Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor om det mindre och medelstora handelstonnaget jämte i ämnet väckta motioner.

1953-05-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:124, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor om det mindre och medelstora handelstonnaget jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 124—125.

Statsutskottets utlåtande nr 124.

1

Sr 124.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

vissa frågor om det mindre och medelstora handelstonnaget

jämte i ämnet väckta motioner.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 191 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 8 april 1953, föreslagit

riksdagen att dels besluta att såsom säkerhet för lån från statens lånefond

för den mindre skeppsfarten må godtagas försäkring i ömsesidigt försäkringsbolag

utan hinder av att försäkringsavtal innehåller förbehåll om

viss självrisk, dels ock medgiva att utöver vad i förordningen den 6 juni

1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan och reglementet den

22 november 1929 (nr 364) för kassan är stadgat om prövning av ansökningar

om lån skall gälla, att kassan tills vidare icke må bevilja lån från

kassan avseende fartyg med en bruttodräktighet över 3 000 ton utan att

Kungl. Maj :t för varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Ewerlöf väckt motion (I: 455),

vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 191 måtte

vidtaga sådan ändring att första punkten i propositionens hemställan erhåller

följande lydelse: »att såsom säkerhet för lån från statens lånefond

för den mindre skeppsfarten må godtagas försäkring utan hinder av att

försäkringsavtal innehåller förbehåll om viss självrisk»,

dels ock en inom andra kammaren av herr Nyberg m. fl. väckt motion (II:

574), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition

nr 191 måtte besluta, att räntan för lån från den mindre sjöfartens

lånefond måtte sänkas från nuvarande 4 procent till 3,5 procent samt att till

förstärkning av fonden anvisas ett belopp av 2 500 000 kronor att täckas

av lånemedel.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionerna.

Läget för det mindre och medelstora svenska tramptonnaget har den senaste

tiden blivit alltmer ogynnsamt. Detta sammanhänger med den hårda

konkurrensen mellan olika länders tonnage i östersjö- och nordsjöfart, särskilt

från tysk och nederländsk sida. Flera samverkande omständigheter har

bidragit till att det svenska tonnaget har svårt att hävda sig i denna konkurrens.

Den väsentligaste orsaken är att de svenska fartygen har högre

1 Hihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 124—125.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 124.

driftkostnader. Den sämre lönsamhet, som ifrågavarande svenska tonnage

uppvisar, beror icke blott på den särskilt vid jämförelse med visst utländskt

tonnage bättre sociala standarden ombord å de svenska fartygen utan även

på att de svenska fartygen i stor utsträckning är mycket gamla och till följd

därav oekonomiska i drift. Även andra faktorer spelar givetvis in.

Konkurrensen inom östersjö- och nordsjöfarten har uppmärksammats i

internationella sammanhang. Både Internationella arbetsorganisationen och

Internationella transportarbetarfederationen behandlar f. n. denna fråga och

söker utvägar för att få till stånd en höjning av sjöfolkets sociala standard

i de länder, där denna är väsentligt lägre än t. ex. i de nordiska länderna.

Spörsmålet om förnyelse av det föråldrade svenska fartygsbeståndet har

prövats av 1951 och 1952 års riksdagar vid behandling av förslag om förstärkning

av lånefonden för den mindre skeppsfarten och om ökning av

grundfonden för Svenska skeppshypotekskassan. Den otillfredsställande utvecklingen

i fråga om det mindre och det medelstora tonnagets åldersfördelning

har fortsatt samtidigt som den sistnämnda tonnagegruppen kraftigt

minskat.

Departementschefen erinrar om att han med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 30 maj 1952 tillkallat en utredning med uppgift bl. a. att

undersöka behovet och möjligheterna att lindra avgiftsplikten för det mindre

tonnaget. Det är därjämte departementschefens avsikt att söka få belysta de

olika omständigheter, som inverkar på lönsamheten inom den mindre och

medelstora svenska skeppsfarten och med ledning av därvid vunna erfarenheter

överväga, vilka åtgärder som kan vidtagas för att förbättra situationen

för ifrågavarande sjöfartsgrenar.

