Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.

1954-04-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 25—26.

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under vistelse å anstalt m. m.

Genom en den 12 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 94, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under vistelse å anstalt m. m.

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas

följande.

Genom proposition nr 60 till innevarande års riksdag har framlagts förslag

till lag om yrkesskadeförsäkring, avsedd att från och med den 1 januari

1955 avlösa bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929

års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Till den nuvarande lagstiftningen

är anknutna särskilda ersättningsbestämmelser avseende fall,

då tvångsarbetare eller fångar eller vissa andra å anstalt intagna personer

skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom. Dessa bestämmelser

finns i förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls-

och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. samt förordningen

samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.

I förevarande proposition, nr 94, föreslås att nämnda förordningar den

24 mars 1938 från och med den 1 januari 1955 skall ersättas av en ny

gemensam förordning, utformad i anslutning till den genom propositionen

nr 60 föreslagna nya yrkesskadeförsäkringslagstiftningen.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 2 avd. Nr 25—26.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Förslag

till

Förordning

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

vistelse å anstalt m. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Drabbas någon som

a) är häktad eller intagen å fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller

vårdas å allmän eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt eller

b) å fattigvårdsanstalt eller annat arbetsställe fullgör arbete, som jämlikt

71 § lagen om fattigvården eller 72 § barnavårdslagen anvisats honom,

under vistelsen å häktet, anstalten eller arbetsstället i eller utom arbete av

skada till följd av olycksfall eller inverkan, som avses i 6 § lagen om yrkesskadeförsäkring,

utgår ersättning av statsmedel enligt vad nedan sägs.

Med skada avses kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed

jämförlig anordning, som är i bruk för sitt ändamål.

Till olycksfall, som avses i första stycket, hänföres jämväl olycksfall vid

färd till eller från häktet, anstalten eller arbetsstället, såframt färden föranledes

av och står i nära samband med vistelsen därstädes.

2 §•

Där ej annat följer av vad nedan stadgas utgår ersättning enligt denna

förordning med belopp, som jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och

lagen om yrkesskadeförsäkring skulle hava utgivits, såframt skadan omfattats

av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen; och skola i övrigt bestämmelserna

i sistnämnda lag rörande obligatorisk försäkring i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

3 §■

Ersättning enligt denna förordning bestämmes av riksförsäkringsanstalten,

i den mån ej jämlikt 16 § lagen om yrkesskadeförsäkring beslutanderätten

tillkommer försäkringsrådet.

4 §.

Sjukpenning, som enligt denna förordning skall bestämmas med tillämpning

av lagen om allmän sjukförsäkring, må ej utgå efter högre sjukpenningklass

än nr 7 i den i 22 § nämnda lag intagna tabellen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

3

Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande

i övrigt av vad i 9 § lagen om yrkesskadeförsäkring är stadgat,

skälig hänsyn tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete för en arbetstagare

med samma arbetsförmåga som den skadade och i det yrke denne hade, då

han intogs å häktet eller anstalten eller påbörjade förelagt arbete, eller, om

han vid nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande inkomst

för en med honom jämförlig arbetstagare å den ort, där han senast arbetat

eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig.

överstiger den årliga arbetsförtjänsten femtusen kronor, tages överskjutande

belopp icke i beräkning.

5 §•

Sjukpenning eller livränta utgives ej till den skadade för tid, under vilken

han hålles häktad eller är intagen å anstalt, som avses i 1 § första stycket

a), eller å fattigvårdsanstalt fullgör arbete, varom sägs i samma stycke b).

Om särskilda skäl äro därtill, må dock så mycket av livränta, som belöper

å nämnda tid, eller del därav i stället utgivas till den som, för den händelse

skadan lett till döden, varit berättigad att erhålla livränta i anledning av

dödsfallet.

6 §.

Är den skadade berättigad att av statsmedel erhålla avlöning, pension

eller annan i denna förordning ej avsedd ersättning, som helt eller delvis

utgör understöd på grund av skadan, eller skall sådant understöd utgå från

kassa eller pensionsinrättning, som understödes av statsmedel, skall i fråga

om avdrag från ersättningen enligt denna förordning i tillämpliga delar

gälla vad i 25 § lagen om yrkesskadeförsäkring stadgas angående avdrag

för understöd, som utgives eller bekostas av arbetsgivare.

