Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående mottagande av den till staten testamenterade egendomen Harpsund.
1953-05-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:155, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående mottagande av den till staten testamenterade egendomen Harpsund.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 155.
1
Nr 155.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
mottagande av den till staten testamenterade egendomen
Harpsund.
(4:e avd.)
I propositionen nr 174 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 mars 1953,
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de
i statsrådsprotokollet angivna grunderna mottaga den av direktören C. A.
Wicander testamenterade egendomen Harpsund, dels ock medgiva att den
under byggnadsstyrelsens delfond i staten för statens allmänna fastighetsfond
för budgetåret 1953/54 upptagna utgiftsposten Reparations- och underhållskostnader
in. m. må överskridas med 90 000 kronor.
Genom testamente den 3 december 1949 har direktören C. A. Wicander,
som avlidit den 27 december 1952, till svenska staten testamenterat säteriet
Harpsund med underlydande gårdar och hemman jämte därstädes vid hans
frånfälle befintliga yttre och inre inventarier och lager samt konstsamlingar
ävensom ett kapital av 300 000 kronor. Enligt testamentet skall egendomen
användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande statsminister
(regeringschef). Dessutom gälla vissa i propositionen angivna villkor.
Harpsunds egendom ligger inom Mellösa, Floda och Sköldinge socknar i
Södermanlands län vid allmänna vägen Mellösa—Fjällskäfte omkring 12
kilometer nordväst om Flen. Gården innehåller totalt en areal av drygt
1 607 hektar, därav 1 158 hektar skogsmark och 309 hektar tomt, åker och
ängsmark. Återstoden, omkring 140 hektar, utgöres av sankmark och annan
ofruktbar jord samt sjöar. Fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde uppgår
enligt utdrag av fastighetstaxeringslängden för år 1952 till 1 541 200
kronor, därav 588 300 kronor belöper på jordbruket, 828 900 kronor på
skogsbruket och 124 000 kronor på annan fastighet.
I anledning av donationen bemyndigade Kungl. Maj :t den 16 januari 1953
chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att
verkställa utredning huruledes den testamenterade egendomen lämpligen
borde förvaltas och redovisas bland statens tillgångar, därest staten mottoge
densamma. De med stöd härav tillkallade sakkunniga ha med skrivelse den
7 mars 1953 överlämnat den begärda utredningen.
De sakkunniga ha inledningsvis lämnat en beskrivning över egendomen
och därvid meddelat vissa uppgifter rörande jordbruket, skogsbruket jämte
jakt och liske samt corps de logiet med tillhörande byggnader m. m. (s.
4—6).
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 155.
2
Statsutskottets utlåtande nr 155.
I fråga om egendomens förvaltning har utredningen diskuterat
olika alternativ. I första hand har föreslagits en uppdelning av förvaltningen
mellan domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen, därvid förutsatts att
domänverket utarrenderar huvudjordbruket. Därest en utarrendering av
huvudjordbruket icke visar sig genomförbar, och hela egendomen sålunda
skall drivas av staten i egen regi, har utredningen tänkt sig att den myndighet,
som enligt utredningsförslaget ansetts böra ur redovisningssynpunkt
svara för egendomen i dess helhet, nämligen byggnadsstyrelsen, för skötseln
av jord- och skogsbruk skulle vid sin sida få en sakkunnig nämnd, representerande
den expertis i jordbruks- och skogsfrågor, över vilken styrelsen
ej själv förfogade.
Beträffande den närmare innebörden av utredningens förslag i fråga om
egendomsförvaltningens närmare utformning torde få hänvisas till propositionen
(s. 6—8).
Den av utredningen härvid skisserade formen för förvaltning av egendomen
i statens egen regi har ansetts böra ifrågakomma, därest det av olika
skäl icke visar sig möjligt att utarrendera jordbruket. Statens tillträde till
egendomen har av utredningen förutsatts skola ske den 1 juli 1953. Utredningen
framhåller att en utarrendering av jordbruket icke torde kunna
äga rum förrän tidigast å närmaste laga fardag därefter, vilket är den 14
mars 1954. Övergångsvis under ett eller några år torde staten sålunda
under alla omständigheter få svara för driften av jordbruket i egen regi.
Utredningen utgår från att egendomen därvid förvaltas enligt alternativet
med byggnadsstyrelsen såsom den för egendomens skötsel huvudansvariga
myndigheten och en sakkunnignämnd vid styrelsens sida.
I fråga om redovisningen av egendomen bör enligt utredningen till
utgångspunkt tagas det huvudändamål, vartill egendomen enligt testamentets
bestämmelser skall användas. Utredningen föreslår att hela egendomen
redovisas å statens allmänna fastighctsfond.
