Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av utbildningsjrågan för vårdpersonal vid olika anstal fPT
1953-12-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:199, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av utbildningsjrågan för vårdpersonal vid olika anstal fPT
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 199.
1
Nr 199.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av
utbildningsjrågan för vårdpersonal vid olika anstal
fPT
(3:e
avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Lindström m. fl. (I: 214) och den andra inom andra kammaren av fru
Eriksson i Stockholm m. fl. (II: 307), har hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös utredning av utbildningsfrågan
för anstaltspersonal med sikte på en samordning av utbildningen
för personal inom olika vårdområden.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får
utskottet hänvisa till motionen II: 307.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, medicinalstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning avgivit
yttranden. Utskottet har vidare hemställt om och mottagit yttranden
över motionerna från styrelserna för svenska landstingsförbundet och
svenska stadsförbundet.
Medicinalstyrelsens yttrande bifogas detta utlåtande (Bilaga).
Överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört följande.
Överstyrelsen delar de av motionärerna framförda synpunkterna beträffande
nödvändigheten av utbildning av det stora antal personer som på
olika slag av anstalter och i många olika former handha omvårdnaden av
dem, som äro på ett eller annat sätt handicapade. Särskilt vill överstyrelsen
understryka motionärernas mening att de, som ha fallenhet för detta slag
av arbete, bli avgjort bättre rustade för sina uppgifter genom en god utbildning.
För att på bästa sätt tillgodose olika anstalter med välskolad personal
är vårt yrkesutbildningsväsen i behov av en stark utbyggnad av skolor
och kurser på olika platser i landet. Att endast en anstalt skulle kunna
tillgodose all den utbildning, som i motionerna nämnes, måste anses uteslutet,
och all erfarenhet tyder också på att elevrekrytering stimuleras genom
en spridning av utbildningsmöjligheterna.
Under överstyrelsens inseende stå redan ett antal utbildningskurser,
som visserligen i första hand äro avsedda för utbildning av personal till
sådana skolinternat som t. ex. vid centrala verkstadsskolor, folkhögskolor,
lantmannaskolor m. fl., men överstyrelsen har sig bekant, att en hel del
av de utbildade gå till arbete av det slag, varom här är fråga och särskilt
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 saml. Nr 199.
2
Statsutskottets utlåtande nr 199.
till ungdomsvårdsskolorna. Om utbildningskapaciteten vore större än för
närvarande, skulle ett större antal kunna stå till förfogande för vårdanstalter
av olika slag. Detta gäller särskilt internatföreståndarinnorna.
Dessa utbildas vid två skolor i landet (Västkustens ungdomsskola i Ljungskile
och Västerbottens läns landstings kvinnliga yrkes- och verkstadsskola
i Umeå) i en 44 veckors kurs och till ett antal av 30—35 per år. Det är
nu sex år sedan denna utbildning startades och ansökningarna till kurserna
ha ständigt ökats. Vid senaste intagning av elever hösten 1952 måste cirka
75 sökande avvisas.
Med kännedom om hur lätt internatföresländarinnorna placeras efter
avslutad kurs är det ett önskemål för överstyrelsen, att flera dylika kurser
komma till stånd. Att så ej kunnat ske, trots att ansträngningar gjorts,
har flera orsaker. Kommuner äro cj benägna att starta dylik utbildning,
då de ej ha användning för så många befattningshavare av detta slag, att
en fortlöpande utbildning är erforderlig. Det kan däremot sägas vara en
lämplig uppgift för t. ex. ett landsting, och en del av dessa ha också varit
inne på tanken att starta skolor liknande den i Umeå. Ett krav, som därvid
måste fyllas, är att kursen skall vara förlagd till ett välordnat internat.
Genom tillskapande av flera skolor av detta slag skulle kvinnor med fallenhet
för vårdnadsuppgifter i större utsträckning än som nu sker kunna
tillrådas att söka sig till dessa skolor.
