Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående mottagande av den till staten testamenterade egendomen Harpsund.

1953-05-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:155, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående mottagande av den till staten testamenterade egendomen Harpsund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

1

Nr 155.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

mottagande av den till staten testamenterade egendomen

Harpsund.

(4:e avd.)

I propositionen nr 174 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 mars 1953,

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de

i statsrådsprotokollet angivna grunderna mottaga den av direktören C. A.

Wicander testamenterade egendomen Harpsund, dels ock medgiva att den

under byggnadsstyrelsens delfond i staten för statens allmänna fastighetsfond

för budgetåret 1953/54 upptagna utgiftsposten Reparations- och underhållskostnader

in. m. må överskridas med 90 000 kronor.

Genom testamente den 3 december 1949 har direktören C. A. Wicander,

som avlidit den 27 december 1952, till svenska staten testamenterat säteriet

Harpsund med underlydande gårdar och hemman jämte därstädes vid hans

frånfälle befintliga yttre och inre inventarier och lager samt konstsamlingar

ävensom ett kapital av 300 000 kronor. Enligt testamentet skall egendomen

användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande statsminister

(regeringschef). Dessutom gälla vissa i propositionen angivna villkor.

Harpsunds egendom ligger inom Mellösa, Floda och Sköldinge socknar i

Södermanlands län vid allmänna vägen Mellösa—Fjällskäfte omkring 12

kilometer nordväst om Flen. Gården innehåller totalt en areal av drygt

1 607 hektar, därav 1 158 hektar skogsmark och 309 hektar tomt, åker och

ängsmark. Återstoden, omkring 140 hektar, utgöres av sankmark och annan

ofruktbar jord samt sjöar. Fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde uppgår

enligt utdrag av fastighetstaxeringslängden för år 1952 till 1 541 200

kronor, därav 588 300 kronor belöper på jordbruket, 828 900 kronor på

skogsbruket och 124 000 kronor på annan fastighet.

I anledning av donationen bemyndigade Kungl. Maj :t den 16 januari 1953

chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att

verkställa utredning huruledes den testamenterade egendomen lämpligen

borde förvaltas och redovisas bland statens tillgångar, därest staten mottoge

densamma. De med stöd härav tillkallade sakkunniga ha med skrivelse den

7 mars 1953 överlämnat den begärda utredningen.

De sakkunniga ha inledningsvis lämnat en beskrivning över egendomen

och därvid meddelat vissa uppgifter rörande jordbruket, skogsbruket jämte

jakt och liske samt corps de logiet med tillhörande byggnader m. m. (s.

4—6).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 155.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 155.

I fråga om egendomens förvaltning har utredningen diskuterat

olika alternativ. I första hand har föreslagits en uppdelning av förvaltningen

mellan domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen, därvid förutsatts att

domänverket utarrenderar huvudjordbruket. Därest en utarrendering av

huvudjordbruket icke visar sig genomförbar, och hela egendomen sålunda

skall drivas av staten i egen regi, har utredningen tänkt sig att den myndighet,

som enligt utredningsförslaget ansetts böra ur redovisningssynpunkt

svara för egendomen i dess helhet, nämligen byggnadsstyrelsen, för skötseln

av jord- och skogsbruk skulle vid sin sida få en sakkunnig nämnd, representerande

den expertis i jordbruks- och skogsfrågor, över vilken styrelsen

ej själv förfogade.

Beträffande den närmare innebörden av utredningens förslag i fråga om

egendomsförvaltningens närmare utformning torde få hänvisas till propositionen

(s. 6—8).

Den av utredningen härvid skisserade formen för förvaltning av egendomen

i statens egen regi har ansetts böra ifrågakomma, därest det av olika

skäl icke visar sig möjligt att utarrendera jordbruket. Statens tillträde till

egendomen har av utredningen förutsatts skola ske den 1 juli 1953. Utredningen

framhåller att en utarrendering av jordbruket icke torde kunna

äga rum förrän tidigast å närmaste laga fardag därefter, vilket är den 14

mars 1954. Övergångsvis under ett eller några år torde staten sålunda

under alla omständigheter få svara för driften av jordbruket i egen regi.

Utredningen utgår från att egendomen därvid förvaltas enligt alternativet

med byggnadsstyrelsen såsom den för egendomens skötsel huvudansvariga

myndigheten och en sakkunnignämnd vid styrelsens sida.

I fråga om redovisningen av egendomen bör enligt utredningen till

utgångspunkt tagas det huvudändamål, vartill egendomen enligt testamentets

bestämmelser skall användas. Utredningen föreslår att hela egendomen

redovisas å statens allmänna fastighctsfond.