Ersättningstagare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser rörande

avdrag å tillerkänd ersättning, som må föreskrivas för fall att motsvarande

ersättning utgår på grund av den skadades anställning i kommunal eller

enskild tjänst.

7 §•

Utöver vad som följer av 27 och 28 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring

må, såframt skadan föranletts av att den skadade åsidosatt gällande föreskrifter

för ordningens uppehållande eller om eljest särskilda omständigheter

föranleda därtill, ersättningen till den skadade skäligen nedsättas

eller ock beslutas, att ersättning till honom ej skall utgå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

8 §.

Ersättning enligt denna förordning utgår ej i anledning av skada, för

vilken den skadade är försäkrad jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring.

9 §•

Underrättelse om inträffad skada skall ofördröjligen lämnas till föreståndaren

för häktet eller anstalten eller, där den skadade i fall, som avses

i 1 § första stycket b), annorstädes än å anstalt utfört honom anvisat arbete,

till fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden.

10 §.

Föreståndare för häkte eller anstalt ävensom fattigvårdsstyrelse eller

barnavårdsnämnd, som genom underrättelse enligt 9 § eller eljest erhållit

kännedom om skada, som medför eller skäligen kan antagas medföra rätt

till ersättning enligt denna förordning, skall ofördröjligen anmäla skadan

till riksförsäkringsanstalten.

11 §.

Beträffande försäkringsrådets behandling av ärende rörande ersättning

enligt denna förordning skola bestämmelserna i 6 § lagen om försäkringsrådet

äga motsvarande tillämpning.

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen

bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955 men äger icke tilllämpning

i fråga om skada, som inträffat dessförinnan, och ej heller i fråga

om sådan i 6 § första stycket b) eller c) eller tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring

avsedd skada, som yppats senare, därest den skadade icke

efter förordningens ikraftträdande varit utsatt för inverkan av den art,

som orsakat skadan.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 24 mars 1938

(nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

m. fl. samt förordningen samma dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomser

sättning åt fångar m. fl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning å sådant ersättningsanspråk

på grund av olycksfall eller sjukdom, som ej till följd av vad i

första stycket sägs skall bedömas enligt den nya förordningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

5

Beträffande de skäl, som i propositionen anförts till stöd för förslaget,

får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen

till en början bl. a. följande.

Försäkringsskyddet enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i

arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar gäller —

om bortses från eleverna vid vissa yrkesutbildningsanstalter — endast

dem som mot avlöning eller för vinnande av yrkesutbildning utan avlöning

användes till arbete för annans räkning. För lagstiftningens tillämpning

fordras i enlighet härmed, att ett fritt avtal skall ha träffats rörande

arbetets utförande. Om därför, för att taga ett exempel, en försumlig försörjare,

under det han på grund av föreläggande enligt 71 § fattigvårdslagen

eller 72 § barnavårdslagen utför honom ålagt arbete, till följd av

olycksfall får sin arbetsförmåga nedsatt eller avlider, utgår ej någon

ersättning enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen till honom

eller hans efterlevande. Vad man främst vill nå med arbetsföreläggandet

— nämligen att förmå vederbörande att för framtiden fullgöra sina

skyldigheter mot sina anhöriga — förfelas emellertid uppenbarligen i motsvarande

mån som den försörjningspliktiges arbetsförmåga går förlorad

genom olycksfallet. Redan ur det allmännas synpunkt har det därför framstått

som önskvärt, att i ett dylikt fall ersättning beredes den skadade

eller hans efterlevande. Skäl har också ansetts tala för att ersättning utgår,

då olycksfall drabbar någon, som är intagen å allmän tvångsarbets- eller

alkoholistanstalt, liksom vidare den som undergår straff för brott ansetts

böra hållas skadeslös för följderna av olycksfall, som inträffar medan

han avtjänar straffet.

1 propositionen nr 60 till innevarande års riksdag har föreslagits, att

olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen från och

med den 1 januari 1955 skall ersättas av en lag om yrkesskadeförsäkring.

Även enligt detta förslag skall den obligatoriska försäkringen avse arbetstagarna

jämte vissa yrkesutbildningselever, varför det också i fortsättningen

föreligger behov av särskilda ersättningsbestämmelser avseende

tvångsarbetare och andra hithörande personer.

