Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1954-05-04 · 36 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majts proposition med

förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 144, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogade förslag

till lag om moderskapshjälp och

lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

dels ock antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående

ändrad lydelse av 18 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor.

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om moderskapshjälp.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Kvinna, som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, äger

på grund av den obligatoriska försäkringen enligt nämnda lag erhålla

moderskapshjälp enligt vad nedan sägs.

2 §•

Moderskapshjälp utgöres av ersättning för förlossningsutgifter samt moderskaps

penning.

1—Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 saml. 2 avd. Nr 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Ersättning för förlossningsutgifter.

3 §•

Till förlossningsutgifter hänföras utgifter för läkarvård, som är erforderlig

vid förlossning annorstädes än å förlossningsanstalt, ävensom för

vård å förlossningsanstalt samt för resor till och från sådan anstalt.

Med förlossningsanstalt förstås barnbördsavdelning å allmänt sjukhus

ävensom annan inrättning, som Konungen förklarat skola anses som förlossningsanstalt

enligt denna lag.

I fråga om ersättning för förlossningsutgifter skola bestämmelserna i

14, 15 och 17 §§ lagen om allmän sjukförsäkring äga motsvarande tilllämpning.

Moderskapspenning.

4 §•

Moderskapspenning utgår i form av grundpenning samt under villkor

som nedan sägs jämväl i form av barntillägg och tilläggs penning.

5 §.

Grundpenning utgår vid enkelbörd med tvåhundrasjuttio kronor och vid

flerbörd med fyrahundrafem kronor.

Av grundpenningen må den försäkrade lyfta etthundratrettiofem kronor

före nedkomsten, dock tidigast å nittionde dagen före den beräknade tidpunkten

därför.

Grundpenning tillkommer ej kvinna, som vid tiden för förlossningen är

intagen i annat barnhem än mödrahem eller i skola tillhörande barna- och

ungdomsvården eller i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt.

6 §.

Har kvinna, som äger rätt till grundpenning, tidigare minst ett hemmavarande

barn under tio år, vilket är sjukvårdsförsäkrat såsom barn till

henne eller hennes make, äger hon uppbära barntillägg med två kronor

för dag från och med förlossningsdagen till och med den fyrtiofjärde dagen

därefter, för dag från och med den tionde efter förlossningsdagen dock endast

under förutsättning att hon åtnjuter vård å förlossningsanstalt eller

sjukhusvård.

7 §.

Tilläggspenning utgår till kvinna, som omedelbart före nedkomsten eller

den beräknade tidpunkten därför under minst tvåhundrasjuttio dagar i

följd varit obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning.

Tilläggspenning utgår tidigast från och med den fyrtiofemte dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast från och med för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

lossningsdagen så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete,

dock högst för nittio dagar, med samma belopp för dag, som kvinnan

äger uppbära i tilläggssjukpenning för de första nittio dagarna av en

och samma sjukperiod. Från och med den tjugoåttonde dagen efter förlossningsdagen

utgår tilläggspenning endast om kvinnan har eller på grund

av sjukdom är förhindrad att hava barnet i sin vård.

Tilläggspenning utgår ej för tid, då kvinnan är intagen i annat barnhem

än mödrahem eller i skola tillhörande barna- och ungdomsvården eller i

fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller är häktad eller eljest av annan

orsak än sjukdom är tagen i förvar på det allmännas bekostnad.

8 §•

Önskar kvinna erhålla tilläggspenning för tid före förlossningsdagen,

skall hon i förväg göra anmälan därom till vederbörande allmänna sjukkassa.

Sker ej sådan anmälan, utgår tilläggspenning från och med förlossningsdagen,

där ej hinder mött för anmälan eller eljest särskilda skäl

till annat föreligga.

Framställning om tilläggspenning skall avfattas skriftligen och innehålla

en av kvinnan på heder och samvete avgiven försäkran, att hon under de

dagar tilläggspenningen avser icke utfört förvärvsarbete samt, såvitt angår

tid från och med den tjugoåttonde dagen efter förlossningsdagen, att hon

haft eller på grund av sjukdom varit förhindrad att hava barnet i sin vård.

9 §.

Konungen äger från rätten till moderskapspenning helt eller delvis undantaga

arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen,

eller bestämmelse, som beslutats av kommun, äger uppbära lön

vid havandeskap eller barnsbörd.

I fråga om rätt för arbetsgivare, som utgivit lön till arbetstagare vid

havandeskap eller barnsbörd, att i arbetstagarens ställe uppbära arbetstagaren

tillkommande moderskapspenning skola stadgandena i 28 § andra,

tredje och fjärde styckena lagen om allmän sjukförsäkring äga motsvarande

tillämpning.

10 §.

Grundpenning, barntillägg och tilläggspenning må skäligen nedsättas eller

helt indragas, såframt kvinnan medvetet eller genom grov vårdslöshet

lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är

av betydelse för rätten till moderskapshjälp. I fråga om tilläggspenning

må dylik nedsättning eller indragning ock ske, därest kvinnan underlåter

att, på sätt i 45 § lagen om allmän sjukförsäkring är stadgat, anmäla sådan

ändring i arbetsinkomsten, som är av betydelse för sjukpenningförsäkringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Försäkringsavgifter, bidrag från arbetsgivare och statsbidrag.

11 §•

Vid bestämmande av sjukförsäkringsavgift, som medlem i allmän sjukkassa

är pliktig att erlägga för den obligatoriska sjukförsäkringen, skall

avgift för sjukvårdsförsäkringen avse jämväl ersättning för förlossningsutgifter,

avgift för försäkringen för grundsjukpenning avse jämväl grundpenning

och barntillägg samt avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning

avse jämväl tilläggspenning.

12 §.

Arbetsgivare är skyldig att för varje kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna

för tilläggspenning med fyra hundradels procent av den lön i

penningar eller naturaförmåner, som han under året utgivit till arbetstagare

anställda hos honom. I fråga om sådant bidrag skall i övrigt tilllämpas

vad som i 38 och 39 §§ lagen om allmän sjukförsäkring finnes

stadgat om arbetsgivares bidrag till försäkringen för tilläggssjukpenning.

13 §.

Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan

angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan

och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård och resor enligt 3 § ........ 50 procent;

b) grundpenning........................ 50 procent;

c) barntillägg .......................... 75 procent.

Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa, för vilken med hänsyn

till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma föi

ändamål, som i första stycket a) sägs, bidraget för utgifter till dylika ändamål

skall utgå med mer än femtio procent av de utgifter, som bestritts

av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor, dock med högst sjuttio

procent av desamma.

Särskilda bestämmelser.

14 §.

Kvinna, som önskar utfå moderskapshjälp före förlossningen, skall på

sätt den i lagen om allmän sjukförsäkring avsedda tillsynsmyndigheten

föreskriver styrka att hon är havande och den sannolika dagen för nedkomsten.

Då framställning göres om moderskapshjälp efter förlossningen,

skall på enahanda sätt styrkas att kvinnan fött barn och dagen härför.

15 §.

Framställning om moderskapshjälp skall göras inom sex månader, beträffande

ersättning för förlossningsutgifter från den dag då det belopp

guldits, för vilket ersättning begäres, i fråga om grundpenning från för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

lossningsdagen samt såvitt angår barntillägg och tilläggspenning från den

dag ersättningen avser, allt vid äventyr att rätten förloras.

Underlåter kvinna att uppbära moderskapshjälp inom sex månader efter

det sjukkassan meddelat henne att så kunnat ske, må utbetalning av moderskapshjälpen

vägras.

16 §.

För utgivandet av moderskapshjälp till kvinna, som är försäkrad i såväl

lokal- som centralsjukkassa, svarar lokalsjukkassan med rätt för denna

att från centralsjukkassan återfå tre fjärdedelar av vad som utgivits jämlikt

3 § och hela det belopp, som utgivits jämlikt 5, 6 och 7 §§.

17 §.

Beträffande moderskapshjälp skola i övrigt bestämmelserna i 59, 89,

101—103, 105 och 106 §§ lagen om allmän sjukförsäkring äga motsvarande

tillämpning.

18 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av

tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, då förordningen den 11 juni

1937 (nr 338) om moderskapspenning skall upphöra att gälla.

Lagen äger icke tillämpning i fråga om barnsbörd, som ägt rum före

lagens ikraftträdande. Vid barnsbörd, som inträffar eller beräknas inträffa

inom tvåhundrasjuttio dagar efter lagens ikraftträdande, skall utan hinder

av vad i 7 § första stycket stadgats tilläggspenning utgivas, såframt kvinnan

alltsedan lagens ikraftträdande utan avbrott varit obligatoriskt försäkrad

för tilläggssjukpenning.

Vad kvinna förskottsvis uppburit i moderskapspenning enligt nyssnämnda

förordning eller i moderskapshjälp enligt förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor skall avräknas från grundpenning,

som i anledning av barnsbörden tillkommer henne enligt denna lag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Förslag

till

Lag

angaende ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att 1, 23, 56 och 106 §§ lagen den 3 januari 1947

om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Försäkring enligt---penningar (sjukpenningförsäkring).

Försäkringen är — — — dels frivillig.

På grund av den obligatoriska försäkringen

utgives även moderskapshjälp

enligt vad därom är stadgat i

lagen om moderskapshjälp.

23 §.

Sjukpenning utgår---allmännas bekostnad.

Försäkrad, som äger rätt till grundpenning

enligt lagen om moderskapshjälp,

må ej uppbära grundsjukpenning

för tiden från och med

förlossningsdagen till och med den

fyrtiofjärde dagen därefter. Tilläggssjukpenning

utgår ej för dag, för

vilken försäkrad äger rätt till tillläqgspenning

enligt nyssnämnda lag.

56 §.

För allmän — — — av tillsynsmyndigheten.

Stadgarna skola — — — skola förvaras;

5) ordningen för utbetalning av 5) ordningen för utbetalning av

sjukhjälp; sjukhjälp och moderskapshjålp;

6) antalet ombud---antalet styrelseledamöter.

I stadgar —--frivilliga försäkringen.

Stadgar för — — — ersättningen utgår.

1 Se SFS 1953: 569.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Utöver vad---så medgiver.

Allmän sjukkassas---av tillsynsmyndigheten.

106 §.

Har försäkrad — — — eftergiva återbetalningsskyldighet.

I fall, som i denna paragraf avses,

må i avräkning å vad för mycket

utgått innehållas skäligt belopp av

försäkrad tillkommande sjukhjälp,

som därefter förfaller. Har försäkrad,

till vilken sjukhjälp felaktigt

utbetalats, övergått till annan sjukkassa,

må sådan avräkning ske även

å den sjukhjälp, vartill han må vara

berättigad från nämnda kassa.

I fall, som i denna paragraf avses,

må i avräkning å vad för mycket utgått

innehållas skäligt belopp av

försäkrad tillkommande sjukhjälp

eller moderskapshjälp, som därefter

förfaller. Har försäkrad, till vilken

sjukhjälp felaktigt utbetalats, övergått

till annan sjukkassa, må sådan

avräkning ske även å den sjukhjälp

eller moderskapshjälp, vartill han

må vara berättigad från nämnda

kassa.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1955.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 18 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om

erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 18 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända

arbetslöshetskassor1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

18

Daghjälp må icke utgivas till

medlem för söndag. Ej heller må

daghjälp utgivas för annan helgdag,

med mindre medlemmen var arbetslös

nästföregående eller efterföljande

vardag, eller för dag, då han med

helt eller delvis bibehållen avlöning

åtnjuter ledighet från arbete, som

utförts för annans räkning annorstädes

än i medlemmens hem.

