Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av utbildningsjrågan för vårdpersonal vid olika anstal fPT

1953-12-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:199, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av utbildningsjrågan för vårdpersonal vid olika anstal fPT

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

1

Nr 199.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av

utbildningsjrågan för vårdpersonal vid olika anstal
fPT
(3:e

avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fru Lindström m. fl. (I: 214) och den andra inom andra kammaren av fru

Eriksson i Stockholm m. fl. (II: 307), har hemställts, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös utredning av utbildningsfrågan

för anstaltspersonal med sikte på en samordning av utbildningen

för personal inom olika vårdområden.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får

utskottet hänvisa till motionen II: 307.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, medicinalstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning avgivit

yttranden. Utskottet har vidare hemställt om och mottagit yttranden

över motionerna från styrelserna för svenska landstingsförbundet och

svenska stadsförbundet.

Medicinalstyrelsens yttrande bifogas detta utlåtande (Bilaga).

Överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört följande.

Överstyrelsen delar de av motionärerna framförda synpunkterna beträffande

nödvändigheten av utbildning av det stora antal personer som på

olika slag av anstalter och i många olika former handha omvårdnaden av

dem, som äro på ett eller annat sätt handicapade. Särskilt vill överstyrelsen

understryka motionärernas mening att de, som ha fallenhet för detta slag

av arbete, bli avgjort bättre rustade för sina uppgifter genom en god utbildning.

För att på bästa sätt tillgodose olika anstalter med välskolad personal

är vårt yrkesutbildningsväsen i behov av en stark utbyggnad av skolor

och kurser på olika platser i landet. Att endast en anstalt skulle kunna

tillgodose all den utbildning, som i motionerna nämnes, måste anses uteslutet,

och all erfarenhet tyder också på att elevrekrytering stimuleras genom

en spridning av utbildningsmöjligheterna.

Under överstyrelsens inseende stå redan ett antal utbildningskurser,

som visserligen i första hand äro avsedda för utbildning av personal till

sådana skolinternat som t. ex. vid centrala verkstadsskolor, folkhögskolor,

lantmannaskolor m. fl., men överstyrelsen har sig bekant, att en hel del

av de utbildade gå till arbete av det slag, varom här är fråga och särskilt

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 saml. Nr 199.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 199.

till ungdomsvårdsskolorna. Om utbildningskapaciteten vore större än för

närvarande, skulle ett större antal kunna stå till förfogande för vårdanstalter

av olika slag. Detta gäller särskilt internatföreståndarinnorna.

Dessa utbildas vid två skolor i landet (Västkustens ungdomsskola i Ljungskile

och Västerbottens läns landstings kvinnliga yrkes- och verkstadsskola

i Umeå) i en 44 veckors kurs och till ett antal av 30—35 per år. Det är

nu sex år sedan denna utbildning startades och ansökningarna till kurserna

ha ständigt ökats. Vid senaste intagning av elever hösten 1952 måste cirka

75 sökande avvisas.

Med kännedom om hur lätt internatföresländarinnorna placeras efter

avslutad kurs är det ett önskemål för överstyrelsen, att flera dylika kurser

komma till stånd. Att så ej kunnat ske, trots att ansträngningar gjorts,

har flera orsaker. Kommuner äro cj benägna att starta dylik utbildning,

då de ej ha användning för så många befattningshavare av detta slag, att

en fortlöpande utbildning är erforderlig. Det kan däremot sägas vara en

lämplig uppgift för t. ex. ett landsting, och en del av dessa ha också varit

inne på tanken att starta skolor liknande den i Umeå. Ett krav, som därvid

måste fyllas, är att kursen skall vara förlagd till ett välordnat internat.

Genom tillskapande av flera skolor av detta slag skulle kvinnor med fallenhet

för vårdnadsuppgifter i större utsträckning än som nu sker kunna

tillrådas att söka sig till dessa skolor.

Genom vissa smärre kompletteringar av kursplanerna samt praktikanttjänstgöring

vid anstalter av olika slag, skulle denna kurstyp utmärkt väl

kunna lämpa sig även för blivande vårdpersonal på en rad av de anstalter,

som nämnas i motionerna. Det måste ur flera synpunkter anses som en

stor fördel, om de anställda ha olika möjligheter att välja arbetsmiljö.

En utbildning, som står denna nära och som likaledes skulle kunna utnyttjas

för utbildning av viss vårdpersonal, är kursen för utbildning av

hemföreståndarinnor. Det finnes för närvarande en sådan anordnad av

Stockholms stads skolor för yrkesundervisning. Kursen pågår 33 veckor

och är avsedd för 15 elever. Också till denna kurs söka långt flera än som

kunna tagas emot och hemföreståndarinnor vinna lätt anställning på internat

och andra platser med hushåll av vanligen mindre omfattning än de,

där nyssnämnda ha sin verksamhet.

Bland de hemvårdarinnor (hemsystrar), som lämna den sociala hemhjälpen,

söka sig en del till ålderdomshem som föreståndarinnor. Särskilt

de, som ha utbildning frän hemsysterskolorna, måste anses vara väl skickade

härför. Det är också förklarligt om en och annan efter en del slitsamma

år i den sociala hemhjälpens tjänst känner behov av ett mera fast

arbete som t. ex. vid ett ålderdomshem. Under överstyrelsens inseende

finnas 10 skolor för hemvårdarinneutbildning (sex äro hemsysterskolor).

Dessutom finnas tre, som sortera under lantbruksstyrelsen. Samtliga här

nämnda skolor äro förenade med internat, vilket är av avgörande betydelse

för en god utbildning av anstaltspersonal.

Att problemet med omhändertagande av åldringar är brännande och

mångenstädes svårlösligt, har överstyrelsen vetskap om. Så har t. ex. vid

en del yrkesskolor sedan länge diskuterats anordnandet av särskilda korta

kurser i hushållsgöromål m. m. för biträden på ålderdomshem. Eör närvarande

undersökes denna fråga av Stockholms läns landsting, som i samarbete

med överstyrelsen och socialstyrelsen söker finna möjligheter härtill.

Den för detta ändamål beräknade yrkesskolekursen skulle enligt ett pre
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

3

liminärt förslag omfatta 120 timmar praktisk och teoretisk undervisning

i husligt arbete m. m. samt dessutom en kortare kurs i sjukvård och viss

provtjänstgöring på ålderdomshem. Dylik kursverksamhet skulle utan

större svårigheter kunna anordnas genom yrkesskolorna runt om i landet.

Överstyrelsen anser det vara av stor betydelse att de utbildningsmöjligheter,

som ovan berörts, bli beaktade vid en eventuell utredning av utbildningsfrågan

för anstaltspersonal.

Landstingsförbundets styrelse har uttalat följande.

Det är en omfattande och svårlöst fråga, som tagits upp till behandling

i de föreliggande motionerna, nämligen om samordning av utbildningen

för vårdpersonal vid olika slag av anstalter. För vissa grupper har redan

skapats en tillfredsställande utbildning, t. ex. av sjuksköterskor och barnmorskor,

för andra ligger utbildningsfrågan än så länge i stöpsleven, t. ex.

på sjukvårdens område beträffande sjukvårdsbiträdena. I fråga om vissa

kategorier av vårdpersonal är antalet av dem, som behöva utbildning,

mycket stort, varvid en decentralisering av utbildningen i betydande omfattning

blir nödvändig, beträffande andra kategorier är antalet relativt

litet, varför en centraliserad utbildning är indicerad. Det är under sådana

förhållanden vanskligt att bedöma, huruvida och i vad mån en samordning

mellan olika utbildningar är möjlig att åstadkomma.

I nära anslutning till vad förbundsstyrelsen anfört i yttrande över socialstyrelsens

förslag till utbildning av barnhemsföreståndarinnor skulle styrelsen

rent principiellt vilja framhålla, att i de fall då för utbildning av vårdpersonal

endast fordras en eller ett fåtal skolor dessa som regel böra anordnas

och drivas av staten och detta oavsett, om de anstalter, för vilka

sagda personal är avsedd, drivas i statlig eller kommunal regi. Att i dylika

fall ifrågasätta ett samarbete mellan landsting och städer utanför landsting,

alltså mellan 31 huvudmän, för att få till stånd behövliga utbildningsanstalter,

kan icke vara rationellt och kommer under alla förhållanden

att i praktiken stöta på stora svårigheter.

Naturligt bör enligt styrelsens mening vara, att om och i den mån dylika

statliga anstalter tillkomma, man i varje särskilt fall undersöker, huruvida

den undervisning, som där är avsedd att meddelas, kan helt eller delvis

utnyttjas för utbildning av vårdpersonal för angränsande vårdområden.

I nyssnämnda yttrande framhöll sålunda styrelsen, att det vore lämpligt

att undersöka, huruvida även andra institutioner än barnhem kunde ha

användning för personal med i huvudsak samma, utbildning som barnhemsföreståndarinnor.

Innan en samordning av utbildningen för olika ändamål kan komma

till stånd, måste emellertid ha klarlagts, vilka krav i utbildningshänseende,

som böra ställas på vårdpersonal vid olika typer av anstalter. Detta torde

vara en uppgift, som närmast bör ankomma på vederbörande statliga

ämbetsverk i samarbete i förekommande fall med kommunala organ. Först

därefter torde få övervägas, huruvida och i vilken utsträckning en viss

samordning av utbildningarna är möjlig att genomföra. Anledning synes

därför knappast föreligga att nu igångsätta en särskild utredning i frågan.

