Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet till särskild ersättning till löneplansanställd personal vid utförande av särskilt förorenande arbete.

1953-04-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:64, Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet till särskild ersättning till löneplansanställd personal vid utförande av särskilt förorenande arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 64—66.

Statsutskottets utlåtande nr 64.

1

Nr 64.

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet

till särskild ersättning till löneplansanställd personal

vid utförande av särskilt förorenande arbete.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Lundqvist väckt motion (II: 340) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i statens allmänna avlöningsreglemente

att särskild ersättning må kunna utgå till löneplansanställd

personal vid utförande av särskilt förorenande arbete.

Till stöd för sitt yrkande anför motionären följande.

Enligt specialavtal som träffats mellan kungl. vattenfallsstyrelsen och

Svenska elektrikerförbundet den 15 mars 1952 har fastställts vissa avlöningsbestämmelser

för arbetare vid ångkraftverket i Västerås.

I nämnda kollektivavtal § 4 mom. 5 gäller den bestämmelsen, att vid arbete

i Västerås kraftverks ångpanneanläggning och maskinsal vid högre

temperatur än 45° men högst 50° utgår ett tillägg av 40 % och vid arbete

i högre temperatur än 50° samt vid sotningsarbcte eller annat särskilt orent

arbete inom ovannämnda anläggningar ett tillägg av 80 % till de i § 4

mom. 4 angivna timlönerna.

Vid samma kraftverk finnes anställda maskinister, reparatörer och montörer

som får utföra samma arbete under samma svåra förhållanden som

ovannämnda arbetare.

Då dessa är anställda enligt löneplan i statens allmänna avlöningsreglemente

(Saar) finnes det icke i detta lönereglemente någon motsvarande bestämmelse

som ger möjlighet för arbetsledningen att utbetala särskild ersättning

för dylikt arbete.

Enligt § 35 (Saar) medgiver reglementet utbetalning av vissa lönetillägg

vid särskilt omnämnd tjänstgöring.

Med kännedom om personalens arbetsuppgifter, som i stor utsträckning

måste fullgöras på sön- och helgdagar under stark forccring för att anläggningen

snarast skall kunna komma i driftdugligt skick, anser undertecknad

det skäligt att denna personal må kunna erhålla en särskild ersättning

för detta arbete.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statens lönenämnd avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

Lönenämnden får framhålla, att innebörden av motionen icke synes fullt

klar. Hemställan avser sålunda endast »särskilt förorenande arbete», under

Hihang till riksdagens protokoll 7,95.1. 6 sand. Nr 64—66.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 6i.

det att i motiveringen talas om arbete vid vissa högre temperaturer »samt

vid sotningsarbete eller annat särskilt orent arbete». Lönenämnden vill vidare

erinra, att Saar tillkommit efter förhandlingar mellan 1945 års lönekommitté

och tjänstemännens huvudorganisationer. Såsom lönenämnden

i skilda sammanhang uttalat, anser nämnden, att frågor om sådana ändringar

av bestämmelserna i Saar som den nu föreslagna icke böra upptagas

till fristående prövning utan bedömas i ett vidare sammanhang,

exempelvis vid en kommande översyn av reglementet. Slutligen får framhållas

den betydande svårigheten att utan en närmare undersökning överblicka

konsekvenserna av ett bifall till motionen. Lönenämnden anser

därför, att motionen icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Med instämmande i vad statens lönenämnd i sitt ovan återgivna

utlåtande anfört finner sig utskottet böra avstyrka bifall till den

föreliggande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att motionen II: 340 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsgård,

Ohlon, Leander, Pålsson, Näsström, Sundelin, Hesselbom, Lundqvist,

Ragnar Persson, Edvin Thun, Erik Svedberg, Olsén och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Ståhl, Svensson i Ljungskile, Lindholm,

Eriksson i Sandby, Staxäng, Åkerström, Hoppe, Onsjö, Nihlfors, Jansson i

Kalix och Svensson i Stenkyrka.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.