Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953154- till statens bosättningslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1953-04-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:63, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953154- till statens bosättningslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 63.

1

Nr 63.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1953154- till statens bosättningslånefond

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t beträffande kapitalbudgeten föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statens

bosättningslånefond för budgetåret 1953/54 beräkna ett investeringsanslag

av 2 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 53, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6 februari

1953, föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen förordade

ändringar i bestämmelserna rörande statens bosättningslån samt att för

budgetåret 1953/54 anvisa dels under femte huvudtiteln till Statens bosättningslån:

Omtryckning av broschyr ett anslag av 45 000 kronor, dels ock å

kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Statens bosättningslånefond

ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

Gällande bestämmelser.

Efter förslag av befolkningskommissionen beslöt statsmakterna år 1937

inrätta statens bosättningslånefond. Huvudsyftet med låneverksamheten

var befolkningspolitiskt. Genom att öppna kreditmöjligheter för bosättning

på billiga och betryggande villkor önskade man i första hand främja äktenskapsbildningen

och gynna tidiga äktenskap för att därmed på längre sikt

åstadkomma en stegring av den låga nativiteten i landet. Dessutom avsåg

man att med hjälp av bosättningslånen förhindra osunda avbetalningsköp.

Bosättningslåneverksamheten började år 1938. De bestämmelser, som ursprungligen

gällde härom, har ändrats vid flera tillfällen, bl. a. på förslag

av 1941 års befolkningsutredning. I sina grunddrag har dock verksamheten

lämnats orubbad. De nuvarande bestämmelserna meddelas i kungörelsen

den 29 juni 1946 om statliga bosättningslån (nr 570; ändr.

306/1951). Dessa innebär i huvudsak följande.

1 llihang till riksdagens protokoll 1953. G samt. Nr 63.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 63.

Lån kan beviljas trolovade eller äkta makar •— i regel senast 6 månader

från vigseln — för inköp av möbler och andra bosättningsföremål, vilkas

anskaffande föranledes av äktenskapets ingående. Förutom av bohag i

vanlig mening kan lån erhållas för inköp av redskap, verktyg eller liknande

föremål, som kan underlätta hemarbetet eller bidraga till hemmets

trevnad eller familjens försörjning, samt av vissa husdjur såsom kor

och får.

Som villkor för lån gäller huvudsakligen, att sökandena har behov av

medel för att göra de inköp, för vilka lånet är avsett, samt att de har gjort

sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet och — i mån av

möjligheter — ådagalagt sparvilja.

Lån ur bosättningslånefonden utlämnas av riksbanken utan annan

säkerhet än låntagarnas egen revers. Lånebeloppets storlek fastställes

efter prövning i varje särskilt fall. Högsta medgivna lånebelopp är sedan

år 1946 2 000 kronor.

Även lånetidens längd fastställes från fall till fall. I allmänhet bestämmes

tiden till 5 år. Längsta lånetiden är regelmässigt 8 år. I vissa fall

kan en särskild låneform med amorteringsfrihet under i allmänhet högst

3 år komma till användning. Lån av denna typ kan beviljas exempelvis

sökande, som på grund av studier (studiebosättningslån), öppnande av

egen rörelse, övertagande av jordbruksfastighet eller annan liknande orsak

kan beräknas få svårigheter att verkställa amorteringar under de första

åren efter lånets erhållande. Då amorteringsfrihet under viss tid har medgivits,

skall lånet vara slutbetalt senast 5 år efter utgången av den amorteringsfria

tiden.

Ränta utgår efter räntefot, som fastställes av Kungl. Maj :t. Den utgör

f. n. 4 %. Den vid lånets beviljande gällande räntesatsen skall tillämpas

oförändrad under hela lånetiden.

Lån skall återbetalas genom att ett i reversen bestämt belopp jämte upplupen

ränta inbetalas till riksbanken var tredje månad från lånets utgivningsdag.