Yttrandet från stadsförbundets styrelse är av följande lydelse.

Över de bägge utredningar om särskilda utbildningsfrågor inom socialvårdens

område, som omnämnts i motionerna — beträffande dels förestån
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 199.

darinnor för ålderdomshem, dels barnhemsföreståndare — har styrelsen

haft tillfälle att yttra sig och därvid uppmärksammat socialstyrelsens uttalanden

om angelägenheten av en samordning av utbildningen för vårdpersonal

vid olika vårdanstalter. I båda dessa sammanhang har styrelsen

givit uttryck åt meningen, att dylika utbildningsfrågor för särskilda personalkategorier

icke böra prövas alldeles fristående utan beaktande av utbildningsbehovet

för annan personal. Vid det förstnämnda tillfället underströk

styrelsen vikten av att arbetskrafts- och utbildningsbehov för olika

verksamhetsområden bedömas i sitt större sammanhang med beaktande

av den väntade arbetsmarknads- och befolkningsutvecklingen, och vid det

senare tillfället uttalade styrelsen att det vidare utbildningsproblemet för

vårdpersonal vid sociala anstalter av olika slag borde bli föremål för utredning.

Med sistnämnda uttalande har styrelsen åtminstone i viss mån

siktat på detsamma, som yrkandet i före var ande motioner går ut på.

Den uppläggning frågan fått i motionerna synes dock ge anledning till

viss tveksamhet, om icke motionärerna vänta sig alltför mycket av möjligheterna

till samordning i detta hänseende och om de icke också räkna med

utbildningsformer, som skulle bli alltför schematiska med hänsyn till rekryteringsförhållandena

i praktiken beträffande vårdpersonal av olika slag.

Styrelsen är i allt fall icke beredd att förutsätta såsom givet, att man bör

inrikta sig på en gemensam grundläggande utbildningskurs för hela det

omfattande behov av vårdpersonal som föreligger för den svenska sjukoch

anstalts vården tillsammans. Man torde ej heller kunna räkna med

annat — även på lång sikt — än att personal för biträdesuppgifter inom

dessa vårdområden måste i ej ringa mån rekryteras bland personer, som

vilja genom praktiskt sysslande med dylik vårdverksamhet först få bedöma

sitt intresse och egen lämplighet därför, innan de äro beredda att underkasta

sig ens någon kortvarig specialutbildning för ändamålet.

Utskottet vill erinra om att 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen

framlagt förslag till viss omläggning av den omfattande sjuksköterskeutbildning,

som redan pågår. Dessa förslag är, liksom det förslag

angående sinnessjukvårdspersonalens utbildning, som framlagts av 1949

års kommitté för sinnessjukvårdspersonalens utbildning, för närvarande

beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Utskottet har vidare under hand inhämtat, att svenska landstings- och

stadsförbunden med vederbörande personalorganisation träffat överenskommelse

om gemensam utredning rörande lämplig utbildning för vissa

av de i motionerna avsedda personalkategorierna, nämligen laboratoriepersonal,

vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna och examinerade barnsköterskor.

Inom landstings- och stadsförbunden har vidare tillsatts en kommitté

med uppgift att förutsättningslöst utreda frågan om önskvärdheten

av en initialkurs för vårdpersonal, avsedd att ge nybörjaren information

om syftet med den aktuella vårdformen och en översikt över de former,

i vilka den bedrivs.

Av det anförda framgår att statliga utredningar redan föreligger rörande

i motionerna avsedda ämnen och att vederbörande huvudmän och personalorganisationer

uppmärksammat behovet av en förbättrad utbildning för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199. 5

vårdpersonal och i viss utsträckning påbörjat utredningar med i motionerna

angivet syfte.

Ehuru utskottet i likhet med motionärerna finner det otillfredsställande

med den oklarhet i fråga om utbildningskrav och den splittring av utbildningsmöjligheter,

som f. n. råder på de i motionerna avsedda områdena,

anser utskottet det välbetänkt att avvakta ett ståndpunktstagande till de

föreliggande och pågående utredningarna från Kungl. Maj:ts och vederbörande

huvudmäns sida, innan riksdagen tager något initiativ i denna

omfattande och svårlösta fråga. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl.

Maj:t med uppmärksamhet följer frågan angående personalutbildningens

omfattning samt vilka krav i utbildningshänseende, som bör ställas på

vårdpersonal av olika kategorier vid skilda typer av anstalter, och vidtager

de åtgärder, som befinnes påkallade för att en i och för sig önskvärd samordning

av likartad utbildning på området må kunna komma till stånd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 214 och

11:307 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad

utskottet ovan anfört.