Enligt testamentets bestämmelser skall huvuddelen av avkastningen från
det särskilda donationskapitalet å 300 000 kronor i första hand användas
till underhåll av corps de logiets inre och dess inventarier och i andra
hand ställas till statsministerns förfogande för avlönande av hans personliga
tjänare m. in. Utredningen anför att detta villkor skulle kunna uppfyllas
därigenom, att den del av kapitalets avkastning, som skall användas för den
fasta egendomens inre underhåll, tillgodoföres inkomstposten Diverse inkomster
å fastighetsfondens stat. I enlighet med vad utredningen föreslagit
beträffande redovisningen — hela egendomens inordnande under statens
allmänna fastighetsfond och tillämpning av de vanliga regler, som gäller
för fonden — kommer emellertid staten, såsom förut angivits, att påtaga sig
alla med egendomens skötsel förenade utgifter, oberoende utav storleken
av intäkterna från den fasta egendomen och donationskapitalet. Med hänsyn
härtill och då vid statens övertagande av egendomen vissa kapitaltillskott
bedömts erforderliga, har utredningen föreslagit, att donationskapi
-
Statsutskottets utlåtande nr 155.
3
talet tages i anspråk för vissa andra i det följande angivna ändamål, som
äger samband med egendomens skötsel. Ett dylikt ianspråktagande, som
innebär i viss mån ett avsteg från testamentets bestämmelser, har förutsatts
kräva ett godkännande av testators arvingar.
Utredningens kostnadsberäkningar innefattar i första hand en
bedömning av inkomst- och utgiftsförhållandena vid egendomen på lång
sikt. Då inkomstutvecklingen förutsatts komma att gestalta sig olika vid
drift av hela egendomen i statens regi och vid utarrendering av huvudjordbruket
har alternativa kalkyler uppgjorts. Härjämte har utredningen gjort
en uppskattning utav storleken av inkomster och utgifter vid godset under
budgetåret 1953/54.
Vad först angår jordbruket har utredningen räknat med att verksamheten
på lång sikt kommer att vid drift i statens egen regi redovisa ett nettounderskott
av i genomsnitt 25 000 kronor per år, därav 20 000 kronor hänför
sig till huvudjordbruket och 5 000 kronor till arrendeställena. Vid en
utarrendering av huvudjordbruket skulle därå belöpande inkomster och
utgifter enligt utredningens bedömanden komma att i stort sett täcka varandra.
Även för budgetåret 1953/54 räknar utredningen med balans i förhållandet
mellan inkomster och utgifter vid huvudgården. Därvid har dock
förutsatts att vissa kapitalbelopp ställes till jordbrukets förfogande vid egendomens
tillträde. Nettounderskottet av arrendeställena uppskattas till nyssnämnda
belopp, 5 000 kronor.
De framtida inkomstförhållandena såvitt gäller skogsbruket bedömes av
utredningen såsom gynnsamma. På lång sikt har sålunda räknats med en
årlig nettoinkomst av skogsbruket å i runt tal 80 000 kronor. För nästa budgetår
har skogsintäkterna uppskattats till 90 000 kronor.
Utöver intäkterna av jordbruket och skogsbruket har utredningen räknat
med vissa inkomster i samband med uthyrning av dels tjänarflygeln till huvudgården,
dels vissa till corps de logiet hörande byggnader. Enligt av utredningen
gjorda uppskattningar skulle hyresintäkterna kunna komma att
uppgå till sammanlagt 5 000 kronor.
Kostnaderna för den vid drift av egendomen i statens egen regi ifrågasatta
sakkunnignämnden har av utredningen beräknats till 5 000 kronor.
Utredningen har uppskattat de sammanlagda kostnaderna för underhåll
och drift av corps de logiet in. in. till 85 000 kronor, därav 30 000 kronor
beräknats för löpande yttre underhåll av byggnaderna, 7 000 kronor för underhåll
av inredningar och inventarier samt 15 000 kronor för uppvärmning,
elektricitet in. in. Återstoden, 33 000 kronor, skulle täcka kostnaderna för
den personal, som av utredningen bedömts erforderlig för kontinuerlig
skötsel av corps de logiet in. in., nämligen en husfru, en värmeledningsskölare,
tillika reparatör, samt en gårdskarl, ävensom för den tillfälliga arbetskraft,
varav behov ansetts komma att föreligga tidvis. Utgångspunkten
för beräkningarna har varit dagsprisläget, varjämte i fråga om kostnaderna
för personal samt bränsle in. m. förutsatts att huvudbyggnaden kommer att
utnyttjas under endast en mindre del av året.
4
Statsutskottets utlåtande nr 155.
I enlighet med utredningens nu redovisade kostnadsberäkningar, avseende
inkomster och utgifter över fastighetsfondens stat, skulle på lång sikt
och vid drift av hela egendomen i statens egen regi inkomsterna komma att
uppgå till 60 000 kronor och utgifterna till 90 000 kronor. Enligt alternativet
med huvudj ordbrukets utarrendering uppgår långsiktigt de beräknade inkomsterna
till 80 000 kronor och utgifterna till 85 000 kronor. För budgetåret
1953/54 slutligen leder utredningens beräkningar fram till balans mellan
inkomster och utgifter.
Härutöver har utredningen räknat med vissa utgifter, som icke ansetts
böra redovisas över fastighetsfondens stat, nämligen dels kostnaderna för
pensionering av den mera varaktigt anställda personalen — vilka kostnader
uppskattats till 6 000 å 7 000 kronor — dels viss ersättning åt statsministern
till täckande av vissa merkostnader för honom vid egendomens utnyttjande.
För sistnämnda ändamål har utredningen upptagit 6 000 kronor.
