Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för budgetåret 1953/5A till avskrivning av nya kapitalinvesteringar jämte i ämnet väckta motioner.

1953-05-26 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:162, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för budgetåret 1953/5A till avskrivning av nya kapitalinvesteringar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

1

Nr 162.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för

budgetåret 1953/5A till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

jämte i ämnet väckta motioner.

(4 :e avd.)

I propositionen nr 1 (bilaga 19) har Kungl. Maj :t, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 januari

1953, föreslagit riksdagen att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för

budgetåret 1953/54 anvisa eller beräkna reservationsanslag å tillhopa

415 389 400 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 227, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 april

1953, framlagt förslag om anvisande av vissa avskrivningsanslag, varvid

hänsyn tagits till de förändringar i förhållande till statsverkspropositionen,

som betingats av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag om ytterligare

investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade. Av Kungl.

Maj :t till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1953/54

äskade anslag uppgå härefter till ett belopp av 366 482 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lindblom m. fl. (I: 231) och den andra inom andra kammaren av herr

Wedén in. fl. (11:317), i vilka hemställts att riksdagen måtte dels i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om tillsättandet av en utredning med uppgift

att framlägga förslag till nya mer ändamålsenliga regler för den budgetmässiga

behandlingen av avskrivningar av nya statliga kapitalinvesteringar,

varvid vid utformningen av utredningens direktiv i motionerna

framförda synpunkter böra beaktas, dels besluta viss provisorisk ändring

av avskrivningsanslagen och med avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag fastställa

dessa till för lånefonden för bostadsbyggande 59 375 000 kronor och

lör tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 67 500 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Ohlon (I: 410) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin

m. fl. (II: 524), i vilka hemställts att riksdagen måtte hesluta, att avskrivningsanslagen

till lånefonden för bostadsbyggande fastställas till 67 500 000

kronor och till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet till 35 000 000

kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. C samt. Nr 102.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Såsom närmare motivering för det i motionerna I: 231 och 11: 317 framförda

förslaget om viss utredning har anförts följande.

I en vid 1952 års riksdag väckt motion hade vi anledning att upptaga

frågan om avskrivningarna på investeringsanslagen för bostadsbyggande

till behandling. I sitt utlåtande över denna motion anförde statsutskottet

bl. a., att därest en ändring av avskrivningsreglerna skulle göras, detta

borde ske först efter närmare utredning avseende samtliga statens utlåningsfonder.

Vi ansluta oss till tanken på eu utredning beträffande avskrivningsreglerna.

Denna bör dock avse icke blott normerna för avskrivningarna

på utlåningsfonderna utan avskrivningsreglerna för statens kapitalinvesteringar

över huvud taget. Den av 1948 års budgetutredning avgivna

redogörelsen om bestämmelser och praxis rörande statens budget kan härvid

bilda utgångspunkten.

Som riktlinjer för en sådan utredning vilja vi anföra några allmänna

synpunkter på avskrivningsproblemet. Enligt vår mening är det ett viktigt

krav att avskrivningspolitiken utformas på ett sådant sätt att icke rubbningar

av alltför stor omfattning i balansen mellan olika budgetår inträffa.

En metodik måste sökas, som åstadkommer en tillfredsställande avskrivning

— för sådana investeringar, där detta är väl motiverat, i särskilt snabb

takt — men som samtidigt tillgodoser kravet på en i förhållande till utvecklingen

av de statliga investeringarnas omfattning så jämn balans som möjligt

mellan olika budgetår. Stora på ett enda budgetår fallande totalavskrivningar

strida mot en sådan princip. Detta utesluter givetvis icke att avskrivningarna

temporärt kunna ökas under statsfinansiellt särskilt gynnsamma

år, såvida detta med hänsyn till skattebelastningen på medborgarna

kan bedömas som skäligt. I så fall böra emellertid motiven härför redovisas

och en noggrann avvägning ske. Under senare år bar i själva verket

en kraftig skärpning av avskrivningsreglerna skett, t. ex. för vissa bostadslån

och befästningsanläggningar, syftande just till totalavskrivningar finansierade

under ett enda budgetår. De allmänna statsfinansiella och samhällsekonomiska

skäl, som i en överkonjunktur kunnat åberopas för denna

ordning, framstå ej med samma styrka i nuvarande läge.

Nu tillämpade avskrivningsregler framstå delvis som godtyckliga. Beträffande

statens allmänna fastighetsfond sker avskrivning direkt med 25,

50 eller 100 procent av investeringskostnaden, beroende på vad för slag av

anläggningar, (t. ex. ämbetsverk, fängelser, sjukhus, skolor, hamn- och

fyranläggningar etc.) som investeringen avser. Medel härför anvisas direkt

genom avskrivningsanslag på driftbudgeten. För den icke omedelbart avskrivna

delen av investeringskostnaden sker avskrivning med 1,25, i vissa

fall 2,5 procent av byggnadsvärdet per år, vilken senare avskrivning täckes

över fondens inkomst- och utgiftsstat. Denna ordning har enligt budgetutredningen

gällt sedan 1939. Den saknar enligt samma utredning bokföringsteknisk

eller affärsmässig motivering. En ny utredning bör söka

finna principiellt hållbara linjer för dessa avskrivningar.