Riksbanken kan dock medge uppskov med betalning av ränta

och amortering. Uppskov brukar lämnas, om betalningssvårigheter uppstår

på grund av värnpliktstjänstgöring eller ömmande omständigheter

och avser i regel avbetalning på kapitalskulden, däremot ej räntan.

Riksbanken kan meddela befrielse helt eller delvis från återbetalningsskyldighet

i två fall, nämligen om någon av låntagarna avlider eller om

låntagares försörjningsbörda utökas; i båda fallen förutsättes, att synnerlig

svårighet har uppkommit att återbetala lånet. Det kan nämnas, att

i sistnämnda fall lånet brukar efterskänkas, om betalningssvårigheterna

beror på att låntagare har försörjningsplikt mot fyra eller flera minderåriga

barn. Har befrielse från återbetalningsskyldighet medgivits, skall

det efterskänkta beloppet avskrivas. Avskrivning kan förekomma även

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 63.

3

utan samband med befrielse och innebär då, att riksbankens krav visserligen

kvarstår men lånet avföres ur räkenskaperna. Beslut om befrielse

eller avskrivning fattas av riksbankens direktion.

För att tillhandagå lånesökande med råd och anvisningar och avge yttrande

över inlämnade låneansökningar finns i varje kommun ett av kommunen

utsett ortsombud. Medverkan av ortsombudet kan även påkallas

för att av försumliga låntagare indriva efterliggande lån, likaså för att

verkställa utredningar om lån, som kan komma i fråga för laga indrivningsåtgärder

(lagsökning och utmätning), befrielse eller avskrivning.

Fullmäktige i riksbanken äger utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter

för låneverksamheten. I enlighet härmed har fullmäktige fastställt

en särskild instruktion för ortsombuden och meddelat anvisningar för

riksbankskontoren beträffande lånerörelsen.

Propositionen.

Den statliga bosättningslåneverksamheten har sedan sin tillkomst år

1937 gjorts till föremål för undersökningar vid flera tillfällen. Med hänsyn

till utvecklingen i olika hänseenden under de senare åren har det

emellertid förelegat behov av en allmän genomgång av bestämmelser och

praxis beträffande lånen. En sådan översyn har nu utförts av socialstyrelsen.

Departementschefen erinrar att, när bosättningslånen infördes, förestavades

reformen främst av befolkningspolitiska skäl. Såsom såväl statsrevisorerna

som socialstyrelsen framhållit har numera en mera allmänt

social motivering trätt i förgrunden, nämligen syftet att öppna möjligheter

för unga människor att skapa ett hem. Den i viss mån ändrade motiveringen

har inte minskat lånens värde som ett led i samhällets familjesociala

åtgärder. Det i lånerörelsens ursprungliga målsättning ingående

syftet att förhindra osunda avbetalningsköp är enligt departementschefen

fortfarande av betydelse och bör i möjligaste mån fullföljas.

Socialstyrelsen har föreslagit, att långivningen skall utsträckas till ogift

mor med minderårigt barn. Detta förslag finner departementschefen välgrundat.

Något påtagligt behov att göra även andra ensamstående berättigade

till lånen eller eljest utsträcka dessas tillämpningsområde anses

icke föreligga.

Med tanke främst på landsbygdens befolkning utvidgade man år 1946

bosättningslånens användningsområde, varigenom lånen fick användas

för inköp av vissa verktyg och redskap samt husdjur. Denna utvidgning

har fått ringa praktisk betydelse. Vidare erinras att jordbrukare numera

under vissa förutsättningar har möjlighet att inom ramen för den sociala

jordbrukskreditgivningen erhålla startlån även till anskaffning av för jordbruksdriften

erforderliga inventarier, vilken möjlighet inte fanns när bo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 63.

sättningslånens användningsområde på angivet sätt utvidgades. Dylika lånemöjligheter

bör givetvis i första hand komina till användning. Möjligheten

att lämna bosättningslån icke blott till möbler och andra egentliga

bosättningsföremål utan även till redskap, verktyg och andra liknande föremål,

vilka kan underlätta hemarbetet eller vara av betydelse för hemmets

trevnad eller familjens försörjning, bör emellertid enligt departementschefens

mening fortfarande stå öppen.

