar samt försäljnings- och reklamarbete. Rådande förhållanden göra

det vidare omöjligt att använda Sundsvall/Härnösands flygfält vintertid.

Detta beror främst på följande tre omständigheter, nämligen dels att broförbindelse

saknas mellan Skeppsholmen, på vilken flygplatsen är belägen,

och fastlandet, dels att hangar för flygplans övernattning eller uppehåll

vintertid saknas, dels ock att flygplatsen saknar utrustning för instrumentlandning

under väderleksförhållanden med låg molnhöjd och nedsatt

horisontalsikt.

Det hittills uppnådda resultatet av trafiken på denna linje ger, enligt

bolaget, vid handen, att de förhoppningar, som vid trafikens upptagande

ställdes på linjens ekonomiska utveckling, inte kunnat infrias. Med den

planering bl. a. ur tidtabellssynpunkt, som i nuvarande läge är möjlig, kan

sannolikt någon mera avsevärd förbättring av resultatet inte uppnås. Från

Sundsvalls- och Härnösandsområdena har dock visats ett stort intresse för

linjen, och den där verksamma flygtrafikkommittén har nedlagt ett förtjänstfullt

arbete för att möjliggöra linjens fortsatta trafikerande.

Med hänsyn till sålunda redovisade förhållanden synes det enligt SAS

böra övervägas, om inte Sundsvall/Härnösandslinjen tills vidare helt borde

nedläggas. Härigenom skulle det totala bidragsbehovet för inrikestrafiken

kunna nedbringas med 197 000 kronor per år. Understödet till trafiken

skulle i så fall fastställas till 405 000 kronor för verksamhetsåret 1952/53

och 355 000 kronor för verksamhetsåret 1953/54. Konsortiet förbehåller

sig dock att i likhet med vad tidigare förutsatts ha rätt att upptaga förhandlingar

om tilläggsanslag och ändringar i trafikprogrammets omfattning.

Yttranden över framställningarna ha avgivits av statens granskningsman

för den inrikes lufttrafiken, statskontoret och luftfartsstyrelsen (s.

6—10).

Statens granskningsman för den inrikes lufttrafiken meddelar beträffande

inrikestrafikens intäkter och kostnader bl. a. följande.

Inrikestrafiken debiteras kostnaden för 10 flygplansbesättningar. En besättning

i denna trafik utnyttjas endast 500 timmar per år mot ca 650 timmar

för de i övrig trafik insatta DC-3-planen. Under verksamhetsåret

1950/51 belastades inrikesflyget vid i stort sett samma trafikprogram som

det nu gällande med kostnaden för 8 besättningar, varvid varje besättning

utnyttjades 656 timmar. En väsentlig anledning till den i detta avseende

numera mindre rationella driften synes därför vara att söka i ändrade

avtal med personalen. Hade trafiken liksom 1950/51 kunnat uppehållas

med 8 besättningar, skulle en årlig besparing av 180 000 kronor

möjliggjorts. Med hänsyn till det framträdande personalintresse, som ligger

i att inrikestrafikens utveckling tryggas, synes det vara berättigat att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115.

15

begära personalens medverkan till en smidigare anpassning av tjänstgöringsavtalen.

De tekniska förberedelserna för en fullständig övergång från

telegrafi till telefoni inom svenskt inrikesflyg väntas vara avslutade senast

till den 1 oktober 1953. Denna omläggning medför att särskild telcgrafist

ej längre erfordras, varigenom en årlig besparing om ca 150 000

kronor kan göras. Orsakerna till de stegrade kostnaderna för flygplansunderhåll

hänför sig, förutom till den allmänna ökningen av löner och

materielpriser, till att underhållet av flygplansmaterielen överförts från

Stockholm till Oslo, där kostnaderna av speciella skäl blir högre.

Sammanfattningsvis anför granskningsmannen att, ehuru subventionsbehovet

för ett oförändrat trafikprogram stigit, måste resultatet av den

korta period av inrikestrafikens utveckling, som nu kan överblickas, ur

andra synpunkter sägas vara gott och uppmuntrar till ytterligare ansträngningar.

