Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss komplettering av 48 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

1954-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss komplettering av 48 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

5

Nr 10.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss komplettering av

48 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

50, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Dickson och Nilsson

i Bästekille hemställt »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslår

sådan komplettering av 48 § 1 mom. vägtrafikförordningen, att fordonsförare

ålägges att före färd in på huvudled under alla förhållanden

stanna fordonet vid huvudleden».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 48 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 åligger

det fordonsförare, som från annan väg än huvudled skall korsa huvudled

eller svänga in på denna, att lämna företräde åt fordon på huvudleden.

Skyldighet att stanna före infart på huvudled kan, där så anses erforderligt,

föreskrivas medelst särskilt vägmärke. Föreskrifter om uppsättande

av dylika vägmärken utfärdas såvitt angår stads område av poliskammare,

magistrat eller kommunalborgmästare och eljest av länsstyrelse.

Förslag om att skyldigheten att stanna före infart på huvudled skulle

gälla generellt i stället för som nu är fallet allenast där så anges med särskilt

vägmärke har framförts såväl vid vägtrafikförordningens tillkomst

som senare.

19U års trafikförfattningssakkunniga, vilkas betänkande, SOU 1948:34,

ligger till grund för den nu gällande vägtrafikförordningen, avvisade tanken

på att stadga en generell stoppskyldighet före färd in på huvudled. De

sakkunniga framhöll därvid, att det i fall, då sikten är klar och huvudleden

överskådlig på betryggande avstånd, uppenbart icke kunde anses

erforderligt att fordon obligatoriskt stannas före infart på huvudleden och

att särskilt för trafik inom tättbebyggt område en regel om generell skyldighet

att stanna före huvudled kunde innebära betydande olägenheter. De

lokala förhållandena på vissa platser kunde emellertid, anförde de sakkunniga

vidare, tala för att fordonsförare borde stanna före infart på

huvudled. I dylika fall borde stopptecken uppsättas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

En reservant bland de sakkunniga ansåg emellertid, att den som färdades

in på huvudled under alla förhållanden borde vara skyldig att stanna.

I proposition 1951 nr 30, vari förslag till ny vägtrafikförordning framlades

för riksdagen, anslöt sig föredragande departementschefen till den

ståndpunkt de trafikförfattningssakkunnigas majoritet tagit i frågan.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande 1951 nr 30

och hade därvid även att taga ställning till motioner, I: 321 och II: 419,

vari hemställdes om föreskrift, att förare av motorfordon vid passerande

av korsning med huvudled skulle växla ned eller stanna. Utskottet framhöll,

att det i åtskilliga fall med hänsyn till sikt och trafikförhållanden ej

vore erforderligt att stanna eller växla ned före korsning med huvudled. I

sådana fall kunde det enligt utskottets mening knappast förväntas, att bestämmelser

om skyldighet att växla ned eller stanna skulle bli efterlevda.

Härigenom skulle respekten för en bestämmelse om dylik skyldighet avtrubbas.

Utskottet ville därför ej förorda någon generell regel av det i

motionerna angivna innehållet.

Vid 1953 års riksdag avgav andra lagutskottet utlåtande, nr 8, i anledning

av vissa motioner angående trafiksäkerhetsfrågor. I utlåtandet — vari

utskottet bl. a. framhöll att en skärpt trafikövervakning vore oundgänglig

underströk utskottet angelägenheten av att stoppskyldighet föreskrevs

medelst uppsättande av stopptecken, där terräng- och siktförhållandena

påkallade det.

Chefen för kommunikationsdepartementet har jämlikt bemyndigande

den 25 september 1953 tillsatt en enmansutredning, 1953 års trafiksäkerhetsutredning,

för att utarbeta förslag till åtgärder för åstadkommande av

förbättrad trafiksäkerhet. Till utredningsman har utsetts landshövdingen

E. Mossberg. Bland de spörsmål utredningen enligt direktiven bör överväga

är frågan, huruvida en generell regel om skyldighet att stanna fordon

före infart på huvudled bör införas. Utredningen har i januari 1954 avgivit

betänkande med förslag till förstärkt trafikövervakning m. in. Utredningens

arbete i övrigt beräknas vara slutfört innevarande år.

Utskottet.

Såväl vid den nya vägtrafikförordningens tillkomst som därefter har

olika meningar hävdats beträffande frågan huruvida det ur trafiksäkerhetssynpunkt

är lämpligast att låta skyldigheten att stanna före infart på

huvudled gälla generellt eller, i enlighet med vad nu är fallet, allenast där

så anges genom särskilt vägmärke. Detta spörsmål kommer nu att upptagas

till omprövning av 1953 års trafiksäkerhetsutredning. Med hänsyn

härtill anser utskottet, att ett förnyat ställningstagande av riksdagen lämpligen

bör anstå i avvaktan på utredningens resultat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10. 7

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 50, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.