Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten jämte i ämnet väckt motion.
1953-03-31 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande nr 56.
Nr 56.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten
jämte i ämnet väckt motion.
(1 :a avd.)
I propositionen nr 55 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 13 februari 1953, föreslagit
riksdagen medgiva dels att under tiden till och med utgången av budgetåret
1953/54 statlig exportkreditgaranti må lämnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer som angivits i förberörda statsrådsprotokoll,
dels ock att staten må under samma tid inom ramen för tidigare beslutat
maximibelopp av 300 miljoner kronor åtaga sig betalningsansvar för lagerhållning
i utlandet samt i form av finansieringsgarantier, avseende produktion
för export, till ett belopp av sammanlagt högst 100 miljoner kronor.
Vidare har i en inom andra kammaren av herrar Hagberg i Stockholm och
Johansson i Stockholm väckt motion (11:444) hemställts, att riksdagen,
med bifall i övrigt till Kungl. Maj :ts proposition nr 55, måtte besluta att exportkreditgaranti
må kunna lämnas vid försäljning till alla länder, med företrädesrätt
för främjandet av sådan export som är av betydelse för upprätthållande
av full sysselsättning.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.
När statliga exportkreditgarantier infördes i Sverige år 1933 var syftet
närmast att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom landet.
Efter hand fick garantigivningen ökad vikt i olika handelspolitiska sammanhang
och under de senaste åren har den fått särskild betydelse ur valutasynpunkt.
Avsikten med den utbyggnad av systemet med statliga exportkreditgarantier,
som skedde år 1950, var främst att underlätta för industrien att i ökad
utsträckning inrikta exporten på de mera svårbearbetade hårdvalutamarknaderna
och därmed öka dollarinkomsterna. Den viktigaste ändring, som då
infördes, gällde att statsgarantien skulle få avse även förlustrisk i samband
med upprättandet av konsignationslager i hårdvalutaländerna.
Sedan våren 1950 har det allmänna exportläget avsevärt skärpts. Till den
hårdare konkurrensen på utlandsmarknaderna har bidragit att ett flertal
med Sverige konkurrerande länder under de senaste åren på olika vägar sökt
Statsutskottets utlåtande nr 56.
7
främja exporten till dollarmarknaderna. Mot denna bakgrund bär exportkreditnämnden
ansett angeläget att garantisystemet utbyggs så att exporten
till hårdvalutaländer erhåller ett mera effektivt stöd än hittills. Departementschefen
delar helt nämndens uppfattning härvidlag och understryker
i detta sammanhang att exportkreditgarantierna intar en viktig plats bland
de olika åtgärder från det allmännas sida, som avser att främja dollarbetald
export. Under sådana omständigheter synes departementschefen — även
om först den 30 juni 1954 riksdagens senast lämnade bemyndigande att
meddela exportkreditgarantier utlöper — frågan om en utbyggnad av exportkreditgarantisystemet
böra upptagas till prövning och underställas riksdagen
redan innevarande år. De erfarenheter, som under det närmaste året
kan göras av nyheter i systemet, bör enligt departementschefen redovisas
nästa år, då frågan om fortsatt bemyndigande att meddela exportkreditgarantier
kommer upp till behandling.
Den mest betydelsefulla nyheten i den föreliggande framställningen från
exportkreditnämnden gäller införande av en form av finansie
ringsgarant i. Förslaget anknyter till ett i Danmark tillämpat
system. Ifrågavarande danska garantigivning sker i två huvudformer. Den
ena avser finansiering av exportvaran under tillverkningsprocessen ända
tills likvid influtit, medan den andra har till föremål exportens finansiering
efter det skeppning ägt rum, varvid garantien hänför sig till belåning av dokumenten.
Garantierna utställs till förmån för en finansierande bank med
full regressrätt mot exportören, vilken, då så anses påkallat, har att ställa
säkerhet för krediten exempelvis i form av sekundärinteckningar och borgen.
Exportkreditnämnden föreslår, att en garantigivning av motsvarande
slag försöksvis införs i Sverige och att denna garantiform skall komma till
användning huvudsakligen i samband med dollarbetald export men även få
meddelas för annan export, då detta av särskilda omständigheter anses befogat
och ägnat att befordra export av synnerlig vikt.
Såsom förut nämnts avser exportkreditnämndens garantier enligt nu gällande
bestämmelser sådana risker som köparens insolvens samt valutahinder
och vissa andra statliga åtgärder utomlands, varjämte garanti i vissa
fall kan meddelas mot förlust på lagerhållning i utlandet. Vid de försök
som gjorts i syfte att åvägabringa eu ur allmän synpunkt önskvärd ökning
av exporten till hårdvalutamarknaderna har ett allvarligt hinder i många
fall visat sig vara svårigheterna att finansiera exporten redan på tillverkningsstadiet.
Exportkreditgarantien har i sin nuvarande omfattning kunnat
utnyttjas som grund för kreditgivning i samband med varans leverans
men har däremot ej kunnat användas som grundval för finansiering av
fabrikationen. De danska erfarenheterna av sistnämnda garantiform liar
varit gynnsamma. Departementschefen förordar att en finansicringsgaranti
av denna art försöksvis införs även i Sverige i huvudsaklig överensstämmelse
med exportkreditnämndens förslag och enligt de närmare föreskrifter som
det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda. Departementschefen
förutsätter att nämnden kommer att tillämpa den nya garantiformen med
8
Statsutskottets utlåtande nr 56.
försiktighet. Nämnden har ursprungligen föreslagit att de nya garantierna
jämte lagerhållningsgarantierna begränsas till ett högsta sammanlagt belopp
av 40 miljoner kronor. Sedermera har nämnden i en kompletterande
promemoria hemställt att möjlighet bereds nämnden att efter framställning
hos Kungl. Maj :t utfärda garantier av nämnt slag inom ramen
för ett belopp av 100 miljoner kronor. I vilken utsträckning den nya garantiformen
kan komma att utnyttjas torde, framhåller departementschefen, vara
svårt att för närvarande bedöma. På skilda håll görs stora ansträngningar
att öka den dollarbetalda exporten. Det är uppenbart, fortsätter departementschefen,
att därest fråga skulle bli att lämna garanti för större tillverkningsobjekt
avsedda för export till dollarländerna garantier kan behöva utfärdas
till mycket betydande belopp. Departementschefen förordar därför,
att de föreslagna nya garantierna jämte lagerhållningsgarantierna tillsammans
får uppgå till ett belopp av 100 miljoner kronor inom ramen för de
300 miljoner kronor riksdagen medgivit för exportkreditgarantier. Dock synes
nämnden icke utan särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t böra få meddela
garantier till sammanlagt högre belopp än 40 miljoner kronor. Departementschefen
anser att finansieringsgaranti bör begränsas till högst 75 procent
av leveransens värde. Garantiformen föreslås skola tills vidare helt reserveras
för dollarbetald export. Av nämnden framställt förslag att garantiformen
skall omfatta även viss annan export kan departementschefen sålunda
icke biträda. Departementschefen uttalar att tillämpningen av den föreslagna
garantiformen självfallet bör ske i överensstämmelse med den allmänna
ekonomiska politiken.
I exportkreditnämndens skrivelse föreslås vidare vissa u p p in j u kningar
i villkoren för statsgaranti för entreprenadarbeten
och teknisk konsulterande verksamhet. Som
villkor för garantigivning för entreprenadarbeten gäller att dessa
måste vara förenade med industrileveranser. Vid författningens tillkomst
var man av den uppfattningen att garantien endast borde omfatta svenska
varor och tjänster. Frågan om en liberalare tillämpning av bestämmelserna
har vid olika tillfällen varit föremål för behandling i riksdagen, senast i anledning
av proposition 211/1950. Departementschefen uttalade sig då för att
man skulle godtaga en något friare praxis i de särskilda fall, då föreliggande
omständigheter gjorde detta berättigat och önskvärt. Departementschefen
förordade emellertid samtidigt — närmast med tanke på inträffade förluster
vid denna garantiform — försiktighet vid uppmjukningen.
Erfarenheterna har numera visat att kredit i samband med entreprenadarbeten
icke är att anse som ett särskilt riskfyllt garantiobjekt. Vidare är
att märka att stora och ur landets synpunkt betydelsefulla entreprenadarbeten,
exempelvis tunnel- och järnvägsbyggen, stundom ej kan förknippas
med svenska industrileveranser. Exportkreditnämnden anser därför att villkoret
om samband med dylika leveranser bör bortfalla. Entreprenadarbeten,
i vilka industrileveranser icke ingår, banar ofta väg för avsättning av
svenska produkter och är otvivelaktigt av stort värde för export av svenska
Statsutskottets utlåtande nr 56.
9
varor i varje fall på längre sikt, även om icke industrileveranser direkt ingår
i arbetet. Departementschefen tillstyrker därför nämndens förslag på
denna punkt. Förslaget innebär att garanti för entreprenadarbeten kan innefatta
icke blott varor och tjänster i entreprenadlandet — något som i viss
utsträckning gällt även enligt nuvarande praxis — utan också leveranser
från ett tredje land. Departementschefen vill framhålla att sistnämnda möjlighet
bör utnyttjas endast när det av valutaskäl eller andra speciella omständigheter
synes särskilt angeläget.
Vad beträffar förslaget att statsgaranti skall kunna lämnas för svensk
teknisk konsulterande verksamhet, även om ett direkt samband
mellan dylik verksamhet och svensk export icke kan fastställas, synes
vad nämnden åsyftat vara tillgodosett redan med nuvarande utformning av
bestämmelserna. Enligt departementschefens mening är sålunda ändring ej
erforderlig.
Statsgarantier mot förluster i samband med lagerhållning
utomlands har hittills kommit till användning i samband
med upprättande av konsignationslager i hårdvalutaländerna. Exportkreditnämnden
föreslår, att denna garantiform utsträcks att gälla även icke hårdvalutaländer,
då detta av särskilda omständigheter synes påkallat och ägnat
att befordra export av synnerlig vikt. Som motiv för denna utvidgning har
nämnden framhållit, att lagerhållning är en betydelsefull förutsättning för
en framgångsrik bearbetning icke endast av hårdvalutaländerna utan även
av andra åtminstone på längre sikt viktiga marknader. Av remissinstanserna
har bl. a. riksbanksfullmäktige ansett, att ifrågavarande garantiform bör
reserveras för hårdvalutaländerna. När frågan år 1950 uppkom att utvidga
statsgarantierna till att gälla även lagerhållning utomlands förelåg stor tveksamhet
rörande denna garantiforms berättigande; bl. a. ansågs förlustriskerna
svåra att bedöma. Erfarenheterna av ifrågavarande garantiform har emellertid
varit gynnsamma. Omfattningen av denna garantigivning har å andra
sidan hittills varit relativt begränsad. Vid remissbehandlingen har antytts,
att den fördyring av varan, som är förbunden med garantigivningen, i vissa
fall kan ha verkat avhållande på de svenska exportörerna. Några skadefall
har icke inträffat och icke heller befaras förluster på utelöpande garantier.
Departementschefen hyser alltjämt den uppfattningen att lagerhållningsgarantien
i första hand bör användas för hårdvalutamarknaderna. Dock synes
det departementschefen önskvärt, att exportkreditnämnden bereds möjlighet
att i undantagsfall och när synnerliga skäl föreligga meddela lagerhållningsgaranti
även vid export till icke hårdvalutaländer.
Slutligen har exportkreditnämnden ansett alt en sådan ändring av garantibestämmelserna
bör övervägas, att exportör skall kunna erhålla statsgaranti
mot förluster i anledning av opåräknat införande
av importlicenser eller återtagande av meddelade
licenser. Departementschefen anser en dylik ändring motiverad
och tillstyrker alltså nämndens förslag härutinnan. I detta sammanhang har
Stockholms handelskammare och kommerskollegium framfört önskemål om
10
Statsutskottets utlåtande nr 56.
viss ytterligare utvidgning, gällande bl. a. andra fall, då genom statliga förfoganden
i importlandet förutsättningarna för affären så ändras att importörer
vägrar att fullfölja den. Här åsyftade fall torde emellertid, framhåller
departementschefen, i viss utsträckning kunna beaktas redan inom ramen för
gällande bestämmelser.
