Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till K. E. Engström för sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring.

1953-04-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:83, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till K. E. Engström för sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 83.

Nr SB.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till K. E.

Engström för sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Eriksson i Sandby väckt motion (II: 69)

har hemställts, att riksdagen måtte förklara lantarbetaren Karl Elis Engström,

Björklinge, berättigad att komma i åtnjutande av ersättning från riksförsäkringsanstalten

för under militärtjänst ådragen sjukdom med belopp

som skulle ha utgått enligt vanliga grunder.

I motionen anföres följande.

Lantarbetaren Karl Elis Engström, Björklinge, Uppsala län, född den

17/11 1901, anställdes den 1/11 1919 som volontär vid kungl. Livgardet till

häst. Anställningen innehades t. o. m. den 31/10 1923, då han på grund av

sjukdom (lungtuberkulos) erhöll avsked. Under de fyra år anställningen

varat hade Engström varit sjukskriven för influensa under tiden 1/3—11/3

1920 samt för tillfällig feber under tiden 8/4—13/4 samma år. Den 17/11

1922 remitterades Engström till garnisonssjukhuset för observation. Sedan

därstädes tbc pulm konstaterats, överfördes Engström den 31/1 1923 till

Spenshults sanatorium för vård. Sedan Engström nämnda år, alltså år 1922,

drabbades av sjukdomen, har han kortare perioder arbetat under sammanlagt

ca 12 år samt har däremellan vårdats på olika sanatorier. Engström har

nu senast fr. o. m. den 1/10 1951 ånyo åtnjutit sanatorievård samt är numera

förklarad för obotligt sjuk. Under sjukdomstiden har Engström enligt uppgift

åtnjutit folkpension under åren 1940—1942.

Enär det enligt Engströms på starka skäl grundade uppfattning vore

ostridigt att han ådragit sig sjukdomen under sin militärtjänstgöring och

sålunda bort vara berättigad till ersättning från riksförsäkringsanstalten,

har anhållan om dylik ersättning skett hos nämnda anstalt. I samband

därmed har anförts att anhållan om ersättning icke framställts inom i lagen

föreskriven tid. Detta, vilket i och för sig torde vara riktigt, beror

dock på bristande kännedom om gällande bestämmelser. Det bör också

i sammanhanget påpekas att vederbörande ansvarige militärbefälhavare

uppenbarligen bort tillse att anmälan om sjukdomsfallet verkställts, enär

ju Engström insjuknat under tjänstgöringen vid regementet.

Vid den utredning för bedömandet av ersättningsfrågan, som i anledning

av förenämnda anhållan företagits, har regementets sekundchef bl. a.

uttalat: »Av utredningen synes framgå att militärtjänsten ej kan hava

bidragit till sjukdomens uppkomst, utan hade sannolikt E., som har ärftliga

anlag för denna sjukdom (modern död i tuberkulos), även under andra

förhållanden kunnat drabbas därav.» Beträffande påståendet att Engströms

moder dött i nämnda sjukdom lärer detta icke vara med verkliga förhållandet

överensstämmande. Men även om så förhållit sig utgör detta emellertid

intet som helst bevis för att Engströms sjukdom varit ärftligt betingad

och ofrånkomlig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83.

9

Regementsläkaren konstaterar i till utredningen fogat utlåtande »att

E. från tjänstgöringens början varit sjukskriven endast två gånger dels

för okomplicerad influensa, dels för svalginfektion. Vid intet tillfälle har

några symptom från lungorna konstaterats. E. hade varit fullt frisk till

i november 1922 då han upphostade en mindre kvantitet blod». Utlåtandet

utmynnar likväl i ett antagande »att sjukdomens utbrott ej kan sättas i

direkt samband med tjänstgöringens art och att den sistnämnda ej kan

hava bidragit till sjukdomens uppkomst utan hade sannolikt E., som har

ärftliga anlag för denna sjukdom, även under andra förhållanden kunnat

drabbas därav».

Regementsbefälhavaren har till utredningen anfört »att tjänstgöringen

icke kan hava förorsakat Engströms sjukdom. E. har under de senaste

åren icke blivit utsatt för tjänstgöring utomhus annat än rent tillfälligtvis.

E. har icke deltagit uti några som helst ansträngande marscher eller övningar».

Dessa sistnämnda uppgifter synes ej överensstämma med verkliga förhållandet.

Enligt bestyrkta uppgifter har Engström bl. a. deltagit i tvenne

synnerligen krävande fälttjänstövningar, den ena förlagd till Rotebro i

Uppland hösten 1921 och den andra förlagd till ej närmare angiven tid

eller plats i Södermanland. Under övningen vid Rotebro hade Engström

nattetid blivit fullkomligt genomvåt och frusen samt sedermera känt sig

sjuklig och klen. Även under övningen i Södermanland hade Engström

ådragit sig en allvarlig förkylning. Engströms närmaste förman löjtnant W.

bär beträffande fälttjänstövningen i Rotebro i utlåtandet framhållit »att inkvarteringsförhållandena

i Rotebro vid det av E. nämnda tillfället voro

svåra, varför det icke synes honom osannolikt att E. därunder kunnat

ådraga sig en allvarlig förkylning». Löjtnant W. påpekar vidare »att riskmoment

uppenbart förefinnes inom militärtjänsten framför allt under fältmässiga

övningar och förläggningar utom kasern».

