Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för budgetåret 1953/5A till avskrivning av nya kapitalinvesteringar jämte i ämnet väckta motioner.
1953-05-26 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:162, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för budgetåret 1953/5A till avskrivning av nya kapitalinvesteringar jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 162.
1
Nr 162.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för
budgetåret 1953/5A till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
jämte i ämnet väckta motioner.
(4 :e avd.)
I propositionen nr 1 (bilaga 19) har Kungl. Maj :t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 januari
1953, föreslagit riksdagen att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för
budgetåret 1953/54 anvisa eller beräkna reservationsanslag å tillhopa
415 389 400 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 227, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 april
1953, framlagt förslag om anvisande av vissa avskrivningsanslag, varvid
hänsyn tagits till de förändringar i förhållande till statsverkspropositionen,
som betingats av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag om ytterligare
investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade. Av Kungl.
Maj :t till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1953/54
äskade anslag uppgå härefter till ett belopp av 366 482 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lindblom m. fl. (I: 231) och den andra inom andra kammaren av herr
Wedén in. fl. (11:317), i vilka hemställts att riksdagen måtte dels i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om tillsättandet av en utredning med uppgift
att framlägga förslag till nya mer ändamålsenliga regler för den budgetmässiga
behandlingen av avskrivningar av nya statliga kapitalinvesteringar,
varvid vid utformningen av utredningens direktiv i motionerna
framförda synpunkter böra beaktas, dels besluta viss provisorisk ändring
av avskrivningsanslagen och med avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag fastställa
dessa till för lånefonden för bostadsbyggande 59 375 000 kronor och
lör tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 67 500 000 kronor;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ohlon (I: 410) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 524), i vilka hemställts att riksdagen måtte hesluta, att avskrivningsanslagen
till lånefonden för bostadsbyggande fastställas till 67 500 000
kronor och till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet till 35 000 000
kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. C samt. Nr 102.
2
Statsutskottets utlåtande nr 162.
Såsom närmare motivering för det i motionerna I: 231 och 11: 317 framförda
förslaget om viss utredning har anförts följande.
I en vid 1952 års riksdag väckt motion hade vi anledning att upptaga
frågan om avskrivningarna på investeringsanslagen för bostadsbyggande
till behandling. I sitt utlåtande över denna motion anförde statsutskottet
bl. a., att därest en ändring av avskrivningsreglerna skulle göras, detta
borde ske först efter närmare utredning avseende samtliga statens utlåningsfonder.
Vi ansluta oss till tanken på eu utredning beträffande avskrivningsreglerna.
Denna bör dock avse icke blott normerna för avskrivningarna
på utlåningsfonderna utan avskrivningsreglerna för statens kapitalinvesteringar
över huvud taget. Den av 1948 års budgetutredning avgivna
redogörelsen om bestämmelser och praxis rörande statens budget kan härvid
bilda utgångspunkten.
Som riktlinjer för en sådan utredning vilja vi anföra några allmänna
synpunkter på avskrivningsproblemet. Enligt vår mening är det ett viktigt
krav att avskrivningspolitiken utformas på ett sådant sätt att icke rubbningar
av alltför stor omfattning i balansen mellan olika budgetår inträffa.
En metodik måste sökas, som åstadkommer en tillfredsställande avskrivning
— för sådana investeringar, där detta är väl motiverat, i särskilt snabb
takt — men som samtidigt tillgodoser kravet på en i förhållande till utvecklingen
av de statliga investeringarnas omfattning så jämn balans som möjligt
mellan olika budgetår. Stora på ett enda budgetår fallande totalavskrivningar
strida mot en sådan princip. Detta utesluter givetvis icke att avskrivningarna
temporärt kunna ökas under statsfinansiellt särskilt gynnsamma
år, såvida detta med hänsyn till skattebelastningen på medborgarna
kan bedömas som skäligt. I så fall böra emellertid motiven härför redovisas
och en noggrann avvägning ske. Under senare år bar i själva verket
en kraftig skärpning av avskrivningsreglerna skett, t. ex. för vissa bostadslån
och befästningsanläggningar, syftande just till totalavskrivningar finansierade
under ett enda budgetår. De allmänna statsfinansiella och samhällsekonomiska
skäl, som i en överkonjunktur kunnat åberopas för denna
ordning, framstå ej med samma styrka i nuvarande läge.
Nu tillämpade avskrivningsregler framstå delvis som godtyckliga. Beträffande
statens allmänna fastighetsfond sker avskrivning direkt med 25,
50 eller 100 procent av investeringskostnaden, beroende på vad för slag av
anläggningar, (t. ex. ämbetsverk, fängelser, sjukhus, skolor, hamn- och
fyranläggningar etc.) som investeringen avser. Medel härför anvisas direkt
genom avskrivningsanslag på driftbudgeten. För den icke omedelbart avskrivna
delen av investeringskostnaden sker avskrivning med 1,25, i vissa
fall 2,5 procent av byggnadsvärdet per år, vilken senare avskrivning täckes
över fondens inkomst- och utgiftsstat. Denna ordning har enligt budgetutredningen
gällt sedan 1939. Den saknar enligt samma utredning bokföringsteknisk
eller affärsmässig motivering. En ny utredning bör söka
finna principiellt hållbara linjer för dessa avskrivningar.
