Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till anordnande samt omoch tillbyggnad av ålderdomshem jämte i ämnet väckta motioner.
1953-05-19 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till anordnande samt omoch tillbyggnad av ålderdomshem jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 152.
1
Nr 152.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad
av ålderdomshem jämte i ämnet väckta
motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkten
20, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Bidrag till uppförande eller inrättande av ålderdomshem för budgetåret
1953/54 beräkna ett reservationsanslag av 12 000 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 69, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6 februari
1953, föreslagit riksdagen att dels godkänna de grunder för statsbidrag till
anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem, som av departementschefen
förordats, dels för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln
till Bidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem
anvisa ett reservationsanslag av 12 000 000 kronor, dels medgiva, att
Karesuando kommun må av förenämnda anslag beviljas statsbidrag för
ombyggnad av ett ålderdomshem för lappar med högst 216 000 kronor,
dels ock besluta, att gällande bestämmelser angående statsbidrag för uppförande
eller inrättande av särskilda ålderdomshem för lappar skall upphöra
att gälla fr. o. in. den 1 juli 1953.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
I: 363 av herr Lars Andersson m. fl.,
1:364 av herr Edvin Thun,
I: 365 av herr Anderberg m. fl.,
I: 366 av herr Bergvall m. fl.,
I: 367 av herrar Axel Andersson och Spetz;
från andra kammaren
II: 445 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.,
11:450 av herr Petterson i Degerfors m. fl.,
11:451 av fru Sandström och herr Anderson i Sundsvall samt
II: 452 av herr Jansson i Kalix m. fl.
Yrkandena i motionerna redovisas i det följande.
1—955 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 0 saml. Nr 152.
2
Statsutskottets utlåtande nr 152.
Propositionen.
I propositionen framlägges på grundval av ett av åldringsvårdsutredningen
avgivet betänkande förslag om den närmare utformningen av de
statsbidrag, som enligt riksdagens principbeslut år 1947 skall utgå till
kommunerna för anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshemmen.
Den år 1947 i princip beslutade ålderdomshemsreformen innebär
i huvudsak, att ålderdomshemmen skall anordnas såsom kommunala inackorderingshem
för åldringar och invalider, som är i behov av omvårdnad
och tillsyn men dock icke erfordrar vård å sjukvårdsinrättning eller
därmed jämförlig vårdanstalt. Ålderdomshemmens tidigare karaktär av
fattigvårdsanstalter kommer därigenom att försvinna.
Till belysande av utvecklingen inom åldringsvården efter 1947 har departementschefen
lämnat följande uppgifter.
»Först kan konstateras, att enligt socialstyrelsens uppgifter 57 nya ålderdomshem
med sammanlagt 2 733 vårdplatser har uppförts under tiden 1
juli 1946—31 december 1952. Under innevarande år beräknas 22 hem med
943 platser bli färdiga. Härtill kommer om- och tillbyggnader. En betydande
upprustning pågår sålunda inom ålderdomshemsvården.
Insikten om att befolkningsutvecklingen går emot en successiv ökning
av antalet åldringar i vårt land och att därför allt starkare krav kommer
att ställas på ökade resurser inom åldringsvården har under de senaste
åren gjort sig allt mera gällande. Härvid har emellertid från olika håll
ifrågasatts möjligheten och lämpligheten av att anordna åldringsvården i
enlighet med de år 1947 antagna riktlinjerna. Sålunda har framhållits,
att man borde söka lösa åldringsvårdens problem genom en avsevärd
differentiering av hjälpåtgärderna, varvid anstaltsvården borde få en
mindre dominerande ställning. En rad olika åtgärder kunde sålunda
komma ifråga för att göra det möjligt för åldringarna att kvarstanna i
sina hem. Strävanden i sådan riktning har redan tidigare förekommit.
Jämsides med upprustningen av ålderdomshemmen fortsätter sålunda
byggandet av pensionärshem. Genom beslut år 1950 har möjlighet öppnats
att erhålla statsbidrag till pensionärslägenheter i bostadshus. Antalet pensionärer
boende i pensionärshem eller pensionärslägenhet uppgår f. n.
till ca 35 000. På grund av kommunala in. fl. initiativ göres nu också
försök med olika anstaltsvården kompletterande former för vård av och
hjälp åt de gamla i deras hem. Härtill ansluter sig även den av 1952
års riksdag beslutade utvidgningen av statsstödet till upprustning och förbättring
av bostäder, främst på landsbygden. Att ålderdomshemmen
genom berörda åtgärder skulle bli överflödiga för framtiden är självfallet
uteslutet, då man alltid får räkna med ett visst klientel, för vilket
omvårdnad på ett ålderdomshem är det mest lämpliga. Det största pro
-
Statsutskottets utlåtande nr 152.
3
blemet inom åldringsvården synes därför vara frågan om avvägningen
emellan olika vårdformer. Denna fråga utgör huvuduppgiften för 1952
års åldringsvårdsutredning. Innan resultatet av åldringsvårdsutredningens
arbete föreligger, torde anledning finnas att iakttaga en viss försiktighet
i fråga om utbyggandet av ålderdomshemsvården.»
