Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till Stornorrfors kraftstation m. m.

1953-03-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till Stornorrfors kraftstation m. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 49.

Nr 49.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

anslag till Stornorrfors kraftstation m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bil. 27,

punkt 27) bl. a. föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde bliva riksdagen förelagd, till Utbyggnad av nedersta fallsträckan

i Umeälven för budgetåret 1953/54 beräkna ett investeringsanslag

av 19 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 65, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

den 13 februari 1953, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t

att godkänna de ändringar i 1947 års konsortialavtal mellan vattenfallsstyrelsen

och Umeå stad, som finnas intagna i det av samma parter den 15

januari 1953 ingångna Tilläggsavtalet nr 1 med därtill såsom bilaga fogat

E-kraftavtal, dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1953/54 under statens

affärsverksfonder, statens vattenfallsverk anvisa i statsrådsprotokollet

angivna investeringsanslag.

I skrivelse den 19 januari 1953 har vattenfallsstyrelsen framlagt definitivt

förslag angående kraftstationsanläggningens utformning och finansiering.

Styrelsen erinrar om att utbyggnaden av statens vattenkrafttillgångar i

nedersta delen av Umeälven avser utnyttjandet av fallsträckan från sammanflödet

av Ume- och Vindelälvarna vid ca 75 meters höjd över havet

och ned till havets nivå. Styrelsens nu genomförda utredningar ha i första

hand gällt, huruvida kraften borde tillgodogöras i två skilda anläggningar

eller i en stor, gemensam kraftstation. Det sistnämnda alternativet har

visat sig medföra lägre såväl anläggnings- som underhållskostnader och

förordas därför av styrelsen, som härom närmare meddelar följande.

I tvåstationsalternativet skulle den övre stationen utnyttja Berg-, Norroch

Sörforsarna med en fallhöjd av ca 57 meter och den nedre stationen

Umeforsen (tidigare kallad Klabböle-Baggböleforsarna) med ca 16 meters

fallhöjd. De senast genomförda utredningarna, vilka baserats på pris- och

löneläget sommaren 1952 och avser en utbyggnadsvattenföring av 600 mI * 3/s,

visar, att enstationsalternativet är överlägset. Medan den utvunna lcraftmängden

i det närmaste blir densamma i båda alternativen, har anlägg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49.

9

ningskostnaden beräknats till ca 200 milj. kr. för enstationsalternativet

och sammanlagt 212 milj. kr. för tvåstationsallernativet. Härtill kommer,

att en enda station i drift blir mindre personalkrävande och mera lättskött.

Den blir även mera varaktig, emedan andelen av relativt snabbt

åldrande maskineri är mindre. Skillnaden i årlig driftkostnad mellan de

båda alternativen är därför proportionsvis ännu större än differensen i

fråga om anläggningskostnaderna.

Vattenfallsstyrelsen föreslår att den nya kraftstationen benämnes »Stornorrfors».

Utbyggnadsvattenföringen vid Stornorrfors har styrelsen med hänsyn

till förutsedda regleringar i vattendraget funnit böra vara 600 m3/s. Anläggningens

maximieffekt blir därvid 375 000 kilowatt (kW) och dess

energiproduktion vid genomsnittlig vattentillgång 2 000 milj. kilowattimmar

(MkWh) per år vid regleringsstadiet i början av 1960-talet och

2 200 MkWh per år vid fullt genomförd reglering inom Umeälvens flodområde.

Den blir därmed landets största kraftstation.

Stationens idrifttagande kommer att innebära, att de nuvarande i fallsträckan

utbyggda kraftstationerna vid Norrfors, Klabböle och Baggböle

med en sammanlagd genomsnittlig produktionsförmåga av ca 270 MkWh

per år måste nedläggas. Styrelsen framhåller dock, att dessa mindre kraftstationer

icke utan betydande förnyelseåtgärder skulle kunna drivas nämnvärd

tid efter den tidpunkt, då Stornorrfors-anläggningen beräknas vara

färdigställd.

På grund av sprängningsarbetenas omfattning har styrelsen funnit en

byggnadstid av 6 år erforderlig. Med hänsyn till kraftbalansens väntade

utveckling anses stationen böra tagas i drift under år 1959. Begynnelseanslag

är därför behövligt under budgetåret 1953/54 med 19 000 000 kr. av

den till 200 000 000 kr. beräknade totalkostnaden.

Före 1947 ägde staten i det fallkomplex, som nu ifrågasätts till utbyggnad,

Berg-, Norr- och Sörforsarna. Nämnda år förvärvade emellertid

vattenfallsstyrelsen med Kungl. Maj :ts och riksdagens medgivande (prop.

1947: 166; rskr. 161) även halva vattenrätten i Umeforsen från Umeå stad.

Bland villkoren för detta förvärv ingick bl. a., att staten och staden i enlighet

med ett mellan Umeå stad och vattenfallsstyrelsen träffat konsortialavtal

skulle överlämna sina andelar i Umeforsen till ett gemensamt bildat

aktiebolag, Aktiebolaget Umeforsen. Detta bolag skulle genomföra den

framtida utbyggnaden av vattenfallet.

Vattenfallsstyrelsen meddelar, att enligt det ursprungligen avsedda, till

angivna äganderättsförhållanden anslutande tvåstationsalternativet skulle

Umeforsbolaget sannolikt i början av 1960-talet, sedan styrelsens utbyggnad

av enbart Berg-, Norr- och Sörforsarna slutförts, ha anlagt en station

med övre vattenytan 16,75 meter över havets nivå och försedd med två

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 49.

maskinaggregat, lämnande ca 80 000 kW och brutto ca 430 MkWh per år.

När det nu befunnits ekonomiskt förmånligt, att Umeforsen utbygges tillsammans

med Berg-, Norr- och Sörforsarna i en gemensam anläggning,

ha emellertid stadens representanter förklarat sig beredda att medverka

till att även stadens fallandel tillgodogöres i en sådan. Härvid har dock

förutsatts, att staden i fråga om tillgång på kraft och garantier härför erhåller

en ställning likvärdig med den, som det ursprungliga kraftstationsprojektet

för Umeforsen skulle ha medfört. Beträffande den överenskommelse

härom som träffats har styrelsen anfört vissa uppgifter (s. 4 i propositionen).

En uppgörelse enligt de i överenskommelsen angivna riktlinjerna har

under förutsättning av Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges i Umeå godkännande

träffats mellan vattenfallsstyrelsen och styrelsen för Umeå stads

elverk samt stadfästs i ett tilläggsavtal nr 1 till konsortialavtal^ av år

1947. Tilläggsavtalet har såsom bilaga ett avtal om ersättningskraft, benämnt

E-kraftavtalet, vilket ingåtts mellan vattenfallsstyrelsen och Aktiebolaget

Umeforsen. Sistnämnda avtal är utformat i anslutning till vattenlagens

bestämmelser och skall ingivas till vattendomstolen för fastställelse.

Bolaget har för sin del under förbehåll av bolagsstämmans sanktion godkänt

båda avtalen, vilka såsom bilagor fogats till propositionen.

E-kraftavtalet innebär i huvudsak, att Aktiebolaget Umeforsen skall tillhandahållas

ersättningskraft med tjugotvå procent av krafttillgången i

Stornorrfors, d. v. s. motsvarande Umeforsens del av den i Stornorrfors

totalt utnyttjade fallhöjden. Såsom vederlag för rätten att uttaga ersättningskraften

skall bolaget ersätta vattenfallsstyrelsen med tjugotvå procent

av kostnaden för den totala kraftproduktionen i Stornorrfors, exklusive

kostnaden för upptransformeringsanläggning (undantaget betingat av

att upptransformeringen erfordras för kraftens överföring till stamlinjenätet,

varför kostnaden för anläggningen helt bör bäras av styrelsen). Beträffande

avtalets vidare utformning har styrelsen under hand lämnat

vissa upplysningar (s. 5 i propositionen).

Beträffande tilläggsavtalet till 1947 års konsortialavtal omnämner styrelsen

i sin framställning särskilt bestämmelserna i § 3, mom. 1, angående

formerna för finansieringen av anläggningskostnaderna för Stornorrfors.

Styrelsen anför därom följande.

Enligt vattenlagens regler skall en mottagare av ersättningskraft betala

uttagningskostnad med andel såväl i anläggningskostnad som i årliga

kostnader. För finansieringen av en Umeforsbolagets egen anläggning

skulle, förutom disponibla delar av aktiekapitalet, lån från delägarna

eller obligationslån i öppna marknaden med säkerhet i anläggningen ha

ifrågakommit. Även när bolagets kapitalkostnader skall utgöras av andel

i kostnaderna för den gemensamma kraftstationen, kunde obligationslån

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49.

11

möjligen ifrågakomma, men då erfarenhet saknas om sådan upplåning

med säkerhet i rätt till ersättningskraft, ha parterna icke räknat därmed

utan förutsatt, att de själva skola lämna erforderliga lån. Dessa lån skola

vara ränte- och amorteringsfria, det senare därför att rätten till ersättningskraft

är permanent bestående, det förra därför att bolaget skulle få

uttaga för räntebetalning erforderliga medel från sina delägare, Umeå stad

och vattenfallsstyrelsen, varför beloppen blott skulle gå fram och tillbaka.

En ersättningstagare har emellertid enligt vattenlagen rätt att begränsa

den omedelbara kontanta kapitalinsatsen till en tredjedel av totalbeloppet,

under det att resten amorteras under en tid av högst 40 år. För Umeå

stad är det av intresse, att denna rätt kan utnyttjas, och på grund härav

har avtalats, att staden skall få begränsa sitt begynnelselån till bolaget på

samma sätt som om staden endast vore mottagare av ersättningskraft. I

stället skall vattenfallsstyrelsen lämna bolaget lån med hela det belopp

som erfordras utöver stadens lån till bolaget. De inbördes förhållandena

mellan delägarna i bolaget skola sedan regleras genom att Umeå stad från

den tidpunkt, då kraftstationen är färdig, successivt betalar till bolaget

resten av på staden såsom delägare i bolaget egentligen belöpande lånebelopp

samt ränta på oguldet belopp på sätt vattenlagen föreskriver, under

det att vattenfallsstyrelsen å sin sida erhåller motsvarande successiva återbetalning

och räntegottgörelse från bolaget.

Vattenfallsstyrelsens totala anslagsbehov för anläggningarna vid Stornorrfors

kommer enligt den sålunda träffade överenskommelsen att uppgå

till liela den beräknade anläggningskostnaden, minskad med Umeå stads

begynnelseinsats. Den senare kommer att uppgå till minst 3,6 % av anläggningskostnaden.

Genom stadens successiva inbetalningar, sedan kraftstationen

färdigställts, av återstående insats, reduceras så småningom det

av styrelsen i anläggningarna nedlagda kapitalet till (100 —11) 89 % av

den totala anläggningskostnaden. Det förhållandet, att Umeforsbolaget

bibehålies, medför, att en del av vattenfallsstyrelsens behövliga totalanslag

för anläggningen formellt kommer att användas till lämnande av lån

till nämnda bolag —- för att återgå till styrelsen som bolagets bidrag till

anläggningskostnaderna — vilket enligt styrelsens mening bör vara möjligt

utan uppdelning på två olika anslag.

Styrelsen hemställer slutligen, att Kungl. Maj :t måtte godkänna tillläggsavtal

nr 1 till konsorlialavtalet mellan vattenfallsstyrelsen och Umeå

stad samt föreslå riksdagen att för utbyggnad av nedersta fallsträckan i

Umeälven för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag av

19 000 000 kr. till Stornorrfors kraftstation.

Departementschefen har inledningsvis erinrat om innebörden av och

syftet med det år 1947 mellan Umeå stad och vattenfallsstyrelsen ingångna

avtalet samt i anslutning härtill anfört följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 49.

En förutsättning för att enstationsalternativet skulle kunna bli aktuellt

har på grund av de avtal beträffande Umeforsen, som ingicks 1947,

varit, att Umeå stads medgivande därtill kunnat utverkas. Såsom styrelsen

anför, har staden accepterat enstationsalternativet under förutsättning,

att stadens tillgång på kraft och garantierna därför blir likvärdiga

med vad som skulle ha gällt i tvåstationsalternativet. Enligt den uppgörelse

som träffats, skall Aktiebolaget Umeforsen bestå med uppgift att deltaga i

finansieringen av anläggningen samt att mottaga och till delägarna vidarebefordra

ersättningskraft, allt i förhållande till bolagets andel i den totalt

utnyttjade fallhöjden. Bibehållandet av bolaget motiveras bl. a. av ett önskemål

från stadens sida alt därigenom för utbyggnadsproj ektet vinna en

viss lokal förankring. På grund härav och övriga skäl som vattenfallsstyrelsen

anför för denna lösning vill jag, ehuru formen för finansieringen av

Stornorrfors-anläggningen därmed blir rätt komplicerad och fastän bolaget

blott får en formell uppgift, icke motsätta mig den föreslagna anordningen.

Departementschefen har vidare berört innehållet i det mellan vattenfallsstyrelsen

och Umeå stad ingångna Tilläggsavtalet nr 1 med det därtill

fogade E-kraftavtalet samt slutligen beträffande kostnads- och anslagsfrågorna

anfört följande.

