Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

1954-04-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303), dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 5 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 120, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303).

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947,* 1 vilken

jämlikt lag den 5 juni 1953, nr 304, gäller till och med den 30 juni 1954,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955.

I samband med propositionen har utskottet behandlat

dels fyra i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 454 av herr Ohlon m. fl. och

nr 459 av fru Gärde Widemar och herr Englund, samt

inom andra kammaren

nr 588 av herr Ohlin m. fl. och

nr 594 av herrar Dahlén och Gustafson i Göteborg,

dels ock fem före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen
inom

första kammaren

nr 101 av herr Larsson, Sigfrid, och herr Franzén och

nr 344 av herr Ewerlöf m. fl., samt

inom andra kammaren

nr 138 av herrar Gustafsson i Stockholm och Henriksson,

nr 153 av herrar Adolfsson och Hansson i önnarp och

nr 312 av herr Hjalmarson m. fl.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1948:408.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

I motionerna I: 454 och II: 588, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 120 med begäran om fortsatt

förlängning av prisregleringslagen».

I motionerna I: 459 och II: 594, som är likalydande, heinställes, »att riksdagen

för den händelse att prisregleringslagen förlänges måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t uttala att den förväntar, att regeringen nu ingår i prövning av

frågan huruvida fortsatt utnyttjande av fullmakten att tillämpa lagen kan

anses påkallat och, vid jakande svar, enligt reglerna i lagen underställer

riksdagen detta spörsmål».

I motionerna I: 101 och II: 153, som är likalydande, hemställes »att riksdagen

måtte besluta att upphäva prisregleringslagen samt avveckla priskontrollnämnden

i och med utgången av innevarande budgetår».

I motionerna I: 344 och II: 312, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen

måtte uttala att området för den statliga priskontrollen enligt dess

mening bör begränsas i sådan takt att den faktiska kontrollverksamheten i

huvudsak kan vara avvecklad den 1 april 1954 samt att — såvitt ej utomordentliga

förhållanden skulle inträffa —■ prisregleringslagen den 30 juni

1947 icke bör beredas fortsatt giltighet för tiden efter den 30 juni 1954».

I motionen II: 138 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa, dels om utredning om organisation och utformning beträffande

den statliga priskontrollen i framtiden, inrymmande jämväl erforderligt

lagförslag med beaktande av bl. a. behovet av ev. beredskapsfullmakter;

dels om åtgärder för åstadkommande av tryggare anställningsförhållanden

för personalen vid statens priskontrollnämnd».

Beträffande de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse icke

lämnas nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i

kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30

juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 5

juni 1953, nr 304. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här

nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,

för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt

förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med

riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt

förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelsen den 30 juni

1947 (nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 3

varom nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet

är alltjämt gällande.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris

vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas

med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den

som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall

ankomma att bevilja sådant tillstånd.

Bestämmelser angående prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i 6 §

1 mom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller

som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å

förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften

angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänst varom

fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris

eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet

eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom

stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående

innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma moment

må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst sex

månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst

sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på

vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.

Vidare stadgas i 6 § 2 mom., att om prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som

kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl

meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet

gäller under den tid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen har

av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).

Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men

har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 5 juni

1953, nr 305, för tiden till och med den 30 juni 1954.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp har utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser

den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni

1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947

samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt

förlängts, senast genom kungörelsen den 18 december 1953, nr 717. Enligt

sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

het till och med den 30 juni 1954. Prisstoppdagen är i flertalet fall den 31

oktober 1942.

Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa

föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden. Genom beslut

den 5 juni 1953 har vidare Kungl. Maj:t utfärdat nya direktiv för den prisreglerande

verksamheten.

I skrivelse den 1 februari 1954 har statens priskontrollnämnd — under erinran

att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1954 —

hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1955.

Tre ledamöter av nämnden har i avgivna yttranden förklarat sig icke kunna

biträda förslaget om förlängning av prisregleringslagens giltighet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, gjorde i samband

med att lagförslaget remitterades till lagrådet följande uttalande:

»I finansplanen till årets statsverksproposition har jag erinrat om att

priskontrollen under år 1953 successivt kunnat reduceras i omfattning. Jag

har emellertid tillika framhållit, att en beredskap på detta område tills vidare

måste bibehållas, så att statsmakterna icke förtoges möjligheten till

snabbt och effektivt ingripande, därest omständigheterna skulle nödvändiggöra

detta. Frågan om behovet av fortsatt priskontroll för tiden efter den

1 juli i år har jämväl berörts av chefen för handelsdepartementet vid anmälan

i statsverkspropositionen av utgifterna för priskontrollnämnden under

nästa budgetår. Därvid har påpekats att vid frågans övervägande hänsyn

måste tagas till i vad mån den nytillkomna lagen om motverkande i vissa

fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet kunde tänkas onödiggöra

prisreglerande verksamhet. Detta kunde emellertid enligt handelsministerns

uppfattning icke bedömas förrän efter en tids erfarenhet, varför det icke

borde ifrågakomma att nu genomföra en avveckling av priskontrollnämndens

verksamhet.

