Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.
1954-04-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1954:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.
Dokumentets text
Nr 25—26.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
1
Nr 25.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m. m.
Genom en den 12 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 94, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m. m.
I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas
följande.
Genom proposition nr 60 till innevarande års riksdag har framlagts förslag
till lag om yrkesskadeförsäkring, avsedd att från och med den 1 januari
1955 avlösa bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929
års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Till den nuvarande lagstiftningen
är anknutna särskilda ersättningsbestämmelser avseende fall,
då tvångsarbetare eller fångar eller vissa andra å anstalt intagna personer
skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom. Dessa bestämmelser
finns i förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls-
och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. samt förordningen
samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt fångar m. fl.
I förevarande proposition, nr 94, föreslås att nämnda förordningar den
24 mars 1938 från och med den 1 januari 1955 skall ersättas av en ny
gemensam förordning, utformad i anslutning till den genom propositionen
nr 60 föreslagna nya yrkesskadeförsäkringslagstiftningen.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 2 avd. Nr 25—26.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
Förslag
till
Förordning
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
vistelse å anstalt m. in.
Härigenom förordnas som följer.
1 §.
Drabbas någon som
a) är häktad eller intagen å fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller
vårdas å allmän eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt eller
b) å fattigvårdsanstalt eller annat arbetsställe fullgör arbete, som jämlikt
71 § lagen om fattigvården eller 72 § barnavårdslagen anvisats honom,
under vistelsen å häktet, anstalten eller arbetsstället i eller utom arbete av
skada till följd av olycksfall eller inverkan, som avses i 6 § lagen om yrkesskadeförsäkring,
utgår ersättning av statsmedel enligt vad nedan sägs.
Med skada avses kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed
jämförlig anordning, som är i bruk för sitt ändamål.
Till olycksfall, som avses i första stycket, hänföres jämväl olycksfall vid
färd till eller från häktet, anstalten eller arbetsstället, såframt färden föranledes
av och står i nära samband med vistelsen därstädes.
2 §•
Där ej annat följer av vad nedan stadgas utgår ersättning enligt denna
förordning med belopp, som jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och
lagen om yrkesskadeförsäkring skulle hava utgivits, såframt skadan omfattats
av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen; och skola i övrigt bestämmelserna
i sistnämnda lag rörande obligatorisk försäkring i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
3 §■
Ersättning enligt denna förordning bestämmes av riksförsäkringsanstalten,
i den mån ej jämlikt 16 § lagen om yrkesskadeförsäkring beslutanderätten
tillkommer försäkringsrådet.
4 §.
Sjukpenning, som enligt denna förordning skall bestämmas med tillämpning
av lagen om allmän sjukförsäkring, må ej utgå efter högre sjukpenningklass
än nr 7 i den i 22 § nämnda lag intagna tabellen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
3
Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande
i övrigt av vad i 9 § lagen om yrkesskadeförsäkring är stadgat,
skälig hänsyn tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete för en arbetstagare
med samma arbetsförmåga som den skadade och i det yrke denne hade, då
han intogs å häktet eller anstalten eller påbörjade förelagt arbete, eller, om
han vid nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande inkomst
för en med honom jämförlig arbetstagare å den ort, där han senast arbetat
eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig.
överstiger den årliga arbetsförtjänsten femtusen kronor, tages överskjutande
belopp icke i beräkning.
5 §•
Sjukpenning eller livränta utgives ej till den skadade för tid, under vilken
han hålles häktad eller är intagen å anstalt, som avses i 1 § första stycket
a), eller å fattigvårdsanstalt fullgör arbete, varom sägs i samma stycke b).
Om särskilda skäl äro därtill, må dock så mycket av livränta, som belöper
å nämnda tid, eller del därav i stället utgivas till den som, för den händelse
skadan lett till döden, varit berättigad att erhålla livränta i anledning av
dödsfallet.
6 §.
Är den skadade berättigad att av statsmedel erhålla avlöning, pension
eller annan i denna förordning ej avsedd ersättning, som helt eller delvis
utgör understöd på grund av skadan, eller skall sådant understöd utgå från
kassa eller pensionsinrättning, som understödes av statsmedel, skall i fråga
om avdrag från ersättningen enligt denna förordning i tillämpliga delar
gälla vad i 25 § lagen om yrkesskadeförsäkring stadgas angående avdrag
för understöd, som utgives eller bekostas av arbetsgivare.
