Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1954-05-04 · 36 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 31 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1954:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
1
Nr 32.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majts proposition med
förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner.
Genom en den 12 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 144, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogade förslag
till lag om moderskapshjälp och
lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
dels ock antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 18 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända
arbetslöshetskassor.
De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.
Förslag
till
Lag
om moderskapshjälp.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Kvinna, som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, äger
på grund av den obligatoriska försäkringen enligt nämnda lag erhålla
moderskapshjälp enligt vad nedan sägs.
2 §•
Moderskapshjälp utgöres av ersättning för förlossningsutgifter samt moderskaps
penning.
1—Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 saml. 2 avd. Nr 32.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Ersättning för förlossningsutgifter.
3 §•
Till förlossningsutgifter hänföras utgifter för läkarvård, som är erforderlig
vid förlossning annorstädes än å förlossningsanstalt, ävensom för
vård å förlossningsanstalt samt för resor till och från sådan anstalt.
Med förlossningsanstalt förstås barnbördsavdelning å allmänt sjukhus
ävensom annan inrättning, som Konungen förklarat skola anses som förlossningsanstalt
enligt denna lag.
I fråga om ersättning för förlossningsutgifter skola bestämmelserna i
14, 15 och 17 §§ lagen om allmän sjukförsäkring äga motsvarande tilllämpning.
Moderskapspenning.
4 §•
Moderskapspenning utgår i form av grundpenning samt under villkor
som nedan sägs jämväl i form av barntillägg och tilläggs penning.
5 §.
Grundpenning utgår vid enkelbörd med tvåhundrasjuttio kronor och vid
flerbörd med fyrahundrafem kronor.
Av grundpenningen må den försäkrade lyfta etthundratrettiofem kronor
före nedkomsten, dock tidigast å nittionde dagen före den beräknade tidpunkten
därför.
Grundpenning tillkommer ej kvinna, som vid tiden för förlossningen är
intagen i annat barnhem än mödrahem eller i skola tillhörande barna- och
ungdomsvården eller i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt.
6 §.
Har kvinna, som äger rätt till grundpenning, tidigare minst ett hemmavarande
barn under tio år, vilket är sjukvårdsförsäkrat såsom barn till
henne eller hennes make, äger hon uppbära barntillägg med två kronor
för dag från och med förlossningsdagen till och med den fyrtiofjärde dagen
därefter, för dag från och med den tionde efter förlossningsdagen dock endast
under förutsättning att hon åtnjuter vård å förlossningsanstalt eller
sjukhusvård.
7 §.
Tilläggspenning utgår till kvinna, som omedelbart före nedkomsten eller
den beräknade tidpunkten därför under minst tvåhundrasjuttio dagar i
följd varit obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning.
Tilläggspenning utgår tidigast från och med den fyrtiofemte dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast från och med för
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
lossningsdagen så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete,
dock högst för nittio dagar, med samma belopp för dag, som kvinnan
äger uppbära i tilläggssjukpenning för de första nittio dagarna av en
och samma sjukperiod. Från och med den tjugoåttonde dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggspenning endast om kvinnan har eller på grund
av sjukdom är förhindrad att hava barnet i sin vård.
Tilläggspenning utgår ej för tid, då kvinnan är intagen i annat barnhem
än mödrahem eller i skola tillhörande barna- och ungdomsvården eller i
fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller är häktad eller eljest av annan
orsak än sjukdom är tagen i förvar på det allmännas bekostnad.
8 §•
Önskar kvinna erhålla tilläggspenning för tid före förlossningsdagen,
skall hon i förväg göra anmälan därom till vederbörande allmänna sjukkassa.
Sker ej sådan anmälan, utgår tilläggspenning från och med förlossningsdagen,
där ej hinder mött för anmälan eller eljest särskilda skäl
till annat föreligga.
Framställning om tilläggspenning skall avfattas skriftligen och innehålla
en av kvinnan på heder och samvete avgiven försäkran, att hon under de
dagar tilläggspenningen avser icke utfört förvärvsarbete samt, såvitt angår
tid från och med den tjugoåttonde dagen efter förlossningsdagen, att hon
haft eller på grund av sjukdom varit förhindrad att hava barnet i sin vård.
9 §.
Konungen äger från rätten till moderskapspenning helt eller delvis undantaga
arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen,
eller bestämmelse, som beslutats av kommun, äger uppbära lön
vid havandeskap eller barnsbörd.
I fråga om rätt för arbetsgivare, som utgivit lön till arbetstagare vid
havandeskap eller barnsbörd, att i arbetstagarens ställe uppbära arbetstagaren
tillkommande moderskapspenning skola stadgandena i 28 § andra,
tredje och fjärde styckena lagen om allmän sjukförsäkring äga motsvarande
tillämpning.
10 §.
Grundpenning, barntillägg och tilläggspenning må skäligen nedsättas eller
helt indragas, såframt kvinnan medvetet eller genom grov vårdslöshet
lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är
av betydelse för rätten till moderskapshjälp. I fråga om tilläggspenning
må dylik nedsättning eller indragning ock ske, därest kvinnan underlåter
att, på sätt i 45 § lagen om allmän sjukförsäkring är stadgat, anmäla sådan
ändring i arbetsinkomsten, som är av betydelse för sjukpenningförsäkringen.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Försäkringsavgifter, bidrag från arbetsgivare och statsbidrag.