SAS har lyckats att inom det område, som ligger inom företagets

kontroll, i viss mån begränsa kostnadsstegringarna samtidigt som intäkterna

väsentligt ökat. Även om passagerarfrekvensen endast svagt återspeglar

den allmänna uppgång, som konstaterats i övriga delar av världen,

måste resultatet betecknas som tillfredsställande, särskilt om hänsyn tages

till den tid, som erfordras för att upparbeta Norrlandslinjen och lösa de

härmed förknippade tekniska och ekonomiska problemen.

Statskontoret anser att bolagets yrkande om tilläggsbidrag för inrikestrafikens

genomförande bör tillbakavisas. Ämbetsverket ifrågasätter också

om ej blivande överenskommelser med SAS om uppehållande av inrikestrafik

bör givas bindande verkan.

Luftfartsstyrelsen meddelar, att styrelsen upptagit förhandlingar med

SAS rörande möjligheterna att med ledning av vad som anförts i granskningsmannens

berättelse nedbringa understödsbehovet. Resultatet av dessa

överläggningar, vilket innefattats i en skrivelse av den 23 februari 1953

från konsortiet till styrelsen, är följande.

1. övergången från telegrafi till telefoni är i första hand avsedd att

genomföras för Visby- och Malmölinjerna. Kostnadsminskningen för SAS

uppskattas för innevarande räkenskapsår till 30 000 kronor och för nästkommande

år till 60 000 kronor. Denna besparing har icke något sammanhang

med trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.

2. Intresset från flygkommittéernas sida har föranlett SAS att noga

ompröva möjligheterna att fortsätta trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.

Under förutsättning alt på Skeppsholmens flygplats uppsättcs en

hos luftfartsstyrelsen disponibel ILS-anläggning, med hjälp av vilken trafiken

kan fortgå under längre tid på hösten än för närvarande är fallet,

har konsortiet förklarat sig villigt att taga ansvaret för en inkomstökning

av 60 000 kronor.

Luftfartsstyrelsen kan med hänsyn till belastningen på anläggnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 115.

personalen icke installera ifrågavarande anläggning förrän år 1954, varför

bidragsbeloppet först kan påverkas under räkenskapsåret 1953/54.

Medelsbehovet för understöd åt inrikes lufttrafik skulle i enlighet med

SAS förutnämnda skrivelse vid bibehållande av nuvarande trafikprogram

utgöra (602 000 — 30 000) 572 000 kronor för räkenskapsåret 1952/53 och

(552 000 — 60 000 — 60 000) 432 000 kronor för räkenskapsåret 1953/54.

Vid nedläggandet av Sundsvall/Härnösandslinjen begränsas bidragsbehovet

till (405 000 — 30 000) 375 000 resp. (355 000 — 60 000) 295 000 kronor

för de båda verksamhetsåren.

Med hänsyn till dels att Sundsvall/Härnösandstrafiken måste anses ha

avgjort lägre prioritet än Visby- och Luleåtrafiken och dels till SAS’ höga

kostnader för linjen samt statsverkets kostnader för erforderlig uppklassning

av Skeppsholmens flygplats anser luftfartsstyrelsen, att programmet

för den subventionerade inrikes lufttrafiken bör begränsas till visby- och

luleålinjerna. Styrelsen anser visserligen att vissa förbättringar på Sundsvall/Härnösands

flygplats förr eller senare bli nödvändiga, men säger sig

i nuvarande statsfinansiella läge vilja förorda anstånd därmed.

Styrelsen säger sig vidare vid sitt ståndpunktstagande även ha letts av

den uppfattningen, att det är ett förstahandsintresse att så snart som möjligt

avveckla subventionssystemet för inrikestrafiken. Styrelsens förslag

innebär, att understödet åt den inrikes lufttrafiken för innevarande budgetår

kan begränsas till 375 000 kronor, vilket belopp med 75 000 kronor

understiger det anvisade anslaget, och för nästa budgetår kan begränsas

till 295 000 kronor. Med hänsyn till vad granskningsmannen anfört rörande

möjligheterna till ytterligare kostnadsbesparande rationaliseringar anser

styrelsen förutsättningar föreligga att, om den av styrelsen förordade linjen

fullföljes, helt avveckla subventionssystemet.

