Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhållandet mellan tjänstepension och folkpension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 238 i första kammaren av herr Lundqvist m. fl. samt nr 311 i andra kammaren av herr Kyling m. fl.

1954-04-29 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:31, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhållandet mellan tjänstepension och folkpension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 238 i första kammaren av herr Lundqvist m. fl. samt nr 311 i andra kammaren av herr Kyling m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

1

Nr 31.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhållandet

mellan tjänstepension och folkpension.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 238 i första kammaren av herr

Lundqvist m. fl. samt nr 311 i andra kammaren av herr Kyling m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag till dels sådan

ändring i lagen om folkpensionering att den icke inkomstprövade pensionen

med efter försäkringstekniska grunder beräknade lägre resp. högre

belopp kan utges vid lägre eller högre ålder än 67 år, dels ock sådan ändring

av statens pensionsbestämmelser som erfordras för ett tillgodoseende av

i denna motion anförda önskemål».

Motionerna.

I motionernas erinras till en början om att förhållandet mellan tjänstepension

och folkpension för statstjänstemännens del reglerades genom beslut

vid 1947 års riksdag i enlighet med det förhandlingsresultat som vunnits

vid förhandlingar år 1946 mellan staten och tjänstemännens huvudorganisationer.

Den valda lösningen innebar, att man sammanfogade tjänstepensionen

och den ej inkomstprövade folkpensionen och på visst sätt utfyllde

den inkomstklyfta, som eljest skulle ha uppstått mellan pensionstillfället,

då tjänstepensionen börjar utgå, och 67-årsåldern, då ålderspensionen tillkommer.

Motionärerna anför vidare bl. a.:

Psykologiskt sett förefaller lösningen mindre tillfredsställande, eftersom

sammanflätandet av tjänste- och folkpensionerna till synes endast tager

sig ett uttryck, nämligen däri att tjänstepensionen sänkes vid 67 års ålder.

Tjänstepensionen förefaller alltså att till en del ätas upp av dep icke inkomstprövade

folkpensionen, ehuru denna uppgivits ovillkorligt tillkomma

alla medborgare. Den närmast till hands liggande och samtidigt enklaste

lösningen hade enligt vår mening varit att folkpension — till efter försäkringstekniska

grunder framräknat belopp — fått utgå från samma tidpunkt

som tjänstepensionen. Därigenom hade pensionärerna bl. a. lättare

kunnat hållas underkunniga om pensionsinkomstens sammansättning och

1 Bihang till riksdagens protokoll 195U. 9 saml. 2 avd. Nr 31.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

icke behövt bibringas den uppfattningen att tjänstepensionen utginge med

olika belopp före och efter uppnådda 67 år.

Motionärerna erinrar vidare om att en omprövning av metoden för sammanfogandet

av tjänste- och folkpensionerna begärts i motionerna I: 311

och II: 406 vid 1952 års riksdag samt I: 151 och II: 193 vid 1953 års riksdag

och hänvisar till de ytterligare skäl, som i dessa motioner anförts.

I nämnda motioner vid 1952 och 1953 års riksdag framhölls bl. a., att en

sådan lösning som nu yrkas skulle underlätta sammanfogandet av tjänsteoch

folkpensioner på det kommunala och privata området. Relativt goda pensionsförmåner

skulle vidare kunna beredas sådana privatanställda som kvarstode

i tjänst efter 67 års ålder. Detta skulle, framhölls det i motionerna

vid 1952 års riksdag, vara av betydelse också ur den synpunkten att de anställda

i tider av arbetskraftsbrist hellre kvarstode i tjänst efter uppnådd

tj änstepensionsålder.

I nu förevarande motioner anföres vidare, att pensionsåldern för stora

grupper av statsanställda höjts utan att detta föranlett en omarbetning av

grunderna för samordningen.

Vidare hade pensionssystemet rubbats ytterligare och för pensionärerna

blivit än mer tillkrånglat genom beslut vid föregående års riksdag att icke

låta statens pensionärer bli till fullo delaktiga av den år 1953 höjda folkpensionen.

Vissa bestämmelser om pensionernas storlek.

Enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering är den som fyllt sextiosju

år berättigad till folkpension i form av ålderspension. Allmän ålderspension

utgör för år räknat för gift pensionsberättigad, vars make jämväl

åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 800 kronor

samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor. Makar, som båda fyllt

67 år, erhåller sålunda sammanlagt 1 600 kronor, medan den ogifte i samma

ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa förmåner utgår oberoende av inkomst och

förmögenhet.

Genom lag den 20 mars 1953 om höjning av folkpensioner in. m. höjdes

fr. o. m. den 1 maj 1953 bl. a. den allmäna ålderspensionen, nämligen med

320 kronor för gift pensionsberättigad och med 400 kronor för ensamstående.

Den allmänna ålderspensionen förhöjes vidare genom indextillägg enligt

särskilt angivna grunder.

Enligt 6 § kungl. förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om ändrade bestämmelser

rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän m. m., som ersätter

14 § 1 mom. i tjänstepensionsreglementet, skall såsom tjänstepensionsunderlag

vid bestämmandet av tjänstepension för tiden intill den månad,

varunder pensionstagaren uppnår 67 års ålder, tillämpas det belopp (begynnelseunderlag),

som enligt 14 § 2 eller 3 mom. allmänna tjänstepensions
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

3

reglementet gäller för den befattning från vilken avgången sker, samt för

tiden därefter det belopp (slutunderlag), som erhålles genom minskning av

begynnelseunderlaget med 792 kronor, såframt ej Kungl. Maj :t i särskilt

fall förordnar om lägre avdrag.

På tjänstepensionens grundbelopp utgår rörligt tillägg. Detta beräknas

både före och efter 67 års ålder på det före nämnda ålder gällande grundbeloppet.

Samordningen mellan tjänstepension och folkpension.

Samordningens tillkomst och innebörd.

Vid avvägningen av tjänstepensionerna för statstjänstemän m. fl. har man

utgått från att pensionstagarna, under förutsättning att de innehaft pensionsberättigande

anställning en viss minsta tid, bör erhålla en standard, som

står i skäligt förhållande till deras standard under den senaste delen av

tjänstetiden. En sådan pensionärsstandard har ansetts kunna vinnas vid en

pensionsinkomst, som motsvarar ungefär två tredjedelar av löneinkomsten.

Intill 1947 års allmänna löne- och pensionsreglering avvägdes i enlighet härmed

tjänstepensionsunderlagen, om man bortser från de högsta lönegraderna,

till belopp motsvarande två tredjedelar av den pensionsgivande lönen

(A-ortslönen före den 1 juli 1942 och C-ortslönen därefter). Vid de förhandlingar

mellan 1945 års lönekommitté och vederbörande personalorganisationer,

som föregick 1947 års allmänna lönereglering, uppnåddes enighet om

att, om hänsyn inte toges till folkpensioneringens blivande anordnande,

tjänstepensionsunderlagen i princip borde avvägas till belopp motsvarande

två tredjedelar av de nya nettolönerna på ortsgrupp 2. Förhandlingsresultatet

innebar emellertid därjämte att hänsyn borde tagas till folkpensioneringen

och att man borde särskilt utreda frågorna i vilken utsträckning och

på vilket sätt samordning av folkpension och tjänstepension skulle ske och

vilken inverkan folkpensionen borde ha på tjänstepensionsbeloppen. Gällande

pensionsbestämmelser tillkom efter det att frågan närmare utretts av

1946 års pensionssakkunniga, som jämväl förhandlade med personalorganisationerna.

Att tjänstepensionerna för statstjänstemän m. fl. ansågs böra avvägas med

beaktande av folkpensionerna sammanhängde med att de icke behovsprövade

folkpensionerna vid tiden för nämnda förhandlingar avsågs skola kraftigt

höjas. Fråga uppkom då dels i vad mån folkpensionerna bör inverka på

tjänstepensionens värde, dels i vad mån de bör inverka på detta värdes fördelning

mellan tiden före folkpensionsåldern och tiden från denna. Principiellt

sett är dessa båda spörsmål i viss mån fristående i förhållande till varandra,

då man kan minska tjänstepensionens värde (s. k. reell samordning

med folkpension) oberoende av nämnda fördelning och man vidare i syfte

att utjämna den sammanlagda årliga pensionsinkomsten kan förändra tjäns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4: Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

tepensionens fördelning på olika tidsperioder (teknisk samordning) oberoende

av dess värde.

Beträffande den reella samordningen anförde 1946 års pensionssakkunniga:
De

grunder för beräknandet av de nya tjänstepensionsunderlagen, om

vilka enighet nåtts, innebär att de grundläggande pensionsunderlag, som

beräknats såsom två tredjedelar av 2-ortslön, reducerats med belopp, som

motsvarar en från 67 års ålder utgående årlig pension å 200 kronor. Reduktionen

av tjänstepensionen blir vid denna utgångspunkt för exempelvis

50 års pensionsålder 55 kronor och för 65 års pensionsålder 139 kronor

(räntefot 3 %, dödlighetstabell R 32 och invaliditetsrisk enligt statistisk erfarenhet

beträffande statstjänstemännen). I genomsnitt för alla pensionsåldrar

utgör avdraget 107 kronor.

Av att man förändrat pensionsunderlaget följer, att nedsättningen kommer

att tillämpas inte från folkpensionsåldern utan redan från den tidpunkt

tjänstepensionen börjar utgå samt att nedsättningen i förekommande fall

blir avkortad på samma sätt som den tjänstepension, som eljest skulle ha

utgått, och blir förhöjd efter samma procenttal, som tillämpas beträffande

rörligt tillägg å tjänstepensionerna.

Beträffande åter den tekniska samordningen erinrade de sakkunniga om

att pensionsförmånerna utan densamma skulle bli lägre till 67 års ålder för

att då höjas med det belopp som erhålles i folkpension. De sakkunniga anförde

om denna samordning:

Den enklaste vägen att åstadkomma den önskade utjämningen av pensionsnivån

hade enligt de sakkunnigas mening varit att öppna möjlighet

för utgivande av folkpension i form av ålderspension vid tidigare ålder

än 67 år med efter försäkringsmatematiska grunder bestämda belopp i sådana

fall, där av staten utfäst tjänstepension utgår eller då på annat sätt

tryggad pension föreligger. En sådan lösning, som skulle förutsätta ändring

av folkpensioneringslagen, har emellertid ansetts möta principiella betänkligheter.

Den lösning av frågan, som då återstått, har varit att vidtaga

en anpassning av tjänstepensionsförmånernas storlek med hänsyn till den

vid 67 års ålder inträdande folkpensionen. En sådan reglering har befunnits

kunna åstadkommas enklast genom att hel tjänstepension utökas med

ett efter försäkringstekniska grunder bestämt belopp (i det följande även

kallat utjämningstillägg) lika stort som värdet av den folkpension, som i

form av allmän'' ålderspension tillkommer gift pensionsberättigad, därvid

för erhållande av ett med 12 delbart krontal räknats med en årlig pension

å 792 kronor. På så sätt utökad tjänstepension skulle alltså för gift pensionsberättigad

utgöra summan av de tjänste- och folkpensionsförmåner,

som skall tillkomma tjänstepensionstagare såväl före som efter 67 års ålder.

Skulle tjänstepensionstagare bliva berättigad till folkpension i form av invalidpension

skall någon nedsättning av den utökade tjänstepensionen med

hänsyn till invalidpensionen dock icke ske. Efter uppnåendet av 67 års ålder

— från vilken tidpunkt rätt till folkpension i form av ålderspension regelmässigt

inträder — skall såsom av det ovan sagda framgår den förhöjda

tjänstepensionens årsbelopp minskas med 792 kronor.

Beträffande den tekniska utformningen av de sakkunnigas förslag anföres

följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

5

Efter övervägande även av andra möjligheter till frågans lösning, har de

sakkunniga i samförstånd med personalrepresentanterna stannat inför utvägen

att inarbeta de särskilda utjämningstilläggen i tjänstepensionsunderlagen.

Enligt den metod, som valts för beräkning av utjämningstilläggen,

skulle dessa utgå med i stort sett samma belopp vid ålders-, sjuk- och invalidpension

men i övrigt bli beroende av inträdesålder i första pensionsberättigande

anställning och pensionsålder. Då förevarande alternativ med tillläggen

inarbetade i pensionsunderlagen kunde ifrågakomma endast såsom

en obligatorisk anordning har det synts mest praktiskt att vid tillämpningen

laga en avrundad genomsnittssiffra för olika inträdesåldrar. Utjämningstilläggen

skulle däremot alltjämt bliva beroende av pensionsåldern. För att

envar pensionstagare skulle komma i åtnjutande av det mot hans pensionsålder

svarande fulla utjämningstillägget skulle alltså för varje lönegrad erfordras

lika många tjänstepensionsunderlag som antalet olika pensionsåldrar,

som kan förekomma för befattningshavare tillhörande lönegraden. Om

hänsyn endast tages till pensionsåldrarna 50, 55, 60, 63 och 65 år skulle alltså

erfordras fem olika pensionsunderlagsskalor. Ur rättvisesynpunkt skulle

det otvivelaktigt vara mest naturligt att välja ett system med skilda skalor

för de olika pensionsåldrarna. Särskilt ur administrativ synpunkt har det

emellertid framstått såsom ett önskemål att komma fram till en enhetlig

skala med sammanfallande pensionsunderlagsbelopp för de olika pensionsåldrarna.

De framlagda förslagen till tjänstepensionsunderlag innebär, att

personalrepresentanterna ansett sig böra tillmötesgå detta önskemål och sålunda

godtagit en sådan enhetlig pensionsunderlagsskala.

En enhetlig pensionsunderlagsskala innebär, påpekar de sakkunniga, viss

uppoffring från de pensionstagares sida, som representerar de högre pensionsåldrarna.

Det av pensionssakkunniga valda utjämningsförfarandet innebär alltså,

att tjänstepension skall från 67 års ålder nedsättas med 792 kronor med

hänsyn till den från denna tidpunkt utgående folkpensionen. Den härav

föranledda omräkningen av tjänstepensionens belopp föreslås av de sakkunniga

skola ske på så sätt, att den efter 67 års ålder utgående pensionen

bestämmes av ett tjänstepensionsunderlag, som med angivna belopp understiger

det för tiden dessförinnan tillämpade pensionsunderlaget. Med denna

anordning vinnes att vid fall av avkortad pension den vid 67 års ålder insättande

minskningen av pensionen icke blir större än som svarar mot det

reducerade utjämningstillägg, som innefattas i den avkortade pensionen.

Enligt de sakkunnigas mening bör vidare med hänsyn till det sätt, varpå

de föreslagna tjänstepensionsunderlagen beräknats, en omräkning ske av

pensionsunderlagsbeloppen för den händelse en mera allmän eller omfattande

ändring av pensionsåldrarna skulle bliva beslutad för de anställningshavare,

som omfattas av de nya pensionsreglementena, så ock om folkpensionerna

skulle undergå eu mera väsentlig förändring. Liksom beträffande

avlöningsförmånerna förutsättes därvid, att förhandlingar kommer all upptagas

med representanter för de av ändringen berörda personalgrupperna.

Förslag lill allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen in. in. underställdes

/.947 års riksdag genom proposition m- 2K2. I propositionen uttalade

föredragande departementschefen, all den lösning av frågan om

tjänstepensionens avvägning med hänsyn lill folkpensionen, som föreslagits

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

av pensionssakkunniga och godkänts av tjänstemannaorganisationerna, syntes

honom godtagbar. Icke heller i övrigt fann departementschefen anledning

till erinran mot de sakkunnigas förslag till tjänstepensionsunderlag.

Propositionen behandlades av bankoutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 45 biträdde de framlagda förslagen.

Införandet av pensioneringsperioder för statstjänstemannen.

Genom kungl. förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om ändrade bestämmelser

rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän m. m. ersattes det

dittills tillämpade systemet med fasta pensionsåldersgränser för de civila

stats tjänstemännen med en anordning med pensioneringsperioder, omfattande

ett, två eller tre år. Under pensioneringsperioden skall det i allmänhet

vara befattningshavarens ensak att bestämma den närmare tidpunkten för sin

avgång. Befattningshavarens rätt att avgå före pensioneringsperiodens övre

gräns motsvaras av en möjlighet för vederbörande myndighet att tillse, att

befattningshavarens tjänstgöring icke fortgår längre än att han kan på tillfredsställande

sätt fullgöra sin tjänst.

I förordningen stadgas bl. a., att för ordinarie befattning, som tillsättes

medelst fullmakt eller konstitutorial, så ock för icke-ordinarie befattning

med vissa undantag skall gälla den pensioneringsperiod, som av Kungl. Maj :t

för befattningen fastställts.

Jämlikt 3 §, som ersätter 7 § i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente,

omfattar pensioneringsperioderna

pensioneringsperiod I tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 60 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 63 års ålder,

pensioneringsperiod II tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 63 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 65 års ålder,

pensioneringsperiod III tiden från utgången av den kalendermånad, varunder

tjänstemannen uppnår 65 års ålder, till utgången av den kalendermånad,

varunder han uppnår 66 års ålder, samt

pensioneringsperiod IV den tid, som för varje särskilt fall blivit bestämd.

I 1 § i kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 336) med särskilda föreskrifter

i fråga om tillämpningen av förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) om ändrade

bestämmelser rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän, m. m.

föreskrives att, där ej annat följer av vad i 2 § stadgas, för ordinarie civila

befattningar, vilka tillsättes medelst fullmakt eller konstitutorial, så ock för

icke-ordinarie civila befattningar med vissa undantag skall gälla följande

pensioneringsperioder:

för befattningar i lönegrad Ca eller Ce 1—16 ...... pensioneringsperiod I

» » » » Ca eller Ce 17—37 ...... pensioneringsperiod III

» » » » Co 1—25 och Cs 1 —25 .. pensioneringsperiod III

» » » » Coa 1 och Cob 1 pensioneringsperiod II.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

I proposition nr 184 till 1951 års riksdag, vari införandet av pensioneringsperioder

för de civila statstjänstemännen föreslogs, uttalade föredragande

departementschefen bl. a. följande.

»Vad jag här förordat överensstämmer med de grunder för ändringar i

gällande avgångsbestämmelser, varom efter förhandlingar överenskommelse

träffats med statstjänstemännens huvudorganisationer. Under förhandlingarna

har från organisationernas sida gjorts gällande, att den föreslagna reformen

kommer att medföra en höjning av den faktiska genomsnittsåldern

vid pensionsavgång. Ehuru införandet av pensioneringsperioder såsom jag

förut framhållit formellt icke innebär någon förändring av pensionsåldrarna,

torde det få ankomma på den av mig med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 23 februari 1951 tillkallade utredningen angående den statliga

personalpensioneringen m. m. att pröva i vilken mån reformen medför

problem av ekonomisk art samt överväga vilka åtgärder som på grund härav

kunna befinnas påkallade.»

Införandet av pensioneringsperioder föranledde icke ändring i reglerna för

samordningen mellan tjänstepension och folkpension.

1953 års provisoriska reglering av samordningen mellan tjänstepension och

folkpension.

Såsom ovan i utlåtandet angivits höjdes bl. a. den allmänna ålderspensionen

fr. o. m. den 1 maj 1953 med 320 kronor för gift pensionsberättigad

och med 400 kronor för ensamstående.

Det rörliga tillägget på tjänstepensionerna utgjorde år 1947 då samordningen

mellan tjänste- och folkpensionerna tillkom 6 procent, men hade år

1952 stigit till 53 procent.

Genom proposition nr 18i till 1953 års riksdag angående rörligt tillägg på

tjänste- och familjepensioner för statstjänstemän föreslogs vissa ändringar

beträffande det rörliga tillägget i förhållande till vad tidigare gällt. Tillägget

föreslogs skola utgå med 53 procent under 1953 liksom under 1952 men för

den, som uppnått 67 års ålder, skulle fr. o. m. den 1 maj 1953 göras avdrag

med för oavkortad pension omkring 280 kronor för år. Det nuvarande avdraget

på 792 kronor höjdes sålunda till ca 1 070 kronor. Inte heller detta

höjda avdrag gjordes automatiskt beroende av det rörliga tilläggets storlek,

medan de i tjänstepensionerna ingående folkpensionsförskotten alltjämt

skulle automatiskt variera vid ändring i det rörliga tillägget. Samordningssystemets

tekniska konstruktion bibehölls sålunda oförändrad.

Föredragande departementschefen, statsrådet Lingman, anförde i propositionen

under hänvisning till cn inom civildepartementet upprättad promemoria

bl. a. följande.

Vid tillkomsten av nuvarande pensionsbestämmelser befanns en viss nedsättning

av tjänstepensionsnivån böra ske med hänsyn till den då aktuella

väsentliga höjningen av folkpensionerna. I promemorian framhålles, att förskotteringsanordningen

- till följd av att en del av tjänstepensionen, som

ersättes av ett förskott, utgör ett fixt belopp, medan rörligt tillägg efter f. n.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

53 % utgår på förskottet — kommit att bereda pensionstagarna en viss fördel.

Vidare diskuteras frågan om en värdeförändring av tjänstepensionerna

med hänsyn till denna icke förutsedda utveckling och till den vid årets riksdag

beslutade standardhöjningen av folkpensionerna. Ytterligare ifrågasätts,

om förskotteringsanordningen över huvud bör bibehållas med hänsyn

till den utbredda missuppfattningen, att skillnaden mellan tjänstepensionens

belopp för tiden intill folkpensionsåldern och tiden därefter utgör ett realavdrag.

För egen del ansåg departementschefen, att man i det förevarande sammanhanget

endast torde kunna uppnå en provisorisk lösning av frågan om

samordning av tjänstepension och folkpension. Därvid trädde i förgrunden

spörsmålet vilken hänsyn som borde tagas till den vid årets riksdag beslutade

standardhöjningen av folkpensionerna. Vid en provisorisk lösning vore

det givetvis angeläget att tillse, att möjlighet funnes att framdeles vidtaga

ändringar i gällande samordningssystem.

Det genom propositionen framlagda förslaget hade, framhöll departementschefen

vidare, tillkommit efter förhandlingar med statst jänstemännens

huvudorganisationer.

Propositionen behandlades av statsutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 117 — med hänsyn till att det i propositionen framlagda

förslaget byggde på en förhandlingsöverenskommelse och i avbidan på ytterligare

utredning åsyftade endast en provisorisk lösning av samordningsfrågan

genom utformningen av reglerna för det rörliga tillägget — fann sig

böra godtaga förslaget.

1951 års pensionsutredning.

Jämlikt Kunl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 har särskilda

sakkunniga tillkallats för att verkställa utredning rörande den statliga personalpensioneringen

och därmed sammanhängande frågor. I direktiven för

utredningen, 1951 års pensionsutredning, har chefen för civildepartementet,

statsrådet Lingman, anfört bl. a. följande.

I olika sammanhang har önskemål om en reformering av det statliga pensionsväsendet

framförts av statliga myndigheter, huvudmän för statsunderstödd

verksamhet och de anställda. Riksdagen har också uttalat sig såväl

för en allmän översyn av det statliga pensionsväsendet som för utredningar

rörande ändring av pensionsbestämmelserna i vissa angivna hänseenden.

De uppkomna spörsmålen gäller dels pensioneringens omfattning, dels pensioneringsgrunderna

och dels pensioneringens ordnande i organisatoriskt

hänseende.

Vad angår pensioneringsgrunderna har önskemålet om en mera försäkringsmässig

uppbyggnad av det statliga pensionssystemet till stor del grundats

på uppfattningen, att pensionen rätteligen "borde anses utgöra uppskjuten

lön och därför vara oantastbar. Med anledning av motioner i ämnet

har 1945 års riksdag anhållit (skr. nr 348), att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa

utredning i fråga om tillämpning i full utsträckning av grundsatsen

om pensionens oantastbarhet. Frågan har sedermera berörts i den till 1949

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

års riksdag avlåtna propositionen nr 193. I denna har framhållits bl. a., att

man borde undersöka, huruvida några särskilda skäl med sådan styrka

talade mot en enbart på försäkringsteknisk grund gjord avvägning, att avsteg

från denna borde göras.

Vid den utredning av detta frågekomplex, som nu bör komma till stånd,

är det av vikt att det klarlägges vilket resultat en mera fullständig tillämpning

av oantastbarhetsprincipen skulle medföra, så att en jämförelse blir

möjlig däremellan och det nuvarande statliga pensionssystemet. Vid utredningen

bör jämväl undersökas, vilka pensioneringsgrunder som tillämpas

vid av staten icke handhavd pensionering, och övervägas, i vad män det är

möjligt att bringa pensionssystemen i samklang. En fråga, soin i detta sammanhang

påkallar uppmärksamhet, avser samordningen av tjänstepension

och folkpension. Nuvarande bestämmelser innebär bl. a. en på visst sätt

anordnad utjämning av pensionstagarnas sammanlagda inkomst före och

efter 67 års ålder, mot vilken gjorts olika invändningar, såsom att det s. k.

utjämningstillägget icke är synligt för pensionstagaren och ej heller individuellt

avvägt i förhållande till pensionsåldern.

Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1954.

Motionerna vid 1952 och 1953 års riksdag.

De i det föregående omnämnda motionerna I: 311 och 11:406 vid 1952 års

riksdag, vilka åberopas i nu förevarande motioner, behandlades av andra lagutskottet

i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 22.

I utlåtandet anförde utskottet bl. a., att utskottet delade motionärernas

uppfattning, att det nuvarande pensionssystemet psykologiskt sett förefaller

mindre tillfredsställande. Ur saklig synpunkt kunde invändas, fortsatte utskottet,

att systemet med en enhetlig skala med sammanfallande pensionsunderlagsbelopp

för de olika pensionsåldarna ej ger tullt rättvisande resultat.

Pensionssakkunniga hade vidare framhållit, att med hänsyn till det

sätt, varpå tjänstepensionsunderlagen beräknats, en omräkning av pensionsunderlagsbeloppen

borde ske för den händelse en mera allmän eller omfattande

ändring av pensionsåldarna skulle bliva beslutad. Just de spörsmål

angående förhållandet mellan tjänstepension och folkpension, som motionärerna

fäst uppmärksamheten på, vore emellertid redan föremål för utredning.

Utskottet kunde därför icke tillstyrka, att riksdagen skulle begara ytterligare

utredning och förslag i den riktning, som motionärerna yrkade.

Motionerna I: 151 och II: 193 vid 1953 års riksdag, vilka jämväl åberopas

i nu förevarande motioner, behandlades av statsutskottet — i samband med

propositionen nr 184 angående rörligt tillägg på tjänste- och familj epensioner

för statstjänstemän — i dess ovan berörda utlåtande nr 117.

Utskottet förutsatte, att de i motionerna framförda synpunkterna uppmärksammades

vid förestående ytterligare utredning i frågan av 1951 ars

pensionsutredning, vid vilket förhållande någon riksdagens åtgärd i anledning

av yrkandena i fråga icke syntes påkallad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

Differentierad pensionsålder.

Folkpensionen.

Frågan huruvida högre folkpension bör utgå vid uppskjuten pensionering

behandlades av socialvårdskommittén i dess betänkande med förslag

till lag om folkpensionering (SOU 1945:46 s. 171). Kommittén yttrade

bl. a. att anordningen skulle gynna dem, som i fråga om hälsa eller tillgångar

hade det bäst ställt, i förhållande till dem, som hade ett oavvisligt behov av

pensionen så snart den kan erhållas. Eftersom man helst icke borde bestämma

pensionen till lägre belopp, än vad som erfordrades för en skälig försörjning

för dem, som sökte den vid den lägsta pensionsåldern, bleve pensionen,

om den höjdes då dess uttagande uppskötes, avsevärt högre än nödvändigt

tör dem, som kunde vänta länge med att söka pension. På dessa och i övrigt

anförda skäl avvisade socialvårdskommittén tanken på en uppskjuten pensionering.

Vid 1950 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 250 och

11:293) vari hemställdes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

begära utredning av förutsättningarna för ett system med efter pensioneringsålder

differentierade folkpensionsförmåner.

Som skäl för ett system med differentierad pensionsålder åberopades i

motionerna, att man med hänsyn till befolkningsutvecklingen måste pröva

alla möjligheter att stimulera den äldre arbetskraften till produktiva insatser.

En tänkbar utväg skulle vara att bereda den, som frivilligt kvarstod i

produktionen och avstod från att uppbära folkpension, kompensation i form

av högre folkpensionsbelopp. Därutöver skulle ytterligare tilläggsbelopp av

premiekaraktär utgå, större ju längre pensionen uppsköts.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 40 anförde, att en sådan reform enligt utskottets

mening skulle få mycket begränsade verkningar, därest den skulle genomtöras

inom nuvarande kostnadsram för folkpensioneringen. Om däremot de

premierande tilläggen kunde bestämmas till relativt höga belopp skulle reformens

betydelse uppenbarligen öka. Men därvid uppkomme frågan, om

icke de därför erforderliga medlen kunde, ur ovan anförda allmänna synpunkter,

förväntas bliva bättre använda, därest man i stället genomförde

lättnader i inkomstprövningen. Härtill konime att ett system med differentierade

^^pensionsförmåner torde komma att medföra en ganska komplicerad

administrativ apparat. Oaktat de skäl, som sålunda talade mot ett

system med differentierade folkpensionsförmåner, ansåg utskottet likväl, att

jämväl denna fråga borde beaktas vid en översyn av avdragsreglerna.

Förevarande spörsmål har därefter behandlats av 1950 års folkpensionsrevision

i dess den 15 november 1951 framlagda betänkande angående avdragsregler

och bostadstillägg in. in. (SOU 1951:45). Revisionen påpekar,

att i förevarande sammanhang avsåges icke spörsmålet, huruvida en rätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31. 11

borde skapas för den enskilde att uttaga ålderspensionen före den normala

pensionsåldern med viss reduktion av pensionsbeloppet, utan endast spörsmålet

om möjlighet borde beredas den enskilde att frivilligt uppskjuta tidpunkten

då ålderspensionen skulle börja utgå med kompensation i form avhögre

pensionsbelopp.

Den förra och större frågan syntes dock vara av den vikt, att den i ett

annat sammanhang borde prövas.

Folkpensionsrevisionen fann de skål som anförts mot en rörlig pensionsålder

så vägande att införandet av en sådan i vårt land enligt revisionens

mening inte borde ifrågakomma. Emellertid kunde de önskemål, som låge

bakom förslagen om den rörliga pensionsåldern, i viss mån realiseras genom

utnyttjande och förbättring av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen

(pensionsstyrelsens frivilliga försäkring).

Allmän pensionsförsäkring.

Pensionsutredningen har i ett principbetänkande med förslag till allmän

pensionsförsäkring (SOU 1950:33) behandlat frågan om valfri pensionsålder

(optionsrätt) och anför härom bl. a. följande.

Rätten att uppskjuta pensionsåldern skulle kunna vara ett intresse för

dem, som har möjlighet att kvarstå i förvärvsarbetet även efter att ha uppnått

pensionsåldern i pensionsförsäkringen.

Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen att hui man

än inom den givna kosnadsramen avväger kompensationen för en senare

pensionering, kommer möjligheten för den enskilde att uppskjuta pensionsåldern

i mycket ringa grad att utnyttjas. Ovissheten om hur länge man

kommer att leva torde göra de flesta benägna att så tidigt som möjligt uttaga

ålderspensionen, även om pensionen icke direkt erfordras för täckande

av utgifter i löpande konsumtion. Man har ju möjlighet att spara pengarna

eller investera dem i egen rörelse. Ett tidigt uttagande av pensionen kommei

i allmänhet att uppfattas som det säkraste sättet att få igen så mycket som

möjligt av erlagda premier. Utredningen anser därför icke att en optionsrätt

av nu nämnt slag kommer att motsvara syftet med anordningen.

Ett härmed sammanhängande spörsmål av större räckvidd är huruvida

den enskilde bör få rätt att frivilligt uttaga förtidspension med reducerat

pensionsbelopp. Rätten skulle därvid vara begränsad till visst åldersintervall

före pensionsåldern. ......

Av samma skäl som ovan utvecklats i samband med fragan om rätt att

uppskjuta pensionsutbetalningarna är utredningen av den uppfattningen,

utt frekvensen av förtidspensioner trots de relativt starka reduktionerna

av beloppen blir mycket hög. Den verkliga pensionsåldern kommer som

regel icke att motsvara den »normala» pensionsåldern utan kommer att

tendera mot den lägsta ålder vid vilken förtidspension kan uttagas. Det vore

mycket olämpligt, om stora skaror yrkesverksamma personer uttoge förtidspension.

Risken bleve nämligen att pengar, avsedda för den egentliga ålderdomsförsörjningen,

förbrukades under den aktiva tiden. För ålderdomen

skulle ofta en betydligt reducerad pension komma att kvarstå, vilket skulle

medföra att samhällets utgifter för ålderdomsförsörjningcn bleve storre.

Det vore t o in. ett direkt intresse för alla dem, för vilka inkomstprov
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

ningen har ekonomisk betydelse, att med undantag för den s. k. avdragsfria

inkomsten uttaga så mycket som möjligt av pensionsförsäkringens förmåner

före 67 års ålder.

Utredningen befarar att införandet av rätt att uttaga förtidspension menligt

skulle påverka försäkringens stabilitet och i allmänhet leda till en

mindre tillfredsställande anpassning mellan försäkringsförmåner och försörjningsbehov.

Utredningen vill därför bestämt avråda från införandet av

en dylik rätt.

Jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 23 november 1951 har därefter

särskilda sakkunniga tillkallats för att utarbeta slutligt förslag till allmän

pensionsförsäkring. I de ursprungliga direktiven för sistnämnda sakkunniga

har föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anfört bl. a. följande.

En viktig anlelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena

gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska pensionsförsäkringen

och folkpensioneringen lämpligen kan organisatoriskt och

sakligt sammanföras till ett enhetligt svstem.

I anslutning till vad som anförts i en del remissyttranden bör närmare

undersökas, huruvida det är praktiskt möjligt att inom den obligatoriska

pensionsförsäkringen införa en i viss utsträckning varierande pensionsålder.

I de ursprungliga direktiven för utredningen har sedermera gjorts viss

ändring i enlighet med anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet

den 27 mars 1953. Häri erinras om att folkpensionärerna, genom proposition

nr 15 till 1953 års riksdag samt riksdagens beslut i enlighet härmed,

tillerkänts en generell standardförbättring, vilken i propositionen angivits

vara av bestående art. Statsrådet Ericsson anför vidare:

I anledning av den sålunda åsyftade folkpensionsreformen vill jag med

av ^digare direktiv för utredningen angående allmän pensionsförsäkring

uttala, att ett sammanförande i sakligt avseende av folkpension?- ringen och den obligatoriska pensionsförsäkringen till ett enhetligt system

nu ej bör eftersträvas. Utredningen bör sålunda utgå från att de fastställda

generella folkpensionsförmånerna även i fortsättningen skall tillkomma alla

medborgare. Däremot är frågan om en organisatorisk samordning alltjämt

aktuell.

Utskottet.

De spörsmål, som gäller samordningen av tjänstepension och folkpension,

kan sägas avse, huruvida och på vilket sätt hittillsvarande folkpensioner

och höjningar av dem skall inverka på tjänstepensionerna. En sådan

inverkan kan innebära dels en reduktion av tjänstepensionens totala

värde (reell samordning) och dels en omfördelning i syfte att utjämna de

pensionsförmåner som utgår före resp. efter 67 års ålder (teknisk samordning).

Nu gällande regler för samordning av folkpension och av statsmedel ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

gående tjänstepension framkom såsom resultat av förhandlingar mellan

1946 års pensionssakkunniga och personalorganisationerna. Lösningen innebär

väsentligen dels att man jämkat den tidigare riktpunkten för tjänstepensionsavvägningen

— 2/3 av lönen å dyrortsgrupp 2 — något nedåt med

hänsyn till folkpensioneringens större effektivitet (reellt avdrag) och dels

att man genom en anordning med utjämningstillägg velat åstadkomma en

utjämning'' av de samlade förmånerna av tjänste- och folkpension före och

efter 67 års ålder utan att denna utjämning kollektivt sett skulle inverka

på tjänstepensionernas värde. Utjämningen sker på så sätt, att förhöjd

tjänstepension utgår före 67 års ålder och att pensionsunderlaget därefter

minskas med 792 kronor med hänsyn till den från nämnda tidpunkt utgående

folkpensionen.

1 pensionsreglementena har varken det reella avdraget eller utjämningstillägget

kommit till synligt uttryck, lika litet som utgångspunkten att pensionerna

skulle ha utgjort 2/3 av lönerna å dyrortsgrupp 2, om ingen hänsyn

tagits till den förbättrade folkpensioneringen. I stället har i reglementena

angivits det belopp, begynnelseunderlag, till vilket man kommer då 2/3

av 2-ortslönen å ena sidan minskas med det reella avdraget och å andra

sidan ökas med utjämningstillägget. Av reglementena framgår emellertid

den negativa sidan av den tekniska samordningen, minskningen med 792

kronor från 67 års ålder.

Mot det nuvarande pensionssystemet torde vissa invändningar kunna

göras. Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning, att systemet

psykologiskt sett förefaller mindre tillfredsställande. De gångna årens erfarenheter

torde visa, att många tjänstemän icke är förtrogna med innebörden

av systemet. På grund därav har missnöje och missförstånd uppstått,

och det vill synas, som om det vore förenat med vissa svårigheter att

undanröja och förebygga sådant missförstånd. Ur saklig synpunkt kan invändas,

att systemet med en enhetlig skala med sammanfallande pensionsunderlagsbelopp

för de olika pensionsåldrarna ej ger fullt rättvisande resultat.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har emellertid redan

särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa utredning rörande den

statliga personalpensioneringen och därmed sammanhängande frågor. I direktiven

för de sakkunniga anföres särskilt, att frågan om samordningen

av tjänstepension och folkpension påkallar uppmärksamhet. Vidare frarnhålles,

att mot det nuvarande systemet gjorts olika invändningar, såsom att

utjämningstillägget icke är synligt för pensionstagaren och cj heller individuellt

avvägt i förhållande till pensionsåldern. Vid utredningen skall även

undersökas, vilka pensioneringsgrunder som tillämpas vid av staten icke

handhavd pensionering, och övervägas, i vad mån det är möjligt att bringa

pensionssystemen i samklang.

De spörsmål angående förhållandet mellan tjänstepension och folkpension,

som motionärerna fäst uppmärksamheten på, är således redan föremål

för utredning. Enligt utskottets mening bör man i vart fall först av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

vakta det förslag till lösning av frågan, som förenämnda utredning kommer

att framlägga, innan det av nu nämnda skäl kan anses påkallat att begära

ytterligare utredning.

I motionerna påtalas, att de 1951 antagna bestämmelserna om pensioneringsperioder

icke medfört någon ändring av grunderna för samordningen.

Såsom chefen för civildepartementet uttalat i propositionen nr 184 till 1951

års riksdag torde det emellertid — ehuru införandet av pensioneringsperioder

formellt icke innebär någon förändring av pensionsåldrarna — få ankomma

på 1951 års pensionsutredning att pröva, i vilken mån denna reform

medfört problem av ekonomisk art, samt överväga, vilka åtgärder som på

grund därav kan befinnas påkallade.

Vidare anföres i motionerna, att pensionsystemet rubbats ytterligare och

för pensionärerna blivit än mer tillkrånglat genom beslut vid 1953 års riksdag

att icke låta statens pensionärer bli till fullo delaktiga av den år 1953

höjda folkpensionen. Härutinnan vill utskottet erinra om att 1946 års pensionssakkunniga

framhöll, att med hänsyn till det sätt, varpå tjänstepensionsunderlagen

beräknats, en omräkning av pensionsunderlagen borde ske för

den händelse folkpensionerna skulle undergå eu mera väsentlig förändring.

1953 års beslut innebär att det dittillsvarande avdraget på tjänstepensionen

från 67 års ålder om 792 kronor höjts till omkring 1 070 kronor. Höjningen

bör ses mot bakgrunden av dels höjningen av folkpensionerna 1953 och pensionssakkunnigas

nyssnämnda uttalande och dels utvecklingen av det rörliga

tjänstepensionstilläggets storlek. Detta utgjorde år 1947 6 procent men

hade år 1953 stigit till 53 procent. På grund av det sätt, varpå samordningen

tekniskt genomförts, hade höjningen av det rörliga tillägget medfört en till

storleken icke förutsedd fördel för pensionstagarna. Den år 1953 beslutade

provisoriska ändringen i samordningsreglerna tillkom efter förhandlingar

med tjänstemannaorganisationerna. Ändringen genomfördes på sådant sätt

att samordningsystemets tekniska konstruktion bibehölls oförändrad. Utskottet

förutsätter emellertid, att jämväl den nu berörda frågan uppmärksammas

av 1951 års pensionsutredning vid dess undersökning av hur eu

mera definitiv lösning av samordningsfrågan skall kunna vinnas.

Beträffande härefter frågan om möjlighet bör beredas den enskilde att frivilligt

uppskjuta tidpunkten för uttagande av ålderspension enligt lagen om

folkpensionering får utskottet till en början hänvisa till att redan socialvårdskommittén

i sitt betänkande med förslag till lag om folkpensionering av flera

olika skäl avvisade tanken på en sådan anordning.

Spörsmålet har vadare prövats av 1950 års folkpensionsrevision, vars resultat

framlagts i ett den 15 november 1951 avgivet betänkande angående avdragsregler

och bostadstillägg in. m. Revisionen har funnit de skäl, som anförts

mot en rörlig pensionsålder, så vägande, att införandet av en sådan i

vårt land enligt revisionens mening icke bör ifrågakomma.

Slutligen må anmärkas, att frågan om valfri pensionsålder behandlats

jämväl av pensionsutredningen i betänkandet med förslag till allmän pensionsförsäkring.

Även denna utredning har avvisat tanken på en valfri pen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

sionsålder. Problemet skall nu, liksom frågan, om den obligatoriska allmänna

pensionsförsäkringen och folkpensioneringen skall kunna organisatoriskt

sammanföras till ett enhetligt system, prövas av särskilda sakkunniga

för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka, att riksdagen

nu skall begära ytterligare utredning och förslag i den riktning, som

motionärerna yrkar. Utskottet får därför hemställa,

att 1''örevarande motioner, I: 238 och II: 311, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne*, Nils Elowsson% Axel

E. Svensson, Lundgren, Huss*, Grönkvist och Nils Theodor Larsson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alf redshem, Bengtsson i Varberg,

Ericsson i Näs* och Cassel*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

547343

Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.