Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till anordnande samt omoch tillbyggnad av ålderdomshem jämte i ämnet väckta motioner.

1953-05-19 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till anordnande samt omoch tillbyggnad av ålderdomshem jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

1

Nr 152.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad

av ålderdomshem jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkten

20, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Bidrag till uppförande eller inrättande av ålderdomshem för budgetåret

1953/54 beräkna ett reservationsanslag av 12 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 69, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6 februari

1953, föreslagit riksdagen att dels godkänna de grunder för statsbidrag till

anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem, som av departementschefen

förordats, dels för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln

till Bidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem

anvisa ett reservationsanslag av 12 000 000 kronor, dels medgiva, att

Karesuando kommun må av förenämnda anslag beviljas statsbidrag för

ombyggnad av ett ålderdomshem för lappar med högst 216 000 kronor,

dels ock besluta, att gällande bestämmelser angående statsbidrag för uppförande

eller inrättande av särskilda ålderdomshem för lappar skall upphöra

att gälla fr. o. in. den 1 juli 1953.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 363 av herr Lars Andersson m. fl.,

1:364 av herr Edvin Thun,

I: 365 av herr Anderberg m. fl.,

I: 366 av herr Bergvall m. fl.,

I: 367 av herrar Axel Andersson och Spetz;

från andra kammaren

II: 445 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.,

11:450 av herr Petterson i Degerfors m. fl.,

11:451 av fru Sandström och herr Anderson i Sundsvall samt

II: 452 av herr Jansson i Kalix m. fl.

Yrkandena i motionerna redovisas i det följande.

1—955 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 0 saml. Nr 152.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 152.

Propositionen.

I propositionen framlägges på grundval av ett av åldringsvårdsutredningen

avgivet betänkande förslag om den närmare utformningen av de

statsbidrag, som enligt riksdagens principbeslut år 1947 skall utgå till

kommunerna för anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshemmen.

Den år 1947 i princip beslutade ålderdomshemsreformen innebär

i huvudsak, att ålderdomshemmen skall anordnas såsom kommunala inackorderingshem

för åldringar och invalider, som är i behov av omvårdnad

och tillsyn men dock icke erfordrar vård å sjukvårdsinrättning eller

därmed jämförlig vårdanstalt. Ålderdomshemmens tidigare karaktär av

fattigvårdsanstalter kommer därigenom att försvinna.

Till belysande av utvecklingen inom åldringsvården efter 1947 har departementschefen

lämnat följande uppgifter.

»Först kan konstateras, att enligt socialstyrelsens uppgifter 57 nya ålderdomshem

med sammanlagt 2 733 vårdplatser har uppförts under tiden 1

juli 1946—31 december 1952. Under innevarande år beräknas 22 hem med

943 platser bli färdiga. Härtill kommer om- och tillbyggnader. En betydande

upprustning pågår sålunda inom ålderdomshemsvården.

Insikten om att befolkningsutvecklingen går emot en successiv ökning

av antalet åldringar i vårt land och att därför allt starkare krav kommer

att ställas på ökade resurser inom åldringsvården har under de senaste

åren gjort sig allt mera gällande. Härvid har emellertid från olika håll

ifrågasatts möjligheten och lämpligheten av att anordna åldringsvården i

enlighet med de år 1947 antagna riktlinjerna. Sålunda har framhållits,

att man borde söka lösa åldringsvårdens problem genom en avsevärd

differentiering av hjälpåtgärderna, varvid anstaltsvården borde få en

mindre dominerande ställning. En rad olika åtgärder kunde sålunda

komma ifråga för att göra det möjligt för åldringarna att kvarstanna i

sina hem. Strävanden i sådan riktning har redan tidigare förekommit.

Jämsides med upprustningen av ålderdomshemmen fortsätter sålunda

byggandet av pensionärshem. Genom beslut år 1950 har möjlighet öppnats

att erhålla statsbidrag till pensionärslägenheter i bostadshus. Antalet pensionärer

boende i pensionärshem eller pensionärslägenhet uppgår f. n.

till ca 35 000. På grund av kommunala in. fl. initiativ göres nu också

försök med olika anstaltsvården kompletterande former för vård av och

hjälp åt de gamla i deras hem. Härtill ansluter sig även den av 1952

års riksdag beslutade utvidgningen av statsstödet till upprustning och förbättring

av bostäder, främst på landsbygden. Att ålderdomshemmen

genom berörda åtgärder skulle bli överflödiga för framtiden är självfallet

uteslutet, då man alltid får räkna med ett visst klientel, för vilket

omvårdnad på ett ålderdomshem är det mest lämpliga. Det största pro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

3

blemet inom åldringsvården synes därför vara frågan om avvägningen

emellan olika vårdformer. Denna fråga utgör huvuduppgiften för 1952

års åldringsvårdsutredning. Innan resultatet av åldringsvårdsutredningens

arbete föreligger, torde anledning finnas att iakttaga en viss försiktighet

i fråga om utbyggandet av ålderdomshemsvården.»