I övrigt föreslås nu gällande riktlinjer för exportkreditgarantigivningen
skola bibehållas oförändrade.
Den utbyggnad av garantigivningen, som departementschefen i det föregående
tillstyrkt, anses icke få sådana verkningar, att behov uppkommer att
överskrida det till 300 miljoner kronor bestämda maximibeloppet för exportkreditgarantierna
under tiden till och med utgången av budgetåret 1953/
54. Någon ändring av det sammanlagda garantibeloppet behöver därför icke
nu ifrågasättas.
Utskottet. Den nuvarande statsgarantien för exportkredit föreslås skola
utbvggas med en ny garantiform, avseende finansiering av produktion
för export. Förslaget bygger på ett i Danmark tillämpat system. Med hänsyn
till de gynnsamma danska erfarenheterna av denna garantiform synas
utskottet skäl tala för att densamma försöksvis prövas även i vårt land.
Liksom departementschefen förutsätter utskottet, att den nya garantiformen
tillämpas med försiktighet. Utskottet har icke något att erinra
mot att de föreslagna nya garantierna jämte lagerhållningsgarantierna få
uppgå till 100 miljoner kronor inom ramen för de 300 miljoner kronor,
som riksdagen medgivit för exportkreditgarantier. Finansieringsgaranti bör
som föreslagits begränsas till högst 75 procent av leveransens värde.
Enligt departementschefens förslag skola finansieringsgarantierna helt reserveras
för export till hårdvalutamarknaderna. Utskottet har under hand
inhämtat, att frågan om utsträckta exportkreditgarantier vid ett ändrat
konjunkturläge för närvarande överväges inom kommittén för produktionsoch
exportfrämjande åtgärder. I dagens läge synes det utskottet vara ett
förstahandsintresse, att exporten till hårdvalutamarknaderna främjes. Utskottet
har därför icke något att erinra mot att den nya garantiformen tills
vidare begränsas till att avse dollarbetald export. Det synes emellertid utskottet
angeläget, att därest så påkallas av förändringar i sysselsättningsläget,
frågan om en utvidgning av exportkreditgarantierna tages under omprövning.
Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t i så fall för riksdagen framlägger
förslag i ämnet. Av det anförda följer, att utskottet avstyrker det motionsvis
gjorda yrkandet.
De av departementschefen föreslagna uppmjukningarna i villkoren för
statsgaranti för entreprenadarbeten —- innebärande att garanti för dylika
arbeten kan innefatta icke endast varor och tjänster i entreprenadlandet utan
även leveranser från ett tredje land — ha icke givit utskottet anledning till
erinran.
Utskottet anser sig vidare böra tillstyrka, att den hittillsvarande garantien
mot förluster i samband med lagerhållning utomlands må i undantags
-
Statsutskottets utlåtande nr 56.
11
fall och när synnerliga skäl föreligga kunna få användas även i fråga om
andra länder än hårdvalutaländer.
Departementschefen har föreslagit, att garantigivningen mot förlust på
grund av statliga åtgärder utomlands utvidgas att omfatta även opåräknat
införande av importlicensiering eller återtagande av redan lämnade importlicenser.
Då behov synes föreligga av en dylik utvidgning av garantisystemet,
tillstyrkes jämväl detta förslag.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionen II: 444, medgiva,
a) att under tiden till och med utgången av budgetåret
1953/54 statlig exportkreditgaranti må lämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 13 februari
1953;
b) att staten må under samma tid inom ramen för tidigare
beslutat maximibelopp av 300 miljoner kronor åtaga
sig betalningsansvar för lagerhållning i utlandet samt i form
av finansieringsgarantier, avseende produktion för export,
till ett belopp av sammanlagt högst 100 miljoner kronor.
Stockholm den 31 mars 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
härvarande: se under utlåtandet nr 55.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1953/54. a1 i texten