Enligt testamentets bestämmelser skall huvuddelen av avkastningen från

det särskilda donationskapitalet å 300 000 kronor i första hand användas

till underhåll av corps de logiets inre och dess inventarier och i andra

hand ställas till statsministerns förfogande för avlönande av hans personliga

tjänare m. in. Utredningen anför att detta villkor skulle kunna uppfyllas

därigenom, att den del av kapitalets avkastning, som skall användas för den

fasta egendomens inre underhåll, tillgodoföres inkomstposten Diverse inkomster

å fastighetsfondens stat. I enlighet med vad utredningen föreslagit

beträffande redovisningen — hela egendomens inordnande under statens

allmänna fastighetsfond och tillämpning av de vanliga regler, som gäller

för fonden — kommer emellertid staten, såsom förut angivits, att påtaga sig

alla med egendomens skötsel förenade utgifter, oberoende utav storleken

av intäkterna från den fasta egendomen och donationskapitalet. Med hänsyn

härtill och då vid statens övertagande av egendomen vissa kapitaltillskott

bedömts erforderliga, har utredningen föreslagit, att donationskapi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

3

talet tages i anspråk för vissa andra i det följande angivna ändamål, som

äger samband med egendomens skötsel. Ett dylikt ianspråktagande, som

innebär i viss mån ett avsteg från testamentets bestämmelser, har förutsatts

kräva ett godkännande av testators arvingar.

Utredningens kostnadsberäkningar innefattar i första hand en

bedömning av inkomst- och utgiftsförhållandena vid egendomen på lång

sikt. Då inkomstutvecklingen förutsatts komma att gestalta sig olika vid

drift av hela egendomen i statens regi och vid utarrendering av huvudjordbruket

har alternativa kalkyler uppgjorts. Härjämte har utredningen gjort

en uppskattning utav storleken av inkomster och utgifter vid godset under

budgetåret 1953/54.

Vad först angår jordbruket har utredningen räknat med att verksamheten

på lång sikt kommer att vid drift i statens egen regi redovisa ett nettounderskott

av i genomsnitt 25 000 kronor per år, därav 20 000 kronor hänför

sig till huvudjordbruket och 5 000 kronor till arrendeställena. Vid en

utarrendering av huvudjordbruket skulle därå belöpande inkomster och

utgifter enligt utredningens bedömanden komma att i stort sett täcka varandra.

Även för budgetåret 1953/54 räknar utredningen med balans i förhållandet

mellan inkomster och utgifter vid huvudgården. Därvid har dock

förutsatts att vissa kapitalbelopp ställes till jordbrukets förfogande vid egendomens

tillträde. Nettounderskottet av arrendeställena uppskattas till nyssnämnda

belopp, 5 000 kronor.

De framtida inkomstförhållandena såvitt gäller skogsbruket bedömes av

utredningen såsom gynnsamma. På lång sikt har sålunda räknats med en

årlig nettoinkomst av skogsbruket å i runt tal 80 000 kronor. För nästa budgetår

har skogsintäkterna uppskattats till 90 000 kronor.

Utöver intäkterna av jordbruket och skogsbruket har utredningen räknat

med vissa inkomster i samband med uthyrning av dels tjänarflygeln till huvudgården,

dels vissa till corps de logiet hörande byggnader. Enligt av utredningen

gjorda uppskattningar skulle hyresintäkterna kunna komma att

uppgå till sammanlagt 5 000 kronor.

Kostnaderna för den vid drift av egendomen i statens egen regi ifrågasatta

sakkunnignämnden har av utredningen beräknats till 5 000 kronor.

Utredningen har uppskattat de sammanlagda kostnaderna för underhåll

och drift av corps de logiet in. in. till 85 000 kronor, därav 30 000 kronor

beräknats för löpande yttre underhåll av byggnaderna, 7 000 kronor för underhåll

av inredningar och inventarier samt 15 000 kronor för uppvärmning,

elektricitet in. in. Återstoden, 33 000 kronor, skulle täcka kostnaderna för

den personal, som av utredningen bedömts erforderlig för kontinuerlig

skötsel av corps de logiet in. in., nämligen en husfru, en värmeledningsskölare,

tillika reparatör, samt en gårdskarl, ävensom för den tillfälliga arbetskraft,

varav behov ansetts komma att föreligga tidvis. Utgångspunkten

för beräkningarna har varit dagsprisläget, varjämte i fråga om kostnaderna

för personal samt bränsle in. m. förutsatts att huvudbyggnaden kommer att

utnyttjas under endast en mindre del av året.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 155.

I enlighet med utredningens nu redovisade kostnadsberäkningar, avseende

inkomster och utgifter över fastighetsfondens stat, skulle på lång sikt

och vid drift av hela egendomen i statens egen regi inkomsterna komma att

uppgå till 60 000 kronor och utgifterna till 90 000 kronor. Enligt alternativet

med huvudj ordbrukets utarrendering uppgår långsiktigt de beräknade inkomsterna

till 80 000 kronor och utgifterna till 85 000 kronor. För budgetåret

1953/54 slutligen leder utredningens beräkningar fram till balans mellan

inkomster och utgifter.

Härutöver har utredningen räknat med vissa utgifter, som icke ansetts

böra redovisas över fastighetsfondens stat, nämligen dels kostnaderna för

pensionering av den mera varaktigt anställda personalen — vilka kostnader

uppskattats till 6 000 å 7 000 kronor — dels viss ersättning åt statsministern

till täckande av vissa merkostnader för honom vid egendomens utnyttjande.

För sistnämnda ändamål har utredningen upptagit 6 000 kronor.

