Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 240 i första kammaren av herr Arrhén samt nr 420 i andra kammaren av herr Håstad in. fl.

1954-03-16 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 240 i första kammaren av herr Arrhén samt nr 420 i andra kammaren av herr Håstad in. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 240 i första kammaren av herr Arrhén

samt nr 420 i andra kammaren av herr Håstad in. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte

dels uttala, att 2 § förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag till

erkända arbetslöshetskassor måtte erhålla följande lydelse.

Grundstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan i andra stycket

sägs, för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, med dels ett grundbelopp

av en krona 50 öre vid en daghjälp av fem kronor, dels ock ett tilläggsbelopp

av 15 öre för varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger fem kronor;

dock må grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än tre

kronor 30 öre för varje understödsdag.

Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än fem kronor, skall grundstatsbidraget

utgå med 30 procent av det fastställda beloppet.

Daghjälpsbidrag utgår — — — särskilda bestämmelser.

Familjetilläggsbidrag utgår -- -— under året.

dels ock uttala att den som bilaga till förordningen den 15 juni 1934 om

statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor fogade tabellen ändras på sätt

nedan angives.

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i % av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal

understödda dgr

per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i % av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal

understödda dgr

per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i % av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal

understödda dgr

per medlem

o—a

0,0

6

36,7

17

78,1

3,25

4,0

7

44,2

18

79,6

3,50

7,8

8

50,4

19

80,9

3,75

11,4

9

55,7

20

82,0

1

14,8

10

00,2

21

82,9

4,25

18,2

11

04,0

22

83,6

4,50

21,4

12

67,2

23

84,2

4,75

24,4

13

70,0

24

84,6

5

27,2

14

72,4

25

84,8

5,25

29,8

15

74,5

26—35

85,0

5,50

32,2

10

76,4

Särskilda bestämmelser:---överstiger 35.»

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 saml. 2 avd. Nr 14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

I motionerna anges innebörden av den föreslagna ändringen av statsbidraget

till de erkända arbetslöshetskassorna vara, att bidraget vid jämförelse

med gällande bestämmelser skulle bli något högre vid en mer omfattande

och något lägre vid en ringa arbetslöshet.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

Enligt 1 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor

må registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder inedlem

understöd i enlighet med vad i förordningen stadgas, på sätt i förordningen

närmare angives antagas till erkänd arbetslöshetskassa. Med antagande

följer rätt till statsbidrag.

I 17 § nämnda förordning regleras de former, i vilka understöd må utgå

från erkänd arbetslöshetskassa. Understöd skall utgivas dels i form av ett

för dag beräknat belopp, benämnt daghjålp, och dels i form av familjetilllägg

till daghjälpen. Familjetillägg utgöres av barntillägg samt, i den mån

kassa så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg. Understöd

må vidare utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader

för tillträdande av arbete å annan ort. I annan form än nu sagts må understöd

icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.

Såsom daghjälp må enligt 20 § i förordningen ej utgivas mer än som

svarar mot, för medlem som är familjeförsörjare fyra femtedelar och för

annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för

arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga

som den arbetslöse; och må vad sålunda utgår icke i något fall överstiga

20 kronor om dagen. Barntillägg utgör 1 krona 50 öre om dagen för varje

barn, för vilket sådant tillägg skall utgå. Maketillägg och husföreståndarinnetillägg

utgör vartdera 2 kronor om dagen. I daghjälp och familjetillägg

må icke tillhopa utbetalas liögre belopp för dag än som svarar mot fyra

femtedelar av arbetsförtjänsten.

Statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa.

De bestämmelser om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, varom

i nu förevarande motion är fråga, återfinnes i förordningen den 15 juni

1934 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Enligt 1 § nämnda

lörordning utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa i form av grundstatsbidrag,

daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

Grundstatsbidraget utgår för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, dels

med ett grundbelopp av 2 kronor 25 öre Aid en daghjälp av 5 kronor 50

öre, dels med ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed dag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr H. 3

hjälpen överstiger 5 kronor 50 öre. Det sammanlagda grundstatsbidraget

begränsas till högst 5 kronor för varje understödsdag, vilket belopp nås

vid en daghjälp av 16 kronor 50 öre. Om daghjälpen fastställes till lägre

belopp än 5 kronor 50 öre utgår grundstatsbidraget med 40 procent av det

fastställda daghjälpsbeloppet.

Daghjålpsbidraget börjar utgå när antalet understödsdagar per årsmedlem

i en kassa eller en klass inom en kassa överstiger 3. Det utgår för

kalenderår med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader

för daghjälp efter avdrag dock av vad som svarar mot grundstatsbidraget.

Procenttalet bestämmes i förhållande till antalet understödda dagar per

medlem i överensstämmelse med en vid förordningen om statsbidrag till

erkända arbetslöshetskassor fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.

Denna tabell är av följande lydelse:

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i % av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal

understödda dgr

per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps- bidragets storlek

1 % av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal

understödda dgr

per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i % av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal

understödda dgr

per medlem

0—3

0,0

6

30,3

17

70,1

3,25

3,0

7

37,5

18

71,3

3,50

6,0

8

43,5

19

72,2

3,75

8,9

9

48,7

20

73,0

4

11,9

10

53,1

21

73,7

4,25

14,4

11

56,8

22

74,2

4*50

16,9

12

60,0

23

74,6

4,75

19,4

13

62,7

24

74,8

5

21,9

14

65,0

25

74,9

5,25

24,0

15

67,0

26—35

75,0

5,50

26,1

16

68,7

Särskilda bestämmelser:

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 35, beräknas procenttalet genom

att multiplicera 75 med —, där n betecknar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid annat antal understödda dagar per medlem än sådant, som direkt framgår ur tabellen,

interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet

avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget

för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 35.

Familjetilläggsbidraget utgör 75 procent av kassans utgifter för familjetiiiägg.

Förvaltningsbidraget utgår för kalenderår dels med ett i förhållande till

antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag),

dels ock med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode

till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Medlemsbidraget

utgör 5 kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som ej över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

stiger 3 000, 4 kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som

överstiger 3 000 men ej 25 000, och 3 kronor per årsmedlem för det antal

årsmedlemmar, som överstiger 25 000.

I nu förevarande motion yrkas ändring av de regler, enligt vilka grundstatsbidrag

och daghjälpsbidrag utgår. Övriga former av statsbidrag beröres

ej av yrkandena i motionen.

Frågans behandling vid 1953 års riksdag.

Grundstatsbidraget och daghjälpsbidraget var, liksom övriga former av

statsbidrag, senast föremål för behandling vid 1953 års riksdag i samband

med en då genomförd, betydande höjning av de belopp, varmed ersättning

vid arbetslöshet skulle utgå. Förslag om höjning av sådan ersättning

och av statsbidrag förelädes riksdagen genom proposition nr 166.

Propositionen behandlades jämte ett antal i anledning av propositionen

väckta motioner av sammansatt stats- och andra lagutskott i dess utlåtande

nr 7. De i propositionen framlagda förslagen godtogs av riksdagen.

Genom de år 1953 beslutade ändringarna om statsbidrag höjdes grundstatsbidraget

från 75 öre för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, till —

enligt regler för vilka ovan redogjorts — högst 5 kronor. I fråga om daghjälpsbidraget,

för vilket procentsatserna senast fastställts år 1941, och

familjetilläggsbidraget gjordes ingen ändring. Eftersom dessa bidrag utgår

med viss procent av daghjälp respektive familjetillägg ökades emellertid

statens kostnader för dessa bidrag. Beträffande slutligen förvedtningshidraget

höjdes detta med vissa belopp.

Från förarbetet till ändringarna torde följande böra redovisas.

1950 års besparingsutredning framhöll i en promemoria den 14 november

1950, att det syntes böra utredas om inte statens bidrag kunde utformas

så att det under perioder av full sysselsättning utginge med förhållandevis

ringa belopp för att stiga därest en verklig arbetslöshet skulle inträda.

Det nuvarande systemet torde enligt besparingsutredningen visserligen

vara avsett att verka i sådan riktning men hade ändock i praktiken medfört

betydande statsutgifter även i lägen med brist på arbetskraft.

I direktiven för 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen anfördes

under hänvisning till besparingsutredningens nämnda uttalanden, att det

borde övervägas huruvida det vore möjligt att i högre grad än vad som vore

fallet utforma bidragsreglerna så att statsbidrag under full sysselsättning

utginge med förhållandevis ringa belopp för att stiga vid större arbetslöshet.

1951 års utredning uttalade under hänvisning till vad den anfört i olika

sammanhang, att utredningen inte kunde dela besparingsutredningens uppiattning.