Avskrivningsreglerna för försvarets fastighetsfond äro i princip desamma
som för allmänna fastighetsfonden. Engångsavskrivningen utgör dock 50
procent av alla byggnadskostnader utom för befästningar och bergrum, som
omedelbart avskrivas med 100 procent. Det senare innebär en nyligen genomförd
skärpning. Det berättigade i att under mera normala förhållanden
bibehålla denna skärpning kan ifrågasättas. Utredningen bör emellertid
upptaga detta spörsmål till behandling.
I avvaktan på resultatet av eu sådan utredning böra emellertid enligt motionärernas
mening på vissa punkter provisoriska justeringar av anslagen
Statsutskottets utlåtande nr 162.
3
på driftbudgeten till avskrivning av nya kapitalinvesteringar göras. Beträffande
dessa anslag, vilka beröra statens utlåningsfonder och fonden för låneunderstöd
och avse avskrivningarna på bostadslånen, ha motionärerna gjort
följande uttalande.
För statens utlåningsfonder gäller huvudregeln att lånemedel endast
skola fa användas för att täcka utlåning från fonderna i den mån denna
fullt förräntas. Förräntningskravet har bestämts efter medelräntan för de
tio senaste årens statliga upplåning mot obligationer och reverser med en
löptid av tio år, dock minst 4 procent. I en reservation till statsutskottets
utlåtande nr 192 till 1952 ars riksdag framhölls, att denna medelränta
under året 1941/51 utgjorde endast 2,99 procent. I samma reservation hävdärför
att en räntefot om 3,5 procent måste anses medföra full
förräntning. Även om emellertid förräntningskravet i framtiden skulle
sättas högre, vilket t. ex. en stigande räntenivå skulle kunna utgöra motiv
för, föreligger icke heller beträffande statens utlåningsfonder, av skäl som
utvecklats ovan, någon anledning att verkställa avskrivning på ett enda år
av den del av investeringsanslagen, som icke alls eller endast i mindre utsträckning
kan förräntas, utan en sådan avskrivning bör kunna fördelas
över en något längre period. Härför talar även att från statens lånefonder
utgivna lån, även om de till en del eller tidvis icke äro räntebärande, dock
i stor utsträckning amorteras. Den närmare undersökningen av vilket förräntningskrav
som i skilda lägen kan betraktas som skäligt för medel från
statens utlåningsfonder bör givetvis uppdragas åt den av oss förordade nva
utredningen. Med hänsyn till de med bostadslånen förknippade speciella
omständigheterna anse vi emellertid att en provisorisk ändring av avskrivningsreglerna
för lånefonden för bostadsbyggande, innebärande ett förräntningskrav
av 3,5 procent, omedelbart bör göras. Anslaget för avskrivning
på denna fond bör därför fastställas till 59 375 000 kronor.
Den dominerande delen av avskrivningsanslagen till fonden för låneunderstöd
utgöres av totalavskrivning på en gång av det för tilläggslån till
viss bostadsbyggnadsverksamhet beräknade beloppet. Även övriga i statsverkspropositionen
för denna fond redovisade låneanslag, utom anslagen
till kollektiva tvätterier och samlingslokaler, avslrrivas totalt på en gång.
Med hänvisning bl. a. till de motiveringar, som ovan anförts beträffande
avskrivningsreglerna för lånefonden för bostadsbyggande, föreslå vi att
avskrivningen på anslaget för tilläggslån reduceras med 50 procent. Medel
utlämnade fiån denna fond äro eller kunna i högre eller lägre grad väntas
bli ränte- och amorteringsbärande, varför totalavskrivning är en överdriven
atgard, särskilt när den sker på ett enda budgetår. Vi hänvisa även beträffande
tilläggslånen för bostadsbyggande till den i motionerna 1:336
och H: 436 vid 1952 års riksdag angivna motiveringen. Beträffande fonden
ior låneunderstöd förtjänar enligt vår mening dessutom framhållna afl ,u>n
, , ,, " ------O " ''** imvvi vi cl 1 ÖU Våld
sam
att fonden därigenom tillföres över 9 miljoner kronor mera än vad
som behoves for att täcka de låneanspråk, som beräknas bli ställda på den
rirV^Vnmono1''?1''1
aIltså alt avskrivningsanslagct för tilläggslån bestämmes
till 07 500 000 kronor.
o , ■ ■ ■ . nm uv/iii 111U1I c- Lll
någon utjämning mellan olika budgetår skall komma till
De av oss torordade provisoriska justeringarna i avskrivningsförfarandet
innebara i stort sett att de in VCSter imf nr eller rlelnr rlömv i _______
4
Statsutskottets utlåtande nr 162.
stånd. Även en något längre avskrivningstid för sådana och liknande investeringar
kan väl tänkas. Den föreslagna utredningen bör emellertid noga
överväga detta problem. De av oss som provisoriska förordade avskrivningsreglerna
böra tillämpas intill dess utredningens förslag föreligger, då
justeringar med anledning av detsamma lätt kunna ske.
