Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946
1954-03-16 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1954:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 4 januari 1954 dagtecknad proposition, nr 66, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)
lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen; samt
3) lag angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister.
I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas
följande.
I propositionen föreslås, att det enligt lagen om folkpensionering till dem
som är blinda utgående blindtillägget skall höjas från 700 kr. till 1 000 kr.
om året samt att, i motsats till vad nu gäller, tillägget i fortsättningen ej
skall räknas som inkomst vid fastställandet av inkomstprövad folkpension.
För andra, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserade, föreslås införandet
av ett särskilt tillägg, betecknat vårdtillägg, å 1 000 kr. om året.
Detta tillägg, som ej heller skall anses såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen,
avses ej skola utgå till dem som stadigvarande vårdas å anstalt.
Kommunerna föreslås skola bidraga till kostnaderna för vårdtilläggen i
samma omfattning som till utgifterna för tilläggspensionerna.
Förslaget, som avses träda i kraft den 1 juli 1954, beräknas medföra
en årlig kostnadsökning å omkring 4 milj. kr., varav staten skulle svara
för i runt tal 3 milj. kr. och kommunerna för återstoden.
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse: 1
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 avd. Nr 13.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.
Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§, 13 § 1 inom., 14 § 1 mom., 15,
16, 33 och 36 §§ lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:)
9
Har gift —--—--—--
Vad nu sagts skall ej gälla den
som uppbär blindtillägg enligt 10 §.
10
Pensionsberättigad som lider av
sådan blindhet som i 3 § 2 mom.
sagts och som blivit blind före fyllda
sextio år skall utöver honom eljest
tillkommande folkpension erhålla
h lindtillägg med 700 kronor
om året.
Blindtillägg må —-----
(Föreslagen lydelse:)
§•
- utgående folkpensionen.
Vad nu sagts skall ej gälla den
som uppbär blindtillägg eller vårdtillägg
enligt 10 §.
§•
1 mom. Pensionsberättigad som
lider av sådan blindhet som i 3 § 2
mom. sagts och som blivit blind före
fyllda sextio år skall utöver honom
eljest tillkommande folkpension erhålla
blindtillägg med 1 000
kronor om året.
— — — är skolpliktig.
2 mom. Pensionsberättigad som
i annat fall än som avses i 1 mom.
är ur stånd att reda sig själv och på
grund härav är i behov av ständig
tillsyn och vård skall, om behovet
därav uppkommit före det han fyllt
60 år, utöver honom eljest tillkommande
folkpension erhålla vårdtillägg
med 1 000 kronor om året.
Vårdtillägg må ej utgå till den som
stadigvarande vårdas å anstalt tillhörande
staten eller kommun eller å
enskild anstalt till vars drift statsbidrag
utgår eller ock genom anstaltens
försorg utom densamma.
1 Senaste lydelse se SFS 1952: 396.
Andra lagutskottets utlåtande nr 13. 3
(Gällande lydelse:)
13
1 mom. Med årsinkomst avses i
denna lag all den inkomst, för år
räknad, som någon skäligen kan antagas
komma att under den närmaste
tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas
icke annan folkpensionsförmån
än blindtillägg och ej heller allmänt
barnbidrag eller understöd som någon
på grund av skyldskap eller svågerlag
må vara föranledd att utgiva.
14
1 mom. Befinnes arbetsförmågan —
Åtnjuter pensionsberättigad---
15
Den som åtnjuter tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg är pliktig att,
om hans eller hans makes ekonomiska
förhållanden väsentligt förbättrats,
utan oskäligt dröjsmål meddela
detta till pensionsstyrelsen eller
pensionsnämndens ordförande i det
pensionsdistrikt, där han senast blivit
mantalsskriven. Enahanda skyldighet
åligger honom, om han åtnjuter
kommunalt bostadstillägg och
mantalsskrives å annan ort än tillförne,
så ock om han ingår äktenskap
eller om hans äktenskap upplöses
genom makens död eller annorledes.
Åtnjuter någon invalidpension
eller sjukbidrag, vare han pliktig att,
om hans arbetsförmåga väsentligt
förbättrats, göra anmälan som nu
sagts.
(Föreslagen lydelse:)
§•
1 mom. Med årsinkomst avses i
denna lag all den inkomst, för år
räknad, som någon skäligen kan antagas
komma att under den närmaste
tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas
icke folkpensionsförmån, allmänt
barnbidrag eller understöd som
någon på grund av skyldskap eller
svågerlag må vara föranledd att utgiva.
§•
--folkpension indragas.
----del därav.
Om förhållandena för den som åtnjuter
vårdtillägg så ändrats att rätt
därtill ej längre föreligger, indrages
tillägget.
§•
Den som åtnjuter tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg är pliktig att,
om hans eller hans makes ekonomiska
förhållanden väsentligt förbättrats,
utan oskäligt dröjsmål meddela
detta till pensionsstyrelsen eller
pensionsnämndens ordförande i det
pensionsdistrikt, där han senast blivit
mantalsskriven. Enahanda skyldighet
åligger honom, om han åtnjuter
kommunalt bostadstillägg och
mantalsskrives å annan ort än tillförne,
så ock om han ingår äktenskap
eller om hans äktenskap upplöses
genom makens död eller annorledes.
Anmälan som nu sagts skall
ock göras av den som åtnjuter invalidpension
eller sjukbidrag, om
hans arbetsförmåga väsentligt förbättrats,
samt av den som åtnjuter
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
vårdtillägg, om förhållandena så
I första ---------
16
För pensionsberättigad -----
Vad nu---------
Har någon försummat den honom
enligt 15 § åvilande skyldigheten att
meddela upplysning om förändrade
förhållanden, må, där försummelsen
inverkat på rätten till eller beloppet
av folkpensionen och icke kan anses
ursäktlig, ansökning om tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg
eller kommunalt bostadstillägg avslås
och redan beviljad sådan förmån
indragas så som i första stycket
stadgats.