Bl. a. hänvisades till vad som sagts om arbetslöshetsförsäkringens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr tk. 5

betydelse även i tider med hög sysselsättning. Vad statsbidragssystemet

angår är detta, anförde utredningen, f. n. i utpräglad grad anordnat så att

statsbidragsprocenten är låg när arbetslösheten är låg men stiger med

ökande arbetslöshet. Enligt utredningens mening borde staten — med bibehållande

i övrigt av systemets principiella uppläggning — lämna ett effektivare

stöd i sådan form att en höjning över lag av försäkringsersättningarna

garanterades. Detta kunde endast ske genom att de bidragsformer —

främst grundstatsbidraget -— som utgår med samma procenttal oberoende

av arbetslöshetens storlek förbättrades.

Föredragande departementschefen, statsi-ådet Sträng, underströk i förenämnda

proposition nr 166 vid 1953 års riksdag behovet av en arbetslöshetsförsäkring

även vid relativt god sysselsättning. De ersättningar, som dittills

lämnats av de erkända arbetslöshetskassorna, hade varit otillfredsställande,

såsom framginge t. ex. vid en jämförelse med de normer som vanligen tilllämpades

inom behovsprövade hjälpformer, såsom fattigvård. Snabba förbättringar

av ersättningarna erfordrades därför. Kostnaderna för hjälp vid

arbetslöshet vore enligt departementschefens mening utan tvivel av den

arten, att de till avsevärd del borde bäras av samhället. Den i propositionen

föreslagna kostnadsfördelningen innebure, att de försäkrade själva ännu

vid 3,5 understödda dagar per årsmedlein skulle bära cirka 41 procent av understödskostnaderna,

räknat på försäkringen som helhet. Det genomsnittliga

antalet understödda dagar per årsmedlem inom de erkända arbetslöshetskassorna

hade, framhöll departementschefen, intet år under perioden

1943—1952 överstigit 3. Förslaget kunde sålunda sägas innebära, att de

försäkrade skulle svara för minst cirka 40 procent av understödskostnaderna

vid sådan arbetslöshet som förekommit under det senaste årtiondet.

Departementschefen erinrade till jämförelse härmed om att vid den obligatoriska

sjukförsäkringen 45 procent av kostnaderna skulle falla på de försäkrade.

Vidare borde framhållas, att statens andel bleve avsevärt lägre,

om man såge till arbetslöshetskassornas inkomster, vilket berodde på att

en icke obetydlig del av inkomsterna ginge till fondering. 1951 års utredning

om arbetslöshetsförsäkringen hade, erinrade departementschefen,

ansett, att frågan om kostnadsfördelningen borde tas upp till ny behandling,

om fonderingsbehovet i framtiden skulle bli tillgodosett och kassornas

inkomstbehov därigenom minska. Den föreslagna ökningen av statens

kostnadsandel torde enligt departementschefen i föreliggande läge vara

eu förutsättning för eu snabb höjning av ersättningsnivån. För att arbetslöshetskassorna

skulle få eu tillräckligt hållbar grund för att i praktiken

kunna genomföra den åsyftade förbättringen av ersättningarna syntes det

ofrånkomligt, att åtminstone för den närmaste framtiden definitiv ställning

toges till vissa principfrågor beträffande bl. a. försäkringens finansiering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr li.

Departementschefen erinrade beträffande finansieringen om att i direktiven

för 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen åberopats ett uttalande

av 1950 års besparingsutredning, vari ifrågasatts lägre statsbidrag

än det föreslagna vid låg arbetslöshet samt högre bidrag vid större arbetslöshet.

Försäkringsinspektionen hade i anslutning härtill ansett det böra

undersökas om inte en finansieringsform som innebär att staten åtar sig

rätt väsentligt ökade förpliktelser vid påtaglig arbetslöshet eventuellt skulle

medföra sådan minskning i behovet av fondbildning att det bleve möjligt

att avsevärt förbättra försäkringsförmånerna också vid ringa arbetslöshet

även om statsbidraget vid full sysselsättning skulle bli mindre än det föreslagna.

I anslutning härtill anförde departementschefen:

Statsbidragssystemet är emellertid redan nu anordnat så att statsbidraget

är lågt vid ringa arbetslöshet men stiger hastigt vid ökande arbetslöshet.

