Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av pensionerna åt vissa f. d. arbetare vid vågväsendet.
1953-11-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:174, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av pensionerna åt vissa f. d. arbetare vid vågväsendet.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 174.
Kr 174.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av pensionerna
åt vissa f. d. arbetare vid vågväsendet.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lage Svedberg in. fl. (I: 81) och den andra inom andra kammaren av herr
Jonsson i Järvsand (II: 107), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
de enligt kungörelsen nr 491/1947 utgående beloppen för pensioner till vissa
f. d. arbetare vid vägväsendet måtte fr. o. m. den 1 juli 1953 höjas till följande:
om anställningstiden understiger 20 år 1 368 kronor, om anställningstiden
uppgår till 20 men ej 25 år 1 740 kronor, samt om anställningstiden
uppgår till 25 år eller mera 2 136 kronor.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen I: 81 följande:
Jämlikt Kungl. Maj :ts kungörelse den 22 juni 1944 (nr 502) bereddes
möjlighet för pensionering under vissa förutsättningar av sådana f. d. arbetare
vid vägväsendet, vilka före den 1 januari 1944 varit anställda hos vägdistrikt
och sedermera vunnit anställning hos vägförvaltning efter fyllda 60
år, således efter den levnadsålder, som enligt då gällande tjänstepensionsreglemente
var den högsta vid vilken arbetare kunde bli underkastad reglementet.
Enligt åberopade kungörelse kunde pension utgå jämväl till sådan hos
vägdistrikt år 1943 anställd arbetare, född före den 1 januari 1884, vilken
kvarstått i anställning till 1943 års utgång eller ock under detta år permitterats
på grund av arbetsbrist. Pensionens årsbelopp fastställdes till 708
kronor vid en anställningstid av 15—20 år, 900 kronor vid 20—25 år och
1 104 kronor vid 25 år eller mera. Enligt kungörelse den 31 maj 1946 (nr
463) höjdes beloppen till resp. 768, 984 och 1 212 kronor att gälla fr. o. m.
den 1 juli 1946. Slutligen föreskrevs i kungörelse den 30 juni 1947 (nr 491),
vilken nu gäller, att beloppen fr. o. m. den 1 juli 1947 skulle utgöra resp.
996, 1 272 och 1 560 kronor.
Enligt här nämnda författningar är föreskrivet, att inga tilläggsförmåner
(rörligt tillägg) må utgå på angivna belopp. Som följd härav är de nu utgående
beloppen precis desamma som de, vilka trädde i kraft den 1 juli 1947.
Med hänsyn till den kraftiga stegring i levnadskostnaderna, vilken skett sedan
dess, har dessa pensioners realvärde minskat med omkring 30 %.
Bestämmelsen om att inget rörligt tillägg skall utgå på dessa pensioner
torde ha tillkommit mot den bakgrunden, att pensionsfrågan för dessa s. k.
överåriga arbetare i sin helhet ansetts höra ordnas efter mera summariska
linjer. Såväl ur skälighetssynpunkter som med hänsyn till frågans sakliga
sammanhang med de vid en jämförelse näraliggande reglementspensionerna
måste tiden nu anses vara inne för en reglering av de överårigas pensioner.
Det må då först anföras, att vid bestämmelsens tillkomst torde det väl icke
ha avsetts, att de år 1947 bestämda beloppen skulle för all framtid gälla oavsett
så kraftiga kostnadsstegringar som dem vilka verkligen ägt rum. Vidare
har de under ax-betarpensionsreglementet sorterande arbetarna — däribland
Statsutskottets utlåtande nr 174.
15
f. d. vägstyrelsearbetare, vilka före 60 levnadsår hunnit kvalificera sig för
inträde under reglementet efter vunnen statsanställning — på sina grundpensioner
fått samma rörliga tillägg som gäller för statens tjänstemän på löneplan.