Nu återgivna motioner äro väckta i anslutning till statsverkspropositionen,
vari Kungl. Maj :t preliminärt beräknat investeringslagen till lånefonden
för bostadsbyggande och till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsvcrksamhet
till respektive 475 och 135 milj. kronor. I propositionen nr 138 ha
sedermera för berörda ändamål definitiva medelsäskanden skett, varvid
förenämnda anslag beräknats till respektive 540 och 70 milj. kronor. De i
motionerna I: HO och II: 52i framförda förslagen innebära en med hänsyn
härtill verkställd jämkning av de belopp, varmed enligt motionärernas åsikt
motsvarande avskrivningsanslag böra anvisas.
Över motionerna 1:231 och 11:317 ha, efter därom i vederbörlig ordning
gjord framställning, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket
och 1950 års budgeträttskommitté.
Statskontoret har anfört följande.
Såsom 1948 års budgetutredning konstaterat i sin i motionerna antydda
utredning angående bestämmelser och praxis rörande statens budget (SOU
1952:45), har frågan om sättet för finansieringen av kapitalbudgetens utgifter
under senare år uppmärksammats i samband med spörsmålet om den
ekonomiska politikens utformning på längre sikt. Vid anmälan av finansplanen
för budgetåret 1951/52 berörde sålunda föredragande departementschefen
frågan om målsättningen för den ekonomiska politiken (full sysselsättning
och stabilt penningvärde) och konstaterade, att de därmed förbundna
problemen vore av sadan omfattning, att de fordrade en säl skild
utredning, grundad på ett icke minst ur teoretisk synpunkt djupgående
studium av ämnet. Sedan departementschefen förklarat sig hava för a\ sikt
att hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning av
de antydda problemen, framhöll departementschefen följande. Dessa problem
vore av sådan räckvidd, att de ej utan vidare läte sig överblicka. Sa
mycket kunde dock sägas, att deras lösning måste få bestämda konsekvenser
för finanspolitiken. Utan att föregripa resultatet av en dylik utredning
syntes emellertid skäl föreligga att redan i dåvarande läge taga hänsyn härtill
vid utformningen av budgetpolitiken. Detta ställningstagande innebure
i viss mån ett avsteg från de principer för kapitalbudgetens finansiering,
som dittills tillämpats. En definitiv formell omläggning av riksstaden efter
dessa principiella synpunkter borde emellertid föregås av den åsyftade
utredningen med hänsyn till den rad av spörsmål, som här inställde sig.
I avvaktan på resultaten härav kunde måhända successiva reformer, bland
annat beträffande avskrivningsprinciperna, komma att aktualiseras och genomföras
(prop. 1/1951 bil. 1 sid. 17 f).
Av chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet
den 22 juni 1951 framgår, att någon särskild kommitté ännu icke ansetts
böra tillkallas för verkställande av nyssberörda utredning. Med hänsyn till
naturen av ämnesområdet i fråga har det nämligen synts lämpligt att låta
anstå med tillsättandet av en kommitté till dess att en teoretisk och em
-
Statsutskottets utlåtande nr 162.
5
pirisk grundval för dess arbete skapats. I sistnämnda syfte hava emellertid
särskilda sakkunniga (1951 års penningvärdeundersökning) tillkallats
för verkställande av vetenskapliga undersökningar rörande möjligheterna
att bevara ett konstant penningvärde.
Enligt statskontorets mening kunna vissa invändningar givetvis riktas
mot de hittills tillämpade principerna för avskrivning av statens kapitalinvesteringar,
vilka stundom synas vara alltför schematiska. Ämbetsverket
har exempelvis i utlåtande den 10 november 1949 angående studiehjälpsverksamheten
vid de allmänna läroverken in. fl. statliga och statsunderstödda
läroanstalter givit uttryck åt den uppfattningen, att en jämkning av
avskrivningsprinciperna beträffande avsättningen till allmänna studielånefonden
kunde ifrågasättas med hänsyn till att från fonden utlånade medel
vore räntebärande från och med tredje året efter utlämnandet samt att avkortningsprocenten
vore synnerligen obetydlig. Mot bakgrunden av vad
ovan anförts beträffande finansieringen av kapitalbudgetens utgifter kan
ämbetsverket dock icke finna tillräckliga skäl föreligga att redan nu, i allt
fall innan 1951 års penningvärdeutrednings arbete slutförts, åtgärder vidtagas
för den av motionärerna åsyftade undersökningen rörande den budgetmässiga
behandlingen av de statliga kapitalinvesteringarna. I detta sammanhang
må för övrigt framhållas, att 1949 års investeringskommitté i
skrivelse den 28 februari 1951 framlagt vissa resultat av sina överväganden
rörande den offentliga investeringsverksamheten, därvid kommittén bland
annat berört frågan om grundavskrivningarna å statens fastigheter.
Såsom i motionerna erinrats, hava reglerna för avskrivning av investeringarna
i dels lånefonden för bostadsbyggande, dels fonden för låneunderstöd
i vad avser tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, varit föremål
för prövning vid 1952 års riksdag, därvid riksdagen icke fann sig
kunna tillstyrka motionsvis framförda yrkanden om jämkning av sagda
avskrivningsregler. Vad motionärerna nu anfört som stöd för det ånyo
framförda förslaget om jämkning av avskrivningsreglerna i fråga, kan enligt
statskontorets mening icke motivera ett ändrat ställningstagande från
riksdagens sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får statskontoret som sin mening
uttala, att förevarande motioner icke böra föranleda några omedelbara
åtgärder från riksdagens sida.
Från riksreikenskapsverkets sida har gjorts följande uttalande.
Genom den av 1937 års riksdag beslutade, från och med budgetåret
1938/39 tillämpade nya budgetordningen har bland annat avsetts att skapa
bättre garantier för att statens förmögenhetsställning, på längre sikt sett,
skall upprätthållas. Detta syfte har ansetts bäst tillgodoses genom en ordning,
enligt vilken varje försämring av statens förmögenhetsställning klart
kommer till synes såsom ett underskott å statsregleringen för ett visst budgetår,
d. v. s. såsom eu minskning av budgetul jämningsfonden. En grundläggande
princip är därför, att icke räntabla investeringar skola omedelbart
avskrivas med anlitande av för ändamålet anvisade anslag å driftbudgeten.
De normer för dessa avskrivningar, som tillämpas för olika slag av kapitalinvesteringar,
ha efter ingående prövning från såväl Ivungl. Maj :ts som riksdagens
sida i huvudsak erhållit sin slutgiltiga utformning i samband med
genomförandet av den nya budgetordningen.
Den av motionärerna påyrkade utredningen syftar till en fullständig omprövning
av sålunda gällande principer för kapitalbudgetens finansiering.
6
Statsutskottets utlåtande nr 162.
för vilket anslag till investeringen anvisas, och ett eller flera av de därefter
följande budgetåren, skulle dessutom medföra, att budgetutjämningsfonden
icke längre komine att fortlöpande återspegla alla rubbningar i statens förmögenhetsställning.
De av motionärerna angivna riktlinjerna för den av
dem påyrkade utredningen avse alltså genomgripande ändringar i gällande
budgetordning.
Ett spörsmål av denna vittutseende innebörd synes lämpligen böra upptagas
till närmare övervägande i samband med en utredning om vilka ändringar
i för närvarande tillämpade principer för kapitalbudgetens finansiering
som påkallas vid en lösning av de med den ekonomiska politikens utformning
på längre sikt sammanhängande problem, som berörts av chefen
för finansdepartementet vid behandlingen av finansplanen i 1951 års statsverksproposition.
Eftersom det av motionärerna berörda problemkomplexet
torde kunna klart överblickas först i angivna sammanhang och då även i väsentliga
avseenden måste bli föremål för omprövning, synas skäl icke föreligga
att föregripa den kommande utredningen genom att nu föranstalta om
den av motionärerna begärda undersökningen.
Riksräkenskapsverket anser icke heller skäl föreligga för att riksdagen,
vilken så sent som år 1952 avslagit motionsvis framförda yrkanden om
jämkning av reglerna för avskrivning av investeringar, som avses med anslag
till lånefonden för bostadsbyggande och anslag till tilläggslån, skulle nu
i anledning av vad som anförts i de remitterade motionerna ändra detta sitt
ställningstagande.
1950 års budgeträttskommitté, som med hänsyn till området för sitt uppdrag
begränsat sig till att behandla första punkten i motionerna, har anfört
följande.
Frågan om sättet för finansiering av kapitalbudgetens utgifter berördes
av föredragande departementschefen vid anmälan av finansplanen för budgetåret
1951/52 (prop. 1/1951, bil. 1, sid. 17—18). Departementschefen
konstaterade, att de med frågan om målsättningen för den ekonomiska politiken
(full sysselsättning och stabilt penningvärde) förbundna problemen
vore av sådan omfattning, att de fordrade en särskild utredning, grundad
på ett icke minst ur teoretisk synpunkt djupgående studium av ämnet. Lösningen
av dessa problem måste få bestämda konsekvenser för finanspolitiken.
Utan att föregripa resultatet av en dylik utredning syntes skäl föreligga
att redan i dåvarande läge taga hänsyn härtill vid utformningen av budgetpolitiken.
Detta ställningstagande innebure i viss mån ett avsteg från de
principer för kapitalbudgetens finansiering, som dittills tillämpats. En definitiv
formell omläggning av riksstaten efter dessa principiella synpunkter
borde emellertid föregås av den åsyftade utredningen med hänsyn till den
rad av spörsmål, som här inställde sig. I avvaktan på resultaten härav kunde
måhända successiva reformer, bland annat beträffande avskrivningsprinciperna,
komma att aktualiseras och genomföras.
För att skapa en teoretisk och empirisk grundval för den sålunda bebådade
utredningen hava enligt bemyndigande av den 22 juni 1951 särskilda
sakkunniga (i951 års penningvärdeundersökning) tillkallats för verkställande
av vetenskapliga undersökningar syftande till att belysa möjligheterna
att bevara ett stabilt penningvärde i ett samhälle med full sysselsättning.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då de i motionerna åsyftade
spörsmålen torde komma under övervägande vid nu berörda utredningar och
undersökningar, synas enligt kommitténs mening motionerna icke i förevarande
avseende böra föranleda några åtgärder från riksdagens sida.
Statsutskottets utlåtande nr 162.