Såsom utredningen framhållit har det nuvarande statsbidragssystemet

lett till att de flesta kassorna vid arbetslöshet av den storlek som förekommit

under senare år erhåller tämligen ringa stöd på grund av att daghjälpsbidrag

inte utgår förrän antalet understödda dagar per årsmedlem

överstiger 3. Flertalet kassor har sålunda under de senaste åren inte erhållit

något daghjälpsbidrag. Att ge ett ökat statligt stöd sådan utformning att

statsbidraget i samma utsträckning som f. n. eller i ännu större utsträckning

skulle variera med arbetslösheten synes knappast lämpligt.

Den bästa effekten av ett ökat statligt stöd torde ernås om detta får formen

av ett förbättrat grundstatsbidrag. Ett sådant bidrag av den föreslagna

storleken ger kassorna möjlighet att omedelbart företa en betydande höjning

av daghjälpen. Vidare hindes därigenom även kassor med låg arbetslöshetsrisk

vid försäkringen. Beträffande dessa kassor föreligger eljest en viss risk

lör att de skall frigöra sig för att slippa den statliga kontrollen med arbetslörmedlingstvång

för arbetslösa medlemmar in. m.

Rörande finansieringen av arbetslöshetskassornas verksamhet föreslogs

i två motioner (I: 439 och II: 556) ändring i propositionens förslag till utformning

av grundstatsbidraget och daghjälpsbidraget. Motionärerna anförde

bland annat:

Statens primära uppgift i syfte att förhindra arbetslöshet bör vara att genom

en effektiv finans- och penningpolitik motverka och utjämna de konjunkturskiftningar

som näringslivet ofrånkomligen utsättes för. I andra

hand kommer de mer direkta samhälleliga ingripandena genom en verksam

arbetsförmedling och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar

till att bereda arbetslösa tillfälle till arbete. I anslutning härtill synes

samhället genom kontanta understöd böra bidraga till det försäkringsskydd

mot arbetslöshet som arbetslöshetsförsäkringen är ägnad att ge. Härvid bör

man enligt vår uppfattning främst ta sikte på att det statliga bidraget skall

utgå efter sådana grunder att arbetslöshetsförsäkringen tillfredsställande

fungerar vid en mer påtaglig arbetslöshet. Vid låg arbetslöshet synes kassornas

ersättningar huvudsakligen böra finansieras med medlemsavgifter, medan

vid längre arbetslöshet staten bör bära den alldeles övervägande delen

av kostnaderna. Det allmännas bidrag borde sålunda enligt vår mening utgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr H. ~

efter en mer markerat stigande skala än vad nu föreslagits. I konsekvens

härmed skulle statens andel i kostnaderna vid låg arbetslöshet bli förhållandevis

mindre, varigenom man skulle undgå de senare årens otillfredsställande

förhållanden att staten oaktat full och tidvis överfull sysselsättning måst

bidraga med högst betydande summor för arbetslöshetsförsäkringen.

Under åberopande av dessa synpunkter och den uppfattning departementschefen

givit till känna i direktiven för utredningen vill vi förorda att

grundstatsbidraget sänkes med förslagsvis omkring en tredjedel och att i

stället skalan för daghjälpsbidraget justeras uppåt. Skalan synes böra utformas

så att bidragsprocenten vid låg arbetslöshet bibehålies vid 3,0 procent

för att vid maximal arbetslöshet stiga till 80 ä 85 procent. Vid en arbetslöshet

av ungefär den omfattning som kan förutses för budgetåret

1953/54 skulle detta innebära en viss sänkning av statens andel i försäkringskostnaderna

medan denna andel vid mer betydande arbetslöshet något

skulle ökas.

I motionerna hemställdes i denna del, att riksdagen måtte bifalla proposition

nr 160 med den ändringen att grundstatsbidraget sänktes med omkring

en tredjedel och att skalan för daghjälpsbidraget utformades så att statsbidraget

stiger från tre procent vid 3,25 understödsdagar per årsmedlem till

80 ä 85 procent vid minst 26 understödsdagar.

Det sammansatta stats- och andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande

till en början om att den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen omfattade

omkring 1 140 000 försäkrade och framhöll, att det framstod som

ett viktigt samhällsintresse att understödja den vidare utvecklingen av

arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet hälsade med tillfredsställelse, att arbetslöshetsförsäkringen

skänktes snabbt stöd genom förslagen till förbättring

av försäkringsersättningarna. Vidare framhöll utskottet bl. a.:

De kostnader, som förbättringen av försäkringsersättningarna föra med

sig, böra fördelas mellan staten och de försäkrade. Utskottet anser att statens

medverkan vid bestridandet av kostnaderna för de förbättrade förmånerna

bör ske genom förbättring av grundstatsbidraget.