Vad härefter angår statsbidragsfrågan erinras, att genom 1947 års

riksdagsbeslut har fastslagits, att statsbidrag skall kunna utgå till kommuner

eller kommunalförbund för nybyggnad samt om- eller tillbyggnad

av ålderdomshem. Statsbidrag skall även kunna lämnas, därest det ur

allmänt ekonomiska synpunkter befinnes uppenbart fördelaktigt att för

ålderdomshem taga i anspråk kommunal byggnad eller annan befintlig

byggnad. Såsom förutsättning för statsbidrag skall gälla, att ålderdomshemsbyggnaderna

uppfyller de genom 1947 års riksdagsbeslut fastställda

standardkraven. Beslutet innebär slutligen, att statsbidrag skall kunna

utgå till byggnadsföretag, som påbörjats efter den 1 juli 1946. Frågan om

statsbidragsgrundernas utformning lämnades 1947 tills vidare öppen; det

väsentliga ansågs vara, att kommunerna fick kännedom om att statsbidrag

kunde påräknas samt de huvudsakliga villkoren därför.

Sistnämnda fråga har sedermera utretts av 1949 års statsbidragssakkunniga

för ålderdomshem m. m., vilkas förslag jämte de däröver avgivna

remissyttrandena i sin tur granskats av 1952 års åldringsvårdsutredning

i dess nu föreliggande första betänkande.

För egen del anför departementschefen till en början, att det med hänsyn

till allmänna statsbidragsutredningens arbete kunnat föreligga skäl att

ytterligare uppskjuta ställningstagandet till frågan om utformningen av

ifrågavarande statsbidrag. Denna utredning har i december 1952 avgivit

principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. På utredningens

program står nu närmast frågan om speciella anläggningsbidrag

till kommunerna. Det är icke heller uteslutet att resultatet av åldringsvårdsutredningens

fortsatta överväganden kan komma att påverka synen

på frågan om statsbidrag till anordnande av ålderdomshem. Med hänsyn

till den långa tid, som förflutit sedan principbeslutet om statsbidrag för

detta ändamål fattades, samt behovet såväl för statens som för kommunernas

del att erhålla klarhet beträffande fördelningen av de ekonomiska

förpliktelserna anses emellertid ytterligare uppskov om möjligt icke böra

komma i fråga.

Den viktigaste frågan i detta sammanhang är statsbidragens storlek.

Både statsbidragssakkunniga och åldringsvårdsutredningen har föreslagit,

att statsbidraget skall graderas efter kommunernas skatteunderlag uttryckt

i antalet skattekronor per invånare. Statsbidragssakkunniga har föreslagit

eu från 25 till 75 % graderad skala, vilken enligt de sakkunnigas uträk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 152.

ning skulle ge i genomsnitt ca 45 % av byggnadskostnaderna i statsbidrag,

medan åldringsvårdsutredningen förordat en skala graderad från lägst 10

till högst 50 %, vilken utformats i syfte att staten i genomsnitt skulle svara

för ca 33 % av bidragsunderlaget. En gradering med hänsyn till antalet

skattekronor per invånare har tillstyrkts i det övervägande antalet

yttranden. Däremot har åldringsvårdsutredningens förslag till statsbidragsskala

i åtskilliga yttranden ansetts alltför oförmånligt för kommunerna. Åldringsvårdsutredningen

har som motivering för det lägre statsbidraget

åberopat statsfinansiella skäl. Departementschefen framhåller, att uppenbarligen

kan mycket olika synpunkter anläggas på fördelningen mellan

staten och kommunerna av anläggningskostnaderna för ålderdomshem.

Enligt hans mening kan den av åldringsvårdsutredningen föreslagna fördelningen

med i genomsnitt ungefär V3 av kostnaderna lagd på staten icke

anses innebära, att en oskäligt liten kostnadsandel påföres staten. Statsbidragets

utformning möjliggör ett väsentligt stöd åt kommuner med svagt

skatteunderlag. Under dessa förhållanden anses det angelägna i att icke

belasta statsbudgeten med större bidragskostnader än nödvändigt böra tillmätas

stor vikt. I sammanhanget erinras om att huvuddelen av de medel,

som ansetts stå till förfogande för sociala reformer under den närmaste

framtiden, enligt Kungl. Maj :ts förslag skall användas till förbättring av

folkpensionerna samt arbetslöshetsförsäkringen och andra sociala förmåner

— åtgärder som kan förutses få gynnsamma verkningar även för kommunernas

ekonomi. Genomförandet av obligatorisk sjukförsäkring kommer

även att ställa stora anspråk på staten och samtidigt medföra en betydande

lättnad för kommunerna. Av dessa skäl är departementschefen

icke beredd att förorda, att på staten lägges större kostnadsandel än åldringsvårdsutredningen

föreslagit.

I det följande behandlas den närmare utformningen av statsbidragsgrunderna,

varvid departementschefen anför bl. a. följande.

»Vad till en början angår gränserna för bidragsområdet bör statsbidrag,

såsom förutsatts i 1947 års principbeslut, utgå såväl vid nybyggnad som

vid om- och tillbyggnad ävensom vid inrättande av ålderdomshem i redan

uppförd byggnad. Endast om- och tillbyggnadsarbeten, som i avseende å

omfattning och resultat kan i huvudsak anses likvärdiga med nybyggnad,

bör ifrågakomma till statsbidrag. För sådana om- eller tillbyggnadsarbeten,

vilka enbart avser att genom åtgärder av mera begränsad omfattning

sätta redan befintliga lokaler i bättre skick eller ge en lämpligare disposition

av dessa, bör däremot statsbidrag ej åtnjutas, liksom ej heller för

arbeten, som uteslutande tar sikte på anordnandet av personalbostäder.

