Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående den framtida avvägningen av olika transportmedels utbyggnad.

1953-12-01 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:201, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående den framtida avvägningen av olika transportmedels utbyggnad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

1

Nr 201.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående den

framtida avvägningen av olika transportmedels utbyggnad.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Löfgren väckt motion (II: 333) har

hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam

utredning angående den framtida avvägningen av skilda transportmedels utbyggnad.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande.

En lösning av kommunikations- och transportproblemen inom vårt land

är en fråga av allra största betydelse. Den berör vårt samhälles enskilda

medlemmars personliga behov och näringslivets utveckling samt har dessutom

nära samband med strategiska hänsynstaganden.

En tidsenlig anpassning i dessa avseenden tillhör de problem, som i

många sammanhang har behandlats. Nya behov gör sig dock alltid gällande,

och nya avvägningar måste verkställas.

Önskemål om vittgående investeringar i järnvägsanläggningar, såsom

breddning till normalspårvidd av stora delar av det smalspåriga järnvägsnätet,

nya omfattande elektrifieringar, utbyggnad av dubbelspårnätet etc.

har aktualiserats, liksom krav på en utbyggnad av landsvägsnätet enligt

ett — som många anser — mera framsynt program med ett begränsat system

av rikshuvudvägar i kombination med goda ehuru något enklare länshuvudvägar,

vilka tillåter höga och jämna hastigheter och en lastkapacitet, som

bättre svarar mot motorfordonens utveckling.

Många tecken tyder på att dessa för vårt lands ekonomiska utveckling

så oerhört betydelsefulla frågor ej är på ett fullt tillfredsställande sätt klarlagda.

Osäkerhet råder om lämpligaste avvägningen mellan de olika huvudslagen

av vårt kommunikations- och transportväsen.

Senast genom överrevisorernas vid kungl. järnvägsstyrelsen nyligen avgivna

berättelse över det sist tilländalupna verksamhetsåret vid statens

järnvägar framgår det tydligt, hur angeläget det anses vara att åstadkomma

en avvägning mellan järnvägs- och biltrafiken, och i kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

äskanden för det nya budgetåret framhålles vikten av

att en grundlig utredning om vägväsendet göres, eftersom sådan ej utförts

sedan 1930-talet.

Vid en i Stockholm nyligen avhållen transportkonferens med stor tillslutning

från olika delar av vårt lands näringsliv framhölls den oerhörda

betydelse, som en effektiv lösning av transportproblemen har för vårt näringslivs

ekonomiskt riktiga utveckling, och samtidigt som orsakerna till

vidtagna väsentliga ökningar av järnvägarnas taxor meddelades från ledningen

för statens järnvägar uppgavs det från annat håll, att en anpassning

av landets vägnät efter motorfordonens utveckling skulle medföra möjligheter

till betydande sänkning av transportkostnaderna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 saml. Nr 201.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 201.

Utan att taga ståndpunkt till de ofta mycket divergerande uppfattningarna

på detta område synes det mig dock i högsta grad angeläget, att en allsidig

transportekonomisk utredning för avvägning mellan olika transportmedel

snarast kommer till stånd. Särskilda utredningar, som från olika håll

signaleras, kunde därvid samordnas, så att en mera allsidig belysning av

problemet i hela dess vidd uppnås.

Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens biltrafiknämnd och kommerskollegiet.

Järnvägsstyrelsen, som till skillnad från övriga remissmyndigheter avgivit

sitt yttrande först sedan vårsessionen av innevarande års riksdag avslutats,

har anfört följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 5 juni 1953 givna bemyndigande har chefen

för kommunikationsdepartementet tillkallat tio utredningsmän för att

verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Av de

för denna utredning meddelade — i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 5 juni 1953 intagna — direktiven framgår bl. a. att utredningsmännen,

med utgångspunkt från lcostnadsstrukturen för järnvägsrespektive

vägtransporter samt dessa transporters olika ekonomiska förutsättningar

i områden med olika trafiktäthet, böra söka komma fram till en

avvägning, som möjliggör en ändamålsenlig användning och samordning av

de skilda transportmedlen. Då ifrågavarande uppdrag sålunda torde få anses

innefatta den av motionären önskade utredningen, anser sig järnvägsstyrelsen

— under hänvisning i övrigt till sin i ovannämnda statsrådsprotokoll

återgivna skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 maj 1953 med yttrande över vad

statsutskottet under punkten 17 i sitt utlåtande nr 9: 1953 anfört rörande

upprättandet av eu plan för ombyggnad till normalspår av smalspåriga järnvägslinjer