Vägrar någon--—---- -
ändrats att rätten till tillägget därav
påverkas.
person anmälningsskyldig.
§•
-----ny ansökning.
avhänt sig.
Har någon försummat den honom
enligt 15 § åvilande skyldigheten att
meddela upplysning om förändrade
förhållanden, må, där försummelsen
inverkat på rätten till eller beloppet
av folkpensionen och icke kan anses
ursäktlig, ansökning om tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg,
vårdtillägg eller kommunalt bostadstillägg
avslås och redan beviljad sådan
förmån indragas så som i första
stycket stadgats.
--denna påföljd.
33
Ansökning om-------
Ansökningen, som-----
Vid ansökningen skall fogas prästbevis
enligt fastställt formulär eller,
där hinder därför möter, annat bevis,
som pensionsstyrelsen må finna
skäl godtaga. Avser ansökningen in^alidpension,
sjukbidrag eller blindtillägg,
skall sökanden, där ej särskilda
skäl till annat föranleda, undergå
läkarundersökning enligt de
närmare bestämmelser pensionsstyrelsen
meddelar.
Vad angående--—----
§•
— — blivit mantalsskriven.
-----till sökanden.
Vid ansökningen skall fogas prästbevis
enligt fastställt formulär eller,
där hinder därför möter, annat bevis,
som pensionsstyrelsen må finna
skäl godtaga. Avser ansökningen invalidpension,
sjukbidrag, blindtillägg
eller vårdtillågg, skall sökanden, där
ej särskilda skäl till annat föranleda,
undergå läkarundersökning enligt de
närmare bestämmelser pensionsstyrelsen
meddelar.
---pensionsnämnden påfordras.
36 §.
Finner pensionsstyrelsen — — — -—--pensionens utbetalande.
Pensionsnämnds beslut i ärende Pensionsnämnds beslut i ärende
rörande ansökning om invalidpen- rörande ansökning om invalidpen
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
sion, sjukbidrag eller blindtillägg
skall, vare sig besvär över beslutet
anförts eller ej, granskas av pensionsstyrelsen.
Finnes beslutet vara
lagligen grundat, skall styrelsen fastställa
detsamma. I annat fall skall
styrelsen, där ej på grund av anförda
besvär rättelse kan ske, återförvisa
ärendet till förnyad prövning;
dock att där beslutet finnes hava
blivit felaktigt endast i följd av felräkning,
misskrivning eller annan
dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen
må utan återförvisning
verkställa nödig rättelse. Utan återförvisning
må pensionsstyrelsen jämväl
förordna att i stället för invalidpension
sjukbidrag skall utgå samt
besluta om ändring av den tidpunkt,
intill vilken sådant bidrag längst må
utgå.
Om pensionsstyrelsen----
Där i —- — —• --—--—
Skall i —- — —- — -—---- —
Där pensionsstyrelsen----—
Vad angående —-------
sion, sjukbidrag, blindtillägg eller
vårdtillägg skall, vare sig besvär över
beslutet anförts eller ej, granskas av
pensionsstyrelsen. Finnes beslutet
vara lagligen grundat, skall styrelsen
fastställa detsamma. I annat fall
skall styrelsen, där ej på grund av
anförda besvär rättelse kan ske, återförvisa
ärendet till förnyad prövning;
dock att där beslutet finnes hava
blivit felaktigt endast i följd av felräkning,
misskrivning eller annan
dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen
må utan återförvisning
verkställa nödig rättelse. Utan återförvisning
må pensionsstyrelsen jämväl
förordna dels om utbyte av invalidpension
mot sjukbidrag samt
om ändring av den tidpunkt, intill
vilken sådant bidrag längst må utgå,
dels ock om utbyte av blindtillägg
mot vårdtillägg eller omvänt.
------därom utfärdar.
förnyad prövning.
av pensionen.
-----— styrelsen bestämmer.
----meddelat beslut.
Denna lag tråder i kraft den i juli
1954.
Pensionsstyrelsen har att, utan
särskild ansökan därom, omräkna
vid lagens ikraftträdande utgående
folkpensioner i enlighet med bestämmelserna
i 10 § 1 mom. och 13 § 1
mom. i deras nya lydelse.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:)
1
Kommun skall för varje kalenderår
bidraga till kostnaderna för pensioner
enligt lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering med
dels viss andel, motsvarande tre
tjugondeis procent för varje fullt
tiotal skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaden för tilläggspensioner,
änkepensioner och hustrutillägg,
som under året utbetalats för
inom kommunen mantalsskrivna
pensionsberättigade, dock högst tre
femtedelar av nämnda kostnad,
dels ock viss andel, motsvarande
en femtedels procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare
i kommunen, av kostnaden för kommunala
bostadstillägg, som under
året utbetalats för pensionsberättigade,
mantalsskrivna inom kommunen,
dock högst tre femtedelar och
lägst en fjärdedel av sagda kostnad.
Därest tilläggspensioner, —---
(Föreslagen lydelse:)
Kommun skall för varje kalenderår
bidraga till kostnaderna för pensioner
enligt lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering med
dels viss andel, motsvarande tre
tjugondeis procent för varje fullt
tiotal skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaden för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutilllägg
och vårdtillägg, som under året
utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna
pensionsberättigade, dock
högst tre femtedelar av nämnda kostnad,
dels ock viss andel, motsvarande
en femtedels procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare
i kommunen, av kostnaden för kommunala
bostadstillägg, som under
året utbetalats för pensionsberättigade,
mantalsskrivna inom kommunen,
dock högst tre femtedelar och
lägst en fjärdedel av sagda kostnad.
----— — indextillägg därå.
1 Senaste lydelse se SFS 1952: 397.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
3 §•
Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall
en tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension och hustrutillägg, i förekommande
fall jämte indextillägg,
ävensom kommunalt bostadstillägg
anses belöpa på varje månad. Angående
tid och sätt för gäldande av
kommunbidrag förordnar Konungen.
Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall
en tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg,
i förekommande fall jämte
indextillägg, ävensom kommunalt bostadstillägg
anses belöpa på varje
månad. Angående tid och sätt för
gäldande av kommunbidrag förordnar
Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1951.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
F örslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister.
Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ lagen den 20 mars 1936 om socialregister1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anaives.
(Gällande lydelse:)
2
I socialregistret skola antecknas:
1) de personer — ---------
2) inom kommunen boende personer,
vilka uppbära folkpension i
form av tilläggspension, änkepension,
kommunalt bostadstillägg,
hustrutillägg eller blindtillägg, bidrag
enligt lagen om bidrag till änkor
och änklingar med barn, mödrahjälp,
särskilt barnbidrag eller bidragsförskott
eller som med bidrag av allmänna
medel åtnjuta sjukvård eller
yrkesutbildning, varom i 14 § lagen
om folkpensionering förmäles, för
förebyggande eller hävande av höggradig
nedsättning av arbetsförmågan;
3)
personer, som------
(Föreslagen lydelse:)
§•
— ---kommunens organ;
2) inom kommunen boende personer,
vilka uppbära folkpension i
form av tilläggspension, änkepension,
kommunalt bostadstillägg,
hustrutillägg, blindtillägg eller vårdtillägg,
bidrag enligt lagen om bidrag
till änkor och änklingar med barn,
mödrahjälp, särskilt barnbidrag eller
bidragsförskott eller som med bidrag
av allmänna medel åtnjuta sjukvård
eller yrkesutbildning, varom i 14 §
lagen om folkpensionering förmäles,
för förebyggande eller hävande av
höggradig nedsättning av arbetsförmågan;
---i
registret.
4 §•
Beslutar kommunalt organ, att
hjälp skall utgå till viss person, skall
beslutet omedelbart delgivas det registerförande
organet. Sådan delgivningsplikt
åligger pensionsnämndens
ordförande i fråga om folkpension
Beslutar kommunalt organ, att
hjälp skall utgå till viss person, skall
beslutet omedelbart delgivas det registerförande
organet. Sådan delgivningsplikt
åligger pensionsnämndens
ordförande i fråga om folkpension
1 Senaste lydelse se SFS 1952: 400.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
(Gällande lydelse:)
1 form av tilläggspension, änkepension,
kommunalt bostadstillägg,
hustrutillägg eller blindtillägg ävensom
beträffande bidrag enligt lagen
om bidrag till änkor och änklingar
med barn, särskilt barnbidrag samt
bidrag av allmänna medel för sjukvård
eller yrkesutbildning, varom i
2 § 2) sägs, samt barnavårdsnämnd
i fråga om mödrahjälp och bidragsförskott.
(Föreslagen lydelse:)
i form av tilläggspension, änkepension,
kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg,
blindtillägg eller vårdtilllägg
ävensom beträffande bidrag enligt
lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn, särskilt barnbidrag
samt bidrag av allmänna medel
för sjukvård eller yrkesutbildning,
varom i 2 § 2) sägs, samt barnavårdsnämnd
i fråga om mödrahjälp
och bidragsförskott.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1954.
I samband med propositionen har väckts två motioner, nämligen nr 401
i första kammaren av herr Andersson, Lars, och herr Näsgård och nr 514
i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj:ts proposition nr 66 måtte 1) besluta att kostnaderna
för vårdtillägg helt må bekostas av statsmedel och uppdra åt vederbörande
utskott att utarbeta förslag till de ändringar av författningstext, som härav
föranledes, samt 2) hos Kungl. Maj :t begära en omprövning rörande fördelningen
av kostnaderna för folkpensioneringen mellan staten och kommunerna
i enlighet med vad som i motionerna anförts».
Utskottet har i förevarande sammanhang behandlat motionerna såvitt
avser det under 1 gjorda yrkandet. Till yrkandet under 2 avser utskottet
att återkomma senare.
Beträffande de skäl motionärerna anfört får utskottet hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser.
Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952 och 291/1953)
skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det den pensionsberättigade
fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag
och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan.
Ålderspension utgöres i första hand av allmän ålderspension.
Denna förmån är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
förmögenhet. Efter den uppräkning av folkpensionerna, som kom till stånd
genom lagen den 20 mars 1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner m. m.,
utgör den allmänna ålderspensionen — bortsett från i det följande berörda
särskilda tillägg, varmed den förhöj es — för gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 1 120
(= 800 + 320) kr. samt för annan pensionsberättigad 1 400 (= 1 000 + 400)
kr., allt för år räknat.
Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller
sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att
försörja sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter,
under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses
varaktig. Sj ukbidrag åter tillkommer den som oavbrutet under minst
sex månader lidit av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som
erfordras för erhållande av invalidpension, om nedsättningen — utan att
anses varaktig — kan antagas bli bestående ytterligare avsevärd tid. Sjukbidrag
beviljas för viss tid, under det att invalidpension utgår tills vidare.
Invalidpension och sjukbidrag utgöres av grundpension och tilläggspension.
Grundpensionen utgår med ett fixt belopp av 200 kr. om året. Tillläggspensionens
storlek är däremot beroende av vederbörandes inkomstförhållanden
och utgår med — 1953 års standardförhöjning inräknad -—
högst 920 (= 600 + 320) kr. om året för gift pensionsberättigad, vars make
åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt med högst
1 200 (= 800 + 400) kr. om året för annan pensionsberättigad.
Änkepension utgår till änka och hustrutillägg till pensionsberättigad
mans hustru, under förutsättning att rätt till folkpension ej
eljest föreligger, att vederbörande uppnått viss ålder samt att äktenskapet
varit av viss varaktighet. Båda dessa förmåner utgår efter inkomstprövning
med högst 840 (= 600 + 240) kr. om året.
De angivna folkpensionsförmånerna höjes i förekommande fall med indextillägg,
kommunalt bostadstillägg och blindtillägg.