Överläkare N. vid Spenshults sanatorium påpekar jämväl i till utredningen

fogat intyg bl. a.: »Det synes mig sålunda sannolikt alt Engströms

lungtuberkulos kommit till utbrott under hans militärtjänstgöring.»

Av ovanstående fakta i ärendet torde bl. a. ostridigt framgå alt Engström

efter genomgången fullständig och noggrann läkarundersökning, varvid

inga sjukdomssymptom kunnat förmärkas, såsom fullt frisk anställts vid

Kungl. Livgardet till häst, att han under de fyra år, anställningen varat,

under de tre första åren varit sjukskriven sammanlagt endast ca 17 dagar

för okomplicerade sjukdomar, att regementsläkaren konstaterat att Engström

varit fullt frisk till i november månad 1922 samt att några symptom

från lungorna vid intet tillfälle konstaterats, att påståendena om Engströms

ärftliga belastning för ifrågavarande sjukdom ej kunnat styrkas och att

även om påståendet varit riktigt detta helt saknat bevisvärde i förevarande

fall, samt att RFA vid sin bedömning av ärendet uppenbarligen på de sålunda

anförda men obestyrkta premisserna grundat ett avslagsbeslut innebärande

att Engström därigenom gått förlustig den ersättning till vilken

han eljest synts vara berättigad. Enär vad som här skett ej kan vara förenligt

med rättvisa och billighet synes det nu vara riksdagens plikt att

bereda Engström en visserligen senkommen men icke desto mindre fullt

påkallad och skälig ersättning såväl för de gångna åren som för hans återstående

livstid.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att riksförsäkringsanstalten dels genom

beslut den 4 juli 192,4 förklarat, att, då tjänstgöringen icke skäligen

kunde antagas ha bidragit till den sjukdom, varav Engström lede, anstalten

2 liiluuuj till riksdagens protokoll 1953. (i samt. Nr 82 — So.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 83.

jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, funnit någon

ersättning icke kunna tillerkännas honom för nämnda sjukdom, dels ock

genom beslut den 15 april 1924 på av Engström gjord framställning om förnyad

prövning meddelat, att anstalten icke funnit några nya omständigheter

hava tillkommit, som skulle kunna föranleda ändring i anstaltens tidigare

i ärendet fattade beslut, samt att Kungl. Majt genom beslut den 26 maj

1941 funnit en av Engström gjord underdånig ansökning om ersättning för

ifrågavarande sjukdom icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Motionären har för utskottet företett ett av tillförordnade överläkaren vid

akademiska sjukhuset i Uppsala O. Hillerdal den 23 mars 1953 utfärdat

intyg, vilket är av följande lydelse.

Karl Elis Engström, född den 17/11 1901, Björklinge, vårdas f. n. på Vattholma

sanatorium för lungtuberkulos. Engströms sjukdom upptäcktes 1923,

sedan han i c:a 4 år varit anställd som volontär vid Kungl. Livgardet till

häst, och föranledde vård på Spenshults sanatorium fr. o. in. 31/1 1923. Man

kan icke med fog framföra något skäl mot antagandet, att uppträdandet och

den börjande utvecklingen av Engströms sjukdom ägt rum under militärtjänstgöringen.

Vilket härmed intygas.

Utskottet. Såvitt utskottet vid sin prövning av den föreliggande frågan

kunnat finna, kan man icke utesluta den möjligheten, att Engströms militärtjänstgöring

bidragit till den sjukdom, varav han lider. Med hänsyn härtill

och till omständigheterna i övrigt anser utskottet skäligt, att ekonomisk

gottgörelse beredes Engström av statsmedel. Utskottet vill föreslå, att ersättning

tillerkännes Engström med samma belopp, som skolat tillkomma

honom, därest 1909 års militärersättningsförordning varit tillämplig å sjukdomsfallet,

dock att ersättning icke bör utgå retroaktivt för längre tid än

från och med den 1 januari 1953. Härav uppkommande kostnader torde böra

bestridas från anslaget till Diverse pensioner och understöd m. m.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av motionen II: 69 medgiva,

att till Karl Elis Engström må på grund av ifrågavarande

sjukdom från anslaget till Diverse pensioner och understöd

m. m. utbetalas ersättning, som om 1909 års militärersättningsförordning

varit tillämplig å sjukdomsfallet, dock att

ersättning icke må utgå till Engström för tid före den 1 januari

1953.

Stockholm den 24 april 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 83.

11

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Pålsson, Sundelin,

Bergh, Erik Gustaf Andersson, Birger Andersson, Bergman, Lodenius, Erik

Svedberg och Eric Holmqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Ståhl,

Rubbestad, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng, fröken Elmén, herrar

Åkerström, Nihlfors, fru Ericsson i Luleå, herrar Svensson i Alingsås,

Blidfors, Svensson i Stenkyrka och Almgren.

637409. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster in. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten