Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. .
1953-04-24 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1953:86, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. .
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 86.
Nr 86.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas
bekämpande.
. (3:e avd.)
I propositionen nr 167 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 13 mars 1953, föreslagit
riksdagen att till Understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas
bekämpande för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor.
Framställning av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande.
I skrivelse den 29 oktober 1952 har riksföreningen hemställt om rätt för
skattskyldig att vid statlig inkomstbeskattning njuta avdrag för penninggåva
till föreningen. I huvudsak anföres följande.
Kräfta är f. n. vår mest förhärjande folksjukdom. Årligen do 11 å 12 000
svenskar i kräftsjukdomar. Trots att förbättrade metoder för kräftsvulsternas
diagnostik, kirurgiska avlägsnande och strålbehandling kommit i allmänt
bruk och medfört gynnsammare läkningsresultat, har antalet dödsfall
i kräfta oavbrutet ökat.
För ett framgångsrikt bekämpande av kräftsjukdomarna erfordras en
intensiv och omfattande forskningsverksamhet med anknytning till praktiskt
taget alla områden inom medicinsk och naturvetenskaplig forskning.
Till en del kan denna verksamhet vara inriktad på att nå omedelbara praktiska
resultat, men till en mycket stor del måste den gå ut på lösandet av
mera avlägsna problem och bedrivas på lång sikt.
Den skrämmande utvecklingen på kräftsjukdomarnas område har på
senare tid i många kulturländer utlöst en intensiv verksamhet inom kräftforskningen
och stimulerat till betydande ekonomiska uppoffringar från
såväl allmänt som enskilt håll. Även i Sverige är det absolut nödvändigt att
utan dröjsmål uppbygga och underhålla en kräftforskning på bred bas och
lång sikt. Vårt land har f. n. ett flertal högt kvalificerade forskare inom
områden av betydelse för kräftforskningen, vilka forskare äro beredda att
ställa sina krafter till förfogande. Det fordras emellertid härutöver medel
för byggande och upprätthållande av laboratorier och forskningsavdelningar,
anskaffning av modern teknisk apparatur och annan utrustning,
avlöning åt forskare, assistenter och laboratoriepersonal m. m. Även om
man i Sverige av naturliga skäl icke kan räkna med sådana massinsatser
för kräftforskningen, som förekomma i vissa andra länder, komma kostnaderna
för forskningsverksamheten att uppgå till mycket höga belopp.
Man måste ha ekonomiska garantier för lång tid framåt med hänsyn till
Statsutskottets utlåtande nr 86.
5
åtskilliga forskningsuppgifters nödvändiga inriktning på längre sikt och
behovet av att utbilda och kvarhålla kvalificerade forskare.
De ekonomiska resurser, som hittills stått till förfogande för kräftforskningen
i Sverige, ha i förhållande till det stora behovet varit tämligen obetydliga.
År 1951 bildades riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande
med uppgift framför allt att söka anskaffa och tillhandahålla medel
för uppbyggande och vidmakthållande av en inhemsk forskning på området.
För att föreningens medel skola användas på ett så effektivt sätt som
möjligt, biträdes föreningens styrelse av en forskningsnämnd, bestående av
landets främsta vetenskapsmän inom de forskningsgrenar, som ha betydelse
för studiet av kräftsjukdomarna.
Ordföranden i föreningens forskningsnämnd, professorn Arne Tiselius,
har uppskattat det sannolika medelsbehovet för kräftforskningen till 2 å 3
miljoner kronor per år under de första åren samt till 3 å 4 miljoner kronor
årligen för tiden därefter. Dessa belopp avse endast löpande forskningsutgifter
och sålunda icke större engångsinvesteringar, såsom byggnader, apparatanläggningar
in. in. Hittills har hos forskningsnämnden ansökts om anslag
å nära 5 miljoner kronor. I början av år 1952 har föreningen företagit
en landsomfattande insamling, varvid influtit omkring 1,5 miljoner kronor.
Praktiskt taget samtliga bidrag ha utgjorts av mindre belopp. Emellertid
måste föreningen för att få in tillräckliga medel söka utverka betydande
bidrag även från industrier och andra företag samt från sådana enskilda
personer, som ha förutsättningar att lämna större bidrag. En sådan insamling
torde dock icke i nuvarande ekonomiska läge kunna genomföras, om
icke lämnande av bidrag stimuleras genom att bidragsgivarna vid inkomstbeskattningen
berättigas njuta avdrag för gåva till föreningen. Tidigare har
här i landet genom dylika förmåner insamling av medel för skilda ändamål
främjats, t. ex. gåvor till internationellt hjälparbete och till vissa försvarsändamål.
I ett flertal främmande länder främjas kräftforskningen och annan
samhällsgagnelig forskning genom beskattningsreglerna.
Föreningen hemställer att, om den avsedda förmånen lämpligen icke
kan lämnas envar skattskyldig, som givit bidrag till föreningens verksamhet,
i varje fall rörelseidkare erhåller möjlighet att göra avdrag. Föreningen
avser nämligen att främst vända sig till denna kategori för att utverka
större bidragsbelopp. Det erforderliga beloppet för den forskningsverksamhet,
som föreningen avser att stödja, uppskattas till omkring 50 miljoner
kronor.
Departementspromemoria.
Inom inrikesdepartementet har upprättats en den 2 mars 1953 dagtecknad
promemoria i ärendet, vari bl. a. anföres.
Vid ärendets behandling inom finans- och inrikesdepartementen har ansetts,
att åtgärder borde vidtagas från statens sida för att främja bidragsgivningen
till föreningen. Det statliga stödet har funnits böra bestämmas
till ett belopp av högst 10 miljoner kronor. Den av föreningen föreslagna
avdragsrätten vid inkomstbeskattningen bör emellertid av principiella
skäl icke komma till användning. Ett likartat resultat som det av föreningen
åsyftade synes kunna uppnås på annat sätt, nämligen genom att
6
Statsutskottets utlåtande nr 86.
till bidragsgivare, som lämnar penningunderstöd till föreningens verksamhet,
av statsmedel återbetalas viss andel av bidragsbeloppet. För att giva
ungefär samma resultat som den av föreningen ifrågasatta skattebefrielsen
torde statens återbetalningsandel böra bestämmas till hälften av lämnade
bidrag. Av praktiska skäl bör dock såsom villkor för återbetalning av statsmedel
föreskrivas, att bidraget uppgår till minst 1 000 kronor. I praktiken
torde den minsta administrativa omgången ernås, om bidragslämnare, som
är berättigad till återbäring, endast inbetalar hälften av det bidrag, för vilket
han bundit sig, varefter föreningen hos vederbörande statliga myndighet
rekvirerar återstoden. Återbetalning torde böra medgivas endast i fråga
om bidrag, som inbetalas till föreningen under budgetåren 1953/54 och
1954/55. Å riksstaten för budgetåret 1953/54 torde under elfte huvudtiteln
böra anvisas ett reservationsanslag av 10 000 000 kronor för ändamålet.
Anslaget torde böra ställas till medicinalstyrelsens förfogande, att disponeras
för utbetalning till föreningen på rekvisition. Förslaget innebär alltså,
att föreningens verksamhet under de närmaste två budgetåren skulle totalt
kunna tillföras ett belopp av 20 miljoner kronor i form av ”återbäringsberättigade”
bidrag.
Med hänsyn till de betydande belopp, som staten enligt förslaget skulle
lämna till förmån för ifrågavarande forskningsverksamhet, synes det befogat,
att det allmänna erhåller visst inflytande över hur forskningsmedlen
förvaltas och fördelas. I detta syfte föreslås, att medlen skola tillföras en
av riksföreningen förvaltad forskningsfond och att i den av föreningen redan
tillsatta särskilda forskningsnämnden, som har i uppdrag att besluta
om de forskningsbidrag, som årligen skola utdelas ur fonden, skola ingå
representanter, förutom för riksföreningen, för medicinalstyrelsen, karolinska
mediko-kirurgiska institutet, Konung Gustaf V:s jubileumsfond samt
statens medicinska och naturvetenskapliga forskningsråd.
Departementschefen.
Med hänsyn till det betydande antal dödsoffer, som kräftsjukdomarna
årligen kräver, och de svåra lidanden, som är förenade med dessa sjukdomar,
måste desamma hänföras till våra allvarligaste folksjukdomar. Det
är en angelägenhet av stor vikt både för individen och samhället, att möjligheter
skapas att framgångsrikt bekämpa dessa sjukdomar. Alltjämt är
emellertid många av de grundläggande problemen angående cancerns natur,
diagnostik och terapi olösta. Kampen mot kräftan måste därför i första
hand inriktas på att få till stånd en effektiv forskningsverksamhet på området.
Härför krävs, att betydande ekonomiska resurser står till förfogande.
Att klarlägga folksjukdomarnas orsaker och finna medel för deras bekämpande
är givetvis i hög grad en uppgift för det allmänna. Då riksföreningen
för kräftsjukdomarnas bekämpande nu avser att genom insamling
av medel från företag och enskilda skapa förutsättningar för att genomföra
ett långsiktigt forskningsprogram på cancerområdet, bör dock staten
icke frånsäga sig detta stöd från enskilt håll. Tvärtom är det önskvärt, icke
endast att staten aktivt stöder föreningens verksamhet utan även att det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stfttsntskottets utlåtande nr 8(>.
i
statliga stödet lämnas i sådan form, att bidragsgivningen från privat håll
uppmuntras i största möjliga utsträckning. Av principiella skäl anser sig
departementschefen emellertid böra avstyrka, att bidragslämnandet främjas
genom skattebefrielse. Departementschefen finner det tillfyllest att härutinnan
erinra om att bevillningsutskottet nyligen (betänkande nr 9/1953)
avstyrkt en vid innevarande års riksdag väckt motion om rätt att vid taxering
till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära, litterära,
religiösa eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av forskning
under åberopande av den tidigare från riksdagens sida uttalade uppfattningen,
att främjandet av allmännyttiga ändamål icke bör ske genom
lättnader vid beskattningen utan att, i den mån stöd från statens sida för
något ändamål befinnes påkallat, detta stöd bör lämnas genom anslag.
Genom den i departementspromemorian föreslagna formen för det statliga
stödet åt föreningen åsyftades att främja den enskilda bidragsgivningen
på ett sätt, som i stort sett skulle giva samma resultat som skattebefrielse
för gåvor till föreningen. Föreningens nu gjorda hemställan att, för undvikande
av administrativ omgång, statens stöd skall lämnas genom tillskott
av belopp, motsvarande vad som visas ha insamlats från andra håll, tillgodoser
samma syfte. Departementschefen har därför intet att erinra mot
att statens bidrag utgår på detta sätt. Vid detta ställningstagande anses det
icke påkallat att för rätt till bidrag från staten föreskriva, att gåva från enskilt
håll skall uppgå till visst minimibelopp. Däremot anser sig departementschefen
böra fasthålla, att det statliga stödet begränsas till högst 10
miljoner kronor. Departementschefen kan ej heller biträda föreningens yrkande,
att för beräknande av statens tillskott hänsyn tages till andra bidrag
än sådana, som inbetalas till föreningen under de två närmast kommande
budgetåren.
I detta sammanhang må framhållas, att krav på liknande statligt stöd
kan väntas från organisationer för bekämpande av andra folksjukdomar.
Departementschefen anser emellertid, att kräftsjukdomarna står i en viss
särklass, och är icke f. n. beredd att ge sådana andra föreningar samma
förmåner.
Departementschefen förordar alltså, att staten lämnar ett bidrag till riksföreningen
för kräftsj ukdomarnas bekämpande motsvarande summan av
de donationer, andra gåvomedel eller insamlingsmedel, som under tiden 1
juli 1953—30 juni 1955 tillgodoföres föreningens verksamhet, dock med
högst 10 miljoner kronor. Vad beträffar ordningen för utbetalningen av
bidraget föreslås att detsamma utbetalas efter utgången av varje halvår,
sedan föreningen lämnat för detsammas bestämmande erforderliga uppgifter.
Med hänsyn till att endast en del av bidraget anses kunna ifrågakomma
för utbetalning under nästa budgetår föreslås, att medelsanvisningen för
budgetåret 1953/54 begränsas till 5 miljoner kronor. Återstoden föreslås
anvisad för budgetåret 1954/55.
8
Statsutskottets utlåtande nr 86.
Såsom anförts i departementspromemorian finner departementschefen
det befogat, att staten tillförsäkras visst medinflytande över hur forskningsmedlen
fördelas. Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj:t att, såsom
villkor för utbetalande av statens bidrag till riksföreningen, meddela de
föreskrifter, som härvid anses erforderliga.
Utskottet.
Givetvis är det en angelägenhet av stor vikt att statsmakterna i största
möjliga utsträckning lämnar sitt stöd för anordnande av en intensifierad
forskning rörande folksjukdomarna. Då emellertid det allmännas resurser
härutinnan är begränsade, vill utskottet ansluta sig till departementschefens
uppfattning, att staten icke bör frånsäga sig det stöd, som nu erbjudits
av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Departementschefens
förslag rörande formen för det statliga stödet åt föreningen synes innefatta
en godtagbar lösning, varför förslaget tillstyrkes av utskottet. Då grunden
för detta förslag är den särställning, i vilken kräftsjukdomarna enligt
departementschefen får anses stå, är det uppenbart, att beviljandet av ifrågavarande
bidrag icke kan tagas till intäkt för krav från andra håll på motsvarande
stöd.
Under åberopande av det anförda får utskottet, som understryker vad
departementschefen anfört om vikten av att staten tillförsäkras visst medinflytande
över hur forskningsmedlen fördelas, hemställa,
att riksdagen må till Understödjande av riksföreningen
för kräftsjukdomarnas bekämpande för budgetåret 1953/54
under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
5 000 000 kronor.
Stockholm den 24 april 1953.
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Pålsson, Sundelin, Bergh, Erik
Gustaf Andersson, Birger Andersson, Bergman, Lodenius, Erik Svedberg och
Eric Holmqvist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Ståhl,
Rubbestad, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng, fröken
Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Åkerström, fru Ericsson i Luleå, herrar
Svensson i Alingsås, Löfroth och Blidfors.
Tryckeriaktiebolaget Tiden, Stockholm 1953
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomamas bekämpande. a1 i texten