Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 29 § lagen om allmän sjukförsäkring. Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 360 i första kammaren av fru SjöströmBengtsson m. fl. samt nr 291 i andra kammaren av fröken Ager m. fl.

1954-03-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 29 § lagen om allmän sjukförsäkring. Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 360 i första kammaren av fru SjöströmBengtsson m. fl. samt nr 291 i andra kammaren av fröken Ager m. fl.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

Nr 18.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av

29 § lagen om allmän sjukförsäkring.

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 360 i första kammaren av fru SjöströmBengtsson

m. fl. samt nr 291 i andra kammaren av fröken Ager m. fl.

I motionerna, som är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att 29 § lagen om allmän sjukförsäkring må erhålla följande ändrade

lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

29 §.

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgår

vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio

dagar, dock för högst

nittio dagar för tid efter utgången

av den månad, varunder försäkrad

fyllt sextiosju år eller varunder försäkrad

börjat uppbära folkpensionsförmån

i annan form än ålderspension

så länge förmånen åtnjutes.

(Föreslagen lydelse:)

29 §.

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgår

vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio

dagar, dock för högst

nittio dagar för tid efter utgången

av den månad, varunder försäkrad

fyllt sextiosju år eller varunder försäkrad

börjat uppbära folkpensionsförmån

i annan form än ålderspension

eller blindtillägg och invalidpensionens

grundbelopp, så länge

förmånen åtnjutes.

Vid tillämpning-------nämnda tid.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet

hänvisa till motionen 1: 360.

Frågans tidigare behandling.

Socialvårdskommitién föreslog i sitt betänkande VII angående lag om

allmän sjukförsäkring (SOU 1944: 15), som låg till grund för den år 1946

beslutade sjukförsäkringslagen, att personer, som ägde uppbära tilläggspension

eller invalidunderstöd enligt dåvarande lagstiftning, icke skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

vara sjukpenningförsäkrade. Förslaget föranleddes huvudsakligen av

önskemålet att draga en tydlig gränslinje mellan folkpensioneringen och

sjukförsäkringen. I en därefter över förslaget upprättad departementspromemoria

uttalades emellertid, att tillräckligt bärande skäl saknades att

från sjukpenningförsäkringen undantaga personer, vilkas årsinkomst uppginge

till det för tillhörighet till denna försäkring föreslagna minimibeloppet,

600 kronor, enbart på grund av att de tillerkänts tilläggspension

eller invalidunderstöd.

I proposition nr 312 till 1946 års riksdag framhöll föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, att frågan kommit i ett något annat läge

genom den då i proposition nr 220 föreslagna nya folkpensioneringslagstiftningen.

Det syntes honom icke böra ifrågakomma att helt utesluta dem,

som uppbure en inkomstprövad folkpension, från sjukpenningförsäkringen.

Visst utrymme för denna försäkring torde enligt hans uppfattning även

finnas för dem som icke åtnjuta annan folkpensionsförmån än den allmänna

ålderspensionen. Det vore emellertid då erforderligt med vissa särbestämmelser

för folkpensionärerna för att vinna erforderlig samordning

mellan ifrågavarande båda grenar av socialförsäkringen. Anpassningen

borde ske på så sätt, att sjukpenningen för de sjukpenningförsäkrade folkpensionärerna

begränsades till två kronor om dagen och att sjukhjälpstiden

begränsades till 90 dagar för varje sjuklighetstillstånd.

Riksdagen beslöt på hemställan av tredje särskilda utskottet i dess utlåtande

nr 1 i enlighet med propositionens förslag.

I socialförsäkringsutrcdningens betänkande angående sjukförsäkring och

yrkesskadeförsäkring (SOU 1952:39) föreslogs ingen saklig ändring i bestämmelsen

att sjukhjälpstiden skulle vara 730 dagar för försäkrade i allmänhet

och 90 dagar för folkpensionärer. I remissyttrande över betänkandet

hemställde De blindas förening, att den för folkpensionärer föreslagna

kortare sjukhjälpstiden icke skulle avse blinda, som uppbure enbart invalidpensionens

grundbelopp jämte blindtillägg. Liknande synpunkter framförde

De lungsjukas riksförbund med avseende över huvud taget å invalidpensionärer

som på grund av inkomst av tjänst i invalidpension eller sjukbidrag

uppbure endast invalidpensionens grundbelopp eller däromkring.

I proposition nr 178 till 1953 ärs riksdag, varigenom förslag till ändringar

i sjukförsäkringslagen framlades, yttrade föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, angående detta spörsmål:

»Med anledning av vad i remissyttrandena anförts angående sjukhjälpstiden

för invalidpensionärer — och då närmast sådana pensionärer, vars

folkpension utgår med lågt belopp på grund av att vederbörande har inkomst

av förvärvsarbete — vill jag erinra därom, att ett inkomstbortfall

vid långvarig sjukdom i regel skapar förutsättningar för eu höjning av

folkpensionen. Vidare må framhållas, att folkpensionärernas ställning i

den av mig förordade obligatoriska sjukförsäkringen i övrigt blir gynn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

sammare än enligt den antagna lagen. Den nuvarande frivilliga sjukförsäkringen

är ofta stängd för den kategori det här gäller. Jag har tidigare

betonat det önskvärda i att försiktighet iakttages vid lagstiftningens utformning

och det nödvändiga i att kosnaderna för försäkringen begränsas.

På grund därav har jag funnit mig böra godtaga utredningens förslag i

denna del.»

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt av riksdagen

godkända utlåtande 1953 nr 17, framhöll i utlåtandet bl. a., att för folkpensionärernas

försörjning anordnats en annan socialförsäkringsgren, nämligen

folkpensioneringen, och att den i propositionen föreslagna regeln angående

sjukhjälpstiden kunde anses innebära ett steg mot en samordning

mellan de båda socialförsäkringsgrenarna. Det vore emellertid enligt utskottets

mening angeläget att denna samordningsfråga vunne ytterligare

beaktande vid de utredningar rörande socialförsäkringen, som framdeles

komme att äga rum. Utskottet erinrade jämväl om att propositionen för

folkpensionärernas del så till vida innebar en förbättring vid jämförelse

med den år 1946 antagna lagen, att någon särskild regel om begränsning

av storleken av dessa sjukkassemedlemmars sjukpenning icke föreslagits.

Pågåemle utredning,

Sociallorsäkringsutredningen skall, enligt därom den 27 november 1953

utfärdade direktiv, utreda spörsmål om samordning mellan folkpensioneringen

och sjukförsäkringen. I direktiven påpekar statsrådet Sträng, att

det, då lagen om allmän sjukförsäkring trätt i kraft den 1 januari 1955,

kommer att inträffa, att samma sjukdom, som enligt folkpensionslagens

regler föranleder sjukbidrag eller invalidpension, medför rätt till sjukpenning

m. m. från allmän sjukkassa. Beträffande de problem angående

samordning mellan folkpensionering och sjukförsäkring, som därvid uppkommer,

anför statsrådet bl. a.:

»I fråga om rätten till läkarvårdsersättning från sjukkassan är sjukhjälpstiden

obegränsad. Men sjukhjälp i form av sjukpenning eller ersättning

för sjukhusvård utgår vid varje sjukdom för högst 730 dagar, dock

för högst 90 dagar för tid efter utgången av den månad, varunder försäkrad

fyllt 67 år eller börjat uppbära folkpension i annan form än ålderspension,

så länge förmånen åtnjutes. Denna begränsning av sjukhjälpstiden för

folkpensionärer tillkom i syfte att förhindra alt förmåner, genom vilka

den sjuke kan erhålla sin försörjning, skall under längre tid utgå från båda

hållen. Tages hänsyn till att annan folkpension än ålderspension i regel

vid den första utbetalningen utgår retroaktivt för ett antal månader —

som vid utdragen prövning kan vara flera än de förutnämnda 3 månaderna

är det uppenbart att för en avsevärd tid kan komma att samtidigt utgå

hel sjukpenning och sjukbidrag eller invalidpension jämte bostadstillägg.

Folkpensionsförmånerna — utöver grundpensionen 200 kr. — minskas

dock i viss mån med hänsyn till sjukpenningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

Som framgår av det sagda leder reglerna i folkpensioneringslagen, å ena,

och i sjukförsäkringslagen, å andra sidan, till bl. a. följande resultat. Den

sjukes val av tidpunkt för ansökan om sjukbidrag eller invalidpension blir

i viss mån avgörande för frågan om hur lång tid han äger uppbära ifrågavarande

förmåner från både sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Den

sjukes ansökan om folkpension kan även resultera i att den normala tvååriga

sjuklijälpstiden för sjukförsäkringen förkortas. Vidare kan begränsningen

av sjukhjälpstiden till 730 dagar medföra, att man kan vara sjukskriven

och kanske även vara intagen på sjukhus utan att få vare sig sjukpenning

resp. ersättning för utgifter för sjukhusvård, enär sjukhjälpstiden

är slut, eller folkpension. Att folkpension i sådant fall inte utgår kan bero

på att ansökan därom inte ingivits; en försenad ansökan kan dock som

förut nämnts i sinom tid i viss utsträckning medföra retroaktiv utbetalning

av folkpension. Anledningen kan också vara den att förutsättningarna för

rätt till folkpension saknas trots den långa sjuktiden, d. v. s. oförmågan

att försörja sig kan inte antagas bli varaktig eller föreligga ytterligare avsevärd

tid — enligt praxis minst ett år. Härvid bör även bemärkas, att de

s. k. sammanläggningsreglerna inom sjukförsäkringen kan medföra att

utförsäkring äger rum redan efter en kortvarig sjukperiod.

De nu angivna förhållandena är enligt min mening icke tillfredsställande.

En utredning är därför påkallad rörande samordningen mellan folkpensioneringen

å ena sidan och sjukförsäkringen å den andra. Även andra skäl

för en sådan utredning än de nyss nämnda torde finnas. Sålunda synes

sjukförsäkringens erfarenheter rörande den sjuke i möjlig mån böra

komma till utnyttjande vid prövningen av rätten till sjukbidrag eller invalidpension.

Med hänsyn till den samordning, som kommer att bli rådande mellan

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna, bör vid en utredning av nu förevarande

slag även beaktas samordningen mellan folkpensioneringen och yrkesskadeförsäkringen,

såvitt avser sjukpenningförmånen.

Socialförsäkringsutredningen, vars förslag om samordning mellan sjukocli

yrkesskadeförsäkringarna låg till grund för de i år beslutade ändringarna

i sjukföräkringslagen, har numera i huvudsak fullgjort de utredningen

tidigare lämnade uppdragen. Jag anser det då lämpligt, att åt socialförsäkringsutredningen

nu uppdrages att verkställa utredning och inkomma med

förslag även rörande här förut omnämnda och i övrigt föreliggande spörsmål

om samordning mellan framför allt sjukförsäkringen men i viss mån

även yrkesskadeförsäkringen, å ena, och folkpensioneringen, å andra sidan.

Att åstadkomma ett mera tillfredsställande resultat på förevarande område

är — som framgår av det anförda — delvis ett administrativt problem,

som måhända kan lösas genom ändring av bestämmelserna rörande ansökan

om folkpension och genom föreskrifter om samarbete mellan sjukkassa

ocli pensionsnämnd. Emellertid torde erfordras även nya regler av

materiell natur, särskilt om det skall bli möjligt att undvika att vissa av

sjukdom föranledda hjälpfall antingen inte täckes av vare sig sjukförsäkringen

eller folkpensioneringen eller täckes dubbelt under mera avsevärd

lid. Olika vägar att tillgodose dessa fall kan givetvis tänkas. Härvid synes

höra särskilt undersökas huruvida det är möjligt att anknyta sjukhjälpstidens

längd inom sjukförsäkringen till den tidpunkt då rätt till folkpension

kan anses föreligga. Måhända kan del därvid visa sig möjligt att även förenkla

sjukförsäkringen genom att avskaffa sammanläggningsreglerna.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

Utskottet.

Enligt 29 § lagen om allmän sjukförsäkring utgör sjukhjälpstiden 730

dagar för försäkrade i allmänhet och 90 dagar för folkpensionärer. Såsom

motionärerna påpekar innebär denna bestämmelse bl. a., att en förvärvsarbetande

invalidpensionär, som i egenskap av löntagare är sjukpenningförsäkrad,

icke genom sjukförsäkringen erhåller någon kompensation för

inkomstbortfall vid sjukdom utöver 90 dagar. Inkomstbortfallet medför

emellertid då i regel förutsättningar för höjning av folkpensionen. Begränsningen

av sjukhjälpstiden för folkpensionärer har tillkommit i syfte att

förebygga, att förmåner skall under längre tid utgå från både folkpensioneringen

och sjukförsäkringen. Motionärerna föreslår, att den för folkpensionärer

stadgade kortare sjukhjälpstiden icke skall avse blinda, som uppbär

endast invalidpensionens grundbelopp jämte blindtillägg.

Utskottet är ense med motionärerna om att invändningar i vissa avseenden

kan riktas mot bestämmelserna om sjukhjälpstidens längd. Utskottet

kan dock icke förorda en bestämmelse av det innehåll motionärerna föreslår.

Möjligheterna att åstadkomma en bättre samordning mellan sjukförsäkringen

och folkpensioneringen utredes för närvarande. En särregel om

sjukhjälpstiden för dem som på grund av blindhet uppbär viss invalidpension

måste befaras komma att försvåra en ändamålsenlig lösning av samordningsfrågan

i övrigt. Även bortsett härifrån väcker den av motionärerna

föreslagna bestämmelsen betänkligheter. Här må endast beröras de tröskelproblem,

som skulle uppstå om man såsom motionärerna föreslår låter

sjukhjälpstidens längd bero på om den person det gäller utöver grundpension

och blindtillägg uppbär en inkomstprövad folkpensionsförmån eller

icke. De inkomstprövade pensionsförmånerna kan utgå med förhållandevis

ringa belopp, beroende på att vederbörandes inkomst ligger strax under

gränsen för rätt till dylik förmån. Dessa förmåner fastställes vidare med

hänsyn till sådana faktorer som vederbörandes civilstånd, makes inkomst

och, i fråga om bostadstillägg, bostadskostnader. Motionärernas förslag

skulle således medföra bl. a., att blinda, vilkas folkpensionsförmåner endast

med mindre belopp skiljer sig från varandra och som har helt eller väsentligen

samma inkomst, skulle kunna få olika sjukhjälpstid. En annan lösning

av detta samordningsproblem bör därför eftersträvas. På grund härav

och med hänvisning till att utredning om samordning mellan sjukförsäkringen

och folkpensioneringen pågår får utskottet avstyrka bifall till motionerna.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, 1:360 och 11:291, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne*, Nils Elowsson*, fru

Svenson, herrar Lundgren*, Grönkvist och Kronstrand;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping*, fru Västberg*,

herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Alfredshem, fröken

Höjer, fru Ewerlöf* och herr Königson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.