Luftfartsstyrelsen föreslår slutligen att anslaget till Understöd åt inrikes

lufttrafik för budgetåret 1953/54 anvisas med 295 000 kronor, minskat

med de reservationer, som kunna förutses uppkomma å äldre anslag.

Departementschefen har anfört följande.

»Understödet åt den inrikes lufttrafiken omfattar i princip endast de tre

linjerna Stockholm/Norrköping—Visby, Stockholm—Sundsvall/Härnösand

och Stockholm—Luleå. Skälet för att även linjerna Stockholm—Malmö

och Malmö—Visby intagits i subventionskalkylerna har varit, att trafilcintäkterna

för dessa linjer beräknats överstiga de merkostnader, som det

utökade linjeprogrammet betingar, och att härigenom alltså skulle uppkomma

en minskning av det totala understödsbehovet.

Det har från statsmakternas sida varit ett önskemål att få till stånd

en successiv minskning av statssubventioncrna till inrikesflyget. På anmodan

av kommunikationsdepartementet angav SAS hösten 1951 den bi
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115.

17

dragsram, som konsortiet bedömde erforderlig för att under treårsperioden

1 oktober 1952—30 september 1955 uppehålla visst redovisat flygprogram

för inrikestrafiken. Rambeloppen för de tre åren var resp. 450 000,

400 000 och 350 000 kronor. I 1952 års statsverksproposition tillstyrkte

jag, att det av SAS framlagda förslaget lades till grund för understödet

åt inrikestrafiken under den angivna tiden. Jag framhöll samtidigt, att

subventionssystemet därefter om möjligt borde avvecklas. Vidare underströk

jag vikten av att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som

visade eu otillfredsställande utveckling, fortlöpande upptogs till prövning.

Riksdagen framförde inte några erinringar mot de av mig redovisade synpunkterna.

Sedan SAS under verksamhetsåret 1951/52 funnit det omöjligt att kompensera

inträdda kostnadsökningar med höjda taxor eller en förbättrad

beläggning på linjerna, bedömer konsortiet det nu nödvändigt att, om

gällande trafikprogram skall bibehållas, bidragsramen för innevarande och

nästa verksamhetsår ökas med ett belopp, som ursprungligen angivits till

152 000 kronor per år. Under hänvisning till det ogynnsamma resultatet

av Sundsvall/Härnösandslinjen ifrågasätter konsortiet emellertid, om inte

denna linje bör tills vidare helt nedläggas, varigenom skulle vinnas en

årlig besparing av 197 000 kronor. Med hänsyn till möjligheterna att

minska besättningskostnaderna genom övergång från telegrafi till telefoni

på linjerna till Visby och Malmö har SAS sedermera efter förhandlingar

med luftfartsstyrelsen funnit sig kunna nedbringa rambeloppen

med 30 000 resp. 60 000 kronor för verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54.

Därjämte har SAS, under förutsättning att Sundsvall/Härnösands flygplats

törses med en hos luftfartsverket disponibel instrumentlandningsutrustning

(ILS), förklarat sig kunna taga ansvar för en inkomstökning för

linjen av 60 000 kronor. Enligt luftfartsstyrelsen kan emellertid denna

anläggning installeras törst under år 1954. Bidragsbehovet för inrikestrafiken

skulle vid bibehållande av nuvarande trafikprogram således utgöra

(450 000 -f 152 000 — 30 000) 572 000 kronor för verksamhetsåret

1952/53, vilket innebär en ökning med 122 000 kronor i jämförelse med

den av 1952 års riksdag godkända subventionsplanen. För nästföljande

verksamhetsår utgör konsortiets bidragsbehov enligt nu föreliggande anbud

432 000 kronor, innebärande en ökning med 32 000 kronor i förhållande

till nyssnämnda plan. Vid bortfall av Sundsvall/Härnösandslinjen

kan bidragsramen för inrikesflyget begränsas till 375 000 resp. 295 000

kronor för de båda verksamhetsåren.