Utredningen har vidare, såsom i det föregående berörts, ansett vissa engångsutgifter
för nyinvestering erforderliga. Sålunda har en före testators
död planerad omläggning av värmesystemet inom corps de logiet och vissa
därtill hörande byggnader bedömts böra komma till utförande snarast. Kostnaderna
härför har uppskattats till 120 000 kronor. Vidare har utredningen
för vissa smärre byggnadsarbeten, som ej ingår i det löpande underhållet,
beräknat ett medelsbehov av 10 000 kronor. Även för jordbrukets del har
utredningen ansett särskilda medel behöva tillskjutas. Därest jordbruket
skall drivas i egen regi —- vilket utredningen förutsatt skola under alla
omständigheter övergångsvis behöva ske — erfordras sålunda för jordbruket
särskilda rörelsemedel. Det erforderliga tillskottet har av utredningen
beräknats till 100 000 kronor, utöver vad som ansetts behövligt för vissa
inom en nära framtid påkallade investeringar och nyanskaffningar. För sistnämnda
ändamål har kapitalbehovet kalkylerats till 70 000 kronor. Det sammanlagda
kapitalbehovet vid egendomen har sålunda av utredningen uppskattats
till 300 000 kronor. Beloppet har, såsom tidigare nämnts, ansetts
böra täckas av det särskilda donationskapitalet.
Vid en utarrendering av jordbruket kommer eu försäljning av till jordbruket
hörande döda och levande inventarier att påkallas. Utredningen föreslår
att det belopp, som härvid kan komma att inflyta, reserveras för tillgodoseende
av behov inom egendomens jordbruk, som framdeles kan visa
sig uppkomma.
Över utredningen ha utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, nordiska museet och chefen
för nationalmuseum (s. 13—19).
Byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket och domänstyrelsen ha i stort
sett lämnat utredningsförslaget utan erinran. Beträffande egendomens förvaltning
föreslår riksräkenskapsverket att den av utredningen vid drift av
hela egendomen i statens egen regi ifrågasatta sakkunnignämnden skall anförtros
förvaltningen av egendomens jord- och skogsbruk även om huvudjordbruket
utarrenderas. Domänstyrelsen förordar att hela egendomen dri
-
Statsutskottets utlåtande nr 155.
5
ves av staten i egen regi, vilket enligt styrelsens mening icke kommer att
ställa sig ekonomiskt mindre oförmånligt för staten än alternativet med
jordbrukets utarrendering. I fråga om skogsbruket anser ämbetsverket, att
utredningen beräknat den framtida årliga nettoavkastningen 10 000 kronor
för högt. Samtidigt har enligt ämbetsverkets mening förvaltningskostnaderna
beräknats för lågt.
Statskontoret föreslår att den testamenterade egendomen skall sammanhållas
och redovisas såsom ett särskilt förmögenhetsobjekt vid sidan om
det statliga budgetsystemet. Utgångspunkten för statskontorets inställning
till redovisnings- och förvaltningsfrågan har varit att vid en utarrendering
av huvud jordbruket och med en försiktig anpassning av utgifterna efter inkomstflödet
förutsättningar på längre sikt borde föreligga att utan tillskott
av statsmedel tillgodose syftet med testamentsförordnandet.
Nordiska museet och nationalmuseum ha i huvudsak yttrat sig om de i
donationen ingående samlingarna av konst och konsthantverk.
Departementschefen erinrar inledningsvis om att syftet med donationen
av Harpsunds egendom jämte visst kapital varit att därigenom bereda en
hedersbostad åt Sveriges vid varje tid fungerande statsminister (regeringschef)
samt anför vidare följande.
Corps de logiet med tillhörande flygelbyggnader, park och trädgård skall
enligt testamentsbestämmelserna upplåtas till honom. Testators tanke har
varit att statsministern skall använda sig av denna förmån för att där,
då hans tid det medgiver, i en vacker omgivning njuta en välbehövlig rekreation
och ha tillfälle att som gäster mottaga sina regeringskolleger och
andra in- och utländska personer med vilka han önskar sammanträffa.
Självfallet finns det all anledning att från statens sida uttrycka tacksamhet
för den generositet som testator visat.
Med statsministerposten är förenad en avsevärd arbetsbörda. Med hänsyn
till att denna post i nuvarande tid i regel också torde vara förenad med ledarskapet
för det parti, som statsministern representerar, är hans möjligheter
att disponera någon fritid mycket begränsade. Det behov, som testator
åsyftat att fylla, torde därför icke vara så starkt framträdande. Man kan
knappast räkna med att den fungerande statsministern under rådande förhållanden
skulle få tillfällen att mera kontinuerligt kunna utnyttja egendomen.
Han torde kunna vistas där endast under någon eller några kortare
tidsperioder av året.
De begränsade möjligheter för den fungerande statsministern att begagna
sig av egendomen som sålunda i regel torde föreligga leder närmast tanken
till att staten i och för sig icke har behov av att mottaga egendomen.