Genom vissa smärre kompletteringar av kursplanerna samt praktikanttjänstgöring
vid anstalter av olika slag, skulle denna kurstyp utmärkt väl
kunna lämpa sig även för blivande vårdpersonal på en rad av de anstalter,
som nämnas i motionerna. Det måste ur flera synpunkter anses som en
stor fördel, om de anställda ha olika möjligheter att välja arbetsmiljö.
En utbildning, som står denna nära och som likaledes skulle kunna utnyttjas
för utbildning av viss vårdpersonal, är kursen för utbildning av
hemföreståndarinnor. Det finnes för närvarande en sådan anordnad av
Stockholms stads skolor för yrkesundervisning. Kursen pågår 33 veckor
och är avsedd för 15 elever. Också till denna kurs söka långt flera än som
kunna tagas emot och hemföreståndarinnor vinna lätt anställning på internat
och andra platser med hushåll av vanligen mindre omfattning än de,
där nyssnämnda ha sin verksamhet.
Bland de hemvårdarinnor (hemsystrar), som lämna den sociala hemhjälpen,
söka sig en del till ålderdomshem som föreståndarinnor. Särskilt
de, som ha utbildning frän hemsysterskolorna, måste anses vara väl skickade
härför. Det är också förklarligt om en och annan efter en del slitsamma
år i den sociala hemhjälpens tjänst känner behov av ett mera fast
arbete som t. ex. vid ett ålderdomshem. Under överstyrelsens inseende
finnas 10 skolor för hemvårdarinneutbildning (sex äro hemsysterskolor).
Dessutom finnas tre, som sortera under lantbruksstyrelsen. Samtliga här
nämnda skolor äro förenade med internat, vilket är av avgörande betydelse
för en god utbildning av anstaltspersonal.
Att problemet med omhändertagande av åldringar är brännande och
mångenstädes svårlösligt, har överstyrelsen vetskap om. Så har t. ex. vid
en del yrkesskolor sedan länge diskuterats anordnandet av särskilda korta
kurser i hushållsgöromål m. m. för biträden på ålderdomshem. Eör närvarande
undersökes denna fråga av Stockholms läns landsting, som i samarbete
med överstyrelsen och socialstyrelsen söker finna möjligheter härtill.
Den för detta ändamål beräknade yrkesskolekursen skulle enligt ett pre
-
Statsutskottets utlåtande nr 199.
3
liminärt förslag omfatta 120 timmar praktisk och teoretisk undervisning
i husligt arbete m. m. samt dessutom en kortare kurs i sjukvård och viss
provtjänstgöring på ålderdomshem. Dylik kursverksamhet skulle utan
större svårigheter kunna anordnas genom yrkesskolorna runt om i landet.
Överstyrelsen anser det vara av stor betydelse att de utbildningsmöjligheter,
som ovan berörts, bli beaktade vid en eventuell utredning av utbildningsfrågan
för anstaltspersonal.
Landstingsförbundets styrelse har uttalat följande.
Det är en omfattande och svårlöst fråga, som tagits upp till behandling
i de föreliggande motionerna, nämligen om samordning av utbildningen
för vårdpersonal vid olika slag av anstalter. För vissa grupper har redan
skapats en tillfredsställande utbildning, t. ex. av sjuksköterskor och barnmorskor,
för andra ligger utbildningsfrågan än så länge i stöpsleven, t. ex.
på sjukvårdens område beträffande sjukvårdsbiträdena. I fråga om vissa
kategorier av vårdpersonal är antalet av dem, som behöva utbildning,
mycket stort, varvid en decentralisering av utbildningen i betydande omfattning
blir nödvändig, beträffande andra kategorier är antalet relativt
litet, varför en centraliserad utbildning är indicerad. Det är under sådana
förhållanden vanskligt att bedöma, huruvida och i vad mån en samordning
mellan olika utbildningar är möjlig att åstadkomma.
I nära anslutning till vad förbundsstyrelsen anfört i yttrande över socialstyrelsens
förslag till utbildning av barnhemsföreståndarinnor skulle styrelsen
rent principiellt vilja framhålla, att i de fall då för utbildning av vårdpersonal
endast fordras en eller ett fåtal skolor dessa som regel böra anordnas
och drivas av staten och detta oavsett, om de anstalter, för vilka
sagda personal är avsedd, drivas i statlig eller kommunal regi. Att i dylika
fall ifrågasätta ett samarbete mellan landsting och städer utanför landsting,
alltså mellan 31 huvudmän, för att få till stånd behövliga utbildningsanstalter,
kan icke vara rationellt och kommer under alla förhållanden
att i praktiken stöta på stora svårigheter.
Naturligt bör enligt styrelsens mening vara, att om och i den mån dylika
statliga anstalter tillkomma, man i varje särskilt fall undersöker, huruvida
den undervisning, som där är avsedd att meddelas, kan helt eller delvis
utnyttjas för utbildning av vårdpersonal för angränsande vårdområden.
I nyssnämnda yttrande framhöll sålunda styrelsen, att det vore lämpligt
att undersöka, huruvida även andra institutioner än barnhem kunde ha
användning för personal med i huvudsak samma, utbildning som barnhemsföreståndarinnor.
Innan en samordning av utbildningen för olika ändamål kan komma
till stånd, måste emellertid ha klarlagts, vilka krav i utbildningshänseende,
som böra ställas på vårdpersonal vid olika typer av anstalter. Detta torde
vara en uppgift, som närmast bör ankomma på vederbörande statliga
ämbetsverk i samarbete i förekommande fall med kommunala organ. Först
därefter torde få övervägas, huruvida och i vilken utsträckning en viss
samordning av utbildningarna är möjlig att genomföra. Anledning synes
därför knappast föreligga att nu igångsätta en särskild utredning i frågan.
Yttrandet från stadsförbundets styrelse är av följande lydelse.
Över de bägge utredningar om särskilda utbildningsfrågor inom socialvårdens
område, som omnämnts i motionerna — beträffande dels förestån
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 199.
darinnor för ålderdomshem, dels barnhemsföreståndare — har styrelsen
haft tillfälle att yttra sig och därvid uppmärksammat socialstyrelsens uttalanden
om angelägenheten av en samordning av utbildningen för vårdpersonal
vid olika vårdanstalter. I båda dessa sammanhang har styrelsen
givit uttryck åt meningen, att dylika utbildningsfrågor för särskilda personalkategorier
icke böra prövas alldeles fristående utan beaktande av utbildningsbehovet
för annan personal. Vid det förstnämnda tillfället underströk
styrelsen vikten av att arbetskrafts- och utbildningsbehov för olika
verksamhetsområden bedömas i sitt större sammanhang med beaktande
av den väntade arbetsmarknads- och befolkningsutvecklingen, och vid det
senare tillfället uttalade styrelsen att det vidare utbildningsproblemet för
vårdpersonal vid sociala anstalter av olika slag borde bli föremål för utredning.
Med sistnämnda uttalande har styrelsen åtminstone i viss mån
siktat på detsamma, som yrkandet i före var ande motioner går ut på.
Den uppläggning frågan fått i motionerna synes dock ge anledning till
viss tveksamhet, om icke motionärerna vänta sig alltför mycket av möjligheterna
till samordning i detta hänseende och om de icke också räkna med
utbildningsformer, som skulle bli alltför schematiska med hänsyn till rekryteringsförhållandena
i praktiken beträffande vårdpersonal av olika slag.