Konsortiet förbehåller sig rätt alt även i framtiden upptaga förhandlingar

om ändringar i trafikprogrammets omfattning eller om tilläggsbidrag,

för den händelse sådana kostnadsökningar uppkommer, som inte

kan kompenseras med höjda taxor, eller om en otillfredsställande utveckling

av någon av flyglinjerna ger anledning härtill.

2—848 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. G sand. Nr 114—116.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

De förhöjda bidrag, som SAS nu begärt för verksamhetsåren 1952/53

och 1953/54 för att i fortsättningen uppehålla gällande trafikprogram,

innebär, även med hänsynstagande till de besparingsmöjligheter, som framkommit

vid de mellan konsortiet och luftfartsstyrelsen förda förhandlingarna,

att kostnadsramen för subventionsprogrammet icke oväsentligt

överskrides. Såsom förut nämnts är det främst den ogynnsamma utvecklingen

av linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand som är anledningen

härtill. Den intäktsökning, som beräknas bli följden av den efter installationen

av ILS-anläggningen något förlängda årliga trafiksäsongen, är inte

på långt när tillfyllest för att linjen skall kunna inpassas i ett självbärande

trafikprogram. De ytterligare åtgärder, som anses erforderliga härför,

nämligen anordnandet av en broförbindelse mellan Skeppsholmen och

fastlandet samt byggandet av en hangar, är jämförelsevis kostnadskrävande

och torde inte för närvarande kunna genomföras med hänsyn till

de avsevärt mer angelägna investeringsbehov, som finnes på andra håll.

De omständigheter, jag här anfört, synes mig giva vid handen att, om

Sundsvall/Härnösandslinjen bibehålies, kommer den tidpunkt, då subventionssystemet

kan avvecklas, att avsevärt skjutas fram i tiden. I 1952 års

statsverksproposition underströk jag, såsom jag förut nämnt, vikten av

att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som visade ett otillfredsställande

resultat och således utgjorde ett hinder för genomförande av

subventionsplanen, upptogs till prövning. I likhet med de hörda remissmyndigheterna

har jag nu funnit att det är nödvändigt att utesluta nyssnämnda

linje ur subventionsplanen.

De svårigheter, som berört linjen Stockholm—Malmö, synes vara av

mera tillfällig natur och kan väntas bortfalla då Bulltoftafältet färdigställts.

Jag förordar alltså, att subventionsprogrammet för den inrikes lufttrafiken

fr. o. in. innevarande trafikår begränsas i enlighet med det av luftfartsstyrelsen

efter förhandlingar med SAS framlagda förslaget, d. v. s.

för perioden 1 oktober 1952—30 september 1953 till högst 375 000 kronor

och för perioden 1 oktober 1953—30 september 1954 till högst 295 000

kronor. Jag förutsätter dock härvid att även de ytterligare rationaliseringsmöjligheter

— icke minst vad gäller utnyttjandet av personalen —

som granskningsmannen i sitt utlåtande berört, närmare prövas och att

eventuellt en ytterligare minskning av bidragsbeloppet således skall kunna

komma i fråga. Den av statskontoret ifrågasatta förändringen av överenskommelsen

med SAS i syfte att på konsortiet helt överflytta de ekonomiska

riskerna för trafikprogrammet utgör, såvitt jag kan finna, icke en

framkomlig väg.

Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle med hänsyn till beräknade

besparingar medelsanvisningen under bidragsanslaget för nästkommande

budgetår kunna begränsas till ett belopp av 200 000 kronor.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115.

19

Utskottet. Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår,

har underskottet för den inrikes lufttrafiken under verksamhetsåret

1951/52 preliminärt uppskattats till 706 000 kronor. Beloppet överstiger

med 206 000 kronor det för verksamhetsåret beviljade statsbidraget. Denna

avvikelse från de ursprungliga beräkningarna förklaras främst därav, att

på grund av löne- och prisstegringar vissa kostnadsökningar inträtt, vilka

ej kunnat kompenseras genom tillräckliga taxehöjningar eller förbättrad

beläggning på linjerna. En särskilt otillfredsställande utveckling har trafiken

på linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand uppvisat.