Testamentsbestämmelserna synes emellertid icke lägga hinder i vägen för
att statsministern, i den utsträckning han icke personligen utnyttjar egendomen,
själv upplåter densamma för något ändamål, som ansluter sig till
testators syfte. Sådan upplåtelse medför tydligen icke att egendomen undandrages
statsministerns omedelbara disposition. Med hänsyn till det ringa
utnyttjandet för hans egen del torde man sålunda kunna utgå ifrån att hyggnadskomplexet
av honom skulle kunna upplåtas till begagnande av regering,
riksdag, administration och sammanslutningar för konferenser och sammanträden
även om han inte själv skulle behöva deltaga däri. Egendomen skulle
på så sätt kunna fylla behovet av en rofylkl plats för rådplägningar i sådana
6
Statsutskottets utlåtande nr löö.
fall, där huvudstaden med hänsyn till arbetsstörande inflytelser av olika
slag är en mindre lämplig ort. En dylik utvidgning av egendomens användning
torde enligt min mening kunna fylla ett behov, som — utöver det av
testator direkt åsyftade — otvivelaktigt får anses föreligga. Om även dessa
synpunkter tas i betraktande synes det alltså med hänsyn till den nytta statsverket
skulle få av egendomen i och för sig vara motiverat för staten att mottaga
denna och påtaga sig de kostnader, som eventuellt därigenom kan uppkomma,
förutsatt att de hålles inom rimliga gränser.
Den bedömning för ett ställningstagande till frågan om ett mottagande
från statens sida som nu skett har sålunda utgått från behovet av egendomen
ur nyttosynpunkt för statsverket. Givetvis får man emellertid vid bedömningen
icke bortse från det förmögenhetsvärde som genom testators frikostiga"
donation tillföres statsverket, särskilt de konstsamlingar som följer med
egendomen. Helt naturligt får frågan då icke enbart ses mot bakgrunden av
den avkastning som förmögenhetskomplexet kan giva. I nationalmuseets
yttrande har understrukits betydelsen ur olika konst- och kulturhistoriska
synpunkter för staten att mottaga egendomen med dess rika inventariehestånd
av konstföremål.
Departementschefen övergår därefter till att behandla frågan om i vad
mån ett mottagande av egendomen är försvarligt med hänsyn till det ekonomiska
åtagande som staten därigenom kan ikläda sig och anför härom
följande.
Den gjorda utredningen har närmast gällt att klarlägga konsekvenserna
i förvaltnings- och redovisningshänseende i fråga om den fasta egendomen
vid ett mottagande av donationen från statens sida. Utredningen har därvid
även måst ingå på inkomst- och utgiftsförhållandena vid egendomen, i synnerhet
st m resultatet av övervägandena i sistangivna hänseenden nära sammanhänger
med hur förvaltningen och redovisningen lämpligen bör lösas.
Såsom av utredningen framgår måste kostnadsfaktorerna i vissa delar med
hänsyn till egendomens natur — jag syftar närmast på jord- och skogsbruket
— bli mycket svårbedömbara och osäkerhet vidlåda beräkningarna, vilket
även utredningen framhållit. Detta gäller framför allt de långsiktiga inkomst-
och utgiftsuppskattningarna. Denna uppfattning har även kommit
till synes i vissa av de avgivna remissutlåtandena. Enligt utredningens beräkningar
skulle viss förlust på längre sikt uppkomma, vilken skulle bliva
olika stor beroende av den driftsform som användes. Statskontoret hävdar å
andra sidan att vid en rationell drift av egendomen och med tillvaratagande
av alla möjligheter till besparingar egendomskomplexet skulle kunna drivas
så att det på lång sikt bleve självförsörjande. Domänstyrelsen riktar invändningar
mot de slutsatser i fråga om jordbrukets lönsamhet utredningen kommit
till och finner i andra delar utredningen ha hortsett från eller underskattat
vissa kostnadsfaktorer. Styrelsen kommer totalt sett till större minussaldo
än utredningen.
Såsom av det följande framgår har jag mot bakgrunden av de av utredningen
gjorda kostnadsberäkningarna och de avgivna remissutlåtandena
kommit till den uppfattningen att även om det kan synas ovisst huruvida
inkomster och utgifter i stort sett och på lång sikt kan balansera varandra
det ändock ur ekonomiska synpunkter är försvarligt att mottaga egendomen
med vad därtill hörer. De ekonomiska förpliktelser statsverket skulle
ikläda sig kan i alla händelser icke bliva av den storleksordning att de skulle
motivera ett avstående, särskilt med hänsyn till vad jag inledningsvis anfört
om den nytta statsverket får av egendomen och det förmögenhetsvärde
statsverket därigenom tillföres.
Statsutskottets utlåtande nr 155.
7
Vad först angår jordbruket har utredningen förordat att detsamma utarrenderas,
vilket är det vanliga beträffande kronoegendomar och av utredningen
bedömts ställa sig ekonomiskt gynnsammare för staten. Dock har
förutsatts att egendomen övergångsvis under något eller några år kommer
att drivas av staten i egen regi. Utredningen har — på grundval av det material
som stått utredningen till buds — ansett att en viss förlust skulle uppkomma
vid drift av jordbruket i statens egen regi, vilken förlust emellertid
vid en utarrendering skulle inskränka sig till ett förhållandevis litet belopp,
liänförligt till de redan vid egendomen befintliga arrendegårdarna. För egen
del anser jag det icke vara uteslutet att jordbruket vid Harpsund efter en
rationalisering av driften kan visa sig bärkraftigt oavsett den tillämpade
förvaltningsformen. 1 avvaktan på närmare erfarenheter av jordbruksdriften
är jag icke beredd att nu taga definitiv ståndpunkt till frågan om en utarrendering
bör komma till stånd eller ej. Därest emellertid verksamheten
skulle visa sig förlustbringande och ett väsentligt bättre ekonomiskt utbyte
mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna bedömes uppkomma vid övergång
till arrendedrift, synes eu dylik omläggning av driften böra kunna genomföras.