Avskrivningsreglerna för försvarets fastighetsfond äro i princip desamma

som för allmänna fastighetsfonden. Engångsavskrivningen utgör dock 50

procent av alla byggnadskostnader utom för befästningar och bergrum, som

omedelbart avskrivas med 100 procent. Det senare innebär en nyligen genomförd

skärpning. Det berättigade i att under mera normala förhållanden

bibehålla denna skärpning kan ifrågasättas. Utredningen bör emellertid

upptaga detta spörsmål till behandling.

I avvaktan på resultatet av eu sådan utredning böra emellertid enligt motionärernas

mening på vissa punkter provisoriska justeringar av anslagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

3

på driftbudgeten till avskrivning av nya kapitalinvesteringar göras. Beträffande

dessa anslag, vilka beröra statens utlåningsfonder och fonden för låneunderstöd

och avse avskrivningarna på bostadslånen, ha motionärerna gjort

följande uttalande.

För statens utlåningsfonder gäller huvudregeln att lånemedel endast

skola fa användas för att täcka utlåning från fonderna i den mån denna

fullt förräntas. Förräntningskravet har bestämts efter medelräntan för de

tio senaste årens statliga upplåning mot obligationer och reverser med en

löptid av tio år, dock minst 4 procent. I en reservation till statsutskottets

utlåtande nr 192 till 1952 ars riksdag framhölls, att denna medelränta

under året 1941/51 utgjorde endast 2,99 procent. I samma reservation hävdärför

att en räntefot om 3,5 procent måste anses medföra full

förräntning. Även om emellertid förräntningskravet i framtiden skulle

sättas högre, vilket t. ex. en stigande räntenivå skulle kunna utgöra motiv

för, föreligger icke heller beträffande statens utlåningsfonder, av skäl som

utvecklats ovan, någon anledning att verkställa avskrivning på ett enda år

av den del av investeringsanslagen, som icke alls eller endast i mindre utsträckning

kan förräntas, utan en sådan avskrivning bör kunna fördelas

över en något längre period. Härför talar även att från statens lånefonder

utgivna lån, även om de till en del eller tidvis icke äro räntebärande, dock

i stor utsträckning amorteras. Den närmare undersökningen av vilket förräntningskrav

som i skilda lägen kan betraktas som skäligt för medel från

statens utlåningsfonder bör givetvis uppdragas åt den av oss förordade nva

utredningen. Med hänsyn till de med bostadslånen förknippade speciella

omständigheterna anse vi emellertid att en provisorisk ändring av avskrivningsreglerna

för lånefonden för bostadsbyggande, innebärande ett förräntningskrav

av 3,5 procent, omedelbart bör göras. Anslaget för avskrivning

på denna fond bör därför fastställas till 59 375 000 kronor.

Den dominerande delen av avskrivningsanslagen till fonden för låneunderstöd

utgöres av totalavskrivning på en gång av det för tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet beräknade beloppet. Även övriga i statsverkspropositionen

för denna fond redovisade låneanslag, utom anslagen

till kollektiva tvätterier och samlingslokaler, avslrrivas totalt på en gång.

Med hänvisning bl. a. till de motiveringar, som ovan anförts beträffande

avskrivningsreglerna för lånefonden för bostadsbyggande, föreslå vi att

avskrivningen på anslaget för tilläggslån reduceras med 50 procent. Medel

utlämnade fiån denna fond äro eller kunna i högre eller lägre grad väntas

bli ränte- och amorteringsbärande, varför totalavskrivning är en överdriven

atgard, särskilt när den sker på ett enda budgetår. Vi hänvisa även beträffande

tilläggslånen för bostadsbyggande till den i motionerna 1:336

och H: 436 vid 1952 års riksdag angivna motiveringen. Beträffande fonden

ior låneunderstöd förtjänar enligt vår mening dessutom framhållna afl ,u>n

, , ,, " ------O " ''** imvvi vi cl 1 ÖU Våld
sam

att fonden därigenom tillföres över 9 miljoner kronor mera än vad

som behoves for att täcka de låneanspråk, som beräknas bli ställda på den
rirV^Vnmono1''?1''1

aIltså alt avskrivningsanslagct för tilläggslån bestämmes

till 07 500 000 kronor.

o , ■ ■ ■ . nm uv/iii 111U1I c- Lll

någon utjämning mellan olika budgetår skall komma till

De av oss torordade provisoriska justeringarna i avskrivningsförfarandet

innebara i stort sett att de in VCSter imf nr eller rlelnr rlömv i _______

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 162.

stånd. Även en något längre avskrivningstid för sådana och liknande investeringar

kan väl tänkas. Den föreslagna utredningen bör emellertid noga

överväga detta problem. De av oss som provisoriska förordade avskrivningsreglerna

böra tillämpas intill dess utredningens förslag föreligger, då

justeringar med anledning av detsamma lätt kunna ske.

