Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införsel i arbetsinkomst för beredande av ersättning åt målsägande i brottmål. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 119 i första kammaren av herrar Ngström och Grym samt nr 150 i andra kammaren av herr Gavelin m. fl.

1954-03-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1954:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införsel i arbetsinkomst för beredande av ersättning åt målsägande i brottmål. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 119 i första kammaren av herrar Ngström och Grym samt nr 150 i andra kammaren av herr Gavelin m. fl.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

11

Nr 13.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införsel i

arbetsinkomst för beredande av ersättning åt målsägande

i brottmål.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 119 i första kammaren av herrar

Ngström och Grym samt nr 150 i andra kammaren av herr Gavelin m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hävdas, att en lag, som möjliggjorde

införsel i arbetsinkomst för av domstol utdömd ersättning till målsägande i

brottmål hade sitt berättigande, och hemställes, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag till lag i

enlighet med det angivna syftet.

Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa

till motionerna.

Gällande bestämmelser.

1 anledning av motionärernas hemställan om utvidgning av möjligheterna

till införsel i arbetsinkomst må till en början erinras om stadgandet

i 67 § utsökningslagen. Enligt detta lagrum må gäldenärs innestående avlöning

för tjänst eller annan arbetsanställning icke utmätas, förrän gäldenären

är berättigad att lyfta avlöningen. Är avlöningen förfallen till betalning,

skall därav från utmätning undantagas, vad som erfordras till nödigt

underhåll åt gäldenären, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn.

Samma regler som för avlöning gälla ock för pension å rikets stat och under

vissa förutsättningar även för annan pension eller livränta.

I samband med införandet av lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap

tillkom emellertid lagen samma dag om införsel i avlöning, pension

eller livränta. Genom sistnämnda lag infördes möjlighet att beträffande enskildas

underhållsbidrag av familjerättslig natur, som fastställts av domstol

eller domare eller grundas å skriftligt avtal, genom införsel uttaga underhållsbidraget

i den underhållsskyldiges avlöning, pension eller livränta.

Införsel begäres hos utmätningsmannen, som har att underrätta den underhållsskyldige

om ansökningen och hos arbetsgivare eller myndighet söka inhämta

upplysning angående de omständigheter, som kunna vara av betydelse

vid prövning av ansökningen. Beviljas införsel skall utmätningsmannen

enligt 7 § införsellagen förordna, huru stort belopp av avlöningen, som

vid varje avlöningstillfälle skall innehållas för gäldande av underhållsbi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 13

draget, därvid utmätningsmannen tillika skall föreskriva, att vid varje avlöningstillfälle

visst angivet belopp skall förbehållas den underhållsskyldige,

motsvarande vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för

make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som ej själva åtnjuta underhållsbidrag

av honom. Innehållande får därför äga rum endast i den mån

avlöningen överskjuter sistnämnda belopp.

Efter lagens tillkomst har dess tillämpningsområde efter hand utvidgats

till andra fordringar än familj er ättsliga underhållsbidrag. Sålunda kan

införsel numera beviljas även för fattigvårdsstyrelses och barnavårdsnämnds

fordringar mot enskilda försörjningspliktiga i vissa fall, för oguldna

utskylder och allmänna avgifter samt för böter och viten.

Beviljas införsel till gäldande av såväl underhållsbidrag som utskylder

och avgifter och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, skall detta

belopp i första hand gå till betalning av underhållet. Om det föreligger beslut

om införsel för böter och viten samtidigt som införsel för fordringar

av annat slag, äga böter och viten minsta rätt.

Historik.

