Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
1954-04-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1954:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
1
Nr 21.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303), dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 5 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 120, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
(nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947,* 1 vilken
jämlikt lag den 5 juni 1953, nr 304, gäller till och med den 30 juni 1954,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955.
I samband med propositionen har utskottet behandlat
dels fyra i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 454 av herr Ohlon m. fl. och
nr 459 av fru Gärde Widemar och herr Englund, samt
inom andra kammaren
nr 588 av herr Ohlin m. fl. och
nr 594 av herrar Dahlén och Gustafson i Göteborg,
dels ock fem före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen
inom
första kammaren
nr 101 av herr Larsson, Sigfrid, och herr Franzén och
nr 344 av herr Ewerlöf m. fl., samt
inom andra kammaren
nr 138 av herrar Gustafsson i Stockholm och Henriksson,
nr 153 av herrar Adolfsson och Hansson i önnarp och
nr 312 av herr Hjalmarson m. fl.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1948:408.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 21.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
I motionerna I: 454 och II: 588, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 120 med begäran om fortsatt
förlängning av prisregleringslagen».
I motionerna I: 459 och II: 594, som är likalydande, heinställes, »att riksdagen
för den händelse att prisregleringslagen förlänges måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t uttala att den förväntar, att regeringen nu ingår i prövning av
frågan huruvida fortsatt utnyttjande av fullmakten att tillämpa lagen kan
anses påkallat och, vid jakande svar, enligt reglerna i lagen underställer
riksdagen detta spörsmål».
I motionerna I: 101 och II: 153, som är likalydande, hemställes »att riksdagen
måtte besluta att upphäva prisregleringslagen samt avveckla priskontrollnämnden
i och med utgången av innevarande budgetår».
I motionerna I: 344 och II: 312, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen
måtte uttala att området för den statliga priskontrollen enligt dess
mening bör begränsas i sådan takt att den faktiska kontrollverksamheten i
huvudsak kan vara avvecklad den 1 april 1954 samt att — såvitt ej utomordentliga
förhållanden skulle inträffa —■ prisregleringslagen den 30 juni
1947 icke bör beredas fortsatt giltighet för tiden efter den 30 juni 1954».
I motionen II: 138 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, dels om utredning om organisation och utformning beträffande
den statliga priskontrollen i framtiden, inrymmande jämväl erforderligt
lagförslag med beaktande av bl. a. behovet av ev. beredskapsfullmakter;
dels om åtgärder för åstadkommande av tryggare anställningsförhållanden
för personalen vid statens priskontrollnämnd».
Beträffande de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse icke
lämnas nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30
juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 5
juni 1953, nr 304. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.
Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här
nämnas.
Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,
för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt
förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelsen den 30 juni
1947 (nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande,
Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 3
varom nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
är alltjämt gällande.
Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande
av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas
med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den
som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall
ankomma att bevilja sådant tillstånd.
Bestämmelser angående prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i 6 §
1 mom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller
som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å
förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften
angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänst varom
fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris
eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom
stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående
innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma moment
må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst sex
månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst
sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på
vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.
Vidare stadgas i 6 § 2 mom., att om prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som
kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl
meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet
gäller under den tid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen har
av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).
Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men
har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 5 juni
1953, nr 305, för tiden till och med den 30 juni 1954.
Bestämmelser rörande allmänt prisstopp har utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser
den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni
1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947
samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt
förlängts, senast genom kungörelsen den 18 december 1953, nr 717. Enligt
sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltig
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
het till och med den 30 juni 1954. Prisstoppdagen är i flertalet fall den 31
oktober 1942.
Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa
föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden. Genom beslut
den 5 juni 1953 har vidare Kungl. Maj:t utfärdat nya direktiv för den prisreglerande
verksamheten.
I skrivelse den 1 februari 1954 har statens priskontrollnämnd — under erinran
att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1954 —
hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1955.
Tre ledamöter av nämnden har i avgivna yttranden förklarat sig icke kunna
biträda förslaget om förlängning av prisregleringslagens giltighet.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, gjorde i samband
med att lagförslaget remitterades till lagrådet följande uttalande:
»I finansplanen till årets statsverksproposition har jag erinrat om att
priskontrollen under år 1953 successivt kunnat reduceras i omfattning. Jag
har emellertid tillika framhållit, att en beredskap på detta område tills vidare
måste bibehållas, så att statsmakterna icke förtoges möjligheten till
snabbt och effektivt ingripande, därest omständigheterna skulle nödvändiggöra
detta. Frågan om behovet av fortsatt priskontroll för tiden efter den
1 juli i år har jämväl berörts av chefen för handelsdepartementet vid anmälan
i statsverkspropositionen av utgifterna för priskontrollnämnden under
nästa budgetår. Därvid har påpekats att vid frågans övervägande hänsyn
måste tagas till i vad mån den nytillkomna lagen om motverkande i vissa
fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet kunde tänkas onödiggöra
prisreglerande verksamhet. Detta kunde emellertid enligt handelsministerns
uppfattning icke bedömas förrän efter en tids erfarenhet, varför det icke
borde ifrågakomma att nu genomföra en avveckling av priskontrollnämndens
verksamhet.
