Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, dels överarbetning av samma lag m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 384 i första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. samt nr 490 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.

1954-03-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, dels överarbetning av samma lag m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 384 i första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. samt nr 490 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 16—18.

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels ändring

i lagen om allmän sjukförsäkring, dels överarbetning av

samma lag m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 384 i första kammaren av herr Ewerlöf

m. fl. samt nr 490 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.

I motionerna, som är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte

1) för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att i stället för de tidpunkter, som angivas i 111 §

samt 115—124 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skall

gälla vad Konungen med riksdagen därom framdeles förordnar.

2) besluta att sjukdagsbidraget till sjukkassorna från och med den 1

januari 1955 skall utgöra 20 % av sjukdagsersättningen, dock lägst 50 öre

för sjukdag; samt

3) uttala att lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

bör överarbetas med beaktande av vad i denna motion samt i motionerna

I: 483 och II: ’512’ vid 1953 års riksdag anförts och nytt förslag föreläggas

riksdagen, så snart detta ur statsfinansiella och samhällsekonomiska synpunkter

befinnes möjligt».

| 1953 års beslut om genomförandet av sjukförsäkringsreformen.

Enligt vid 1953 års riksdag fattat beslut skall sjukförsäkringsreformen

sättas i kraft den 1 januari 1955. Förslag angående genomförandet av reformen

förelädes riksdagen i propositionen nr 178, vari även förordades,

att reformen skulle erhålla ett i betydelsefulla hänseenden annat innehåll

Bibang till riksdagens protokoll 195b. 9 sand. 2 avd. Nr 16—18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

än tidigare bestämts. Angående tidpunkten för reformens genomförande

uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, i propositionen

den uppfattningen, att statsmakterna icke längre borde dröja med att

infria det löfte, som 1946 års beslut i sjukförsäkringsfrågan innebar. Visserligen

kunde det sägas, framhöll departementschefen, att anslutningen

till den frivilliga försäkringen förbättrats — i runt tal 60 procent av den

vuxna befolkningen tillhörde erkänd sjukkassa — men den genomsnittliga

dagpenningens storlek var fortfarande trots penningvärdeförsämringen nästan

lika låg som i början av 1940-talet. Den bristande anslutningen gjorde

sig också alltjämt gällande inom de befolkningsgrupper, som i ekonomiskt

hänseende var sämst ställda och därigenom mest i behov av sjukförsäkringen.

Departementschefen biträdde socialförsäkringsutredningens förslag

att reformen skall träda i tillämpning den 1 januari 1955 samt framhöll, att

sjukvårdens resurser inte syntes utgöra hinder härför. Departementschefen

förklarade sig ingalunda vilja förneka, att förberedelsetiden för reformens

genomförande blev ganska knappt tilltagen, i all synnerhet som kompletterande

beslut från statsmakternas sida erfordrades i åtskilliga med reformens

genomförande sammanhängande frågor. Emellertid talade för reformens

ikraftträdande vid angivna tidpunkt angelägenheten av att ytterligare

uppskov med den allmänna sjukförsäkringens genomförande ej skedde.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen framställdes i de likalydande

motionerna I: 483 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 592 av herr Hjalmarson

m. fl. yrkanden att riksdagen måtte, med hänsyn till samhällets och statens

bristande ekonomiska möjligheter att genomföra reformen vid den föreslagna

tidpunkten, avslå propositionen samt besluta att hos Kungl. Maj :t

anhålla om förslag till åtgärder i syfte att främja och stärka de erkända

sjukkassornas ställning.

Propositionen och motionerna behandlades av andra lagutskottet i dess

utlåtande nr 35. Utskottet framhöll, att det inte torde föreligga några egentliga

meningsskiljaktigheter om behovet av en allmän sjukförsäkring. Däremot

rådde delade meningar angående bl. a. den tidpunkt då densamma

skulle genomföras. Utskottet anförde i denna fråga:

»Utskottet anser i likhet med föredragande departementschefen att tiden

för genomförandet av reformerna vid nyss nämnda tidpunkt är knapp. Härtill

kommer att riksdagen inte får tillfälle att taga ställning till förslag

om ny yrkesskadeförsäkringslag förrän år 1954. Nämnda omständighet har

påtalats av lagrådet, vilket dock, med hänsyn till önskvärdheten av att den

redan för åtskilliga år sedan beslutade reformen på sjukförsäkringens område

ej ytterligare försenas, icke velat, i det läge lagstiftningsfrågan befunne

sig, motsätta sig det remitterade lagförslaget. Utskottet delar den av

föredragande departementschefen uttalade meningen att sjukförsäkringsreformens

genomförande inte bör ytterligare uppskjutas. Utskottet anser

därför de nyss angivna omständigheterna inte böra få lägga hinder i vägen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16. 3

för reformernas genomförande vid den i propositionen föreslagna tidpunkten.