Då någon mera påtaglig förbättring av det ekonomiska resultatet icke

kan förutses för verksamhetsåret 1952/53, har SAS ansett sig böra ifrågasätta,

huruvida icke sistnämnda linje tills vidare borde helt nedläggas,

varigenom en årlig besparing på 197 000 kronor skulle göras. Från konsortiets

sida har samtidigt lämnats den upplysningen, att underskottet för

inrikestrafiken under verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54 kan vid ett i

stort sett oförändrat trafikprogram väntas uppgå till 602 000 respektive

552 000 kronor, vilket innebär ett i förhållande till den vid fjolårets riksdag

godkända subventionsplanen stegrat bidragsbehov med 152 000 kronor

per år. Efter förhandlingar med luftfartsstyrelsen har SAS sedermera förklarat

möjligheter föreligga att, därest vissa i propositionen närmare angivna

åtgärder vidtagas, nedbringa detta bidragsbehov till 572 000 kronor

för verksamhetsåret 1952/53 och till 432 000 kronor för verksamhetsåret

1953/54. Under enahanda förutsättningar skulle vid bortfall av linjen

Stockholm—Sundsvall/Härnösand subventionsbeloppen för nämnda år

kunna begränsas till 375 000 respektive 295 000 kronor.

Luftfartsstyrelsen har för sin del bl. a. framhållit, att det medelsbehov

som sålunda visat sig erforderligt för att fullfölja nuvarande inrikesflygprogram

föga överstiger de i nyssberörda subventionsplan beräknade beloppen.

Härvid har styrelsen bortsett från innevarande verksamhetsår,

under vilket verkningarna av de ovan antydda resultatförbättrande åtgärderna

ej hinna göra sig till fullo gällande. Om hänsyn enbart tages till å

anslaget till understöd åt inrikes lufttrafik redovisade utgifter, synes enligt

styrelsens mening kostnadsökningen under följande budgetår icke vara

av sådan storlek, att anledning föreligger alt frångå nu gällande trafikprogram.

Luftfartsstyrelsen har emellertid samtidigt påpekat, att vid bedömningen

av detta alternativ jämväl måste beaktas, att ett fortsatt uppehållande

av linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand ställer mycket betydande

krav på statsverket utöver själva understödet. Sålunda erfordras

bl. a. anordnande av eu broförbindelse mellan Skeppsholmens flygplats och

fastlandet samt byggande av eu hangar. Med hänsyn till nu anförda omständigheter

har luftfartsstyrelsen ansett sig böra föreslå, att programmet

för den subventionerade inrikes lufttrafiken begränsas till visby- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr ilo.

luleålinjerna. Vid sitt ståndpunktstagande har styrelsen även letts av

den uppfattningen, att det är ett förstahandsintresse att så snart som möjligt

avveckla subventionssystemet.

Till denna uppfattning har departementschefen anslutit sig. Även utskottet

vill för sin del understryka vad luftfartsstyrelsen härutinnan anfört.

Utskottet finner sålunda de skäl som åberopats för ett nedläggande av linjen

Stockholm—Sundsvall/Härnösand bärande. Utskottet tillstyrker därför, att

subventionsprogrammet för den inrikes lufttrafiken fr. o. m. innevarande

verksamhetsår begränsas i enlighet med det av luftfartsstyrelsen efter förhandlingar

med SAS framlagda förslaget, d. v. s. för perioden den 1 oktober

1952—den 30 september 1953 till högst 375 000 kronor och för perioden

den 1 oktober 1953—den 30 september 1954 till högst 295 000 kronor. Med

hänsyn till beräknade reservationer innebär detta, att medelsanvisningen

under förevarande anslag för nästa budgetår kan begränsas till ett belopp

av 200 000 kronor. I anslutning till vad statens granskningsman för den

inrikes lufttrafiken anfört finner sig utskottet i likhet med departementschefen

böra understryka angelägenheten av att föreliggande rationaliseringsmöjligheter,

icke minst i vad avser personalens utnyttjande, omsorgsfullt

tillvaratagas.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må till Understöd åt inrikes lufttrafik för

budgetåret 1953/54 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 200 000 kronor.

Stockholm den 8 maj 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 116.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. a1 i texten