Staten synes även, med hänsyn till den ekonomiska belastning, som de
nuvarande arrendeställena utgör, böra förbehålla sig rätten att framdeles
nedlägga de gårdar, som ur arbetskraftssynpunkt icke kan anses behövliga
för ett rationellt utnyttjande av skogen.
Utredningen har uppskattat den årliga framtida nettoavkastningen av
skogsbruket — inklusive inkomsten av jaktarrenden — till i runt tal 80 000
kronor. Domänverket har räknat med ett 10 000 kronor mindre belopp. Såsom
utredningen framhåller måste på grund av konjunkturförhållandena
stor osäkerhet vidlåda en beräkning av den framtida skogsavkastningen.
Enligt de gjorda expertutredningarna synes i vart fall en årlig framtida
nettoinkomst av 70 000 å 80 000 kronor kunna påräknas. Med hänsyn till
nämnda osäkerhet i fråga om beräkningarna anser jag emellertid icke uteslutet,
att en något större medelnettoinkomst skulle kunna uppkomma.
Utredningens uppskattning av hyresintäkterna lämnar jag utan erinran.
Vad härefter angår utgiftssidan har utredningen uppskattat de sammanlagda
kostnaderna för underhåll och drift av corps de logiet med härtill hörande
byggnader, park och trädgård till 85 000 kronor. Såvitt gäller personalkostnaderna
samt kostnaderna för bränsle in. in. har därvid förutsatts,
att huvudbyggnaden kommer att utnyttjas under endast en mindre del av
året. Därest egendomen i enlighet med vad jag tidigare förordat kommer
att i viss utsträckning begagnas även för sammanträden och konferenser är
det möjligt att den beräknade utgiftsramen kommer åt! visa sig otillräcklig.
Den utgiftsstegring som kan följa med ett ökat utnyttjande av särskilt
huvudbyggnaden torde icke nu kunna bedömas. Den bör dock icke påverka
ståndpunktstagandet i fråga om statens mottagande av egendomen.
Uppskattningen av pensionskostnaderna föranleder icke någon erinran
från min sida.
Vad härefter angår egendomsförvaltningens närmare utformning anser
jag den vid drift av hela egendomen i egen regi av utredningen förordade
sakkunnignämnden utgöra ett ändamålsenligt och samtidigt föga kostnadskrävande
organ för tillsynen över jord- och skogsbruket. Riksräkenskapsverket
har föreslagit atl nämnden bör anförtros förvaltningen av egendomens
jord- och skogsbruk även om huvud jordbruket utarrenderas. Då jag
anser all nämnden även i händelse av jordbrukets utarrendering på skäl
som av riksräkenskapsverket antytts kan vara en lämplig form för ledningen
av rörelsen vid gården, tillstyrker jag vad riksräkenskapsverket förordat.
8
Statsutskottets utlåtande nr löö.
Nämnden bör erhålla den fristående ställning som utredningen förutsatt.
Den bör alltså ha att till byggnadsstyrelsen endast inleverera den behållna
avkastningen av jord- och skogsbruket. Räkenskaper rörande nämndens
medelsförvaltning bör avlämnas till riksräkenskapsverket. Vid drift av jordbruket
i statens egen regi bör den förvaltare, som anställes för jord- och
skogsbrukets skötsel, vara redogörare hos nämnden. Vad utredningen anfört
slutligen i fråga om byggnadsstyrelsens befattning med egendomsförvaltningen
lämnar jag utan erinran.
Vad härefter angår frågan om egendomens redovisning må erinras om
att jag i det tidigare anförda ansett ovisst i vad mån inkomsterna totalt sett
kan komma att täcka utgifterna. Med den utgångspunkten kan jag — på de
skäl som utredningen anfört mot en redovisning av godset vid sidan om det
statliga budgetsystemet — icke ansluta mig till statskontorets förslag, att
egendomen såsom självförsörjande skall sammanhållas och redovisas såsom
ett särskilt förmögenhetsobjekt. Jag tillstyrker därför liksom riksräkenskapsverket
och på de skäl utredningen anfört att egendomen i dess helhet
invärderas å statens allmänna fastighetsfond med tillämpning av de för fonden
och dess statredovisning gällande reglerna.
Jag tillstyrker även vad utredningen förordat i fråga om det särskilda
donationskapitalet och förutsätter sålunda att detta skall kunna tagas i anspråk
i enlighet med utredningens förslag.
För budgetåret 1953/54 har utredningen i fråga om de poster, som enligt
förslaget skall redovisas över staten för statens allmänna fastighetsfond,
räknat med balans i förhållandet mellan inkomster och utgifter; inkomsterna
har beräknats till 90 000 kronor och utgifterna till samma belopp. I avvaktan
på närmare erfarenheter av verksamheten vid egendomen godtager
jag denna beräkning. Staten för statens allmänna fastighetsfond för nästa
budgetår har visserligen redan fastställts av riksdagen. En därvid icke förutsedd
ökning av den förslagsvis beräknade inkomstposten diverse inkomster
kommer dock ej att föranleda någon ändring av staten. Däremot torde under
förutsättning av bifall till vad jag i det tidigare föreslagit bemyndigande
böra lämnas Kungl. Maj :t att med 90 000 kronor överskrida utgiftsposten
till reparations- och underhållskostnader under byggnadsstyrelsens delfond.
Med hänsyn till de begränsade möjligheter statsministern i nuvarande tid
har att vistas på egendomen är det svårt att nu bedöma de merkostnader
som uppkommer för honom vid egendomens utnyttjande. De kan likväl
knappast motivera det belopp utredningen föreslagit. Jag är icke beredd att
för närvarande avge något förslag i detta hänseende.
Bland den lösegendom som omfattas av donationen ingår en bil, värderad
till 10 000 kronor och i gott skick. Denna bör stå till den fungerande
statsministerns förfogande i huvudsak enligt de grunder, som gäller beträffande
de till landshövdingarnas disposition stående bilarna. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att riksdagen i anledning av motionerna I: 260 och
II: 308 hos Kungl. Maj :t hemställt om förslag till nästa års riksdag rörande
tjänstebilar åt regeringen. Genom nu föreslagna arrangemang beträffande
ifrågavarande bil får den genom motionerna väckta frågan tills vidare anses
löst.
Såsom framgår av det föregående anser jag att för utnyttjandet av egendomen
och det särskilda donationskapitalet bör tillämpas grunder, som i
vissa begränsade hänseenden något avviker från vad som kan antagas ha
varit testators avsikt med donationen. Jag har därvid utgått ifrån att en
överenskommelse med testators arvingar skall kunna träffas som i vad
på arvingarna kan ankomma skall giva staten sådan möjlighet. Vidare förutsätter
jag att om avvikelsen från testamentsvillkoren är av den art, att
Statsutskottets utlåtande nr 155.
9
Kungl. Maj :ts tillstånd därtill befinnes erforderligt, sådant tillstånd i sinom
tid kommer att lämnas.
I särskild skrivelse till statsutskottet den 17 april 1953 har departementschefen
vidare anfört följande.
Enligt proposition nr 174 angående mottagande av den till staten testamenterade
egendomen Harpsund har förutsatts att en överenskommelse
med testators arvingar skulle kunna träffas som möjliggör att för utnyttjandet
av egendomen och det särskilda donationskapitalet kan tillämpas
de grunder, som i propositionen närmare angivits och som i vissa begränsade
hänseenden avviker från vad som kan antagas ha varit testators avsikt
med donationen.
Efter förhandlingar med dödsboet efter direktören Carl August Wicander
har en överenskommelse av i huvudsak angiven innebörd träffats under
förutsättning att riksdagen bifaller det av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandet
att mottaga egendomen. Överenskommelsen, som är avsedd att
ligga till grund för en framställning till Kungl. Maj:t om tillstånd till de
förutsatta avvikelserna från testamentets bestämmelser, framgår av bilagda
handlingar. Enligt överenskommelsen har dödsboet icke något annat
att erinra mot de i propositionen föreslagna avvikelserna från testamentsvillkoren
än att det förutsättes att huvudbyggnaden på Harpsund skall
användas helt i enlighet med testators egentliga syfte, eller sålunda som
en rekreations- och hedersbostad åt statsministern. I den mån egendomen
av statsministern upplåtes till begagnande av regering, riksdag, administration
och sammanslutningar för konferenser och sammanträden utan att
statsministern själv deltar däri bör sålunda för ändamålet utnyttjas andra
byggnader än huvudbyggnaden. Det kan i detta sammanhang erinras om
att utöver huvudbyggnaden finnes flera byggnader som innehåller såväl
sovrum som sällskapsrum, och att den från huvudbyggnaden friliggande
norra flygeln är den byggnad som lämpar sig bäst som konferens- och sammanträdeslokal.
Då såsom av det föregående framgår överenskommelsen i visst avseende,
nämligen i fråga om huvudbyggnadens användande, innefattar en precisering
av de i propositionen angivna grunderna för mottagandet från
statens sida av egendomen, som ej framgår därav, får jag härigenom bringa
densamma till statsutskottets kännedom för den åtgärd som på statsutskottet
må ankomma.
I en till departementschefens skrivelse i avskrift fogad skrivelse till
statsrådet och chefen för finansdepartementet har den som boutredningsman
i dödsboet efter direktören Carl August Wicander förordnade advokaten
Dick Bergman meddelat, att direktören Wicanders änka och enda
arvinge Vera Wicander ävensom boutredningsmannen själv ämnar inkomma
till Kungl. Maj :t med en framställning om permutation rörande direktören
Wicanders testamente av lydelse som framgår av eu skrivelsen bilagd
handling, därest riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att mottaga Harpsunds
egendom. Då framställningen om permutation i visst avseende avviker
från de i propositionen nr 174 angivna grunderna för mottagandet
från statens sida av egendomen, hemställes vidare, att skrivelsens innehåll
meddelas vederbörande utskott i riksdagen för kännedom.
Den sålunda omnämnda skrivelsen är av följande lydelse.
10
Statsutskottets utlåtande nr 155.
Genom testamente den 3 december 1949 har direktören Carl August Wicander,
som avlidit den 27 december 1952, till svenska staten testamenterat
säteriet Harpsund med underlydande gårdar och hemman jämte därstädes
vid hans frånfälle befintliga yttre och inre inventarier och lager samt konstsamlingar
ävensom ett kapital av 300 000 kronor. Enligt testamentet skall
egendomen användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande
statsminister (regeringschef). Dessutom gäller vissa särskilda villkor.
Genom proposition den 20 mars 1953 (nr 174) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen bl. a. att i enlighet med de i propositionen angivna grunderna
mottaga den genom förutnämnda testamente donerade egendomen.
I propositionen har förutsatts att för utnyttjandet av egendomen och det
särskilda donationskapitalet borde tillämpas grunder, som i vissa begränsade
hänseenden något avviker från vad som kan antagas ha varit testators
avsikt med donationen. Sådan avvikelse föreslås sålunda, på sätt i
propositionen närmare angives, beträffande egendomens användning för
annat ändamål än såsom direkt rekreations- och hedersbostad för statsministern
samt beträffande användningen av det särskilda donationskapitalet,
driften av egendomens jordbruk och dagen för tillträdet.
Mot de sålunda föreslagna smärre avvikelserna från testamentsvillkoren
har undertecknade, direktören Carl August Wicanders änka och enda arvinge,
Vera Wieander, och Dick Bergman såsom av rätten förordnad boutredningsman,
å sterbhusets vägnar icke något annat att erinra än att vi
förutsätter att huvudbyggnaden på Harpsund skall användas helt i enlighet
med donators egentliga syfte, eller sålunda som en rekreations- och
hedersbostad åt statsministern. I den mån egendomen av statsministern
upplåtes till begagnande av regering, riksdag, administration och sammanslutningar
för konferenser och sammanträden utan att statsministern själv
deltar däri bör sålunda för ändamålet utnyttjas andra byggnader än huvudbyggnaden.
Även om jordbruket utarrenderas bör givetvis tillses att i enlighet
med testators önskan skötseln kan tjäna till förebild för den kringliggande
bygden.
Vi hemställer att Kungl. Maj :t måtte utan hinder av testamentsvillkoren
medgiva att den ifrågavarande egendomen får användas på sätt sålunda
angivits.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har framlidne
direktören C. A. Wieander till svenska staten testamenterat säteriet Harpsund
med underlydande gårdar och hemman jämte därstädes vid hans
frånfälle befintliga yttre och inre inventarier och lager samt konstsamlingar
ävensom ett kapital av 300 000 kronor. Departementschefen har uttalat, att
det självfallet finnes all anledning att från statens sida uttrycka tacksamhet
för den generositet som testator visat. Utskottet delar denna uppfattning
och tillstyrker för sin del, att Kungl. Maj :t bemyndigas mottaga den
ifrågavarande egendomen. Vid detta sitt ställningstagande har utskottet i
likhet med departementschefen ansett sig böra beakta icke blott de direkta
nyttosynpunkter som donationen avses skola tillgodose utan även det förmögenhetsvärde
som därigenom tillföres statsverket. De kulturhistoriska
aspekterna på frågan synas härvidlag icke minst böra tillmätas betydelse.
Enligt testamentsbestämmelserna skall egendomen användas som heders
-
Statsutskottets utlåtande nr löå.
11
bostad för Sveriges vid varje tid fungerande statsminister. Med hänsyn till
den arbetsbörda som är förenad med statsministerposten samt vissa andra
omständigheter har departementschefen ansett endast begränsade möjligheter
föreligga för landets regeringschef att begagna sig av egendomen. I
propositionen har emellertid departementschefen uttalat, att testamentsbestämmelserna
icke synas lägga hinder i vägen för att statsministern, i den
utsträckning han icke personligen utnyttjar egendomen, själv upplåter densamma
för något ändamål som ansluter sig till testators syfte. Departementschefen
har därför förutsatt, att byggnadskomplexet skall av statsministern
kunna upplåtas till begagnande av regering, riksdag, administration och sammanslutningar
för konferenser och sammanträden, även om han icke själv
skulle behöva deltaga däri. Även i vissa andra avseenden, bl. a. beträffande
dispositionen av det särskilda donationskapitalet och driften av egendomens
jordbruk, har departementschefen föreslagit smärre avvikelser från vad som
kan antagas ha varit testators avsikt med donationen. Departementschefen
har därvid utgått från att en överenskommelse med testators arvingar skall
kunna träffas, vilken i vad på arvingarna ankommer skall giva staten möjlighet
att utnyttja donationen enligt de i propositionen angivna grunderna.
Såsom av det föregående närmare framgår, har efter förhandlingar med
dödsboet en sådan överenskommelse numera träffats. Dödsboet har därvid
förklarat sig icke ha något annat att erinra mot de i propositionen föreslagna
avvikelserna från testamentsvillkoren än att det förutsättes, att huvudbyggnaden
på Harpsund skall användas helt i enlighet med testators egentliga
syfte eller sålunda som en rekreations- och hedersbostad åt statsministern.
I den mån egendomen av denne upplåtes på i propositionen angivet
sätt anses sålunda för ändamålet böra utnyttjas andra byggnader än
huvudbyggnaden. Vidare har från dödsboets sida uttalats, att det även vid
en eventuell utarrendering av jordbruket givetvis bör tillses, att i enlighet
med testators önskan skötseln kan tjäna till förebild för den kringliggande
bygden.
Utskottet, som avlagt besök vid Harpsund, har därvid kunnat konstatera,
att de lokalutrymmen utöver själva huvudbyggnaden som stå till buds för
konferenser och sammanträden av olika slag åtminstone f. n. äro ganska
begränsade. Även''av vissa andra skäl synes tveksamt, huruvida egendomen
lämpar sig att upplåtas för andra ändamål än dem lestator egentligen åsyftat.
Ehuru utskottet icke vill motsätta sig bifall till den speciella överenskommelse
i frågan som numera träffats, förutsätter därför utskottet att den
statsministern tillkommande upplåtelserätten begagnas med viss varsamhet.
I varje fall böra enligt utskottets mening de merkostnader som genom den
föreslagna anordningen kunna uppkomma icke få belasta egendomens drift.
Enligt den av särskilda sakkunniga verkställda utredning som ligger till
grund för Kungl. Maj :ts förslag i fråga om egendomens förvaltning skulle
ett för staten ekonomiskt gynnsammare driftsresultat kunna ernås, därest
jordbruket utarrenderades. De sakkunniga ha därför förordat att så sker.
12
Statsutskottets utlåtande nr 155.
Dock har förutsatts att egendomen övergångsvis under något eller några år
kommer att drivas av staten i egen regi. För egen del har departementschefen
ansett det icke vara uteslutet, att jordbruket vid Harpsund efter en
rationalisering av driften kan visa sig bärkraftigt oavsett den tillämpade
förvaltningsformen. I avvaktan på närmare erfarenheter av jordbruksdriften
har departementschefen förklarat sig icke vara beredd att nu taga definitiv
ståndpunkt till frågan om en utarrendering bör komma till stånd eller
ej. Därest emellertid verksamheten skulle visa sig förlustbringande och ett
väsentligt bättre ekonomiskt utbyte mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna
bedömes uppkomma vid övergång till arrendedrift, synes enligt departementschefen
en dylik omläggning av driften böra kunna genomföras.
Även utskottet finner det vanskligt att på grundval av tillgängligt material
för bedömning av frågan göra något bestämt uttalande till förmån
för någondera av de båda i propositionen berörda alternativa driftsformerna.
De av de sakkunniga lämnade uppgifterna synas sålunda icke ge en fullt
rättvisande bild av jordbrukets lönsamhet på längre sikt. Utskottet kan därför
ansluta sig till departementschefens nyss återgivna uttalanden och förutsätter
sålunda, att jordbruket tills vidare bedrives i statens egen regi men
att, sedan viss tids ytterligare erfarenhet vunnits, en omprövning sker av
denna fråga. Som ett mål för verksamheten, i vad avser både jordbruket
och skogsbruket, torde böra gälla, att under vederbörligt beaktande av det
av testator angivna syftet förefintliga tillgångar utnyttjas på det ur ekonomisk
synpunkt mest rationella sättet. I detta sammanhang vill utskottet
fästa uppmärksamheten på den till egendomen hörande trädgårdsanläggningen,
vilken synes överdimensionerad.
Från nu angivna utgångspunkter finner utskottet den av departementschefen
förordade sakkunnignämnden tills vidare utgöra ett lämpligt organ
för tillsynen över jord- och skogsbruket. Utskottet har heller intet att erinra
mot vad i propositionen uttalats rörande byggnadsstyrelsens befattning
med egendomsförvaltningen och tillstyrker sålunda, att egendomen i dess
helhet invärderas å statens allmänna fastighetsfond med tillämpning av de
för fonden och dess statredovisning gällande reglerna. Därav följer även
att utskottet biträder förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj :t att för
nästa budgetår med 90 000 kronor överskrida utgiftsposten till reparationsoch
underhållskostnader under byggnadsstyrelsens delfond.
Utskottet anser sig icke i förevarande sammanhang ha anledning att taga
ställning till den av departementschefen berörda frågan om tjänstebilar åt
regeringen.
Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med de av utskottet
angivna grunderna mottaga den av direktören C. A.
Wicander testamenterade egendomen Harpsund;
Statsutskottets utlåtande nr 155.
13
b) medgiva att den under byggnadsstyrelsens delfond i
staten för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1953/54 upptagna utgiftsposten Reparations- och underhållskostnader
m. in. må överskridas med 90 000 kronor.
Stockholm den 19 maj 1953.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Leander, Pålsson, Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, fru Lindström,
herrar Birger Andersson, Lundqvist, Edvin Thun, Bergman och
Nils Theodor Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Andersson
i Malmö, Lindholm, Johansson i Mysinge, Åkerström, Hoppe, Kyling, Wedén,
Onsjö, Persson i Växjö, Birke, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth och
Gustafsson i Stockholm.
Reservation
av herr Åkerström.
687471. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:298 Skrivelse till Konungen angående tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53. a1 i texten