Vad angår bidragsunderlaget har statsbidragssakkunniga föreslagit,

att statsbidraget skall beräknas med de verkliga byggnadskostnaderna

som grund. Åldringsvårdsutredningen har modifierat detta förslag på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

5

så sätt att bidraget i varje särskilt fall skall beräknas på grundval av

de faktiska kostnaderna i den mån dessa ej överstiger ett på förhand bestämt

belopp per plats. En något avvikande regel har förordats av statskontoret,

som anser att bidraget bör beräknas med fasta belopp per vårdplats

som grund. Enligt min mening är sistnämnda konstruktion att föredraga

beträffande nybyggnad, då den onödiggör den närmare kontroll

av byggnadskostnaderna, som måste bli en följd av utredningens förslag.

Detta medför administrativa fördelar såväl för kommunerna som

för staten. Beträffande om- och tillbyggnadsfallen samt de fall då

ålderdomshem anordnas i befintlig byggnad finner jag däremot lämpligast

att kostnadsgranskningen bibehålies i den utsträckning åldringsvårdsutredningen

tänkt sig. Jag förordar därför, att statsbidraget då det

gäller nybyggnad skall beräknas på ett fixt belopp per plats men i andra

fall på de verkliga kostnaderna till den del de ej överstiger samma

belopp.

Med denna utformning av bidragsunderlaget blir frågan om vilka kostnader

som bör inräknas i detta endast aktuell i om- och tillbyggnadsfallen.

I likhet med utredningen anser jag, att statsbidrag i dessa fall ej bör

utgå till kostnaderna för att anskaffa och ställa i ordning tomt liksom

ej heller för anordnande av vatten-, avlopps-, gas- eller kraftledningar.

Beträffande kostnader för personalbostäder har utredningen under hänvisning

bl. a. till svårigheterna på landsbygden att ordna personalens

bostadsfråga utan anknytning till ålderdomshemmen stannat för att i

bidragsunderlaget bör få inräknas kostnader för bostäder åt föreståndarinna

och hennes ställföreträdare. De av utredningen föreslagna maximibeloppen

per plats har även beräknats med hänsyn härtill. Ehuru vissa

skäl talar emot att kostnader för personalbostäder skall medföra rätt till

statsbidrag, har jag funnit mig böra godtaga utredningens förslag i denna

del. Som förut angivits bör bidrag icke beräknas för om- eller tillbyggnadsarbeten,

som uteslutande avser personalbostäder. Jag kan vidare

godtaga utredningens förslag att, för det fall att en kommun inköper en

byggnad för inrättande av ålderdomshem, i bidragsunderlaget bör få inräknas

såväl köpesumman som kostnaderna för erforderliga om- eller tillbyggnadsarbeten

i nyss angiven omfattning.»

I fråga om det belopp per plats, på vilket statsbidraget enligt det föregående

skall beräknas vid nybyggnad, delar departementschefen utredningens

åsikt att det med hänsyn till byggnadskostnadernas utveckling

sedan den 1 juli 1946 är nödvändigt att bestämma olika platskostnad för

skilda tidsperioder. Enligt uppgifter från socialstyrelsen har medeltalskostnaden

(inberäknat kostnader för personalbostäder åt föreståndarinna

och hennes ställföreträdare) per plats för ålderdomshem som färdigställts

under åren 1947—1949 uppgått till ca 13 000 kronor, för hem som tillkom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

6

mit under 1950 till ca 15 000 kronor, för de år 1951 uppförda hemmen till

ca 17 000 kronor samt för de därefter t. o. m. oktober 1952 färdigställda

byggnadsföretagen till ca 18 000 kronor. Utredningen har för sin del ansett,

att dessa belopp bör fastställas som högsta platskostnad för nämnda

tidsperioder, varvid 18 000-kronorsgränsen skulle gälla för hem uppförda

1952 och senare. Statskontoret har förordat genomgående lägre belopp,

medan byggnadsstyrelsen framhållit, att de föreslagna beloppen för åren

1951 och 1952 med hänsyn till prisstegringarna efter år 1950 bort upptagas

till 20 000 resp. 21 000 kronor. Även från andra håll, särskilt i norrlandslänen,

har ifrågasatts en högre platskostnad för hem uppförda 1952

och senare.

Då de av åldringsvårdsutredningen föreslagna beloppen räknats fram

efter en undersökning av de faktiska kostnaderna så långt fram i tiden

som t. o. in. oktober 1952 anser departementschefen sig böra förorda, att

de godtas. Det framhålles att dessa belopp otvivelaktigt kan te sig relativt

ogynnsamma för kommuner med särskilt höga byggnadskostnader.

En anordning med olika bidragsunderlag för skilda delar av landet anses

emellertid av praktiska skäl icke böra komma till stånd.

Vad härefter angår den av utredningen föreslagna bidragsskalan

har departementschefen i det föregående tillstyrkt den fördelning av kostnaderna,

som skalan syftar till. Även i fråga om detaljerna anser han

skalan böra godtas liksom de föreslagna reglerna för beräkningen av skatteunderlaget

i vederbörande kommun. Med hänsyn till att uppgifter angående

skatteunderlaget visst år regelmässigt föreligger först under senare

hälften av påföljande år, bör dock året närmast före det år då bidragsbeslut

meddelas icke inräknas bland de sju år, som skall tagas i betraktande

vid uträkning av skatteunderlaget per invånare.