7
Utskottet. Till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1953/54 har Kungl. Maj :t äskat reservationsanslag å i runt tal 366,5 milj.
kronor. Härav avse 135 milj. kronor lånefonden för bostadsbyggande och
70 milj. kronor tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Avskrivningsbehovet
har i förra fallet beräknats efter 25 procent och i senare fallet
efter 100 procent. I nu berörda avseenden liksom i övrigt grundar sig Kungl.
Maj :ts förslag på hittills tillämpade avskrivningsregler.
I de båda likalydande motionerna 1:231 och 11:317 har hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om tillsättandet av en
utredning med uppgift att framlägga förslag till nya mera ändamålsenliga
regler för den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar av nya statliga
kapitalinvesteringar, varvid vid utformningen av utredningens direktiv
vissa i motionerna framförda synpunkter borde beaktas. I avvaktan
på resultatet av en sådan utredning böra vidare enligt motionärernas mening
på vissa punkter provisoriska ändringar göras i de grunder som nu
tillämpas för avskrivning av investeringar i statens utlåningsfonder och
fonden för låneunderstöd. Sålunda anses investeringsanslaget till lånefonden
för bostadsbyggande böra avskrivas med allenast 12,5 procent eller med
59 375 000 kronor och investeringsanslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
med allenast 50 procent eller med 67 500 000 kronor.
Motionärerna ha därvid utgått från att nämnda investeringsanslag, i enlighet
med Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda preliminära beräkningar,
skulle komma att anvisas med respektive 475 och 135 milj. kronor.
Med hänsyn till de i propositionen nr 138 framlagda definitiva medelsberäkningarna
rörande anslagen till främjande av bostadsförsörjningen, varvid
för nu berörda ändamål äskats respektive 540 och 70 milj. kronor, har
emellertid sedermera i motionerna I: 410 och II: 524 erforderlig jämkning
skett av de belopp, varmed enligt motionärernas åsikt motsvarande avskrivningsanslag
böra anvisas. Avskrivningsanslagen ha därvid föreslagits skola
fastställas till respektive 67,5 och 35,o milj. kronor.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att nu gällande avskrivningsprinciper
fått sin huvudsakliga utformning i samband med den nya budgetordning
som beslöts vid 1937 års riksdag. En av de bärande grundtankarna
i systemet är, såsom riksräkenskapsverket framhållit, att icke räntabla investeringar
skola omedelbart avskrivas med anlitande av för ändamålet
anvisade anslag å driftbudgeten. Enligt utskottets mening är denna princip
av sådant värde för ett klart fastställande av statens förmögenhetsställning,
att densamma i görligaste mån torde böra upprätthållas jämväl för
framtiden. Motionärernas förslag, enligt vilket avskrivning av en oräntabel
investering skulle kunna fördelas över ett flertal budgetår, synes därför
vara ägnat all ingiva betänkligheter. Beaktas må därjämte atl med förevarande
spörsmål äro förbundna eu rad delvis mycket komplicerade problem,
vilka bl. a. avse sättet för kapitalbudgetens finansiering över huvud
taget. Såsom i remissyttrandena erinrats har denna fråga, vilken berörts
i 1951 års statsverksproposition, hittills icke upptagits till närmare över
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 162-
vägande med hänsyn till att vissa speciella finanspolitiska problem först
ansetts böra utredas. I detta syfte ha särskilda sakkunniga, 1951 års penningvärdeundersökning,
tillkallats. Enligt utskottets mening bör resultatet
av angivna utredning avvaktas, innan frågan om en eventuell ändring av de
hittillsvarande avskrivningsprinciperna närmare prövas. I likhet med remissmyndigheterna
finner sig utskottet därför icke kunna tillstyrka bifall
till det i motionerna I: 231 och II: 317 framförda förslaget, att en utredning
rörande den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar av nya
statliga kapitalinvesteringar redan nu tillsättes.
Med hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningsbehovet i förekommande
fall bedömes efter såvitt möjligt enhetliga och likartade grunder
anser utskottet ej heller lämpligt, att beträffande enstaka investeringsanslag
provisoriska avsteg göras från de regler som i övrigt tillämpas på förevarande
område. Härutinnan vill utskottet även erinra om att motioner
av principiellt samma innebörd som de nu behandlade väcktes jämväl föregående
år dock utan att vinna riksdagens bifall. De av utskottet i dess utlåtande
nr 192 anförda skäl som då lågo till grund för riksdagens beslut
finner utskottet alltjämt bärande. En avskrivning av de i lånefonden för
bostadsbyggande investerade medlen med allenast 12,5 procent, på sätt motionärerna
föreslagit, skulle således innebära att för denna speciella fond
ett förräntningskrav av 3,5 i stället för 4,o procent godtoges. Visserligen
torde kunna antagas, att statens faktiska upplåningskostnader f. n. något
understiga gällande normalränta, vilken enligt de i propositionen 1943: 343
angivna och av riksdagen godkända beräkningsgrunderna lägst må utgöra
4 procent. Såsom i nyssnämnda utlåtande nr 192 framhållits, avser emellertid
normalräntan att ge uttryck åt statens totala kostnader på lång sikt,
varför förhållandena under enstaka år icke rimligen kunna få påverka
fastställandet av normalräntans storlek. Det synes därför utskottet vara
välbetänkt, att enligt Kungl. Maj :ts förslag förräntningskravet i förevarande
fall bibehålies vid 4 procent. Utskottet finner även försiktigheten bjuda,
att beträffande tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet tills vidare
total avskrivning sker. Härför synas i år så mycket starkare skäl
föreligga som de hittillsvarande tilläggslåneförskotten, vilka äro räntebärande,
av Kungl. Maj :t i propositionen nr 138 föreslagits skola bestridas
från lånefonden för bostadsbyggande och således icke komma att belasta
tilläggslåneanslaget.