Reglementspensionerna utgår således fr. o. m. 1952 med 153 % av
grundbeloppet, jämfört med 112 % den 1 juli 1947. Sistnämnda pensioner
har sålunda under denna tid ökat med 37 % — medan de »överåriga» under
samma period icke fått någon ökning alls på sina pensioner. Denna motsättning
är förklarligt nog svårförståelig för berörda arbetare särskilt i sådana
fall, då vederbörandes ålder varit kanske blott något högre än för arbetskamrater,
som före fyllda 60 år hann komma in under reglementet och vilkas
anställningstider i det allmänna vägväsendets tjänst ofta icke är längre än
vad fallet är för de »överåriga».
Betraktas frågan ur skälighetssynpunkt och med hänsyn till vad nu senast
anförts i fråga om reglementspensionerna, torde det få anses fullt befogat,
att den relation, som år 1947 fanns mellan dessa pensioner och den summariska
s. k. vägarbetarpensionen, nu återställes. Det synes jämväl böra framhållas,
att rörligt tillägg utgår icke blott på reglementspensioner utan även
på de pensioner, vilka utgår enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 490)
om pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Sistnämnda pensioner
avser arbetare, vilka för pensionerna får tillgodoräkna endast egentlig
statstjänst, men det må anmärkas, att den tid, som enligt den summariska
vägarbetarpensionen får tillgodoräknas till följd av anställning hos vägstyrelse,
reellt — med hänsyn till statens dominerande andel i vägväsendets
kostnader redan under vägstyrelsernas tid — i här förevarande sammanhang
bör likställas med statsanställning.
Antalet arbetare, som under åren 1944—1952 erhållit pension enligt kungörelsen
nr 502 år 1944 och dess efterföljare nr 491 år 1947, uppgår till omkring
550. Härav blev närmare 400 beviljade åren 1944—1945, medan antalet
nya pensionsfall för de därefter följande åren varit betydligt mindre, och
det torde likaledes kunna sägas, att det antal arbetare, som enligt gällande
bestämmelser kan få här avsedd pension men ännu icke fått dylik, torde
vara ganska ringa. Med hänsyn till den naturliga avgången torde därför frågan
f. n. icke gälla mera än omkring 500 arbetare, ett antal som successivt
kommer att minska. Dessa pensionärer lever säkerligen i de allra flesta fall
i små omständigheter och är i stort behov av en pensionshöjning enligt ovan
angivna linjer. Med hänsyn härtill och till det relativt begränsade antal arbetare,
som saken avser, synes belastningen å statsfinanserna ej heller kunna
anses bli större än vad som, med hänsyn till motiven för och betydelsen
av en pensionsförbättring för de enskilda f. d. arbetarna, må anses rimlig.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens
pensionsanstalt och statskontoret.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har tillstyrkt bifall till motionerna, då
härigenom den relation, som år 1947 rådde mellan pensionsbeloppens storlek
enligt kungörelserna nr 490 och 491/1947, komme att återställas.
Statens pensionsanstalt har anfört följande.
Enligt vad pensionsanstalten inhämtat, pågår för närvarande inom statskontoret
utredning av frågan om beredande av rörligt tillägg å sådana pensioner,
med vilka hittills icke följt tilläggsförmåner av något slag. Utredningen
omfattar även de i motionerna åsyftade vägarbetarpensionerna ävensom
vissa därmed jämförliga pensioner, som beviljats av Kungl. Maj :t med
16
Statsutskottets utlåtande nr 174.
stöd av riksdagens enligt skrivelse 1945:219 lämnade bemyndigande. I betraktande
härav synas motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Statskontoret har anfört följande.
I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den allmänna
väghållningen på landet vidtogos olika åtgärder för pensionering av
sådana anställningshavare — såväl tjänstemän som arbetare — hos de förutvarande
vägdistrikten, som antingen blevo övertaliga genom vägförstatligandet
eller som övergingo i statstjänst i anställning utan pensionsrätt. De föreliggande
motionerna ha avseende å den övertaliga arbetarpersonal, som tillförsäkrats
pension jämlikt bestämmelserna i kungörelserna 1944: 502 (ändrad
1946: 463) och 1947: 491, och åsyfta förbättring av dessa pensioner med
hänsyn till att de ej äro förenade med rörliga tilläggsförmåner. Såsom den
efterföljande redogörelsen utvisar förutsätter den pensionering genom statens
försorg, som ordnades för vägdistriktens övertaliga personal, att tillläggsförmåner
regelmässigt ej skola utgå i andra fall än där särskild utfästelse
av vägdistrikt härom föreligger. Frågan om en reglering av arbetarpensionerna
kan därför ej bedömas fristående utan bör prövas med beaktande
av pensionsläget för vägväsendets övriga förutvarande anställningshavare.
Statskontoret har därför funnit det påkallat att lämna en redogörelse
för de pensioneringsgrunder, som fastställts för vägdistriktens personal.
Hos de förutvarande vägdistrikten förekom ordnad pensionering i princip
endast för den tekniska personalen — vågmästare, schaktmästare m. fl. Endast
i mycket begränsad utsträckning hade pensionsförhållandena ordnats
för arbetarpersonalen. Vad gällde den tekniska personalen förefanns möjlighet
till anslutning till statens pensionsanstalt, varav vissa vägdistrikt hade
begagnat sig. Andra distrikt hade tecknat pensionsförsäkring i enskilda pensionsinrättningar,
främst Svenska personal-pensionskassan, eller genom inbetalning
till pensionsstyrelsen tillförsäkrat vederbörande anställningshavare
pension från pensionsförsäkringsfonden. Även förekom att vägdistrikt ordnat
pensionering i egen regi genom utfästelser om pension vid uppnåendet av
viss angiven levnadsålder. Denna senare pensioneringsform hade främst avseende
å arbetarpersonalen. Dylika av vägdistrikten utfästa pensioner eller
i samband med avgång ur tjänst beslutade understöd hade börjat utgå redan
före vägförstatligandet. Uppkommande kostnader för pensioneringen finge
vad gällde den tekniska personalen inräknas i det kostnadsunderlag, som lädes
till grund för bestämmandet av statsbidragen till distriktens vägunderhåll.
Utbetalningen av de redan utgående pensionerna och understöden övertogs
vid vägförstatligandet den 1 januari 1944 av statskontoret. Rörliga tillläggsförmåner
å pensionerna blevo författningsenligt garanterade endast
vad gällde pensioner från statens pensionsanstalt. Sådana tilläggsförmåner
ifrågakomma således icke å de pensioner, som enligt vad ovan framhållits
utgå på grund av försäkringar, tecknade i enskilda pensionsinrättningar och
i pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring.
Statsövertagandet av vägväsendet medförde i pensionshänseende för sådan
personal hos de förutvarande vägdistrikten, som ej erhållit pensionsberättigande
anställning i statens tjänst, att staten åtog sig att fullgöra de pensionsförpliktelser
som ålegat eller kommit att åligga vägdistrikten om dessa fått
fortbestå. Härifrån gjordes emellertid vissa undantag.
Beträffande arbetarpersonalen beslöts sålunda av 1944 års riksdag, att pension
skulle utgå dels till sådan arbetare hos vägdistrikten som efter fyllda
Statsutskottets utlåtande nr 174.
17
60 år vunnit mera stadigvarande arbetaranställning vid vägförvaltning, dels
ock till arbetare, som var född före den 1 januari 1884 samt kvarstått i anställning
hos vägdistrikt till 1943 års utgång eller permitterats på grund av
arbetsbrist under år 1943 och sedermera ej vunnit arbetaranställning i den
statliga vägorganisationen. Närmare bestämmelser om pensioneringen meddelades
i kungörelsen 1944: 502. De i kungörelsen bestämda understödsbeloppen
sattes i viss relation till pensionsbeloppen för manlig arbetare i 1942
års summariska arbetarpensionskungörelse. Å vägarbetarpensionerna utgå ej
rörliga tilläggsförmåner, vilket motiverats av att ifrågavarande arbetare antingen
allenast kort tid eller ock ej alls innehaft anställning i statens tjänst
(prop. 1944: 260). Såsom erinrats i motionerna ha pensionsbeloppen i 1944
års kungörelse förhöjts genom kungörelserna 1946: 463 och 1947: 491, vilken
sistnämnda kungörelse, som ersatt 1944 års författning, alltjämt gäller. 1947
års pensionsbelopp motsvara pensionsbeloppen i 1946 års författning förhöjda
i samma grad som pensionerna enligt 1947 års summariska arbetarpensionsbestämmelser
i förhållande till 1946 års motsvarande bestämmelser.
