Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förslag till provisorisk lag om arbetarpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 9 i första kammaren av herr Persson, Helmer, m. fl. samt nr 14 i andra kammaren av herr Senander m. fl.

1954-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förslag till provisorisk lag om arbetarpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 9 i första kammaren av herr Persson, Helmer, m. fl. samt nr 14 i andra kammaren av herr Senander m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förslag

till provisorisk lag om arbetarpensionering.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 9 i första kammaren av herr

Persson, Helmer, m. fl. samt nr 14 i andra kammaren av herr Senander

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till provisorisk lag om arbetarpensionering

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som ovan anförts,

avsedd att gälla tills frågan kan lösas i sin helhet, och att sådant förslag

framlägges i så god tid, att det kan träda i kraft under år 1955».

Motionerna.

Beträffande innehållet i en provisorisk lag om arbetarpensionering har i

motionerna anförts följande.

»1. Löntagare, som under minst 20 år haft anställning i samma företag,

sysselsättande minst 50 anställda, är vid uppnådd pensionsålder berättigad

till pension, motsvarande två tredjedelar av vederbörande» slutlön. Arbetslöshet,

sjukdom, ledighet för studier, militärtjänstgöring, fullgörande av

offentligt uppdrag etc. inräknas i kvalifikationstiden.

2. Om lönen reducerats innan pensionsåldern uppnåtts, t. ex. på grund

av minskad arbetsförmåga eller andra orsaker, som vederbörande själv inte

kunnat råda över, skall den lön som dessförinnan utgick ligga till grund för

bestämmande av arbetarpensionens storlek.

3. Till löntagare, som vid uppnådd pensionsålder inte har fullt antal

anställningsår, utgår arbetarpensionen enligt reducerad skala.

4. Pensionsåldern är högst 65 år för män och 60 år för kvinnor. För

löntagare i hälsofarligt eller tungt arbete inträder pensionsåldern vid högst

60 år för män och 55 år för kvinnor. Vad som är att hänföra till hälsofarligt

eller tungt arbete fastställes av socialstyrelsen i samråd med parterna på

arbetsmarknaden.

5. Kostnaderna för arbetarpensioner bestrides helt av företagen. Dessa

har skyldighet att upprätta pensionsfonder och att till dessa avsätta erforderliga

belopp. Pensionsfond förvaltas av en styrelse på exempelvis 5 personer,

av vilka de anställdas fackliga organisationer utser 2, företagsledningen

2 och pensionsnämnden på orten 1.

6. Därest företag som beröres av bestämmelserna om arbetarpensionering

uppgår i annat företag eller dess produktion överflyttas till sådant,

överföres pensionsförpliktelserna automatiskt på det andra företaget. Därest

företag reellt upphör att existera och medel till fortsatt säkrande av de

684 54 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 2 avd. Nr 29.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 59.

arbetarpensioner, som åvilar företaget i fråga, ej finns, svarar pensionsstyrelsen

för fortsatt utbetalande av desamma.

7. För att förebygga avskedanden i syfte alt undkomma pensioneringen

ges Kungl. Maj:t befogenhet att utfärda erforderliga bestämmelser.»

I motionerna erinras om att frågan om eu allmän pensionsförsäkring för

närvarande är föremål för utredning och anföres bl. a. följande.

Årbetarpensioneringen kan i sin helhet knappast bli föremål för ett slutgiltigt

ställningstagande förrän materialet från den ovan nämnda utredningen

föreligger. Erfarenheten har emellertid visat, att det ofta är en

mycket lång väg mellan framläggandet av ett betänkande ocli förverkligandet

av reformkrav, som utredningen haft att befatta sig med. Det synes

därför oundgängligt att det överväges att ur det stora frågekoinplexet bryta

ut årbetarpensioneringen för löntagare, som utan svårighet skulle kunna

tillförsäkras sådan redan nu, exempelvis genom en provisorisk lagstiftning,

avsedd att gälla tills problemet lösts i sin helhet.

En sådan lagstiftning, avseende endast eu del av de många löntagare, för

vilka årbetarpensioneringen står som ett av de viktigaste reformkraven,

innebär självfallet inte något försök att angelägenhetsgradera de berörda

arbetargrupperna. Men det förhållandet att på vissa områden — t. ex. inom

byggnadsverksamheten, jordbruket, handeln, hantverket, småindustrien

etc. — speciella problem uppstår vid förverkligandet av arbetarpensioneringen

bör å andra sidan inte hindra ett snabbare förverkligande på områden

där liknande problem ej är för handen.

Beträffande de skäl i övrigt, som motionärerna åberopat till stöd för sina

yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.

Utredningar.

Efter hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 47 år 1944

anhöll riksdagen nämnda år i skrivelse till Kungl. Maj :t om en förutsättningslös

utredning angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk

pensionering av i enskild tjänst anställda.

Den närmast till följd härav år 1947 tillkallade pensionsutredningcn

avgav den 12 oktober 1950 ett principbetänkande med förslag till allmän

pensionsförsäkring, SOU 1950: 33.

Pensionsutredningcn anförde i en sammanfattning över sina förslag

bl. a. följande:

Utredningen föreslår, att en allmän pensionsförsäkring införes, omfattande

i princip varje inkomsttagare, han må vara företagare eller anställd,

industriledare eller hantverkare, tjänsteman eller kroppsarbetare,

yrkesverksam eller icke yrkesverksam. Anslutningen till försäkringen är

oberoende av huruvida inkomsten härrör från tjänst, rörelse, fastighet eller

kapital.

Till grund för avvägningen av premier och försäkringsförmåner lägges

den pensionsgivande inkomsten, som utgör den till 30 000 kronor begränsade

sammanräknade nettoinkomsten vid taxering till statlig inkomstskatt

minskad med det s. k. folkpensionsavdraget, vilket definieras såsom dubbla

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

3

beloppet av den med indextillägg förhöjda allmänna ålderspensionen till

ensamstående. Skulle för någon den sammanräknade nettoinkomsten ett

visst år understiga folkpensionsavdraget, anses icke någon pensionsgivande

inkomst föreligga.

För varje år fastställes en uttagningskvot, angivande huru stor del av

den pensionsgivande inkomsten som skall erläggas i premie.

Premie erlägges till försäkringen av varje i riket mantalsskriven svensk

eller utländsk medborgare för år, då pensionsgivande inkomst föreligger;

dock föreslås vissa undantag.

Varje arbetsgivare inbetalar till försäkringen ett arbetsgivarbidrag,

i princip avvägt så, att det blir lika stort som summan av de premier hans

anställda ha att betala på grund av sin pensionsgivande inkomst hos arbetsgivaren.

De influtna bidragen fördelas därefter mellan alla försäkrade i

proportion till deras premier utan anknytning till visst anställningsförhållande.

Pensionsförsäkringen omfattar ålders-, invalid- och familjepension.

Pensionsåldern utgör 67 år för man och 63 år för kvinna.

Pensionens storlek har gjorts beroende dels av de erlagda premierna, dels

av den genomsnittliga inkomststandarden för den aktiva befolkningen vid

den tidpunkt pensionen utgår.

över betänkandet inhämtades yttranden från ett stort antal myndigheter

och organisationer m. fl.

Till fullföljande av det arbete pensionsutredningen påbörjat tillkallades

härefter enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november 1951 utredningen

för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

I direktiven för sistnämnda utredning anknytes till pensionsutredningens

principbetänkande, redovisas det huvudsakliga innehållet i remissyttrandena

och pekas på de huvudpunkter i förslaget, till vilka den framförda

kritiken koncentrerats.

Rörande de närmare riktlinjerna för utredningens arbete anföres i direktiven

följande.

Då ställning skall tagas till pensionsutredningens förslag bör i första

hand avgöras, huruvida behov föreligger av en obligatorisk pensionsförsäkring.

Härvid bör beaktas, att hittills endast tjänstemännen i större utsträckning

erhållit tillfredsställande pensionsförmåner. För arbetarna och flera

andra grupper i samhället är pensionsfrågan — frånsett folkpensioneringen

— däremot i stort sett olöst. Det synes angeläget att denna klyfta mellan

olika samhällsgrupper överbygges. Det kan antagas att i varje fall för stora

arbetargruppers del en utvidgning av den nuvarande pensioneringen för

anställda icke på frivillighetens väg kan vinnas inom rimlig tid. Under

sådana förhållanden föreligger starka motiv att införa en obligatorisk pensionsförsäkring,

så snart detta kan ske utan att mer angelägna reformbehov

åsidosättes.

I fråga om den obligatoriska pensionsförsäkringens omfattning torde

övervägande skäl tala för att godtaga pensionsutredningens förslag att försäkringen

skall avse icke blott anställda utan över huvud samtliga inkomsttagare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

En viktig angelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena

gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska pensionsförsäkringen

och folkpensioneringen lämpligen kan organisatoriskt

och sakligt sammanföras till ett enhetligt system. Riktpunkten bör härvid

vara att så långt möjligt erhålla pensioner, vilka automatiskt följer förändringarna

i den allmänna levnadsstandarden och vilkas storlek i viss utsträckning

är beroende av de inbetalda avgifterna.

Med hänsyn till den kritik, som riktats mot det föreslagna kollektiva

arbetsgivarbidraget, synes övervägande skäl tala för att man icke inför ett

sådant bidrag utan låter vederbörande inkomsttagare själva erlägga de

erforderliga avgifterna till försäkringen i form av premier. Samtidigt synes

dock, såvitt angår arbetstagare, en lagstadgad skyldighet böra införas av

innebörd att arbetsgivarna skall gottgöra sina anställda en del av försäkringspremien.

Det synes icke klart att man redan nu bör binda sig för eu viss hög framtida

pensionsnivå med tillhörande automatiska utgiftsstegringar för de

aktiva åldrarna under ett par årtionden framåt i tiden. I stället synes man

med ledning av ytterligare överväganden böra stanna vid en sådan lägre

pensionsnivå, som fixeras efter eu bedömning av hur stora avgifter som i

och för sig skulle kunna uttagas under det närmaste årtiondet. Till frågan

om förbättrade pensionsförmåner längre fram i tiden synes ställning böra

tagas först när man är viss om att ekonomiska förutsättningar finns för

sådana högre pensioner.

I anslutning till vad som anförts i en del remissyttranden bör närmare

undersökas, huruvida det är praktiskt möjligt att inom den obligatoriska

pensionsförsäkringen införa en i viss utsträckning varierande pensionsålder

och en invalidpensionering, som ger olika stora pensioner allt efter invaliditetens

grad. Maximipensionerna synes böra avvägas efter en något lägre

årsinkomst än utredningen utgått från.

Under arbetets gång bör i samhällsekonomiska frågor samråd äga rum

med konjunkturinstitutet. Av intresse är härvid särskilt, att de samhällsekonomiska

verkningarna av de konkreta förslag, till vilka man kommer,

grundligt prövas.

I de ursprungliga direktiven för utredningen har sedermera gjorts viss

ändring i enlighet med anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet

den 27 mars 1953. Häri erinras om att folkpensionärerna, genom

proposition nr 15 till 1953 års riksdag samt riksdagens beslut i enlighet

härmed, tillerkänts eu generell standardförbättring, vilken angivits vara

av bestående art. Statsrådet Ericsson anför vidare bl. a.:

»I anledning av den sålunda åsyftade folkpensionsreformen vill jag med

ändring av tidigare direktiv för utredningen angående allmän pensionsförsäkring

uttala, att ett sammanförande i sakligt avseende av folkpensioneringen

och den obligatoriska pensionsförsäkringen till ett enhetligt system

nu ej bör eftersträvas. Utredningen bör sålunda utgå från att de fastställda

generella folkpensionsförmånerna även i fortsättningen skall tillkomma alla

medborgare. Däremot är frågan om en organisatorisk samordning alltjämt

aktuell. Vidare vill jag framhålla att med hänsyn till den nyss berörda standardförbättringen

det numera synes möjligt att vid utredningen sikta till

en högre pensionsnivå än som i de ursprungliga direktiven avsågs.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande nr 29.

5

Utskottet.

Sedan pensionsutredningen år 1950 avgivit ett principbetänkande med

förslag till allmän pensionsförsäkring, tillkallades år 1951 utredningen för

utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

I nu förevarande motioner uttalas, att arbetarpensioneringen i sin helhet

knappast kan bli föremål för ett slutgiltigt ställningstagande förrän

materialet från sistnämnda utredning föreligger. Emellertid föreslår motionärerna

att man ur det stora frågekoinplexet skall bryta ut arbetarpensioneringen

för sådana löntagare, som under minst 20 år haft anställning i

samma företag, sysselsättande minst 50 anställda, samt genom en provisorisk

lagstiftning tillförsäkra dessa pension.

Utskottet kan icke dela motionärernas uppfattning om lämpligheten av

den föreslagna provisoriska lagstiftningen. Därest en sådan genomfördes,

skulle det — såsom jämväl motionärerna i fråga om finansieringen av pensioneringen

framhåller — bli nödvändigt att dessförinnan definitivt fastslå

vissa allmänna principer för den allmänna pensioneringen. Eljest skulle

sedermera synnerligen svårbemästrade samordningsproblem uppkomma.

I själva verket skulle de grundläggande frågorna i gemen behöva lösas definitivt

redan före den provisoriska lagstiftningen. Detta kan emellertid

icke rimligen ske utan tillgång till resultatet av de undersökningar som bedrivs

av utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 9 och II: 14, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Axel E. Svensson, Lundgren,

Anders E. Johansson, Grönkvist, Kronstrand och Nils Theodor Larsson*

;

från andra kammaren: herrar Hagård*, Lundberg, Carlsson i Bakeröd,

Andersson i Alfredshem, fröken Höjer, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson

och Königson*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justeriup.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.