Av nu anförda skäl anser sig utskottet icke kunna biträda de yrkanden
som framställts i motionerna 1:231 och 11:317 samt 1:410 och 11:524
beträffande beräkningen av nu avsedda avskrivningsanslag för nästa budgetår.
Av Kungl. Maj :ts förslag i övrigt avser ett belopp å 130 000 kronor avskrivning
av det i propositionen nr 148 under fonden för låneunderstöd
äskade investeringsanslaget till lån till Margarethahemmet för vård av fallandesjuka
sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi. Med bifall
till vad utskottet i sitt utlåtande nr 98 hemställt har emellertid riksdagen
Staisutskottets utlåtande nr 162-
9
sedermera beslutat, att ifrågavarande medel skola anvisas i form av ett
bidragsanslag å driftbudgeten. Med hänsyn härtill erfordras icke för ändamålet
något särskilt avskrivningsanslag, varför en härav betingad jämkning
av Kungl. Maj :ts medelsäskanden bör ske.
I övrigt har Kungl. Maj :ts förslag icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
I. att motionerna I: 231 och II: 317, i vad de avse utredning
rörande den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar
av nya statliga kapitalinvesteringar, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 231 och II: 317 samt I: 410
och II: 524, förstnämnda motioner såvitt nu är i fråga, till
avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1953/
54 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,
nämligen
Statens utlåningsfonder:
Kronor
Socialdepartementet:
Lånefonden för bostadsbyggande............... 135 000 000
Fonden för låneunderstöd:
Socialdepartementet:
Tilläggslön till viss bostadsbyggnadsverksamhet .. 70 000 000
III. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag,
till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1953/54 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,
nämligen
Telegrafverkets fond:
Kommunikationsdepartementet:
Försvarsberedskap vid telegrafverket............ 1 370 000
Statens järnvägars fond:
Kommunikationsdepartementet:
Försvarsberedskap vid statens järnvägar........ 2 000 000
Statens vattenfallsverks fond:
Kommunikationsdepartementet:
Kraftöverföring från fastlandet till Gotland..... 14 000 000
10
Statsutskottets utlåtande nr 162.
Kronor
Statens allmänna fastighetsfond:
Justitiedepartementet:
Ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter 160 000
Ny ung doms anstalt för svårbehandlade......... 1 940 000
Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter
m. m............................ 200 000
Om- och tillbyggnad av förläggnings- och fritidslokaler
m. m. vid fångvårdsanstalter......... 85 000
Utrikesdepartementet:
Inköp, uppförande och istånds ätt ande av fastigheter
för utrikesrepresentationen............. 25 000
Uppförande av bostadsfastighet för tjänstemän vid
beskickningen i Oslo....................... 150 000
Uppförande av bostadsfastighet för tjänstemän vid
beskickningen i Paris...................... 400 000
Kommunikationsdepartementet:
Administrationsbyggnad inom kvarteret Fältöversten
i Stockholm........................... 37 500
Utökade lokaler för länsstyrelsen i Stockholms län 95 000
Nybyggnad för länsstyrelsen i Södermanlands län
m. m.................................... 262 500
Anordnande av centralvärmeledning i gamla semi
nariebyggnaden
i Linköping................ 40 000
Utökade lokaler för länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län................................ 75 000
Anordnande av förvaltning slokaler............. 250 000
Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål____ 62 500
Merkostnader för vissa byggnadsarbeten........ 2 500 000
Finansdepartementet:
Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och
gränsbevakning m. m...................... 175 000
Ecklesiastikdepartementet:
Om- och tillbyggnad av landsarkivet i Göteborg .. 18 700
Nybyggnad för musikaliska akademien med musikhögskolan
................................. 450 000
Om- och tillbyggnad av fysiska institutionen vid
universitetet i Uppsala..................... 537 500
Nybyggnad för geografiska och mineralogisk-geolo
giska
institutionerna vid universitetet i Uppsala 50 000
Vissa byggnadsarbeten vid Lunds universitet .... 148 000
Vissa inredningsarbeten för zoofysiologiska institutionen
vid universitetet i Lund............ 30 000
Statsutskottets utlåtande nr 162.
Om- och tillbyggnad av universitetsbiblioteket i
Lund....................................
Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet
...................................
Kårhusbyggnad vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet.................................
Utbyggnad av tekniska högskolan i Stockholm ..
Uppförande av förrådsbyggnad för vissa institutioner
vid tekniska högskolan i Stockholm......
Nybyggnader för Chalmers tekniska högskola ....
Vissa byggnadsarbeten vid folkskoleseminarierna
Vissa byggnadsarbeten vid småskoleseminarierna
Vissa byggnadsarbeten vid nomadskolorna......
Vissa byggnadsarbeten vid läroanstalterna för
blinda...................................
Vissa byggnadsarbeten vid skolorna för döva ....
Jordbruksdepartementet:
Byggnadsarbeten vid lantbrukshögskolan och statens
lanibruksförsök.......................
Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejeri
och
trädgårdsinstitut.......................
Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan........
Byggnadsarbeten vid statens centrala frökontroll
anstalt.
..................................
Byggnadsarbeten vid skog shög skolan...........
Handelsdepartementet:
Nybyggnad i Malåträsk för Sveriges geologiska
undersökning.............................
Nybyggnad för elektriskt-fysikaliska avdelningen
vid statens provningsanstalt.................
Utbyggnad av flygtekniska försöksanstalten.....
Säkerhetsanstalter för sjöfarten................
Inrikesdepartementet:
Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m....................................
Statens anstalt för fallandesjuka:
Om- och utbyggnadsarbeten.................
Utbyggande av karolinska sjukhuset...........
Vissa byggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Härnösand
...................................
11
Kronor
750 000
250 000
285 000
1 600 000
21 000
700 000
502 500
150 000
300 000
42 500
50 000
57 000
42 500
592 500
7 000
22 500
62 500
410 700
291 700
385 000
11 026 000
500 000
1 305 000
205 000
12
Statsutskottets utlåtande nr 162.
Kronor
Uppförande av tjänstebostad åt en förrådsförvaltare
vid civilförsvaret.......................... 15 000
Vissa skyddsrumsanläggningar................ 8 000 000
Försvarets fonder:
Försvarsdepartementet:
Försvarets fastighets fond:
Arméns delfond........................... 5 735 000
Marinens delfond......................... 1 975 000
Flygvapnets delfond....................... 11 775 000
Befästningars delfond...................... 69 000 000
Statens utlåningsfonder:
Ecklesiastikdepartementet:
Statens lånefond för universitetsstudier......... 2 500 000
Allmänna studielånefonden................... 6 000 000
Jordbruksdepartementet:
Kronotorparnas inventarielånefond............. 50 000
Fiskerilånefonden........................... 175 000
Fonden för låneunderstöd:
Socialdepartementet:
Lån till anordnande av kollektiva tvätterier..... 500 000
Lån till anordnande av allmänna samlingslokaler 3 900 000
Ecklesiastikdepartementet:
Lån till akademiska föreningen i Lund........ 600 000
Inrikesdepartementet:
Ytterligare lån till svenska diakonsällskapet för
anordnande av ett epileptikerhem............ 117 000
Lån till Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund
u. p. a. för om- och tillbyggnad av
Fogdarödshemmet.......................... 750 000
Län till föreningen Röingegdrden u. p. a. för vissa
ombyggnadsarbeten......................... 100 000
Lån till stiftelsen Skärsbo barnhem för vissa reparationsarbeten
m. m........................ 60 000
Lån till de statsunderstödda alkoholistanstalterna
för sanering av deras ekonomi.............. 609 900
Lån till nybyqqnader vid erkända alkoholistanstalter.
...................................... 990 000
Statsutskottets utlåtande nr 162.
13
Kronor
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond:
Handelsdepartementet:
Anordnande av en bombsäker oljelagringsanlägg
ning.
.................................... 675 000
Anordnande av ytterligare en bombsäker oljelag
ringsanläggning.
.......................... 300 000
Anordnande av bombsäker smörjoljefabrik m. m. 630 000
Anordnande av lagringsutrymme för mörka
oljor...................................... 2 275 000
Stockholm den 26 maj 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Iwar Anderson, Ohlon, Leander, Pålsson, Näsström, Bergh, Hesselbom,
Einar Persson, Lundqvist, Ragnar Persson, Eric Holmqvist, Axel Andersson
och Nils Theodor Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Wallentheim, Lindholm, Staxäng, fröken Elmén, herrar
Johansson i Mysinge, Åkerström, Wedén, Jansson i Kalix, Persson i Växjö,
Hansson i Skegrie, Svensson i Alingsås och fröken Vinge.
Reservationer.
1) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Malmborg i Skövde, fröken Elmén,
herr Wedén och fröken Vinge, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till motionerna I: 231 och II: 317 samt I: 410 och II: 524 och att därför
dels den del av utskottets yttrande, som å s. 7 börjar med »Utskottet vill»
och å s. 8 slutar med »nästa budgetår», bort ha följande lydelse:
»De skäl som i motionerna I: 231 och II: 317 åberopats för en översyn av
gällande regler för avskrivning av nya statliga kapitalinvesteringar finner
utskottet bärande. En särskild olägenhet med nuvarande system torde vara,
att detsamma genom sin många gånger schematiska utformning försvårar
en anpassning efter växlande finanspolitiska förhållanden. De i ärendet hörda
remissmyndigheterna ha heller icke i princip bestritt, att en närmare
prövning av den av motionärerna aktualiserade frågan kan vara påkallad,
men samtidigt har hävdats att dessförinnan vissa andra spörsmål böra vara
14
Statsutskottets utlåtande nr 162-
klarläggande utredda. Härutinnan har hänvisats till det uppdrag som anförtrotts
1951 års penningvärdeundersökning. Även om det resultat vartill denna
undersökning må komma blir av betydelse för bedömningen av förevarande
problem, kan utskottet dock icke finna att den av remissmyndigheterna
åberopade omständigheten skulle utgöra något hinder mot ett omedelbart
tillsättande av en utredning rörande avskrivningsfrågorna, särskilt
som penningvärdeundersökningen beräknas komma att slutföra sitt uppdrag
under loppet av innevarande år. Erinras må att med avskrivningsfrågorna
äro förbundna en rad problem av företrädesvis teknisk natur, vilka
lämpligen kunna upptagas till förberedande behandling, innan de infogas
i ett större finanspolitiskt sammanhang. Utskottet tillstyrker därför motionärernas
nu behandlade förslag och anser de i motionerna anförda synpunkterna
böra bli vägledande för uppläggningen av den sålunda förordade utredningens
arbete.