De ursprungligen enligt 1944 års kungörelse beviljade pensionerna ha successivt
uppräknats till de genom 1946 och 1947 års kungörelser fastställda pensionsbeloppen.
Antalet enligt angivna kungörelser utgående pensioner utgör
enligt uppgift från statens pensionsanstalt för närvarande 437 stycken.
Pension, som på grund av tidigare anställning hos vägdistrikt tillkommer
i anledning av vägförstatligandet övertalig tjänsteman, kunde under vissa
villkor utfyllas av statsmedel. Vid förtidsavgång kunde sålunda pension
uppbringas till belopp, som skolat utgå om anställningen ej upphört före
pensionsåldern. Vidare kunde vid förtidsavgång oavkortad pension utgå även
under tiden mellan anställningens upphörande och pensionsåldern.
Pensionsfrågan för sådana övertaliga tjänstemän hos vägdistrikt, vilka
dessa ej utfäst sig att pensionera, underställdes riksdagens prövning i varje
särskilt fall. Åren 1944 och närmast följande år har sålunda pension beviljats
ett antal vägstyrelsetjänstemän — såväl teknisk personal som förvaltningspersonal.
Även har förekommit att riksdagspension tillerkänts arbetare, som
ej kunnat ifrågakomma för pension jämlikt kungörelsen 1944:502. I samband
med pensionsprövningen blev frågan om rörliga tilläggsförmåner borde
utgå på pensionerna föremål för särskilt övervägande (prop. 1944: 261 s. 2,
riksd. skr. 355). Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde härutinnan följ
ande:
»De i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens den 14 maj 1937 utfärdade allmänna
normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal angivna
högsta beloppen för ålderspension åt den tekniska personalen voro fastställda
att överensstämma med de pensionsunderlag, som då gällde för motsvarande
statliga befattningshavare, varvid uppräkning skett av beloppen med
hänsyn till å statliga pensioner utgående dyrtidstillägg. På grund härav bör
i överensstämmelse med vad styrelsen i tidigare liknande fall ock föreslagit
med pensionen icke följa tilläggsförmåner. I detta sammanhang vill styrelsen
erinra, att dyrtidsförmåner icke utgå å de pensioner, som kunna tillkomma
anställningshavare hos vägdistrikt på grund av pensionsförsäkring
i enskilda pensions- och försäkringsinrättningar. Likaledes omfattar i de
fall, där vägdistrikt utfäst sig att självt pensionera anställningshavare, utfästelsen
regelmässigt ej tilläggsförmåner. Då de pensioner åt förutvarande
befattningshavare hos vägdistrikten, varom framställning nu göres hos riksdagen,
utmätts enligt samma grunder, som tillämpats vid bestämmandet av
pensionerna från de enskilda pensionsinrättningarna samt de av vägdistrikten
utfästa pensionerna, kan beviljandet av dyrtidsförmåner å riksdagspensionerna
komma att medföra krav på dyrtidskoinpensation från övriga
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 172—171.
