Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor om det mindre och medelstora handelstonnaget jämte i ämnet väckta motioner.
1953-05-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:124, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor om det mindre och medelstora handelstonnaget jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 124—125.
Statsutskottets utlåtande nr 124.
1
Sr 124.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa frågor om det mindre och medelstora handelstonnaget
jämte i ämnet väckta motioner.
(1 :a avd.)
I propositionen nr 191 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 8 april 1953, föreslagit
riksdagen att dels besluta att såsom säkerhet för lån från statens lånefond
för den mindre skeppsfarten må godtagas försäkring i ömsesidigt försäkringsbolag
utan hinder av att försäkringsavtal innehåller förbehåll om
viss självrisk, dels ock medgiva att utöver vad i förordningen den 6 juni
1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan och reglementet den
22 november 1929 (nr 364) för kassan är stadgat om prövning av ansökningar
om lån skall gälla, att kassan tills vidare icke må bevilja lån från
kassan avseende fartyg med en bruttodräktighet över 3 000 ton utan att
Kungl. Maj :t för varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Ewerlöf väckt motion (I: 455),
vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 191 måtte
vidtaga sådan ändring att första punkten i propositionens hemställan erhåller
följande lydelse: »att såsom säkerhet för lån från statens lånefond
för den mindre skeppsfarten må godtagas försäkring utan hinder av att
försäkringsavtal innehåller förbehåll om viss självrisk»,
dels ock en inom andra kammaren av herr Nyberg m. fl. väckt motion (II:
574), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition
nr 191 måtte besluta, att räntan för lån från den mindre sjöfartens
lånefond måtte sänkas från nuvarande 4 procent till 3,5 procent samt att till
förstärkning av fonden anvisas ett belopp av 2 500 000 kronor att täckas
av lånemedel.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionerna.
Läget för det mindre och medelstora svenska tramptonnaget har den senaste
tiden blivit alltmer ogynnsamt. Detta sammanhänger med den hårda
konkurrensen mellan olika länders tonnage i östersjö- och nordsjöfart, särskilt
från tysk och nederländsk sida. Flera samverkande omständigheter har
bidragit till att det svenska tonnaget har svårt att hävda sig i denna konkurrens.
Den väsentligaste orsaken är att de svenska fartygen har högre
1 Hihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 124—125.
2
Statsutskottets utlåtande nr 124.
driftkostnader. Den sämre lönsamhet, som ifrågavarande svenska tonnage
uppvisar, beror icke blott på den särskilt vid jämförelse med visst utländskt
tonnage bättre sociala standarden ombord å de svenska fartygen utan även
på att de svenska fartygen i stor utsträckning är mycket gamla och till följd
därav oekonomiska i drift. Även andra faktorer spelar givetvis in.
Konkurrensen inom östersjö- och nordsjöfarten har uppmärksammats i
internationella sammanhang. Både Internationella arbetsorganisationen och
Internationella transportarbetarfederationen behandlar f. n. denna fråga och
söker utvägar för att få till stånd en höjning av sjöfolkets sociala standard
i de länder, där denna är väsentligt lägre än t. ex. i de nordiska länderna.
Spörsmålet om förnyelse av det föråldrade svenska fartygsbeståndet har
prövats av 1951 och 1952 års riksdagar vid behandling av förslag om förstärkning
av lånefonden för den mindre skeppsfarten och om ökning av
grundfonden för Svenska skeppshypotekskassan. Den otillfredsställande utvecklingen
i fråga om det mindre och det medelstora tonnagets åldersfördelning
har fortsatt samtidigt som den sistnämnda tonnagegruppen kraftigt
minskat.
Departementschefen erinrar om att han med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 maj 1952 tillkallat en utredning med uppgift bl. a. att
undersöka behovet och möjligheterna att lindra avgiftsplikten för det mindre
tonnaget. Det är därjämte departementschefens avsikt att söka få belysta de
olika omständigheter, som inverkar på lönsamheten inom den mindre och
medelstora svenska skeppsfarten och med ledning av därvid vunna erfarenheter
överväga, vilka åtgärder som kan vidtagas för att förbättra situationen
för ifrågavarande sjöfartsgrenar.