Socialstyrelsen har föreslagit, att bosättningslånens maximibelopp skall

höjas från nuvarande 2 000 till 3 000 kronor. Vad fullmäktige i riksbanken

och Kooperativa förbundet anfört emot socialstyrelsens förslag anses i

och för sig göra det tveksamt huruvida en höjning av maximibeloppet

nu bör genomföras. Å andra sidan synes det departementschefen rimligt

att beloppet justeras med hänsyn till de förändringar som penningvärdet

undergått. Han tillstyrker därför socialstyrelsens förslag i denna del. Så

länge gällande kreditrestriktioner beslår anses emellertid en viss återhållsamhet

befogad vid utnyttjandet av det nya maximibeloppet.

Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att behovssynpunkten skall tillmätas

större betydelse än hittills varit fallet vid prövningen av låneansökningarna.

I denna del finner departementschefen en viss försiktighet

vara på sin plats. Det synes honom angeläget att man i framtiden liksom

hittills håller fast vid att det här är fråga om lån, som visserligen utlämnas

utan säkerhet men under den förutsättningen att de skall återbetalas. Även

om en välvillig bedömning av de lånesökandes förmåga till återbetalning

är påkallad, måste det avgörande vara, att rimlig utsikt till återbetalning

finnes. Departementschefen anser sig sålunda icke kunna tillstyrka någon

principiell ändring i fråga om grunderna för låneansökningarnas bedömning.

En ökad enhetlighet mellan riksbankskontoren inbördes anses emellertid

böra eftersträvas vid låneansökningarnas prövning, icke minst beträffande

lånebeloppens storlek. Det förutsättes få ankomma på riksbanken att vidtaga

erforderliga åtgärder för att trygga en likformig praxis i den mån

icke avvikelser påkallas av speciella, regionalt betingade omständigheter.

Den föreslagna höjningen av maximibeloppet gör sådana åtgärder särskilt

angelägna. Någon ändring i organisatoriskt avseende genom införande av

en rådgivande nämnd e. dvl. anses icke påkallad härav.

I några yttranden har uttalats intresse för bidrag i en eller annan form

till bosättningskostnaderna. Departementschefen är icke beredd att förorda

sådana bidrag. I den mån särskilt behov av bidrag till bosättningskostnader

föreligger torde det liksom hittills vara en uppgift för den kommunala

socialvården att tillgodose detsamma.

Socialstyrelsens förslag om sänkning av låneräntan kan departementschefen

icke heller hiträda, då en sådan sänkning skulle innebära en sub
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 63.

5

vention och det synes olämpligt att tillföra bosättningslånerörelsen ett dylikt

subventionsmoment.

Någon generell kontrollanordning för lånemedlens användning anses icke

böra komma i fråga. Däremot anses det, såsom understrukits i åtskilliga

yttranden, önskvärt att låntagarna erhåller upplysning och vägledning

beträffande lånens användning. Särskilt angeläget är det att ortsombuden,

som på ett tidigt stadium kommer i kontakt med alla lånesökande, lämnar

dessa vägledning vid planerandet av inköpen. I årets statsverksproposition

anförde departementschefen beträffande den broschyr, som riksbanken

i samarbete med Svenska slöjdföreningen utgav senast år 1948,

att han icke var beredd att före ställningstagandet till socialstyrelsens nu

ifrågavarande förslag tillstyrka medelsanvisning till omtryck och översyn

av broschyren. Han förordar nu, att anslag anvisas för ändamålet. Broschyren

bör bl. a. tillhandahållas de lånesökande av ortsombuden. Den upplysning

och rådgivning i bosättningsfrågor som lämnas bl. a. av Svenska

slöjdföreningen och i några kommuner genom särskilda kommunalt avlönade

bosättningskonsulenter är enligt departementschefen av stort värde

och bör om möjligt utvidgas. Han kan emellertid icke förorda ökat stöd av

statsmedel utöver det nyss nämnda anslaget.

Vad slutligen angår de olika spörsmål som sammanhänger med lånens

återbetalning finner departementschefen till en början i likhet med socialstyrelsen,

att ingen förlängning av den maximala amorteringstiden är behövlig.

En viss förlängning av den faktiska amorteringstiden inom den

givna ramen anses dock i vissa fall kunna vara lämplig.

Liksom fullmäktige i riksbanken anser departementschefen, att man vid

bedömandet av indrivningsresultatet bör jämföra de eftersläpande lånen

med samtliga lån som utgivits och ej blott med dem som nu står ute.

Betraktas samtliga eftersläpande lån som nödlidande — sannolikt kommer

dock åtminstone en del av dem att återbetalas — utgör sammanlagda

beloppet av nödlidande och avskrivna lån 4,5 % av totalbeloppet utgivna

lån. En låneförlust av denna storlek kan enligt departementschefens mening

icke anses avskräckande i en verksamhet, där lånen utlämnas utan

annan säkerhet än låntagarnas personliga vederhäftighet. Å andra sidan

anses det självklart, att alla lämpliga åtgärder som kan vidtagas för att

förbättra indrivningsverksamheten eller eljest förebygga låneförluster också

bör komma till stånd.

Möjlighet anses böra öppnas alt i de största städerna ha mer än ett ortsoinbud.

Det förutsättes få överlämnas åt riksbanken att där så befinnes

lämpligt träffa överenskommelse med vederbörande kommunala organ om

utökning av antalet ortsombud i kommunen.

Departementschefen har intet att erinra mot att lönefullinakter och inbetalning

genom intressekontor kommer till ökad användning. I intetdera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 63.

fallet anses dock här ifrågakommande förpliktelse böra avkrävas låntagarna

generellt. Departementschefen förutsätter, att i varje fall statliga

och kommunala myndigheter skall lämna medverkan härvidlag. Beträffande

riksbankens möjligheter att i bosättningslåneärenden erhålla upplysningar

från arbetsförmedlingarna har inhämtats, att arbetsmarknadsstyrelsen

överväger att väsentligt uppmjuka de direktiv, som utfärdats i ämnet,

varigenom även riksbankens intressen torde komma att bli tillgodosedda.

Även om de nu behandlade åtgärderna synes ägnade att omedelbart

eller på längre sikt förbättra återbetalningen av bosättningslånen, finner

departementschefen det uppenbart, att i många fall ändock en direkt förstärkning

av riksbankens indrivningsmöjligheter vore önskvärd. Socialstyrelsen

föreslår, att riksbanken skall tilläggas rätt att använda införsel

i avlöning m. m. mot låntagare som av uppenbar tredska försummar sin

betalningsskyldighet. En dylik utvidgning av införselinstitutets användningsområde

anses emellertid inte kunna undgå att väcka betänkligheter. I

varje fall anses frågan icke kunna lösas fristående utan få upptagas i ett

större sammanhang.

Enligt socialstyrelsens anslagsberäkning, vilken fullmäktige i riksbanken

lämnat utan erinran, skulle bosättningslånefonden behöva förstärkas

med ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor för budgetåret 1953/54.

Härvid har bl. a. förutsatts, att i jämförelse med siffrorna för budgetåret

1951/52 antalet utlämnade lån kommer att stiga med ca 250 och medelbeloppet

per utlämnat lån med ca 800 kronor. Departementschefen finner det

sannolikt, att ökningen icke blir fullt så stor. Då riksbanken beräknas för

budgetåret 1953/54 disponera, förutom inflytande amorteringar, ca 5 700 000

kronor av tidigare anvisade anslag, anses det vara tillräckligt att ytterligare

1 000 000 kronor anvisas för nästa budgetår.

Kostnaden för den förordade omtryckningen och översynen av broschyren

rörande bosättningslånen har av fullmäktige i riksbanken uppskattats

till 45 000 kronor. Detta belopp föreslås anvisat som ett särskilt obetecknat

anslag under femte huvudtiteln.

