Utlåtande i anledning av väckt motion om lön under extra helgdagar.
1954-02-16 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1954:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om lön under extra helgdagar.
Dokumentets text
8
Andra layutskottels utlåtande nr 3.
Nr 3.
Utlåtande i anledning av väckt motion om lön under extra helgdagar.
I eu inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 12,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Norling m. fl. hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag till lag
angående arbetsgivares skyldighet att utbetala lön för extra helgdagar».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen gjorda yrkandet,
får utskottet hänvisa till motionen.
Bestämmelser om helgdagar har fastställts senast vid 1952 års kalenderreform.
Till grund för reformen låg ett av en år 1945 tillsatt kommitté,
helgdagssakkunniga, avgivet betänkande (SOU 1947:27). Betänkandet
jämte utlåtanden däröver behandlades av arbetstidsutredningen i dess betänkande,
del IV, om tre veckors semester (SOU 1950:32). Förslag alt
införa lagfäst rätt till lön under helgdagar framställdes emellertid varken
i nämnda betänkande!! eller vid frågans senare behandling.
\id 1953 års riksdag hemställdes däremot i en motion (I: 45) om förslag
till lag om arbetsgivares skyldighet att utbetala lön för helgdagar.
Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 5, uttalade, att frågan borde regleras av arbetsmarknadens
parter genom fria förhandlingar utan påverkan av statsmakterna,
och avstyrkte motionen.
Utskottet. I kollektivavtalen bestämmes lönerna för arbetare i regel för
timme eller på annat sådant sätt, att lön ej utgår under arbetsfria helgdagar.
Dessa arbetare får därför vid helgerna vidkännas en inkomstminskning,
som kan bli kännbar. Utskottet har vid behandling av denna fråga
\id 1953 års riksdag framhållit, att det kan te sig önskvärt att pröva, huruvida
ett lönesystem, enligt vilket lön oavsett förekomsten av helgdagar utgår
för längre tidsperiod, vore lämpligare. Emellertid har utskottet tillika
uttalat, att frågan bör regleras av arbetsmarknadens parter genom fria förhandlingar
utan påverkan av statsmakterna. Utskottet delar icke motionäleinas
uppfattning, att lagstiftning om lön för extra helgdagar endast innebär
ett fullföljande av den princip, som redan införts när det gäller ersättning
vid t. ex. semester. Semesterlagstiftningen har utformats med hänsyn
till de särskilda skäl, som inverkar på bedömningen av denna fråga. Såsom
Andra lagutskottets utlåtande nr 3. 9
redan i förarbetena till vår första lag om semester, av år 1938, framhållits,
måste eu lagstiftning rörande semester uppfattas som en social skyddslagstiftning
och betecknas som ett ur rekreationssynpunkt nödvändigt undantag
från den principiella avtalsfriheten (se SOU 1937:49, s. 109—110 och
proposition nr 280 vid 1938 års riksdag, s. 78). I fråga om lön under extia
helgdagar finner utskottet icke skäl föreligga att frångå principen, att lönefrågor
bör lösas av arbetsmarknadens parter genom fria förhandlingar.
På grund av vad sålunda anförts lår utskottet hemställa,
att förevarande motion, I: 12, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 februari 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Sunne, Nils Elowsson,
Axel E. Svensson, Lundgren*, Huss och Bengtson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i
Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fröken Sandell,
herrar Königson och Larsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
2 llihang till riksdagens protokoll Miib. It sand. 2 avd. AV 2 .t.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.