— kunna inskränka sig till att uttala, att styrelsen delar motionärens

uppfattning om angelägenheten av den av honom begärda utredningen,

men att, sedan denna nu blivit igångsatt, den föreliggande motionen icke

torde påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Väg- och valtenbyggnadsstyrelsen har i själva sakfrågan framhållit följande.

Väg- och järnvägstrafiken representerade år 1950 enligt en inom Industriens

utredningsinstitut verkställd beräkning ett samlat transportvärde av i

runt tal 3 400 milj. kronor. Av detta hänförde sig 2 400 milj. kronor till vägtrafiken.

Ehuru styrelsen icke varit i tillfälle att mera ingående studera det

material, som ligger till grund för dessa beräkningar, anser sig styrelsen

dock —■ på grundval av vissa inom styrelsen verkställda överslagsberäkningar

— i vad avser vägtrafiken kunna utgå från att storleksordningen på det

angivna värdet för dessa transporter ger en ungefärlig riktig uppfattning om

vägtransporternas betydelse för samhällsekonomien.

De ständigt ökade kraven på transportvägarnas funktionsduglighet har

medfört, att man inom såväl vägväsendet som järnvägsväsendet räknar med

investeringar av en storleksordning, som tar en stor del av landets resurser

i anspråk. Om en samordning av investeringsverksamheten inom de två

transportgrenarna skall kunna ske ur de synpunkter, som i motionen avses,

måste denna grundas på en översiktlig planering, som tar hänsyn till de

möjligheter, som kunna föreligga att tillgodose olika transportbehov endera

genom förbättrade vägförbindelser eller förbättrade järnvägsförbindelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

3

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening medför på längre sikt

frånvaron av klara riktlinjer för utbyggnad av de olika transportmedlen risk

för felinvesteringar och snedvridning av utvecklingen. Den sedan lång tid

tillbaka föreliggande, stora eftersläpningen i vad avser vägbyggnadsverksamheten

har emellertid medfört ett omedelbart behov av en upprustning av

vägnätet för den nuvarande trafiken. Om bedömandet begränsas enbart till

vägväsendet torde därför för dagen någon större risk för felinvesteringar av

betydelse i detta sammanhang icke förefinnas. De undersökningar och utredningar,

som måste komma till utförande i samband med en översiktlig planering,

äro emellertid i vad avser vägväsendet synnerligen tidskrävande, varför

det är angeläget att dessa påbörjas snarast. Först sedan resultatet härav

föreligger, har man för vägsidans vidkommande grundmaterial för en kommande

utredning angående den framtida avvägningen mellan olika transportmedel.

Ett bedömande av de centrala problemen inom det vidsträckta och mångskiftande

område, som trafikväsendet utgör, måste nämligen grundas på en

klar redovisning av de utbyggnadsbehov, som kunna anses föreligga inom

vägväsendet respektive järnvägsväsendet. Först sedan en sådan redovisning

föreligger, synes möjlighet förefinnas till en samlad generalplanering och

därmed en avvägning mellan de olika transportmedlens utbyggande, som tar

hänsyn till det samband, som finnes mellan trafikmedlen och dessas alternativa

eller kompletterande funktioner.

Ehuru väg- och vattenbyggnadsstyrelsen således i princip anser, att en

utredning av hithörande frågor är önskvärd, anser styrelsen att tidpunkten

ännu inte är inne för upptagandet av frågan om en avvägning mellan de

olika transportmedlen.