Utskottet kan icke biträda det i motionerna I: 439 och II: 556 ställda förslaget

alt öka den nuvarande progressiviteten hos daghjälpsbidraget och

samtidigt sänka det föreslagna grundstatsbidraget. Med daghjälpsbidragets

konstruktion har avsetts att reglera statsbidragssystemet så att statens

ekonomiska hjälp blir förhållandevis större vid omfattande arbetslöshet än

vid ringa arbetslöshet. Motionärerna avse att förstärka statsbidraget vid

mer omfattande arbetslöshet. Det saknas emellertid tillräckliga erfarenheter

av de praktiska verkningarna av det nuvarande systemet för att man

nu skall överväga eu omreglering av bidraget.

Utskottet föreslog, alt riksdagen måtte med avslag å motionerna 1:439

och 11:556, såvitt de avsåge statsbidragsreglerna, antaga de genom propositionen

framlagda förslagen till ändring i förordningen om statsbidrag till

erkända arbetslöshetskassor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr li.

Ivå av utskottets ledamöter, herrar Bergh och Hagård, förklarade i en

vid utskottets utlåtande fogad reservation — under åberopande av förenämnda

motioner samt under förmälan att motionärernas förslag skulle

innebära en besparing för budgetåret 1953/54 av anslaget till bidrag till

erkända arbetslöshetskassor med omkring 3 000 000 kronor — att de ansåg,

att utskottet i berörda del bort hemställa, att riksdagen måtte antaga det

genom propositionen framlagda förslaget till förordning angående ändring

i förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

med dels viss angiven ändring beträffande grundstatsbidraget, dels

oek ändring av tabellen för daghjälpsbidraget till överensstämmelse med en

i reservationen upptagen tabell.

Vad reservanterna sålunda hemställde överensstämmer med vad i nu

förevarande motioner yrkas.

Utskottet.

Genom beslut vid ijolårets riksdag möjliggjordes en väsentlig förbättring

av de ersättningar, som vid arbetslöshet utgår till de försäkrade i de erkända

arbetslöshetskassorna. Så t. ex. höjdes maximibeloppet för daghjälpen

från 8 till 20 kronor. Det ankommer nu på de olika kassorna att

i praktiken genomföra en höjning av försäkringsbeloppen.

Samtidigt med beslutet angående ersättningarna från de erkända arbetslöshetskassorna

tog riksdagen ställning till frågan om ändrade grunder för

de statsbidrag, som utgår till kassorna. I proposition till riksdagen hade

föreslagits bl. a. att grundstatsbidraget skulle höjas från 75 öre per dag, för

vilken daghjälp utgår, till ett med daghjälpen växande belopp om högst

5 kronor per dag. Däremot hade i propositionen icke föreslagits någon ändring

i grunderna för det procentuella daghjälpsbidraget. Sammansatta statsoch

andra lagutskottet hemställde, att riksdagen måtte antaga det genom

propositionen framlagda förslaget till höjning av grundstatsbidraget. Två

reservanter i utskottet förklarade sig i anslutning till väckta motioner

anse, att grundstatsbidraget bort bestämmas till vissa lägre belopp än enligt

propositionen och att daghjälpsbidraget bort höjas på visst närmare angivet

sätt. Riksdagen beslöt med bifall till vad utskottet hemställt i enlighet

med propositionen.

Vad reservanterna i utskottet vid fjolårets riksdag föreslog överensstämmer

helt med vad som yrkas i nu förevarande motioner. Riksdagen har sålunda

så sent som under fjolåret tagit ställning till yrkanden av samma innebörd

som i motionerna.

1 statsverkspropositionen till årets riksdag har vid äskandet av anslag till

de erkända arbetslöshetskassorna antalet understödsdagar per medlem i

kassorna under budgetåret 1954/55 beräknats till 3,5 mot 2,6 under inne
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr /4.

varande budgetår. Den sålunda beräknade ökningen i arbetslösheten utgör

icke något skäl att ändra grunderna för statsbidragen. Ej heller i övrigt har

enligt utskottets mening under tiden från riksdagens beslut i fjol inträffat

något av beskaffenhet att föranleda till ändrat ställningstagande. Utskottet

vill tvärtom framhålla, att det för de erkända arbetslöshetskassorna, då de

genomför den beslutade förbättringen av ersättningarna till de hos dem

försäkrade, uppenbarligen är av betydelse, att de antagna grunderna för

statsbidragen icke alltför snart ändras.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 240 och II: 420, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, fru Svenson*,

herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Anders E. Johansson*, Grönkvist och

Kronstrand;

från andra kammaren: herrar Hagård, Carlsson i Bakeröd*, fröken

Höjer, herr Svensson i Göteborg, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje,

Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Lundgren och Hagård, som ansett att utskottets yttrande bort ha

följande lydelse.