Vad angår den mindre skeppsfarten föreligger nu till prövning förslag i

syfte att befordra intresset att förnya fartygsbeståndet inom denna sjöfartsgren.

Sålunda föreslås att bestämmelserna rörande fonden för den mindre

skeppsfarten skall ändras därhän, att såsom säkerhet för lån från fonden

må godtagas försäkring i ömsesidiga försäkringsbolag, vilka bygger sin verksamhet

på principen om viss självrisk för försäkringstagarna. Vidare föreslås

att lån från fonden skall få utlämnas räntefritt samt att fonden skall

förstärkas med ytterligare 7,5 miljoner kronor.

Förslaget om ändrade försäkringsbestämmelser har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i de avgivna remissyttrandena. Förslaget innebär — såsom

lånenämnden utformat detsamma — att nämnden erhåller befogenhet

att medgiva att fartygsägaren får stå självrisk med högst 10 procent av

försäkringsvärdet vid totalförlust och med högst 20 procent av försäkringsvärdet

vid enskild skada. Den föreslagna ändringen skulle medföra en icke

oväsentlig lättnad i ekonomiskt hänseende för låntagare i fonden och synes

därigenom vara i hög grad ägnad att befordra en förnyelse av det mindre

tonnaget och även medföra minskade omkostnader för redan existerande

fartyg, för vilka erhållits lån från fonden. Ett bifall till förslaget skulle visserligen

innebära minskad säkerhet för långivaren och därmed ökade risker

vid utlåningen. Enligt vad kommerskollegium framhållit torde dock ris
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 124.

3

kerna icke kunna antagas bli alltför betydande. Departementschefen anser

sig sålunda kunna tillstyrka, att försäkringsbestämmelserna ändras i enlighet

med förslaget. Det förutsattes få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga

erforderlig författningsändring.

Beträffande förslagen om räntefria lån och förstärkning av lånefonden

har i de avgivna yttrandena redovisats mycket delade meningar. Här må endast

erinras om att lånenämnden av principiella skäl ifrågasatt lämpligheten

av att införa räntefria lån. För egen del har departementschefen redan

i propositionen nr 51/1951 uttalat, att skäl icke föreligger att frångå de för

lån av motsvarande slag allmänt tillämpade bestämmelserna. Departementschefen

är alltjämt av samma uppfattning. — Vad angår förstärkningen av

lånefonden har statskontoret i sitt den 26 februari 1953 dagtecknade yttrande

förordat att en sådan kommer till stånd genom anlitande av rederilånefonden

medan förslaget avstyrkts bl. a. av fullmäktige i riksbanken samt av

fullmäktige i riksgäldskontoret, som med hänsyn till uppgifterna om belastningen

på fonden anser sig icke f. n. böra biträda förslaget om kapitalökning

av fonden. Med hänsyn till nuvarande ansträngda läge på kapitalmarknaden

och därav betingade svårigheter att lösa statslånebehoven och med

beaktande av den förefintliga behållningen å lånefonden för den mindre

skeppsfarten är departementschefen ej beredd att nu förorda en förstärkning

av densamma vare sig genom överföring från rederilånefonden eller

över budgeten. I likhet med riksgäldsfullmäktige anser departementschefen

att frågan om kapitaltillskott till fonden för den mindre skeppsfarten

åter bör prövas, därest fartygsbyggandet skulle öka i den omfattning att

fondens kapitalresurser skulle visa sig otillräckliga.

I anslutning till statskontorets nyssnämnda förslag om förstärkning av

lånefonden för den mindre skeppsfarten med anlitande av rederilånefonden

erinrar departementschefen om att Kungl. Maj :t, i anslutning till uttalande i

propositionen nr 51/1951, den 27 april 1951 uppdrog åt kommerskollegium

att verkställa utredning om och i vilken mån anledning finnes att avveckla

rederilånefonden samt inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda. Uppdraget har numera fullgjorts genom att kollegium i skrivelse

den 9 mars 1953 framlagt förslag i ämnet. Kollegium, som i tidigare sammanhang

framhållit att rederilånefonden är ägnad att fylla ett viktigt behov,

särskilt för mera kapitalsvaga företag under tider av lågkonjunktur,

hävdar alltjämt bestämt behovet av att rederilånefonden bibehålies. Ämbetsverket

föreslår tillika, att fonden med hänsyn till de f. n. vikande sjöfartskonjunkturerna

förstärkes genom att medel tillföres den i sådan utsträckning

att dess kapitaltillgång bringas upp till åtminstone 10 miljoner kronor,

över förslagen har yttranden avgivits av statskontoret och fullmäktige i riksbanken.

Statskontoret, vars yttrande är dagtecknat den 19 mars 1953, vidhåller,

att återstående behållning å rederilånefonden skall överföras till lånefonden

för den mindre skeppsfarten. Riksbanksfullmäktige anser sig icke

kunna tillstyrka, all rederilånefonden bibehålies. För det fall att fonden anses

böra bibehållas, avstyrker fullmäktige förslaget om dess förstärkning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 124.

För egen del är departementschefen icke beredd att i detta sammanhang taga

ställning till ifrågavarande spörsmål.

Vad härefter beträffar frågan om Svenska skeppshypotekskassans utlåningsverksamhet

må framhållas, att kassan f. n. icke har medel att utbetala

sju av kassan beviljade lån å sammanlagt 24 750 000 kronor, varav 6 miljoner

kronor avser det medelstora tonnaget och 18 750 000 kronor större

tankfartyg. Därjämte föreligger bordlagda låneansökningar om tillhopa i

runt tal 153 miljoner kronor. Av detta belopp hänför sig omkring 40 miljoner

kronor till det medelstora tonnaget och ungefär 113 miljoner kronor till

större tankfartyg.

Ökningen av lånekraven på kassan anses — såsom fullmäktige i riksbanken

framhåller — i hög grad ha betingats av kreditrestriktionerna. De förut

angivna beloppen å de av kassan beviljade och hos kassan sökta lånen visar,

att kassans stora upplåningsbehov till väsentlig del beror på de många ansökningarna

om lån för byggande av större tankfartyg. Skulle dessa ansökningar

bifallas i enlighet med den praxis, som kassan hittills tillämpat, d. v. s.

i den ordning låneansökningarna inkommer, skulle relationen mellan det

medelstora och större tonnagets andel i kassans lånebestånd, vilken genom

den långivning som skett från och med år 1951 förändrats till det medelstora

tonnagets nackdel, ytterligare förskjutas i samma riktning. Departementschefen

understryker den stora betydelse som detta tonnage tillmätes särskilt

ur beredskapssynpunkt. Det får, framhåller departementschefen, ur denna

synpunkt och med hänsyn till den sämre lönsamhet, som det medelstora tonnaget

uppvisar i jämförelse såväl — såsom tidigare nämnts — med utländskt

tonnage av motsvarande storlek som med det större svenska tonnaget, anses

angeläget att den lättnad i fråga om finansiering som belåning hos skeppshypotekskassan

innebär främst kommer det medelstora tonnaget till godo.

För att detta skall kunna ske erfordras att kassan beredes möjlighet att bevilja

lån för att stödja en förnyelse av detta tonnage med företrädesrätt

framför lån för de större fartygen. Detta förutsätter att nu gällande bestämmelser

om lån från kassan ändras. Sådan ändring synes departementschefen

böra vidtagas och riksdagens medgivande härtill inhämtas.