Vad angår den mindre skeppsfarten föreligger nu till prövning förslag i
syfte att befordra intresset att förnya fartygsbeståndet inom denna sjöfartsgren.
Sålunda föreslås att bestämmelserna rörande fonden för den mindre
skeppsfarten skall ändras därhän, att såsom säkerhet för lån från fonden
må godtagas försäkring i ömsesidiga försäkringsbolag, vilka bygger sin verksamhet
på principen om viss självrisk för försäkringstagarna. Vidare föreslås
att lån från fonden skall få utlämnas räntefritt samt att fonden skall
förstärkas med ytterligare 7,5 miljoner kronor.
Förslaget om ändrade försäkringsbestämmelser har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran i de avgivna remissyttrandena. Förslaget innebär — såsom
lånenämnden utformat detsamma — att nämnden erhåller befogenhet
att medgiva att fartygsägaren får stå självrisk med högst 10 procent av
försäkringsvärdet vid totalförlust och med högst 20 procent av försäkringsvärdet
vid enskild skada. Den föreslagna ändringen skulle medföra en icke
oväsentlig lättnad i ekonomiskt hänseende för låntagare i fonden och synes
därigenom vara i hög grad ägnad att befordra en förnyelse av det mindre
tonnaget och även medföra minskade omkostnader för redan existerande
fartyg, för vilka erhållits lån från fonden. Ett bifall till förslaget skulle visserligen
innebära minskad säkerhet för långivaren och därmed ökade risker
vid utlåningen. Enligt vad kommerskollegium framhållit torde dock ris
-
Statsutskottets utlåtande nr 124.
3
kerna icke kunna antagas bli alltför betydande. Departementschefen anser
sig sålunda kunna tillstyrka, att försäkringsbestämmelserna ändras i enlighet
med förslaget. Det förutsattes få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga
erforderlig författningsändring.
Beträffande förslagen om räntefria lån och förstärkning av lånefonden
har i de avgivna yttrandena redovisats mycket delade meningar. Här må endast
erinras om att lånenämnden av principiella skäl ifrågasatt lämpligheten
av att införa räntefria lån. För egen del har departementschefen redan
i propositionen nr 51/1951 uttalat, att skäl icke föreligger att frångå de för
lån av motsvarande slag allmänt tillämpade bestämmelserna. Departementschefen
är alltjämt av samma uppfattning. — Vad angår förstärkningen av
lånefonden har statskontoret i sitt den 26 februari 1953 dagtecknade yttrande
förordat att en sådan kommer till stånd genom anlitande av rederilånefonden
medan förslaget avstyrkts bl. a. av fullmäktige i riksbanken samt av
fullmäktige i riksgäldskontoret, som med hänsyn till uppgifterna om belastningen
på fonden anser sig icke f. n. böra biträda förslaget om kapitalökning
av fonden. Med hänsyn till nuvarande ansträngda läge på kapitalmarknaden
och därav betingade svårigheter att lösa statslånebehoven och med
beaktande av den förefintliga behållningen å lånefonden för den mindre
skeppsfarten är departementschefen ej beredd att nu förorda en förstärkning
av densamma vare sig genom överföring från rederilånefonden eller
över budgeten. I likhet med riksgäldsfullmäktige anser departementschefen
att frågan om kapitaltillskott till fonden för den mindre skeppsfarten
åter bör prövas, därest fartygsbyggandet skulle öka i den omfattning att
fondens kapitalresurser skulle visa sig otillräckliga.