Lagberedningen, som utarbetat förslaget till 1917 års lag om införsel, anförde

i sina motiv bland annat följande:

Skyddet mot utmätning av avlöning vilar — liksom gäldenärs rätt att

vid utmätning undantaga viss lösegendom — på humanitär grund: utmätningen

får icke beröva gäldenären hans oumbärligaste existensmedel. Med

gäldenärens intresse härav sammanfaller dock nära det allmännas intresse

av att gäldenären icke skall mista möjligheten att sörja för sig och de sina

samt falla fattigvården till last. Vid sidan härav har också arbetsgivarens

intresse gjort sig gällande, särskilt så vitt utmätningsförbudet avser ännu

icke intjänad avlöning; man har befarat, att den icke skulle arbeta med

kraft och intresse, vilken visste att ej han själv utan hans borgenär skulle

njuta arbetets lön. Från den synpunkten skulle också ett nationalekonomiskt

intresse tala mot utmätning av arbetslön. Mot utmätning av icke

intjänad lön hava slutligen också anförts de mera formellt-juridiska skälen,

att denna utmätning i verkligheten vore ett slags personalexekution och

såsom sådan strede mot de i alla moderna lagstiftningar antagna principerna

samt att avlöningen, innan den intjänats, icke vore något verkligt

förmögenhetsobjekt, som kunde vara föremål för utmätning.---

Från de inskränkningar i rätten till utmätning av arbetslön, som de utländska

lagstiftningarna innehålla, har i allmänhet stadgats undantag till

förmån för vissa slags fordringar, särskilt skatter och underhållsbidrag.

Vad beträffar undantag till förmån för underhållsbidrag---så är

detta givetvis huvudsakligen motiverat därav, att underhållsbidraget i regel

avser att fylla behov av lika ömmande natur som dem, vilka inskränkningen

i rätten till utmätning av den underhållsskyldiges avlöning skall

tillgodose.

Efter att ha lämnat en redogörelse för utländsk lagstiftning och rättsutvecklingen

i vårt land på detta område påvisade beredningen vilka svårigheter

som ofta voro förknippade med att genom utmätning uttaga un
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

13

derhållsbidrag och att ett praktiskt behov visat sig av bestämmelser, som

möjliggjorde exekution för underhållsfordringar i icke förfallen avlöning.

Beredningen yttrade vidare:

Det har redan förut påpekats att de skäl, som eljest från rent humanitär

synpunkt tala mot utmätande av avlöning, icke äga giltighet med avseende

å utmätning för underhållsf ordringar. Vad angår invändningen därom, att

utmätande av avlöning vore att anse såsom personalexekution, så kan denna

invändning, även om den i viss mån är teoretiskt riktig, icke väga tungt i

fråga om utmätning för underhållsf ordringar, då ju vår rättsuppfattning och

vår lagstiftning ingalunda äro främmande för användning av personliga

tvångsmedel mot dem, som försumma sin försörjningsplikt. I detta hänseende

råder en uppenbar skillnad mellan de på familjerättslig grund vilande

underhållsfordringarna och fordringar av rent förmögenhetsrättslig

natur.---

Talande skäl synas sålunda förefinnas för en ändring i de regler, som

innefatta hinder för underhållsberättigad att för utfående av sin fordran

hålla sig till den underhållsskyldiges arbetsavlöning. En tillfredsställande

lösning av denna fråga kan dock icke vinnas allenast genom ett medgivande

att för underhållsbidrag må tagas i mät den underhållsskyldiges ännu ej

förfallna avlöning. Utmätning kan ej äga rum annat än för redan förfallen

fordran. Då emellertid underhållsbidrag förfaller periodiskt med små belopp

för varje förfallotid, skulle det bliva nödvändigt att företaga ständigt

upprepade utmätningar. Detta skulle medföra stora kostnader och andra

olägenheter. Sådant undvikes genom en anordning, enligt vilken, sedan

underhållsbidraget blivit bestämt, förordnande kan meddelas, att ett underhållsbidraget

motsvarande belopp skall av arbetsgivaren innehållas å den

underhållsskyldiges avlöning, allt efter som den förfaller, och sedermera

tillhandahållas den underhållsberättigade.