»

Riksdagen beslöt på utskottets hemställan att med avslag å motionerna

bifalla propositionen i denna del.

Utskottet.

Proposition med förslag att sjukförsäkringsreformen skulle genomföras

den 1 januari 1955 förelädes riksdagen 1953. Då propositionen behandlades

av riksdagen, hade riksdagen jämväl att taga ställning till motioner, i vilka,

på väsentligen samma skäl som i de nu förevarande motionerna, yrkades

på uppskov med genomförandet. Riksdagen anslöt sig emellertid till den i

propositionen hävdade uppfattningen, att ytterligare uppskov icke borde ske.

Utskottet anser det utomordentligt angeläget, att den allmänna sjukförsäkringens

genomförande ej ytterligare försenas. Med utgångspunkt från

denna uppfattning har utskottet vid sin förnyade prövning av frågan om

tidpunkten för genomförandet funnit de skäl, som låg till grund för statsmakternas

förra året gjorda ställningstagande i frågan, fortfarande äga giltighet.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, I: 384 och II: 490, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman*, Sunne*, Nils Elowsson*, fru

Svenson, herrar Lundgren, Grönkvist och Kronstrand*;

från andra kammaren: fruar Johansson i Norrköping*, Västberg, herrar

Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Alfredshein*, fröken Höjer,

fru Ewerlöf och herr Rimmerfors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lundgren och fru Ewerlöf, som ansett att utskottets yttrande bort

ha följande lydelse.

I likhet med vad som hemställes i motionerna I: 384 och II: 490 anser utskottet

att beslutet om införande av allmän sjukförsäkring från och med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

den 1 januari 1955 bör omprövas. Detta innebär icke en ändrad principiell

inställning till frågan om obligatorisk allmän sjukförsäkring, utan endast

en omprövning av tidpunkten när densamma skall genomföras.

Såsom motionärerna anfört motiverar den statsfinansiella ställningen ett

uppskov med denna reform, vilken torde i hög grad försvåra genomförande

av skattesänkningar.

För ett uppskov av försäkringen talar även att de tjänstemän och arbetare

som redan nu i form av lön under sjukdom, fri läkarvård etc. har ett tillfredsställande

skydd vid sjukdom ännu icke fått sin ställning till den obligatoriska

försäkringen löst på ett tillfredsställande sätt.

Den obligatoriska sjukförsäkringen kommer att medföra en ökad belastning

för såväl den öppna som slutna sjukvården. I fråga om den öppna sjukvården

finnes för närvarande särskilt i landsorten och i mellanstora och

mindre städer en avsevärd brist på läkare. Den obligatoriska sjukförsäkringen

kommer att medföra ökat arbete för dessa och därigenom ökade svårigheter

att lämna de sjuka erforderlig vård.

Den slutna kroppssjukvården arbetar redan nu under mycket svåra förhållanden.

Platsbristen vid våra sjukhus är stor, vilket i vissa fall medför avsevärda

väntetider för sjuka, som icke behöver omedelbar sjukhusvård. Utbyggnader

av sjukhusen försvåras av de gällande byggnadsrestriktionerna.

Tillgången till sjukvårdspersonal, såväl läkare som sköterskor och biträden,

är för närvarande knapp. Alla dessa omständigheter gör det tvivelaktigt huruvida

det av sjukvårdsorganisatoriska skäl är möjligt att genomföra en reform,

som kommer att ställa ytterligare stora krav på såväl den öppna som

slutna kroppssjukvården.

På grund av det sålunda anförda och med hänvisning till vad som anföres

i motionerna 1:384 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:490 av herr Hjalmarson

m. fl. får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 384 och II: 490

måtte

1) för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sj ukför säkring.

Härigenom förordnas, att i stället för de tidpunkter, som

angivas i 111 § samt 115—124 §§ lagen den 3 januari 1947

om allmän sjukförsäkring skall gälla vad Konungen med

riksdagen därom framdeles förordnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

2) besluta att sjukdagsbidraget till sjukkassorna från och

med den 1 januari 1955 skall utgöra 20 % av sjukdagsersättningen,

dock lägst 50 öre för sjukdag; samt

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring bör överarbetas

med beaktande av vad i motionerna I: 384 och II: 490

vid årets riksdag ävensom vad i motionerna I: 483 och

II: 592 vid 1953 års riksdag anförts och nytt förslag föreläggas

riksdagen, så snart detta ur statsfinansiella och samhällsekonomiska

synpunkter befinnes möjligt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.