Beträffande standardfrågan anför departementschefen.

»1947 års riksdagsbeslut innebär i fråga om ålderdomshemmens standard,

att anstaltsprägeln bör undvikas och strävandena inriktas på att

skapa trivsamma hemmiljöer. Vidare bör som regel en minimistorlek av

20 å 25 platser upprätthållas och antalet enkelrum utgöra minst halva

platsantalet. 1949 års statsbidragssakkunniga har sedermera i enlighet

med givna direktiv prövat behovet av ytterligare allmänna föreskrifter

om standarden och har uppställt vissa normer som komplettering till

1947 års riktlinjer i detta hänseende. Åldringsvårdsutredningen har för

sin del icke varit beredd att redan nu taga ställning till detalj spörsmål i

standardfrågan men anser, att statsbidragssakkunnigas anvisningar tills

vidare bör kunna tjäna som allmänna rekommendationer. Utredningen

har vidare ansett, att en viss försiktighet i nuvarande läge bör iakttagas

ifråga om anordnande av enkelrum i större omfattning än enligt 1947 års

beslut.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

7

Såsom förutsättning för statsbidrag bör givetvis gälla, att ålderdomshemmen

uppfyller de standardkrav, som numera anses böra ställas. Någon

anledning att frångå de allmänna standardkrav som uppställdes 1947

synes icke föreligga. Jag har icke heller något att invända mot de kompletterande

normer, som föreslagits av statsbidragssakkunniga. Uppenbart

är emellertid att hänsyn måste tagas till de växlande förutsättningarna och

behoven i olika kommuner. Några närmare bestämmelser om standarden

bör som utredningen framhållit icke införas i statsbidragsförfattningen.

Där bör som statsbidragsvillkor endast föreskrivas, att ålderdomshem

skall anordnas i enlighet med av länsstyrelsen godkänd plan. Jag delar

vidare utredningens uppfattning att närmare bestämmelser angående

standarden, om sådana skall införas i författning, har sin plats i den

lag, som reglerar kommunernas skyldigheter beträffande ålderdomshem

eller sålunda f. n. i fattigvårdslagen. Någon ändring i denna lags föreskrifter

om ålderdomshem bör emellertid icke göras nu med hänsyn till

den allmänna översyn av lagen, som är aktuell. Tills vidare bör det ankomma

på socialstyrelsen att till vägledning för kommunerna utfärda råd

och anvisningar angående ålderdomshemmens standard.»

Vad angår handläggningsförfarandet erinras om att länsstyrelse

enligt 34 § fattigvårdslagen har att pröva och fastställa plan för ålderdomshem

när sådant skall uppföras. I praktiken upptages vanligen på ett

tidigt stadium kontakt mellan de kommunala myndigheterna och socialstyrelsen

samt vederbörande länsstyrelse beträffande det blivande ålderdomshemmets

utformning. Socialstyrelsen disponerar arkitektexpertis på

området. Länsstyrelserna torde alltid ha tillgång till socialstyrelsens yttrande

när plan för ålderdomshem fastställes.

Åldringsvårdsutredningen anser, att beslutanderätten i ärenden rörande

såväl fastställande av plan för ålderdomshem som statsbidrag bör läggas

hos en och samma myndighet. I enlighet härmed föreslår utredningen, att

det skall ankomma på länsstyrelserna att meddela beslut i statsbidragsärendena.

Liksom fallet är vid fastställelse av plan för ålderdomshem

förutsättes socialstyrelsens yttrande ha inhämtats innan beslut i bidragsfrågan

meddelas.

Departementschefen delar utredningens uppfattning att prövningen av

statsbidragsansökningarna bör ankomma på länsstyrelserna efter hörande

av socialstyrelsen. Med hänsyn till den stora eftersläpningen i bidragsgivningen,

av utredningen beräknad till ca 24,5 milj. kronor vid utgången av

budgetåret 1952/53, anses medelsanvisningen till bidrag i de retroaktiva

fallen få fördelas på flera budgetår. Då bidrag till nya byggnadsföretag

som regel anses böra betalas ut först sedan de retroaktiva bidragen slutbetalats,

kan eu fortsatt eftersläpning i fråga om utbetalningarna förutses

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 152.

bli nödvändig åtminstone till en början. Tills vidare måste därför utbetalningsbeslut

meddelas av central myndighet, lämpligen socialstyrelsen.

Till komplettering av vad departementschefen i det föregående anfört

torde såsom bilaga till detta utlåtande få fogas ett inom socialdepartementet

uppgjort utkast till kungörelse om statsbidrag till anordnande

samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. Kungörelsen föreslås träda

i kraft den 1 juli 1953.

Vad angår anslagsfrågan har utredningen beräknat medelsbehovet

för budgetåret 1953/54 till ca 29,7 milj. kronor. Härav har ca 24,5 milj.

kronor beräknats i statsbidrag till byggnadsföretag, som färdigställts eller

beräknas bli färdigställda före den 1 juli 1953.

Departementschefen föreslår, att för nästa budgetår anvisas ett anslag

av 12 milj. kronor till statsbidrag under rubriken Bidrag till anordnande

samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. Beloppet förutsättes få användas

till bidrag för de tidigast byggda statsbidragsberättigade ålderdomshemmen.