(Föreslagen lydelse:)

§•

Daghjälp må icke utgivas till

medlem för söndag. Ej heller må

daghjälp utgivas för annan helgdag,

med mindre medlemmen var arbetslös

nästföregående eller efterföljande

vardag, eller för dag, då han med

helt eller delvis bibehållen avlöning

åtnjuter ledighet från arbete, som

utförts för annans räkning annorstädes

än i medlemmens hem, eller

äger rätt till tilläggs penning enligt

lagen om moderskapshjälp.

Denna förordning träder i kraft

den i januari 1955.

1 Senaste lydelse se SFS 1943: 185.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

I samband med propositionen har utskottet behandlat elva i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 468 av herr Mogård,

nr 469 av fru Carlqvist m. fl.,

nr 481 av herr Johansson, Anders, m. fl.,

nr 482 av fru Svensson och herr Andersson, Alvar,

nr 492 av herrar Ewerlöf och Svärd samt

inom andra kammaren

nr 601 av herr Gustafsson i Bogla,

nr 602 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.,

nr 622 av herrar Ericsson i Näs och Larsson i Hedenäset,

nr 623 av fru Sjöstrand m. fl.,

nr 633 av herrar Hjalmarson och Birke och

nr 634 av herr Hagård m. fl.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen I: 468 och II: 601,

1: 469 och II: 602, I: 481 och II: 623, I: 482 och II: 622.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena lämnas nedan

under särskild rubrik.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att kvinna, som är försäkrad jämlikt lagen om

allmän sjukförsäkring, vid havandeskap och barnsbörd skall äga erhålla

moderskapshjälp i form av ersättning för förlossningsutgifter och moderskapspenning.

Ersättning för förlossningsutgifter skall utgå enligt samma

grunder som jämlikt sjukförsäkringslagen skall tillämpas i fråga om ersättning

för sjukvårdsutgifter. Moderskapspenning skall utgå i form av

s. k. grundpenning — 270 kr. vid enkelbörd och 405 kr. vid flerbörd —

till varje sjukförsäkrad kvinna som föder barn. Under vissa förutsättningar

skall utöver grundpenningen utgivas barntillägg med 2 kr. för dag under

högst 45 dagar. Kvinna, som är obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning,

d. v. s. anställd kvinna, vilkens årsinkomst av förvärvsarbete

uppgår till minst 1 800 kr., skall därjämte äga erhålla moderskapspenning

i form av s. k. tilläggspenning för de dagar — högst 90 — under vilka hon

i samband med barnsbörden avhåller sig från förvärvsarbete. Tilläggspen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

ningen skall utgå med samma belopp, som kvinnan äger uppbära i tilläggssjukpenning

för de första 90 dagarna av en sjukperiod, d. v. s. med lägst

1 och högst 17 kr. för dag.

Gällande bestämmelser.

Moderskapshjälp och moderskapspenning.

Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor (nr

280; ändr. bl. a. nr 337/1937 och 100/1952) skall centralsjukkassa vid

barnsbörd utge moderskapshjälp åt kvinnlig medlem, som omedelbart

före nedkomsten varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet

minst 270 dagar eller, om hon vunnit återinträde inom denna tid, omedelbart

före utträdet varit medlem av sådan kassa under oavbrutet minst

270 dagar. Moderskapshjälpen utgår med ett kontant belopp av 110 kr.,

men centralsjukkassan äger efter medgivande av tillsynsmyndigheten —

numera riksförsäkringsanstalten — utge moderskapshjälp med högre belopp;

i flertalet kassor utgives f. n. 125 kr.

Statsbidrag utgår med 75 kr. för varje barnbördsfall, för vilket centralsjukkassan

utgivit moderskapshjälp.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning (nr 338;

ändr. nr 229/1944, 765/1944 och 201/1949) skall moderskapspenning

om 75 kr. utgå till kvinna, som till lindrande av kostnader i samband

med barnsbörd är i behov därav och som inte är berättigad till

moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning

skall, där ej särskilda omständigheter föranleder till annat, anses föreligga

om för kvinnan eller, såframt hon är gift och sammanlever med sin man,

för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomstskatt

inte upptagits beskattningsbar inkomst om minst 4 000 kr. Är den beskattningsbara

inkomsten högre, kan moderskapspenning dock beviljas, om

med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna är

särskilt ömmande.

Ansökan om moderskapspenning prövas och avgöres av central- eller

lokalsjukkassan på kvinnans bosättningsort.

Moderskapspenningen bekostas helt av statsmedel. Till sjukkassornas

administrationskostnader utgår enligt kungörelse den 15 juni 1945 (nr 393)

statsbidrag med 2: 50 kr. för varje behandlad ansökan om moderskapspenning.

Frånsett administrationskostnaderna uppgick statsverkets kostnader för

båda hjälpformerna år 1951 till 7,7 milj. kr., därav för moderskapshjälp

6,4 milj. kr. Till moderskapshjälpen bidrog sjukkassemedlemmarna själva

med 4,2 milj. kr.; då denna kostnad i realiteten faller på samtliga medlemmar

(både män och kvinnor) betyder detta att varje medlem betalade

i genomsnitt 1:32 kr. till moderskapshjälpen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

11

Mödrahjälp.

Mödrahjälpsverksamheten regleras genom förordningen den 11 juni 1937

om mödrahjälp (nr 339; ändr. nr 786/1940, 228/1944, 147/1949, 242/1950

och 107/1953) samt två kungörelser den 22 oktober 1937, den ena med

instruktion för mödrahjälpsnämnderna (nr 847; ändr. nr 792/1940) och

den andra med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen (nr

848; ändr. 790/1940, 631/1945 och 718/1947).

Berättigad till mödrahjälp är i princip varje kvinna, som i anledning

av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd.

Mödrahjälpen bekostas helt av statsmedel och lämnas i den form som

för varje särskilt fall befinnes lämpligast, i en eller flera poster, till ett

sammanlagt värde av högst 600 kr. eller vid flerbörd högst 800 kr.

För handläggning av mödrahjälpsärenden finnes i varje landstingsområde

och stad, som ej deltar i landsting, inrättad en mödrahjälpsnämnd,

bestående av ordförande och två ledamöter. Verkställande organ äi barnavårdsnämnden.

Tillsyn över verksamheten utövas av socialstyrelsen, som

äger meddela råd och anvisningar till ledning för barnavårds- och mödrahjälpsnämnderna;

styrelsen prövar även besvär över mödrahjälpsnämnds

beslut.

Mödrahjälp brukar huvudsakligen beviljas för klädes- och sängutrustning,

tandvård, kostförbättring, hemhjälp och inackordering i enskilt hem

eller i mödrahem. Enligt av socialstyrelsen utfärdade anvisningar skall

naturaformen vara den normala utom i fråga om bidrag till förbättring

av kvinnans kosthåll, vilket bidrag numera alltid skall utgå kontant. Naturaformen

innebär, att mödrahjälp snämnden beviljar hjälp med bestämda

belopp för särskilt angivna ändamål och att barnavårdsnämnden direkt

ersätter den som levererat varor, t. ex. utrustning för kvinnan och barnet,

eller ställt tjänster, t. ex. tandvård, hemhjälp eller inackordering, till kvinnans

förfogande. Socialstyrelsen har även utfärdat vissa normer för bestämmande

av hjälpbeloppets storlek; detta har skett genom ett slags vägledande

taxor, vari angivits de normalbelopp, som på olika dyrorter bör

utgå med hänsyn till kvinnans resp. makarnas inkomstförhållanden och

barnantal. De nu gällande normerna har varit i tillämpning sedan maj

1952. Vissa justeringar har företagits däri med anledning av höjning av

mödrahjälpens maximibelopp den 1 juli 1953 och ändring i ortsgrupperingen

den 1 januari 1954.

Till mödrahjälp har för budgetåret 1953/54 anvisats 10 milj. kr.

Kollektiva hjälpformer.

Vid sidan av ovannämnda stödåtgärder har samhället inrättat en rad kollektiva

hjälpformer, som helt eller delvis är avsedda för blivande och nyblivna

mödrar. De består av socialmedicinska eller övervägande sociala

föranstaltningar, som — ofta i kombination med individuell ekonomisk

hjälp _ avser att täcka hjälpbehov av vårdkaraktär. I främsta rummet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

märkes här den förebyggande mödra- och barnavården och i samband därmed

utdelning av vissa läkemedel samt förlossningsvården, vidare folktandvården,

den sociala hemhjälpen och mödrahemsverksamheten.

Arbetarskyddslagstiftning m. m.

Vår sociallagstiftning innehåller vissa bestämmelser, som avser att

bereda förvärvsarbetande kvinnor skydd vid havandeskap och barnsbörd.

Sålunda föreskrives i arbetarskyddslagen — som med vissa inskränkningar

är tillämplig på varje rörelse eller särskilt arbetsföretag vari arbetstagare

användes till arbete för arbetsgivares räkning — att kvinna, som väntar

barn, är berättigad till ledighet från arbetet under sex veckor före den beräknade

tidpunkten för nedkomsten. Vidare stadgas förbud för henne att

arbeta under de sex första veckorna efter barnsbörden, om hon inte med

läkarintyg styrker att hon utan men för sig eller barnet kan börja arbetet

tidigare. Förbudet avser vissa närmare angivna arbeten, främst hantverkseller

industriellt arbete, arbete med transport av personer eller gods och

arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse. I lagen föreskrives därjämte,

att kvinna, som ammar sitt barn, inte får förvägras erforderlig ledighet

härför.

Enligt lagen den 21 december 19k5 om förbud mot arbetstagares

avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. får kvinnlig

arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos

arbetsgivaren, inte skiljas från anställningen på grund av att hon blivit

havande eller fött barn. Ej heller får arbetsgivaren med vetskap om havandeskapet

eller barnsbörden avskeda kvinnan på grund av att hon i samband

därmed avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst sex månader.

Detta innebär således, att en kvinna efter minst ett års anställning hos

samme arbetsgivare oavsett arbetets art har rätt till sex månaders ledighet

i samband med nedkomsten.

Frågan om ersättning under ledighet, som kvinnan nödgas ta eller eljest

erhåller på grund av dessa bestämmelser, har man överlämnat åt parterna

att lösa. Rätt till lön under ledighet för havandeskap och barnsbörd kan

enligt en av socialförsäkringsutredningen verkställd undersökning antagas

tillkomma kanske 25 % av de kvinnliga arbetstagare som befinner sig

i fruktsam ålder.

Vissa konventioner.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1952 antog

bl. a. en konvention (nr 102) angående minimistandard för social trygghet

samt en konvention (nr 103) angående skydd vid havandeskap och barnsbörd

jämte en därtill ansluten rekommendation (nr 95) i samma ämne.

Arbetskonferensens beslut har utförligt behandlats i propositionen nr 73 till

1953 års riksdag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Beträffande konventionen nr 102 om minimistandard, vilken omfattar ett

flertal grenar av det sociala trygghetssystemet, skall här endast anmärkas

att densamma i fråga om ekonomiska förmåner i samband med havandeskap

och barnsbörd uppställer villkor om ersättning för inkomstbortfall;

på grund härav har Sverige -— som beslutat ratificera konventionen i vissa

andra delar -—- inte kunnat lämna sin anslutning till konventionen såvitt

angår förmåner vid havandeskap och barnsbörd.