Styrelsen är i allt fall icke beredd att förutsätta såsom givet, att man bör
inrikta sig på en gemensam grundläggande utbildningskurs för hela det
omfattande behov av vårdpersonal som föreligger för den svenska sjukoch
anstalts vården tillsammans. Man torde ej heller kunna räkna med
annat — även på lång sikt — än att personal för biträdesuppgifter inom
dessa vårdområden måste i ej ringa mån rekryteras bland personer, som
vilja genom praktiskt sysslande med dylik vårdverksamhet först få bedöma
sitt intresse och egen lämplighet därför, innan de äro beredda att underkasta
sig ens någon kortvarig specialutbildning för ändamålet.
Utskottet vill erinra om att 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen
framlagt förslag till viss omläggning av den omfattande sjuksköterskeutbildning,
som redan pågår. Dessa förslag är, liksom det förslag
angående sinnessjukvårdspersonalens utbildning, som framlagts av 1949
års kommitté för sinnessjukvårdspersonalens utbildning, för närvarande
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Utskottet har vidare under hand inhämtat, att svenska landstings- och
stadsförbunden med vederbörande personalorganisation träffat överenskommelse
om gemensam utredning rörande lämplig utbildning för vissa
av de i motionerna avsedda personalkategorierna, nämligen laboratoriepersonal,
vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna och examinerade barnsköterskor.
Inom landstings- och stadsförbunden har vidare tillsatts en kommitté
med uppgift att förutsättningslöst utreda frågan om önskvärdheten
av en initialkurs för vårdpersonal, avsedd att ge nybörjaren information
om syftet med den aktuella vårdformen och en översikt över de former,
i vilka den bedrivs.
Av det anförda framgår att statliga utredningar redan föreligger rörande
i motionerna avsedda ämnen och att vederbörande huvudmän och personalorganisationer
uppmärksammat behovet av en förbättrad utbildning för
Statsutskottets utlåtande nr 199. 5
vårdpersonal och i viss utsträckning påbörjat utredningar med i motionerna
angivet syfte.
Ehuru utskottet i likhet med motionärerna finner det otillfredsställande
med den oklarhet i fråga om utbildningskrav och den splittring av utbildningsmöjligheter,
som f. n. råder på de i motionerna avsedda områdena,
anser utskottet det välbetänkt att avvakta ett ståndpunktstagande till de
föreliggande och pågående utredningarna från Kungl. Maj:ts och vederbörande
huvudmäns sida, innan riksdagen tager något initiativ i denna
omfattande och svårlösta fråga. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl.
Maj:t med uppmärksamhet följer frågan angående personalutbildningens
omfattning samt vilka krav i utbildningshänseende, som bör ställas på
vårdpersonal av olika kategorier vid skilda typer av anstalter, och vidtager
de åtgärder, som befinnes påkallade för att en i och för sig önskvärd samordning
av likartad utbildning på området må kunna komma till stånd.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av motionerna I: 214 och
11:307 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad
utskottet ovan anfört.
Stockholm den 1 december 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Iwar Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,
Näsström, Bergh, Hesselbom, Einar Persson, Edvin Thun, Ivar
Nilzon och Huss; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Do verstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i
Ljungskile, Lindholm, Johansson i Mysinge, Åkerström, Lloppe, Kyling,
Onsjö, Nihlfors, Blidfors och fröken Ager.
6
Statsutskottets utlåtande nr 199.
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 23 februari 1953 bär medicinalstyrelsen anbefallts avgiva
yttrande över två inom riksdagen väckta och till riksdagens statsutskott
hänvisade motioner (I: 214 och II: 307) om samordning av utbildningen
för anstaltspersonal inom olika vårdområden.
Med anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.
Motionärerna synas åsyfta en grundläggande utbildning för anstaltspersonal
inom såväl sjukvården som socialvården. Denna utbildning skulle
inledas med praktisk tjänstgöring, under vilken vederbörandes lämplighet
för människovårdande uppgifter skulle prövas. Därefter skulle en kortare
kurs genomgås, vilken skulle vara gemensam för alla, oberoende av det
tilltänkta vårdområdet. För sedermera erforderlig vidareutbildning skulle
viss differentiering ske.