18
Statsutskottets utlåtande nr IT fr.
nämnda pensionstagare. Eu nedsättning av de föreslagna riksdagspensionsbeloppen
i syfte atl låta tilläggsfönnåner utgå å de reducerade beloppen
torde, om nedsättningen göres med belopp, som helt motsvarar nu utgående
dyrtidsförmåner, vid fallande levnadskostnadsindex komma att föra med
sig, att dessa pensionstagare råka i sämre ställning än övriga förenämnda
pensionstagare. Om dyrtidsförmåner anses böra utgå å här ifrågavarande
riksdagspensioner, vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vill förorda,
böra alltså pensionerna endast nedsättas med belopp, som motsvarar
viss del, förslagsvis hälften, av de nu utgående dyrtidsförmånerna.»
Föredragande departementschefen ansåg övervägande skäl tala för myndigheternas
uppfattning, att några rörliga tilläggsförmåner icke borde utgå
å ifrågavarande pensioner. Departementschefens uttalande, som godkändes
av Kungl. Maj :t föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.
Vid den år 1947 med stöd av kungörelsen nr 657 samma år genomförda
regleringen av äldre pensioner uppräknades även de av vägdistrikten utlastade
eller av statsmakterna beslutade pensioner, som av statsmedel utgingo
till förutvarande tjänstemän vid vägdistrikten. Av riksdagen beslutade
pensioner förhöjdes sålunda med 10 procent. Samma förhöjning kom
även sådana av vägdistrikten tidigare utgivna pensioner till del, som voro
förenade med rörlig tilläggsförmån, samtidigt som denna senare förmån
bestämdes atl utgå enligt de för statliga pensioner gällande grunderna.
Även de av statsmedel bekostade pensioner, som utgivits till utfyllnad av
pension från enskild pensionsinrättning, uppräknades i fråga om grundlormåner
med ovannämnda procenttal. Från vägdistrikten övertagna pensioner
och understöd, som ej voro dyrtidskompenserade, förhöjdes även i
motsvarande grad och blevo därjämte i fortsättningen tillförsäkrade rörliga
tilläggsförmåner enligt nyssnämnda grunder. Beträffande sistnämnda pensioner
må framhållas, att de ej voro bestämda efter enhetliga grunder samt
att de regelmässigt utgingo med små belopp. Hithörande av statskontoret
utbetalade pensioner till förutvarande anställningshavare vid vägväsendet
uppgår för närvarande till ett trettiotal.
Den betydande stegring av levnadskostnaderna, som successivt inträtt
sedan 1947 års pensionsreglering, har självfallet i hög grad minskat värdet
av de pensioner, som ej varit dyrtidskompenserade. Pensionerna ha därigenom
ej längre blivit av den betydelse för pensionstagarnas försörjning, som
varit avsedd vid tidpunkten för deras beviljande. Statskontoret finner det
skäligt att samtliga här avsedda, ej dyrtidsreglerade, av statsmedel utgående
pensioner bliva föremål för viss uppräkning med hänsyn till berörda
förhållande. Vid avvägningen av en sådan uppräkning synes emellertid böra
beaktas att de pensioner, som grunda sig på enskild pensionsförsäkring
eller på anslutning till pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring,
ställts åt sidan redan vid tidigare pensionsregleringar och ej heller nu lära
böra bliva föremål för en motsvarande reglering. Vidare bör avseende även
fästas vid det förhållandet, att flertalet av de för eu förmånsförbättring
avsedda pensionstagarna redan uppnått 67 års ålder och alltså äro berättigade
till folkpension. Av de 437 f. d. vägarbetare, som i denna egenskap
uppbära pension av statsmedel, ha sålunda ej mindre än 432 nått angivna
ålder. Med hänsyn till det betydande tillskott till ålderdomsförsörjningen,
som folkpensionen numera utgör, synes det befogat att vid bestämmandet
av storleken av den förordade pensionsförbättringen låta folkpensionsförmånen
inverka. Statskontoret har vid sitt övervägande stannat för att föreslå,
att förhöjningen av pensionerna begränsas till 25 procent. De i kungörelsen
1947:491 angivna pensionsbeloppen skulle i så fall med sedvanlig
avrundning höjas till för anställningstid understigande 20 år 1 248 kro
-
Statsutskottets utlåtande nr 174.
19
nor, uppgående till 20 men ej 25 år 1 596 kronor och vid anställningstid om
25 år eller mera 1 956 kronor varjämte de nu utgående pensionsbeloppen
skulle utbytas mot motsvarande förhöjda belopp. Å övriga pensioner till förutvarande
anställningshavare inom vägväsendet skulle förhöjningen utgöra
25 procent dock med jämkning uppåt till närmaste med 12 jämnt delbara
tal.
I detta sammanhang vill statskontoret erinra, att av ämbetsverket utbetalas
ytterligare ett antal pensioner, vilka ej äro förenade med rörliga förmåner.
Flertalet av dessa pensioner äga samband med statens övertagande
av enskild verksamhet eller företag, eller nedläggandet av sådant företag
vid förstatligandet av viss verksamhet och ha beviljats åt sådana inom verksamheten
sysselsatta befattningshavare, som ej ifrågakommit för anställning
hos staten. Vidare har ej dyrtidsreglerad pension beviljats åt anställningshavare
inom statligt verksamhetsområde, vilka tidigare ej innehaft direkt
statlig anställning. Den beviljade förmånen har i dessa senare fall utgjort
utfyllnad av pension, som tillförsäkrats anställningshavaren av den
förra huvudmannen. Slutligen förekomma fall där understöd beviljats såsom
ersättning för förlorad bisyssla respektive för till statsverket överlåten
egendom.
De pensioner, som äga samband med statsövertagen verksamhet, avse
f. d. anställningshavare vid Salsåkers sågverk, Såtenäs egendom och Wiads
egendom.
Vad beträffar pensionerna till förutvarande personal vid Salsåkers sågverk
ha statsmakterna år 1944 (prop. 1944:222, riksd. skriv. 601) beslutat
att till arbetare, som varit anställd minst 20 år vid sågverket och som, då
frågan om företagets avveckling var aktuell, fyllt 50 år, skall utgå årligt understöd
med 600 kronor, med tillägg i förekommande fall med 204 kronor
för hustru. För änka efter ersättningsberättigad arbetare utgör understödet
408 kronor för år. Ersättningarna skola utgå till uppnådda 67 levnadsår
eller den tidpunkt dessförinnan, då folkpension kan ha erhållits. Till vissa
arbetare skall utgå årligt understöd av 240 kronor efter fyllda 67 år. Med
understöden skulle ej följa några rörliga tilläggsförmåner. Till Salsåkersarbetarna
utgående pensioner ha ej blivit föremål för uppräkning i samband
med förenämnda pensionsregleringar åren 1946 och 1947. Antalet pensionerade
arbetare utgör för närvarande 15 stycken varjämte utgå 9 stycken
hustrutillägg. Endast en änkepension förekommer.
Med anledning av propositionen 1945: 101 (p. 2) medgav riksdagen, att
vissa understödstagare vid Såtenäs egendom i Tuns socken fingo i enlighet
med statens åtagande vid förvärvet av egendom från och med den 1 juli
1945 under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd å för envar
840 kronor, varå dyrtidstillägg icke skulle utgå. Vid statsövertagandet åtnjöto
understödstagarna utöver förmånen av fri bostad och nyttjanderätt
till potatisland kontant ersättning med kronor 832: 50 för år, för vilken kontanta
ersättning — avrundad till 840 kronor — statsverket alltså hade att
svara för framtiden. Antalet understödstagare uppgår för närvarande till 4
stycken.
I enlighet med vad som förutsatts vid statens övertagande av egendomen
Wiad — sedan den 1 januari 1950 utnyttjad såsom försöksgård under lantbrukshögskolans
förvaltning — har Kungi. Maj :t genom beslut den 11 maj
1951 medgivit, att tre överåriga arbetare vid för söksgården med lång tjänstetid
finge från det de lämnat sin anställning uppbära årlig pension under
sin återstående livstid, tvenne med 1 560 kronor för envar samt den återstående
med 1 272 kronor. Å pensionerna skulle ej utgå rörliga tilläggsförmåner.