Konventionen nr 103 om skydd vid havandeskap och barnsbörd är tilllämplig

endast på förvärvsarbetande kvinnor i arbetstagarställning. På

grund av särskilda bestämmelser i konventionen kan medlemsstaterna utesluta

kvinnliga anställda inom vissa verksamhetsområden från de förmåner

konventionen avser att garantera. En absolut minimifordran på tilllämpningsområdet

torde för vårt lands vidkommande vara, att konventionen

omfattar kvinnor som — oavsett arbetsuppgifternas art — är anställda

i industriföretag och åtminstone någon kategori av icke-industriellt arbete,

t. ex. affärsföretag. Undantag må dock stadgas för kvinnor som tillhör

arbetsgivarens familj. Kvinnor på vilka konventionen är tillämplig skall

bl. a. äga rätt att åtnjuta kontant ersättning under frånvaro från arbetet

på grund av havandeskap och barnsbörd. Ledigheten skall avse minst tolv

veckor och innefatta en obligatorisk ledighetsperiod efter nedkomsten om

minst sex veckor; i fall av sjukdom på grund av havandeskap eller barnsbörd

skall kvinnan före resp. efter nedkomsten erhålla ytterligare ledighet.

Beträffande ersättningens storlek stadgas bl. a., att om ersättningen utgår

enligt obligatorisk socialförsäkring och därvid grundas på inkomstbortfallsprincipen,

så skall den motsvara minst två tredjedelar av kvinnans tidigare

arbetsinkomst, beräknad på det sätt som föreskrives för socialförsäkringen.

Socialförsäkringsutredningens förslag.

Socialförsäkringsutredningen — som haft i uppdrag bl. a. att pröva

i vad mån den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd bör

sammankopplas med den allmänna sjukförsäkringen och undersöka möjligheterna

att på detta område få till stånd en enhetligare samt mera

rationell och effektiv ordning — har i slutet av år 1953 avgivit ett betänkande

rörande moderskapsförsäkring in. m. (SOU 1954:4). Enligt utredningens

förslag skall alla kvinnor, som omfattas av den allmänna

sjukförsäkringen, också vara moderskapsförsäkrade. I finansiellt hänseende

skall enligt förslaget moderskapsförsäkringen ingå i den obligatoriska

sjukförsäkringen. Administrationen skall handhavas av de allmänna

sjukkassorna, och reglerna om förmånerna föreslås — oaktat de givits rum

i en särskild författning — utformade i nära anslutning till motsvarande

bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring.

Moderskapsförsäkringen skall enligt förslaget ge dels ersättning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

för förlossningsutgifter, bl. a. för vård på förlossningsanstalt

och för resor i samband därmed, och dels kontant ersättning i form av

moderskapspenning. Moderskapspenningen föreslås uppdelad i ett

fast grundbelopp, grundpenning, och ett löpande bidrag, t i 11 äggspenning.

Alla försäkrade kvinnor föreslås äga rätt till både ersättning

för förlossningsutgifter och grundpenning, vilken senare till beloppet normalt

motsvarar en grundsjukpenning av 3 kr. om dagen under 90 dagar,

d. v. s. 270 kr. Därtill skall kunna utgå barntillägg —• om sammanlagt

högst 20 kr. i normalfallen och högst 90 kr. i vissa särskilda fall —

för kvinna som tidigare har minderårigt barn hemma. Kvinnliga löntagare

skall dessutom under vissa villkor vid ledighet för havandeskap och barnsbörd

erhålla tilläggspenning för högst 90 dagar med i princip samma belopp

som de vid sjukdom får i tilläggssjukpenning.

Den nuvarande behovsprövade mödrahjälpen skall enligt utredningens

förslag bestå i sin nuvarande utformning vid sidan av moderskapsförsäkringen.

Vid remissbehandlingen har socialförsäkringsutredningens förslag genomgående

tillstyrkts. Den kritik som framkommit hänför sig så gott som

undantagslöst till olika detaljer i förslaget.

För förslaget samt remissyttrandena redogöres närmare i propositionen

s. 35—77, vartill här må hänvisas.

Propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen

bl. a. följande.

Allmänna synpunkter.

För egen del anser jag, att utredningens förslag har skapat förutsättningar

för en behövlig och länge önskad revision av samhällets ekonomiska

hjälp åt barnaföderskorna; och jag vill nu behandla de riktlinjer

efter vilka en dylik revision bör genomföras.

Vad då först beträffar hjälpbehoven och hjälpens ändamål

har socialförsäkringsutredningen funnit, att den ekonomiska hjälpen

inte såsom nu endast bör avse att bereda lindring i de med nedkomsten

förenade utgifterna utan att den även bör lämna ersättning för inkomstbortfall.

Denna uppfattning har man också allmänt i remissyttrandena.

Jag är av samma mening. Det lagfästa förbudet för barnaföderskor att

utföra industriellt arbete under tiden närmast efter nedkomsten kom till

som en av våra första socialpolitiska åtgärder i modern mening och är

betingat av både sociala och medicinska hänsyn. Man var redan tidigt på

det klara med att denna skyldighet tarvade ett komplement i form av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

ekonomiskt stöd, som satte kvinnan i stånd att åtnjuta den erforderliga

vilan och att ägna sig åt barnets vård och skötsel. Det är också uppenbart

att, om man skall nå syftet med de bestämmelser av arbetarskyddsrättslig

art som endels tvingar kvinnan, endels öppnar möjlighet för henne att avhålla

sig från förvärvsarbete i samband med nedkomsten, det måste såvitt

möjligt sörjas för att hon får ersättning för den arbetsförtjänst som hon

då går miste om. Även mätt med internationell måttstock har detta ansetts

vara ett primärt krav.

För den föreslagna utvidgningen av hjälpens ändamål kan vidare anföras

starka befolkningspolitiska motiv. Från rent abortförebyggande synpunkt

torde den komma att bli av särskilt värde i fråga om sådana gravida

kvinnor som för uppehället är helt beroende av sin egen arbetsförmåga —

såsom ofta är fallet med de ensamstående — i det att en garanti för

ersättning av inkomstbortfallet vid tiden kring förlossningen kan väntas

medverka till att kvinna, som överväger abort, kommer att bära fram och

föda sitt barn.

Slutligen finnes, såsom även utredningen påpekat, ett speciellt skäl att

nu införa ersättning för inkomstbortfall vid barnsbörd, i det att kompensation

kommer att lämnas vid sjukdom genom sjukpenningförsäkringen

och det ej sällan är svårt eller rentav omöjligt för både kvinnan och läkaren

att avgöra, huruvida en krämpa, som uppträder under havandeskapet

eller efter förlossningen, skall hänföras till sjukdom eller till något mera

normalt fysiologiskt besvär. Det är förklarligt att, om något slags motsvarighet

till det ekonomiska skyddet vid sjukdom inte skapades, man kunde

bli benägen att betrakta dylika krämpor som sjukdomsfall, vilket komme

att medföra mindre önskvärda psykologiska konsekvenser och dessutom

resultera i ökade kostnader för sjukförsäkringen.

Förslaget att de allmänna sjukkassorna skall utge ersättning för utgifter

i samband med förlossningsvård på samma sätt som för motsvarande

kostnader vid sjukdom har vunnit i det närmaste allmän anslutning.

Det är även enligt min mening lämpligt att man behandlar dessa

kostnader lika.

Beträffande de föreslagna formerna för de kontanta bidragen

anser jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna,

att en generell hjälp bör lämnas barnaföderskorna i form av

en grundläggande hjälp utan inkomst- eller behovsprövning.

Utredningen har funnit det nödvändigt att vid sidan av denna generella

hjälp bibehålla den nuvarande mödrahjälpen. Några remissorgan har velat

avskaffa denna hjälpforin och i stället hänvisa det mödrahjälpsklientel,

som eljest skulle komma att kvarstå, till den kommunala socialvården. Det

synes klart, att någon form av behovsprövad hjälp måste stå till buds för

de fall, då den generella hjälpen -— vilken naturligen måste avvägas med

hänsyn till mera normalt uppkommande hjälpbehov — visar sig vara otill
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

räcklig. Det är min avsikt att så snart det låter sig göra upptaga frågan

om en revision av vår nuvarande fattigvårdslagstiftning. Mödrahjälpens

bestånd måste enligt min mening få bli beroende av socialhjälpens framtida

innehåll. Jag finner därför ingen anledning att nu förorda att mödrahjälpen

avvecklas utan biträder utredningens förslag i detta hänseende.

Att den generella hjälpen vid havandeskap och barnsbörd bör få formen

av en socialförsäkring i anslutning till den allmänna

sjukförsäkringen anser jag vara naturligt. Härigenom blir det möjligt

att inom ramen för en enda hjälpform reglera utgifter i samband med

själva förlossningen, bereda lindring i eljest normalt uppkommande extra

kostnader samt ersätta inkomstbortfall.

Moderskapsförsäkringen.

Enligt socialförsäkringsutredningens förslag skall i fråga om a n s 1 u tning

till försäkringen gälla att alla kvinnor, som är försäkrade

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, därmed också automatiskt blir

inoderskapsförsäkrade. Häremot har ingen erinran riktats vid remissbehandlingen,

och för egen del ansluter jag mig till förslaget. Det förtjänar

att påpekas, att moderskapsförsäkringen genom denna konstruktion även

kommer att omfatta barnaföderskor som ej fyllt 16 år, vilka ehuru de ej

hunnit bli sjukkassemedlemmar ju ändock är sjukvårdsförsäkrade.

Den ersättning för förlossningsutgifter, som försäkringen

skall lämna, föreslås av utredningen omfatta vård på förlossningsanstalt

och resor i samband därmed samt erforderlig läkarvård vid hemförlossning.

I enlighet härmed skall sjukkassorna liksom vid annan sjukhusvård

betala avgiften för vård å allmän sal på förlossningsanstalten och ersätta

resekostnaden för intagning ävensom kostnaden för återresa i den mån

den överskrider 4 kr. Avgiften på barnbördsavdelning förutsättes bli densamma

som på annan sjukhusavdelning, f. n. i allmänhet 3 kr. om dagen.

Då dagavgiften för förlossningsinrättningarnas salspatienter nu i regel är

1 kr. för de första 10 dagarna, innebär förslaget visserligen en avgiftshöjning

för barnaföderskorna, men avgiften kommer i gengäld att helt likvideras

genom försäkringen, varjämte den nuvarande s. k. tiodagarsspärren

avlägsnas. Ersättning för läkarvård vid hemförlossning föreslås utgå efter

regler motsvarande dem som gäller för läkarvård i den allmänna sjukförsäkringen,

d. v. s. med i princip tre fjärdedelar av kostnaderna för läkarens

resor och själva vården jämte läkarintyg.

I likhet med dem, som yttrat sig över utredningens förslag, godtager jag

förslaget i denna del.