I anslutning härtill har styrelsen bl. a. påpekat, att ett klarläggande av vägväsendets

utbyggnadsbehov måste förutsättas ske genom väg- och vattenkyggna(isverkets

försorg, enär ett sådant klarläggande kräver ingående kännedom

om alla de tekniska och ekonomiska faktorer, som påverka vägbyggnadsverksamheten,

ävensom tillgång till inom verket tillgängliga väg- och

trafiktekniska uppgifter, specialutredningar m. m. På grund av personalbrist

har dock planläggningen på längre sikt inom vägväsendet måst inskränkas

till vissa arbeten av mera förberedande natur.

Statens biltrafiknämnd har till en början uppehållit sig vid frågan, huruvida

— i större omfattning än f. n. sker — någon avvägning genom statliga

tvångsåtgärder bör ske mellan de olika transportmedlen, och i samband därmed,

huruvida någon allmän revision kan anses påkallad i fråga om de bestämmelser,

som f. n. reglera den yrkesmässiga automobiltrafiken. Efter att

därvid ha lämnat en kortfattad återblick på förhållandena under 1930-talet

samt en redogörelse för de av 1944 års trafikutredning framförda synpunkterna

har nämnden framhållit, att botemedlet mot de svårigheter som f. n.

göra sig gällande i skilda avseenden beträffande transportväsendets och då

särskilt järnvägstransporternas ekonomi enligt dess mening icke bör sökas i

en omläggning av grunderna för transporternas uppdelning mellan skilda

trafikmedel. I stället bör den hittills tillämpade principen bibehållas och sålunda

uppdelningen åstadkommas därigenom att trafikanten får fritt välja

trafikmedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 201.

Biltrafiknämnden har vidare berört de svårigheter som föreligga på förevarande

område till följd av bristen på tillräckligt omfattande statistiskt material

och har i anslutning härtill gjort följande uttalande.

Biltrafiknämnden har med det sist anförda velat påvisa de betydande svårigheter,

man ställes inför, då det gäller att åstadkomma en transportekonomisk

utredning av det slag, att den skall kunna tjäna till grundval för en

uppdelning av transporterna mellan bil och järnväg enligt sakligt motiverade

grunder. Mot bakgrunden av vad nämnden härförut anfört angående

sin principiella inställning till frågan om en dylik uppdelning och de avsevärda

svårigheterna att finna underlag för en sådan uppdelning kominer

nämnden för sin del till det resultatet, att en transportekonomisk uppdelning

av transporterna efter för bilismen och järnvägstrafiken »naturliga»

verksamhetsområden i praktiken icke kan åstadkommas. De båda trafikslagen

gripa så in på transportmarknaden, att gränser icke kunna uppdragas

för områden, där det ena eller andra trafikslaget bör ha ensam- eller företrädesrätt

till transporterna. Det ur samhällsekonomisk synpunkt mest ändamålsenliga

är enligt nämndens uppfattning, att här bör föreligga möjlighet

till fri tävlan inom ramen för gällande koncessionssystem. Endast under sådan

betingelse kan man bäst befordra tekniska och ekonomiska framsteg

och vad som hör vara transportväsendets uppgift: att tillhandahålla hela

samhället goda, bekväma och snabba transporter till lägsta möjliga kostnad.

Sammanfattningsvis har nämnden i den nu avhandlade frågan såsom sin

åsikt framhållit, att för ett fortsatt ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga

automobiltrafiken bärande skäl icke förebragts eller eljest äro för

handen för igångsättandet av en utredning, åsyftande en ändring av grunderna

för nu gällande förordning angående yrkesmässig biltrafik.

Biltrafiknämnden har därefter övergått till frågan, huruvida behov av en

allmän utredning rörande statliga investeringar i fråga om kommunikationerna

kan anses föreligga. Nämnden har därvid lämnat en ingående

siffermässig belysning av motorfordonstrafikens utveckling under de senaste

åren samt berört vissa frågor, sammanhängande med utredningen angående

landsvägstrafikens kostnader och dessas finansiering. Efter att vidare

ha framfört vissa kritiska synpunkter på de statliga förvärven av enskilda

bussföretag har nämnden slutligen erinrat om att 1944 års trafikutredning

i särskilt utlåtande föreslog inrättandet av en särskild trafiknämnd,

vars uppgift skulle vara att verkställa en investeringsplanering i

stort för kommunikationsväsendet framför allt beträffande investeringar

i fasta anläggningar, såsom vägar, järnvägar, flygfält, hamnar m. in. I anslutning

härtill har biltrafiknämnden uttalat följande.