Utredningen har vidare, såsom i det föregående berörts, ansett vissa engångsutgifter

för nyinvestering erforderliga. Sålunda har en före testators

död planerad omläggning av värmesystemet inom corps de logiet och vissa

därtill hörande byggnader bedömts böra komma till utförande snarast. Kostnaderna

härför har uppskattats till 120 000 kronor. Vidare har utredningen

för vissa smärre byggnadsarbeten, som ej ingår i det löpande underhållet,

beräknat ett medelsbehov av 10 000 kronor. Även för jordbrukets del har

utredningen ansett särskilda medel behöva tillskjutas. Därest jordbruket

skall drivas i egen regi —- vilket utredningen förutsatt skola under alla

omständigheter övergångsvis behöva ske — erfordras sålunda för jordbruket

särskilda rörelsemedel. Det erforderliga tillskottet har av utredningen

beräknats till 100 000 kronor, utöver vad som ansetts behövligt för vissa

inom en nära framtid påkallade investeringar och nyanskaffningar. För sistnämnda

ändamål har kapitalbehovet kalkylerats till 70 000 kronor. Det sammanlagda

kapitalbehovet vid egendomen har sålunda av utredningen uppskattats

till 300 000 kronor. Beloppet har, såsom tidigare nämnts, ansetts

böra täckas av det särskilda donationskapitalet.

Vid en utarrendering av jordbruket kommer eu försäljning av till jordbruket

hörande döda och levande inventarier att påkallas. Utredningen föreslår

att det belopp, som härvid kan komma att inflyta, reserveras för tillgodoseende

av behov inom egendomens jordbruk, som framdeles kan visa

sig uppkomma.

Över utredningen ha utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, nordiska museet och chefen

för nationalmuseum (s. 13—19).

Byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket och domänstyrelsen ha i stort

sett lämnat utredningsförslaget utan erinran. Beträffande egendomens förvaltning

föreslår riksräkenskapsverket att den av utredningen vid drift av

hela egendomen i statens egen regi ifrågasatta sakkunnignämnden skall anförtros

förvaltningen av egendomens jord- och skogsbruk även om huvudjordbruket

utarrenderas. Domänstyrelsen förordar att hela egendomen dri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

5

ves av staten i egen regi, vilket enligt styrelsens mening icke kommer att

ställa sig ekonomiskt mindre oförmånligt för staten än alternativet med

jordbrukets utarrendering. I fråga om skogsbruket anser ämbetsverket, att

utredningen beräknat den framtida årliga nettoavkastningen 10 000 kronor

för högt. Samtidigt har enligt ämbetsverkets mening förvaltningskostnaderna

beräknats för lågt.

Statskontoret föreslår att den testamenterade egendomen skall sammanhållas

och redovisas såsom ett särskilt förmögenhetsobjekt vid sidan om

det statliga budgetsystemet. Utgångspunkten för statskontorets inställning

till redovisnings- och förvaltningsfrågan har varit att vid en utarrendering

av huvud jordbruket och med en försiktig anpassning av utgifterna efter inkomstflödet

förutsättningar på längre sikt borde föreligga att utan tillskott

av statsmedel tillgodose syftet med testamentsförordnandet.

Nordiska museet och nationalmuseum ha i huvudsak yttrat sig om de i

donationen ingående samlingarna av konst och konsthantverk.

Departementschefen erinrar inledningsvis om att syftet med donationen

av Harpsunds egendom jämte visst kapital varit att därigenom bereda en

hedersbostad åt Sveriges vid varje tid fungerande statsminister (regeringschef)

samt anför vidare följande.

Corps de logiet med tillhörande flygelbyggnader, park och trädgård skall

enligt testamentsbestämmelserna upplåtas till honom. Testators tanke har

varit att statsministern skall använda sig av denna förmån för att där,

då hans tid det medgiver, i en vacker omgivning njuta en välbehövlig rekreation

och ha tillfälle att som gäster mottaga sina regeringskolleger och

andra in- och utländska personer med vilka han önskar sammanträffa.

Självfallet finns det all anledning att från statens sida uttrycka tacksamhet

för den generositet som testator visat.

Med statsministerposten är förenad en avsevärd arbetsbörda. Med hänsyn

till att denna post i nuvarande tid i regel också torde vara förenad med ledarskapet

för det parti, som statsministern representerar, är hans möjligheter

att disponera någon fritid mycket begränsade. Det behov, som testator

åsyftat att fylla, torde därför icke vara så starkt framträdande. Man kan

knappast räkna med att den fungerande statsministern under rådande förhållanden

skulle få tillfällen att mera kontinuerligt kunna utnyttja egendomen.

Han torde kunna vistas där endast under någon eller några kortare

tidsperioder av året.

De begränsade möjligheter för den fungerande statsministern att begagna

sig av egendomen som sålunda i regel torde föreligga leder närmast tanken

till att staten i och för sig icke har behov av att mottaga egendomen.