Fullmäktige i riksbanken har upptagit överläggningar med representanter

för näringslivet angående frågan om den fortsatta finansieringen av det

större tonnaget. Anledningen härtill är att skeppshypotekskassans upplåningsbehov

sådant det nu framträder ansetts på längre sikt knappast kunna

täckas genom obligationslån med den räntesats, vartill kassans senaste obligationslån

utgivits, nämligen 33/4 procent, och att en höjning av räntesatsen

bedömts kunna medföra icke önskvärda konsekvenser för den låneverksamhet

som bedrives av andra institutioner med statlig grundfond, exempelvis

Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. Vid överläggningarna,

som fortfarande pågår, har framställts förslag om att söka 1a

till stånd en av affärsbanker bildad kreditinstitution med ändamål att driva

utlåningsverksamhet för svenskägda maskindrivna fartyg av järn och stål.

De betänkligheter mot att finansieringen av sjöfartens kreditbehov sker med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 124.

5

hjälp av en sammanslutning av privata intressenter, vilka kommit till uttryck

i kommerskollegiets yttrande, synes departementschefen knappast vara tilllämpliga

på en sålunda utformad kreditgivning till sjöfartsnäringen. I samband

med överläggningarna kan enligt departementschefen fråga också uppkomma

om att undersöka möjligheterna om förut angivna lån om tillhopa

18 750 000 kronor, vilka skeppshypotekskassan beviljat, kan övertagas av

den kreditinstitution, som kan komma att tillskapas. Därest en lösning av

sjöfartens kreditbehov erhålles, varigenom finansieringen av det större tonnaget

kan ske utan medverkan från statens sida, torde, framhåller departementschefen,

lån från skeppshypotekskassan därefter tills vidare böra förbehållas

det medelstora tonnaget.

I avvaktan på utgången av överläggningarna synes departementschefen

den ändring av bestämmelserna om lån från skeppshypotekskassan, som

förut förordats, icke nu böra vidtagas i förordningen angående kassan och i

reglementet för denna, utan synes ändringen böra givas provisorisk karaktär.

Bestämmelsen synes departementschefen i huvudsak böra givas den formuleringen,

att utöver vad i nämnda förordning och reglemente är stadgat

om prövning av ansökningar om lån skall gälla, att kassan tills vidare icke

må bevilja lån från kassan avseende fartyg med en bruttodräktighet över

3 000 ton utan att Kungl. Maj :t för varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.

Utskottet. Med hänsyn till den mindre skeppsfartens beträngda läge företogs

vid 1951 års riksdag viss revision av gällande lånebestämmelser. I sitt

i ärendet av riksdagen godkända utlåtande nr 56 framhöll utskottet emellertid,

att utskottet icke var övertygat om att de föreslagna åtgärderna

vore tillräckliga för att bringa denna sjöfartsgren ur dess svårigheter. Läget

för det mindre och medelstora handelstonnaget har, såsom av den föreliggande

propositionen framgår, den senaste tiden blivit alltmer ogynnsamt,

varför förslag nu föreligger i syfte att förbättra situationen för dessa sjöfartsgrenar.

Vad beträffar det mindre handelstonnaget föreslås i angivna syfte, att

bestämmelserna rörande statens lånefond för den mindre skeppsfarten skola

ändras därhän, att såsom säkerhet för lån från fonden må godtagas försäkring

i ömsesidiga försäkringsbolag, vilka bygga sin verksamhet på principen

om viss självrisk för försäkringstagarna. Utskottet har med hänsyn

till föreliggande omständigheter icke något att erinra mot att försäkring

bör få godtagas såsom säkerhet för lån, även om i försäkringsvillkoren föreskrives

viss självrisk för försäkringstagaren. Då någon anledning icke

finnes att härvidlag undantaga försäkringsaktiebolagen, som kunna erbjuda

försäkring såväl med som utan självrisk, bör den nya regeln gälla, oavsett

om försäkringsgivaren är ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag.

Av det anförda följer, att utskottet tillstyrker yrkandet

i motionen 1: 455.