Ersättningstagare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser rörande
avdrag å tillerkänd ersättning, som må föreskrivas för fall att motsvarande
ersättning utgår på grund av den skadades anställning i kommunal eller
enskild tjänst.
7 §•
Utöver vad som följer av 27 och 28 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
må, såframt skadan föranletts av att den skadade åsidosatt gällande föreskrifter
för ordningens uppehållande eller om eljest särskilda omständigheter
föranleda därtill, ersättningen till den skadade skäligen nedsättas
eller ock beslutas, att ersättning till honom ej skall utgå.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
8 §.
Ersättning enligt denna förordning utgår ej i anledning av skada, för
vilken den skadade är försäkrad jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring.
9 §•
Underrättelse om inträffad skada skall ofördröjligen lämnas till föreståndaren
för häktet eller anstalten eller, där den skadade i fall, som avses
i 1 § första stycket b), annorstädes än å anstalt utfört honom anvisat arbete,
till fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden.
10 §.
Föreståndare för häkte eller anstalt ävensom fattigvårdsstyrelse eller
barnavårdsnämnd, som genom underrättelse enligt 9 § eller eljest erhållit
kännedom om skada, som medför eller skäligen kan antagas medföra rätt
till ersättning enligt denna förordning, skall ofördröjligen anmäla skadan
till riksförsäkringsanstalten.
11 §.
Beträffande försäkringsrådets behandling av ärende rörande ersättning
enligt denna förordning skola bestämmelserna i 6 § lagen om försäkringsrådet
äga motsvarande tillämpning.
12 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen
bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955 men äger icke tilllämpning
i fråga om skada, som inträffat dessförinnan, och ej heller i fråga
om sådan i 6 § första stycket b) eller c) eller tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring
avsedd skada, som yppats senare, därest den skadade icke
efter förordningens ikraftträdande varit utsatt för inverkan av den art,
som orsakat skadan.
Genom denna förordning upphävas förordningen den 24 mars 1938
(nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare
m. fl. samt förordningen samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomser
sättning åt fångar m. fl.
Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning å sådant ersättningsanspråk
på grund av olycksfall eller sjukdom, som ej till följd av vad i
första stycket sägs skall bedömas enligt den nya förordningen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
5
Beträffande de skäl, som i propositionen anförts till stöd för förslaget,
får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen
till en början bl. a. följande.
Försäkringsskyddet enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i
arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar gäller —
om bortses från eleverna vid vissa yrkesutbildningsanstalter — endast
dem som mot avlöning eller för vinnande av yrkesutbildning utan avlöning
användes till arbete för annans räkning. För lagstiftningens tillämpning
fordras i enlighet härmed, att ett fritt avtal skall ha träffats rörande
arbetets utförande. Om därför, för att taga ett exempel, en försumlig försörjare,
under det han på grund av föreläggande enligt 71 § fattigvårdslagen
eller 72 § barnavårdslagen utför honom ålagt arbete, till följd av
olycksfall får sin arbetsförmåga nedsatt eller avlider, utgår ej någon
ersättning enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen till honom
eller hans efterlevande. Vad man främst vill nå med arbetsföreläggandet
— nämligen att förmå vederbörande att för framtiden fullgöra sina
skyldigheter mot sina anhöriga — förfelas emellertid uppenbarligen i motsvarande
mån som den försörjningspliktiges arbetsförmåga går förlorad
genom olycksfallet. Redan ur det allmännas synpunkt har det därför framstått
som önskvärt, att i ett dylikt fall ersättning beredes den skadade
eller hans efterlevande. Skäl har också ansetts tala för att ersättning utgår,
då olycksfall drabbar någon, som är intagen å allmän tvångsarbets- eller
alkoholistanstalt, liksom vidare den som undergår straff för brott ansetts
böra hållas skadeslös för följderna av olycksfall, som inträffar medan
han avtjänar straffet.
1 propositionen nr 60 till innevarande års riksdag har föreslagits, att
olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen från och
med den 1 januari 1955 skall ersättas av en lag om yrkesskadeförsäkring.