Testamentsbestämmelserna synes emellertid icke lägga hinder i vägen för

att statsministern, i den utsträckning han icke personligen utnyttjar egendomen,

själv upplåter densamma för något ändamål, som ansluter sig till

testators syfte. Sådan upplåtelse medför tydligen icke att egendomen undandrages

statsministerns omedelbara disposition. Med hänsyn till det ringa

utnyttjandet för hans egen del torde man sålunda kunna utgå ifrån att hyggnadskomplexet

av honom skulle kunna upplåtas till begagnande av regering,

riksdag, administration och sammanslutningar för konferenser och sammanträden

även om han inte själv skulle behöva deltaga däri. Egendomen skulle

på så sätt kunna fylla behovet av en rofylkl plats för rådplägningar i sådana

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr löö.

fall, där huvudstaden med hänsyn till arbetsstörande inflytelser av olika

slag är en mindre lämplig ort. En dylik utvidgning av egendomens användning

torde enligt min mening kunna fylla ett behov, som — utöver det av

testator direkt åsyftade — otvivelaktigt får anses föreligga. Om även dessa

synpunkter tas i betraktande synes det alltså med hänsyn till den nytta statsverket

skulle få av egendomen i och för sig vara motiverat för staten att mottaga

denna och påtaga sig de kostnader, som eventuellt därigenom kan uppkomma,

förutsatt att de hålles inom rimliga gränser.

Den bedömning för ett ställningstagande till frågan om ett mottagande

från statens sida som nu skett har sålunda utgått från behovet av egendomen

ur nyttosynpunkt för statsverket. Givetvis får man emellertid vid bedömningen

icke bortse från det förmögenhetsvärde som genom testators frikostiga"

donation tillföres statsverket, särskilt de konstsamlingar som följer med

egendomen. Helt naturligt får frågan då icke enbart ses mot bakgrunden av

den avkastning som förmögenhetskomplexet kan giva. I nationalmuseets

yttrande har understrukits betydelsen ur olika konst- och kulturhistoriska

synpunkter för staten att mottaga egendomen med dess rika inventariehestånd

av konstföremål.

Departementschefen övergår därefter till att behandla frågan om i vad

mån ett mottagande av egendomen är försvarligt med hänsyn till det ekonomiska

åtagande som staten därigenom kan ikläda sig och anför härom

följande.

Den gjorda utredningen har närmast gällt att klarlägga konsekvenserna

i förvaltnings- och redovisningshänseende i fråga om den fasta egendomen

vid ett mottagande av donationen från statens sida. Utredningen har därvid

även måst ingå på inkomst- och utgiftsförhållandena vid egendomen, i synnerhet

st m resultatet av övervägandena i sistangivna hänseenden nära sammanhänger

med hur förvaltningen och redovisningen lämpligen bör lösas.

Såsom av utredningen framgår måste kostnadsfaktorerna i vissa delar med

hänsyn till egendomens natur — jag syftar närmast på jord- och skogsbruket

— bli mycket svårbedömbara och osäkerhet vidlåda beräkningarna, vilket

även utredningen framhållit. Detta gäller framför allt de långsiktiga inkomst-

och utgiftsuppskattningarna. Denna uppfattning har även kommit

till synes i vissa av de avgivna remissutlåtandena. Enligt utredningens beräkningar

skulle viss förlust på längre sikt uppkomma, vilken skulle bliva

olika stor beroende av den driftsform som användes. Statskontoret hävdar å

andra sidan att vid en rationell drift av egendomen och med tillvaratagande

av alla möjligheter till besparingar egendomskomplexet skulle kunna drivas

så att det på lång sikt bleve självförsörjande. Domänstyrelsen riktar invändningar

mot de slutsatser i fråga om jordbrukets lönsamhet utredningen kommit

till och finner i andra delar utredningen ha hortsett från eller underskattat

vissa kostnadsfaktorer. Styrelsen kommer totalt sett till större minussaldo

än utredningen.

Såsom av det följande framgår har jag mot bakgrunden av de av utredningen

gjorda kostnadsberäkningarna och de avgivna remissutlåtandena

kommit till den uppfattningen att även om det kan synas ovisst huruvida

inkomster och utgifter i stort sett och på lång sikt kan balansera varandra

det ändock ur ekonomiska synpunkter är försvarligt att mottaga egendomen

med vad därtill hörer. De ekonomiska förpliktelser statsverket skulle

ikläda sig kan i alla händelser icke bliva av den storleksordning att de skulle

motivera ett avstående, särskilt med hänsyn till vad jag inledningsvis anfört

om den nytta statsverket får av egendomen och det förmögenhetsvärde

statsverket därigenom tillföres.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

7

Vad först angår jordbruket har utredningen förordat att detsamma utarrenderas,

vilket är det vanliga beträffande kronoegendomar och av utredningen

bedömts ställa sig ekonomiskt gynnsammare för staten. Dock har

förutsatts att egendomen övergångsvis under något eller några år kommer

att drivas av staten i egen regi. Utredningen har — på grundval av det material

som stått utredningen till buds — ansett att en viss förlust skulle uppkomma

vid drift av jordbruket i statens egen regi, vilken förlust emellertid

vid en utarrendering skulle inskränka sig till ett förhållandevis litet belopp,

liänförligt till de redan vid egendomen befintliga arrendegårdarna. För egen

del anser jag det icke vara uteslutet att jordbruket vid Harpsund efter en

rationalisering av driften kan visa sig bärkraftigt oavsett den tillämpade

förvaltningsformen. 1 avvaktan på närmare erfarenheter av jordbruksdriften

är jag icke beredd att nu taga definitiv ståndpunkt till frågan om en utarrendering

bör komma till stånd eller ej. Därest emellertid verksamheten

skulle visa sig förlustbringande och ett väsentligt bättre ekonomiskt utbyte

mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna bedömes uppkomma vid övergång

till arrendedrift, synes eu dylik omläggning av driften böra kunna genomföras.