Vad härefter angår statsbidragsfrågan erinras, att genom 1947 års
riksdagsbeslut har fastslagits, att statsbidrag skall kunna utgå till kommuner
eller kommunalförbund för nybyggnad samt om- eller tillbyggnad
av ålderdomshem. Statsbidrag skall även kunna lämnas, därest det ur
allmänt ekonomiska synpunkter befinnes uppenbart fördelaktigt att för
ålderdomshem taga i anspråk kommunal byggnad eller annan befintlig
byggnad. Såsom förutsättning för statsbidrag skall gälla, att ålderdomshemsbyggnaderna
uppfyller de genom 1947 års riksdagsbeslut fastställda
standardkraven. Beslutet innebär slutligen, att statsbidrag skall kunna
utgå till byggnadsföretag, som påbörjats efter den 1 juli 1946. Frågan om
statsbidragsgrundernas utformning lämnades 1947 tills vidare öppen; det
väsentliga ansågs vara, att kommunerna fick kännedom om att statsbidrag
kunde påräknas samt de huvudsakliga villkoren därför.
Sistnämnda fråga har sedermera utretts av 1949 års statsbidragssakkunniga
för ålderdomshem m. m., vilkas förslag jämte de däröver avgivna
remissyttrandena i sin tur granskats av 1952 års åldringsvårdsutredning
i dess nu föreliggande första betänkande.
För egen del anför departementschefen till en början, att det med hänsyn
till allmänna statsbidragsutredningens arbete kunnat föreligga skäl att
ytterligare uppskjuta ställningstagandet till frågan om utformningen av
ifrågavarande statsbidrag. Denna utredning har i december 1952 avgivit
principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. På utredningens
program står nu närmast frågan om speciella anläggningsbidrag
till kommunerna. Det är icke heller uteslutet att resultatet av åldringsvårdsutredningens
fortsatta överväganden kan komma att påverka synen
på frågan om statsbidrag till anordnande av ålderdomshem. Med hänsyn
till den långa tid, som förflutit sedan principbeslutet om statsbidrag för
detta ändamål fattades, samt behovet såväl för statens som för kommunernas
del att erhålla klarhet beträffande fördelningen av de ekonomiska
förpliktelserna anses emellertid ytterligare uppskov om möjligt icke böra
komma i fråga.
Den viktigaste frågan i detta sammanhang är statsbidragens storlek.
Både statsbidragssakkunniga och åldringsvårdsutredningen har föreslagit,
att statsbidraget skall graderas efter kommunernas skatteunderlag uttryckt
i antalet skattekronor per invånare. Statsbidragssakkunniga har föreslagit
eu från 25 till 75 % graderad skala, vilken enligt de sakkunnigas uträk
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 152.
ning skulle ge i genomsnitt ca 45 % av byggnadskostnaderna i statsbidrag,
medan åldringsvårdsutredningen förordat en skala graderad från lägst 10
till högst 50 %, vilken utformats i syfte att staten i genomsnitt skulle svara
för ca 33 % av bidragsunderlaget. En gradering med hänsyn till antalet
skattekronor per invånare har tillstyrkts i det övervägande antalet
yttranden. Däremot har åldringsvårdsutredningens förslag till statsbidragsskala
i åtskilliga yttranden ansetts alltför oförmånligt för kommunerna. Åldringsvårdsutredningen
har som motivering för det lägre statsbidraget
åberopat statsfinansiella skäl. Departementschefen framhåller, att uppenbarligen
kan mycket olika synpunkter anläggas på fördelningen mellan
staten och kommunerna av anläggningskostnaderna för ålderdomshem.
Enligt hans mening kan den av åldringsvårdsutredningen föreslagna fördelningen
med i genomsnitt ungefär V3 av kostnaderna lagd på staten icke
anses innebära, att en oskäligt liten kostnadsandel påföres staten. Statsbidragets
utformning möjliggör ett väsentligt stöd åt kommuner med svagt
skatteunderlag. Under dessa förhållanden anses det angelägna i att icke
belasta statsbudgeten med större bidragskostnader än nödvändigt böra tillmätas
stor vikt. I sammanhanget erinras om att huvuddelen av de medel,
som ansetts stå till förfogande för sociala reformer under den närmaste
framtiden, enligt Kungl. Maj :ts förslag skall användas till förbättring av
folkpensionerna samt arbetslöshetsförsäkringen och andra sociala förmåner
— åtgärder som kan förutses få gynnsamma verkningar även för kommunernas
ekonomi. Genomförandet av obligatorisk sjukförsäkring kommer
även att ställa stora anspråk på staten och samtidigt medföra en betydande
lättnad för kommunerna. Av dessa skäl är departementschefen
icke beredd att förorda, att på staten lägges större kostnadsandel än åldringsvårdsutredningen
föreslagit.
I det följande behandlas den närmare utformningen av statsbidragsgrunderna,
varvid departementschefen anför bl. a. följande.
»Vad till en början angår gränserna för bidragsområdet bör statsbidrag,
såsom förutsatts i 1947 års principbeslut, utgå såväl vid nybyggnad som
vid om- och tillbyggnad ävensom vid inrättande av ålderdomshem i redan
uppförd byggnad. Endast om- och tillbyggnadsarbeten, som i avseende å
omfattning och resultat kan i huvudsak anses likvärdiga med nybyggnad,
bör ifrågakomma till statsbidrag. För sådana om- eller tillbyggnadsarbeten,
vilka enbart avser att genom åtgärder av mera begränsad omfattning
sätta redan befintliga lokaler i bättre skick eller ge en lämpligare disposition
av dessa, bör däremot statsbidrag ej åtnjutas, liksom ej heller för
arbeten, som uteslutande tar sikte på anordnandet av personalbostäder.