F. n. utgör indextillägget 210 kr. för änkepensionsberättigad och
för den som uppbär hustrutillägg, 280 kr. för gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter folkpensionsförmån eller vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 350 kr. för annan pensionsberättigad, allt för år räknat.
Varje kommun äger besluta, huruvida kommunalt bostadstillägg
skall utgå i kommunen eller ej, ävensom bestämma tilläggets storlek
samt grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget. I sistnämnda avseende
gäller dock vissa undantag, främst därutinnan att inkomstprövning
av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens regler.
Den som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel
rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn äger, utöver invalidpension
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
eller ålderspension, uppbära blindtillägg. En förutsättning är dock,
att vederbörande blivit blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 700 kr.
om året och är till storleken oberoende av den blindes inkomst och förmögenhet.
I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner är beroende
av inkomstprövning. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg minskas nämligen med en tredjedel av den del
av ogift pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400
kr., och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad
är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen
av vederbörandes årsinkomst må här endast nämnas, att blindtillägg räknas
såsom inkomst men däremot icke annan folkpensionsförmån, att förmögenhet
överstigande 10 000 kr. (för gift pensionsberättigad 7 500 kr.)
medför viss höjning av årsinkomsten samt att gift pensionssökandes årsinkomst
och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda
inkomst resp. förmögenhet.
Om gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen till arbete, kan viss dispens ges från
inkomstprövningsreglerna. När särskilda skäl föranleder därtill må nämligen,
även om enligt dessa regler ingen eller lägre tilläggspension skulle
utgå, sådan pension tillerkännas vederbörande med högst 400 kr. om året,
bortsett från indextillägg. Sådan förmån må utgå även om folkpension
sedermera tillerkännes den pensionsberättigades make, dock endast i den
mån makarnas sammanlagda pensionsförmåner icke därigenom kommer
att överstiga beloppet av den tidigare utgående folkpensionen. Den berörda
dispensregeln, som återfinnes i 9 § folkpensioneringslagen, gäller ej den
som uppbär blindtillägg.
Kostnaderna för folkpensionerna bestrides av staten med bidrag av kommunerna
såvitt angår de inkomstprövade förmånerna. Kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947 om
kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr.
266/1950, 159/1951 och 397/1952). Enligt denna lag skall kommun för varje
kalenderår bidraga till kostnaderna för sådana inkomstprövade förmåner
utom kommunala bostadstillägg, som under året utbetalats till inom kommunen
mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel som motsvarar
3/ao procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen,
dock högst med 3/r. av kostnaden. Beträffande kostnaderna för kommunala
bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i stället
är */* procent och att även en minimigräns satts för kommunens delaktighet
i kostnaden, nämligen lägst en fjärdedel. Allmän ålderspension jämte
indextillägg därå ävensom grundpension och blindtillägg bekostas helt av
staten.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Pensionsstyrelsens förslag.
Under senare år har i skilda sammanhang aktualiserats frågorna om att
förstärka blindtilläggen inom folkpensioneringen samt bereda andra svårt
invalidiserade än blinda ett motsvarande tillägg.
Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 6 februari 1953 har ifrågavarande spörsmål
utretts av pensionsstyrelsen, som den 3 november 1953 redovisat utredningsuppdraget
genom avgivandet av ett förslag i ämnet. Detta förslag
har sedermera remissbehandlats i sedvanlig ordning. Huvudinnehållet i förslaget
och yttrandena anges i korthet i föredragande departementschefens
nedan intagna yttrande. För en närmare redogörelse må här hänvisas till
propositionen s. 18—33.
Propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, framhåller efter en
redogörelse för de på området gällande bestämmelserna, att blindtillägget
icke höjts sedan folkpensioneringslagen kom till år 1946, men att de blinda
det oaktat erhållit del i senare års förbättringar av folkpensionen, enär de
blindas ålders- och invalidpensioner givetvis höjts i samma mån som
andra folkpensionärers. Emellertid hade under senare år aktualiserats såväl
en omprövning av blindtilläggets storlek som möjligheterna att låta
tillägg komma ej blott blinda utan även andra svårt invalidiserade till del.
Departementschefen fortsätter:
»Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag har pensionsstyrelsen numera verkställt
ifrågavarande omprövning. Denna utmynnar i ett förslag att det nuvarande
blindtillägget skall bibehållas såsom en särskild folkpensionsförmån,
reserverad för de blinda, men höjas från 700 kr. till 1 000 kr. om året samt
att tillägget i fortsättningen ej skall räknas som inkomst vid fastställandet
av inkomstprövad folkpensionsförmån. Vidare innebär förslaget att för
andra svårt invalidiserade skall —- i stället för den nuvarande förmånen
enligt 9 § folkpensioneringslagen — införas två nya hjälpformer, betecknade
hjälptillägg och vårdtillägg, om 1 000 kr. resp. 1 500 kr. per år.
Vad först angår den föreslagna höjningen av blindtillägget motsvarar
denna drygt den efter år 1946 inträdda levnadskostnadsstegringen,
sådan denna återspeglas i det pensionspristal, som ligger till grund för
beräkningen av folkpensioneringens indextillägg. Detta tal har sedan nämnda
år stigit från 100 till 138. Under remissbehandlingen av pensionsstyrelsens
förslag i denna del har den angivna höjningen av blindtillägget allmänt
tillstyrkts. De blindas förening har emellertid påyrkat en ytterligare höjning
av blindtillägget, under åberopande av bl. a. att tillägget närmast
avsåge att ersätta vissa personliga tjänster till de blinda och att dessa
tjänster fördyrats i högre grad än levnadskostnaderna i allmänhet. Enligt
min mening framstår dock en höjning till 1 000 kr. som väl avvägd. Här
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
vidlag bör beaktas, att en sådan höjning måste ses i samband med frågan
om privilegiering av blindtillägget i inkomstprövningshänseende. Att tilllägget
hittills räknats såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen förklaras
därav, att förmånen ursprungligen fattats såsom ett stöd främst åt
arbetande blinda och därmed närmast som ett tillskott till den arbetsinkomst,
som ju i övrigt verkar reducerande på de inkomstprövade folkpensionsförmånerna.
Med hänsyn särskilt till den hämmande verkan på
de blindas intresse att utnyttja sin arbetskraft, som synes kunna bli följden
härav, förordar jag emellertid — i likhet med samtliga remissinstanser
på ett undantag när —• att blindtillägget i detta hänseende likställes med
övriga folkpensionsförmåner.
Ett realiserande av pensionsstyrelsens nu ifrågavarande, av mig förordade
förslag innebär en betydande förbättring av hjälpen till de blinda.
Härom må hänvisas till de exempel pensionsstyrelsen lämnat och för vilka
redogjorts i det föregående. Jag vill dock nämna, att om den blinde ej
har annan inkomst eller också liar så stor inkomst, att rätt till inkomstprövad
folkpensionsförmån ej alls föreligger — i dessa fall inverkar ej
den föreslagna privilegieringen av blindtillägget i inkomstprövningshänseende
— så erhåller han en förbättring å 300 kr. om året. Har han däremot
annan inkomst kan förbättringen uppgå till, för år räknat, 767 kr.
för ogift eller för envar av två blinda makar och 533 kr. för blind, vars
make ej uppbär folkpension.
Uppenbarligen föreligger det ett nära samband mellan frågan om förbättrade
förmåner åt blinda och spörsmålet om hjälp åt andra svårt
invalidiserade personer. Pensionsstyrelsen har, såsom redan
berörts, föreslagit, att även dessa senare bör inom folkpensioneringens
ram erhålla ökad hjälp. Vid sin utredning har emellertid pensionsstyrelsen
funnit, att det i fråga om dessa kategorier inte som beträffande
de blinda går att med utgångspunkt från lytets art göra en avgränsning.
Ej heller kan man enligt pensionsstyrelsens mening draga gränsen vid
viss medicinsk invaliditetsgrad, eftersom invalidförmånerna enligt folkpensioneringslagen
eljest ej är graderade enligt en sådan princip. Pensionsstyrelsen
har i stället utgått från graden av invalidens behov av hjälp och
vård från andra. För rätt till det föreslagna hjälptillägget om 1 000 kr.
per år uppställes den förutsättningen, att invaliden skall för tillsyn och
vård dagligen vara i oundgängligt behov av upprepad personlig hjälp.
1 fråga om det vårdtillägg, vars belopp föreslagits skola utgöra 1 500 kr. om
året, är denna förutsättning skärpt sålunda, att behovet av tillsyn och
vård skall kräva annan persons ständiga närvaro. Beträffande båda tillläggen
skall vidare enligt förslaget såsom villkor gälla, att vederbörande
är berättigad till invalidpension eller ålderspension från folkpensioneringen
samt att hjälplöshetstillståndet inträffat före det han fyllt 60 år.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Emellertid ger förslaget möjlighet till viss dispens från de sålunda uppställda
villkoren för rätt till hjälp- och vårdtillägg. När synnerliga skäl föranleder
därtill, skall nämligen ett med hänsyn till omständigheterna avpassat
hjälp- eller vårdtillägg, dock högst nyss angivna belopp, kunna utgå,
därest behovet av personlig hjälp är betydande även om detsamma icke är
så omfattande som förut sagts. I sådant fall skall tillägg kunna utgivas
också därest rätt till folkpension ej alls föreligger eller om vederbörande
blott är berättigad till sjukbidrag.
I en del remissyttranden — bl. a. i det yttrande som avgivits av socialstyrelsen
— har mot förslaget anmärkts, att förutsättningarna för rätt till
tillägg ej gjorts tillräckligt klara och att de ger rum för en alltför stor
skalighetsprövning. Dessa anmärkningar synes mig befogade. Förslaget är
enligt min mening till sina konsekvenser alltför svåröverskådligt, och jag
anser mig därför böra förorda att reformen får en mera begränsad omfattning
och en mera strikt utformning än pensionsstyrelsen tänkt sig. Enligt
min mening bör villkoren för rätt till den nya hjälpformen vara enhetliga
och bestämmas med utgångspunkt från vad pensionsstyrelsen upptagit
beträffande det av styrelsen föreslagna vårdtillägget, dock med vissa
jämkningar.
Till en början torde böra uppställas det villkoret, att vederbörande äger
rätt till folkpension, d. v. s. att han uppbär invalidpension, sjukbidrag eller
ålderspension. Att låta de sjukbidragsberättigades rätt till ifrågavarande
tillägg bli beroende av dispens, såsom föreslagits, anser jag ej böra komma
i fråga. I övrigt synes det riktigt, att personkretsen bestämmes med hänsyn
till vård- och hjälpbehovet, därvid för rätt till tillägg synes böra fordras,
att den person det gäller skall vara ur stånd att reda sig själv. Kravet
härpå innebär, att invaliden skall vara i behov av hjälp från andra för
vården om sin person och den dagliga livsföringen. Invaliditeten bör emellertid
vara av kvalificerad art, och vederbörande bör i enlighet härmed
vara i behov av ständig tillsyn och vård. Enbart den omständigheten att
vederbörande tarvar hjälp vid av- och påklädning, vid måltider eller vissa
förflyttningar kan icke anses fylla här uppställda kvalifikationsgrunder.
Invaliditeten bör vara så svårartad, att den nödvändiggör mera fortlöpande
tillsyn och vård, vilket dock icke bör tolkas så strängt att behov skall föreligga
av annan persons oavbrutna närvaro. Förutsättningarna för rätt till
tillägg bör anses uppfyllda även i de fall, då den vårdade för kortare stunder
och tillfälligtvis kan lämnas utan tillsyn. Ej heller bör såsom en ovillkorlig
förutsättning uppställas, att vederbörandes tillstånd kräver ständigt
sängläge.