Staten synes även, med hänsyn till den ekonomiska belastning, som de

nuvarande arrendeställena utgör, böra förbehålla sig rätten att framdeles

nedlägga de gårdar, som ur arbetskraftssynpunkt icke kan anses behövliga

för ett rationellt utnyttjande av skogen.

Utredningen har uppskattat den årliga framtida nettoavkastningen av

skogsbruket — inklusive inkomsten av jaktarrenden — till i runt tal 80 000

kronor. Domänverket har räknat med ett 10 000 kronor mindre belopp. Såsom

utredningen framhåller måste på grund av konjunkturförhållandena

stor osäkerhet vidlåda en beräkning av den framtida skogsavkastningen.

Enligt de gjorda expertutredningarna synes i vart fall en årlig framtida

nettoinkomst av 70 000 å 80 000 kronor kunna påräknas. Med hänsyn till

nämnda osäkerhet i fråga om beräkningarna anser jag emellertid icke uteslutet,

att en något större medelnettoinkomst skulle kunna uppkomma.

Utredningens uppskattning av hyresintäkterna lämnar jag utan erinran.

Vad härefter angår utgiftssidan har utredningen uppskattat de sammanlagda

kostnaderna för underhåll och drift av corps de logiet med härtill hörande

byggnader, park och trädgård till 85 000 kronor. Såvitt gäller personalkostnaderna

samt kostnaderna för bränsle in. in. har därvid förutsatts,

att huvudbyggnaden kommer att utnyttjas under endast en mindre del av

året. Därest egendomen i enlighet med vad jag tidigare förordat kommer

att i viss utsträckning begagnas även för sammanträden och konferenser är

det möjligt att den beräknade utgiftsramen kommer åt! visa sig otillräcklig.

Den utgiftsstegring som kan följa med ett ökat utnyttjande av särskilt

huvudbyggnaden torde icke nu kunna bedömas. Den bör dock icke påverka

ståndpunktstagandet i fråga om statens mottagande av egendomen.

Uppskattningen av pensionskostnaderna föranleder icke någon erinran

från min sida.

Vad härefter angår egendomsförvaltningens närmare utformning anser

jag den vid drift av hela egendomen i egen regi av utredningen förordade

sakkunnignämnden utgöra ett ändamålsenligt och samtidigt föga kostnadskrävande

organ för tillsynen över jord- och skogsbruket. Riksräkenskapsverket

har föreslagit atl nämnden bör anförtros förvaltningen av egendomens

jord- och skogsbruk även om huvud jordbruket utarrenderas. Då jag

anser all nämnden även i händelse av jordbrukets utarrendering på skäl

som av riksräkenskapsverket antytts kan vara en lämplig form för ledningen

av rörelsen vid gården, tillstyrker jag vad riksräkenskapsverket förordat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr löö.

Nämnden bör erhålla den fristående ställning som utredningen förutsatt.

Den bör alltså ha att till byggnadsstyrelsen endast inleverera den behållna

avkastningen av jord- och skogsbruket. Räkenskaper rörande nämndens

medelsförvaltning bör avlämnas till riksräkenskapsverket. Vid drift av jordbruket

i statens egen regi bör den förvaltare, som anställes för jord- och

skogsbrukets skötsel, vara redogörare hos nämnden. Vad utredningen anfört

slutligen i fråga om byggnadsstyrelsens befattning med egendomsförvaltningen

lämnar jag utan erinran.

Vad härefter angår frågan om egendomens redovisning må erinras om

att jag i det tidigare anförda ansett ovisst i vad mån inkomsterna totalt sett

kan komma att täcka utgifterna. Med den utgångspunkten kan jag — på de

skäl som utredningen anfört mot en redovisning av godset vid sidan om det

statliga budgetsystemet — icke ansluta mig till statskontorets förslag, att

egendomen såsom självförsörjande skall sammanhållas och redovisas såsom

ett särskilt förmögenhetsobjekt. Jag tillstyrker därför liksom riksräkenskapsverket

och på de skäl utredningen anfört att egendomen i dess helhet

invärderas å statens allmänna fastighetsfond med tillämpning av de för fonden

och dess statredovisning gällande reglerna.

Jag tillstyrker även vad utredningen förordat i fråga om det särskilda

donationskapitalet och förutsätter sålunda att detta skall kunna tagas i anspråk

i enlighet med utredningens förslag.