Till förebild för pensioneringen ha tjänat bestämmelserna i den
20
Statsutskottets utlåtande nr 17b.
förut berörda kungörelsen 1947:491 angående pensionering av vissa f. d.
arbetare vid vägväsendet.
Övriga hithörande här ej särskilt redovisade pensioner, som utbetalas av
statskontoret, utgöra endast 5 stycken.
Det synes skäligt att även här avsedda ej dyrtidsreglerade pensioner förhöjas
efter samma grunder, som förordats beträffande pensionerna åt de
förutvarande anställningshavarna vid vägväsendet. Regleringen bör dock
endast avse pensioner, som ha karaktären av tjänste- och familj epensioner.
Från regleringen böra alltså undantagas i det föregående angivna pensioner,
som ul göra ersättning för förlorad bisyssla respektive vederlag för överlåten
egendom.
Statskontoret får i anslutning till det anförda förorda att statsutskottet
måtte föreslå riksdagen lämna Kungl. Maj :t bemyndigande att i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan angivna grunder meddela bestämmelser om
reglering av sådana av statsmedel utgående pensioner, vilka icke förenats
med rörlig tilläggsförmån.
Förteckning över hithörande av statskontoret utbetalade pensioner kommer
att överlämnas till civildepartementet.
Enligt vad statskontoret under hand inhämtat från statens affärsverk
förekomma ett ringa antal ej dyrtidsreglerade pensioner inom postverket
och statens vattenfallsverk.
Utskottet. Såsom av redogörelsen framgått, är de i motionerna avsedda
vägarbetarpensionerna inte förenade med rätt till rörliga tilläggsförmåner.
Den stegring av levnadskostnaderna, som inträtt sedan pensionsbeloppen
fastställdes, har emellertid självfallet avsevärt minskat pensionernas realvärde.
Detsamma gäller även en del andra i statskontorets utlåtande berörda
pensioner, som inte varit dyrtidskompenserade. Utskottet är av den uppfattningen
att ifrågavarande pensioner —- såväl de i motionerna avsedda som
jämväl övriga här åsyftade, av statsmedel utgående pensioner — bör bli
föremål för en skälig uppräkning.
Utskottet vill i anslutning till det sagda förorda att riksdagen lämnar
Kungl. Maj :t bemyndigande att besluta om en uppräkning av dels de i motionerna
avsedda vägarbetarpensionerna, dels ock de i statskontorets utlåtande
omförmälda pensionerna åt vissa f. d. anställningshavare vid Salsåkers
sågverk, Såtenäs egendom och Wiads egendom, dels de övriga av
statskontoret utbetalade pensioner som beviljats anställningshavare inom
statligt verksamhetsområde, vilka tidigare ej innehaft direkt statlig anställning,
dels ock de i statskontorets utlåtande berörda pensionerna inom
postverket och statens vattenfallsverk. Därest det skulle visa sig att ytterligare
några pensioner av samma typ som de här redovisade förekommer
vid någon eller några statliga verksamhetsgrenar, torde det få ankomma på
Kungl. Maj :t att inom ramen för det föreslagna bemyndigandet besluta om
uppräkning jämväl av dessa pensioner.
Vad härefter angår frågan om storleken av den pensionsförbättring, som
skäligen bör ifrågakomma, anser utskottet för sin del, med instämmande i
de av statskontoret anförda synpunkterna, att förhöjningen av pensionerna
bör begränsas till 25 procent. De förhöjda pensionerna synes böra få utgå
räknat från och med den 1 juli 1953.
Statsutskottets utlåtande nr t74.
21
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:81 och
11:107, bemyndiga Ivungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet förordat, meddela bestämmelser
om reglering av sådana av statsmedel utgående pensioner,
vilka icke förenats med rörlig tilläggsförmån.
Stockholm den 17 november 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 172.
537804. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:405 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tryckning och utdelning i folkskolorna av Förenta Nationernas förklaring cm de mänskliga rättigh a1 i texten