Vad angår bidragsunderlaget har statsbidragssakkunniga föreslagit,
att statsbidraget skall beräknas med de verkliga byggnadskostnaderna
som grund. Åldringsvårdsutredningen har modifierat detta förslag på
Statsutskottets utlåtande nr 152.
5
så sätt att bidraget i varje särskilt fall skall beräknas på grundval av
de faktiska kostnaderna i den mån dessa ej överstiger ett på förhand bestämt
belopp per plats. En något avvikande regel har förordats av statskontoret,
som anser att bidraget bör beräknas med fasta belopp per vårdplats
som grund. Enligt min mening är sistnämnda konstruktion att föredraga
beträffande nybyggnad, då den onödiggör den närmare kontroll
av byggnadskostnaderna, som måste bli en följd av utredningens förslag.
Detta medför administrativa fördelar såväl för kommunerna som
för staten. Beträffande om- och tillbyggnadsfallen samt de fall då
ålderdomshem anordnas i befintlig byggnad finner jag däremot lämpligast
att kostnadsgranskningen bibehålies i den utsträckning åldringsvårdsutredningen
tänkt sig. Jag förordar därför, att statsbidraget då det
gäller nybyggnad skall beräknas på ett fixt belopp per plats men i andra
fall på de verkliga kostnaderna till den del de ej överstiger samma
belopp.
Med denna utformning av bidragsunderlaget blir frågan om vilka kostnader
som bör inräknas i detta endast aktuell i om- och tillbyggnadsfallen.
I likhet med utredningen anser jag, att statsbidrag i dessa fall ej bör
utgå till kostnaderna för att anskaffa och ställa i ordning tomt liksom
ej heller för anordnande av vatten-, avlopps-, gas- eller kraftledningar.
Beträffande kostnader för personalbostäder har utredningen under hänvisning
bl. a. till svårigheterna på landsbygden att ordna personalens
bostadsfråga utan anknytning till ålderdomshemmen stannat för att i
bidragsunderlaget bör få inräknas kostnader för bostäder åt föreståndarinna
och hennes ställföreträdare. De av utredningen föreslagna maximibeloppen
per plats har även beräknats med hänsyn härtill. Ehuru vissa
skäl talar emot att kostnader för personalbostäder skall medföra rätt till
statsbidrag, har jag funnit mig böra godtaga utredningens förslag i denna
del. Som förut angivits bör bidrag icke beräknas för om- eller tillbyggnadsarbeten,
som uteslutande avser personalbostäder. Jag kan vidare
godtaga utredningens förslag att, för det fall att en kommun inköper en
byggnad för inrättande av ålderdomshem, i bidragsunderlaget bör få inräknas
såväl köpesumman som kostnaderna för erforderliga om- eller tillbyggnadsarbeten
i nyss angiven omfattning.»
I fråga om det belopp per plats, på vilket statsbidraget enligt det föregående
skall beräknas vid nybyggnad, delar departementschefen utredningens
åsikt att det med hänsyn till byggnadskostnadernas utveckling
sedan den 1 juli 1946 är nödvändigt att bestämma olika platskostnad för
skilda tidsperioder. Enligt uppgifter från socialstyrelsen har medeltalskostnaden
(inberäknat kostnader för personalbostäder åt föreståndarinna
och hennes ställföreträdare) per plats för ålderdomshem som färdigställts
under åren 1947—1949 uppgått till ca 13 000 kronor, för hem som tillkom
-
Statsutskottets utlåtande nr 152.
6
mit under 1950 till ca 15 000 kronor, för de år 1951 uppförda hemmen till
ca 17 000 kronor samt för de därefter t. o. m. oktober 1952 färdigställda
byggnadsföretagen till ca 18 000 kronor. Utredningen har för sin del ansett,
att dessa belopp bör fastställas som högsta platskostnad för nämnda
tidsperioder, varvid 18 000-kronorsgränsen skulle gälla för hem uppförda
1952 och senare. Statskontoret har förordat genomgående lägre belopp,
medan byggnadsstyrelsen framhållit, att de föreslagna beloppen för åren
1951 och 1952 med hänsyn till prisstegringarna efter år 1950 bort upptagas
till 20 000 resp. 21 000 kronor. Även från andra håll, särskilt i norrlandslänen,
har ifrågasatts en högre platskostnad för hem uppförda 1952
och senare.
Då de av åldringsvårdsutredningen föreslagna beloppen räknats fram
efter en undersökning av de faktiska kostnaderna så långt fram i tiden
som t. o. in. oktober 1952 anser departementschefen sig böra förorda, att
de godtas. Det framhålles att dessa belopp otvivelaktigt kan te sig relativt
ogynnsamma för kommuner med särskilt höga byggnadskostnader.
En anordning med olika bidragsunderlag för skilda delar av landet anses
emellertid av praktiska skäl icke böra komma till stånd.
Vad härefter angår den av utredningen föreslagna bidragsskalan
har departementschefen i det föregående tillstyrkt den fördelning av kostnaderna,
som skalan syftar till. Även i fråga om detaljerna anser han
skalan böra godtas liksom de föreslagna reglerna för beräkningen av skatteunderlaget
i vederbörande kommun. Med hänsyn till att uppgifter angående
skatteunderlaget visst år regelmässigt föreligger först under senare
hälften av påföljande år, bör dock året närmast före det år då bidragsbeslut
meddelas icke inräknas bland de sju år, som skall tagas i betraktande
vid uträkning av skatteunderlaget per invånare.