Enligt pensionsstyrelsens förslag skall — i likhet med vad som nu gäller
beträffande såväl blindtillägget som förmånen enligt 9 § folkpensioneringslagen
— krävas, att hjälplöshetstillståndet inträtt före det vederbörande
fyllt 60 år. Förslaget har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
i de flesta remissyttrandena. I några yttranden har dock ifrågasatts, om
ej åldersgränsen borde helt slopas eller också höjas till 67 år. I denna del
anser jag mig emellertid, icke minst ur statsfinansiella synpunkter, böra
godtaga pensionsstyrelsens förslag.
Däremot kan jag icke ansluta mig till pensionsstyrelsens förslag att från
rätten till tillägg undantaga sådana fall, där hjälp kan lämnas av familjemedlem,
som ej därigenom tvingas åsidosätta förvärvsarbete. En bestämmelse
härom synes bli alltför svårtillämplig och kunna medföra ej avsedda
konsekvenser. I likhet med vad pensionsstyrelsen föreslagit bör de varaktigt
anstaltsvårdade undantagas från rätt till tillägg, när vården meddelas
å statliga, statsunderstödda eller kommunala anstalter. I sådant fall
bör nämligen den erforderliga vården erbjudas genom anstaltens försorg
och ej göras beroende av den intagnes möjlighet att själv genom särskilda
bidrag bekosta densamma.
Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag funnit mig böra godtaga
pensionsstyrelsens förslag att utforma den nya hjälpformen för andra
svårt invalidiserade än blinda såsom ett från blindtillägget fristående tilllägg.
Jag har sålunda ej ansett mig kunna biträda ett i ett par remissyttranden
väckt förslag om en enda gemensam hjälpform avseende alla
kategorier av svårt invalidiserade. Anledningen härtill är dels att rätten
till blindtillägget kan avgränsas på ett annat och mera konkret sätt än
som är möjligt i fråga om det nya tillägget och dels att jag — på sätt
närmare framgår av det följande -—• anser att den nya förmånen ej bör
finansieras på samma sätt som blindtillägget.
Den nu ifrågavarande nya pensionsförmånen, som lämpligen synes böra
benämnas v å r d t i 11 ä g g, bör enligt min mening fastställas till samma
belopp som blindtillägget d. v. s. 1 000 kr. per år. I likhet med blindtillägget
bör, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, vårdtillägget ej vara indexreglerat
eller inkomstprövat. Ej heller bör det räknas såsom inkomst vid inkomstprövningen
av folkpensionerna.
Med hänsyn till det sätt, varpå det av mig förordade vårdtillägget utformats,
och för undvikande av en samtidig försämring av hjälpen enligt
gällande folkpensioneringslag torde den nuvarande förmånen enligt lagens
9 § böra lämnas orubbad.
Förmån enligt 9 § synes böra ersättas med vårdtillägg, när förutsättningarna
för sådant tillägg föreligger. I särskilda fall kan det emellertid ställa
sig något förmånligare för folkpensionären att åtnjuta förmån enligt 9 §,
nämligen om denna utgår med maximalt belopp, d. v. s. 1 150 kr. per år.
Dessa fall torde dock kunna uppmärksammas så att frågan löses på det
för vederbörande gynnsammaste sättet.
Pensionsstyrelsen har i sitt förslag ej närmare behandlat frågan om rätt
till hjälplöshetstil lägg från såväl olycksfallsförsäkringen (yrkesskadeför
-
16 Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
säkringen) som folkpensioneringen. Av vad jag anfört i det föregående
framgår, att den som på grund av olycksfall i arbete skadats så svårt att
han blivit i behov av särskild vård f. n. kan få livräntan höjd genom ett
— efter graden av hjälplöshet beräknat — särskilt vårdbidrag om högst
1 800 kr. om året. I praktiken brukar den tid, för vilken sådant bidrag
utgår, som regel ej omfatta den skadades återstående livstid utan endast
avse viss skälig tid, intill dess vederbörande kunnat vänja sig vid skadan.
Beträffande blinda brukar sålunda vårdbidrag utgå under högst tre år.
Enligt det förslag till lag om yrkesskadeförsäkring, som den 13 november
1953 remitterats till lagrådet, skall försäkrad, som till följd av yrkesskada
under längre tid blir ur stånd att reda sig själv, kunna — utöver sjukpenning
och livränta — få ett vårdbidrag om högst 5 kr. per dag, därest
den skadade uppbär sjukpenning, och 1 800 kr. per år, om han uppbär
livränta. I förslaget har vidare intagits ett stadgande, att vid bidragets
bestämmande hänsyn skall tagas till förmån, som den skadade för motsvarande
ändamål åtnjuter jämlikt lagen om folkpensionering. Till detta
stadgande saknas motsvarighet i den nuvarande olycksfallsförsäkringslagstiftningen.
I remissyttrandena i förevarande ärende har försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten
behandlat spörsmålet om förebyggande av dubbelkompensation
i dessa hjälplöshetsfall. Försäkringsrådet har föreslagit en
lösning i linje med den som följts i nyssnämnda lagförslag, under det att
riksförsäkringsanstalten förordat en reglering av frågan i folkpensioneringslagen.
Jag har i detta ärende förordat, att folkpensioneringens blindoch
vårdtillägg skall utgå med fixt belopp, under det att enligt den föreslagna
yrkesskadeförsäkringslagen vårdbidraget kan till beloppet variera.
Härav följer att enligt min mening frågan om dubbelkompensation i förevarande
hänseende måste lösas så, att erforderlig jämkning i förekommande
fall sker beträffande vårdbidraget. De nu föreslagna förbättringarna
av folkpensionsförmånerna synes böra träda i kraft den 1 juli 1954,
d. v. s. ett halvt år före den nya yrkesskadeförsäkringslagens genomförande.
Att för nämnda halvår införa en motsvarande regel i den nuvarande olycksfallsförsäkringslagstiftningen
anser jag icke erforderligt.
Emellertid är den nya yrkesskadeförsäkringslagen ej avsedd att äga tilllämpning
på skador, som inträffat före lagens ikraftträdande. Beträffande
sådana skador blir sålunda den föreslagna avräkningsregeln ej tillämplig.
Med hänsyn till det tämligen ringa antalet av dessa vårdbidragsfall — det
rör sig ej mer än om något 100-tal fall — och den regelmässigt gjorda
tidsbegränsningen av rätten till sådant bidrag synes det knappast vara
nödvändigt med en speciell regel till förhindrande av överkompensation i
dessa fall.
I detta sammanhang vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition
under anslaget till Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet
Andra lagutskottets utlåtande nr 13. 17
(femte huvudtiteln punkt 55) med anledning av gjorda framställningar
förordat, att vid bestämmande av utbildningsbidrag till partiellt arbetsföra
in. fl. hänsyn ej skall tagas till blind- och vårdtilläggen.
Innan jag härefter övergår till kostnadsfrågan vill jag nämna, att pensionsstyrelsen
liksom några remissorgan berört frågan om eu höjning jämväl
av grundpensionen ävensom spörsmålet om utvidgad bidragsverksamhet
till mekaniska hjälpmedel åt svårt invalidiserade. 1 ill dessa frågor är jag
emellertid ej beredd att taga ställning i detta sammanhang.
Kostnadsökningen till följd av den föreslagna privilegieringen
av blindtillägget i inkomstprövningshänseende har pensionsstyrelsen beräknat
till omkring 400 000 kr. om året. Den ökning av inkomstprövade
folkpensionsförmåner, som blir följden av denna privilegiering, bör givetvis
bestridas på samma sätt som kostnaderna för inkomstprövade pensionsförmåner
i övrigt, d. v. s. av staten och kommunerna enligt de i kommunbidragslagen
angivna grunderna. Att, såsom ifrågasatts i ett par remissyttranden,
verkställa en omprövning av dessa grunder torde i detta sammanhang
icke kunna komma i fråga. Härav följer att staten får svara för
omkring ®/io av nämnda merutgift eller ca 240 000 kr., under det att kommunerna
får svara för */«> eller ca 160 000 kr., allt per år.
Höjningen av blindtilläggen beräknas medföra en årlig merutgift av
omkring 1 100 000 kr. Eftersom staten nu helt bekostar blindtilläggen, bör
staten även svara för hela kostnaden för höjningen av dessa tillägg.
Kostnaderna för de nya vårdtilläggen är betydligt vanskligare att beräkna.
Pensionsstyrelsen har med ledning av antalet personer, soin är berättigade
till förmåner enligt 9 § folkpensioneringslagen, samt erfarenheterna
från motsvarande danska hjälpformer gjort den uppskattningen,
att ca 4 000 personer skulle bli berättigade till de av pensionsstyrelsen
föreslagna hjälptilläggen samt ca 1 000 personer berättigade till vårdtilllägg.
Denna uppskattning är — såsom pensionsstyrelsen även framhåller
—- mycket osäker. Med den konstruktion jag förordat beträffande vårdtillägget
har jag ansett mig böra uppskattningsvis räkna med allra högst
3 000 vårdtilläggsberättigade personer och följaktligen eu årskostnad för
vårdtilläggen av högst 3 000 000 kr. Av de enligt 9 § folkpensioneringslagen
utgående förmånerna, vilka f. n. kostar ca 1 000 000 kr. om året,
torde omkring hälften komma att ersättas av vårdtillägg; och sålunda
kan den av vårdlilläggen föranledda kostnadsökningen för det allmänna
beräknas till (3 000 000 — 500 000 =) ca 2 500 000 kr. om året.
I överensstämmelse med vad pensionsstyrelsen föreslagit förordar jag, att
kostnaderna för vårdtilläggen fördelas mellan staten och kommunerna enligt
grunderna i kommunbidragslagen. De skäl, som huvudsakligen anförts
för kommunernas deltagande i finansieringen av vissa pensionsförmåner,
2 — Dihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 and. Nr /•<’.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
nämligen att därigenom befordras en noggrann och effektiv prövning inom
pensionsnämnderna av de på förmånernas storlek inverkande omständigheterna,
synes nämligen äga särskild giltighet i fråga om vårdtilläggen.
Här blir det av synnerlig vikt med prövning av förhållandena i varje särskilt
fall. Av den nyss angivna kostnaden för vårdtilläggen skulle sålunda
6/io eller ca 1 500 000 kr. komma på staten och ca 4/i» eller ca 1 000 000 kr.
på kommunerna.
Den sammanlagda årliga kostnadsökningen för blind- och vårdtilläggen
skulle med utgångspunkt från det anförda för statens del bli (240 000 +
1 100 000 + 1 500 000 = ) ca 2 840 000 kr., eller avrundat uppåt omkring 3
milj. kr. samt för kommunernas vidkommande (160 000+ 1 000 000 =)
1 160 000 kr.
Reformen avses som förut nämnts att träda i kraft den 1 juli 1954. Någon
eftersläpning av kostnaderna under det första året torde man ej böra räkna
med. I övergångsbestämmelserna föreslås nämligen ett stadgande, att pensionsstyrelsen
utan särskild ansökan därom skall omräkna vid ikraftträdandet
utgående folkpensioner enligt de nya bestämmelserna. Dröjsmål med
att ansöka om det nya vårdtillägget uppväges till stor del därav, att förmånen
enligt 38 § 1 mom. folkpensioneringslagen utgives retroaktivt under
tre månader före ansökningen, därest rätt till förmån förelegat under
denna tid.»
Utskottet.
Det framstår för utskottet som angeläget att en förbättring av blindtilllägget
kommer till stånd samt att en motsvarande hjälpform, avsedd för
andra svårt invalidiserade än blinda, införes. Utskottet hälsar därför med
tillfredsställelse att förslag härom framlagts.
Blindtilläggets belopp fastställdes vid den nya folkpensioneringslagens
tillkomst 1946 till 700 kronor för år och har därefter ej höjts. Enligt propositionens
förslag skall tillägget från den 1 juli 1954 utgå med 1 000 kronor.