Stockholm den 1 december 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Iwar Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,

Näsström, Bergh, Hesselbom, Einar Persson, Edvin Thun, Ivar

Nilzon och Huss; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Do verstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i

Ljungskile, Lindholm, Johansson i Mysinge, Åkerström, Lloppe, Kyling,

Onsjö, Nihlfors, Blidfors och fröken Ager.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 199.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 23 februari 1953 bär medicinalstyrelsen anbefallts avgiva

yttrande över två inom riksdagen väckta och till riksdagens statsutskott

hänvisade motioner (I: 214 och II: 307) om samordning av utbildningen

för anstaltspersonal inom olika vårdområden.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

Motionärerna synas åsyfta en grundläggande utbildning för anstaltspersonal

inom såväl sjukvården som socialvården. Denna utbildning skulle

inledas med praktisk tjänstgöring, under vilken vederbörandes lämplighet

för människovårdande uppgifter skulle prövas. Därefter skulle en kortare

kurs genomgås, vilken skulle vara gemensam för alla, oberoende av det

tilltänkta vårdområdet. För sedermera erforderlig vidareutbildning skulle

viss differentiering ske.

Medicinalstyrelsen finner det i likhet med motionärerna synnerligen angeläget

att all biträdespersonal inom olika vårdområden får en grundutbildning.

Fn kommande utredning bör sikta till att göra denna gemensam

för så många biträdesgrupper som möjligt.

_ Vid utredningen bör prövas, huruvida icke den erforderliga grundutbildningen

lämpligen bör givas samma omfattning som den grundutbildning

1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen föreslagit för kroppssjulcvårdens

sjukvårdsbiträden och huruvida icke en samordning med denna

kan ske, åtminstone i viss omfattning.

För sinnessjukvården har 1949 års kommitté för sinnessjukvårdspersonalens

utbildning avgivit särskilt förslag. Kommittén har bland annat föreslagit,

att utbildning av sinnessjukvårdspersonal inledes med en förberedande

kurs under 1 månad. Med hänsyn till att elevkurser sedan länge

givits vid sinnessjukhusen och lärarpersonal för den av kommittén föreslagna

förberedande kursen redan finnes vid dessa sjukhus, synes det

knappast lämpligt att samordna denna utbildning med utbildning för

annan vårdpersonal. Arbetets särart gör också att sinnessjukvårdspersonalens

första utbildning bör ske vid sinnessjukhusen. Medicinalstyrelsen anser

det vara synnerligen angeläget, att även denna personals utbildningsfråga

bringas till en snar och fullgod lösning.

Det bör undersökas, om icke den grundläggande biträdesutbildningen

skulle kunna förläggas till särskilda linjer vid yrkesskolorna. Så sker beträffande

biträden för öppen och sluten vård på flera håll i U.S.A. Ivursledarna

där samarbeta med olika sjukhus och vårdanstalter, dit eleverna

siindas för praktisk utbildning och tjänst.

Det kan ifrågasättas, om motionärernas förslag, att utbildningen skulle

inledas med en praktikanttjänstgöring, är det rätta. För sjuksköterskeutbildningen

har man funnit det lämpligt att ersätta den tidigare provtjänstgöringen

med en orienteringsperiod om två till tre månader, under vilken

iektionsvis meddelad undervisning ges tillika med praktisk erfarenhet av

sjukvårdsarbete. För såväl biträdet själv som den, som skall bliva vårdad,

och de arbetsledare, som skola handleda och bedöma henne, torde det vara

bäst, om hon genomgått den grundläggande kursen, innan själva vårdarbetet

tager sin början.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 199.

Den vidareutbildning, som efter grundutbildningen kan komma ifråga,

måste ske på ett flertal olika linjer. Det synes styrelsen angeläget, att man

därvid tillvaratager och bygger vidare på vad härvidlag redan uträttats,

icke minst av Svenska socialvårdsförbundet. I detta sammanhang vill

styrelsen också framhålla den utbildningsverksamhet, som i juli 1953 tager

sin början vid Allmänna barnhuset.

För kroppssjukvårdens vidkommande anser medicinalstyrelsen, att de

s. k. undersköterskekurserna, som av respektive huvudmän anordnas för

biträden, som varit i tjänst under minst två år, visat sig väl fylla sin

uppgift.

Under hänvisning till vad ovan anförts får medicinalstyrelsen tillstyrka

den av motionärerna föreslagna förutsättningslösa utredningen med sikte

på en samordning av utbildningen för personal inom olika vårdområden.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Engel,

överdirektören Björkquist, medicinalrådet Björck, t. f. byråchefen Lundquist,

t. f. byrådirektören Braunerhielm, föredraganden i barnavårdsärenden

Ström och byråinspektören Engström, föredragande.

Stockholm den 28 mars 1953.

Enligt kungl. medicinalstyrelsens beslut:

BRITA ENGSTRÖM.

/ Ingegärd Hedberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:432 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning av utbildningsfrågan för vårdpersonal vid olika anstalter. a1 i texten