För budgetåret 1953/54 har utredningen i fråga om de poster, som enligt

förslaget skall redovisas över staten för statens allmänna fastighetsfond,

räknat med balans i förhållandet mellan inkomster och utgifter; inkomsterna

har beräknats till 90 000 kronor och utgifterna till samma belopp. I avvaktan

på närmare erfarenheter av verksamheten vid egendomen godtager

jag denna beräkning. Staten för statens allmänna fastighetsfond för nästa

budgetår har visserligen redan fastställts av riksdagen. En därvid icke förutsedd

ökning av den förslagsvis beräknade inkomstposten diverse inkomster

kommer dock ej att föranleda någon ändring av staten. Däremot torde under

förutsättning av bifall till vad jag i det tidigare föreslagit bemyndigande

böra lämnas Kungl. Maj :t att med 90 000 kronor överskrida utgiftsposten

till reparations- och underhållskostnader under byggnadsstyrelsens delfond.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter statsministern i nuvarande tid

har att vistas på egendomen är det svårt att nu bedöma de merkostnader

som uppkommer för honom vid egendomens utnyttjande. De kan likväl

knappast motivera det belopp utredningen föreslagit. Jag är icke beredd att

för närvarande avge något förslag i detta hänseende.

Bland den lösegendom som omfattas av donationen ingår en bil, värderad

till 10 000 kronor och i gott skick. Denna bör stå till den fungerande

statsministerns förfogande i huvudsak enligt de grunder, som gäller beträffande

de till landshövdingarnas disposition stående bilarna. Jag vill i detta

sammanhang erinra om att riksdagen i anledning av motionerna I: 260 och

II: 308 hos Kungl. Maj :t hemställt om förslag till nästa års riksdag rörande

tjänstebilar åt regeringen. Genom nu föreslagna arrangemang beträffande

ifrågavarande bil får den genom motionerna väckta frågan tills vidare anses

löst.

Såsom framgår av det föregående anser jag att för utnyttjandet av egendomen

och det särskilda donationskapitalet bör tillämpas grunder, som i

vissa begränsade hänseenden något avviker från vad som kan antagas ha

varit testators avsikt med donationen. Jag har därvid utgått ifrån att en

överenskommelse med testators arvingar skall kunna träffas som i vad

på arvingarna kan ankomma skall giva staten sådan möjlighet. Vidare förutsätter

jag att om avvikelsen från testamentsvillkoren är av den art, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

9

Kungl. Maj :ts tillstånd därtill befinnes erforderligt, sådant tillstånd i sinom

tid kommer att lämnas.

I särskild skrivelse till statsutskottet den 17 april 1953 har departementschefen

vidare anfört följande.

Enligt proposition nr 174 angående mottagande av den till staten testamenterade

egendomen Harpsund har förutsatts att en överenskommelse

med testators arvingar skulle kunna träffas som möjliggör att för utnyttjandet

av egendomen och det särskilda donationskapitalet kan tillämpas

de grunder, som i propositionen närmare angivits och som i vissa begränsade

hänseenden avviker från vad som kan antagas ha varit testators avsikt

med donationen.

Efter förhandlingar med dödsboet efter direktören Carl August Wicander

har en överenskommelse av i huvudsak angiven innebörd träffats under

förutsättning att riksdagen bifaller det av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandet

att mottaga egendomen. Överenskommelsen, som är avsedd att

ligga till grund för en framställning till Kungl. Maj:t om tillstånd till de

förutsatta avvikelserna från testamentets bestämmelser, framgår av bilagda

handlingar. Enligt överenskommelsen har dödsboet icke något annat

att erinra mot de i propositionen föreslagna avvikelserna från testamentsvillkoren

än att det förutsättes att huvudbyggnaden på Harpsund skall

användas helt i enlighet med testators egentliga syfte, eller sålunda som

en rekreations- och hedersbostad åt statsministern. I den mån egendomen

av statsministern upplåtes till begagnande av regering, riksdag, administration

och sammanslutningar för konferenser och sammanträden utan att

statsministern själv deltar däri bör sålunda för ändamålet utnyttjas andra

byggnader än huvudbyggnaden. Det kan i detta sammanhang erinras om

att utöver huvudbyggnaden finnes flera byggnader som innehåller såväl

sovrum som sällskapsrum, och att den från huvudbyggnaden friliggande

norra flygeln är den byggnad som lämpar sig bäst som konferens- och sammanträdeslokal.

Då såsom av det föregående framgår överenskommelsen i visst avseende,

nämligen i fråga om huvudbyggnadens användande, innefattar en precisering

av de i propositionen angivna grunderna för mottagandet från

statens sida av egendomen, som ej framgår därav, får jag härigenom bringa

densamma till statsutskottets kännedom för den åtgärd som på statsutskottet

må ankomma.

I en till departementschefens skrivelse i avskrift fogad skrivelse till

statsrådet och chefen för finansdepartementet har den som boutredningsman

i dödsboet efter direktören Carl August Wicander förordnade advokaten

Dick Bergman meddelat, att direktören Wicanders änka och enda

arvinge Vera Wicander ävensom boutredningsmannen själv ämnar inkomma

till Kungl. Maj :t med en framställning om permutation rörande direktören

Wicanders testamente av lydelse som framgår av eu skrivelsen bilagd

handling, därest riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att mottaga Harpsunds

egendom. Då framställningen om permutation i visst avseende avviker

från de i propositionen nr 174 angivna grunderna för mottagandet

från statens sida av egendomen, hemställes vidare, att skrivelsens innehåll

meddelas vederbörande utskott i riksdagen för kännedom.

Den sålunda omnämnda skrivelsen är av följande lydelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Genom testamente den 3 december 1949 har direktören Carl August Wicander,

som avlidit den 27 december 1952, till svenska staten testamenterat

säteriet Harpsund med underlydande gårdar och hemman jämte därstädes

vid hans frånfälle befintliga yttre och inre inventarier och lager samt konstsamlingar

ävensom ett kapital av 300 000 kronor. Enligt testamentet skall

egendomen användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande

statsminister (regeringschef). Dessutom gäller vissa särskilda villkor.

Genom proposition den 20 mars 1953 (nr 174) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen bl. a. att i enlighet med de i propositionen angivna grunderna

mottaga den genom förutnämnda testamente donerade egendomen.

I propositionen har förutsatts att för utnyttjandet av egendomen och det

särskilda donationskapitalet borde tillämpas grunder, som i vissa begränsade

hänseenden något avviker från vad som kan antagas ha varit testators

avsikt med donationen. Sådan avvikelse föreslås sålunda, på sätt i

propositionen närmare angives, beträffande egendomens användning för

annat ändamål än såsom direkt rekreations- och hedersbostad för statsministern

samt beträffande användningen av det särskilda donationskapitalet,

driften av egendomens jordbruk och dagen för tillträdet.

Mot de sålunda föreslagna smärre avvikelserna från testamentsvillkoren

har undertecknade, direktören Carl August Wicanders änka och enda arvinge,

Vera Wieander, och Dick Bergman såsom av rätten förordnad boutredningsman,

å sterbhusets vägnar icke något annat att erinra än att vi

förutsätter att huvudbyggnaden på Harpsund skall användas helt i enlighet

med donators egentliga syfte, eller sålunda som en rekreations- och

hedersbostad åt statsministern. I den mån egendomen av statsministern

upplåtes till begagnande av regering, riksdag, administration och sammanslutningar

för konferenser och sammanträden utan att statsministern själv

deltar däri bör sålunda för ändamålet utnyttjas andra byggnader än huvudbyggnaden.

Även om jordbruket utarrenderas bör givetvis tillses att i enlighet

med testators önskan skötseln kan tjäna till förebild för den kringliggande

bygden.

Vi hemställer att Kungl. Maj :t måtte utan hinder av testamentsvillkoren

medgiva att den ifrågavarande egendomen får användas på sätt sålunda

angivits.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har framlidne

direktören C. A. Wieander till svenska staten testamenterat säteriet Harpsund

med underlydande gårdar och hemman jämte därstädes vid hans

frånfälle befintliga yttre och inre inventarier och lager samt konstsamlingar

ävensom ett kapital av 300 000 kronor. Departementschefen har uttalat, att

det självfallet finnes all anledning att från statens sida uttrycka tacksamhet

för den generositet som testator visat. Utskottet delar denna uppfattning

och tillstyrker för sin del, att Kungl. Maj :t bemyndigas mottaga den

ifrågavarande egendomen. Vid detta sitt ställningstagande har utskottet i

likhet med departementschefen ansett sig böra beakta icke blott de direkta

nyttosynpunkter som donationen avses skola tillgodose utan även det förmögenhetsvärde

som därigenom tillföres statsverket. De kulturhistoriska

aspekterna på frågan synas härvidlag icke minst böra tillmätas betydelse.

Enligt testamentsbestämmelserna skall egendomen användas som heders
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr löå.

11

bostad för Sveriges vid varje tid fungerande statsminister. Med hänsyn till

den arbetsbörda som är förenad med statsministerposten samt vissa andra

omständigheter har departementschefen ansett endast begränsade möjligheter

föreligga för landets regeringschef att begagna sig av egendomen. I

propositionen har emellertid departementschefen uttalat, att testamentsbestämmelserna

icke synas lägga hinder i vägen för att statsministern, i den

utsträckning han icke personligen utnyttjar egendomen, själv upplåter densamma

för något ändamål som ansluter sig till testators syfte. Departementschefen

har därför förutsatt, att byggnadskomplexet skall av statsministern

kunna upplåtas till begagnande av regering, riksdag, administration och sammanslutningar

för konferenser och sammanträden, även om han icke själv

skulle behöva deltaga däri. Även i vissa andra avseenden, bl. a. beträffande

dispositionen av det särskilda donationskapitalet och driften av egendomens

jordbruk, har departementschefen föreslagit smärre avvikelser från vad som

kan antagas ha varit testators avsikt med donationen. Departementschefen

har därvid utgått från att en överenskommelse med testators arvingar skall

kunna träffas, vilken i vad på arvingarna ankommer skall giva staten möjlighet

att utnyttja donationen enligt de i propositionen angivna grunderna.

Såsom av det föregående närmare framgår, har efter förhandlingar med

dödsboet en sådan överenskommelse numera träffats. Dödsboet har därvid

förklarat sig icke ha något annat att erinra mot de i propositionen föreslagna

avvikelserna från testamentsvillkoren än att det förutsättes, att huvudbyggnaden

på Harpsund skall användas helt i enlighet med testators egentliga

syfte eller sålunda som en rekreations- och hedersbostad åt statsministern.

I den mån egendomen av denne upplåtes på i propositionen angivet

sätt anses sålunda för ändamålet böra utnyttjas andra byggnader än

huvudbyggnaden. Vidare har från dödsboets sida uttalats, att det även vid

en eventuell utarrendering av jordbruket givetvis bör tillses, att i enlighet

med testators önskan skötseln kan tjäna till förebild för den kringliggande

bygden.

Utskottet, som avlagt besök vid Harpsund, har därvid kunnat konstatera,

att de lokalutrymmen utöver själva huvudbyggnaden som stå till buds för

konferenser och sammanträden av olika slag åtminstone f. n. äro ganska

begränsade. Även''av vissa andra skäl synes tveksamt, huruvida egendomen

lämpar sig att upplåtas för andra ändamål än dem lestator egentligen åsyftat.

Ehuru utskottet icke vill motsätta sig bifall till den speciella överenskommelse

i frågan som numera träffats, förutsätter därför utskottet att den

statsministern tillkommande upplåtelserätten begagnas med viss varsamhet.

I varje fall böra enligt utskottets mening de merkostnader som genom den

föreslagna anordningen kunna uppkomma icke få belasta egendomens drift.

Enligt den av särskilda sakkunniga verkställda utredning som ligger till

grund för Kungl. Maj :ts förslag i fråga om egendomens förvaltning skulle

ett för staten ekonomiskt gynnsammare driftsresultat kunna ernås, därest

jordbruket utarrenderades. De sakkunniga ha därför förordat att så sker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Dock har förutsatts att egendomen övergångsvis under något eller några år

kommer att drivas av staten i egen regi. För egen del har departementschefen

ansett det icke vara uteslutet, att jordbruket vid Harpsund efter en

rationalisering av driften kan visa sig bärkraftigt oavsett den tillämpade

förvaltningsformen. I avvaktan på närmare erfarenheter av jordbruksdriften

har departementschefen förklarat sig icke vara beredd att nu taga definitiv

ståndpunkt till frågan om en utarrendering bör komma till stånd eller

ej. Därest emellertid verksamheten skulle visa sig förlustbringande och ett

väsentligt bättre ekonomiskt utbyte mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna

bedömes uppkomma vid övergång till arrendedrift, synes enligt departementschefen

en dylik omläggning av driften böra kunna genomföras.

Även utskottet finner det vanskligt att på grundval av tillgängligt material

för bedömning av frågan göra något bestämt uttalande till förmån

för någondera av de båda i propositionen berörda alternativa driftsformerna.

De av de sakkunniga lämnade uppgifterna synas sålunda icke ge en fullt

rättvisande bild av jordbrukets lönsamhet på längre sikt. Utskottet kan därför

ansluta sig till departementschefens nyss återgivna uttalanden och förutsätter

sålunda, att jordbruket tills vidare bedrives i statens egen regi men

att, sedan viss tids ytterligare erfarenhet vunnits, en omprövning sker av

denna fråga. Som ett mål för verksamheten, i vad avser både jordbruket

och skogsbruket, torde böra gälla, att under vederbörligt beaktande av det

av testator angivna syftet förefintliga tillgångar utnyttjas på det ur ekonomisk

synpunkt mest rationella sättet. I detta sammanhang vill utskottet

fästa uppmärksamheten på den till egendomen hörande trädgårdsanläggningen,

vilken synes överdimensionerad.

Från nu angivna utgångspunkter finner utskottet den av departementschefen

förordade sakkunnignämnden tills vidare utgöra ett lämpligt organ

för tillsynen över jord- och skogsbruket. Utskottet har heller intet att erinra

mot vad i propositionen uttalats rörande byggnadsstyrelsens befattning

med egendomsförvaltningen och tillstyrker sålunda, att egendomen i dess

helhet invärderas å statens allmänna fastighetsfond med tillämpning av de

för fonden och dess statredovisning gällande reglerna. Därav följer även

att utskottet biträder förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj :t att för

nästa budgetår med 90 000 kronor överskrida utgiftsposten till reparationsoch

underhållskostnader under byggnadsstyrelsens delfond.

Utskottet anser sig icke i förevarande sammanhang ha anledning att taga

ställning till den av departementschefen berörda frågan om tjänstebilar åt

regeringen.

Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har icke givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med de av utskottet

angivna grunderna mottaga den av direktören C. A.

Wicander testamenterade egendomen Harpsund;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

13

b) medgiva att den under byggnadsstyrelsens delfond i

staten för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret

1953/54 upptagna utgiftsposten Reparations- och underhållskostnader

m. in. må överskridas med 90 000 kronor.

Stockholm den 19 maj 1953.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Leander, Pålsson, Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, fru Lindström,

herrar Birger Andersson, Lundqvist, Edvin Thun, Bergman och

Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Andersson

i Malmö, Lindholm, Johansson i Mysinge, Åkerström, Hoppe, Kyling, Wedén,

Onsjö, Persson i Växjö, Birke, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth och

Gustafsson i Stockholm.

Reservation

av herr Åkerström.

687471. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:298 Skrivelse till Konungen angående tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53. a1 i texten