I anslutning till statskontorets nyssnämnda förslag om förstärkning av
lånefonden för den mindre skeppsfarten med anlitande av rederilånefonden
erinrar departementschefen om att Kungl. Maj :t, i anslutning till uttalande i
propositionen nr 51/1951, den 27 april 1951 uppdrog åt kommerskollegium
att verkställa utredning om och i vilken mån anledning finnes att avveckla
rederilånefonden samt inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. Uppdraget har numera fullgjorts genom att kollegium i skrivelse
den 9 mars 1953 framlagt förslag i ämnet. Kollegium, som i tidigare sammanhang
framhållit att rederilånefonden är ägnad att fylla ett viktigt behov,
särskilt för mera kapitalsvaga företag under tider av lågkonjunktur,
hävdar alltjämt bestämt behovet av att rederilånefonden bibehålies. Ämbetsverket
föreslår tillika, att fonden med hänsyn till de f. n. vikande sjöfartskonjunkturerna
förstärkes genom att medel tillföres den i sådan utsträckning
att dess kapitaltillgång bringas upp till åtminstone 10 miljoner kronor,
över förslagen har yttranden avgivits av statskontoret och fullmäktige i riksbanken.
Statskontoret, vars yttrande är dagtecknat den 19 mars 1953, vidhåller,
att återstående behållning å rederilånefonden skall överföras till lånefonden
för den mindre skeppsfarten. Riksbanksfullmäktige anser sig icke
kunna tillstyrka, all rederilånefonden bibehålies. För det fall att fonden anses
böra bibehållas, avstyrker fullmäktige förslaget om dess förstärkning.
4
Statsutskottets utlåtande nr 124.
För egen del är departementschefen icke beredd att i detta sammanhang taga
ställning till ifrågavarande spörsmål.
Vad härefter beträffar frågan om Svenska skeppshypotekskassans utlåningsverksamhet
må framhållas, att kassan f. n. icke har medel att utbetala
sju av kassan beviljade lån å sammanlagt 24 750 000 kronor, varav 6 miljoner
kronor avser det medelstora tonnaget och 18 750 000 kronor större
tankfartyg. Därjämte föreligger bordlagda låneansökningar om tillhopa i
runt tal 153 miljoner kronor. Av detta belopp hänför sig omkring 40 miljoner
kronor till det medelstora tonnaget och ungefär 113 miljoner kronor till
större tankfartyg.
Ökningen av lånekraven på kassan anses — såsom fullmäktige i riksbanken
framhåller — i hög grad ha betingats av kreditrestriktionerna. De förut
angivna beloppen å de av kassan beviljade och hos kassan sökta lånen visar,
att kassans stora upplåningsbehov till väsentlig del beror på de många ansökningarna
om lån för byggande av större tankfartyg. Skulle dessa ansökningar
bifallas i enlighet med den praxis, som kassan hittills tillämpat, d. v. s.
i den ordning låneansökningarna inkommer, skulle relationen mellan det
medelstora och större tonnagets andel i kassans lånebestånd, vilken genom
den långivning som skett från och med år 1951 förändrats till det medelstora
tonnagets nackdel, ytterligare förskjutas i samma riktning. Departementschefen
understryker den stora betydelse som detta tonnage tillmätes särskilt
ur beredskapssynpunkt. Det får, framhåller departementschefen, ur denna
synpunkt och med hänsyn till den sämre lönsamhet, som det medelstora tonnaget
uppvisar i jämförelse såväl — såsom tidigare nämnts — med utländskt
tonnage av motsvarande storlek som med det större svenska tonnaget, anses
angeläget att den lättnad i fråga om finansiering som belåning hos skeppshypotekskassan
innebär främst kommer det medelstora tonnaget till godo.
För att detta skall kunna ske erfordras att kassan beredes möjlighet att bevilja
lån för att stödja en förnyelse av detta tonnage med företrädesrätt
framför lån för de större fartygen. Detta förutsätter att nu gällande bestämmelser
om lån från kassan ändras. Sådan ändring synes departementschefen
böra vidtagas och riksdagens medgivande härtill inhämtas.