Härigenom kan de ålderdomshem som färdigställts t. o. in. år

1951 samt en del av de år 1952 färdigställda beräknas få statsbidraget utbetalat

under nästa budgetår. Socialstyrelsen anses emellertid böra ha

möjlighet att göra avsteg från tidsordningen om skäl därför föreligger.

Beträffande slutligen frågan om statsbidrag till ålderdomshem för

lappar är departementschefen ense med utredningen och socialstyrelsen

om att de särskilda bidragsbestämmelserna i detta avseende lämpligen kan

upphävas samt anför vidare följande.

»Med undantag för två särskilt berörda fall har även länsstyrelsen i

Norrbottens län uttalat samma åsikt. Det ena av dessa fall gäller en

av fattigvårdsstyrelsen i Karesuando kommun till Kungl. Maj :t ingiven

ansökan om statsbidrag för ombyggnad av Drottning Victorias sjuk- och

lappålderdomshem i Karesuando, vilket hem numera övertagits av kommunen.

Hemmet skall efter ombyggnaden inrymma 12 vårdplatser. Av i

ärendet lämnade uppgifter framgår, att de icke bofasta lapparna i kommunen

f. n. utgör något mer en fjärdedel av kommunens samtliga 1 378

invånare. Inom ifrågavarande befolkningsgrupp finnes hälften av kommunens

åldringar över 67 år. Med hänsyn till bl. a. angivna förhållanden,

vilka icke torde ha sin motsvarighet i andra lappmarkskommuner, finner

jag skäl tala för att det begärda statsbidraget får beräknas i enlighet med

gällande bestämmelser, vilket innebär att statsbidrag utgår med hela den

godkända kostnaden för ombyggnaden. Socialstyrelsen har räknat med

en kostnad av 18 000 kronor per plats eller sålunda tillhopa 216 000 kronor.

I enlighet med tidigare praxis torde riksdagens bemyndigande böra

inhämtas att bevilja bidrag med belopp ej överstigande den av socialstyrelsen

föreslagna summan. Kostnaderna bör bestridas av förenämnda anslag

om 12 milj. kronor om behov av utbetalning uppkommer under nästa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

9

budgetår. Skulle omständigheterna befinnas tala för att i ytterligare något fall

statsbidrag till ålderdomshem för lappar bör beviljas med större kostnadsandel

än enligt de nu föreslagna allmänna reglerna, bör ärendet framdeles

underställas riksdagens prövning.

Med angivet undantag föreslår jag sålunda, att de särskilda bestämmelserna

om bidrag till anordnande av ålderdomshem för lappar skall

upphöra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1953. Om riksdagen inte har något

att erinra häremot har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att de särskilda

avgifter, som vederbörande fattigvårdssamhällen enligt Kungl. Maj:ts beslut

erlägger till staten när å sådant ålderdomshem vårdas andra vårdbehövande

än lappar, slopas för framtiden.»

Motionerna.

I de likalydande motionerna I: 363 (av herr Lars Andersson in. fl.) och

11:445 (av herr Larsson i Hedenäset m. fl.) har hemställts, att riksdagen

måtte besluta om en sådan utformning av bestämmelserna för statsbidrag

till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem, att bidragsunderlaget

per vårdplats för Norrbottens och Västerbottens län fastställes

till ett belopp 2 000 kronor högre än för landet i övrigt, detta såväl för

byggnadsföretag som färdigställts under tiden 1 juli 1946—31 december

1951 som för byggnadsföretag som färdigställts eller färdigställas efter

sistnämnda dag, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till

de författningsändringar som härav föranledas.

I motionen I: 364 (av herr Edvin Thun) har hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 69 ville besluta, att

statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem

måtte utgå efter 1945 års grunder för uppförande av folkskolebyggnader,

att byggnadskostnaderna för vaktmästarbostad måtte få inräknas i statsbidragsanslagen

samt att hos Kungl. Maj :t hemställa om vidtagande av sådana

åtgärder, att den retroaktiva bidragsgivningen till färdigställda och

nu under byggnad varande ålderdomshem kan fullföljas inom loppet av

tre budgetår.

I de likalydande motionerna 1:365 (av herr Anderberg in. fl.) och

11:452 (av herr Jansson i Kalix m. fl.) har hemställts, att riksdagen vid

behandling av propositionen nr 69 måtte besluta att fastställa bidragsunderlaget

till 21 000 kronor per vårdplats samt att statsbidragsskalan

skall påbyggas så att kommuner med ett medelskalteunderlag på kronor

12: 00—13: 99 per invånare få 60 % samt kommuner med lägre medelskatteunderlag

än 12 kronor per invånare 70 %.

I de likalydande motionerna I: 366 (av herr Bergvall in. fl.) och II: 450

(av herr Petterson i Degerfors in. fl.) har hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 69 måtte besluta sådana ändringar i de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 152.

föreslagna grunderna för statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad

av ålderdomshem, att lägsta procentsatsen för statsbidraget blir

35 med lämplig anpassning därefter av bidragsskalan i övrigt.

I de likalydande motionerna I: 367 (av herrar Axel Andersson och

Spetz) och 11:451 (av fru Sandström och herr Anderson i Sundsvall) har

hemställts, att riksdagen måtte godkänna Kungl. Maj :ts förslag till statsbidrag

för uppförande av ålderdomshem med den ändringen, att vid nybyggnad

av ålderdomshem bidragsunderlaget beräknas till de verkliga kostnaderna

till den del dessa kostnader per vårdplats icke överstiga ett belopp

av 20 000 kronor för de fr. o. in. 1952 färdigställda ålderdomshemmen.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna 1:364, 11:445, 11:450, 11:451 och

II: 452.