1 fortsättningen lämnar departementschefen en redogörelse för den samordning,

som i propositionen nr 60 föreslås mellan yrkesskadeförsäkringen

och den allmänna sjukförsäkringen, och anför i detta sammanhang hl. a.

följande.

En anpassning av de nuvarande bestämmelserna i förordningarna nr 102

och nr 103 synes böra ske i princip så, att de personkategorier, om vilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 2,5.

det nu är fråga, av statsmedel får ersättning med samma belopp, som

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om yrkesskadeförsäkring

skulle ha utgivits i ersättning, om skadan omfattats av den obligatoriska

yrkesskadeförsäkringen. Härigenom kommer således ersättningen

att bestämmas, under samordningstiden med utgångspunkt från reglerna

rörande sjukförsäkringen och under tiden därefter med utgångspunkt från

bestämmelserna rörande den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Beträffande

andra hithörande frågor än sådana som rör ersättningens storlek bör

reglerna i lagen om yrkesskadeförsäkring i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vidare anför departementschefen bl. a.:

Den omarbetning av de nuvarande reglerna på detta område, som i övrigt

erfordras, kan sägas vara av närmast teknisk natur. Vad angår frågan

om den årliga arbetsförtjänstens beräkning gäller f. n. att hänsyn inte

tages till belopp över 4 800 kronor. Detta betyder, att den högsta sjukpenning,

som kan komma i fråga, nu utgör 9 kronor om dagen eller, inräknat

familjetillägg, 10 kronor 50 öre enligt inkomstintervallet 4 335—4 845 kronor

i olycksfallsförsäkringens sjukpenningskala. 1 sjukpenningskalan för

den nya försäkringen utgår sjukpenning vid en årlig arbetsförtjänst av

4 800 kronor efter sjukpenningklassen nr 6 (4 200—5 000 kronor) med 8

kronor om dagen, vartill kan komma barntillägg om en krona för ett eller

två barn, 2 kronor för tre eller fyra barn och 3 kronor för fem eller flera

barn. Vidare må erinras om att den reduktion av sjukpenningen, som nu

kan ske vid sjukhusvistelse, utgör högst en krona 50 öre per dag, medan

reduktionen enligt yrkesskadeförsäkringslagen föreslås liksom enligt sjukförsäkringslagen

utgöra i regel 3 kronor per dag. En höjning av maximibeloppet

från 4 800 kronor till 5 000 kronor torde därför vara befogad.

Härigenom kommer den högsta sjukpenningen att utgå efter sjukpenningklass

nr 7 (5 000—5 800 kronor) med i regel 9 kronor om dagen jämte

barntillägg i enlighet med vad nyss nämnts. Vad nu sagts torde böra gälla

vare sig fråga är om tid före eller efter samordningstidens utgång.

I fråga om den personkrets, som omfattas av nuvarande förordningar,

torde ej böra vidtagas annan ändring än som föranledes därav att allmänna

uppfostringsanstalter numera ej längre finnes.

Det synes numera knappast vara anledning att ha bestämmelserna på

detta område uppdelade på två författningar. Att man år 1938 valde vägen

med två författningar berodde bl. a. därpå, att i vissa hänseenden olika

bestämmelser ansågs vara erforderliga. Härom må särskilt hänvisas till

den under 8 § i förordningen nr 102 — rörande tvångsarbetare in. fl. —

upptagna konkurrensregeln avseende olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen.

Denna regel har ingen motsvarighet i förordningen nr 103 enär

de som undergår frihetsstraff förutsattes ej kunna vara att hänföra under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

olycksfallsförsäkringslagen. Enligt lagen den 21 december 1945 om verkställighet

av frihetsstraff m. in. kan det emellertid inträffa, att en å fångvårdsanstalt

intagen utför arbete i egenskap av anställd hos annan. Härom

må hänvisas till lagens 53 och 65 §§, enligt vilka må medgivas, att fånge,

förvarad eller internerad utför arbete hos arbetsgivare utom anstalten. En

bestämmelse avseende förhållandet till yrkesskadeförsäkringen erfordras

alltså även beträffande gruppen fångar in. fl.

Då det jämväl i övrigt synes praktiskt att sammanfatta de olika bestämmelser

som fordras för att, såvitt det nu gäller, reglera ersättningsrätten

för ifrågavarande personkategorier, har inom socialdepartementet upprättats

en gemensam förordning i ämnet. Beträffande denna förordning, som

benämnts förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under vistelse å anstalt m. m., torde endast följande ytterligare behöva

framhållas.

Första stycket av 1 § motsvarar första stycket av 1 § i de båda nuvarande

förordningarna. De jämkningar, som vidtagits i de gällande bestämmelserna,

har betingats av tillkomsten av 1945 ars straffverkställighetslag

samt av den omständigheten, att allmän uppfostringsanstalt ej längre förekommer.

I de nuvarande förordningarna finnes i 2 § första stycket stadganden

om skyldighet för den skadade att underkasta sig viss läkarvård. En motsvarande

bestämmelse återfinnes i 20 § av den gällande olycksfallsförsäkringslagen.

I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har emellertid icke

upptagits någon bestämmelse i detta hänseende, enär frågan ansetts vara

reglerad genom stadgandet i 28 § andra stycket, enligt vilket ersättning

må nedsättas, om den skadade utan giltig anledning vägrar att rätta sig

efter föreskrift, som meddelats i syfte att förkorta sjukdomstiden eller

eljest lindra menliga följder av skadan. Med hänsyn till att sistnämnda

stadgande blir tillämpligt även å ersättning enligt ifrågavarande förordning,

har de nuvarande bestämmelserna i 2 § första stycket av gällande

förordningar icke överförts till den föreslagna nya förordningen.

Bestämmelsen i 9 § angående underrättelse om inträffad skada har sin

motsvarighet i 5 § förordningen nr 102. Ehuru ett hithörande stadgande

ej återfinnes i förordningen nr 103, torde anledning saknas att ej ge bestämmelsen

generell giltighet.

Statsverkets kostnader för ersättning i anledning av de nuvarande förordningarna

om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar och

tvångsarbetare m. fl. bestrides, liksom kostnaderna i anledning av ett

flertal andra försäkrings- och ersättningsförfattningar, av det i riksstaten

under femte huvudtiteln upptagna anslaget Statsverket åliggande, av andra

medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 82) har Kungl.

Maj :t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

under ifrågavarande punkt för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 3,5 milj. kronor. Enligt riksförsäkringsanstaltens verksamhetsberättelse

för år 1952 anmäldes under nämnda år 148 olycksfall, som

drabbat tvångsarbetare och fångar m. fl.; och ersättning utgavs med ett belopp

av i runt tal 40 000 kronor. De ändringar av kostnaderna, som genomförandet

av förslaget till ny ersättningsförordning kan medföra, kan antagas

bli obetydliga. Vissa faktorer inverkar i höjande och andra i sänkande

riktning.

Utskottet.

Det genom förevarande proposition framlagda förslaget innebär i huvudsak,

att gällande bestämmelser om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare, fångar m. fl. anpassas till den i proposition

nr 60 till årets riksdag föreslagna nya lagen om yrkesskadeförsäkring.

Utskottet, som i utlåtande nr 22 tillstyrkt propositionen nr 60, har ej

funnit anledning till erinran mot det föreliggande förslaget och får därför

hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 13 april 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Norman, fru Svenson, herrar Axel E.

Svensson, Anders E. Johansson, Bergman, Grönkvist, Magnusson och

Kronstrand;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Carlsson i Bakeröd,

Andersson i Alfredshem, fröken Höjer, fru Ewerlöf, herrar Bengtsson i

Varberg, Johansson i Södertälje och Königson.

Reservation

av herr Magnusson och fru Ewerlöf, som under åberopande av den vid

utskottets utlåtande nr 22, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. dels ock i ämnet väckta

motioner, under 6 § i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring fogade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

reservationen av herr Lundgren ansett, att utskottet bort hemställa, att

1 § i förslaget till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under vistelse å anstalt m. m., måtte få följande lydelse.

1 §• /

Drabbas någon---nedan sägs.

Med skada---sitt ändamål.

Till olycksfall, som avses i första stycket, hänföres jämväl olycksfall

vid färd till eller från häktet, anstalten eller arbetsstället, såframt färden

föranledes av och står i omedelbart samband med vistelsen därstädes.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å a1 i texten