Fullmäktige i riksbanken har upptagit överläggningar med representanter
för näringslivet angående frågan om den fortsatta finansieringen av det
större tonnaget. Anledningen härtill är att skeppshypotekskassans upplåningsbehov
sådant det nu framträder ansetts på längre sikt knappast kunna
täckas genom obligationslån med den räntesats, vartill kassans senaste obligationslån
utgivits, nämligen 33/4 procent, och att en höjning av räntesatsen
bedömts kunna medföra icke önskvärda konsekvenser för den låneverksamhet
som bedrives av andra institutioner med statlig grundfond, exempelvis
Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. Vid överläggningarna,
som fortfarande pågår, har framställts förslag om att söka 1a
till stånd en av affärsbanker bildad kreditinstitution med ändamål att driva
utlåningsverksamhet för svenskägda maskindrivna fartyg av järn och stål.
De betänkligheter mot att finansieringen av sjöfartens kreditbehov sker med
Statsutskottets utlåtande nr 124.
5
hjälp av en sammanslutning av privata intressenter, vilka kommit till uttryck
i kommerskollegiets yttrande, synes departementschefen knappast vara tilllämpliga
på en sålunda utformad kreditgivning till sjöfartsnäringen. I samband
med överläggningarna kan enligt departementschefen fråga också uppkomma
om att undersöka möjligheterna om förut angivna lån om tillhopa
18 750 000 kronor, vilka skeppshypotekskassan beviljat, kan övertagas av
den kreditinstitution, som kan komma att tillskapas. Därest en lösning av
sjöfartens kreditbehov erhålles, varigenom finansieringen av det större tonnaget
kan ske utan medverkan från statens sida, torde, framhåller departementschefen,
lån från skeppshypotekskassan därefter tills vidare böra förbehållas
det medelstora tonnaget.
I avvaktan på utgången av överläggningarna synes departementschefen
den ändring av bestämmelserna om lån från skeppshypotekskassan, som
förut förordats, icke nu böra vidtagas i förordningen angående kassan och i
reglementet för denna, utan synes ändringen böra givas provisorisk karaktär.
Bestämmelsen synes departementschefen i huvudsak böra givas den formuleringen,
att utöver vad i nämnda förordning och reglemente är stadgat
om prövning av ansökningar om lån skall gälla, att kassan tills vidare icke
må bevilja lån från kassan avseende fartyg med en bruttodräktighet över
3 000 ton utan att Kungl. Maj :t för varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.
Utskottet. Med hänsyn till den mindre skeppsfartens beträngda läge företogs
vid 1951 års riksdag viss revision av gällande lånebestämmelser. I sitt
i ärendet av riksdagen godkända utlåtande nr 56 framhöll utskottet emellertid,
att utskottet icke var övertygat om att de föreslagna åtgärderna
vore tillräckliga för att bringa denna sjöfartsgren ur dess svårigheter. Läget
för det mindre och medelstora handelstonnaget har, såsom av den föreliggande
propositionen framgår, den senaste tiden blivit alltmer ogynnsamt,
varför förslag nu föreligger i syfte att förbättra situationen för dessa sjöfartsgrenar.
Vad beträffar det mindre handelstonnaget föreslås i angivna syfte, att
bestämmelserna rörande statens lånefond för den mindre skeppsfarten skola
ändras därhän, att såsom säkerhet för lån från fonden må godtagas försäkring
i ömsesidiga försäkringsbolag, vilka bygga sin verksamhet på principen
om viss självrisk för försäkringstagarna. Utskottet har med hänsyn
till föreliggande omständigheter icke något att erinra mot att försäkring
bör få godtagas såsom säkerhet för lån, även om i försäkringsvillkoren föreskrives
viss självrisk för försäkringstagaren. Då någon anledning icke
finnes att härvidlag undantaga försäkringsaktiebolagen, som kunna erbjuda
försäkring såväl med som utan självrisk, bör den nya regeln gälla, oavsett
om försäkringsgivaren är ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag.
Av det anförda följer, att utskottet tillstyrker yrkandet
i motionen 1: 455.
Förslag ha även framförts om statligt stöd i form av räntefria lån från
statens lånefond för den mindre skeppsfarten alternativt sänkning av låne
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 124.
räntan. Departementschefen har ställt sig avvisande häremot. Utskottet
vill erinra om att utskottet i sitt förberörda utlåtande nr 56 i anslutning till
ett uttalande från fullmäktige i riksgäldskontoret framhöll beträffande frågan
om sänkning av räntesatsen, att det här gällde en rörelse, som måste
bygga på affärsmässiga kalkyler, och att en räntesubventionering på detta
område skulle kunna medföra krav på dylikt stöd från andra håll inom
transportväsendet. Utskottet, som vidhåller denna uppfattning, avstyrker
alltså motionen II: 574, såvitt nu är i fråga.
Departementschefen har funnit sig icke vara beredd att nu förorda föreslagen
förstärkning av lånefonden för den mindre skeppsfarten vare sig genom
överföring från rederilånefonden eller över budgeten. Utskottet vill
erinra om att genom beslut av förra årets riksdag anvisades såsom kapitaltillskott
till lånefonden för den mindre skeppsfarten ett anslag av 2 miljoner
kronor. Fondens kapital uppgår för närvarande till 7,5 miljoner kronor.
Med hänsyn till belastningen å fonden synes utskottet något beslut om dess
förstärkning icke nu vara påkallat. Utskottet delar emellertid riksgäldsfullmäktiges
mening, att frågan om kapitaltillskott till fonden åter bör prövas,
därest fartygsbyggandet skulle öka i den omfattning, att nuvarande
kapitalresurser skulle visa sig otillräckliga. Av det anförda följer, att utskottet
avstyrker förenämnda motion II: 574 i jämväl nu berörd del.
I ärendet har upplysts, att lånekraven på Svenska skeppshypotekskassan
ökats i sådan omfattning, att kassan för närvarande har svårigheter att
utbetala av kassan beviljade lån. Med hänsyn till den stora betydelse, som
det medelstora tonnaget tillmätes särskilt ur beredskapssynpunkt, och till
det beträngda läge, vari detta tonnage befinner sig i förhållande till det
större, anser utskottet i likhet med departementschefen, att i fråga om lån
från kassan förstnämnda fartygsgren bör för sin tonnageförnyelse för närvarande
ha företrädesrätt framför de större fartygen. Med hänsyn härtill
och i avvaktan på utgången av pågående överläggningar mellan riksbanken
och representanter för näringslivet angående frågan om den fortsatta finansieringen
av det större tonnaget vill utskottet tillstyrka, att bestämmelse
utfärdas i enlighet med departementschefens förslag, som möjliggör, att
lån från Svenska skeppshypolekskassan tills vidare förbehållas det medelstora
tonnaget.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionen I: 455 besluta, att såsom säkerhet för lån från
statens lånefond för den mindre skeppsfarten må godtagas
försäkring utan hinder av att försäkringsavtal innehåller
förbehåll om viss självrisk;
b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag medgiva, att utöver
vad i förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående
Svenska skeppshypotekskassan och reglementet den 22 november
1929 (nr 364) för kassan är stadgat om prövning av
Statsutskottets utlåtande nr 124.
7
ansökningar om lån skall gälla, att kassan tills vidare icke
må bevilja lån från kassan avseende fartyg med en bruttodräktighet
över 3 000 ton utan att Kungl. Maj :t för varje särskilt
fall lämnat tillstånd därtill;
II. att motionen II: 574 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 maj 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Näsgård, Ohlon, Gillström,
Pålsson, Näsström, Bergh, Hesselbom, Ragnar Persson, Edvin Thun,
Bergman, Lundgren, Eric Holmqvist, Olsén och Huss; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Andersson
i Malmö, Ståhl, Rubbestad, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng,
fröken Elmén, herrar Widén, Hoppe, Onsjö, fru Ericsson i Luleå, herrar
Gustafsson i Stockholm och Karlsson i Olofström.
Reservation.
av herr Staxäng.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/54 till turistpropaganda i Amerikas förenta stater. s. 1 i texten