Utredningens förslag om en grundpenning av 270 kr. — vilken

skall tillkomma alla försäkrade harnaföderskor, således även dem som

inte är försäkrade för grundsjukpenning vid sjukdom, och oavsett om de

faktiskt utför något arbete under tiden kring nedkomsten — har i allmän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

het vunnit anslutning vid remissbehandlingen. Detsamma gäller förslaget

att grundpenningen vid flerbörd skall utgå med 405 kr. liksom också förslaget

att av grundpenningen högst 135 kr. må utbetalas 90 dagar före den

beräknade tidpunkten för nedkomsten. Från ett par håll har dock yrkats

höjning av beloppen. För egen del finner jag en grundpenning, som i

normalfallen beloppsmässigt motsvarar grundsjukpenning av 3 kr. om dagen

under 90 dagar, vara väl avvägd. Ej heller när det gäller flerbörd

finner jag anledning att frångå utredningens förslag.

Det föreslagna barntillägget av 2 kr. om dagen för normalt 10

dagar och ytterligare högst 35 dagar, om kvinnan åtnjuter vård å förlossningsanstalt

eller sjukhusvård, motsvarar till beloppet det barntillägg,

som enligt sjukförsäkringen vanligen utgår vid sjukhusvård på grund av

sjukdom. Några remissorgan har framställt yrkanden om att tillägget höjes.

Att, såsom från något håll ifrågasatts, göra en kategoriklyvning av mödrarna

så, att en grupp får ett högre och en annan grupp ett lägre barntillägg

synes mindre lämpligt. Då de utgifter, till vilka barntillägget är

avsett, ingalunda torde vara högre vid barnsbörd än vid sjukdom, finner

jag inte anledning att föreslå någon höjning av tillägget till grundpenningen.

Jag biträder därför utredningens förslag i detta avseende.

Arbetstagare, som är medlem i allmän sjukkassa — vilket förutsätter

att vederbörande fyllt 16 år — och har en årsinkomst av anställningen om

minst 1 800 kr., är enligt sjukförsäkringslagen försäkrad för tilläggssjukpenning

vid sjukdom. Utredningen har föreslagit att kvinna, som är försäkrad

för tilläggssjukpenning, i princip skall vara berättigad att för

högst 90 dagar i samband med nedkomsten erhålla moderskapspenning

1 form av tilläggspenning. Vid remissbehandlingen har förslaget

genomgående tillstyrkts. Emellertid har i några yttranden anmärkningar

riktats mot olika villkor, som utredningen funnit det nödvändigt att förknippa

med rätten till tilläggspenning.

För rätt till tilläggspenning torde i enlighet med utredningens förslag

böra gälla, att kvinnan under minst 270 dagar omedelbart före den beräknade

eller faktiska tidpunkten för nedkomsten varit försäkrad för

tilläggssjukpenning. I syfte att förebygga missbruk har utredningen förordat

att, för den händelse kvinnan under denna kvalifikationstid tillhört

olika sjukpenningklasser, tilläggspenning skall utgå efter den lägsta av

dessa. Häremot har under remissbehandlingen hl. a. invänts, att en dylik

regel kunde få obilliga konsekvenser.

För egen del anser jag, att de eventuella riskerna att kvinnan avsiktligt

ökar sin arbetsinsats under graviditeten för att skaffa sig ett högre försäkringsskydd

inte bör överdrivas. Eu inkomstökning, som kan väntas bli

temporär, torde för övrigt ej heller medföra att kvinnan placeras i högre

sjukpenningklass. Med den föreslagna bestämmelsen är del vidare sannolikt,

2 Itilumg till riksdagens protokoll It) Öb. !l sand. 2 and. Sr 32.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

att kvinnan — i de fall tilläggspenningen bleve lägre än den tilläggssjukpenning

hon kunde erhålla —- kunde bli benägen att låta sjukskriva sig.

Framför allt synes mig emellertid intresset av reda samt nödvändigheten

av regler, som ställer sig enkla i tillämpningen, tala för att tilläggsförmånerna

vid sjukdom och barnsbörd beräknas efter samma sjukpenningklass.

Jag förordar i enlighet härmed att tilläggspenningen alltid skall utgå

enligt den sjukpenningklass som kvinnan tillhör. I detta sammanhang

vill jag med anledning av vad som anförts i några remissyttranden understryka,

att en inkomstförändring, som är avhängig av kvinnans genom

graviditeten nedsatta eller förlorade arbetsförmåga, ej torde böra påverka

hennes sjukpenningförsäkring.

Tilläggspenning bör utgå endast för tid, då kvinnan avhåller sig från

förvärvsarbete. Förslaget att denna tidsperiod skall omfatta högst 90 dagar

anser jag böra godtagas. Utredningen har vidare föreslagit, att den ledighet,

som berättigar till tilläggspenning, skall påbörjas tidigast å fyrtiofemte

dagen före den beräknade nedkomsten och senast å förlossningsdagen

samt att ledigheten skall uttagas i ett sammanhang. Med hänsyn till

dels den bestämmelse i arbetarskyddslagen, som tillförsäkrar kvinna sex

veckors ledighet omedelbart före den väntade nedkomsten och som förbjuder

henne att arbeta i vissa yrken under de sex första veckorna efter

förlossningen, och dels innehållet i den av 1952 års internationella arbetskonferens

antagna konventionen nr 103 angående skydd vid havandeskap

och barnsbörd tillstyrker jag förslaget i förstnämnda hänseende. Härigenom

kommer nämligen kvinnan i regel att kunna täcka hela den tid, som avses

i lagen och konventionen, och å andra sidan blir ersättning vanligen

tillförsäkrad henne under den obligatoriska ledighetsperioden av sex veckor

efter nedkomsten hur hon än eljest förlägger sin ledighet. Vad därefter

beträffar förslaget om att ledigheten skall vara sammanhängande

har detta kritiserats i ett par remissyttranden. Jag vill med anledning

härav framhålla, att tilläggspenningens syfte sammanfaller med de berörda

arbetarskvddsbestämmelsernas, i det att kvinnan för sin egen och

för harnets skull skall få cn tids vila från sitt dagliga arbete utom hemmet.

Det synes mig mindre välbetänkt att genom dispensmöjligheter i fråga

om rätten till den ekonomiska gottgörelsen göra avkall på detta gemensamma

syfte. För sjukkassorna måste det dessutom bli besvärligt att hålla

reda på under vilka tider kvinnan arbetar eller inte arbetar utom hemmet.

Jag ansluter mig därför till utredningens förslag även i denna del.

Vidare har utredningen föreslagit, att tilläggspenning ej skall utgå för

Hd efter tjugonde dagen efter förlossningsdagen, såframt kvinnan inte

har barnet i sin vård utan alt på grund av sjukdom vara förhindrad därifrån.

Det är uppenbart att ju längre tid, som förflyter från förlossningen,

desto mer hinner kvinnan återhämta krafterna och i desto högre grad är

det barnets intresse, som träder i förgrunden, då man vill bereda modern

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

ledighet från förvärvsarbetet. Sistnämnda skäl bortfaller, om kvinnan exempelvis

lämnar barnet i någon annans vård och utan men kan återgå till

arbetet. Jag finner sålunda det av utredningen uppställda villkoret motiverat

men vill i anslutning till vad medicinalstyrelsen anfört i sitt remissyttrande

föreslå den ändringen härutinnan, att tilläggspenning skall utgå

t. o. in. tjugosjunde dagen efter förlossningsdagen, oavsett att kvinnan

inte har barnet i sin vård. Om barnet därefter är intaget på sjukhus men

kräver daglig omvårdnad av modern eller eljest endast tillfälligt vårdas av

annan, torde detta ej böra medföra att kvinnans rätt till tilläggspenning

upphör.

Utredningen har diskuterat, huruvida man för rätten till tilläggspenning

borde kräva, att kvinnan skulle återuppta sitt förvärvsarbete efter nedkomsten

men har kommit till resultatet, att något dylikt villkor inte bör

uppställas. Under remissbehandlingen har från några håll påyrkats ett

villkor om återgång till arbetet. Jag finner det uppenbart, att man med

ett sådant villkor i vart fall inte kan uppnå annat än ett tillfälligt återupptagande

av förvärvsarbetet; för detta ändamål skulle krävas administrativt

synnerligen svårhanterliga bestämmelser. Än väsentligare är emellertid,

att någon ersättning inte skulle kunna lämnas vid den tid, då de utgifter

uppkommer för vilka den normala inkomsten är avsedd — tilläggspenningen

skall ju träda i stället för denna — utan först långt senare.

Då vidare den ifrågasatta restriktionen knappast kan anses väl förenlig

med de förut berörda arbetarskyddsbestämmelserna och dessutom skulle

förta en del av reformens befolkningspolitiska verkan ävensom medföra

ökade sjukskrivningsrisker, ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt

härvidlag.

Tilläggspenningen föreslås av utredningen till beloppet överensstämma

med den tilläggssjukpenning, som utgår under de första 90 dagarna av eu

sjukperiod. Jag biträder detta förslag och vill härvid erinra om att genom

propositionen nr 64 förslag förelagts årets riksdag att bl. a. moderskapspenning

skall vara skattefri. Utredningen har anfört, att moderskapspenningens

totalbelopp under denna förutsättning kommer att genomsnittligt

motsvara åtminstone två tredjedelar av kvinnans tidigare inkomst räknat

för tre månader eller ledighetsperiodens maximitid. Härigenom torde del

bli möjligt för vårt land att ratificera internationella arbetsorganisationens

konvention nr 102 angående minimistandard för social trygghet, såvitt angår

förmåner vid havandeskap och barnsbörd. Även det villkor om kompensationsgrad,

som beträffande ersättning för inkomstbortfall stipuleras i

konventionen nr 103 angående skydd vid havandeskap och barnsbörd, torde

uppfyllas; då det emellertid är tveksamt huruvida vår lagstiftning fullt tillgodoser

de krav, som sistnämnda konvention i övrigt uppställer, torde frågan

om ratifikation av denna konvention tills vidare böra anstå.

Beträffande frågan om m o d e r s k a pspe n n ingens in v e r k a it

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr .''12.

på gällande löneförmåner vid barns börd har utredningen

förordat, afl tilläggspenningen skall behandlas på samma sätt som tilläggssjukpenningen

under det att grundpenningen inte skall påverka utgående

lön. Denna ståndpunkt har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.

Från kommunalt håll har dock gjorts gällande, att moderskapspenningen

i sin helhet borde behandlas som sjukpenningen.

Frågan om förhållandet mellan sjuklön och sjukpenning utredes f. n.

i särskild ordning såvitt angår statsanställda in. fl. Oavsett vilket resultat

denna utredning kommer fram till, synes det mig från olika synpunkter

lämpligt att reglerna för sjukpenningen blir tillämpliga också på moderskapspenningen.

Föreskrifterna i 28 § sjukförsäkringslagen om rätt för

Kungl. Maj:t att från sjukpenningförsäkringen undantaga vissa statliga

och kommunala arbetstagare, om rätt för arbetsgivare att, därest sådana

arbetstagare icke undantagits, uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning

samt om rätt för parterna på arbetsmarknaden att kollektivavtalsmässigt

träffa uppgörelse om att arbetsgivare, som utgivit sjuklön till arbetstagare,

skall hos sjukkassan äga uppbära arbetstagarens sjukpenning, bör

således äga motsvarande tillämpning såvitt angår moderskapspenningen. Bemyndigandet

för Kungl. Maj :t att undantaga försäkrade från rätten till

inoderskapspenning bör kunna utnyttjas oberoende av om motsvarande

undantag göres beträffande sjukpenning.