Beträffande standardfrågan anför departementschefen.
»1947 års riksdagsbeslut innebär i fråga om ålderdomshemmens standard,
att anstaltsprägeln bör undvikas och strävandena inriktas på att
skapa trivsamma hemmiljöer. Vidare bör som regel en minimistorlek av
20 å 25 platser upprätthållas och antalet enkelrum utgöra minst halva
platsantalet. 1949 års statsbidragssakkunniga har sedermera i enlighet
med givna direktiv prövat behovet av ytterligare allmänna föreskrifter
om standarden och har uppställt vissa normer som komplettering till
1947 års riktlinjer i detta hänseende. Åldringsvårdsutredningen har för
sin del icke varit beredd att redan nu taga ställning till detalj spörsmål i
standardfrågan men anser, att statsbidragssakkunnigas anvisningar tills
vidare bör kunna tjäna som allmänna rekommendationer. Utredningen
har vidare ansett, att en viss försiktighet i nuvarande läge bör iakttagas
ifråga om anordnande av enkelrum i större omfattning än enligt 1947 års
beslut.
Statsutskottets utlåtande nr 152.
7
Såsom förutsättning för statsbidrag bör givetvis gälla, att ålderdomshemmen
uppfyller de standardkrav, som numera anses böra ställas. Någon
anledning att frångå de allmänna standardkrav som uppställdes 1947
synes icke föreligga. Jag har icke heller något att invända mot de kompletterande
normer, som föreslagits av statsbidragssakkunniga. Uppenbart
är emellertid att hänsyn måste tagas till de växlande förutsättningarna och
behoven i olika kommuner. Några närmare bestämmelser om standarden
bör som utredningen framhållit icke införas i statsbidragsförfattningen.
Där bör som statsbidragsvillkor endast föreskrivas, att ålderdomshem
skall anordnas i enlighet med av länsstyrelsen godkänd plan. Jag delar
vidare utredningens uppfattning att närmare bestämmelser angående
standarden, om sådana skall införas i författning, har sin plats i den
lag, som reglerar kommunernas skyldigheter beträffande ålderdomshem
eller sålunda f. n. i fattigvårdslagen. Någon ändring i denna lags föreskrifter
om ålderdomshem bör emellertid icke göras nu med hänsyn till
den allmänna översyn av lagen, som är aktuell. Tills vidare bör det ankomma
på socialstyrelsen att till vägledning för kommunerna utfärda råd
och anvisningar angående ålderdomshemmens standard.»
Vad angår handläggningsförfarandet erinras om att länsstyrelse
enligt 34 § fattigvårdslagen har att pröva och fastställa plan för ålderdomshem
när sådant skall uppföras. I praktiken upptages vanligen på ett
tidigt stadium kontakt mellan de kommunala myndigheterna och socialstyrelsen
samt vederbörande länsstyrelse beträffande det blivande ålderdomshemmets
utformning. Socialstyrelsen disponerar arkitektexpertis på
området. Länsstyrelserna torde alltid ha tillgång till socialstyrelsens yttrande
när plan för ålderdomshem fastställes.
Åldringsvårdsutredningen anser, att beslutanderätten i ärenden rörande
såväl fastställande av plan för ålderdomshem som statsbidrag bör läggas
hos en och samma myndighet. I enlighet härmed föreslår utredningen, att
det skall ankomma på länsstyrelserna att meddela beslut i statsbidragsärendena.
Liksom fallet är vid fastställelse av plan för ålderdomshem
förutsättes socialstyrelsens yttrande ha inhämtats innan beslut i bidragsfrågan
meddelas.
Departementschefen delar utredningens uppfattning att prövningen av
statsbidragsansökningarna bör ankomma på länsstyrelserna efter hörande
av socialstyrelsen. Med hänsyn till den stora eftersläpningen i bidragsgivningen,
av utredningen beräknad till ca 24,5 milj. kronor vid utgången av
budgetåret 1952/53, anses medelsanvisningen till bidrag i de retroaktiva
fallen få fördelas på flera budgetår. Då bidrag till nya byggnadsföretag
som regel anses böra betalas ut först sedan de retroaktiva bidragen slutbetalats,
kan eu fortsatt eftersläpning i fråga om utbetalningarna förutses
8
Statsutskottets utlåtande nr 152.
bli nödvändig åtminstone till en början. Tills vidare måste därför utbetalningsbeslut
meddelas av central myndighet, lämpligen socialstyrelsen.
Till komplettering av vad departementschefen i det föregående anfört
torde såsom bilaga till detta utlåtande få fogas ett inom socialdepartementet
uppgjort utkast till kungörelse om statsbidrag till anordnande
samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. Kungörelsen föreslås träda
i kraft den 1 juli 1953.
Vad angår anslagsfrågan har utredningen beräknat medelsbehovet
för budgetåret 1953/54 till ca 29,7 milj. kronor. Härav har ca 24,5 milj.
kronor beräknats i statsbidrag till byggnadsföretag, som färdigställts eller
beräknas bli färdigställda före den 1 juli 1953.
Departementschefen föreslår, att för nästa budgetår anvisas ett anslag
av 12 milj. kronor till statsbidrag under rubriken Bidrag till anordnande
samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. Beloppet förutsättes få användas
till bidrag för de tidigast byggda statsbidragsberättigade ålderdomshemmen.
Härigenom kan de ålderdomshem som färdigställts t. o. in. år
1951 samt en del av de år 1952 färdigställda beräknas få statsbidraget utbetalat
under nästa budgetår. Socialstyrelsen anses emellertid böra ha
möjlighet att göra avsteg från tidsordningen om skäl därför föreligger.
Beträffande slutligen frågan om statsbidrag till ålderdomshem för
lappar är departementschefen ense med utredningen och socialstyrelsen
om att de särskilda bidragsbestämmelserna i detta avseende lämpligen kan
upphävas samt anför vidare följande.
»Med undantag för två särskilt berörda fall har även länsstyrelsen i
Norrbottens län uttalat samma åsikt. Det ena av dessa fall gäller en
av fattigvårdsstyrelsen i Karesuando kommun till Kungl. Maj :t ingiven
ansökan om statsbidrag för ombyggnad av Drottning Victorias sjuk- och
lappålderdomshem i Karesuando, vilket hem numera övertagits av kommunen.
Hemmet skall efter ombyggnaden inrymma 12 vårdplatser. Av i
ärendet lämnade uppgifter framgår, att de icke bofasta lapparna i kommunen
f. n. utgör något mer en fjärdedel av kommunens samtliga 1 378
invånare. Inom ifrågavarande befolkningsgrupp finnes hälften av kommunens
åldringar över 67 år. Med hänsyn till bl. a. angivna förhållanden,
vilka icke torde ha sin motsvarighet i andra lappmarkskommuner, finner
jag skäl tala för att det begärda statsbidraget får beräknas i enlighet med
gällande bestämmelser, vilket innebär att statsbidrag utgår med hela den
godkända kostnaden för ombyggnaden. Socialstyrelsen har räknat med
en kostnad av 18 000 kronor per plats eller sålunda tillhopa 216 000 kronor.
I enlighet med tidigare praxis torde riksdagens bemyndigande böra
inhämtas att bevilja bidrag med belopp ej överstigande den av socialstyrelsen
föreslagna summan. Kostnaderna bör bestridas av förenämnda anslag
om 12 milj. kronor om behov av utbetalning uppkommer under nästa
Statsutskottets utlåtande nr 152.
9
budgetår. Skulle omständigheterna befinnas tala för att i ytterligare något fall
statsbidrag till ålderdomshem för lappar bör beviljas med större kostnadsandel
än enligt de nu föreslagna allmänna reglerna, bör ärendet framdeles
underställas riksdagens prövning.
Med angivet undantag föreslår jag sålunda, att de särskilda bestämmelserna
om bidrag till anordnande av ålderdomshem för lappar skall
upphöra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1953. Om riksdagen inte har något
att erinra häremot har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att de särskilda
avgifter, som vederbörande fattigvårdssamhällen enligt Kungl. Maj:ts beslut
erlägger till staten när å sådant ålderdomshem vårdas andra vårdbehövande
än lappar, slopas för framtiden.»
Motionerna.
I de likalydande motionerna I: 363 (av herr Lars Andersson in. fl.) och
11:445 (av herr Larsson i Hedenäset m. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte besluta om en sådan utformning av bestämmelserna för statsbidrag
till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem, att bidragsunderlaget
per vårdplats för Norrbottens och Västerbottens län fastställes
till ett belopp 2 000 kronor högre än för landet i övrigt, detta såväl för
byggnadsföretag som färdigställts under tiden 1 juli 1946—31 december
1951 som för byggnadsföretag som färdigställts eller färdigställas efter
sistnämnda dag, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till
de författningsändringar som härav föranledas.
I motionen I: 364 (av herr Edvin Thun) har hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 69 ville besluta, att
statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem
måtte utgå efter 1945 års grunder för uppförande av folkskolebyggnader,
att byggnadskostnaderna för vaktmästarbostad måtte få inräknas i statsbidragsanslagen
samt att hos Kungl. Maj :t hemställa om vidtagande av sådana
åtgärder, att den retroaktiva bidragsgivningen till färdigställda och
nu under byggnad varande ålderdomshem kan fullföljas inom loppet av
tre budgetår.
I de likalydande motionerna 1:365 (av herr Anderberg in. fl.) och
11:452 (av herr Jansson i Kalix m. fl.) har hemställts, att riksdagen vid
behandling av propositionen nr 69 måtte besluta att fastställa bidragsunderlaget
till 21 000 kronor per vårdplats samt att statsbidragsskalan
skall påbyggas så att kommuner med ett medelskalteunderlag på kronor
12: 00—13: 99 per invånare få 60 % samt kommuner med lägre medelskatteunderlag
än 12 kronor per invånare 70 %.
I de likalydande motionerna I: 366 (av herr Bergvall in. fl.) och II: 450
(av herr Petterson i Degerfors in. fl.) har hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 69 måtte besluta sådana ändringar i de
10
Statsutskottets utlåtande nr 152.
föreslagna grunderna för statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad
av ålderdomshem, att lägsta procentsatsen för statsbidraget blir
35 med lämplig anpassning därefter av bidragsskalan i övrigt.
I de likalydande motionerna I: 367 (av herrar Axel Andersson och
Spetz) och 11:451 (av fru Sandström och herr Anderson i Sundsvall) har
hemställts, att riksdagen måtte godkänna Kungl. Maj :ts förslag till statsbidrag
för uppförande av ålderdomshem med den ändringen, att vid nybyggnad
av ålderdomshem bidragsunderlaget beräknas till de verkliga kostnaderna
till den del dessa kostnader per vårdplats icke överstiga ett belopp
av 20 000 kronor för de fr. o. in. 1952 färdigställda ålderdomshemmen.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna 1:364, 11:445, 11:450, 11:451 och
II: 452.
Utskottet.
De i propositionen förordade grunderna för statsbidrag till anordnande
av ålderdomshem ansluter sig nära till det av åidringsvårdsutredningen
framlagda förslaget. I remissyttrandena över förslaget har kritik riktats
främst mot storleken av det belopp av 18 000 kronor per vårdplats efter
vilket bidragsunderlaget vid nybyggnad skall beräknas för hem uppförda
1952 och senare samt mot den föreslagna statsbidragsskalan, enligt vilken
bidraget skall kunna utgå med lägst 10 och högst 50 % av bidragsunderlaget.
De i motionerna framställda yrkandena innebär i huvudsak ett fullföljande
av denna kritik.
Beträffande bidragsunderlaget har i motionerna olika förslag framlagts,
vilka alla syftar till en högre platskostnad. Motionerna I: 363 och II: 445
tar speciellt sikte på övre Norrland. Under framhållande av klimatiska
förhållanden samt högre material- och transportkostnader in. in. yrkas i
dessa motioner, att platskostnaden för Norrbottens och Västerbottens län
skall fastställas till 2 000 kronor högre belopp än för landet i övrigt. I
motionerna I: 367 och II: 451 anses, att en bättre relation till den faktiska
byggnadskostnadsutvecklingen skulle ernås, om bidragsunderlaget beräknas
på de verkliga kostnaderna till den del dessa icke överstiger 20 000
kronor per plats. På grunder som byggnadsstyrelsen anfört föreslås vidare
i motionerna 1:365 och 11:452 att platskostnaden skall bestämmas till
21 000 kronor. En annan beräkning av bidragsunderlaget förordas slutligen
i motionen 1: 364, som vill lägga statsbidragsbestämmelserna för folkskolebyggnader
till grund, vilket skulle innebära att bidragsunderlaget beräknades
på de faktiska kostnaderna i varje särskilt fall och sålunda utan anknytning
till en på förhand bestämd kostnad per plats.
I fråga om den föreslagna bidragsskalan innefattar motionsyrkandena
krav på en höjning av såväl den lägsta som den högsta procentsatsen. Förslag
i förstnämnda riktning framföres i motionerna 1: 366 och II: 450,
Statsutskottets utlåtande nr 152.
11
vilka framhåller den föreslagna bidragsskalans mindre förmånliga verkningar
för städernas del. Enligt dessa motioner bör bidragsskalan anknyta
till statsbidragsbestäinmelserna för folkskolebyggnader med 35 % som bidragsminimum.
Samma yrkande omfattas även av motionen I: 364, vari
såsom förut nämnts föreslås en tillämpning av nyssnämnda bestämmelser.
Detta yrkande innebär härjämte att bidragets maximum fastställes till
80 %. En höjning av maximibidraget till 70 % föreslås i motionerna I: 365
och 11:452 med tanke på de sämst ställda kommunerna.
För egen del vill utskottet till en början erinra att, då frågan om statsbidrag
till anordnande av ålderdomshem första gången aktualiserades år
1946 av socialvårdskommittén, denna kommitté föreslog, att de av statsmakterna
år 1945 fastställda reglerna för statsbidrag till folkskolebyggnader
i tillämpliga delar skulle gälla för ålderdomshemmen. I fråga om
statsbidragets storlek innebar detta förslag att bidraget skulle kunna utgå
med lägst 35 och högst 80 %. I huvudsak samma bidragsgränser förordades
sedermera av 1949 års statsbidragssakkunniga för ålderdomshem, som
anknöt till de för pensionärshemmen fastställda procentsatserna med 25 %
som minimum och 75 % som maximum. Vid den granskning av sistnämnda
förslag, som åldringsvårdsutredningen verkställt och som propositionen
i allt väsentligt följer, har de tidigare förslagen till bidragsskala,
främst av statsfinansiella hänsyn, väsentligt reducerats till kommunernas
nackdel. En ytterligare begränsning ligger vidare i den föreslagna
schematiska konstruktionen av bidragsunderlaget med ett på förhand
bestämt belopp per plats. Mot bakgrunden av vad som förevarit i
statsbidragsfrågan är den besvikelse, som kommit till uttryck i remissyttrandena
och motionerna, väl förståelig.
I anslutning till vad i motionerna anförts finner utskottet skäl ha förebragts
för eu justering av såväl det föreslagna beloppet av 18 000 kronor
per plats som de föreslagna gränserna för bidragsskalan. Vad gäller platskostnaden
talar enligt utskottets mening icke endast de speciella förhållandena
i de nordligaste länen utan även byggnadskostnadernas storlek i
andra delar av landet för en jämkning uppåt av det föreslagna platsbeloppet.
Det synes därför kunna diskuteras att i stället anknyta beräkningen
av bidragsunderlaget till de faktiska kostnaderna i varje särskilt
fall. Mot en sådan konstruktion kan dock riktas en invändning av mycket
väsentligt innehåll, nämligen att den i propositionen eftersträvade enkelheten
i det administrativa förfarandet härigenom skulle till större delen
gå förlorad. Beträffande bidragsskalan har övervägandena inom utskottet
gått i riktning mot eu justering uppåt av både minimi- och maximiprocenten
i syfte att åstadkomma en enligt utskottets mening lämpligare kostnadsfördelning
än vad den föreslagna bidragsskalan ger.
Utskottet har likväl stannat för att icke nu förorda några ändringar
12
Statsutskottets utlåtande nr 152.
i det föreliggande förslaget till statsbidragsgrunder. Detta ställningstagande
har i första hand förestavats av hänsyn till åldringsvårdsutredningens och
allmänna statsbidragsutredningens pågående arbeten, vars resultat kan
komma att påverka synen på statsbidragsfrågan för ålderdomshemmen.
Under senare tid har tanken att söka lösa åldringsvårdens problem även
på annat sätt än genom anstaltsvård alltmer vunnit insteg. Det största
problemet anses därför vara frågan om avvägningen emellan olika vårdformer,
med vilken fråga åldringsvårdsutredningen f. n. är sysselsatt.
Även om det torde vara uteslutet, att ålderdomshemmen i framtiden skulle
bli överflödiga, synes dock, såsom departementschefen framhållit, anledning
föreligga att innan åldringsvårdsutredningen slutfört sitt arbete iakttaga
en viss försiktighet i fråga om utbyggandet av ålderdomshemsvården.
Det väsentligaste skälet för utskottets ställningstagande har emellertid
varit den översyn av de till kommunerna utgående anläggningsbidragen,
som anförtrotts åt allmänna statsbidragsutredningen. Fastän utskottet,
som framgår av det föregående, funnit ett kraftigare statligt stöd till ålderdomshemsbyggen
än Kungl. Maj :ts förslag innebär i och för sig motiverat,
har dock enighet vunnits inom utskottet för att tillstyrka de förordade
bidragsgrunderna i avvaktan på att statsbidragsfrågan omprövas, sedan
resultatet av den nämnda utredningen föreligger.
Vid sådant förhållande har utskottet även ansett sig kunna godtaga den
föreslagna medelsanvisningen av 12 milj. kronor för nästa budgetår.
Av det anförda framgår att utskottet icke kan tillstyrka yrkandet i
motionen I: 364 om hänvändelse till Kungl. Maj :t beträffande åtgärder för
att den retroaktiva bidragsgivningen till före nästa budgetårs början färdigställda
ålderdomshem skall kunna fullföljas inom loppet av tre budgetår.
Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning till särskilt
uttalande.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må
I. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 364, I: 363 och II: 445, I: 365 och II: 452, I: 366
och II: 450 samt 1:367 och 11:451, motionen 11:364 såvitt
nu är ifråga, i avvaktan på att statsbidragsfrågan omprövas
godkänna de grunder för statsbidrag till anordnande samt
om- och tillbyggnad av ålderdomshem, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6
februari 1953 förordats;
II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Bidrag till anordnande
samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem för
budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa ett re
*
servationsanslag av 12 000 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 152.
13
III. medgiva, att Karesuando kommun må av förenämnda
anslag beviljas statsbidrag för ombyggnad av ett ålderdomshem
för lappar med högst 216 000 kronor;
IV. besluta, att gällande bestämmelser angående statsbidrag
för uppförande eller inrättande av särskilda ålderdomshem
för lappar skall upphöra att gälla fr. o. in. den 1 juli
1953;
B. att motionen II: 364, i vad den avser hänvändelse till
Kungl. Maj :t beträffande den retroaktiva bidragsgivningen,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 maj 1953.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Leander, Pålsson, Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, fru
Lindström, herrar Birger Andersson, Lundqvist, Edvin Thun, Bergman
och Nils Theodor Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Ståhl, Lindholm,
Johansson i Mysinge, Åkerström, Hoppe, Kyling, Wedén, Petterson
i Degerfors, Onsjö, Persson i Växjö, Birke, Gustafsson i Skellefteå och
Svensson i Alingsås.
Reservation
av herr Pålsson.
Bilaga.
U tkast
till
Kungörelse om statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad
av ålderdomshem.
1 §•
Kommun äger, i mån av tillgång på medel, att i enlighet med bestämmelserna
i denna kungörelse erhålla statsbidrag till kostnaderna för anord
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 152.
nande samt mera omfattande om- och tillbyggnad av ålderdomshem enligt
av länsstyrelsen i särskild ordning godkänd plan.
Vad enligt denna kungörelse gäller om kommun skall äga motsvarande
tillämpning beträffande kommunalförbund.
2 §•
Statsbidrag utgår, på sätt i 3 och 4 §§ närmare angives, med en procentuell
andel av det bidragsunderlag, som för varje fall fastställes.
3 §•
Procentsatsen för statsbidrag bestämmes med hänsyn till antalet skattekronor
och skatteören (skatteunderlaget) per invånare i kommunen. Därvid
skall följande tabell lända till efterrättelse.
Antalet skattekronor Statsbidrags
per
invånare procent
Under 16 ................................. 50
16—17,99 45
18—19,9 9 40
20—21,99 35
22—23,9 9 30
24—25,9 9 25
26—27,99 20
28—29,99 15
30 och däröver........................... 10
Antalet skattekronor per invånare enligt förestående tabell skall utgöras
av medeltalet av skatteunderlagen per invånare i kommunen för fem av de
sju senast förflutna kalenderåren, året närmast före det år då beslut enligt
6 § andra stycket meddelas oräknat. Vid uträkningen av medeltalet skall
bortses från de två år, som utvisa det högsta och det lägsta skatteunderlaget
per invånare. Uträkningen av skatteunderlagen per invånare skall
ske med hänsyn till folkmängden vid respektive års början.
4 §•
Vid nybyggnad av ålderdomshem beräknas bidragsunderlaget efter 18 000
kronor för varje vårdplats, som ålderdomshemmet med normal beläggning
beräknas rymma.
Vid sådan om- eller tillbyggnad av ålderdomshem, för vilken enligt 1 §
statsbidrag utgår, bestämmes bidragsunderlaget på grundval av de verkliga
kostnaderna. Bidragsunderlaget må dock icke överstiga 18 000 kronor
per vårdplats. Till kostnad för om- och tillbyggnad må icke räknas kostnad
för anskaffande eller iordningställande av tomt eller anordnande av
Statsutskottets utlåtande nr 152.
15
väg till tomten eller framdragande till tomtgränsen av vatten-, avlopps-,
gas- eller kraftledningar. Statsbidrag må icke heller utgå till kostnaderna
för anordnande av personalbostäder, vare sig i ålderdomshemsbyggnad
eller i friliggande byggnad i anslutning till ålderdomshem, åt annan personal
än hemmets föreståndarinna och hennes ställföreträdare.
Därest kommun till ålderdomshem tager i anspråk byggnad, som ej av
kommunen för ändamålet uppförts, må vid bestämmandet av bidragsunderlaget
hänsyn tagas till kostnaderna för de om- eller tillbyggnadsarbeten,
med nyss nämnda begränsningar, som kunna erfordras för byggnadens
inrättande till ålderdomshem. Har byggnad inköpts för ändamålet, må
dessutom, under förutsättning att det i nästföregående stycke angivna beloppet
per plats icke överskrides, i bidragsunderlaget inräknas köpesumman,
i vad den avser själva byggnaden.
5 §.
Ansökan om statsbidrag skall ingivas till länsstyrelsen samt vara åtföljd
av
a) utdrag ur protokoll, utvisande att kommunen beslutat utföra det
byggnadsarbete, för vilket bidrag begäres;
b) huvudritningar jämte beskrivning;
c) uppgift beträffande det antal platser, för vilket hemmet är avsett;
d) specificerad kostnadsberäkning eller, vid nybyggnad, uppgift om
den beräknade sammanlagda kostnaden;
e) upplysning i de hänseenden, som avses i 3 § sista stycket; samt
f) förbindelse av kommunen att, om ålderdomshemmet nedlägges eller
tages i bruk för annat ändamål än det därmed avsedda, återbära uppburet
statsbidrag eller så stor del därav, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Formulär för ansökan fastställes av socialstyrelsen.
6 §.
Sedan ansökan inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att efter
inhämtande av yttrande från socialstyrelsen meddela beslut i ärendet.
Där ej ansökningen avslås, skall länsstyrelsen enligt i 3 § angivna
grunder bestämma efter vilken procentsats statsbidrag skall utgå. Länsstyrelsen
skall vidare preliminärt fastställa det bidragsunderlag, å vilket
statsbidrag må beräknas.
7 §•
Sedan de byggnadsarbeten slutförts, till vilkas utförande statsbidrag
beviljats, skall kommunen anmäla detta till länsstyrelsen. Vid om- eller tillbyggnad
skall bifogas räkenskapssammandrag rörande kostnaderna. Sammandraget
skall vara till riktigheten bestyrkt utav minst två av de för
16
Statsutskottets utlåtande nr 152.
granskning av kommunens räkenskaper utsedda revisorerna. Länsstyrelsen
har därpå att granska räkenskapssammandraget och att avsyna ålderdomshemmet.
Föreligger ej skäl till anmärkning, fastställer länsstyrelsen
det belopp, med vilket statsbidrag skall utgå.
8 §•
Sedan länsstyrelsen meddelat beslut enligt 7 §, skall länsstyrelsen anmäla
detta till socialstyrelsen, som beslutar om utbetalning av statsbidraget
i den mån medel härför finnas tillgängliga.
9 §•
över länsstyrelses och socialstyrelsens beslut enligt denna kungörelse
må klagan föras hos Kungl. Maj :t i vederbörande statsdepartement i den
ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1953.
Kungörelsen skall, med iakttagande av vad nedan sägs, äga tillämpning
jämväl beträffande byggnadsföretag, som påbörjats före dagen för kungörelsens
ikraftträdande men tidigast den 1 juli 1946.
Som grund vid uträkningen av det i 3 § sista stycket angivna medeltalet
av en kommuns skatteunderlag skall i fråga om byggnadsföretag,
som påbörjats före utgången av juni 1953, läggas skatteunderlagen per invånare
i kommunen under sjuårsperioden 1945—1951.
Därest byggnadsföretag före den 1 januari 1952 påbörjats inom kommun,
som till följd av kommunindelningsreformens genomförande från
och med nämnda dag sammanslagits med en eller flera andra kommuner,
skall vid uträkningen av det genomsnittliga skatteunderlaget förfaras som
om sammanslagningen ägt rum redan från och med den 1 januari 1945.
I stället för det i 4 § första stycket angivna beloppet per vårdplats skall
gälla ett belopp av 13 000 kronor för byggnadsföretag, som färdigställts
före utgången av år 1949, 15 000 kronor för byggnadsföretag, som färdigställts
under år 1950, och 17 000 kronor för byggnadsföretag, som färdigställts
under år 1951.
Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till anordnande samt omoch tillbyggnad av ålderdomshem. a1 i texten