Även enligt detta förslag skall den obligatoriska försäkringen avse arbetstagarna
jämte vissa yrkesutbildningselever, varför det också i fortsättningen
föreligger behov av särskilda ersättningsbestämmelser avseende
tvångsarbetare och andra hithörande personer.
1 fortsättningen lämnar departementschefen en redogörelse för den samordning,
som i propositionen nr 60 föreslås mellan yrkesskadeförsäkringen
och den allmänna sjukförsäkringen, och anför i detta sammanhang hl. a.
följande.
En anpassning av de nuvarande bestämmelserna i förordningarna nr 102
och nr 103 synes böra ske i princip så, att de personkategorier, om vilka
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 2,5.
det nu är fråga, av statsmedel får ersättning med samma belopp, som
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om yrkesskadeförsäkring
skulle ha utgivits i ersättning, om skadan omfattats av den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen. Härigenom kommer således ersättningen
att bestämmas, under samordningstiden med utgångspunkt från reglerna
rörande sjukförsäkringen och under tiden därefter med utgångspunkt från
bestämmelserna rörande den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Beträffande
andra hithörande frågor än sådana som rör ersättningens storlek bör
reglerna i lagen om yrkesskadeförsäkring i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Vidare anför departementschefen bl. a.:
Den omarbetning av de nuvarande reglerna på detta område, som i övrigt
erfordras, kan sägas vara av närmast teknisk natur. Vad angår frågan
om den årliga arbetsförtjänstens beräkning gäller f. n. att hänsyn inte
tages till belopp över 4 800 kronor. Detta betyder, att den högsta sjukpenning,
som kan komma i fråga, nu utgör 9 kronor om dagen eller, inräknat
familjetillägg, 10 kronor 50 öre enligt inkomstintervallet 4 335—4 845 kronor
i olycksfallsförsäkringens sjukpenningskala. 1 sjukpenningskalan för
den nya försäkringen utgår sjukpenning vid en årlig arbetsförtjänst av
4 800 kronor efter sjukpenningklassen nr 6 (4 200—5 000 kronor) med 8
kronor om dagen, vartill kan komma barntillägg om en krona för ett eller
två barn, 2 kronor för tre eller fyra barn och 3 kronor för fem eller flera
barn. Vidare må erinras om att den reduktion av sjukpenningen, som nu
kan ske vid sjukhusvistelse, utgör högst en krona 50 öre per dag, medan
reduktionen enligt yrkesskadeförsäkringslagen föreslås liksom enligt sjukförsäkringslagen
utgöra i regel 3 kronor per dag. En höjning av maximibeloppet
från 4 800 kronor till 5 000 kronor torde därför vara befogad.
Härigenom kommer den högsta sjukpenningen att utgå efter sjukpenningklass
nr 7 (5 000—5 800 kronor) med i regel 9 kronor om dagen jämte
barntillägg i enlighet med vad nyss nämnts. Vad nu sagts torde böra gälla
vare sig fråga är om tid före eller efter samordningstidens utgång.
I fråga om den personkrets, som omfattas av nuvarande förordningar,
torde ej böra vidtagas annan ändring än som föranledes därav att allmänna
uppfostringsanstalter numera ej längre finnes.
Det synes numera knappast vara anledning att ha bestämmelserna på
detta område uppdelade på två författningar. Att man år 1938 valde vägen
med två författningar berodde bl. a. därpå, att i vissa hänseenden olika
bestämmelser ansågs vara erforderliga. Härom må särskilt hänvisas till
den under 8 § i förordningen nr 102 — rörande tvångsarbetare in. fl. —
upptagna konkurrensregeln avseende olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.
Denna regel har ingen motsvarighet i förordningen nr 103 enär
de som undergår frihetsstraff förutsattes ej kunna vara att hänföra under
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
olycksfallsförsäkringslagen. Enligt lagen den 21 december 1945 om verkställighet
av frihetsstraff m. in. kan det emellertid inträffa, att en å fångvårdsanstalt
intagen utför arbete i egenskap av anställd hos annan. Härom
må hänvisas till lagens 53 och 65 §§, enligt vilka må medgivas, att fånge,
förvarad eller internerad utför arbete hos arbetsgivare utom anstalten. En
bestämmelse avseende förhållandet till yrkesskadeförsäkringen erfordras
alltså även beträffande gruppen fångar in. fl.
Då det jämväl i övrigt synes praktiskt att sammanfatta de olika bestämmelser
som fordras för att, såvitt det nu gäller, reglera ersättningsrätten
för ifrågavarande personkategorier, har inom socialdepartementet upprättats
en gemensam förordning i ämnet. Beträffande denna förordning, som
benämnts förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m., torde endast följande ytterligare behöva
framhållas.
Första stycket av 1 § motsvarar första stycket av 1 § i de båda nuvarande
förordningarna. De jämkningar, som vidtagits i de gällande bestämmelserna,
har betingats av tillkomsten av 1945 ars straffverkställighetslag
samt av den omständigheten, att allmän uppfostringsanstalt ej längre förekommer.
I de nuvarande förordningarna finnes i 2 § första stycket stadganden
om skyldighet för den skadade att underkasta sig viss läkarvård. En motsvarande
bestämmelse återfinnes i 20 § av den gällande olycksfallsförsäkringslagen.
I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har emellertid icke
upptagits någon bestämmelse i detta hänseende, enär frågan ansetts vara
reglerad genom stadgandet i 28 § andra stycket, enligt vilket ersättning
må nedsättas, om den skadade utan giltig anledning vägrar att rätta sig
efter föreskrift, som meddelats i syfte att förkorta sjukdomstiden eller
eljest lindra menliga följder av skadan. Med hänsyn till att sistnämnda
stadgande blir tillämpligt även å ersättning enligt ifrågavarande förordning,
har de nuvarande bestämmelserna i 2 § första stycket av gällande
förordningar icke överförts till den föreslagna nya förordningen.
Bestämmelsen i 9 § angående underrättelse om inträffad skada har sin
motsvarighet i 5 § förordningen nr 102. Ehuru ett hithörande stadgande
ej återfinnes i förordningen nr 103, torde anledning saknas att ej ge bestämmelsen
generell giltighet.
Statsverkets kostnader för ersättning i anledning av de nuvarande förordningarna
om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar och
tvångsarbetare m. fl. bestrides, liksom kostnaderna i anledning av ett
flertal andra försäkrings- och ersättningsförfattningar, av det i riksstaten
under femte huvudtiteln upptagna anslaget Statsverket åliggande, av andra
medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 82) har Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
under ifrågavarande punkt för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 3,5 milj. kronor. Enligt riksförsäkringsanstaltens verksamhetsberättelse
för år 1952 anmäldes under nämnda år 148 olycksfall, som
drabbat tvångsarbetare och fångar m. fl.; och ersättning utgavs med ett belopp
av i runt tal 40 000 kronor. De ändringar av kostnaderna, som genomförandet
av förslaget till ny ersättningsförordning kan medföra, kan antagas
bli obetydliga. Vissa faktorer inverkar i höjande och andra i sänkande
riktning.
Utskottet.
Det genom förevarande proposition framlagda förslaget innebär i huvudsak,
att gällande bestämmelser om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare, fångar m. fl. anpassas till den i proposition
nr 60 till årets riksdag föreslagna nya lagen om yrkesskadeförsäkring.
Utskottet, som i utlåtande nr 22 tillstyrkt propositionen nr 60, har ej
funnit anledning till erinran mot det föreliggande förslaget och får därför
hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 13 april 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Norman, fru Svenson, herrar Axel E.
Svensson, Anders E. Johansson, Bergman, Grönkvist, Magnusson och
Kronstrand;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Carlsson i Bakeröd,
Andersson i Alfredshem, fröken Höjer, fru Ewerlöf, herrar Bengtsson i
Varberg, Johansson i Södertälje och Königson.
Reservation
av herr Magnusson och fru Ewerlöf, som under åberopande av den vid
utskottets utlåtande nr 22, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. dels ock i ämnet väckta
motioner, under 6 § i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring fogade
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
reservationen av herr Lundgren ansett, att utskottet bort hemställa, att
1 § i förslaget till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m. m., måtte få följande lydelse.
1 §• /
Drabbas någon---nedan sägs.
Med skada---sitt ändamål.
Till olycksfall, som avses i första stycket, hänföres jämväl olycksfall
vid färd till eller från häktet, anstalten eller arbetsstället, såframt färden
föranledes av och står i omedelbart samband med vistelsen därstädes.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å a1 i texten