På de sålunda anförda skälen tillstyrker jag att prisregleringslagen även
i år förlänges för ett år eller sålunda till utgången av juni månad 1955.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet.
Genom förevarande proposition föreslås, att prisregleringslagen skall erhålla
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955.
Den nu gällande prisregleringslagen kan icke anses utgöra en tillfredsställande
grundval för en i nuvarande läge bedriven prisregleringsverksamhet.
Förordnande om lagens tillämpning må meddelas endast under sådana
utomordentliga förhållanden, som närmare anges i lagens 1 §, och la
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 5
gen är, såsom även torde framgå av dess begränsade giltighetstid, icke
avsedd att utgöra grund för en under mera normala förhållanden verkande
statlig priskontroll. Det år 1947 givna förordnandet om dess tillämpning,
vilket fortfarande är i kraft, grundade sig i enlighet härmed på de då rådande
extraordinära förhållandena. Om priskontroll finnes böra bedrivas
även sedan läget stabiliserats, måste därför en revision av prisregleringslagstiftningen
anses vara påkallad. För en omprövning av lagstiftningen talar
även andra skäl än den gällande prisregleringslagens karaktär. Här må
endast hänvisas till att såväl den ekonomiska utvecklingen som den nya
lagen om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet ändrat
betingelserna för den priskontrollerande verksamheten. I fråga om behovet
av en fortsatt priskontroll liksom beträffande utformningen av denna gör
sig olika meningar gällande. Något mera definitivt ställningstagande härtill
från statsmakternas sida har hittills icke skett, utan man har nöjt sig
med att successivt förlänga prisregleringslagens giltighetstid och efter hand
ändra direktiven för den prisreglerande verksamheten. Enligt utskottets
mening bör spörsmålen angående fortsatt priskontroll förutsättningslöst utredas,
och på grundval därav ett ställningstagande ske utan onödigt dröjsmål.
Utskottet förordar därför, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer,
att behovet av en fortsatt statlig priskontroll samt grunderna för den priskontrollerande
verksamhet, som kan finnas erforderlig, förutsättningslöst
utredes, samt att de förslag, som därav må föranledas, framlägges för riksdagen.
I avvaktan på att sålunda ett mera definitivt ställningstagande till frågan
om en fortsatt priskontroll skall kunna ske, tillstyrker utskottet — som
ansluter sig till uppfattningen, att den av priskontrollnämnden bedrivna
verksamheten tills vidare bör bibehållas — propositionens förslag om förlängning
av prisregleringslagens giltighet med ett år. Utskottet avstyrker
sålunda bifall till motionerna I: 101 och II: 153, I: 344 och 11:312 samt I:
454 och II: 588.
I motionerna 1:459 och II: 594 yrkas, att riksdagen för den händelse
prisregleringslagen förlänges måtte uttala, att den förväntar, att regeringen
prövar, huruvida fortsatt utnyttjande av fullmakten att tillämpa lagen kan
anses påkallat och, vid jakande svar, enligt reglerna i lagen underställer
riksdagen detta spörsmål. I den mån dessa motioner icke kan anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört, får utskottet — med hänvisning till
att förordnandet att tillämpa lagen gäller tills vidare under lagens giltighetstid
och i följd av de beslutade förlängningarna av giltighetstiden fortfarande
är i kraft, samt till att direktiven för den prisreglerande verksamheten
prövats av riksdagen senast förra året — avstyrka desamma.
Det i motionen II: 138 framställda yrkandet angående utredning om organisation
och utformning av den statliga priskontrollen i framtiden torde
få anses besvarat genom vad utskottet ovan anfört. I motionen yrkas emellertid
därjämte, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder
för åstadkommande av tryggare anställningsförhållande för perso
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
nalen vid statens priskontrollnämnd. Sedan motionen väcktes har Kungi.
Maj :t genom proposition nr 145, vilken hänvisats till statsutskottet, framlagt
förslag till inrättande av ytterligare vissa extra ordinarie tjänster vid
de statliga krisorganen. Tjänsterna skall enligt förslaget disponeras av bl. a.
priskontrollnämnden och är avsedda för sådana befattningshavare, som
under alla förhållanden — alltså även sedan de särskilda krisorganen upphört
— kan tagas i anspråk för den statliga förvaltningen. Då således förslag
till sådana åtgärder, som motionärerna avser, redan framlagts för riksdagen
avstyrker utskottet yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj :t.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 101
och II: 153, I: 344 och II: 312 samt I: 454 och II: 588 — bifalla
förevarande proposition;
B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att behovet av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna
för den priskontrollerande verksamhet, som kan finnas
erforderlig, förutsättningslöst utredes, samt att de förslag,
som därav må föranledas, framlägges för riksdagen;
C. att motionerna 1:459 och 11:594, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och
under B. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
D. att motionen II: 138, i den mån den icke kan anses
besvarad genom vad utskottet ovan anfört och under B.
hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 april 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sunne, Nils Elowsson*, Axel
E. Svensson, Lundgren, Huss*, Grönkvist och Nils Theodor Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,
Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alf redshem, fröken Höjer, herrar
Bengtsson i Varberg och Cassel*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
7
Reservation
av herrar Sunne, Lundgren, Huss, Jacobsson i Igelsbo, fröken Höjer och
herr Cassel, vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.
I ett ekonomiskt läge där, enligt vad finansministern framhåller i årets
finansplan, statsmakterna synes vara överens om att medlen för den ekonomiska
politiken huvudsakligen skall utgöras av allmänt verkande åtgärder,
framför allt på det finanspolitiska och kreditpolitiska planet, måste det
föreligga alldeles särskilt starka skäl för att bibehålla den direkta kontroll,
som den nuvarande prisregleringslagen innebär. Några sådana skäl, varken
allmänna eller särskilda, har icke kunnat förebringas i Kungl. Maj :ts proposition.
Den grundläggande förutsättningen för lagens bestånd, nämligen att
i 1 § av lagen angivna utomordentliga förhållanden skall föreligga, existerar
numera icke. Det från vissa håll framförda argumentet om att en offentlig
priskontroll är nödvändig för att hindra oskälig monopol- eller kartellprissättning
kan ej längre anföras, sedan lagen om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet trätt i kraft. Påståendet om att
priskontrollen är erforderlig för att öka effektiviteten och minska kostnaderna
inom varudistributionsledet i synnerhet i vad avser detaljhandeln
har ännu icke sakligt kunnat underbyggas. Varudistributionens problem är
för övrigt föremål för en offentlig utredning, varudistributionsutredningen.
Påtagliga nackdelar kan i stället anföras som skäl mot en prissättning
under offentlig detaljkontroll. Den statliga priskontrollen medför således
ej sällan en fastlåsning av priserna på högre nivå än den dit en fri konkurrens
skulle leda. En snedvridning av produktionen följer vidare lätt av en
kontroll av prisreglerande natur. Denna förstärks ju längre kontrollen är
i funktion. Priskontrollsystemet förorsakar slutligen produktionslivet direkta
och indirekta improduktiva kostnader av ej ringa storleksordning.
Enligt utskottets mening talar således avgörande skäl för att den nu
gällande prisregleringslagen icke bör förlängas att gälla efter den 31 maj
1954.
Under normala tider är den fria prisbildningen för både konsumenter
och producenter en mer tillfredsställande prisregulator än en statlig priskontroll.
Detta gäller i synnerhet om den ekonomiska politiken bedrives på
ett sådant sätt att den stimulerar till konkurrens samt om samhälle och
näringsliv gemensamt strävar till att motverka ur prisbildningssynpunkt
skadlig konkurrensbegränsning. Under extraordinära tider då den fria marknaden
sätts ur spel föreligger däremot ett oomtvistligt behov av ett substitut
som förmodligen måste ta form av något slags prissamverkan och prisreglering.
Det är emellertid av vikt att samhälleliga ingripanden av denna
art utformas så, att de ger den största effektiviteten samtidigt som de befrämjar
en smidig och snabb övergång till en fri prisbildning. Jämväl till
rättssäkerhetssynpunkter måste speciell hänsyn tagas.
Av denna orsak hör enligt utskottets uppfattning inom Kungl. Maj :ts
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
kansli fråga om en lagstiftning avsedd att användas uteslutande under extraordinära
förhållanden övervägas. Härigenom skulle man även i en svår
situation slippa improvisera en lagstiftning av en för de enskilda människorna
och näringslivet betydelsefull natur. Vi förutsätter slutligen att samråd
i frågan skall etableras mellan vederbörande departement och företrädare
för näringsliv och konsumenter samt med annan expertis.
Utskottet vill således yrka bifall till motionerna I: 101 och II: 153, I: 344
och 11:312 samt 1:454 och 11:588. I den mån motionerna 1:459 och
II: 594 samt II: 138 icke kan anses besvarade genom vad utskottet nu anfört,
avstyrkes desamma.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 101
och II: 153, I: 454 och II: 588 ävensom till i motionerna
I: 344 och II: 312 framställda yrkanden om att prisregleringslagen
icke skall beredas fortsatt giltighet för tiden efter den
30 juni 1954, avslå förevarande proposition;
B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj :t efter vederbörlig utredning måtte för
riksdagen framlägga förslag rörande de prisreglerande åtgärder
som under krig, krigsfara eller av andra av krig föranledda
utomordentliga förhållanden må prövas nödiga;
C. att motionerna
1) 1:344 och 11:312
2) I: 459 och II: 594 samt
3) II: 138,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
547349. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.