Utredningen har inte funnit det möjligt att skapa ett komplement till

det obligatoriska försäkringsskyddet i form av en f r i v i 11 i g försäkring

för inoderskapspenning. Under remissbehandlingen har från några

håll uttalats sympatier för en sådan. Jag delar emellertid utredningens uppfattning

att det torde vara uteslutet att anordna en helt fristående frivillig

moderskapsförsäkring. Den enda tänkbara möjligheten synes vara att

komplettera den frivilliga sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän

sjukförsäkring med ett motsvarande skydd vid barnsbörd. Detta skulle

dock — även om staten lämnade kraftigt stöd — medföra betydande höjningar

av avgifterna inom den frivilliga sjukförsäkringen.

Uppenbarligen är det synnerligen angeläget, att den frivilliga sjukförsäkringen

redan från början vinner största möjliga anslutning. Blir avgifterna

jämförelsevis höga, sätter detta otvivelaktigt en stark hämsko på

försäkringens utbredning. Man måste nämligen räkna med att många egna

företagare under sådana förhållanden avskräckes från att teckna frivillig

försäkring; och de kommer då att vid sjukdom ofta stå utan ett tillfredsställande

ekonomiskt skydd. De finanspolitiska synpunkterna får ej heller

släppas ur sikte. På grund härav och då den föreslagna obligatoriska försäkringens

grundförmåner redan innebär högst avsevärda förbättringar av

den ekonomiska hjälpen vid havandeskap och barnsbörd, anser jag mig

i likhet med utredningen inte kunna förorda, att en frivillig försäkring

avseende inoderskapspenning införes.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Utredningens förslag i fråga om moderskap sförsäkringens

finansiering innebär, att moderskapsförsäkringen ingår i sjukförsäkringen

på så sätt att ersättning för förlossningsutgifter bestrides genom sjukvårdsförsäkringen,

grundpenning genom försäkringen för grundsjukpenning

och tilläggspenning genom den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning.

Både män och kvinnor kommer alltså att genom sjukförsäkringsavgifterna

delta i finansieringen av hjälpen vid havandeskap och

barnsbörd. Statsbidrag avseende ersättning för förlossningsutgifter och

grundpenning ävensom barntillägg skall utgå efter samma grunder som

gäller för sjukförsäkringen d. v. s. med 50 % av kostnaderna, såvitt angår

läkarvård, resor till och från förlossningsanstalt samt grundpenning och

75 % av kostnaderna för barntillägg. Till tilläggspenning skall arbetsgivarbidrag

utgå i samma omfattning som till tilläggssjukpenning; utredningen

har med anledning härav föreslagit, att det nu fastställda arbetsgivarbidraget

till sjukförsäkringen höjes från l,i % till 1,14 % av de lönesummor

— avseende manliga anställda såväl som kvinnliga — som enligt lagen om

allmän sjukförsäkring skall ligga till grund för arbetsgivarbidragets bestämmande.

Utredningens förslag i dessa delar har under remissbehandlingen

i allmänhet lämnats utan erinran.

Emellertid har Svenska arbetsgivareföreningen och Handelns arbetsgivareorganisation

avstyrkt den föreslagna höjningen av arbetsgivarbidraget.

De förordar, att i stället statsbidrag skall lämnas till försäkringen för tillläggspenning.

Med anledning härav vill jag erinra om att när socialvårdskommittén

på sin tid ville införa en av statliga medel helt bekostad ersättning

för inkomstbortfall till förvärvsarbetande kvinnor, förslaget mötte

stark opposition inte minst därför att detta förutsatte en fördelning av

skattemedel på sådant sätt att de som hade bättre lön fick ett större bidrag.

Motsvarande principiella invändning kan riktas mot den nu från arbetsgivarhåll

förordade lösningen av finansieringsfrågan i denna del.

I likhet med utredningen finner jag det ej riktigt att statsmedel användes

på angivet sätt. Om man i övrigt låter moderskapsförsäkringen i

finansiellt avseende helt ingå i sjukförsäkringen — varemot nyssnämnda

remissorgan inte haft något att erinra — synes det mig naturligt och rimligt

att detsamma skall gälla även den föreslagna tilläggstörsäkringen.

Ingen torde kunna påstå, att förslaget innebär någon nämnvärd extra ekonomisk

belastning för den enskilde arbetsgivaren — såsom utredningen

påpekat medför arbetsgivarbidragets höjning exempelvis för ett företag

med ett lönekonto av 10(1000 kr. eu merkostnad av högst 40 kr. om året

— och detta har ej heller från något håll gjorts gällande. Enligt utredningens

beräkningar arbetar ungefär 50 000 kvinnor inom sådana områden

av den privata arbetsmarknaden för vilka gäller kollektivavtalsenlig rätt

(ill lön vid ledighet för barnsbörd. De ingalunda fåtaliga arbetsgivare, som

''•edan utger dylik lön, kommer enligt förslaget att - - under samma tör
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TI

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

utsättningar som gäller beträffande sjuklön och sjukpenning — erhålla

möjlighet att uppbära arbetstagaren tillkommande tilläggspenning.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag angående moderskapsförsäkringens

finansiering. Med anledning av vad som i vissa remissyttranden

anförts rörande förhållandena i övre Norrland förordar jag dock —

särskilt med tanke på de ofta långa resorna till förlossningsanstalt i denna

landsända — att samma möjlighet som gäller i fråga om sjukvårdsförsäkringen

beredes Kungl. Maj:t att medgiva höjning från 50 till högst 70 %

av statsbidraget till ersättning för förlossningsutgifter i vad detta avser

läkarvård och resor.

Mödrahjälpen.

Utredningens förslag rörande mödrahjälpen innebär, att denna bibehålies

i sin nuvarande utformning vid sidan av moderskapsförsäkringen.

Mödrahjälp skall alltså liksom hittills i fall av behov kunna lämnas intill

000 kr. vid enkelbörd och 800 kr. vid flerbörd. Utredningen har dock

funnit det uppenbart, att vid avvägningen av denna hjälp hänsyn måste

tagas till det kraftigt ökade försäkringsmässiga stödet.

I det stora flertalet remissyttranden har man helt anslutit sig till utredningens

förslag i denna del. I några fall har dock röster höjts för ändringar

1 olika hänseenden. Sålunda har förordats övergång från den nuvarande

naturatormen till en mer eller mindre modifierad kontantlinje samt uppmjukning

av reglerna rörande länsstyrelsernas kontroll av mödrahjälpsmedel.

Vidare har ifrågasatts omläggning av verksamhetens administration,

innebärande bl. a. att beslutanderätten i mödrahjälpsärenden skulle överflyttas

till barnavårdsnämnderna. Slutligen har önskemål uttalats om generösare

prövning av behovet av mödrahjälp.

Jag har i det föregående uttalat, att det är min avsikt att så snart som

möjligt pröva frågan om en revision av fattigvårdslagstiftningen. Att en

sådan bör komma till stånd utan dröjsmål, därom torde ej råda delade

meningar. Vad mödrahjälpen beträffar måste denna, om en särskild behovsprövad

hjälpform vid barnsbörd framdeles överhuvudtaget visar sig

erforderlig, till sin utformning röna väsentlig inverkan av en blivande

socialhjälp. Detta gäller framför allt mödrahjälpens innehåll men också

bl. a. dess administration. Att märka är vidare att denna hjälpform under

lång tid i sina huvuddrag torde få anses ha fungerat tillfredsställande.

I likhet med utredningen anser jag i enlighet härmed, att inga andra

lörändringar bör vidtagas beträffande mödrahjälpen än sådana som direkt

påkallas av moderskapsförsäkringen. I sådant fall kommer endast hjälpbeloppets

storlek i fråga. Såsom utredningen anfört torde möjlighet alltjämt

böra hållas öppen att bevilja mödrahjälp intill nu gällande maximibelopp,

men vanligen torde vid mödrahjälpens utmätande i det enskilda

fallet hänsyn böra tagas till det ökade försäkringsmässiga skyddet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Slutligen vill jag i detta sammanhang understryka, att moderskapsförsäkringens

införande innebär en stark förskjutning av den behovsprövade

hjälpens andel i den samlade ekonomiska hjälpen vid havandeskap och

barnsbörd. Från det att mödrahjälpen tidigare har svarat för inemot hälften

av kostnaderna kommer vid bifall till vad jag har föreslagit blott ungefär

en tiondel på dess lott. Det synes mig stå i god samklang med utvecklingen

inom socialpolitiken att låta generella hjälpformer efter hand ersätta

äldre behovsprövade sådana.

Vissa särskilda frågor.

Utredningen har föreslagit, att nuvarande statsbidrag till driften

av förlossningsanstalter och vän te hem in. in. avvecklas.

Driftbidrag utgår sedan år 1938 främst till offentliga förlossningsinrättningar

med 3 kr. eller — till mindre inrättningar — 2 kr. per vårddag.

Bidraget lämnas i fråga om salspatient på förlossningsanstalt för högst

10 dagar och i fråga om kvinna, som vistas på väntehem, för högst la

dagar. Som villkor gäller, att avgiften för statsbidragstiden utgör högst

1 kr. om dagen. Utredningen har, såsom tidigare nämnts, förutsatt, att på

barnbördsavdelning samma vårdavgift skall tillämpas som på annan sjukhusavdelning

och att avgiften skall betalas av sjukkassan. Då avgitten för

vård å allmän sal på lasarett f. n. vanligen är 3 kr. per dag, skulle sålunda

de sjukhushuvudmän, som nu erhåller 3 kr. i statsbidrag och 1 kr. i avgift,

få vidkännas en inkomstminskning av 1 kr. per dag. V idare skall enligt

förslaget det speciella bidrag av statsmedel, som nu lämnas kvinna på

väntehem om hon har behov av hemhjälp, avskaffas; detta hjälpbehov skall

i stället tillgodoses av den allmänna ekonomiska hjälpen vid havandeskap

och barnsbörd.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen i regel lämnats utan

erinran. Medicinalstyrelsen, Svenska landstingsförbundet och Svenska

stadsförbundet har emellertid anfört, att frågan om avveckling av driftbidraget

bör prövas i ett större sammanhang och att bidraget därför bör

bibehållas tills vidare. Medicinalstyrelsen befarar dessutom en större avgiftshöjning

än vad utredningen räknat med och föreslår, att villkor skall

föreskrivas om eu maximiavgift av 3 kr. per dag.