Motioner.

I en inom andra kammaren av herr Helén väckt motion (II: 442) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta att dels i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om en allsidig omprövning av bosättningslåneverksamheten i enlighet

med vad i motionen anförts, dels bifalla Kungl. Maj:ts proposition

nr 53.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Bergman och Holmquist (I: 360) samt den andra inom andra kammaren

av herr Nilsson i Östersund och fröken Sandell (II: 441), har hem
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 63.

7

ställts, att riksdagen måtte besluta bifalla Kungl. Maj :ts proposition nr 53

med den ändringen, att räntefoten för statens bosättningslån sänkes från

4 till 2,5 % och att principerna för låneansökningarnas bedömning ändras,

varigenom långivningen utsträckes till ekonomiskt sämre ställda kategorier,

och att lånebeloppen anpassas till låntagarnas behov samt att riksdagen

i anledning härav måtte besluta höja det i propositionen föreslagna

investeringsanslagel å kapilalbudgeten till statens bosättningslånefond från

1 000 000 till 2 000 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Herbert Hermansson (1:361) och den andra inom andra kammaren

av herrar llubbestad och Onsjö (II: 443), har hemställts, att riksdagen vid

behandling av proposition nr 53 måtte besluta att de statliga bosättningslånens

maximibelopp fortfarande skall utgöra 2 000 kronor, att uttala, att

olika myndigheter bör medverka till bättre indrivningsmöjligheter för riksbanken

genom att tillhandagå med upplysningar rörande låntagares förhållanden

samt att beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

Angående de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna II: 441, II: 442 och II: 443.

Utskottet.

Såsom departementschefen erinrat har den statliga bosättningslåneverksamheten

sedan sin tillkomst 1937 varit föremål för undersökningar vid flera

tillfällen. Genom den utredning, som socialstyrelsen nu verkställt, har en

allmän genomgång av bestämmelser och praxis beträffande lånen ägt rum.

Under hänvisning härtill är utskottet icke berett tillstyrka yrkandet i motionen

11:442 om en allsidig omprövning av ifrågavarande verksamhet.

Enligt departementschefens förslag skall långivningen utsträckas till ogift

moder, som har minderårigt barn i sin vård. Utskottet tillstyrker detta förslag.

I likhet med departementschefen finner utskottet vidare skäl tala för

att möjligheter fortfarande bör finnas främst för landsbygdens befolkning

att erhålla bosättningslån ej endast till egentliga bosättningsföremål utan

även till redskap, verktyg och andra liknande föremål av betydelse för bl. a.

familjens försörjning.

Departementschefen har föreslagit att bosättningslånens maximibelopp

skall höjas från nuvarande 2 000 till 3 000 kr. Emellertid anser han att en

viss återhållsamhet vid utnyttjandet av det nya maximibeloppet är befogad

så länge gällande kreditrestriktioner består. I motionerna I: 361 och II: 443

har yrkats, att lånens maximibelopp fortfarande skall utgöra 2 000 kr. Utskottet

har i tidigare sammanhang funnit skäl tala för en viss höjning av

maximibeloppet med hänsyn till penningvärdets förändringar sedan nuvarande

maximigräns fastställdes 1946. Även om den därefter inträdda penningvärdeförändringen

knappast synes motivera en så stor ökning av låne
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 63.

maximum, som departementschefen förordat, har utskottet likväl ansett sig

böra godta den föreslagna höjningen till 3 000 kr. Utskottet vill emellertid i

anledning av motionerna och departementschefens uttalande framhålla

angelägenheten av att återhållsamhet iakttages vid utnyttjandet av det nya

maximibeloppet.

I motionerna I: 360 och II: 441 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att räntefoten för statens bosättningslån skall sänkas från nuvarande 4 till

2,5 %. Utskottet delar i denna fråga departementschefens uppfattning att

en sänkning av låneräntan skulle innebära en subvention och att sådan icke

bör ingå i bosättningslånerörelsen. Utskottet avstyrker således ifrågavarande

motioner i denna del.

Socialstyrelsen har under åberopande av de sociala skälen föreslagit en

liberalare långivning och att sålunda behovssynpunkten skall tillmätas större

betydelse än hittills vid prövningen av låneansökningarna. Departementschefen

har för sin del anfört bl. a., att även om en välvillig bedömning av

de lånesökandes förmåga till återbetalning är påkallad, måste det avgörande

vara att rimlig utsikt till återbetalning finnes. Någon principiell ändring i

fråga om grunderna för låneansökningarnas bedömning avstyrkes därför. I

motionerna 1:360 och 11:441 har yrkats, att principerna för denna bedömning

skall ändras därhän, att långivningen utsträckes till ekonomiskt sämre

ställda kategorier och att lånebeloppen anpassas till låntagarnas behov.

Utskottet anser liksom departementschefen att man i princip bör hålla

fast vid att det här är fråga om lån, som utlämnas under förutsättning att de

skall återbetalas. Emellertid har utskottet funnit anledning understryka

departementschefens uttalande om en välvillig bedömning av de lånesökandes

förmåga till återbetalning. Enligt utskottets mening bör vid långivningen

bankmässiga hänsyn icke vara avgörande utan den lånesökandes personliga

förutsättningar att fullgöra åtagna förpliktelser i förhållande till lånebehovet.

Ur denna synpunkt vore det bl. a. värdefullt om i de större städerna

ortsombudens antal ökas. Såsom departementschefen föreslagit torde det få

överlämnas åt riksbanken att träffa överenskommelse härom med vederbörande

kommunala organ.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att alla lämpliga

åtgärder, som kan vidtagas för att förbättra indrivningsverksamheten

beträffande obetalda lån, bör komma till stånd. Lönefullmakter och inbetalning

genom intressekontor bör sålunda givas ökad användning. Vidare vill

utskottet betona önskvärdheten av att, såsom framhållits i motionerna I: 361

och II: 443, olika myndigheter medverkar till bättre indrivningsmöjligheter

genom att tillhandagå riksbanken med upplysningar rörande låntagarnas

förhållanden. Slutligen förutsätter utskottet att frågan om införselinstitutets

användning i detta sammanhang ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Vad departementschefen i övrigt anfört beträffande bosättningslånen lik
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 63.

9

som förslaget om särskild medelsanvisning till omtryck av en av riksbanken

i samarbete med Svenska slöjdföreningen utgiven broschyr i bosättningsfrågor

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet, som tillstyrker Kungl.

Maj :ts förslag, hemställa,

att riksdagen må

a) avslå motionen II: 442, i vad den avser en allsidig omprövning

av bosättningslåneverksamheten;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 360 och II: 441 ävensom I: 361 och II: 443, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna av departementschefen

i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6 februari

1953 förordade ändringar i bestämmelserna rörande statens

bosättningslån;

c) till Statens bosättningslån: Omtryckning av broschyr för

budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag

av 45 000 kronor;

d) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 360 och II: 441, i vad de avser anslagsberäkningen,

till Statens bosättning slånefond för budgetåret 1953/54 under

statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av

1 000 000 kronor;

e) besluta att i anledning av förevarande motioner, till den

del de icke blivit behandlade under a)—d), i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört.

Stockholm den 14 april 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. G samt. Nr 63.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 63.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsgård,

Ohlon, Leander, Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Hesselbom,

Lundqvist, Ragnar Persson, Edvin Thun och Erik Svedberg; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Ståhl, Svensson i Ljungskile, Lindholm,

Eriksson i Sandby, Staxäng, fröken Elmén, herrar Åkerström, Hoppe, Onsjö,

Jansson i Kalix och Svensson i Stenkyrka.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1953

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:156 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående tilldelningen av statsbidrag till dm utomprocessuella rättshjälpsverksamhe a1 i texten