Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten jämte i ämnet väckt motion.

1953-03-31 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 56.

Nr 56.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten

jämte i ämnet väckt motion.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 55 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 13 februari 1953, föreslagit

riksdagen medgiva dels att under tiden till och med utgången av budgetåret

1953/54 statlig exportkreditgaranti må lämnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer som angivits i förberörda statsrådsprotokoll,

dels ock att staten må under samma tid inom ramen för tidigare beslutat

maximibelopp av 300 miljoner kronor åtaga sig betalningsansvar för lagerhållning

i utlandet samt i form av finansieringsgarantier, avseende produktion

för export, till ett belopp av sammanlagt högst 100 miljoner kronor.

Vidare har i en inom andra kammaren av herrar Hagberg i Stockholm och

Johansson i Stockholm väckt motion (11:444) hemställts, att riksdagen,

med bifall i övrigt till Kungl. Maj :ts proposition nr 55, måtte besluta att exportkreditgaranti

må kunna lämnas vid försäljning till alla länder, med företrädesrätt

för främjandet av sådan export som är av betydelse för upprätthållande

av full sysselsättning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen.

När statliga exportkreditgarantier infördes i Sverige år 1933 var syftet

närmast att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom landet.

Efter hand fick garantigivningen ökad vikt i olika handelspolitiska sammanhang

och under de senaste åren har den fått särskild betydelse ur valutasynpunkt.

Avsikten med den utbyggnad av systemet med statliga exportkreditgarantier,

som skedde år 1950, var främst att underlätta för industrien att i ökad

utsträckning inrikta exporten på de mera svårbearbetade hårdvalutamarknaderna

och därmed öka dollarinkomsterna. Den viktigaste ändring, som då

infördes, gällde att statsgarantien skulle få avse även förlustrisk i samband

med upprättandet av konsignationslager i hårdvalutaländerna.

Sedan våren 1950 har det allmänna exportläget avsevärt skärpts. Till den

hårdare konkurrensen på utlandsmarknaderna har bidragit att ett flertal

med Sverige konkurrerande länder under de senaste åren på olika vägar sökt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 56.

7

främja exporten till dollarmarknaderna. Mot denna bakgrund bär exportkreditnämnden

ansett angeläget att garantisystemet utbyggs så att exporten

till hårdvalutaländer erhåller ett mera effektivt stöd än hittills. Departementschefen

delar helt nämndens uppfattning härvidlag och understryker

i detta sammanhang att exportkreditgarantierna intar en viktig plats bland

de olika åtgärder från det allmännas sida, som avser att främja dollarbetald

export. Under sådana omständigheter synes departementschefen — även

om först den 30 juni 1954 riksdagens senast lämnade bemyndigande att

meddela exportkreditgarantier utlöper — frågan om en utbyggnad av exportkreditgarantisystemet

böra upptagas till prövning och underställas riksdagen

redan innevarande år. De erfarenheter, som under det närmaste året

kan göras av nyheter i systemet, bör enligt departementschefen redovisas

nästa år, då frågan om fortsatt bemyndigande att meddela exportkreditgarantier

kommer upp till behandling.

Den mest betydelsefulla nyheten i den föreliggande framställningen från

exportkreditnämnden gäller införande av en form av finansie

ringsgarant i. Förslaget anknyter till ett i Danmark tillämpat

system. Ifrågavarande danska garantigivning sker i två huvudformer. Den

ena avser finansiering av exportvaran under tillverkningsprocessen ända

tills likvid influtit, medan den andra har till föremål exportens finansiering

efter det skeppning ägt rum, varvid garantien hänför sig till belåning av dokumenten.

Garantierna utställs till förmån för en finansierande bank med

full regressrätt mot exportören, vilken, då så anses påkallat, har att ställa

säkerhet för krediten exempelvis i form av sekundärinteckningar och borgen.

Exportkreditnämnden föreslår, att en garantigivning av motsvarande

slag försöksvis införs i Sverige och att denna garantiform skall komma till

användning huvudsakligen i samband med dollarbetald export men även få

meddelas för annan export, då detta av särskilda omständigheter anses befogat

och ägnat att befordra export av synnerlig vikt.

Såsom förut nämnts avser exportkreditnämndens garantier enligt nu gällande

bestämmelser sådana risker som köparens insolvens samt valutahinder

och vissa andra statliga åtgärder utomlands, varjämte garanti i vissa

fall kan meddelas mot förlust på lagerhållning i utlandet. Vid de försök

som gjorts i syfte att åvägabringa eu ur allmän synpunkt önskvärd ökning

av exporten till hårdvalutamarknaderna har ett allvarligt hinder i många

fall visat sig vara svårigheterna att finansiera exporten redan på tillverkningsstadiet.

Exportkreditgarantien har i sin nuvarande omfattning kunnat

utnyttjas som grund för kreditgivning i samband med varans leverans

men har däremot ej kunnat användas som grundval för finansiering av

fabrikationen. De danska erfarenheterna av sistnämnda garantiform liar

varit gynnsamma. Departementschefen förordar att en finansicringsgaranti

av denna art försöksvis införs även i Sverige i huvudsaklig överensstämmelse

med exportkreditnämndens förslag och enligt de närmare föreskrifter som

det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda. Departementschefen

förutsätter att nämnden kommer att tillämpa den nya garantiformen med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 56.

försiktighet. Nämnden har ursprungligen föreslagit att de nya garantierna

jämte lagerhållningsgarantierna begränsas till ett högsta sammanlagt belopp

av 40 miljoner kronor. Sedermera har nämnden i en kompletterande

promemoria hemställt att möjlighet bereds nämnden att efter framställning

hos Kungl. Maj :t utfärda garantier av nämnt slag inom ramen

för ett belopp av 100 miljoner kronor. I vilken utsträckning den nya garantiformen

kan komma att utnyttjas torde, framhåller departementschefen, vara

svårt att för närvarande bedöma. På skilda håll görs stora ansträngningar

att öka den dollarbetalda exporten. Det är uppenbart, fortsätter departementschefen,

att därest fråga skulle bli att lämna garanti för större tillverkningsobjekt

avsedda för export till dollarländerna garantier kan behöva utfärdas

till mycket betydande belopp. Departementschefen förordar därför,

att de föreslagna nya garantierna jämte lagerhållningsgarantierna tillsammans

får uppgå till ett belopp av 100 miljoner kronor inom ramen för de

300 miljoner kronor riksdagen medgivit för exportkreditgarantier. Dock synes

nämnden icke utan särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t böra få meddela

garantier till sammanlagt högre belopp än 40 miljoner kronor. Departementschefen

anser att finansieringsgaranti bör begränsas till högst 75 procent

av leveransens värde. Garantiformen föreslås skola tills vidare helt reserveras

för dollarbetald export. Av nämnden framställt förslag att garantiformen

skall omfatta även viss annan export kan departementschefen sålunda

icke biträda. Departementschefen uttalar att tillämpningen av den föreslagna

garantiformen självfallet bör ske i överensstämmelse med den allmänna

ekonomiska politiken.

I exportkreditnämndens skrivelse föreslås vidare vissa u p p in j u kningar

i villkoren för statsgaranti för entreprenadarbeten

och teknisk konsulterande verksamhet. Som

villkor för garantigivning för entreprenadarbeten gäller att dessa

måste vara förenade med industrileveranser. Vid författningens tillkomst

var man av den uppfattningen att garantien endast borde omfatta svenska

varor och tjänster. Frågan om en liberalare tillämpning av bestämmelserna

har vid olika tillfällen varit föremål för behandling i riksdagen, senast i anledning

av proposition 211/1950. Departementschefen uttalade sig då för att

man skulle godtaga en något friare praxis i de särskilda fall, då föreliggande

omständigheter gjorde detta berättigat och önskvärt. Departementschefen

förordade emellertid samtidigt — närmast med tanke på inträffade förluster

vid denna garantiform — försiktighet vid uppmjukningen.

Erfarenheterna har numera visat att kredit i samband med entreprenadarbeten

icke är att anse som ett särskilt riskfyllt garantiobjekt. Vidare är

att märka att stora och ur landets synpunkt betydelsefulla entreprenadarbeten,

exempelvis tunnel- och järnvägsbyggen, stundom ej kan förknippas

med svenska industrileveranser. Exportkreditnämnden anser därför att villkoret

om samband med dylika leveranser bör bortfalla. Entreprenadarbeten,

i vilka industrileveranser icke ingår, banar ofta väg för avsättning av

svenska produkter och är otvivelaktigt av stort värde för export av svenska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 56.

9

varor i varje fall på längre sikt, även om icke industrileveranser direkt ingår

i arbetet. Departementschefen tillstyrker därför nämndens förslag på

denna punkt. Förslaget innebär att garanti för entreprenadarbeten kan innefatta

icke blott varor och tjänster i entreprenadlandet — något som i viss

utsträckning gällt även enligt nuvarande praxis — utan också leveranser

från ett tredje land. Departementschefen vill framhålla att sistnämnda möjlighet

bör utnyttjas endast när det av valutaskäl eller andra speciella omständigheter

synes särskilt angeläget.

Vad beträffar förslaget att statsgaranti skall kunna lämnas för svensk

teknisk konsulterande verksamhet, även om ett direkt samband

mellan dylik verksamhet och svensk export icke kan fastställas, synes

vad nämnden åsyftat vara tillgodosett redan med nuvarande utformning av

bestämmelserna. Enligt departementschefens mening är sålunda ändring ej

erforderlig.

Statsgarantier mot förluster i samband med lagerhållning

utomlands har hittills kommit till användning i samband

med upprättande av konsignationslager i hårdvalutaländerna. Exportkreditnämnden

föreslår, att denna garantiform utsträcks att gälla även icke hårdvalutaländer,

då detta av särskilda omständigheter synes påkallat och ägnat

att befordra export av synnerlig vikt. Som motiv för denna utvidgning har

nämnden framhållit, att lagerhållning är en betydelsefull förutsättning för

en framgångsrik bearbetning icke endast av hårdvalutaländerna utan även

av andra åtminstone på längre sikt viktiga marknader. Av remissinstanserna

har bl. a. riksbanksfullmäktige ansett, att ifrågavarande garantiform bör

reserveras för hårdvalutaländerna. När frågan år 1950 uppkom att utvidga

statsgarantierna till att gälla även lagerhållning utomlands förelåg stor tveksamhet

rörande denna garantiforms berättigande; bl. a. ansågs förlustriskerna

svåra att bedöma. Erfarenheterna av ifrågavarande garantiform har emellertid

varit gynnsamma. Omfattningen av denna garantigivning har å andra

sidan hittills varit relativt begränsad. Vid remissbehandlingen har antytts,

att den fördyring av varan, som är förbunden med garantigivningen, i vissa

fall kan ha verkat avhållande på de svenska exportörerna. Några skadefall

har icke inträffat och icke heller befaras förluster på utelöpande garantier.

Departementschefen hyser alltjämt den uppfattningen att lagerhållningsgarantien

i första hand bör användas för hårdvalutamarknaderna. Dock synes

det departementschefen önskvärt, att exportkreditnämnden bereds möjlighet

att i undantagsfall och när synnerliga skäl föreligga meddela lagerhållningsgaranti

även vid export till icke hårdvalutaländer.

Slutligen har exportkreditnämnden ansett alt en sådan ändring av garantibestämmelserna

bör övervägas, att exportör skall kunna erhålla statsgaranti

mot förluster i anledning av opåräknat införande

av importlicenser eller återtagande av meddelade

licenser. Departementschefen anser en dylik ändring motiverad

och tillstyrker alltså nämndens förslag härutinnan. I detta sammanhang har

Stockholms handelskammare och kommerskollegium framfört önskemål om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 56.

viss ytterligare utvidgning, gällande bl. a. andra fall, då genom statliga förfoganden

i importlandet förutsättningarna för affären så ändras att importörer

vägrar att fullfölja den. Här åsyftade fall torde emellertid, framhåller

departementschefen, i viss utsträckning kunna beaktas redan inom ramen för

gällande bestämmelser.

I övrigt föreslås nu gällande riktlinjer för exportkreditgarantigivningen

skola bibehållas oförändrade.

Den utbyggnad av garantigivningen, som departementschefen i det föregående

tillstyrkt, anses icke få sådana verkningar, att behov uppkommer att

överskrida det till 300 miljoner kronor bestämda maximibeloppet för exportkreditgarantierna

under tiden till och med utgången av budgetåret 1953/

54. Någon ändring av det sammanlagda garantibeloppet behöver därför icke

nu ifrågasättas.

Utskottet. Den nuvarande statsgarantien för exportkredit föreslås skola

utbvggas med en ny garantiform, avseende finansiering av produktion

för export. Förslaget bygger på ett i Danmark tillämpat system. Med hänsyn

till de gynnsamma danska erfarenheterna av denna garantiform synas

utskottet skäl tala för att densamma försöksvis prövas även i vårt land.

Liksom departementschefen förutsätter utskottet, att den nya garantiformen

tillämpas med försiktighet. Utskottet har icke något att erinra

mot att de föreslagna nya garantierna jämte lagerhållningsgarantierna få

uppgå till 100 miljoner kronor inom ramen för de 300 miljoner kronor,

som riksdagen medgivit för exportkreditgarantier. Finansieringsgaranti bör

som föreslagits begränsas till högst 75 procent av leveransens värde.

Enligt departementschefens förslag skola finansieringsgarantierna helt reserveras

för export till hårdvalutamarknaderna. Utskottet har under hand

inhämtat, att frågan om utsträckta exportkreditgarantier vid ett ändrat

konjunkturläge för närvarande överväges inom kommittén för produktionsoch

exportfrämjande åtgärder. I dagens läge synes det utskottet vara ett

förstahandsintresse, att exporten till hårdvalutamarknaderna främjes. Utskottet

har därför icke något att erinra mot att den nya garantiformen tills

vidare begränsas till att avse dollarbetald export. Det synes emellertid utskottet

angeläget, att därest så påkallas av förändringar i sysselsättningsläget,

frågan om en utvidgning av exportkreditgarantierna tages under omprövning.

Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t i så fall för riksdagen framlägger

förslag i ämnet. Av det anförda följer, att utskottet avstyrker det motionsvis

gjorda yrkandet.

De av departementschefen föreslagna uppmjukningarna i villkoren för

statsgaranti för entreprenadarbeten —- innebärande att garanti för dylika

arbeten kan innefatta icke endast varor och tjänster i entreprenadlandet utan

även leveranser från ett tredje land — ha icke givit utskottet anledning till

erinran.

Utskottet anser sig vidare böra tillstyrka, att den hittillsvarande garantien

mot förluster i samband med lagerhållning utomlands må i undantags
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 56.

11

fall och när synnerliga skäl föreligga kunna få användas även i fråga om

andra länder än hårdvalutaländer.

Departementschefen har föreslagit, att garantigivningen mot förlust på

grund av statliga åtgärder utomlands utvidgas att omfatta även opåräknat

införande av importlicensiering eller återtagande av redan lämnade importlicenser.

Då behov synes föreligga av en dylik utvidgning av garantisystemet,

tillstyrkes jämväl detta förslag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionen II: 444, medgiva,

a) att under tiden till och med utgången av budgetåret

1953/54 statlig exportkreditgaranti må lämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet

över handelsärenden för den 13 februari

1953;

b) att staten må under samma tid inom ramen för tidigare

beslutat maximibelopp av 300 miljoner kronor åtaga

sig betalningsansvar för lagerhållning i utlandet samt i form

av finansieringsgarantier, avseende produktion för export,

till ett belopp av sammanlagt högst 100 miljoner kronor.

Stockholm den 31 mars 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

härvarande: se under utlåtandet nr 55.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1953/54. a1 i texten