När fattigvårdssamhälle genom en lagändring den 14 juni 1918 medgavs

rätt till införsel, anfördes som motiv, att några betänkligheter icke borde

möta mot en sådan utvidgning av införselinstitutets tillämpningsområde, då

ändamålet vore alldeles likartat med det, för vilket införsel förut kunnat

erhållas, nämligen att få bidrag till underhållsberättigads försörjning. Att

fattigvårdssamhälle t i första hand bekostade försörjningen, borde icke föranleda

till att den försörjningspliktige försattes i en gynnsammare ställning.

Det erinrades vidare om att fattigvårdssamhälles rätt att förelägga

arbete innebar ett vida längre gående ingrepp än införsel.

Rätten att meddela införsel för skatter och allmänna avgifter tillkom också

år 1918 samtidigt med alt ett förslag väcktes om höjning av värdet av den

utmätningsfria egendomen. Som skäl för utsträckningen av införselinstitutets

användningsområde anfördes då, att indrivningen av skatter med dåvarande

exekutiva bestämmelser vore förenad med avsevärda svårigheter.

Dessa svårigheter komme att ökas vid genomförande av förslaget om utvidgningen

av utmätningsfriheten. Det praktiska behovet av att underlätta indrivningen

av skatter borde därför tillgodoses genom att möjlighet bereddes att

uttaga skatter även i icke förfallen avlöning.

Införandet av rätten till införsel för barnavårdsnämnds anspråk på bidrag

till barns vård skedde år 1924 i samband med genomförandet av lag
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

stiftningen om samhällets barnavård. Då genom denna lagstiftning befattningen

med utom sina hem vårdade fattiga barn- överflyttades från fattigvårdsstyrelsen

till barnavårdsnämnden borde nämnden beredas samma möjlighet,

som dittills stått fattigvårdsstyrelsen öppen, att erhålla införsel för

bidragsbeloppets utfående.

Utvidgningen av införselinstitutets tillämplighetsområde till att även omfatta

böter och viten ägde rum år 1937 i samband med den då genomförda

omläggningen av verkställigheten av bötesstraff. De sakkunniga, som utarbetat

förslaget till 1937 års lag om verkställighet av bötesstraff, uttalade

som motiv till den föreslagna utvidgningen av införseln bland annat följande:
Gentemot

löntagare i allmän eller enskild tjänst av den ekonomiskt svaga

kategori varom här vanligtvis är fråga torde utmätningsförfarandet än

mera sällan giva något resultat, särskilt därför att utmätning av lön är förknippad

med högst betydande svårigheter. En effektiv bötesindrivning förutsätter

att större möjlighet beredes att ur lönen uttaga böterna. Det tvångsmedel

som härvid kan komma i fråga är införsel. Det lärer icke kunna vara

föremål för tvivel, att ej medelst införselförfarandet i många fall skulle

kunna uttagas böter som nu gå till förvandling. Några särskilda betänkligheter

mot att medgiva införsel för böter torde icke heller kunna anses föreligga.

Sålunda lärer hänsyn till den bötfällde icke kunna anses utgöra hinder

häremot, och beträffande bötfällds familj samt övriga personer mot

vilka han är underhållsskyldig kan det väl i allmänhet icke antagas vara

till större men alt införsel sker, än att den bötfällde i stället undergår frihetsstraff

och därigenom går miste om inkomst under strafftiden samt kanske

förlorar sin anställning. Vad nu är sagt torde även gälla i fråga om den

bötfälldes borgenärer i allmänhet.

Motionärernas tanke att skadestånd på grund av brottslig gärning vid

verkställighet skulle stå i en särskilt gynnad ställning är icke ny. Under 1900- talet har vid flera tillfällen och i olika sammanhang i lagstiftningsärenden

angående utmätning och införsel framhållits, att skadestånd i följd av

brottslig gärning borde intaga en särställning. Ur den senare diskussionen

om förevarande spörsmål må erinras om följande.