Nu återgivna motioner äro väckta i anslutning till statsverkspropositionen,

vari Kungl. Maj :t preliminärt beräknat investeringslagen till lånefonden

för bostadsbyggande och till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsvcrksamhet

till respektive 475 och 135 milj. kronor. I propositionen nr 138 ha

sedermera för berörda ändamål definitiva medelsäskanden skett, varvid

förenämnda anslag beräknats till respektive 540 och 70 milj. kronor. De i

motionerna I: HO och II: 52i framförda förslagen innebära en med hänsyn

härtill verkställd jämkning av de belopp, varmed enligt motionärernas åsikt

motsvarande avskrivningsanslag böra anvisas.

Över motionerna 1:231 och 11:317 ha, efter därom i vederbörlig ordning

gjord framställning, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket

och 1950 års budgeträttskommitté.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom 1948 års budgetutredning konstaterat i sin i motionerna antydda

utredning angående bestämmelser och praxis rörande statens budget (SOU

1952:45), har frågan om sättet för finansieringen av kapitalbudgetens utgifter

under senare år uppmärksammats i samband med spörsmålet om den

ekonomiska politikens utformning på längre sikt. Vid anmälan av finansplanen

för budgetåret 1951/52 berörde sålunda föredragande departementschefen

frågan om målsättningen för den ekonomiska politiken (full sysselsättning

och stabilt penningvärde) och konstaterade, att de därmed förbundna

problemen vore av sadan omfattning, att de fordrade en säl skild

utredning, grundad på ett icke minst ur teoretisk synpunkt djupgående

studium av ämnet. Sedan departementschefen förklarat sig hava för a\ sikt

att hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning av

de antydda problemen, framhöll departementschefen följande. Dessa problem

vore av sådan räckvidd, att de ej utan vidare läte sig överblicka. Sa

mycket kunde dock sägas, att deras lösning måste få bestämda konsekvenser

för finanspolitiken. Utan att föregripa resultatet av en dylik utredning

syntes emellertid skäl föreligga att redan i dåvarande läge taga hänsyn härtill

vid utformningen av budgetpolitiken. Detta ställningstagande innebure

i viss mån ett avsteg från de principer för kapitalbudgetens finansiering,

som dittills tillämpats. En definitiv formell omläggning av riksstaden efter

dessa principiella synpunkter borde emellertid föregås av den åsyftade

utredningen med hänsyn till den rad av spörsmål, som här inställde sig.

I avvaktan på resultaten härav kunde måhända successiva reformer, bland

annat beträffande avskrivningsprinciperna, komma att aktualiseras och genomföras

(prop. 1/1951 bil. 1 sid. 17 f).

Av chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet

den 22 juni 1951 framgår, att någon särskild kommitté ännu icke ansetts

böra tillkallas för verkställande av nyssberörda utredning. Med hänsyn till

naturen av ämnesområdet i fråga har det nämligen synts lämpligt att låta

anstå med tillsättandet av en kommitté till dess att en teoretisk och em
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

5

pirisk grundval för dess arbete skapats. I sistnämnda syfte hava emellertid

särskilda sakkunniga (1951 års penningvärdeundersökning) tillkallats

för verkställande av vetenskapliga undersökningar rörande möjligheterna

att bevara ett konstant penningvärde.

Enligt statskontorets mening kunna vissa invändningar givetvis riktas

mot de hittills tillämpade principerna för avskrivning av statens kapitalinvesteringar,

vilka stundom synas vara alltför schematiska. Ämbetsverket

har exempelvis i utlåtande den 10 november 1949 angående studiehjälpsverksamheten

vid de allmänna läroverken in. fl. statliga och statsunderstödda

läroanstalter givit uttryck åt den uppfattningen, att en jämkning av

avskrivningsprinciperna beträffande avsättningen till allmänna studielånefonden

kunde ifrågasättas med hänsyn till att från fonden utlånade medel

vore räntebärande från och med tredje året efter utlämnandet samt att avkortningsprocenten

vore synnerligen obetydlig. Mot bakgrunden av vad

ovan anförts beträffande finansieringen av kapitalbudgetens utgifter kan

ämbetsverket dock icke finna tillräckliga skäl föreligga att redan nu, i allt

fall innan 1951 års penningvärdeutrednings arbete slutförts, åtgärder vidtagas

för den av motionärerna åsyftade undersökningen rörande den budgetmässiga

behandlingen av de statliga kapitalinvesteringarna. I detta sammanhang

må för övrigt framhållas, att 1949 års investeringskommitté i

skrivelse den 28 februari 1951 framlagt vissa resultat av sina överväganden

rörande den offentliga investeringsverksamheten, därvid kommittén bland

annat berört frågan om grundavskrivningarna å statens fastigheter.

Såsom i motionerna erinrats, hava reglerna för avskrivning av investeringarna

i dels lånefonden för bostadsbyggande, dels fonden för låneunderstöd

i vad avser tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, varit föremål

för prövning vid 1952 års riksdag, därvid riksdagen icke fann sig

kunna tillstyrka motionsvis framförda yrkanden om jämkning av sagda

avskrivningsregler. Vad motionärerna nu anfört som stöd för det ånyo

framförda förslaget om jämkning av avskrivningsreglerna i fråga, kan enligt

statskontorets mening icke motivera ett ändrat ställningstagande från

riksdagens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får statskontoret som sin mening

uttala, att förevarande motioner icke böra föranleda några omedelbara

åtgärder från riksdagens sida.

Från riksreikenskapsverkets sida har gjorts följande uttalande.

Genom den av 1937 års riksdag beslutade, från och med budgetåret

1938/39 tillämpade nya budgetordningen har bland annat avsetts att skapa

bättre garantier för att statens förmögenhetsställning, på längre sikt sett,

skall upprätthållas. Detta syfte har ansetts bäst tillgodoses genom en ordning,

enligt vilken varje försämring av statens förmögenhetsställning klart

kommer till synes såsom ett underskott å statsregleringen för ett visst budgetår,

d. v. s. såsom eu minskning av budgetul jämningsfonden. En grundläggande

princip är därför, att icke räntabla investeringar skola omedelbart

avskrivas med anlitande av för ändamålet anvisade anslag å driftbudgeten.

De normer för dessa avskrivningar, som tillämpas för olika slag av kapitalinvesteringar,

ha efter ingående prövning från såväl Ivungl. Maj :ts som riksdagens

sida i huvudsak erhållit sin slutgiltiga utformning i samband med

genomförandet av den nya budgetordningen.

Den av motionärerna påyrkade utredningen syftar till en fullständig omprövning

av sålunda gällande principer för kapitalbudgetens finansiering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 162.

för vilket anslag till investeringen anvisas, och ett eller flera av de därefter

följande budgetåren, skulle dessutom medföra, att budgetutjämningsfonden

icke längre komine att fortlöpande återspegla alla rubbningar i statens förmögenhetsställning.

De av motionärerna angivna riktlinjerna för den av

dem påyrkade utredningen avse alltså genomgripande ändringar i gällande

budgetordning.

Ett spörsmål av denna vittutseende innebörd synes lämpligen böra upptagas

till närmare övervägande i samband med en utredning om vilka ändringar

i för närvarande tillämpade principer för kapitalbudgetens finansiering

som påkallas vid en lösning av de med den ekonomiska politikens utformning

på längre sikt sammanhängande problem, som berörts av chefen

för finansdepartementet vid behandlingen av finansplanen i 1951 års statsverksproposition.

Eftersom det av motionärerna berörda problemkomplexet

torde kunna klart överblickas först i angivna sammanhang och då även i väsentliga

avseenden måste bli föremål för omprövning, synas skäl icke föreligga

att föregripa den kommande utredningen genom att nu föranstalta om

den av motionärerna begärda undersökningen.

Riksräkenskapsverket anser icke heller skäl föreligga för att riksdagen,

vilken så sent som år 1952 avslagit motionsvis framförda yrkanden om

jämkning av reglerna för avskrivning av investeringar, som avses med anslag

till lånefonden för bostadsbyggande och anslag till tilläggslån, skulle nu

i anledning av vad som anförts i de remitterade motionerna ändra detta sitt

ställningstagande.

1950 års budgeträttskommitté, som med hänsyn till området för sitt uppdrag

begränsat sig till att behandla första punkten i motionerna, har anfört

följande.

Frågan om sättet för finansiering av kapitalbudgetens utgifter berördes

av föredragande departementschefen vid anmälan av finansplanen för budgetåret

1951/52 (prop. 1/1951, bil. 1, sid. 17—18). Departementschefen

konstaterade, att de med frågan om målsättningen för den ekonomiska politiken

(full sysselsättning och stabilt penningvärde) förbundna problemen

vore av sådan omfattning, att de fordrade en särskild utredning, grundad

på ett icke minst ur teoretisk synpunkt djupgående studium av ämnet. Lösningen

av dessa problem måste få bestämda konsekvenser för finanspolitiken.

Utan att föregripa resultatet av en dylik utredning syntes skäl föreligga

att redan i dåvarande läge taga hänsyn härtill vid utformningen av budgetpolitiken.

Detta ställningstagande innebure i viss mån ett avsteg från de

principer för kapitalbudgetens finansiering, som dittills tillämpats. En definitiv

formell omläggning av riksstaten efter dessa principiella synpunkter

borde emellertid föregås av den åsyftade utredningen med hänsyn till den

rad av spörsmål, som här inställde sig. I avvaktan på resultaten härav kunde

måhända successiva reformer, bland annat beträffande avskrivningsprinciperna,

komma att aktualiseras och genomföras.

För att skapa en teoretisk och empirisk grundval för den sålunda bebådade

utredningen hava enligt bemyndigande av den 22 juni 1951 särskilda

sakkunniga (i951 års penningvärdeundersökning) tillkallats för verkställande

av vetenskapliga undersökningar syftande till att belysa möjligheterna

att bevara ett stabilt penningvärde i ett samhälle med full sysselsättning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då de i motionerna åsyftade

spörsmålen torde komma under övervägande vid nu berörda utredningar och

undersökningar, synas enligt kommitténs mening motionerna icke i förevarande

avseende böra föranleda några åtgärder från riksdagens sida.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

7

Utskottet. Till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret

1953/54 har Kungl. Maj :t äskat reservationsanslag å i runt tal 366,5 milj.

kronor. Härav avse 135 milj. kronor lånefonden för bostadsbyggande och

70 milj. kronor tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Avskrivningsbehovet

har i förra fallet beräknats efter 25 procent och i senare fallet

efter 100 procent. I nu berörda avseenden liksom i övrigt grundar sig Kungl.