Någon trafiknämnd av det slag och med de uppgifter 1944 års trafikutredning

föreslog har icke kommit till stånd. Huruvida behov därav f. n.

föreligger, undandrager sig nämndens bedömande. Numera torde en ganska

god kartläggning förefinnas angående de investeringsbehov, som inom skilda

förvaltningsområden föreligga eller kunna antagas inom den närmare

framtiden bli aktuella. Måhända förefinnes dock på skilda avsnitt behov av

revidering och översyn av befintligt material. Avvägningen mellan skilda

investeringsbehov och därvid mellan de olika transportmedlens investeringsbehov

inbördes och i förhållande till övriga investeringsbehov måste städse

ingå som ett väsentligt led i handhavandet av den allmänna ekonomiska poli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

5

tiken. Att i en eller annan form de utredningar verkställas, som må vara

erforderliga för dessa frågors bedömande, betraktar nämnden såsom en

självfallen sak. Men detta bör i så fall bli utredningar av helt annan innebörd

och med helt annan målsättning än den utredning skulle få, som motionen

syftar till; denna utredning skall ju nämligen till omprövning upptaga

frågan om lämpligaste avvägningen av transportuppgifterna mellan de

olika huvudslagen — järnväg och bil.

Sammanfattningsvis får nämnden uttala, att nämnden för sin del anser

skäl icke föreligga att f. n. till utredning och omprövning upptaga frågan

om avvägningen av transportuppgifterna mellan de skilda huvudslagen av

trafikmedel, men att nämnden däremot, ur de synpunkter nämnden företräder,

ej har invändning att göra mot att särskild utredning företages angående

de framtida riktlinjerna för järnvägs- och vägväsendets fortsatta

utbyggnad under iakttagande av att f. n. gällande grunder för fördelningen

av transportuppgifterna mellan skilda trafikslag alltjämt skola äga tillämpning.

En sådan utredning i fråga om de landväga transportmedlens investeringsbehov

bör emellertid kompletteras med en motsvarande utredning i

fråga om de sjöväga kommunikationsmedlens investeringsbehov.

Kommerskollegiet, som i ärendet inhämtat yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle, Sveriges industriförbund, Sveriges

redareförening samt Svenska hamnförbundet, har för egen del framhållit

följande.

Genom att till diskussion upptaga frågan om den framtida avvägningen

mellan olika transportmedels utbyggnad har motionären berört ett problemkomplex,

som redan med hänsyn till storleksordningen av de investeringar

det här är fråga om är av en betydande ekonomisk räckvidd. Transportfrågorna

ha fått en ständigt ökad aktualitet, och inom allt fler sektorer av transportväsendet

har större utrymme lämnats åt forskningsverksamhet och rationaliseringssträvanden.

Även från det allmännas sida ha hithörande frågor

ägnats betydande uppmärksamhet. Så sent som år 1947 framlade 1944

års trafikutredning sitt betänkande med förslag rörande vissa frågor avseende

det inrikes trafikväsendet, vari detta problemkomplex blev föremål

för en omfattande undersökning. Vidare har 1944 års hamnutredning i sitt

år 1949 framlagda betänkande angående svensk hamnbyggnadspolitik berört

hithörande frågor. För övrigt torde avvägningsfrågorna på transportområdet

vara föremål för en kontinuerlig uppmärksamhet från myndigheternas

sida, och särskilt gäller detta de statliga kommunikationsverken och

de myndigheter som handha investeringsfrågor.

Fn förnyad utredning angående det inrikes trafikväsendet skulle säkerligen

kunna lämna många och värdefulla bidrag till bedömningen av hithörande

frågor. Visserligen ha de ovannämnda tidigare utredningarna ännu

icke föranlett åtgärder från statsmakternas sida, och det kan från denna

synpunkt vara tveksamt om en ny utredning på detta område bör igångsättas.

Emellertid synes det uppenbart, att en jämförande undersökning beträffande

de ekonomiska betingelserna för olika transportmedel skulle vara av

stort värde som en grundval för handläggningen av investeringsfrågorna på

transportområdet. Det måste anses som en betydande brist att frågan om de

olika trafikmedlens inbördes företräde i olika hänseenden icke blivit föremål

för sådana överväganden, som kunna bilda underlag för den fortsatta

investeringsverksamheten.

Den framtida avvägningen mellan olika transportmedel bestämmes av en

mångfald faktorer i det ekonomiska och tekniska skeendet, och med den

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 201.

snabbhet, som karakteriserar den nuvarande utvecklingen på transportområdet,

är det givet att bedömningen av hithörande frågor måste bli mycket

vansklig. Trots den osäkerhet, som torde komma att vidlåda en allmän avvägning

för investeringarna på transportområdet, anser Kollegium det emellertid

önskvärt att få till slånd en mera hållfast grundval för bedömandena

på detta område.

Kollegium kan sålunda för sin del tillstyrka förslaget om en utredning

för nyssberörda ändamål. Den bör enligt Kollegii mening omfatta icke endast

förhållandena inom landsvägs- och järnvägstrafiken utan även motsvarande

frågor inom inrikes sjö- och luftfart.

Utskottet. Motionärens förslag om en utredning angående den framtida

avvägningen av olika transportmedels utbyggnad har i princip tillstyrkts av

de i ärendet hörda remissmyndigheterna, även om meningarna varit delade

rörande tidpunkten för eu sådan utrednings igångsättande och densammas

omfattning. Även utskottet finner skäl tala till förmån för motionärens förslag.

Utskottet vill emellertid samtidigt erinra om att jämlikt Kungl. Maj :ts den

5 juni 1953 lämnade bemyndigande särskilda utredningsmän tillkallats för

att verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. I utredningsdirektiven

har bl. a. understrukits önskvärdheten av att större klarhet

skapas om järnvägarnas plats och villkor i det framtida transportsystemet.

Vidare har framhållits att motsvarande behov i viss grad föreligger inför

ställningstaganden till jämförliga frågor på andra områden av transportväsendet

ävensom att kraven på de till miljardbelopp årligen uppgående investeringsutgifterna

för transportapparatens utbyggnad och därvid föreliggande

risker för dubbelinvesteringar jämväl i övrigt göra det påkallat, att ett

fastare underlag skapas för bedömningen av den ifrågavarande investeringsverksamhetens

framtida inriktning. Mot bakgrunden härav avses en prövning

skola ske av hela det trafikpolitiska problemet. Med utgångspunkt från

kostnadsstrukturen för järnvägs- respektive vägtransporter samt dessa transporters

olika ekonomiska förutsättningar i områden med olika trafiktäthet

ha utredningsmännen att därvid söka komma fram till en avvägning, som

niöjliggör en ändamålsenlig användning och samordning av de skilda transportmedlen.

Förutsättningarna för att uppnå en kostnadsmässigt sett riktigare

fördelning av transportverksamheten mellan de olika trafikmedlen skola

därvid icke minst undersökas.

Såvitt framgår av direktiven måste den ifrågavarande utredningen komma

att ta ställning till just de av motionären berörda spörsmålen. Vid sådant

förhållande synes anledning icke föreligga för riksdagen att nu göra

någon särskild framställning i ämnet. Utskottet hemställer därför

att motionen II: 333 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 december 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Näsström,

Bergh, Hesselbom, Einar Persson, Edvin Thun, Boman, Ivar Nilzon och

Huss; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i Ljungskile,

Lindholm, Johansson i Mysinge, Åkerström, Hoppe, Kyling, Onsjö, Nihlfors,

Blidfors och fröken Ager.

537751. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.