Därjämte föreslås den ändringen i gällande bestämmelser, att tillägget
icke längre skall räknas som inkomst vid bestämmande av inkomstprövade
folkpensionsförmåner. Privilegieringen av blindtillägget i inkomstprövningshänseende
innebär, såsom departementschefen utvecklar, att
förbättringen kan — beroende på den blindes inkomstförhållanden i övrigt
— avsevärt överstiga det belopp å 300 kronor, varmed tillägget föreslås höjt.
Utskottet tillstyrker den föreslagna höjningen.
Blindtillägget är för närvarande den enda folkpensionsförmån, som betraktas
såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen och som därigenom
kan verka reducerande på de inkomstprövade pensionsförmånerna. Den
nu gällande bestämmelsen härom kan befaras inverka menligt på de blindas
intresse av att skaffa sig arbetsinkomst. Bl. a. med hänsyn härtill finner
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
utskottet det motiverat att såsom föreslagits likställa blindtillägget med
övriga folkpensionsförmåner vid inkomstprövningen.
Vad beträffar hjälp åt andra svårt invalidiserade än blinda innebär propositionens
förslag, att ett för dessa avsett vårdtillägg å 1 000 kronor tillskapas
inom folkpensioneringens ram. För rätt till detta tillägg förutsättes
enligt förslaget bl. a., att den person det gäller är ur stånd att reda sig
själv och på grund härav är i behov av ständig tillsyn och vård.
Givetvis finns det bland invaliderna ett avsevärt behov av ekonomisk
hjälp för tillsyn och vård även utanför den förhållandevis snäva kretsen
av dem, som enligt förslaget skall kunna erhålla tillägg. Det hade därför
enligt utskottets mening varit önskvärt, att hjälpen kunnat få eu vidare
omfattning. Svårigheterna att då finna en tillfredsställande gränsdragning
är emellertid uppenbara. Man har här icke som beträffande de blinda att
göra med en relativt klart avgränsad och efter medicinska grunder fastställbar
grupp utan är för gränsdragningen hänvisad till bedömningsgrunder,
vilka i långt högre grad kan ge rum för olika uppfattningar. Att lagen
lämnar tydlig vägledning är därför särskilt viktigt. Det bör även beaktas,
att man inför en ny hjälp form, vars omfattning endast högst ungefärligt
kan beräknas i förväg, och som ställer pensionsnämnderna inför delvis nya
problem. Med hänsyn härtill synes det utskottet vara att anbefalla, att
reformen från början begränsas på sätt föreslagits i propositionen.
Enligt förslaget skall vårdtillägget förbehållas dem, vilkas vårdbehov
uppkommit innan de fyllt 60 år. En motsvarande föreskrift gäller nu med
avseende å rätt till blindtillägg och förmån enligt 9 § folkpensioneringslagen.
I en del remissyttranden har förordats att den för rätt till vårdtillägg
föreslagna åldersgränsen slopas eller i vart fall höjes till 67 år.
Att slopa åldersgränsen synes utskottet ej vara lämpligt. Behov av hjälp
för personlig vård uppkommer förhållandevis ofta i de högre åldersgrupperna,
och ett vårdtillägg för äldre skulle för många komma att framstå
som eu förhöjd ålderspension. Spörsmålet om vilka hjälpformer, som bör
komma i fråga vid de under högre ålder inträffande hjälplöshetstillstånden,
hör nära samman med åldrings- och kronikervårdfrågan över huvud taget
och kan icke lösas vid förevarande mera begränsade reform. Var gränsen
för rätt till tillägg bör sättas är en avvägningsfråga, om vilken olika meningar
kan göra sig gällande. Utskottet har funnit sig kunna godtaga propositionens
förslag men vill framhålla, att en omprövning kan ifrågakomma,
sedan erfarenhet av reformens verkningar vunnits.
Utskottet godtager den avvägning av tilläggets belopp, som skelt i propositionen.
De föreslagna reformerna beräknas medföra en årlig kostnadsökning på
omkring fyra miljoner kronor. Härav skulle staten helt svara för den
kostnad, som höjningen av blindtilläggen föranleder, vilken beräknas till
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 1,1.
1 100 000 kronor om året, medan återstoden skulle fördelas mellan staten
och kommunerna enligt grunderna i kommunbidragslagen.
Kostnaderna för blindtilläggen bör såsom hittills helt bestridas av statsmedel.
Vad beträffar kostnaderna för vårdtilläggen finner utskottet i likhet
med departementschefen, att samma skäl, som varit avgörande för
kommunernas deltagande i kostnaden för vissa andra folkpensionsförmåner,
äger giltighet även i fråga om vårdtilläggen. Utskottet kan därför icke biträda
det i motionerna I: 401 och II: 514, under 1, gjorda yrkandet, att kostnaderna
för vårdtilläggen helt skall bestridas av statsmedel, utan tillstyrker,
att dessa kostnader fördelas mellan staten och kommunerna enligt grunderna
i kommunbidragslagen.
Såsom ovan angivits avser utskottet att i annat sammanhang behandla
det i motionerna I: 401 och II: 514, under 2, gjorda yrkandet angående en
omprövning av fördelningen av folkpensionskostnaderna.
Propositionen föranleder i övrigt ingen erinran eller särskilt uttalande
från utskottets sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag å motionerna I: 401 och II: 514,
såvitt avser kostnaderna för vårdtillägget, måtte bifalla
förevarande proposition.
Stockholm den 16 mars 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sunne*, Nils Elowsson*, fru
Svenson*, herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Grönkvist och Kronstrand;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg*, Hagård, Lundberg,
Carlsson i Bakeröd*, fröken Höjer, herr Svensson i Göteborg, fröken Sandell
och herr Königson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I DUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 34
403737
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:149 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1954/55 till Befrämjande arv fröodlingen m. m.: Särskilt bidra s. 3 i texten