Anläggningskostnaden för Stornorrfors kraftstation har av vattenfallsstyrelsen

beräknats till 200 milj. kr. Härav belöper på dammbyggnader,

markförvärv och skadeersättningar 22 milj. kr., på tilloppskanal, avloppstunnel

och avloppskanal 46 milj. kr., på maskinstation med intag och

tilloppstuber samt transformatorsal 22 milj. kr., på turbiner, generatorer,

transformatorer och elektrisk utrustning 62 milj. kr. samt på hus, vägar,

sociala kostnader, administration m. in. 48 milj. kr. Jag har icke funnit

anledning till någon erinran emot dessa beräkningar.

På grund av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag att staten deltager

i anläggandet av en gemensam kraftstation, benämnd Stornorrfors, vid de

av staten och Aktiebolaget Umeforsen ägda forsarna i nedersta fallsträckan

av Umeälven samt att Tilläggsavtal nr 1 med därtill hörande E-kraftavtal

godkännes.

Vattenfallsstyrelsen föreslår att till täckning av dess direkta och indirekta

kostnader för Stornorrfors-anläggningen anvisas ett gemensamt

investeringsanslag och äskar för nästa budgetår ett begynnelseanslag av

19 milj. kr. Efter särskild prövning av redovisningsfrågorna finner jag

det emellertid ur olika synpunkter lämpligast, att ett särskilt anslag anvisas

för lånet till Aktiebolaget Umeforsen. I enlighet härmed torde erforderliga

medel för Stornorrfors-anläggningen böra anvisas under tvenne

anslag, benämnda Stornorrfors kraftstation och Lån till Aktiebolaget Umeforsen.

För nästa budgetår fördelar sig anslagsbehovet med 15,s resp.

3,5 milj. kr. på dessa båda titlar.

Utskottet. Enligt det i förevarande proposition framlagda förslaget skall

vattenkraften i nedersta fallsträckan av Umeälven, avseende Berg-, Norroch

Sörforsarna samt Umeforsen, nyttiggöras genom en gemensam anläggning.

Den nya kraftstationen, kallad Stornorrfors, beräknas komma att

uppnå en energiproduktion av 2 000 å 2 200 MkWh per år, vilket utgör

ungefär en tiondedel av den nuvarande totala produktionen av elektrisk

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49. 13

energi i landet. En byggnadstid av sex år anses erforderlig, varför stationen

skulle kunna tagas i drift under år 1959. Anläggningskostnaderna ha uppskattats

till ca 200 milj. kronor; med hänsyn till rådande förhållanden

i fråga om äganderätten till de i fallsträckan ingående forsarna fördelar

sig detta belopp med 78 procent på statsverket och med 22 procent på AB

Umeforsen. Då emellertid vattenfallsstyrelsen ingår som hälftendelägare i

nämnda bolag, kommer statsverkets faktiska andel av anläggningskostnaderna

att uppgå till 89 procent. Återstoden eller It procent faller på Umeå

stad, som innehar den andra hälften av bolagets aktiekapital. De speciella

problem som uppstått genom nu berörda äganderättsförhållanden ha reglerats

genom särskilda avtal, vilka underställts riksdagen för godkännande.

Därvid har bl. a. förutsatts, att staten tills vidare skall finansiera även

viss del av den på Umeå stad belöpande anläggningskostnaden. Medelsbehovet

för nästa budgetår har beräknats till sammanlagt 19 milj. kronor.

Med hänsyn till den stegring av kraftbehovet inom vårt land som är att

emotse för den närmaste framtiden anser sig utskottet böra tillstyrka, att

beslut nu fattas om utbyggnad av nedersta fallsträckan i Umeälven. Utskottet

finner det även välbetänkt, att denna utbyggnad tar formen av eu

för de olika forsarna gemensam anläggning, och har för sin del intet att

erinra mot innehållet i de av vattenfallsstyrelsen i förevarande sammanhang

träffade avtalen, även om den däri förutsatta metoden för anläggningens

finansiering onekligen utmärkes av en viss omgång. Till vad departementschefen

anfört och förordat beträffande medelsbehov och anslagsredovisning

kan utskottet jämväl ansluta sig.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna de ändringar i

1947 års konsortialavtal mellan vattenfallsstyrelsen och Umeå

stad, som finnas intagna i det av samma parter den 15 januari

1953 ingångna Tilläggsavtalet nr 1 med därtill såsom bilaga

fogat E-lcraftavtal;

II. för budgetåret 1953/54 under statens affärsverksfonder,

statens vattenfallsverk, anvisa följande investeringsanslag,

nämligen

a) Stornorrfors kraftstation ............... 15 500 000 kronor,

b) Lån till Aktiebolaget Umeforsen..... 3 500 000 kronor.

Stockholm den 27 mars 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 47.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Stomorrfors kraftstation m. in. a1 i texten