Förslag ha även framförts om statligt stöd i form av räntefria lån från

statens lånefond för den mindre skeppsfarten alternativt sänkning av låne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 124.

räntan. Departementschefen har ställt sig avvisande häremot. Utskottet

vill erinra om att utskottet i sitt förberörda utlåtande nr 56 i anslutning till

ett uttalande från fullmäktige i riksgäldskontoret framhöll beträffande frågan

om sänkning av räntesatsen, att det här gällde en rörelse, som måste

bygga på affärsmässiga kalkyler, och att en räntesubventionering på detta

område skulle kunna medföra krav på dylikt stöd från andra håll inom

transportväsendet. Utskottet, som vidhåller denna uppfattning, avstyrker

alltså motionen II: 574, såvitt nu är i fråga.

Departementschefen har funnit sig icke vara beredd att nu förorda föreslagen

förstärkning av lånefonden för den mindre skeppsfarten vare sig genom

överföring från rederilånefonden eller över budgeten. Utskottet vill

erinra om att genom beslut av förra årets riksdag anvisades såsom kapitaltillskott

till lånefonden för den mindre skeppsfarten ett anslag av 2 miljoner

kronor. Fondens kapital uppgår för närvarande till 7,5 miljoner kronor.

Med hänsyn till belastningen å fonden synes utskottet något beslut om dess

förstärkning icke nu vara påkallat. Utskottet delar emellertid riksgäldsfullmäktiges

mening, att frågan om kapitaltillskott till fonden åter bör prövas,

därest fartygsbyggandet skulle öka i den omfattning, att nuvarande

kapitalresurser skulle visa sig otillräckliga. Av det anförda följer, att utskottet

avstyrker förenämnda motion II: 574 i jämväl nu berörd del.

I ärendet har upplysts, att lånekraven på Svenska skeppshypotekskassan

ökats i sådan omfattning, att kassan för närvarande har svårigheter att

utbetala av kassan beviljade lån. Med hänsyn till den stora betydelse, som

det medelstora tonnaget tillmätes särskilt ur beredskapssynpunkt, och till

det beträngda läge, vari detta tonnage befinner sig i förhållande till det

större, anser utskottet i likhet med departementschefen, att i fråga om lån

från kassan förstnämnda fartygsgren bör för sin tonnageförnyelse för närvarande

ha företrädesrätt framför de större fartygen. Med hänsyn härtill

och i avvaktan på utgången av pågående överläggningar mellan riksbanken

och representanter för näringslivet angående frågan om den fortsatta finansieringen

av det större tonnaget vill utskottet tillstyrka, att bestämmelse

utfärdas i enlighet med departementschefens förslag, som möjliggör, att

lån från Svenska skeppshypolekskassan tills vidare förbehållas det medelstora

tonnaget.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall

till motionen I: 455 besluta, att såsom säkerhet för lån från

statens lånefond för den mindre skeppsfarten må godtagas

försäkring utan hinder av att försäkringsavtal innehåller

förbehåll om viss självrisk;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag medgiva, att utöver

vad i förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående

Svenska skeppshypotekskassan och reglementet den 22 november

1929 (nr 364) för kassan är stadgat om prövning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 124.

7

ansökningar om lån skall gälla, att kassan tills vidare icke

må bevilja lån från kassan avseende fartyg med en bruttodräktighet

över 3 000 ton utan att Kungl. Maj :t för varje särskilt

fall lämnat tillstånd därtill;

II. att motionen II: 574 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 maj 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Näsgård, Ohlon, Gillström,

Pålsson, Näsström, Bergh, Hesselbom, Ragnar Persson, Edvin Thun,

Bergman, Lundgren, Eric Holmqvist, Olsén och Huss; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Andersson

i Malmö, Ståhl, Rubbestad, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng,

fröken Elmén, herrar Widén, Hoppe, Onsjö, fru Ericsson i Luleå, herrar

Gustafsson i Stockholm och Karlsson i Olofström.

Reservation.

av herr Staxäng.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/54 till turistpropaganda i Amerikas förenta stater. s. 1 i texten