Genom beslut--— av försäkringsbeloppen.

Samtidigt med beslutet angående ersättningarna från de erkända arbetslöshetskassorna

tog riksdagen ställning till frågan om ändrade grunder för

de statsbidrag, som utgår till kassorna. I proposition till riksdagen hade

föreslagits bl. a., att grundstatsbidraget skulle höjas från 75 öre per dag, för

vilken daghjälp utgår, till ett med daghjälpen växande belopp om högst 5

kronor per dag. Däremot hade i propositionen icke 1 öreslagits någon ändring

i grunderna för det procentuella daghjälpsbidragct. Riksdagen beslöt

i enlighet med propositionen.

Det bidragssystem till de erkända arbetslöshetskassorna, som genomfördes

enligt beslut av 1953 års riksdag, innebar att statens procentuella andel

av understödskostnaderna i förhållande till vad som tidigare gällt stiger

2—- llihang till riksdagens protokoll 19ö\. !> sand. 2 avd. Nr 11.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 1i.

proportionellt mera vid liten än vid stor arbetslöshet. Detta kan enligt utskottets

mening icke vara tillfredsställande. Vid förhållandevis liten arbetslöshet

bör arbetslöshetskassorna utan risk för sin ekonomi kunna bära

en större andel av kostnaderna. Om däremot stor arbetslöshet skulle inträffa,

är det rimligt att staten påtager sig en större andel av kostnaderna

för den hjälp, som arbetslöshetskassorna utgiver. Denna princip överensstämmer

med direktiven till 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkring.

För att ernå den av utskottet sålunda förordade kostnadsfördelningen förordar

utskottet en sänkning av grundstatsbidraget med omkring % och en

justering uppåt av skalan för de s. k. daghjälpsbidragen. En tillämpning av

det av utskottet förordade systemet tillika med det av chefen för socialdepartementet

i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln under punkt 51

förordade hänvisningsförfarandet beträffande beredskapsarbeten kommer

att medföra att statsbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna torde

kunna nedsättas med 5,5 miljoner kronor.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört och till motionerna nr

240 i första kammaren och nr 420 i andra kammaren får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor ävensom sid förordningen såsom

bilaga fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§2.

Grundstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan i andra stycket

sägs, för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, med dels ett grundbelopp

av en krona 50 öre vid en daghjälp av fem kronor, dels ock ett tilläggsbelopp

av 15 öre för varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger fem kronor;

dock må grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än tre

kronor 30 öre för varje understödsdag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än fein kronor, skall grundstatsbidraget

utgå med 30 procent av det fastställda beloppet.

Dagbjälpsbidrag utgår — — — särskilda bestämmelser.

Familjetilläggsbidrag utgår---under året.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till

erkända arbetslöshetskassor.

Antal

understödda

dagar per

medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i procent av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal under- stödda dagar

per medlem

Antal

understödda

dagar per

medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i procent av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal under- stödda dagar

per medlem

Antal

understödda

dagar per

medlem

Daghjälps- bidragets storlek

i procent av hela

kostnaden för

understöd vid

olika antal under- stödda dagar

per medlem

0—3

0,0

G

36,7

17

78,1

3,25

4,0

7

44,2

18

79,6

3,50

7,8

8

50,4

19

80,9

3,75

11,4

9

55,7

20

82,0

4

14,8

10

60,2

21

82,9

4,25

18,2

11

64,0

22

83,6

4,50

21,4

12

67,2

23

84,2

4,75

24,4

13

70,0

24

84,6

5

27,2

14

72,4

25

84,8

5,25

29,8

15

74,5

26—35

85,0

5,50

32,2

16

76,4

Särskilda bestämmelser:

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 35, beräknas procenttalet genom

35

att multiplicera 85 med —, där n betecknar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid annat antal understödda dagar per medlem än sådant, som direkt framgår ur tabellen,

interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet

avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget

för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 35.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.