Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 19/15

1954-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1954:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 19/15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 21—22.

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 21 december

19/15 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 199, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om

verkställighet av frihetsstraff m. m.

Härigenom förordnas, att efter 85 § lagen den 21 december 1945 om verkställighet

av frihetsstraff m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 86 §,

av den lydelse nedan angives samt att nuvarande 86 § i lagen skall betecknas

87 §.

86 §.

Konungen äger förordna att befogenhet som enligt denna lag tillkommer

fångvårdsstyrelsen skall, såvitt angår anstaltsgrupp varom förmäles i 2 §,

överflyttas till styresmannen vid centralanstalten för gruppen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I propositionen nr 143 till 1953 års riksdag framlade Kungl. Maj :t på

grundval av ett av 1951 års fångvårdsutredning utarbetat betänkande (SOU

1952:21) förslag om vissa ändringar i 1945 års lag om verkställighet av

frihetsstraff m. in., i främsta rummet syftande till att vinna en effektivare

behandling av de intagna genom en samverkan mellan fångvårdsanstalter

i grupper (den s. k. räjongplanen). Sedan riksdagen bifallit propositionen

(sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 9), utfärdades den

5 juni 1953 lag angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872)

om verkställighet av frihetsstraff in. m. Lagändringen trädde i kraft den 1

juli 1953.

Räjongplanen innebär, att två eller flera fångvårdsanstalter om Kungl.

Maj:t så föreskriver skall för samverkan bilda en anstaltsgrupp. En av de i

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 1 and. Nr 21—22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

gruppen ingående anstalterna skall vara centralanstalt för gruppen. Det är

avsett att åtskilliga ärenden skall decentraliseras från fångvårdsstyrelsen

till styresmännen för dessa centralanstalter. Beträffande frågor om placering

och förflyttning inom en anstaltsgrupp har detta skett genom ett uttryckligt

stadgande i lagen. I 26 § verkställighetslagen i dess nya lydelse

stadgas sålunda, att styresmannen vid centralanstalt med visst undantag

bestämmer om placering på anstalt inom anstaltsgrupp och om förflyttning

från en anstalt till annan inom gruppen. I övrigt har avsetts att decentralisering

skulle ske genom att fångvårdsstyrelsen utnyttjar de möjligheter till

delegation av styrelsen tillkommande befogenheter som verkställighetslagen

ger. Sådan delegationsrätt föreligger enligt verkställighetslagen beträffande

ett flertal ärenden. Det ankommer sålunda på fångvårdsstyrelsen eller, efter

dess bemyndigande, styresman för fångvårdsanstalt att pröva, huruvida skrift,

som kan antagas vara avsedd för offentliggörande, må avsändas (34 §), att

giva tillstånd för intagen att besöka närstående eller eljest lämna anstalten

(36 §), att pröva fråga om fånges inställande inför domstol eller annan myndighet

(38 §) och att medgiva rätt för intagen att utföra arbete hos arbetsgivare

utom anstalten (53 §). Fråga om intagens hållande i enrum under

längre tid än en månad prövas av fångvårdsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande,

av styresman vid centralanstalt (49 §). Angående användning

av arbetspremier kan fångvårdsstyrelsen utfärda generella anvisningar (69,

70 och 71 §§), vari erforderliga delegationsbestäminelser kan intagas.

I överensstämmelse med ett uttalande i den av riksdagen godkända propositionen

1953: 143 och efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953

har chefen för justitiedepartementet tillkallat särskilda sakkunniga, bestående

av representanter för departementet, fångvårdsstyrelsen och statens

organisationsnämnd, med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder för genomförande

av den vid 1953 års riksdag beslutade administrativa omläggningen

inom fångvården och till ändringar i fångvårdsstyrelsens organisation

efter reformens genomförande (fångvårdens organisationskommitté).

Med skrivelse den 26 februari 1954 har denna kommitté överlämnat förslag

till instruktioner, avseende dels bestämmelser för vissa i samband med

fångvårdens omorganisation nyinrättade befattningar dels ock regler och

anvisningar för behandlingsplanering i fångvårdsanstalt, som ingår i anstaltsgrupp.

I skrivelsen framlägges även förslag om delegering av beslutanderätten

i vissa ärenden från fångvårdsstyrelsen till styresman för centralanstalt.

I anslutning härtill anför kommittén:

Så som stiaffverkställighetslagen utformats med detaljerade bestämmelser

om vem som äger att besluta i skilda ärenden rörande personer, intagna i

fångvårdsanstalt, ställs man vid en administrativ omläggning av förevarande

typ inför vissa formella svårigheter. När lagen säger, att fångvårdsstyrelsen

äger att själv besluta eller delegera sin beslutanderätt i vissa frågor till fångvårdsanstalternas

styresmän, ligger det formellt i fångvårdsstyrelsens hand

att i vissa avseenden utforma delegationsplanen på annat sätt än som ursprungligen

tänkts. Ehuru detta spörsmål inte bör anses ha någon större

betydelse, då det får förutsättas att styrelsen är beredd att medverka till

den nya ordningens genomförande, kvarstår det emellertid såsom formellt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

3

otillfredsställande att den administrativa reformens innebörd inte på alla

punkter kommer till uttryck i lagen. Det torde därför få anses lämpligt med

en justering av straffverkställighetslagen i denna riktning, varvid det synes

böra läggas i Kungl. Maj :ts hand att bestämma i vilken utsträckning det

centrala ämbetsverket eller detsamma underordnade myndigheter skall äga

besluta i frågor rörande de personer som är intagna i fångvårdsanstalt.

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Zetterberg, följande.

»Jag har ännu ej haft tillfälle att taga närmare ställning till fragan i vilken

omfattning delegering bör ske, men jag utgår från att det kommer att

befinnas lämpligt att — i överensstämmelse med vad som förutsattes vid

räjongplanens antagande — även andra ärenden än frågor om placering och

förflyttning inom anstaltsgrupp delegeras från fångvårdsstyrelsen till centralanstalternas

styresmän. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

och påpekats av kommittén kan en sådan delegering enligt den nuvarande

avfattningen av verkställighetslagen formellt ske blott i form av bemyndigande

från fångvårdsstyrelsens sida. Då frågan om fångvårdsstyrelsens

organisation efter räjongplanens genomförande är beroende bl. a. av den

omfattning i vilken delegering av dess befogenheter äger rum, torde emellertid

här ifrågavarande spörsmål böra regleras genom föreskrifter av Kungl.

Maj :t. För att en dylik ordning skall få formellt stöd i verkställighetslagen

vill jag föreslå, att i nämnda lag införes en bestämmelse av innebörd, att

Kungl. Maj :t äger förordna att befogenhet som enligt lagen tillkommer fångvårdsstyrelsen

skall, såvitt angår anstaltsgrupp, överflyttas till styresmannen

vid centralanstalten för gruppen. Härigenom kommer verkställighetslagen

att giva stöd för att Kungl. Maj :t i administrativ ordning beslutar om

delegering till centralanstalternas styresmän av de förut omnämnda ärenden,

där delegationsrätten formellt ligger hos fångvårdsstyrelsen. Det föreslagna

stadgandet innefattar jämväl sådana ärenden, beträffande vilka verkställighetslagen

icke uttryckligen ger fångvårdsstyrelsen delegationsrätt,

exempelvis ärenden rörande strafftidsberäkning och verkställbarhetskontroll.

Jag förutsätter givetvis att möjligheten att delegera dylika ärenden icke skall

utnyttjas i större omfattning än som står i överensstämmelse med räjongplanens

syfte. Såsom jag uttalat i propositionen 1953: 143 bör ärenden rörande

strafftidsberäkning och verkställbarhetskontroll för närvarande alltjämt

ankomma på fångvårdsstyrelsen. Vidare vill jag framhålla, att den

fångvårdsstyrelsen enligt 83 § verkställighetslagen tillkommande befogenheten

att på framställning av intagen eller eljest ändra vad styresman eller

läkare jämlikt nämnda lag beslutat kvarstår oberoende av de delegeringar

som må äga rum. Det är självfallet icke avsett att klagan över beslut som

meddelas av centralanstalts styresman skall kunna föras direkt hos Kungl.

Maj: t.

Den av mig föreslagna bestämmelsen — som sålunda icke syftar till någon

ändring av den av riksdagen antagna räjongplanen utan i huvudsak endast

innebär en komplettering av lagen av formell natur — torde böra upptagas i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande nr 21.

slutet av lagen såsom 86 §, i samband varmed nuvarande 86 § erhåller beteckningen

87 §. Lagändringen bör träda i kraft snarast möjligt.»

Lagrådet bär lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 199, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 23 april 1954.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Ahlkvist, fru Sjöström-Bengtsson, herrar

Björnberg och Franzén;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedqvist, fröken Liljedahl,

herrar östlund, Andersson i Björkäng, Jacobsson i Sala, fru Eriksson i

Stockholm och herr Lundqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 1945 a1 i texten