I motioner till 7944 års riksdag, I: 208 och II: 314, föreslogs, att möjlighet

till införsel måtte öppnas för fordran på skadestånd som utdömts på grund

av misshandelsbrott. Första lagutskottet fann i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, nr 42, att förslaget var värt beaktande, men det hade enligt utskottets

mening sådant samband icke endast med rätten till införsel för

skadestånd på grund av brottslig gärning över huvud utan även med den

större frågan om rätten till utmätning i avlöning, att det icke kunde anses

lämpligt att upptaga den genom motionerna väckta begränsade lagstiftningsfrågan

till särskild behandling. Vid 7945 års riksdag återkommo motionärerna

med motioner, I: 187 och 11:315, i vilka yrkades revision av utsökningslagen

och i samband därmed stående lagstiftning, varvid bland andra

frågor den i 1944 års motioner framförda borde vinna en lösning. På hemställan

av första lagutskottet (utlåtande nr 39) anhöll riksdagen i skrivelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

15

till Kungl. Maj :t om revision av utsökningslagen och i samband därmed stående

författningar. Detta ärende är alltjämt beroende på Kungl. Maj :ts

prövning.

Sedan Kungl. Maj :t den 13 januari 1947 förordnat dåvarande revisionssekreteraren

professor Ivar Strahl att i samråd med representanter för övriga

nordiska länder verkställa en förberedande utredning angående lagstiftning

på skadeståndsrättens område, avgav utredningsmannen betänkande i

ämnet den 31 maj 1950 (SOU 1950: 16).

I nämnda betänkande har utredningsmannen till behandling upptagit bland

annat frågan om skadeståndets straffrättsliga funktion. Utredningsmannen

har därvid som en svaghet hos skadeståndet såsom brottspåföljd framhållit

svårigheten att förmå dem, som dömts att betala skadestånd, att fullgöra sin

skyldighet. I någon mån råddes bot därför genom möjligheten att föreskriva

skadeståndsbetalning i villkorlig dom och genom bestämmelsen i 2 § lagen

om villkorlig frigivning. Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke exekutionsmöjligheterna

borde förstärkas genom att det infördes möjlighet till

införsel för skadestånd på grund av brott. Utredningsmannen yttrade i

fortsättningen.

En regel om införsel för skadestånd på grund av brott kunde tänkas formad

så, att domstolen skulle, när det från kriminalpolitisk synpunkt ansåges

lämpligt eller i allt fall icke olämpligt, äga bestämma en betalningsplan

som kunde förverkligas genom införsel. Domstolen skulle ha att se

till att den dömde icke bleve över hövan betungad och därför kunna inskränka

införseln till en del av skadeståndet. Man kunde tänka sig, att domstolen

när den utdömde skadeståndet tillika i den mån det kunde ske utan

men för den dömdes anpassning i samhället och utan att han bleve oskäligt

betungad, skulle äga medgiva att den skadeståndsberättigade finge erhålla

införsel till gäldande av skadeståndet eller del därav med högst visst belopp

för månad eller annan tid som domstolen bestämde. Genom möjligheten till

införsel enligt i huvudsak dessa regler skulle förrådet av reaktionsmedel

mot brottsligheten ha berikats med ännu ett, vilket skulle ha karaktären

av arbete i frihet till gottgörelse av skadan eller del därav. Ehuru till motivering

för införande av denna möjlighet till införsel främst synes böra anföras

dess nytta från straff rättslig synpunkt, är det givet, att möjligheten

även skulle vara av värde för de skadeståndsberättigade.

Vid sammanträde i Stockholm den 19—den 29 oktober 1950 enades representanterna

för de nordiska länderna om en likalydande framställning innehållande

rekommendationer angående lagstiftning på skadeståndsrättens

område. Enligt dessa rekommendationer, vilka finnas intagna i nyssnämnda

betänkande, borde — förutom andra frågor till övervägande upptagas frågan

om lämpliga åtgärder för att säkerställa, alt skadeståndsberättigad komme

i åtnjutande av sitt skadestånd. Vid sidan om obligatorisk ansvarighetsförsäkring

ifrågakomme bär även införande av möjlighet till införsel för

skadestånd på grund av brottslig gärning och åtgärder för att ge skadeståndsfordran

företräde framför böter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

I en vid 1952 års riksdag väckt motion, II: 209, hemställdes, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville till strafflagberedningen

för närmare övervägande överlämna frågan om effektivare former

för uttagande av ådömd ersättning för vid bilstölder vållade skador genom

tillämpning av lagen om införsel i lön eller på annat sätt. Första lagutskottet

hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 20, att riksdagen

måtte anhålla om en förutsättningslös utredning angående effektivare

former för uttagande av sådant skadestånd som åsyftades i motionen. Angående

den i motionen särskilt upptagna tanken, att sådant skadestånd

skulle kunna uttagas genom införsel uttalade emellertid utskottet.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att tillgodose önskemålet

om effektivare former för indrivning av ifrågavarande skadestånd

genom en utvidgning av införselinstitutets tillämpningsområde. Varje utvidgning

av detta innebär tydligen ett ingrepp i de intressen som lagstiftningen

velat skydda genom bestämmelserna i 67 § utsökningslagen om begränsning

i rätten till utmätning i avlöning. En omfattande och vidlyftig rätt

till införsel skulle i praktiken också komma att verka ofördelaktigt på de

intressen, som för närvarande tillvaratas genom införselinstitutet.

Yttranden.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från strafflagberedningen. Därjämte har utskottet

berett styrelserna för Sveriges advokatsamfund och Föreningen Sveriges

stadsfogdar tillfälle att yttra sig över motionerna.

Strafflagberedningen har framhållit, att beredningen hade under övervägande

att i det betänkande, med vars utarbetande beredningen för närvarande

vore sysselsatt och vari bland annat det straffrättsliga reaktionssystemet

mot de unga lagöverträdarna behandlades, föreslå vissa åtgärder för

ett effektivare uttagande av skadestånd på grund av brott. Även frågan om

tillämpning av införselinstitutet för uttagande av sådant skadestånd komme

att göras till föremål för utredning av beredningen.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har erinrat om att 1945 års riksdag

begärt revision av utsökningslagen och i samband därmed stående lagstiftning

samt vidare anfört.

Syftet med de nu remitterade motionerna är enligt styrelsens mening i

och för sig behjärtansvärt. Det förekommer icke så sällan fall, där det kan

sägas vara stötande att gällande exekutionsregler icke möjliggöra en effektiv

indrivning av i brottmål utdömda skadeståndsbelopp. Det synes emellertid

icke höjt över varje tvivel att just dessa fordringsanspråk alltid förtjäna

en särställning i exekutionshänseende. Situationen kan vara sådan,

att en införsel för uttagande av skadestånd på grund av brottslig gärning

icke vore tilltalande. Å andra sidan kunna även i fråga om fordringar av

annan art förhållandena vara sådana, att minst lika goda skäl kunna åberopas

för vidgade exekutionsmöjligheter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

17

Styrelsen förmenar därför att det icke vore lämpligt att nu upptaga en

viss grupp av fordringar till särskild behandling. Så mycket mera angeläget

är det, att den av riksdagen begärda revisionen av utsökningslagen med det

snaraste kommer till stånd.

På anförda skäl vill styrelsen för sin del avstyrka bifall till motionerna.

Styrelsen för Föreningen Sveriges stadsfogdar har bl. a. anfört följande.

I fråga om de nu föreliggande motionerna finner föreningen starka skäl

tala för att ådömt skadestånd, som grundar sig på brottslig gärning, må

upptagas bland de fordringar, för vilkas uttagande införsel må beviljas, men

denna fråga synes icke böra bliva föremål för en isolerad och begränsad utredning

utan fast mer på grund av dess samband med andra centrala spörsmål

av olika slag inom exekutionsrätten upptagas till behandling och övervägande

i anslutning till den av riksdagen begärda allmänna översynen av

utsökningslagen.

På sätt föreningen närmare utvecklat i en den 14 april 1945 dagtecknad

framställning till Konungen, vilken framställning i avskrift finnes intagen i

första lagutskottets utlåtande (nr 39 år 1945) över ovan anmärkta vid 1945

års riksdag väckta motioner om revision av utsökningslagen, torde det vara

ostridigt att tidsutvecklingen gått förbi lagstiftningen på exekutionsrättens

område, ett förhållande som i synnerhet i de större städerna, där den ekonomiska

samfärdseln är livligare, gör sig med skärpa gällande.

Omständigheterna betinga förty enligt föreningens förmenande, att den

allmänna översyn, varom riksdagen redan 1945 hemställt, måtte med det

snaraste komma till stånd.

För den skull får föreningen i anledning av motionerna hemställa om

åtgärder i syfte att snarast möjligt framvinna en sådan allmän översyn av

utsökningslagen, som riksdagen redan år 1945 begärt, och att de föreliggande

båda motionerna för fortsatt behandling överlämnas till den utredning,

som med föranledande av riksdagens förenämnda skrivelse till Kungl. Maj :t

kan komma till stånd.

Utskottet.

1 motionerna åsyftas att genom lagändring åstadkomma, att i brottmål

utdömt skadestånd skall kunna uttagas genom införsel. Såsom framgår

av den lämnade översikten över tidigare väckta motioner angående införselinslitutet,

har utskottet vid flera tillfällen haft att taga ställning till spörsmålet,

huruvida skadestånd på grund av brott av viss typ borde få uttagas

införselvis. I anledning av en av dessa tidigare motioner anhöll även

1945 års riksdag på förslag av första lagutskottet hos Kungl. Maj:t om en

revision av utsökningslagen och i samband därmed stående författningar,

vilket ärende alltjämt är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Då utskottet i anledning av tidigare motioner övervägt lämpligheten att

utvidga införselinstitutets tillämpningsområde till skadestånd på grund av

brott, har inom utskottet yppats betänkligheter häremot. Det har därvid

framhållits, att en sådan utvidgning innebure ett ingrepp i de intressen,

som lagstiftningen velat skydda genom bestämmelserna i 07 § utsökningslagen

om begränsning i rätten till utmätning i avlöning och alt eu mer

2 Bihung till riksdagens protokoll 195b. 9 sand. 1 and. \r 12 til.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

omfattande rätt till införsel också skulle kunna komma att verka ofördelaktigt

på de intressen, som för närvarande tillvaratoges genom införselinstitutet.

Ehuru dessa skäl mot en utvidgning av införsellagens tillämpningsområde

alltjämt äga giltighet, synes dock kravet på en effektivare indrivning

av skadestånd på grund av vissa brott göra sig gällande med sådan

styrka, att även möjligheten att använda införselinstitutet bör vid en förutsättningslös

utredning övervägas.

Emellertid har strafflagberedningen i sitt yttrande över motionerna uttalat,

att beredningen hade under övervägande att föreslå vissa åtgärder

för ett effektivare uttagande av skadestånd på grund av brott och att beredningen

därvid även komme att utreda frågan om tillämpning av införselinstitutet

för uttagande av sådant skadestånd. Det är vidare uppenbart,

att den i motionerna väckta frågan även kommer att upptagas vid

den revision av utsökningslagen och i samband därmed stående författningar,

som begärts av riksdagen. Angelägenheten av att en sådan utredning

snarast kommer till stånd har framhållits av föreningen Sveriges stadsfogdar

och styrelsen för Sveriges advokatsamfund.

Då det i motionerna upptagna spörsmålet sålunda kommer att i vidare

sammanhang upptagas till övervägande, anser sig utskottet ej kunna tillstyrka,

att det göres till föremål för särskild utredning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 119 och II: 150, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1954.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Alilkvist, Lindblom, Olofsson, Lodenius,

fru Sjöström-Bengtsson, herr Björnberg, fru Gärde Widemar och herr

Nyström*;

från andra kammaren: herrar Rylander, Landgren, Gustafsson i Borås,

Johansson i Norrfors, Hedqvist, Jacobsson i Sala, Fröding och Lundqvist.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540769

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.