Utskottet.

De i propositionen förordade grunderna för statsbidrag till anordnande

av ålderdomshem ansluter sig nära till det av åidringsvårdsutredningen

framlagda förslaget. I remissyttrandena över förslaget har kritik riktats

främst mot storleken av det belopp av 18 000 kronor per vårdplats efter

vilket bidragsunderlaget vid nybyggnad skall beräknas för hem uppförda

1952 och senare samt mot den föreslagna statsbidragsskalan, enligt vilken

bidraget skall kunna utgå med lägst 10 och högst 50 % av bidragsunderlaget.

De i motionerna framställda yrkandena innebär i huvudsak ett fullföljande

av denna kritik.

Beträffande bidragsunderlaget har i motionerna olika förslag framlagts,

vilka alla syftar till en högre platskostnad. Motionerna I: 363 och II: 445

tar speciellt sikte på övre Norrland. Under framhållande av klimatiska

förhållanden samt högre material- och transportkostnader in. in. yrkas i

dessa motioner, att platskostnaden för Norrbottens och Västerbottens län

skall fastställas till 2 000 kronor högre belopp än för landet i övrigt. I

motionerna I: 367 och II: 451 anses, att en bättre relation till den faktiska

byggnadskostnadsutvecklingen skulle ernås, om bidragsunderlaget beräknas

på de verkliga kostnaderna till den del dessa icke överstiger 20 000

kronor per plats. På grunder som byggnadsstyrelsen anfört föreslås vidare

i motionerna 1:365 och 11:452 att platskostnaden skall bestämmas till

21 000 kronor. En annan beräkning av bidragsunderlaget förordas slutligen

i motionen 1: 364, som vill lägga statsbidragsbestämmelserna för folkskolebyggnader

till grund, vilket skulle innebära att bidragsunderlaget beräknades

på de faktiska kostnaderna i varje särskilt fall och sålunda utan anknytning

till en på förhand bestämd kostnad per plats.

I fråga om den föreslagna bidragsskalan innefattar motionsyrkandena

krav på en höjning av såväl den lägsta som den högsta procentsatsen. Förslag

i förstnämnda riktning framföres i motionerna 1: 366 och II: 450,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

11

vilka framhåller den föreslagna bidragsskalans mindre förmånliga verkningar

för städernas del. Enligt dessa motioner bör bidragsskalan anknyta

till statsbidragsbestäinmelserna för folkskolebyggnader med 35 % som bidragsminimum.

Samma yrkande omfattas även av motionen I: 364, vari

såsom förut nämnts föreslås en tillämpning av nyssnämnda bestämmelser.

Detta yrkande innebär härjämte att bidragets maximum fastställes till

80 %. En höjning av maximibidraget till 70 % föreslås i motionerna I: 365

och 11:452 med tanke på de sämst ställda kommunerna.

För egen del vill utskottet till en början erinra att, då frågan om statsbidrag

till anordnande av ålderdomshem första gången aktualiserades år

1946 av socialvårdskommittén, denna kommitté föreslog, att de av statsmakterna

år 1945 fastställda reglerna för statsbidrag till folkskolebyggnader

i tillämpliga delar skulle gälla för ålderdomshemmen. I fråga om

statsbidragets storlek innebar detta förslag att bidraget skulle kunna utgå

med lägst 35 och högst 80 %. I huvudsak samma bidragsgränser förordades

sedermera av 1949 års statsbidragssakkunniga för ålderdomshem, som

anknöt till de för pensionärshemmen fastställda procentsatserna med 25 %

som minimum och 75 % som maximum. Vid den granskning av sistnämnda

förslag, som åldringsvårdsutredningen verkställt och som propositionen

i allt väsentligt följer, har de tidigare förslagen till bidragsskala,

främst av statsfinansiella hänsyn, väsentligt reducerats till kommunernas

nackdel. En ytterligare begränsning ligger vidare i den föreslagna

schematiska konstruktionen av bidragsunderlaget med ett på förhand

bestämt belopp per plats. Mot bakgrunden av vad som förevarit i

statsbidragsfrågan är den besvikelse, som kommit till uttryck i remissyttrandena

och motionerna, väl förståelig.

I anslutning till vad i motionerna anförts finner utskottet skäl ha förebragts

för eu justering av såväl det föreslagna beloppet av 18 000 kronor

per plats som de föreslagna gränserna för bidragsskalan. Vad gäller platskostnaden

talar enligt utskottets mening icke endast de speciella förhållandena

i de nordligaste länen utan även byggnadskostnadernas storlek i

andra delar av landet för en jämkning uppåt av det föreslagna platsbeloppet.

Det synes därför kunna diskuteras att i stället anknyta beräkningen

av bidragsunderlaget till de faktiska kostnaderna i varje särskilt

fall. Mot en sådan konstruktion kan dock riktas en invändning av mycket

väsentligt innehåll, nämligen att den i propositionen eftersträvade enkelheten

i det administrativa förfarandet härigenom skulle till större delen

gå förlorad. Beträffande bidragsskalan har övervägandena inom utskottet

gått i riktning mot eu justering uppåt av både minimi- och maximiprocenten

i syfte att åstadkomma en enligt utskottets mening lämpligare kostnadsfördelning

än vad den föreslagna bidragsskalan ger.

Utskottet har likväl stannat för att icke nu förorda några ändringar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 152.

i det föreliggande förslaget till statsbidragsgrunder. Detta ställningstagande

har i första hand förestavats av hänsyn till åldringsvårdsutredningens och

allmänna statsbidragsutredningens pågående arbeten, vars resultat kan

komma att påverka synen på statsbidragsfrågan för ålderdomshemmen.

Under senare tid har tanken att söka lösa åldringsvårdens problem även

på annat sätt än genom anstaltsvård alltmer vunnit insteg. Det största

problemet anses därför vara frågan om avvägningen emellan olika vårdformer,

med vilken fråga åldringsvårdsutredningen f. n. är sysselsatt.

Även om det torde vara uteslutet, att ålderdomshemmen i framtiden skulle

bli överflödiga, synes dock, såsom departementschefen framhållit, anledning

föreligga att innan åldringsvårdsutredningen slutfört sitt arbete iakttaga

en viss försiktighet i fråga om utbyggandet av ålderdomshemsvården.

Det väsentligaste skälet för utskottets ställningstagande har emellertid

varit den översyn av de till kommunerna utgående anläggningsbidragen,

som anförtrotts åt allmänna statsbidragsutredningen. Fastän utskottet,

som framgår av det föregående, funnit ett kraftigare statligt stöd till ålderdomshemsbyggen

än Kungl. Maj :ts förslag innebär i och för sig motiverat,

har dock enighet vunnits inom utskottet för att tillstyrka de förordade

bidragsgrunderna i avvaktan på att statsbidragsfrågan omprövas, sedan

resultatet av den nämnda utredningen föreligger.

Vid sådant förhållande har utskottet även ansett sig kunna godtaga den

föreslagna medelsanvisningen av 12 milj. kronor för nästa budgetår.

Av det anförda framgår att utskottet icke kan tillstyrka yrkandet i

motionen I: 364 om hänvändelse till Kungl. Maj :t beträffande åtgärder för

att den retroaktiva bidragsgivningen till före nästa budgetårs början färdigställda

ålderdomshem skall kunna fullföljas inom loppet av tre budgetår.

Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning till särskilt

uttalande.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

I. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 364, I: 363 och II: 445, I: 365 och II: 452, I: 366

och II: 450 samt 1:367 och 11:451, motionen 11:364 såvitt

nu är ifråga, i avvaktan på att statsbidragsfrågan omprövas

godkänna de grunder för statsbidrag till anordnande samt

om- och tillbyggnad av ålderdomshem, som av departementschefen

i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6

februari 1953 förordats;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Bidrag till anordnande

samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem för

budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa ett re
*

servationsanslag av 12 000 000 kronor;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

13

III. medgiva, att Karesuando kommun må av förenämnda

anslag beviljas statsbidrag för ombyggnad av ett ålderdomshem

för lappar med högst 216 000 kronor;

IV. besluta, att gällande bestämmelser angående statsbidrag

för uppförande eller inrättande av särskilda ålderdomshem

för lappar skall upphöra att gälla fr. o. in. den 1 juli

1953;

B. att motionen II: 364, i vad den avser hänvändelse till

Kungl. Maj :t beträffande den retroaktiva bidragsgivningen,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1953.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Leander, Pålsson, Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, fru

Lindström, herrar Birger Andersson, Lundqvist, Edvin Thun, Bergman

och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Ståhl, Lindholm,

Johansson i Mysinge, Åkerström, Hoppe, Kyling, Wedén, Petterson

i Degerfors, Onsjö, Persson i Växjö, Birke, Gustafsson i Skellefteå och

Svensson i Alingsås.

Reservation

av herr Pålsson.

Bilaga.

U tkast

till

Kungörelse om statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad

av ålderdomshem.

1 §•

Kommun äger, i mån av tillgång på medel, att i enlighet med bestämmelserna

i denna kungörelse erhålla statsbidrag till kostnaderna för anord
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 152.

nande samt mera omfattande om- och tillbyggnad av ålderdomshem enligt

av länsstyrelsen i särskild ordning godkänd plan.

Vad enligt denna kungörelse gäller om kommun skall äga motsvarande

tillämpning beträffande kommunalförbund.

2 §•

Statsbidrag utgår, på sätt i 3 och 4 §§ närmare angives, med en procentuell

andel av det bidragsunderlag, som för varje fall fastställes.

3 §•

Procentsatsen för statsbidrag bestämmes med hänsyn till antalet skattekronor

och skatteören (skatteunderlaget) per invånare i kommunen. Därvid

skall följande tabell lända till efterrättelse.

Antalet skattekronor Statsbidrags
per

invånare procent

Under 16 ................................. 50

16—17,99 45

18—19,9 9 40

20—21,99 35

22—23,9 9 30

24—25,9 9 25

26—27,99 20

28—29,99 15

30 och däröver........................... 10

Antalet skattekronor per invånare enligt förestående tabell skall utgöras

av medeltalet av skatteunderlagen per invånare i kommunen för fem av de

sju senast förflutna kalenderåren, året närmast före det år då beslut enligt

6 § andra stycket meddelas oräknat. Vid uträkningen av medeltalet skall

bortses från de två år, som utvisa det högsta och det lägsta skatteunderlaget

per invånare. Uträkningen av skatteunderlagen per invånare skall

ske med hänsyn till folkmängden vid respektive års början.