Utskottet delar även motionärernas uppfattning, att utan hinder av en sådan
utredning redan nu ett något ändrat avskrivningsförfarande bör tilllämpas
med avseende på investeringsanslagen till lånefonden för bostadsbyggande
och till tilläggslån till vass bostadsbyggnadsverksamhet.
De lån som utlämnas från lånefonden för bostadsbyggande löpa f. n. med
en ränta av 3 procent. Frågan gäller sålunda här närmast, i vad mån med
hänsyn till statens faktiska upplåningskostnader den påräkneliga underförläntningen
kan anses vara av sådan storlek, att för full förräntning av fondkapitalet
avskrivningen bör bestämmas med utgångspunkt från ett förräntningskrav
av 3,5 eller av 4,o procent. Sistnämnda procentsats motsvarar den
s. k. normalränta som Kungl. Maj :t jämlikt riksdagens år 1943 lämnade
bemyndigande fastställt för lån från statens utlåningsfonder under budgetåren
1944/53. Den medelränta som enligt i propositionen 1943: 343 angivna
beräkningsgrunder ligger till grund för normalräntans fastställande har
emellertid, även om därtill lägges den fjärdedels procent som anses erforderlig
för täckning av förvaltningskostnader och normal kreditrisk, icke för
något aktuellt budgetår nått en nivå av 4 procent. Av riksgäldskontorets senaste
årsbok framgår, att den effektiva medelräntefoten å emitterade statsobligationer
under de tio budgetåren 1942/53 utgjort 2,98 procent. Med förenämnda
tillägg innebär detta en faktisk normalränta av 3,23 procent. En betryggande
säkerhetsmarginal måste därför anses vara för handen, även om,
såsom i motionerna I: 231 och II: 317 förordats, förräntningskravet i förevarande
fall sänkes till 3,5 procent. Något formellt hinder mot att så sker
föreligger ej heller. I sin skrivelse nr 487 framhöll nämligen 1943 års riksdag,
att det Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att fastställa normalräntan
till lägst 4 procent självfallet endast skulle gälla i den mån ej riksdagen
för visst budgetår annorlunda beslöte.
Vad tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet därefter angår vill
utskottet erinra om att tidigare utlämnade lån, i enlighet med vad i propositionen
nr 138 förutsatts, åtminstone i viss utsträckning skola för framtiden
förräntas och amorteras. Med hänsyn härtill synes i förevarande fall en total
-
Statsutskottets utlåtande nr 162
15
avskrivning knappast kunna anses vara motiverad. En rimligare avvägning
torde vara att, på sätt förordats i motionerna I: 231 och II: 317, avskrivning
sker med allenast 50 procent. Vid detta sitt ställningstagande har utskottet
i likhet med motionärerna beaktat, att de av Kungl. Maj :t för fonden för
låneunderstöd äskade avskrivningsanslagen jämte övriga kapitalmedel uppgå
till ett sammanlagt belopp som med drygt 9 milj. kronor överstiger den
för de beräknade låneanspråkens tillgodoseende erforderliga summan. Något
sakligt skäl för att de för nämnda fond avsedda avskrivningsmedlen skola
utnyttjas för finansieringen av investeringar i andra fonder föreligger ej
enligt utskottets mening.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser sig utskottet böra tillstyrka
att nu ifrågavarande avskrivningsanslag, i enlighet med det jämkade
förslag som framlagts i motionerna I: 410 och II: 524, anvisas med respektive
67,5 och 35,o milj. kronor.»
dels ock utskottets hemställan under I. och II. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 231 och
II: 317 såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville tillsätta en utredning rörande
den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar av nya
statliga kapitalinvesteringar enligt av utskottet angivna grunder;
II.
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna I: 231 och II: 317, såvitt nu är i fråga,
samt med bifall till motionerna 1:410 och 11:524, till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1953/54
i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,
nämligen
Statens utlåningsfonder:
Socialdepartementet:
Lånefonden för bostadsbyggande .....
Kronor
67 500 000
Fonden för låneunderstöd:
Socialdepartementet:
Tilläqqslån till viss bostadsbgqqnadsverksamhet
................................... 35 000 000»
2) av herrar Bergh, Lundqvist, Skoglund i Doverstorp och Staxäng.
587477. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition s. 2 i texten