.lag har redan i det föregående som min uppfattning uttalat, att förlossningsvården

från försäkringens synpunkt bör behandlas på samma

sätt som sjukhusvård i allmänhet. Därav följer visserligen inte nödvändigtvis

alt driftbidraget till förlossningsanstalterna skall helt avvecklas, men

redan av vad jag anfört framgår, att ett bibehållande av nämnda statsbidrag

skulle väsentligt reducera det administrativa värdet av en dylik

ordning. Den inkomstminskning, som vid genomförande av utredningens

förslag skulle drabba huvudmännen för de större anstalterna, utgör 1 kr.

per vårddag. 1 betraktande av att dagkostnaden vid lasaretten överstiger

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

40 kr. synes det inte med fog kunna göras gällande, alt föriusten har sådan

betydelse att ett statsbidrag för den skull behöver upprätthållas. Det torde

även böra erinras om att det i princip inte utgår något statsbidrag till allmän

lasarettsvård. Konmiunförbundens inställning synes också ha förestavats

mindre av omtanke om den ekonomiska betydelsen i och för sig

av driftbidraget till förlossningsanstalterna än av önskemålet att vid en

framtida reformering av statsbidragssystemet på sjukvårdens område få

räkna sig till godo även detta bidrag. Spörsmålet om och i vilken mån så

skall ske torde emellertid kunna prövas i sitt större sammanhang, oavsett

att förevarande bidrag nu avvecklas. Jag vill dock här framhålla, att statsbidraget

kom till som ett led i en rad befolkningspolitiska åtgärder och att

syftet med bidraget var att bereda barnaföderskorna tillgång till billig vård

på förlossningsanstalt. Då förlossningsutgifterna nu skall bestridas försäkringsvägen,

bortfaller enligt min åsikt nämnda skäl att lämna statligt

stöd åt eu speciell del av lasarettsvården.

Det synes knappast troligt att, såsom medicinalstyrelsen befarat, vårdavgiften

på förlossningsavdelning skulle komma att sättas högre än på annan

sjukhusavdelning. Något sakligt motiv för en dylik avgiftsdifferentiering

torde inte finnas. Även administrativa skäl talar för att sjukhusägarna

kommer att tillämpa enhetliga grunder härvidlag. Det torde i detta sammanhang

böra erinras om att Kungl. Maj:t enligt 15 § lagen om allmän

sjukförsäkring skall kunna begränsa kassornas ersättningsskyldighet genom

en taxa för beräkning av ersättning för sjukhusvård enligt lagen;

utredningens förslag innebär, att samma möjlighet skall finnas i fråga

om förlossningsvården.

Jag godtager därför utredningens förslag i denna del. Väntehemmen

torde, såsom jag i specialmotiveringen kommer att utveckla närmare, böra

jämställas med förlossningsanstalter, varför vård och resor bör ersättas

genom försäkringen. Det speciella bidrag av högst 15 kr., som av statsmedel

utgår till kvinna intagen på väntehem för att möjliggöra anställande av

hemhjälp i hennes hem, torde böra avskaffas; genom den allmänna förbättringen

av hjälpen åt barnaföderskor synes detta bidrag obehövligt.

Beträffande rätten till vissa läkemedel inom den förebyggande vården

gäller nu som villkor att dylika läkemedel skall utlämnas kostnadsfritt,

såvida inte kvinnans eller hennes försörjningspliktiga anhörigas ekonomi

är sadan, att förmånen inte rimligen bör utgå. Utredningen har föreslagit

att villkoret slopas, varemot ingen invändning riktats vid remissbehandlingen.

Jag biträder detta förslag.

Kostnadsfrågor.

Den reglering av den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd,

som jag i det föregående förordat, överensstämmer i allt väsentligt

med socialförsäkringsutredningens förslag. Endast i några hänseenden har

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

jag sålunda ansett mig böra avvika från vad utredningen föreslagit. Härvidlag

må erinras om att jag ansett grundpenning böra utgå med oavkortat

belopp, även om barnet är dödfött eller om det avlider kort tid efter

födelsen, samt att tilläggspenning skall utgå även till kvinna å mödrahem.

Vidare har jag funnit Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att under vissa

villkor höja statsbidraget avseende läkarvård samt resor till och från förlossningsanstalt

från 50 % till högst 70 % av kostnaderna. De av mig sålunda

och i övrigt förordade jämkningarna i utredningens förslag torde

icke nämnvärt påverka de kostnadsberäkningar rörande moderskapsförsäkringen,

som verkställts av utredningen och innebär följande.

Den årliga kostnaden för ersättning för förlossningsutgifter

beräknas till ca 4 milj. kr. Staten skall bidraga med 50 % av kostnaderna

för läkarvård vid hemförlossning samt för resor till och från förlossningsanstalt,

eller med tillhopa ca 0,5 milj. kr., under det att hälften

av nyssnämnda kostnader och hela den på avgifter för sluten förlossningsvård

belöpande kostnaden, eller sammanlagt ca 3,5 milj. kr., skall falla på

avgifterna för sjukvårdsförsäkringen.

Den årliga kostnaden för grundpenning beräknas till 29,5 milj. kr.

Statsbidrag skall utgå med 50 % av dessa kostnader. Då emellertid det

statliga avgiftslindringsbidraget till sjukförsäkringen torde komma att

öka till följd av moderskapsförsäkringen — nämnda bidrag är avsett som

ersättning till sjukkassorna för avgifter i den mån dessa skall nedsättas

torde statens bidrag bli högre än halva totalkostnaden för grundpenningen,

medan belastningen på avgifterna för grundsjukpenningförsäkringen reduceras

i motsvarande grad. Sålunda beräknas staten till grundpenningen få

bidraga med 18,2 milj. kr. och de försäkrade till samma ändamål med 11,3

milj. kr. Kostnaden för barntillägg, 1,5 milj. kr., skall till 75 % bestridas

med statsbidrag, vilket innebär en kostnad av 1,1 milj. kr.; återstoden,

eller 0,4 milj. kr., skall betalas genom avgifterna för försäkringen för

grundsj ukpenning.

Kostnaden för tilläggspenning, som skall bestridas genom dels

avgifterna för tilläggssjukpenningförsäkringen och dels arbetsgivarebidrag,

beräknas till årligen 12,0 milj. kr., därest statens och kommunernas

tjänstemän kommer att omfattas av tilläggsförsäkringen. Arbetsgivarbidraget

skall i princip utgöra 0,04 % av de löner, arbetsgivaren årligen betalar

ut (till både manliga och kvinnliga anställda), och beräknas till 7,2 milj.

kr. Återstoden av kostnaden, eller 4,8 milj. kr., får alltså bäras av dem

som är försäkrade för tilläggssjukpenning.

Den årliga bruttokostnaden för moderskapsförsäkringen kommer i enlighet

härmed att uppgå till 47,0 milj. kr., varav på de försäkrade taller 20,0

milj. kr., på arbetsgivarna 7,2 milj. kr. och på staten 19,8 milj. kr. De erforderliga

höjningarna av sjukförsäkringsavgifterna beräknas för år genomsnittligen

lill 0,80 kr. för sjukvårdsförsäkringen och 3,50 kr. för försäkring
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

en för grundsjukpenning samt till 4 % i fråga om försäkringen för tilläggssjukpenning.

Om man till årskostnaderna för moderskapsförsäkringen, 47,o milj. kr.,

lägger den av utredningen beräknade årliga kostnaden för m ö d r a h j ä l p,

5,5 milj. kr., blir den årliga kostnaden för samhällets ekonomiska hjälp

vid havandeskap och barnsbörd 52,5 milj. kr. Vid bedömande av nettokostnaden

för reformen måste nuvarande kostnader för motsvarande ändamål

avräknas. Dessa utgör 26,4 milj. kr. Kostnadsökningen genom reformen

skulle sålunda uppgå till 26,l milj. kr. Därav skulle belöpa på de försäkrade

13,9 milj. kr., på arbetsgivarna 7,2 milj. kr. och på staten 5,8 milj. kr.

En beräknad årskostnad av 5,5 milj. kr. för mödrahjälpen synes mig emellertid

— bl. a. med hänsyn till att kostnaderna för mödrahjälp under budgetåret

1952/53 uppgick till totalt 7,8 milj. kr. -—- väl hög vid införandet av

moderskapsförsäkring, varför kostnaden för staten torde böra bli mindre

än nyss nämnts.

Det är min avsikt att i ett sammanhang upptaga anslagsäskandena för

budgetåret 1954/55 för bl. a. sjukförsäkringen, moderskapsförsäkringen

och mödrahjälpen ävensom den läkemedelsreform, varom förslag i särskild

ordning kommer att framläggas. Jag anser mig därför nu icke böra ytterligare

uppehålla mig vid dessa frågor utan återkommer till dem i annat

sammanhang.

Beträffande specialmotiveringen torde här få hänvisas till propositionen

s. 92—105.

Lagrådet.

Lagrådets yttrande har inhämtats över förslagen till lag om moderskapshjälp

och lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Motionerna.

I motionerna I: 492 och II: 633 hemställes, »att riksdagen måtte besluta

1. avslå det i proposition nr 144 framlagda förslaget till lag om moderskapshjälp

m.in.

2. höja moderskapshjälpen från det nu vanligen utgående beloppet etthundratjugofem

kronor till tvåhundrasjuttio kronor samt till mödrar

med barn under tio år till tvåhundranittio kronor,

3. höja moderskapspenningen från sjuttiofem kronor till etthundrafemtio

kronor med ett tillägg å tio kronor för mödrar med hemmavarande barn

under tio år,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

4. att statens bidrag till såväl moderskapshjälp som moderskapspenning

skall utgå med etthundrafemtio kronor eller, då hemmavarande barn

under tio år finnes, med etthundrasextio kronor,

5. att kostnader i samband med sluten förlossningsvård samt resor skall

utgå efter i propositionen angivna riktlinjer ehuru endast till mödrar

som erhåller moderskapshjälp eller moderskapspenning,

ti. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

lagtext».

I motionen II: 634 hemställes, »att, därest de vid årets riksdag väckta likalydande

motionerna I: 384 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 490 av herr Hjalmarson

in. fl. icke skulle vinna riksdagens bifall, riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 144, i enlighet med de riktlinjer som angivits

i denna motion, måtte besluta

A.) ersätta den nuvarande mödrahjälpen med en förhöjning av den grundpenning,

som är avsedd att utgå enligt Kungl. Maj :ts förslag till lag om

moderskapshjälp, med åttio kronor, varigenom grundpenningen skulle

sammanlagt utgå med trehundrafemtio kronor,

13) föreskriva det villkoret att tilläggspenning icke skall utgå förrän det

visat sig att i övrigt tilläggspenningberät tigad kvinna inom tolv månader

efter förlossningen under åtminstone tre månader stått till arbetsmarknadens

förfogande,

C) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förnyad utredning angående

möjligheterna för en komplettering av lagen om moderskapsförsäkring med

eu tilläggspenning även för i hemmet arbetande kvinnor,

D) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

lagtext».

I motionerna l: 468 och II: 601 hemställes, »att riksdagen beslutar sådan

ändring av de i propositionen nr 144 framlagda förslagen till lag om moderskapshjälp

liksom också i fråga om de härav betingade anslagsäskandena

för budgetåret 1954/55, att grundpenningen höjes från 270 kronor

till 400 kronor och att mödrahjälpen slopas».

Frågan om frivillig försäkring eller annan stödform för hemarbetande

kvinnor behandlas, förutom i den ovan angivna motionen II: 634, i två

motionspar. Sålunda yrkas i motionerna 1:481 och 11:623, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att utredningen kommer till

stånd angående möjliga former för frivillig tilläggsförsäkring för moderskapspenning

för hemarbetande kvinnor, eller annan lämplig stödform,

l. ex., enligt ett förslag av socialstyrelsen, att barntillägget för mödrar, som

icke äger rätt till tilläggspenning, höjes till sex kronor om dagen; och i

motionerna 1:482 och 11:622 hemställes, att riksdagen vid behandling av

propositionen nr 144 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att frågan om moderskapspenning i form av s. k. tilläggspenning för hemarbetande

hustrur snarast möjligt måtte upptagas till omprövning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Slutligen hemställes i motionerna 1:469 och 11:602, »att riksdagen vid

behandlingen av proposition nr 144 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

uttala, att mödrahjälpen huvudsakligen bör utgå som en kontanthjälp

och att en uppmjukning av nuvarande normer måtte ske, så att hjälpen

kan ges efter generösare grunder».

Utskottet.

Reformverksamheten i fråga om de samhälleliga hjälpåtgärderna vid

havandeskap och barnsbörd har under senare år främst inriktats på att

få till stånd olika kollektiva hjälpformer, som helt eller delvis är avsedda

lör blivande eller nyblivna mödrar. Främst märkes här den förebyggande

mödra- och barnavården, vidare förlossningsvården, mödrahemsverksamheten

och folktandvården. Den direkta ekonomiska hjälpen i form av moderskapspenning

eller moderskapshjälp och mödrahjälp har däremot icke

undergått annan förändring än att mödrahjälpens maximibelopp höjts.

Även om de kollektiva hjälpformerna kan sägas utgöra en komplettering

till det ekonomiska stödet, har detta genom penningvärdeförsämringen

kommit att framstå som otillräckligt. Frågan om en förstärkning av detta

stöd har dessutom genom den beslutade sjukförsäkringsreformen kommit

i ett sådant läge, att uppskov med lösningen icke bör komma i fråga. Härom

torde allmän enighet råda, och utskottet hälsar med tillfredsställelse,

att förslag om väsentlig förbättring av den ekonomiska hjälpen åt mödrarna

nu kunnat framläggas.

Enligt propositionens förslag skall den nuvarande moderskapshjälpen

och moderskapspenningen ersättas med en i anslutning till sjukförsäkringslagen

utformad moderskapshjälp, vilken finansiellt och administrativt

skall utgöra en del av sjukförsäkringen. 1 motionerna 1:492 och 11:633

hemställes däremot, under åberopande av att enligt motionärernas mening

förutsättning saknas att genomföra sjukförsäkringsreformen den 1 januari

1955, att förbättringen av den ekonomiska hjälpen skall ske genom en förstärkning

av de nuvarande hjälpformerna.

Moderskapspenningen kan utgå endast till icke sjukförsäkrade kvinnor,

och utrymme för denna hjälpform kommer därför icke längre att finnas,

sedan den allmänna sjukförsäkringen genomförts. Därvid kommer icke

heller den i förordningen om erkända sjukkassor reglerade moderskapshjälpen

att kunna bestå i sin nuvarande utformning. Motionärernas förslag

förutsätter således att sjukförsäkringsreformen uppskjutes. Riksdagen

har tidigare i år tagit ställning till motioner med yrkande om uppskov med

sjukförsäkringsreformen och därvid på utskottets hemställan avslagit

dessa. Med hänvisning härtill får utskottet avstyrka bifall till de förevarande

motionerna. Utskottet ansluter sig till uppfattningen, att den gene
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘29

Andra lagutskottets utlåtande nr .‘12.

rella hjälpen vid havandeskap och barnsbörd bör få formen av en i anslutning

till den allmänna sjukförsäkringen utformad socialförsäkring.

Propositionens förslag innebär, att moderskapshjälp skall utgivas till i

princip alla barnaföderskor, som omfattas av sjukförsäkringen. Praktiskt

taget alla barnaföderskor i landet kommer härigenom att få rätt till sådan

hjälp. Moderskapshjälpen skall utgöras av ersättning för förlossningsutgifter

samt moderskapspenning. Moderskapspenningen föreslås uppdelad

i ett fast engångsbidrag, grundpenning, som skall tillkomma i princip alla

barnaföderskor, och ett löpande bidrag, tilläggspenning, som under vissa

villkor skall tillkomma kvinnliga löntagare. Grundpenningen avser att bereda

ersättning för utgifter i samband med barnsbörden och föreslås utgöra

270 kronor vid enkelbörd — vilket motsvarar grundsjukpenning enligt

sjukförsäkringslagen för 90 dagar — och 405 kronor vid flerbörd. Därtill

skall kunna utgå barntillägg om sammanlagt 20 kronor i normalfallen och

90 kronor i vissa särskilda fall. Tilläggspenningen är avsedd att utgöra

ersättning för förlorad arbetsinkomst under den tid kvinnan i samband

med barnsbörden avhåller sig från arbete och skall enligt förslaget utgå

under högst 90 dagar och till beloppet överensstämma med tilläggssjukpenningen

under de första 90 dagarna av en sjukperiod. Mödrahjälpen skali

enligt förslaget bibehållas i sin nuvarande utformning.

Beträffande storleken av grundpenningen och den därmed i viss mån

sammanhängande frågan huruvida mödrahjälpen är behövlig som en

moderskapshjälpen kompletterande hjälpform framföres i motionerna I: 468

och 11:601 samt 11:634 den meningen, att grundpenningen bör höjas —

enligt motionerna 1:468 och 11:601 till 400 kronor och enligt motionen

11:634 till 350 kronor — samt mödrahjälpen avskaffas.

Den föreslagna grundpenningen utgör en väsentlig förstärkning av den

kontanta hjälpen vid havandeskap — jämfört med moderskapspenningen

betvdligt mer än en tredubbling och i förhållande till den nuvarande modei - skapshjälpen mer än en fördubbling. Härtill kommer övriga generella förmåner,

såsom barntillägg, förlossningsvård och ersättning för vissa utgifter.

Givetvis hade det i och för sig varit önskvärt, att moderskapshjälpens grundförmåner

kunnat utökas i än högre grad. Vid avvägningen av kontantbeloppen

måste man emellertid enligt utskottets mening vid eu generell, icke

behovsprövad hjälpform av kostnadsskäl taga sikte på de mera normalt

förekommande hjälpbehoven. Särskilt synes detta vara motiverat, då fråga

är om en obligatorisk försäkring, där intresset att begränsa avgifternas

storlek måste tillmätas betydande vikt. Utskottet godtager med hänsyn härtill

propositionens förslag om grundpenningens storlek.

Mödrahjälpens omfattning har under senare år successivt minskat.

Genomförandet av eu allmän moderskapshjälp, som innefattar \äsentligt

höjda bidrag, torde även medföra, all färre kvinnor blir i behov av mödrahjälp.

Mödrahjälpen torde vidare i högre grad än nu är fallet få karaktären

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andni lagutskottets utlåtande nr 32.

av bidrag åt barnaföderskor, som befinner sig i ekonomiskt nödläge, dvs.

sådana fall, där socialvården eljest fått gripa in. Det kan då ifrågasättas.

om icke socialvården i stället för mödrahjälpen bör sörja för de hjälpbehov,

som nu handlägges inom mödrahjälpen. Huruvida en reform i denna

riktning lämpligen bör komma till stånd hänger emellertid nära samman

med den framtida utformningen av socialhjälpen och bör därför prövas

vid den revision av fattigvårdslagstiftningen, som enligt vad som upplyses

i propositionen är avsedd att snarast möjligt företagas. Utskottet avstyrker

således de nämnda motionsyrkandena.

Det har ofta påtalats som en brist i de nuvarande hjälpforinerna, att förvärvsarbetande

kvinnor icke erhåller kompensation för mistad arbetsförtjänst

vid ledighet för havandeskap och barnsbörd. Bestämmelser om dylik

ersättning måste anses utgöra ett naturligt komplement till de arbetarskyddsrättsliga

föreskrifter, som garanterar kvinnan viss tids ledighet i samband

med havandeskapet och barnsbörden samt förbjuder henne att under

tiden närmast etter nedkomsten arbeta inom vissa yrken. Även abortproiylaktiska

skäl talar för att en dylik ersättningsrätt införes. Utskottet ansluter

sig helt till förslaget att moderskapshjälpen icke blott skall ge ersättning

för ökade utgifter i samband med barnsbörden utan även — i form

av en mot tilläggssjukpenningen svarande tilläggspenning — lämna ersättning

för inkomstbortfall.

I motionen II: 634 liksom i en del remissyttranden framföres den uppfattningen,

att rätten till tilläggspenning bör förknippas med villkoret att

kvinnan återupptager eller söker erhålla förvärvsarbete inom viss tid efter

nedkomsten. Ett sådant villkor skulle emellertid medföra den allvarliga

olägenheten, att tilhiggspenningen skulle kunna utbetalas först efter den

tid, under vilken kvinnan i anledning av barnsbörden avhållit sig från

arbete och under vilken hon alltså regelmässigt har störst behov av ekonomiskt

stöd. Villkoret skulle därför väsentligt förringa värdet av reformen,

och då det dessutom, såsom departementschefen närmare utvecklar,

skulle medföra även andra olägenheter, avstyrker utskottet att detsamma

införes i lagen.

Inom den allmänna sjukförsäkringens ram tinns en frivillig försäkring,

som är avsedd för dels förvärvsarbetande, som har annan inkomst än inkomst

av tjänst, dels hemarbetande hustrur och dels vissa studerande.

Departementschefen har i likhet med socialförsäkringsutredningen icke

lunnit det möjligt att inom moderskapshjälpen skapa en motsvarighet till

denna frivilliga försäkring. 1 motionerna 1:481 och 11:623, 1:482 och

II: 622 samt II: 634 tramhålles det önskvärda i att förmånerna för de hemarbetande

kvinnorna förbättras och hemställes, att riksdagen i skrivelse

till Kung], Maj :t begär en förnyad prövning av frågan om möjligheterna

alt komplettera moderskapshjälpen med en frivillig tilläggsförsäkring eller

annan lämplig stödform för dessa kvinnor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr X2.

Att anordna en helt fristående frivillig försäkring anser utskottet liksom

departementschefen och socialförsäkringsutredningen ieke kunna

komma i fråga. Anslutning till denna skulle sannolikt endast kunna påräknas

från kvinnor, som har anledning att räkna med att de kunde bli

havande inom en icke alltför avlägsen framtid. Om då i stället den frivilliga

moderskapsförsäkringen anslötes till den frivilliga sjukförsäkringen,

skulle man få räkna med avsevärda avgiftshöjningar lör den frivilliga sjukförsäkringen.

Socialförsäkringsutredningen har gjort vissa beräkningar

härom med utgångspunkt från att den frivilliga tilläggspenningen vid moderskap

finge uppgå till högst 3 kronor om dagen samt från att statsbidrag

om 20 respektive 50 procent utginge. Härvid har räknats med olika alternativ

dels i fråga om den procentuella anslutningen till den frivilliga försäkringen

av män och kvinnor och dels i fråga om den andel av de anslutna

kvinnorna, som kan antas föda barn varje år. Som exempel på de

avgiftshöjningar, som skulle erfordras för den beslutade frivilliga sjukförsäkringen,

om man med denna kombinerade en dylik frivillig moderskapsförsäkring,

må nämnas, att avgiften för en sjukpenning av 3 kronor

om dagen skulle öka med 67 procent (från ca 39 till ca 65 kronor) under

vissa, inte osannolika förutsättningar rörande försäkringsbeståndets sammansättning

in. in. Därvid har räknats med 20 procents statsbidrag till

moderskapsförsäkringen och 3 dagars karenstid i sjukförsäkringen. Om

statsbidraget höjdes till 50 procent, skulle avgiftsökningen i det nämnda

fallet bli 42 procent (från ca 39 till ca 55 kronor). Vid längre karenstid

i sjukförsäkringen skulle avgiftsökningarna bli väsentligt större.

Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen måste befaras

verka starkt hämmande på anslutningen till denna. Särskilt skulle de ekonomiskt

mindre väl ställda få sina möjligheter att begagna den frivilliga

sjukförsäkringen beskurna, och icke minst skulle detta gälla för hemarbetande

kvinnor, som icke har anledning att räkna med havandeskap.

En frivillig moderskapsförsäkring synes därför utskottet icke kunna förordas.

Det är enligt utskottets mening att anbefalla, att verkningarna av

de förbättringar i moderskapshjälpen, som enligt förslaget skall komina

alla barnaföderskor till del, avvaktas innan frågan om anordnande av något

ytterligare ekonomiskt stöd omprövas. Utskottet förutsätter, att Kungl.

Maj:t har uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och upptager det till

omprövning, om ytterligare stödåtgärder kommer att visa sig erforderliga.

Utskottet avstyrker således motionärernas begäran om skrivelse i ärendet.

Såsom tidigare nämnts föreslås i propositionen icke någon ändring i

utformningen av mödrahjälpen. Även de nuvarande maximibeloppen föi

mödrahjälpen 600 kronor vid enkelbörd och 800 kronor vid flerbörd

lämnas således enligt förslaget orubbade. Det har nämligen ansetts,

såväl av departementschefen som av soeialtörsäkringsutrediiingen, att

möjlighet bör finnas alt i fall, där hjälpbehovet är särskil

ill framträdande,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

utöver förmånerna från moderskapsförsäkringen bevilja mödrahjälp intill

nu gällande maximibelopp. Utskottet delar denna uppfattning.

Frågan om grunderna för utgivande av mödrahjälp behandlas i motionerna

I: 469 och II: 602, i vilka hemställes, att riksdagen måtte uttala, att

mödrahjälpen huvudsakligen måtte utgå som en kontanthjälp, och att en

uppmjukning måtte ske av de nuvarande normerna till ledning för bestämmande

av hjälpbeloppet, så att hjälp kan ges efter generösare grunder.

Mödrahjälp till kostförbättring, som tidigare i regel utgick in natura,

utbetalas sedan 1949 kontant med visst belopp för vecka eller månad. Mödrahjälp

till andra ändamål —- utrustning för kvinnan och barnet, tandvård,

inackordering på mödrahem in. m. — utgår däremot normalt in natura,

dvs. vanligen så, att barnavårdsnämnden ersätter den som levererat varor

till kvinnan eller ställt tjänster till hennes förfogande.

Genom den föreslagna moderskapshjälpen kommer samtliga mödrar att

få större kontantbelopp till fritt förfogande än som nu är fallet, och åtskilliga

av dem, som vid nuvarande förhållanden skulle behöva mödrahjälp,

kommer att kunna reda sig med den generella kontanthjälpen. Förslaget

medför därför i och för sig en stark förskjutning till förmån för

kontantlinjen. Utformningen av de hjälpåtgärder, som mödrahjälpen innefattar,

kommer vid den förestående revisionen av fattigvårdslagstiftningen

att omprövas, och därvid kommer bl. a. att övervägas huruvida dessa hjälpåtgärder

lämpligen bör inpassas i en blivande socialhjälpslagstiftning. Det

är enligt utskottets mening önskvärt att man icke nu föregriper denna omprövning.

Med hänsyn jämväl till att den nuvarande ordningen i det stora

hela synes fungera tillfredsställande, anser sig utskottet icke nu böra förorda

en omläggning av principerna för mödrahjälpen. Utskottet vill emellertid

uttala, att utskottet i likhet med socialförsäkringsutredningen finner

det önskvärt, att mödrahjälpsnämnderna ägnar uppmärksamhet åt möjligheterna

att lämna mödrahjälpen kontant, där detta kan anses lämpligt.

Önskemålet att hjälp skall kunna ges efter generösare grunder har i viss

utsträckning tillgodosetts redan i det föreliggande förslaget. Detta lämnar

nämligen möjlighet att bevilja mödrahjälp upp till de maximibelopp, som

nu gäller, utan hinder av att vederbörande erhåller större generell kontanthjälp

än hon tidigare kunnat få. — Givetvis måste man räkna med att de

av socialstyrelsen utfärdade normerna till ledning för beräkning av mödrahjälpsbeloppen

även efter förstärkningen av den generella hjälpen kan med

hänsyn till särskilda hjälpbehov behöva överskridas. Såsom socialstyrelsen

i sitt remissyttrande framhåller måste därför dessa normer också i framtiden

lämna utrymme för vederbörligt beaktande av sådana omständigheter,

som kommer hjälpbehovet att framstå som särskilt angeläget.

Propositionen föranleder i övrigt icke någon erinran eller särskilt uttalande

från utskottets sida.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32. 33

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna 1: 468 och

11:601, 1:492 och 11:633 ävensom motionen 11:634, såvitt

denna avser ändringar i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om moderskapshjälp samt avskaffande

av mödrahjälpen, måtte bifalla förevarande proposition;
B.

att motionerna

1) 1:481 och 11:623,

2) 1:482 och 11:622 samt

3) 11:634, såvitt denna avser skrivelse till Kungl. Maj :t

angående tilläggspenning för i hemmet arbetande kvinnor,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1: 469 och II: 602 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan i motiveringen anfört.

Stockholm den 4 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, fru Svenson,

herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Grönkvist och Kronstrand;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson

i Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fru Sjöstrand,

herr Johansson i Södertälje och fröken Wetterström*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

3 — Biliang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 32.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Särskilt yttrande

av herr Lundgren och fröken W etterström.

I likalydande motionerna 1:492 och 11:633 hemställes, att riksdagen

måtte avslå det i propositionen framlagda förslaget om moderskapshjälp

m. in. Därjämte hemställes att den förbättring av den direkta ekonomiska

hjälpen vid havandeskap och barnsbörd, som förordas i propositionen, i

stället skall ske genom en förstärkning av de nuvarande hjälpformerna.

Avslagsyrkandet grundar sig på av högern i tidigare sammanhang under

årets riksdag i motionerna I: 384 och II: 490 framfört yrkande om uppskov

med den obligatoriska sjukförsäkringens genomförande.

Vi ansluter oss till den av motionärerna framförda åsikten, att de ekonomiska

och organisatoriska förutsättningarna för närvarande icke föreligger

för ett ikraftträdande av sjukförsäkringslagen den 1 januari 1955. Ett bifall

till uppskovsyrkandet hade enligt vår mening ej heller omöjliggjort att

en väsentlig förbättring av den ekonomiska hjälpen åt mödrarna kunnat

genomföras redan den 1 januari 1955. Riksdagen har emellertid i annat

sammanhang avslagit det framställda uppskovsyrkandet, varigenom det i

motionerna 1: 492 och II: 633 framlagda förslaget till förstärkning av de

nuvarande hjälpformerna vid havandeskap och barnsbörd numera kommit

att sakna aktualitet.

Reservationer

I. vid utskottets hemställan under B.

av fru Svenson, herr Kronstrand, herr Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer och

fru Sjöstrand, som ansett

a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 31 som börjar resp. slutar

med orden »Avgiftshöjningarna inom —--i ärendet» bort ersättas med

följande uttalande.

Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen kan möjligen

verka hämmande på anslutningen till denna. En utredning om frivillig

moderskapsförsäkring torde dock trots det ovan anförda kunna förordas.

Utskottet anser följaktligen, att det i propositionen lämnade förslaget i

ienna del icke är helt tillfredsställande. Tilläggspenningen skulle avse att

ersätta arbetsinkomst, som barnaföderskan förlorar i samband med barnsbörden.

Det är enligt utskottets mening då ej förenligt med en rättvis avvägning

att, såsom propositionen föreslår, undantaga från denna förmån

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

de kvinnor, som arbetar i hemmet eller deltar i mannens förvärvsarbete

eller som eljest icke har rätt till tilläggspenning. Såsom framhållits i motionerna

I: 481 och II: 623 samt I: 482 och II: 622 innebär en barnsbörd även

för dessa grupper av kvinnor stora ekonomiska påfrestningar. Ofta måste

sålunda extra arbetskraft anskaffas som vikarie. De barntillägg på två

kronor om dagen, som i propositionen föreslås utga för alla kvinnor med

barn under tio år för i huvudsak de dagar de är intagna på förlossningsanstalt

eller sjukhus, är för obetydliga för att i detta sammanhang spela

någon nämnvärd roll. Socialstyrelsen har föreslagit, att barntillägget för

de mödrar, som icke äger rätt till tilläggspenning, höjes till 6 kronor per

dag. Härigenom skulle dessa mödrar i normalfall få uppbära 60 kronor i

barntillägg. Merkostnaden genom en sådan utformning av barntilläggen

har av socialstyrelsen beräknats till ca 2 milj. kronor per år. Socialstyrelsens

förslag har alternativt upptagits i ovanberörda motioner 1:481 och

II: 623. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

att Kungl. Maj :t — efter den ytterligare utredning av teknisk art

som kan vara erforderlig — till nästa års riksdag inkommer med förslag

om utbyggande i ovan angiven riktning av moderskapshjälpen för mödrar

som icke har rätt till tilläggspenning;

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 481 och II: 623,

I: 482 och II: 622 samt II: 634 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa att utredning angående utökning av moderskapshjälpen

för hemarbetande mödrar samt mödrar, som

deltar i mannens förvärvsarbete eller som eljest icke har

rätt till tilläggspenning, snarast måtte komma till stånd.

II. vid utskottets hemställan under C.

av herr Grönkvist, fru Johansson i Norrköping samt herrar Lundberg och

Johansson i Södertälje, som ansett,

a) att de stycken i utskottets yttrande å s. 32, som börjar resp. slutar

med orden »Genom den — — — anses lämpligt» och »önskemålet att

--.—- särskilt angeläget» bort ersättas med följande uttalande.

Naturaformen för mödrahjälpsbidrag har väckt missnöje bland både

hjälpklientelet och de tjänstemän, som har hand om mödrahjälpen. Såväl

statsrevisorerna 1952 som socialförsäkringsutredningen har också ansett,

att man för framtiden borde i större utsträckning låta mödrarna disponera

sina pengar själva. Mot bakgrunden av de ganska stora kontantbelopp, som

genom den föreslagna försäkringen kan ges till de tilläggsförsäkrade, verkar

naturalinjen än mer kränkande för mödrahjälpsklientelet, som man

förmodar i övervägande grad kommer att bli hemmakvinnor i laglönehcm.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Även med hänsyn till det minskade totala beloppet för mödrahjälp (enligt

propositionen nr 167 6 milj. kronor) är en förenkling vid utdelningen

önskvärd.

De normer, som socialstyrelsen vidare utfärdat till vägledning för mödrahjälpsnämnderna,

när de skall utvälja mödrahjälpsberättigade och bestämma

hjälpbeloppen, är säkerligen för snävt dragna för att kunna stå

kvar, då försäkringen träder till. Detta har man i propositionen också tagit

hänsyn till vid beräkningen av det totala mödrahjälpsbeloppet;

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte — med bifall till motionerna I: 469

och II: 602 — besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala,

att mödrahjälpen huvudsakligen bör utgå som en kontanthjälp

och att en uppmjukning av nuvarande normer bör

ske, så att hjälpen kan ges efter generösare grunder.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 34

405415

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:274 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. |Maj:ts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten