Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i reservbefälskungörelsen för armén.

1953-04-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:65, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i reservbefälskungörelsen för armén.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

3

Nr 65.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i reservbefälskungörelsen

för armén.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Arrhén (I: 52) och den andra inom andra kammaren av herrar Dickson

och Braconier (II: 60), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i reservbefälskungörelsen

för armén (SFS 1943:815), att de inskränkningar, vilka avsetts att gälla

de kategorier, som anställts enligt generalorder 1943:2140 (TLA nr 89),

upphäves i syfte att uppnå jämställdhet i pensionshänseende för officerare

i reserven.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen I: 52 följande.

Under 1920- och 1930-talen genomgick ett förhållandevis stort antal personer

utbildningskurser i den frivilliga landstormsrörelsens regi och befordrades

till officerare och underofficerare.När andra världskriget kom, inkallades

dessa hefälskategorier i beredskapstjänst och gjorde, i trots av att de

egentligen var överåriga, tjänst till krigets slut. De mest kvalificerade av

dem erhöll vid 1944 års omorganisation inom befälskårerna anställning i

reserven. Samtliga jag här avser var då minst 48 år eller däröver, ett antal

redan 50 år eller däröver. Det sammanlagda antalet kan beräknas till omkring

hundra, cirka 60 kaptener samt återstoden löjtnanter eller fanjunkare.

Enligt generalorder (nr 2140 den 21 juni 1943; TLA nr 89) överfördes

dessa fredskonstituerade landstormsofficerare och officerare vid TAK till

officerare i reserven eller värnpliktiga officerare. De reservofficerare, som

anställts enligt här nämnda generalorder, blev jämlikt punkterna 6 och 7

i samma order, jämförda med kungl. breven av den 30 juni och den 17

december 1943 (TLA nr 63 och 111), underkastade reservbefälskungörelsen

för armén (SFS 1943:815). Därvid skulle iakttagas dels att ifrågavarande

personal skulle anses tillhöra kategorien värnpliktsavgångna, dels ock att

till personalen icke skulle utgå pension eller däremot svarande förmåner i

vidare mån än att den, som vid överföringen innehade anställning såsom underofficer

i reserven, skulle äga bibehålla den rätt till pension han må ha

förvärvat i dylik anställning.

Nu gällande bestämmelser på området innebär alltså, att de till reserven

överförda, tidigare fredskonstituerade landstormsofficerarna undantagits

från rätten till pension, i trots av att de i likhet med alla andra reservofficerare

är tjänstgöringsskyldiga i krig till och med 65 års ålder. Det före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 65.

faller mig, som om rimliga skäl för en dylik uppdelning icke föreligger

med hänsyn till dels de offer i tid och pengar, som den kategori, det här

gäller, underkastat sig i och för sin utbildning, och dels att de nu i fråga om

tjänstgöringsskyldighet står i samma linje som andra, vilka anställts i

reserven.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, försvarets civilförvaltning och statskontoret avgivit utlåtanden.

Försvarets civilförvaltning anför följande.

I motionerna har hemställts »om sådan ändring i reservbefälskungörelsen

för armén (SFS 1943: 815), att de inskränkningar, vilka avsetts att gälla de

kategorier, som anställts enligt generalorder 1943: 2140 (TFA nr 89), upphäves

i syfte att uppnå jämställdhet i pensionshänseende för officerare i reserven.

» I anledning härav må framhållas, att de åsyftade inskränkningarna

icke meddelats i förenämnda reservbefälskungörelse utan i Kungl. Maj:ts

i motionerna åberopade beslut och i förenämnda generalorder, vilken intagits

å TLB nr 89/1943. Vid sådant förhållande torde — trots motionsyrkandets

formella avfattning — syftemålet med detsamma vara enahanda

som avsetts med tidigare vid 1945 och 1952 års riksdag motionsvis framförda

förslag, nämligen införandet av rätt till reservpension för här ifrågavarande

kategori reservofficerare. Sistnämnda motioner hava av riksdagen

avslagits (jämför bankoutsk. uti. 1945 nr 36 och statsutsk. uti. 1952 nr

113). Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1944 funnit en av

värnpliktiga officerares riksförbund år 1943 gjord framställning om pensionsrätt

för vissa landstormsofficerare, som den 1 januari 1944 kommo att

vinna officersanställning i reserven, icke föranleda någon Kungl. Maj :ts

åtgärd.

Civilförvaltningen får med avseende å ifrågavarande spörsmål hänvisa

till sitt den 23 februari 1945 avgivna utlåtande över förenämnda vid 1945

års riksdag väckta motioner, vilket återgivits i bankoutsk. uti. 1945: 36.

Civilförvaltningen kan icke finna skäl förebragta, som böra föranleda till

ett ändrat ställningstagande i denna fråga, och kan följaktligen icke tillstyrka

åtgärder i syfte att bereda här ifrågavarande reservofficerare rätt

till reservpension.

Statskontoret har anfört följande.

Den av motionärerna väckta frågan har tidigare varit föremål för statsmakternas

prövning utan att vinna tillmötesgående. Sålunda framhöll statsutskottet

i sitt utlåtande nr 113 till 1952 års riksdag i anledning av då

väckta motioner, att vid tidigare prövning av detta spörsmål skäl till ändring

av gällande bestämmelser icke ansetts föreligga och att skäl ej heller

sedermera förebragts, som borde föranleda till ett ändrat ståndpunktstagande.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Då i nu föreliggande motioner icke

åberopats några nya omständigheter, lära desamma icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Såsom de hörda myndigheterna anfört, har vid tidigare prövning

av det i motionerna berörda spörsmålet — senast vid fjolårets riksdag

i anledning av då i ämnet väckta motioner — skäl till ändring av gällande

bestämmelser på förevarande område icke ansetts föreligga. Vid sådant för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

5

hållande och då några nya omständigheter icke tillkommit, som kunna föranleda

till ett ändrat ståndpunktstagande i frågan, hemställer utskottet,

att motionerna I: 52 och II: 60 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 64.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.