På de sålunda anförda skälen tillstyrker jag att prisregleringslagen även

i år förlänges för ett år eller sålunda till utgången av juni månad 1955.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

Genom förevarande proposition föreslås, att prisregleringslagen skall erhålla

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955.

Den nu gällande prisregleringslagen kan icke anses utgöra en tillfredsställande

grundval för en i nuvarande läge bedriven prisregleringsverksamhet.

Förordnande om lagens tillämpning må meddelas endast under sådana

utomordentliga förhållanden, som närmare anges i lagens 1 §, och la
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 5

gen är, såsom även torde framgå av dess begränsade giltighetstid, icke

avsedd att utgöra grund för en under mera normala förhållanden verkande

statlig priskontroll. Det år 1947 givna förordnandet om dess tillämpning,

vilket fortfarande är i kraft, grundade sig i enlighet härmed på de då rådande

extraordinära förhållandena. Om priskontroll finnes böra bedrivas

även sedan läget stabiliserats, måste därför en revision av prisregleringslagstiftningen

anses vara påkallad. För en omprövning av lagstiftningen talar

även andra skäl än den gällande prisregleringslagens karaktär. Här må

endast hänvisas till att såväl den ekonomiska utvecklingen som den nya

lagen om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet ändrat

betingelserna för den priskontrollerande verksamheten. I fråga om behovet

av en fortsatt priskontroll liksom beträffande utformningen av denna gör

sig olika meningar gällande. Något mera definitivt ställningstagande härtill

från statsmakternas sida har hittills icke skett, utan man har nöjt sig

med att successivt förlänga prisregleringslagens giltighetstid och efter hand

ändra direktiven för den prisreglerande verksamheten. Enligt utskottets

mening bör spörsmålen angående fortsatt priskontroll förutsättningslöst utredas,

och på grundval därav ett ställningstagande ske utan onödigt dröjsmål.

Utskottet förordar därför, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer,

att behovet av en fortsatt statlig priskontroll samt grunderna för den priskontrollerande

verksamhet, som kan finnas erforderlig, förutsättningslöst

utredes, samt att de förslag, som därav må föranledas, framlägges för riksdagen.

I avvaktan på att sålunda ett mera definitivt ställningstagande till frågan

om en fortsatt priskontroll skall kunna ske, tillstyrker utskottet — som

ansluter sig till uppfattningen, att den av priskontrollnämnden bedrivna

verksamheten tills vidare bör bibehållas — propositionens förslag om förlängning

av prisregleringslagens giltighet med ett år. Utskottet avstyrker

sålunda bifall till motionerna I: 101 och II: 153, I: 344 och 11:312 samt I:

454 och II: 588.

I motionerna 1:459 och II: 594 yrkas, att riksdagen för den händelse

prisregleringslagen förlänges måtte uttala, att den förväntar, att regeringen

prövar, huruvida fortsatt utnyttjande av fullmakten att tillämpa lagen kan

anses påkallat och, vid jakande svar, enligt reglerna i lagen underställer

riksdagen detta spörsmål. I den mån dessa motioner icke kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört, får utskottet — med hänvisning till

att förordnandet att tillämpa lagen gäller tills vidare under lagens giltighetstid

och i följd av de beslutade förlängningarna av giltighetstiden fortfarande

är i kraft, samt till att direktiven för den prisreglerande verksamheten

prövats av riksdagen senast förra året — avstyrka desamma.

Det i motionen II: 138 framställda yrkandet angående utredning om organisation

och utformning av den statliga priskontrollen i framtiden torde

få anses besvarat genom vad utskottet ovan anfört. I motionen yrkas emellertid

därjämte, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder

för åstadkommande av tryggare anställningsförhållande för perso
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

nalen vid statens priskontrollnämnd. Sedan motionen väcktes har Kungi.

Maj :t genom proposition nr 145, vilken hänvisats till statsutskottet, framlagt

förslag till inrättande av ytterligare vissa extra ordinarie tjänster vid

de statliga krisorganen. Tjänsterna skall enligt förslaget disponeras av bl. a.

priskontrollnämnden och är avsedda för sådana befattningshavare, som

under alla förhållanden — alltså även sedan de särskilda krisorganen upphört

— kan tagas i anspråk för den statliga förvaltningen. Då således förslag

till sådana åtgärder, som motionärerna avser, redan framlagts för riksdagen

avstyrker utskottet yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj :t.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 101

och II: 153, I: 344 och II: 312 samt I: 454 och II: 588 — bifalla

förevarande proposition;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att behovet av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna

för den priskontrollerande verksamhet, som kan finnas

erforderlig, förutsättningslöst utredes, samt att de förslag,

som därav må föranledas, framlägges för riksdagen;

C. att motionerna 1:459 och 11:594, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och

under B. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

D. att motionen II: 138, i den mån den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet ovan anfört och under B.

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne, Nils Elowsson*, Axel

E. Svensson, Lundgren, Huss*, Grönkvist och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alf redshem, fröken Höjer, herrar

Bengtsson i Varberg och Cassel*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

7

Reservation

av herrar Sunne, Lundgren, Huss, Jacobsson i Igelsbo, fröken Höjer och

herr Cassel, vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

I ett ekonomiskt läge där, enligt vad finansministern framhåller i årets

finansplan, statsmakterna synes vara överens om att medlen för den ekonomiska

politiken huvudsakligen skall utgöras av allmänt verkande åtgärder,

framför allt på det finanspolitiska och kreditpolitiska planet, måste det

föreligga alldeles särskilt starka skäl för att bibehålla den direkta kontroll,

som den nuvarande prisregleringslagen innebär. Några sådana skäl, varken

allmänna eller särskilda, har icke kunnat förebringas i Kungl. Maj :ts proposition.

Den grundläggande förutsättningen för lagens bestånd, nämligen att

i 1 § av lagen angivna utomordentliga förhållanden skall föreligga, existerar

numera icke. Det från vissa håll framförda argumentet om att en offentlig

priskontroll är nödvändig för att hindra oskälig monopol- eller kartellprissättning

kan ej längre anföras, sedan lagen om motverkande i vissa fall av

konkurrensbegränsning inom näringslivet trätt i kraft. Påståendet om att

priskontrollen är erforderlig för att öka effektiviteten och minska kostnaderna

inom varudistributionsledet i synnerhet i vad avser detaljhandeln

har ännu icke sakligt kunnat underbyggas. Varudistributionens problem är

för övrigt föremål för en offentlig utredning, varudistributionsutredningen.

Påtagliga nackdelar kan i stället anföras som skäl mot en prissättning

under offentlig detaljkontroll. Den statliga priskontrollen medför således

ej sällan en fastlåsning av priserna på högre nivå än den dit en fri konkurrens

skulle leda. En snedvridning av produktionen följer vidare lätt av en

kontroll av prisreglerande natur. Denna förstärks ju längre kontrollen är

i funktion. Priskontrollsystemet förorsakar slutligen produktionslivet direkta

och indirekta improduktiva kostnader av ej ringa storleksordning.

Enligt utskottets mening talar således avgörande skäl för att den nu

gällande prisregleringslagen icke bör förlängas att gälla efter den 31 maj

1954.

Under normala tider är den fria prisbildningen för både konsumenter

och producenter en mer tillfredsställande prisregulator än en statlig priskontroll.

Detta gäller i synnerhet om den ekonomiska politiken bedrives på

ett sådant sätt att den stimulerar till konkurrens samt om samhälle och

näringsliv gemensamt strävar till att motverka ur prisbildningssynpunkt

skadlig konkurrensbegränsning. Under extraordinära tider då den fria marknaden

sätts ur spel föreligger däremot ett oomtvistligt behov av ett substitut

som förmodligen måste ta form av något slags prissamverkan och prisreglering.

Det är emellertid av vikt att samhälleliga ingripanden av denna

art utformas så, att de ger den största effektiviteten samtidigt som de befrämjar

en smidig och snabb övergång till en fri prisbildning. Jämväl till

rättssäkerhetssynpunkter måste speciell hänsyn tagas.

Av denna orsak hör enligt utskottets uppfattning inom Kungl. Maj :ts

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

kansli fråga om en lagstiftning avsedd att användas uteslutande under extraordinära

förhållanden övervägas. Härigenom skulle man även i en svår

situation slippa improvisera en lagstiftning av en för de enskilda människorna

och näringslivet betydelsefull natur. Vi förutsätter slutligen att samråd

i frågan skall etableras mellan vederbörande departement och företrädare

för näringsliv och konsumenter samt med annan expertis.

Utskottet vill således yrka bifall till motionerna I: 101 och II: 153, I: 344

och 11:312 samt 1:454 och 11:588. I den mån motionerna 1:459 och

II: 594 samt II: 138 icke kan anses besvarade genom vad utskottet nu anfört,

avstyrkes desamma.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 101

och II: 153, I: 454 och II: 588 ävensom till i motionerna

I: 344 och II: 312 framställda yrkanden om att prisregleringslagen

icke skall beredas fortsatt giltighet för tiden efter den

30 juni 1954, avslå förevarande proposition;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj :t efter vederbörlig utredning måtte för

riksdagen framlägga förslag rörande de prisreglerande åtgärder

som under krig, krigsfara eller av andra av krig föranledda

utomordentliga förhållanden må prövas nödiga;

C. att motionerna

1) 1:344 och 11:312

2) I: 459 och II: 594 samt

3) II: 138,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

547349. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.