4 §•

Vid nybyggnad av ålderdomshem beräknas bidragsunderlaget efter 18 000

kronor för varje vårdplats, som ålderdomshemmet med normal beläggning

beräknas rymma.

Vid sådan om- eller tillbyggnad av ålderdomshem, för vilken enligt 1 §

statsbidrag utgår, bestämmes bidragsunderlaget på grundval av de verkliga

kostnaderna. Bidragsunderlaget må dock icke överstiga 18 000 kronor

per vårdplats. Till kostnad för om- och tillbyggnad må icke räknas kostnad

för anskaffande eller iordningställande av tomt eller anordnande av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

15

väg till tomten eller framdragande till tomtgränsen av vatten-, avlopps-,

gas- eller kraftledningar. Statsbidrag må icke heller utgå till kostnaderna

för anordnande av personalbostäder, vare sig i ålderdomshemsbyggnad

eller i friliggande byggnad i anslutning till ålderdomshem, åt annan personal

än hemmets föreståndarinna och hennes ställföreträdare.

Därest kommun till ålderdomshem tager i anspråk byggnad, som ej av

kommunen för ändamålet uppförts, må vid bestämmandet av bidragsunderlaget

hänsyn tagas till kostnaderna för de om- eller tillbyggnadsarbeten,

med nyss nämnda begränsningar, som kunna erfordras för byggnadens

inrättande till ålderdomshem. Har byggnad inköpts för ändamålet, må

dessutom, under förutsättning att det i nästföregående stycke angivna beloppet

per plats icke överskrides, i bidragsunderlaget inräknas köpesumman,

i vad den avser själva byggnaden.

5 §.

Ansökan om statsbidrag skall ingivas till länsstyrelsen samt vara åtföljd

av

a) utdrag ur protokoll, utvisande att kommunen beslutat utföra det

byggnadsarbete, för vilket bidrag begäres;

b) huvudritningar jämte beskrivning;

c) uppgift beträffande det antal platser, för vilket hemmet är avsett;

d) specificerad kostnadsberäkning eller, vid nybyggnad, uppgift om

den beräknade sammanlagda kostnaden;

e) upplysning i de hänseenden, som avses i 3 § sista stycket; samt

f) förbindelse av kommunen att, om ålderdomshemmet nedlägges eller

tages i bruk för annat ändamål än det därmed avsedda, återbära uppburet

statsbidrag eller så stor del därav, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Formulär för ansökan fastställes av socialstyrelsen.

6 §.

Sedan ansökan inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att efter

inhämtande av yttrande från socialstyrelsen meddela beslut i ärendet.

Där ej ansökningen avslås, skall länsstyrelsen enligt i 3 § angivna

grunder bestämma efter vilken procentsats statsbidrag skall utgå. Länsstyrelsen

skall vidare preliminärt fastställa det bidragsunderlag, å vilket

statsbidrag må beräknas.

7 §•

Sedan de byggnadsarbeten slutförts, till vilkas utförande statsbidrag

beviljats, skall kommunen anmäla detta till länsstyrelsen. Vid om- eller tillbyggnad

skall bifogas räkenskapssammandrag rörande kostnaderna. Sammandraget

skall vara till riktigheten bestyrkt utav minst två av de för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 152.

granskning av kommunens räkenskaper utsedda revisorerna. Länsstyrelsen

har därpå att granska räkenskapssammandraget och att avsyna ålderdomshemmet.

Föreligger ej skäl till anmärkning, fastställer länsstyrelsen

det belopp, med vilket statsbidrag skall utgå.

8 §•

Sedan länsstyrelsen meddelat beslut enligt 7 §, skall länsstyrelsen anmäla

detta till socialstyrelsen, som beslutar om utbetalning av statsbidraget

i den mån medel härför finnas tillgängliga.

9 §•

över länsstyrelses och socialstyrelsens beslut enligt denna kungörelse

må klagan föras hos Kungl. Maj :t i vederbörande statsdepartement i den

ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1953.

Kungörelsen skall, med iakttagande av vad nedan sägs, äga tillämpning

jämväl beträffande byggnadsföretag, som påbörjats före dagen för kungörelsens

ikraftträdande men tidigast den 1 juli 1946.

Som grund vid uträkningen av det i 3 § sista stycket angivna medeltalet

av en kommuns skatteunderlag skall i fråga om byggnadsföretag,

som påbörjats före utgången av juni 1953, läggas skatteunderlagen per invånare

i kommunen under sjuårsperioden 1945—1951.

Därest byggnadsföretag före den 1 januari 1952 påbörjats inom kommun,

som till följd av kommunindelningsreformens genomförande från

och med nämnda dag sammanslagits med en eller flera andra kommuner,

skall vid uträkningen av det genomsnittliga skatteunderlaget förfaras som

om sammanslagningen ägt rum redan från och med den 1 januari 1945.

I stället för det i 4 § första stycket angivna beloppet per vårdplats skall

gälla ett belopp av 13 000 kronor för byggnadsföretag, som färdigställts

före utgången av år 1949, 15 000 kronor för byggnadsföretag, som färdigställts

under år 1950, och 17 000 kronor för byggnadsföretag, som färdigställts

under år 1951.

Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till anordnande samt omoch tillbyggnad av ålderdomshem. a1 i texten