Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. .

1953-04-24 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1953:86, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. .

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 86.

Nr 86.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas

bekämpande.

. (3:e avd.)

I propositionen nr 167 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 13 mars 1953, föreslagit

riksdagen att till Understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas

bekämpande för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor.

Framställning av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande.

I skrivelse den 29 oktober 1952 har riksföreningen hemställt om rätt för

skattskyldig att vid statlig inkomstbeskattning njuta avdrag för penninggåva

till föreningen. I huvudsak anföres följande.

Kräfta är f. n. vår mest förhärjande folksjukdom. Årligen do 11 å 12 000

svenskar i kräftsjukdomar. Trots att förbättrade metoder för kräftsvulsternas

diagnostik, kirurgiska avlägsnande och strålbehandling kommit i allmänt

bruk och medfört gynnsammare läkningsresultat, har antalet dödsfall

i kräfta oavbrutet ökat.

För ett framgångsrikt bekämpande av kräftsjukdomarna erfordras en

intensiv och omfattande forskningsverksamhet med anknytning till praktiskt

taget alla områden inom medicinsk och naturvetenskaplig forskning.

Till en del kan denna verksamhet vara inriktad på att nå omedelbara praktiska

resultat, men till en mycket stor del måste den gå ut på lösandet av

mera avlägsna problem och bedrivas på lång sikt.

Den skrämmande utvecklingen på kräftsjukdomarnas område har på

senare tid i många kulturländer utlöst en intensiv verksamhet inom kräftforskningen

och stimulerat till betydande ekonomiska uppoffringar från

såväl allmänt som enskilt håll. Även i Sverige är det absolut nödvändigt att

utan dröjsmål uppbygga och underhålla en kräftforskning på bred bas och

lång sikt. Vårt land har f. n. ett flertal högt kvalificerade forskare inom

områden av betydelse för kräftforskningen, vilka forskare äro beredda att

ställa sina krafter till förfogande. Det fordras emellertid härutöver medel

för byggande och upprätthållande av laboratorier och forskningsavdelningar,

anskaffning av modern teknisk apparatur och annan utrustning,

avlöning åt forskare, assistenter och laboratoriepersonal m. m. Även om

man i Sverige av naturliga skäl icke kan räkna med sådana massinsatser

för kräftforskningen, som förekomma i vissa andra länder, komma kostnaderna

för forskningsverksamheten att uppgå till mycket höga belopp.

Man måste ha ekonomiska garantier för lång tid framåt med hänsyn till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86.

5

åtskilliga forskningsuppgifters nödvändiga inriktning på längre sikt och

behovet av att utbilda och kvarhålla kvalificerade forskare.

De ekonomiska resurser, som hittills stått till förfogande för kräftforskningen

i Sverige, ha i förhållande till det stora behovet varit tämligen obetydliga.

År 1951 bildades riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande

med uppgift framför allt att söka anskaffa och tillhandahålla medel

för uppbyggande och vidmakthållande av en inhemsk forskning på området.

För att föreningens medel skola användas på ett så effektivt sätt som

möjligt, biträdes föreningens styrelse av en forskningsnämnd, bestående av

landets främsta vetenskapsmän inom de forskningsgrenar, som ha betydelse

för studiet av kräftsjukdomarna.

Ordföranden i föreningens forskningsnämnd, professorn Arne Tiselius,

har uppskattat det sannolika medelsbehovet för kräftforskningen till 2 å 3

miljoner kronor per år under de första åren samt till 3 å 4 miljoner kronor

årligen för tiden därefter. Dessa belopp avse endast löpande forskningsutgifter

och sålunda icke större engångsinvesteringar, såsom byggnader, apparatanläggningar

in. in. Hittills har hos forskningsnämnden ansökts om anslag

å nära 5 miljoner kronor. I början av år 1952 har föreningen företagit

en landsomfattande insamling, varvid influtit omkring 1,5 miljoner kronor.

Praktiskt taget samtliga bidrag ha utgjorts av mindre belopp. Emellertid

måste föreningen för att få in tillräckliga medel söka utverka betydande

bidrag även från industrier och andra företag samt från sådana enskilda

personer, som ha förutsättningar att lämna större bidrag. En sådan insamling

torde dock icke i nuvarande ekonomiska läge kunna genomföras, om

icke lämnande av bidrag stimuleras genom att bidragsgivarna vid inkomstbeskattningen

berättigas njuta avdrag för gåva till föreningen. Tidigare har

här i landet genom dylika förmåner insamling av medel för skilda ändamål

främjats, t. ex. gåvor till internationellt hjälparbete och till vissa försvarsändamål.

I ett flertal främmande länder främjas kräftforskningen och annan

samhällsgagnelig forskning genom beskattningsreglerna.

Föreningen hemställer att, om den avsedda förmånen lämpligen icke

kan lämnas envar skattskyldig, som givit bidrag till föreningens verksamhet,

i varje fall rörelseidkare erhåller möjlighet att göra avdrag. Föreningen

avser nämligen att främst vända sig till denna kategori för att utverka

större bidragsbelopp. Det erforderliga beloppet för den forskningsverksamhet,

som föreningen avser att stödja, uppskattas till omkring 50 miljoner

kronor.

Departementspromemoria.

Inom inrikesdepartementet har upprättats en den 2 mars 1953 dagtecknad

promemoria i ärendet, vari bl. a. anföres.

Vid ärendets behandling inom finans- och inrikesdepartementen har ansetts,

att åtgärder borde vidtagas från statens sida för att främja bidragsgivningen

till föreningen. Det statliga stödet har funnits böra bestämmas

till ett belopp av högst 10 miljoner kronor. Den av föreningen föreslagna

avdragsrätten vid inkomstbeskattningen bör emellertid av principiella

skäl icke komma till användning. Ett likartat resultat som det av föreningen

åsyftade synes kunna uppnås på annat sätt, nämligen genom att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 86.

till bidragsgivare, som lämnar penningunderstöd till föreningens verksamhet,

av statsmedel återbetalas viss andel av bidragsbeloppet. För att giva

ungefär samma resultat som den av föreningen ifrågasatta skattebefrielsen

torde statens återbetalningsandel böra bestämmas till hälften av lämnade

bidrag. Av praktiska skäl bör dock såsom villkor för återbetalning av statsmedel

föreskrivas, att bidraget uppgår till minst 1 000 kronor. I praktiken

torde den minsta administrativa omgången ernås, om bidragslämnare, som

är berättigad till återbäring, endast inbetalar hälften av det bidrag, för vilket

han bundit sig, varefter föreningen hos vederbörande statliga myndighet

rekvirerar återstoden. Återbetalning torde böra medgivas endast i fråga

om bidrag, som inbetalas till föreningen under budgetåren 1953/54 och

1954/55. Å riksstaten för budgetåret 1953/54 torde under elfte huvudtiteln

böra anvisas ett reservationsanslag av 10 000 000 kronor för ändamålet.

Anslaget torde böra ställas till medicinalstyrelsens förfogande, att disponeras

för utbetalning till föreningen på rekvisition. Förslaget innebär alltså,

att föreningens verksamhet under de närmaste två budgetåren skulle totalt

kunna tillföras ett belopp av 20 miljoner kronor i form av ”återbäringsberättigade”

bidrag.

Med hänsyn till de betydande belopp, som staten enligt förslaget skulle

lämna till förmån för ifrågavarande forskningsverksamhet, synes det befogat,

att det allmänna erhåller visst inflytande över hur forskningsmedlen

förvaltas och fördelas. I detta syfte föreslås, att medlen skola tillföras en

av riksföreningen förvaltad forskningsfond och att i den av föreningen redan

tillsatta särskilda forskningsnämnden, som har i uppdrag att besluta

om de forskningsbidrag, som årligen skola utdelas ur fonden, skola ingå

representanter, förutom för riksföreningen, för medicinalstyrelsen, karolinska

mediko-kirurgiska institutet, Konung Gustaf V:s jubileumsfond samt

statens medicinska och naturvetenskapliga forskningsråd.

Departementschefen.

Med hänsyn till det betydande antal dödsoffer, som kräftsjukdomarna

årligen kräver, och de svåra lidanden, som är förenade med dessa sjukdomar,

måste desamma hänföras till våra allvarligaste folksjukdomar. Det

är en angelägenhet av stor vikt både för individen och samhället, att möjligheter

skapas att framgångsrikt bekämpa dessa sjukdomar. Alltjämt är

emellertid många av de grundläggande problemen angående cancerns natur,

diagnostik och terapi olösta. Kampen mot kräftan måste därför i första

hand inriktas på att få till stånd en effektiv forskningsverksamhet på området.

Härför krävs, att betydande ekonomiska resurser står till förfogande.

Att klarlägga folksjukdomarnas orsaker och finna medel för deras bekämpande

är givetvis i hög grad en uppgift för det allmänna. Då riksföreningen

för kräftsjukdomarnas bekämpande nu avser att genom insamling

av medel från företag och enskilda skapa förutsättningar för att genomföra

ett långsiktigt forskningsprogram på cancerområdet, bör dock staten

icke frånsäga sig detta stöd från enskilt håll. Tvärtom är det önskvärt, icke

endast att staten aktivt stöder föreningens verksamhet utan även att det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stfttsntskottets utlåtande nr 8(>.

i

statliga stödet lämnas i sådan form, att bidragsgivningen från privat håll

uppmuntras i största möjliga utsträckning. Av principiella skäl anser sig

departementschefen emellertid böra avstyrka, att bidragslämnandet främjas

genom skattebefrielse. Departementschefen finner det tillfyllest att härutinnan

erinra om att bevillningsutskottet nyligen (betänkande nr 9/1953)

avstyrkt en vid innevarande års riksdag väckt motion om rätt att vid taxering

till statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära, litterära,

religiösa eller vetenskapliga ändamål eller för befrämjande av forskning

under åberopande av den tidigare från riksdagens sida uttalade uppfattningen,

att främjandet av allmännyttiga ändamål icke bör ske genom

lättnader vid beskattningen utan att, i den mån stöd från statens sida för

något ändamål befinnes påkallat, detta stöd bör lämnas genom anslag.

Genom den i departementspromemorian föreslagna formen för det statliga

stödet åt föreningen åsyftades att främja den enskilda bidragsgivningen

på ett sätt, som i stort sett skulle giva samma resultat som skattebefrielse

för gåvor till föreningen. Föreningens nu gjorda hemställan att, för undvikande

av administrativ omgång, statens stöd skall lämnas genom tillskott

av belopp, motsvarande vad som visas ha insamlats från andra håll, tillgodoser

samma syfte. Departementschefen har därför intet att erinra mot

att statens bidrag utgår på detta sätt. Vid detta ställningstagande anses det

icke påkallat att för rätt till bidrag från staten föreskriva, att gåva från enskilt

håll skall uppgå till visst minimibelopp. Däremot anser sig departementschefen

böra fasthålla, att det statliga stödet begränsas till högst 10

miljoner kronor. Departementschefen kan ej heller biträda föreningens yrkande,

att för beräknande av statens tillskott hänsyn tages till andra bidrag

än sådana, som inbetalas till föreningen under de två närmast kommande

budgetåren.

I detta sammanhang må framhållas, att krav på liknande statligt stöd

kan väntas från organisationer för bekämpande av andra folksjukdomar.

Departementschefen anser emellertid, att kräftsjukdomarna står i en viss

särklass, och är icke f. n. beredd att ge sådana andra föreningar samma

förmåner.

Departementschefen förordar alltså, att staten lämnar ett bidrag till riksföreningen

för kräftsj ukdomarnas bekämpande motsvarande summan av

de donationer, andra gåvomedel eller insamlingsmedel, som under tiden 1

juli 1953—30 juni 1955 tillgodoföres föreningens verksamhet, dock med

högst 10 miljoner kronor. Vad beträffar ordningen för utbetalningen av

bidraget föreslås att detsamma utbetalas efter utgången av varje halvår,

sedan föreningen lämnat för detsammas bestämmande erforderliga uppgifter.

Med hänsyn till att endast en del av bidraget anses kunna ifrågakomma

för utbetalning under nästa budgetår föreslås, att medelsanvisningen för

budgetåret 1953/54 begränsas till 5 miljoner kronor. Återstoden föreslås

anvisad för budgetåret 1954/55.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 86.

Såsom anförts i departementspromemorian finner departementschefen

det befogat, att staten tillförsäkras visst medinflytande över hur forskningsmedlen

fördelas. Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj:t att, såsom

villkor för utbetalande av statens bidrag till riksföreningen, meddela de

föreskrifter, som härvid anses erforderliga.

Utskottet.

Givetvis är det en angelägenhet av stor vikt att statsmakterna i största

möjliga utsträckning lämnar sitt stöd för anordnande av en intensifierad

forskning rörande folksjukdomarna. Då emellertid det allmännas resurser

härutinnan är begränsade, vill utskottet ansluta sig till departementschefens

uppfattning, att staten icke bör frånsäga sig det stöd, som nu erbjudits

av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Departementschefens

förslag rörande formen för det statliga stödet åt föreningen synes innefatta

en godtagbar lösning, varför förslaget tillstyrkes av utskottet. Då grunden

för detta förslag är den särställning, i vilken kräftsjukdomarna enligt

departementschefen får anses stå, är det uppenbart, att beviljandet av ifrågavarande

bidrag icke kan tagas till intäkt för krav från andra håll på motsvarande

stöd.

Under åberopande av det anförda får utskottet, som understryker vad

departementschefen anfört om vikten av att staten tillförsäkras visst medinflytande

över hur forskningsmedlen fördelas, hemställa,

att riksdagen må till Understödjande av riksföreningen

för kräftsjukdomarnas bekämpande för budgetåret 1953/54

under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

5 000 000 kronor.

Stockholm den 24 april 1953.

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Pålsson, Sundelin, Bergh, Erik

Gustaf Andersson, Birger Andersson, Bergman, Lodenius, Erik Svedberg och

Eric Holmqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Ståhl,

Rubbestad, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng, fröken

Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Åkerström, fru Ericsson i Luleå, herrar

Svensson i Alingsås, Löfroth och Blidfors.

Tryckeriaktiebolaget Tiden, Stockholm 1953

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomamas bekämpande. a1 i texten