Maj :ts förslag på hittills tillämpade avskrivningsregler.

I de båda likalydande motionerna 1:231 och 11:317 har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om tillsättandet av en

utredning med uppgift att framlägga förslag till nya mera ändamålsenliga

regler för den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar av nya statliga

kapitalinvesteringar, varvid vid utformningen av utredningens direktiv

vissa i motionerna framförda synpunkter borde beaktas. I avvaktan

på resultatet av en sådan utredning böra vidare enligt motionärernas mening

på vissa punkter provisoriska ändringar göras i de grunder som nu

tillämpas för avskrivning av investeringar i statens utlåningsfonder och

fonden för låneunderstöd. Sålunda anses investeringsanslaget till lånefonden

för bostadsbyggande böra avskrivas med allenast 12,5 procent eller med

59 375 000 kronor och investeringsanslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

med allenast 50 procent eller med 67 500 000 kronor.

Motionärerna ha därvid utgått från att nämnda investeringsanslag, i enlighet

med Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda preliminära beräkningar,

skulle komma att anvisas med respektive 475 och 135 milj. kronor.

Med hänsyn till de i propositionen nr 138 framlagda definitiva medelsberäkningarna

rörande anslagen till främjande av bostadsförsörjningen, varvid

för nu berörda ändamål äskats respektive 540 och 70 milj. kronor, har

emellertid sedermera i motionerna I: 410 och II: 524 erforderlig jämkning

skett av de belopp, varmed enligt motionärernas åsikt motsvarande avskrivningsanslag

böra anvisas. Avskrivningsanslagen ha därvid föreslagits skola

fastställas till respektive 67,5 och 35,o milj. kronor.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att nu gällande avskrivningsprinciper

fått sin huvudsakliga utformning i samband med den nya budgetordning

som beslöts vid 1937 års riksdag. En av de bärande grundtankarna

i systemet är, såsom riksräkenskapsverket framhållit, att icke räntabla investeringar

skola omedelbart avskrivas med anlitande av för ändamålet

anvisade anslag å driftbudgeten. Enligt utskottets mening är denna princip

av sådant värde för ett klart fastställande av statens förmögenhetsställning,

att densamma i görligaste mån torde böra upprätthållas jämväl för

framtiden. Motionärernas förslag, enligt vilket avskrivning av en oräntabel

investering skulle kunna fördelas över ett flertal budgetår, synes därför

vara ägnat all ingiva betänkligheter. Beaktas må därjämte atl med förevarande

spörsmål äro förbundna eu rad delvis mycket komplicerade problem,

vilka bl. a. avse sättet för kapitalbudgetens finansiering över huvud

taget. Såsom i remissyttrandena erinrats har denna fråga, vilken berörts

i 1951 års statsverksproposition, hittills icke upptagits till närmare över
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 162-

vägande med hänsyn till att vissa speciella finanspolitiska problem först

ansetts böra utredas. I detta syfte ha särskilda sakkunniga, 1951 års penningvärdeundersökning,

tillkallats. Enligt utskottets mening bör resultatet

av angivna utredning avvaktas, innan frågan om en eventuell ändring av de

hittillsvarande avskrivningsprinciperna närmare prövas. I likhet med remissmyndigheterna

finner sig utskottet därför icke kunna tillstyrka bifall

till det i motionerna I: 231 och II: 317 framförda förslaget, att en utredning

rörande den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar av nya

statliga kapitalinvesteringar redan nu tillsättes.

Med hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningsbehovet i förekommande

fall bedömes efter såvitt möjligt enhetliga och likartade grunder

anser utskottet ej heller lämpligt, att beträffande enstaka investeringsanslag

provisoriska avsteg göras från de regler som i övrigt tillämpas på förevarande

område. Härutinnan vill utskottet även erinra om att motioner

av principiellt samma innebörd som de nu behandlade väcktes jämväl föregående

år dock utan att vinna riksdagens bifall. De av utskottet i dess utlåtande

nr 192 anförda skäl som då lågo till grund för riksdagens beslut

finner utskottet alltjämt bärande. En avskrivning av de i lånefonden för

bostadsbyggande investerade medlen med allenast 12,5 procent, på sätt motionärerna

föreslagit, skulle således innebära att för denna speciella fond

ett förräntningskrav av 3,5 i stället för 4,o procent godtoges. Visserligen

torde kunna antagas, att statens faktiska upplåningskostnader f. n. något

understiga gällande normalränta, vilken enligt de i propositionen 1943: 343

angivna och av riksdagen godkända beräkningsgrunderna lägst må utgöra

4 procent. Såsom i nyssnämnda utlåtande nr 192 framhållits, avser emellertid

normalräntan att ge uttryck åt statens totala kostnader på lång sikt,

varför förhållandena under enstaka år icke rimligen kunna få påverka

fastställandet av normalräntans storlek. Det synes därför utskottet vara

välbetänkt, att enligt Kungl. Maj :ts förslag förräntningskravet i förevarande

fall bibehålies vid 4 procent. Utskottet finner även försiktigheten bjuda,

att beträffande tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet tills vidare

total avskrivning sker. Härför synas i år så mycket starkare skäl

föreligga som de hittillsvarande tilläggslåneförskotten, vilka äro räntebärande,

av Kungl. Maj :t i propositionen nr 138 föreslagits skola bestridas

från lånefonden för bostadsbyggande och således icke komma att belasta

tilläggslåneanslaget.

Av nu anförda skäl anser sig utskottet icke kunna biträda de yrkanden

som framställts i motionerna 1:231 och 11:317 samt 1:410 och 11:524

beträffande beräkningen av nu avsedda avskrivningsanslag för nästa budgetår.

Av Kungl. Maj :ts förslag i övrigt avser ett belopp å 130 000 kronor avskrivning

av det i propositionen nr 148 under fonden för låneunderstöd

äskade investeringsanslaget till lån till Margarethahemmet för vård av fallandesjuka

sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi. Med bifall

till vad utskottet i sitt utlåtande nr 98 hemställt har emellertid riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Staisutskottets utlåtande nr 162-

9

sedermera beslutat, att ifrågavarande medel skola anvisas i form av ett

bidragsanslag å driftbudgeten. Med hänsyn härtill erfordras icke för ändamålet

något särskilt avskrivningsanslag, varför en härav betingad jämkning

av Kungl. Maj :ts medelsäskanden bör ske.

I övrigt har Kungl. Maj :ts förslag icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

I. att motionerna I: 231 och II: 317, i vad de avse utredning

rörande den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar

av nya statliga kapitalinvesteringar, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och med avslag å motionerna I: 231 och II: 317 samt I: 410

och II: 524, förstnämnda motioner såvitt nu är i fråga, till

avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1953/

54 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,

nämligen

Statens utlåningsfonder:

Kronor

Socialdepartementet:

Lånefonden för bostadsbyggande............... 135 000 000

Fonden för låneunderstöd:

Socialdepartementet:

Tilläggslön till viss bostadsbyggnadsverksamhet .. 70 000 000

III. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag,

till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret

1953/54 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,

nämligen

Telegrafverkets fond:

Kommunikationsdepartementet:

Försvarsberedskap vid telegrafverket............ 1 370 000

Statens järnvägars fond:

Kommunikationsdepartementet:

Försvarsberedskap vid statens järnvägar........ 2 000 000

Statens vattenfallsverks fond:

Kommunikationsdepartementet:

Kraftöverföring från fastlandet till Gotland..... 14 000 000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Kronor

Statens allmänna fastighetsfond:

Justitiedepartementet:

Ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter 160 000

Ny ung doms anstalt för svårbehandlade......... 1 940 000

Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter

m. m............................ 200 000

Om- och tillbyggnad av förläggnings- och fritidslokaler

m. m. vid fångvårdsanstalter......... 85 000

Utrikesdepartementet:

Inköp, uppförande och istånds ätt ande av fastigheter

för utrikesrepresentationen............. 25 000

Uppförande av bostadsfastighet för tjänstemän vid

beskickningen i Oslo....................... 150 000

Uppförande av bostadsfastighet för tjänstemän vid

beskickningen i Paris...................... 400 000

Kommunikationsdepartementet:

Administrationsbyggnad inom kvarteret Fältöversten

i Stockholm........................... 37 500

Utökade lokaler för länsstyrelsen i Stockholms län 95 000

Nybyggnad för länsstyrelsen i Södermanlands län

m. m.................................... 262 500

Anordnande av centralvärmeledning i gamla semi
nariebyggnaden

i Linköping................ 40 000

Utökade lokaler för länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län................................ 75 000

Anordnande av förvaltning slokaler............. 250 000

Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål____ 62 500

Merkostnader för vissa byggnadsarbeten........ 2 500 000

Finansdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och

gränsbevakning m. m...................... 175 000

Ecklesiastikdepartementet:

Om- och tillbyggnad av landsarkivet i Göteborg .. 18 700

Nybyggnad för musikaliska akademien med musikhögskolan

................................. 450 000

Om- och tillbyggnad av fysiska institutionen vid

universitetet i Uppsala..................... 537 500

Nybyggnad för geografiska och mineralogisk-geolo
giska

institutionerna vid universitetet i Uppsala 50 000

Vissa byggnadsarbeten vid Lunds universitet .... 148 000

Vissa inredningsarbeten för zoofysiologiska institutionen

vid universitetet i Lund............ 30 000

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Om- och tillbyggnad av universitetsbiblioteket i

Lund....................................

Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet

...................................

Kårhusbyggnad vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet.................................

Utbyggnad av tekniska högskolan i Stockholm ..

Uppförande av förrådsbyggnad för vissa institutioner

vid tekniska högskolan i Stockholm......

Nybyggnader för Chalmers tekniska högskola ....

Vissa byggnadsarbeten vid folkskoleseminarierna

Vissa byggnadsarbeten vid småskoleseminarierna

Vissa byggnadsarbeten vid nomadskolorna......

Vissa byggnadsarbeten vid läroanstalterna för

blinda...................................

Vissa byggnadsarbeten vid skolorna för döva ....

Jordbruksdepartementet:

Byggnadsarbeten vid lantbrukshögskolan och statens

lanibruksförsök.......................

Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejeri
och

trädgårdsinstitut.......................

Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan........

Byggnadsarbeten vid statens centrala frökontroll
anstalt.

..................................

Byggnadsarbeten vid skog shög skolan...........

Handelsdepartementet:

Nybyggnad i Malåträsk för Sveriges geologiska

undersökning.............................

Nybyggnad för elektriskt-fysikaliska avdelningen

vid statens provningsanstalt.................

Utbyggnad av flygtekniska försöksanstalten.....

Säkerhetsanstalter för sjöfarten................

Inrikesdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

m. m....................................

Statens anstalt för fallandesjuka:

Om- och utbyggnadsarbeten.................

Utbyggande av karolinska sjukhuset...........

Vissa byggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Härnösand

...................................

11

Kronor

750 000

250 000

285 000

1 600 000

21 000

700 000

502 500

150 000

300 000

42 500

50 000

57 000

42 500

592 500

7 000

22 500

62 500

410 700

291 700

385 000

11 026 000

500 000

1 305 000

205 000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 162.

Kronor

Uppförande av tjänstebostad åt en förrådsförvaltare

vid civilförsvaret.......................... 15 000

Vissa skyddsrumsanläggningar................ 8 000 000

Försvarets fonder:

Försvarsdepartementet:

Försvarets fastighets fond:

Arméns delfond........................... 5 735 000

Marinens delfond......................... 1 975 000

Flygvapnets delfond....................... 11 775 000

Befästningars delfond...................... 69 000 000

Statens utlåningsfonder:

Ecklesiastikdepartementet:

Statens lånefond för universitetsstudier......... 2 500 000

Allmänna studielånefonden................... 6 000 000

Jordbruksdepartementet:

Kronotorparnas inventarielånefond............. 50 000

Fiskerilånefonden........................... 175 000

Fonden för låneunderstöd:

Socialdepartementet:

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier..... 500 000

Lån till anordnande av allmänna samlingslokaler 3 900 000

Ecklesiastikdepartementet:

Lån till akademiska föreningen i Lund........ 600 000

Inrikesdepartementet:

Ytterligare lån till svenska diakonsällskapet för

anordnande av ett epileptikerhem............ 117 000

Lån till Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund

u. p. a. för om- och tillbyggnad av

Fogdarödshemmet.......................... 750 000

Län till föreningen Röingegdrden u. p. a. för vissa

ombyggnadsarbeten......................... 100 000

Lån till stiftelsen Skärsbo barnhem för vissa reparationsarbeten

m. m........................ 60 000

Lån till de statsunderstödda alkoholistanstalterna

för sanering av deras ekonomi.............. 609 900

Lån till nybyqqnader vid erkända alkoholistanstalter.

...................................... 990 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162.

13

Kronor

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond:

Handelsdepartementet:

Anordnande av en bombsäker oljelagringsanlägg
ning.

.................................... 675 000

Anordnande av ytterligare en bombsäker oljelag
ringsanläggning.

.......................... 300 000

Anordnande av bombsäker smörjoljefabrik m. m. 630 000

Anordnande av lagringsutrymme för mörka

oljor...................................... 2 275 000

Stockholm den 26 maj 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Iwar Anderson, Ohlon, Leander, Pålsson, Näsström, Bergh, Hesselbom,

Einar Persson, Lundqvist, Ragnar Persson, Eric Holmqvist, Axel Andersson

och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Wallentheim, Lindholm, Staxäng, fröken Elmén, herrar

Johansson i Mysinge, Åkerström, Wedén, Jansson i Kalix, Persson i Växjö,

Hansson i Skegrie, Svensson i Alingsås och fröken Vinge.

Reservationer.

1) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Malmborg i Skövde, fröken Elmén,

herr Wedén och fröken Vinge, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionerna I: 231 och II: 317 samt I: 410 och II: 524 och att därför

dels den del av utskottets yttrande, som å s. 7 börjar med »Utskottet vill»

och å s. 8 slutar med »nästa budgetår», bort ha följande lydelse:

»De skäl som i motionerna I: 231 och II: 317 åberopats för en översyn av

gällande regler för avskrivning av nya statliga kapitalinvesteringar finner

utskottet bärande. En särskild olägenhet med nuvarande system torde vara,

att detsamma genom sin många gånger schematiska utformning försvårar

en anpassning efter växlande finanspolitiska förhållanden. De i ärendet hörda

remissmyndigheterna ha heller icke i princip bestritt, att en närmare

prövning av den av motionärerna aktualiserade frågan kan vara påkallad,

men samtidigt har hävdats att dessförinnan vissa andra spörsmål böra vara

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 162-

klarläggande utredda. Härutinnan har hänvisats till det uppdrag som anförtrotts

1951 års penningvärdeundersökning. Även om det resultat vartill denna

undersökning må komma blir av betydelse för bedömningen av förevarande

problem, kan utskottet dock icke finna att den av remissmyndigheterna

åberopade omständigheten skulle utgöra något hinder mot ett omedelbart

tillsättande av en utredning rörande avskrivningsfrågorna, särskilt

som penningvärdeundersökningen beräknas komma att slutföra sitt uppdrag

under loppet av innevarande år. Erinras må att med avskrivningsfrågorna

äro förbundna en rad problem av företrädesvis teknisk natur, vilka

lämpligen kunna upptagas till förberedande behandling, innan de infogas

i ett större finanspolitiskt sammanhang. Utskottet tillstyrker därför motionärernas

nu behandlade förslag och anser de i motionerna anförda synpunkterna

böra bli vägledande för uppläggningen av den sålunda förordade utredningens

arbete.

Utskottet delar även motionärernas uppfattning, att utan hinder av en sådan

utredning redan nu ett något ändrat avskrivningsförfarande bör tilllämpas

med avseende på investeringsanslagen till lånefonden för bostadsbyggande

och till tilläggslån till vass bostadsbyggnadsverksamhet.

De lån som utlämnas från lånefonden för bostadsbyggande löpa f. n. med

en ränta av 3 procent. Frågan gäller sålunda här närmast, i vad mån med

hänsyn till statens faktiska upplåningskostnader den påräkneliga underförläntningen

kan anses vara av sådan storlek, att för full förräntning av fondkapitalet

avskrivningen bör bestämmas med utgångspunkt från ett förräntningskrav

av 3,5 eller av 4,o procent. Sistnämnda procentsats motsvarar den

s. k. normalränta som Kungl. Maj :t jämlikt riksdagens år 1943 lämnade

bemyndigande fastställt för lån från statens utlåningsfonder under budgetåren

1944/53. Den medelränta som enligt i propositionen 1943: 343 angivna

beräkningsgrunder ligger till grund för normalräntans fastställande har

emellertid, även om därtill lägges den fjärdedels procent som anses erforderlig

för täckning av förvaltningskostnader och normal kreditrisk, icke för

något aktuellt budgetår nått en nivå av 4 procent. Av riksgäldskontorets senaste

årsbok framgår, att den effektiva medelräntefoten å emitterade statsobligationer

under de tio budgetåren 1942/53 utgjort 2,98 procent. Med förenämnda

tillägg innebär detta en faktisk normalränta av 3,23 procent. En betryggande

säkerhetsmarginal måste därför anses vara för handen, även om,

såsom i motionerna I: 231 och II: 317 förordats, förräntningskravet i förevarande

fall sänkes till 3,5 procent. Något formellt hinder mot att så sker

föreligger ej heller. I sin skrivelse nr 487 framhöll nämligen 1943 års riksdag,

att det Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att fastställa normalräntan

till lägst 4 procent självfallet endast skulle gälla i den mån ej riksdagen

för visst budgetår annorlunda beslöte.

Vad tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet därefter angår vill

utskottet erinra om att tidigare utlämnade lån, i enlighet med vad i propositionen

nr 138 förutsatts, åtminstone i viss utsträckning skola för framtiden

förräntas och amorteras. Med hänsyn härtill synes i förevarande fall en total
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162

15

avskrivning knappast kunna anses vara motiverad. En rimligare avvägning

torde vara att, på sätt förordats i motionerna I: 231 och II: 317, avskrivning

sker med allenast 50 procent. Vid detta sitt ställningstagande har utskottet

i likhet med motionärerna beaktat, att de av Kungl. Maj :t för fonden för

låneunderstöd äskade avskrivningsanslagen jämte övriga kapitalmedel uppgå

till ett sammanlagt belopp som med drygt 9 milj. kronor överstiger den

för de beräknade låneanspråkens tillgodoseende erforderliga summan. Något

sakligt skäl för att de för nämnda fond avsedda avskrivningsmedlen skola

utnyttjas för finansieringen av investeringar i andra fonder föreligger ej

enligt utskottets mening.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser sig utskottet böra tillstyrka

att nu ifrågavarande avskrivningsanslag, i enlighet med det jämkade

förslag som framlagts i motionerna I: 410 och II: 524, anvisas med respektive

67,5 och 35,o milj. kronor.»

dels ock utskottets hemställan under I. och II. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 231 och

II: 317 såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville tillsätta en utredning rörande

den budgetmässiga behandlingen av avskrivningar av nya

statliga kapitalinvesteringar enligt av utskottet angivna grunder;
II.

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

och motionerna I: 231 och II: 317, såvitt nu är i fråga,

samt med bifall till motionerna 1:410 och 11:524, till avskrivning

av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1953/54

i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,

nämligen

Statens utlåningsfonder:

Socialdepartementet:

Lånefonden för bostadsbyggande .....

Kronor

67 500 000

Fonden för låneunderstöd:

Socialdepartementet:

Tilläqqslån till viss bostadsbgqqnadsverksamhet

................................... 35 000 000»

2) av herrar Bergh, Lundqvist, Skoglund i Doverstorp och Staxäng.

587477. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition s. 2 i texten