Medicinalstyrelsen finner det i likhet med motionärerna synnerligen angeläget
att all biträdespersonal inom olika vårdområden får en grundutbildning.
Fn kommande utredning bör sikta till att göra denna gemensam
för så många biträdesgrupper som möjligt.
_ Vid utredningen bör prövas, huruvida icke den erforderliga grundutbildningen
lämpligen bör givas samma omfattning som den grundutbildning
1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen föreslagit för kroppssjulcvårdens
sjukvårdsbiträden och huruvida icke en samordning med denna
kan ske, åtminstone i viss omfattning.
För sinnessjukvården har 1949 års kommitté för sinnessjukvårdspersonalens
utbildning avgivit särskilt förslag. Kommittén har bland annat föreslagit,
att utbildning av sinnessjukvårdspersonal inledes med en förberedande
kurs under 1 månad. Med hänsyn till att elevkurser sedan länge
givits vid sinnessjukhusen och lärarpersonal för den av kommittén föreslagna
förberedande kursen redan finnes vid dessa sjukhus, synes det
knappast lämpligt att samordna denna utbildning med utbildning för
annan vårdpersonal. Arbetets särart gör också att sinnessjukvårdspersonalens
första utbildning bör ske vid sinnessjukhusen. Medicinalstyrelsen anser
det vara synnerligen angeläget, att även denna personals utbildningsfråga
bringas till en snar och fullgod lösning.
Det bör undersökas, om icke den grundläggande biträdesutbildningen
skulle kunna förläggas till särskilda linjer vid yrkesskolorna. Så sker beträffande
biträden för öppen och sluten vård på flera håll i U.S.A. Ivursledarna
där samarbeta med olika sjukhus och vårdanstalter, dit eleverna
siindas för praktisk utbildning och tjänst.
Det kan ifrågasättas, om motionärernas förslag, att utbildningen skulle
inledas med en praktikanttjänstgöring, är det rätta. För sjuksköterskeutbildningen
har man funnit det lämpligt att ersätta den tidigare provtjänstgöringen
med en orienteringsperiod om två till tre månader, under vilken
iektionsvis meddelad undervisning ges tillika med praktisk erfarenhet av
sjukvårdsarbete. För såväl biträdet själv som den, som skall bliva vårdad,
och de arbetsledare, som skola handleda och bedöma henne, torde det vara
bäst, om hon genomgått den grundläggande kursen, innan själva vårdarbetet
tager sin början.
7
Statsutskottets utlåtande nr 199.
Den vidareutbildning, som efter grundutbildningen kan komma ifråga,
måste ske på ett flertal olika linjer. Det synes styrelsen angeläget, att man
därvid tillvaratager och bygger vidare på vad härvidlag redan uträttats,
icke minst av Svenska socialvårdsförbundet. I detta sammanhang vill
styrelsen också framhålla den utbildningsverksamhet, som i juli 1953 tager
sin början vid Allmänna barnhuset.
För kroppssjukvårdens vidkommande anser medicinalstyrelsen, att de
s. k. undersköterskekurserna, som av respektive huvudmän anordnas för
biträden, som varit i tjänst under minst två år, visat sig väl fylla sin
uppgift.
Under hänvisning till vad ovan anförts får medicinalstyrelsen tillstyrka
den av motionärerna föreslagna förutsättningslösa utredningen med sikte
på en samordning av utbildningen för personal inom olika vårdområden.
I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Engel,
överdirektören Björkquist, medicinalrådet Björck, t. f. byråchefen Lundquist,
t. f. byrådirektören Braunerhielm, föredraganden i barnavårdsärenden
Ström och byråinspektören Engström, föredragande.
Stockholm den 28 mars 1953.
Enligt kungl. medicinalstyrelsens beslut:
BRITA ENGSTRÖM.
/ Ingegärd Hedberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:432 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning av utbildningsfrågan för vårdpersonal vid olika anstalter. a1 i texten