11 §•
Vid bestämmande av sjukförsäkringsavgift, som medlem i allmän sjukkassa
är pliktig att erlägga för den obligatoriska sjukförsäkringen, skall
avgift för sjukvårdsförsäkringen avse jämväl ersättning för förlossningsutgifter,
avgift för försäkringen för grundsjukpenning avse jämväl grundpenning
och barntillägg samt avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning
avse jämväl tilläggspenning.
12 §.
Arbetsgivare är skyldig att för varje kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna
för tilläggspenning med fyra hundradels procent av den lön i
penningar eller naturaförmåner, som han under året utgivit till arbetstagare
anställda hos honom. I fråga om sådant bidrag skall i övrigt tilllämpas
vad som i 38 och 39 §§ lagen om allmän sjukförsäkring finnes
stadgat om arbetsgivares bidrag till försäkringen för tilläggssjukpenning.
13 §.
Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan
angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
a) läkarvård och resor enligt 3 § ........ 50 procent;
b) grundpenning........................ 50 procent;
c) barntillägg .......................... 75 procent.
Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa, för vilken med hänsyn
till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma föi
ändamål, som i första stycket a) sägs, bidraget för utgifter till dylika ändamål
skall utgå med mer än femtio procent av de utgifter, som bestritts
av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor, dock med högst sjuttio
procent av desamma.
Särskilda bestämmelser.
14 §.
Kvinna, som önskar utfå moderskapshjälp före förlossningen, skall på
sätt den i lagen om allmän sjukförsäkring avsedda tillsynsmyndigheten
föreskriver styrka att hon är havande och den sannolika dagen för nedkomsten.
Då framställning göres om moderskapshjälp efter förlossningen,
skall på enahanda sätt styrkas att kvinnan fött barn och dagen härför.
15 §.
Framställning om moderskapshjälp skall göras inom sex månader, beträffande
ersättning för förlossningsutgifter från den dag då det belopp
guldits, för vilket ersättning begäres, i fråga om grundpenning från för
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
lossningsdagen samt såvitt angår barntillägg och tilläggspenning från den
dag ersättningen avser, allt vid äventyr att rätten förloras.
Underlåter kvinna att uppbära moderskapshjälp inom sex månader efter
det sjukkassan meddelat henne att så kunnat ske, må utbetalning av moderskapshjälpen
vägras.
16 §.
För utgivandet av moderskapshjälp till kvinna, som är försäkrad i såväl
lokal- som centralsjukkassa, svarar lokalsjukkassan med rätt för denna
att från centralsjukkassan återfå tre fjärdedelar av vad som utgivits jämlikt
3 § och hela det belopp, som utgivits jämlikt 5, 6 och 7 §§.
17 §.
Beträffande moderskapshjälp skola i övrigt bestämmelserna i 59, 89,
101—103, 105 och 106 §§ lagen om allmän sjukförsäkring äga motsvarande
tillämpning.
18 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av
tillsynsmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, då förordningen den 11 juni
1937 (nr 338) om moderskapspenning skall upphöra att gälla.
Lagen äger icke tillämpning i fråga om barnsbörd, som ägt rum före
lagens ikraftträdande. Vid barnsbörd, som inträffar eller beräknas inträffa
inom tvåhundrasjuttio dagar efter lagens ikraftträdande, skall utan hinder
av vad i 7 § första stycket stadgats tilläggspenning utgivas, såframt kvinnan
alltsedan lagens ikraftträdande utan avbrott varit obligatoriskt försäkrad
för tilläggssjukpenning.
Vad kvinna förskottsvis uppburit i moderskapspenning enligt nyssnämnda
förordning eller i moderskapshjälp enligt förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor skall avräknas från grundpenning,
som i anledning av barnsbörden tillkommer henne enligt denna lag.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Förslag
till
Lag
angaende ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.
Härigenom förordnas, att 1, 23, 56 och 106 §§ lagen den 3 januari 1947
om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
1 §•
Försäkring enligt---penningar (sjukpenningförsäkring).
Försäkringen är — — — dels frivillig.
På grund av den obligatoriska försäkringen
utgives även moderskapshjälp
enligt vad därom är stadgat i
lagen om moderskapshjälp.
23 §.
Sjukpenning utgår---allmännas bekostnad.
Försäkrad, som äger rätt till grundpenning
enligt lagen om moderskapshjälp,
må ej uppbära grundsjukpenning
för tiden från och med
förlossningsdagen till och med den
fyrtiofjärde dagen därefter. Tilläggssjukpenning
utgår ej för dag, för
vilken försäkrad äger rätt till tillläqgspenning
enligt nyssnämnda lag.
56 §.
För allmän — — — av tillsynsmyndigheten.
Stadgarna skola — — — skola förvaras;
5) ordningen för utbetalning av 5) ordningen för utbetalning av
sjukhjälp; sjukhjälp och moderskapshjålp;
6) antalet ombud---antalet styrelseledamöter.
I stadgar —--frivilliga försäkringen.
Stadgar för — — — ersättningen utgår.
1 Se SFS 1953: 569.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Utöver vad---så medgiver.
Allmän sjukkassas---av tillsynsmyndigheten.
106 §.
Har försäkrad — — — eftergiva återbetalningsskyldighet.
I fall, som i denna paragraf avses,
må i avräkning å vad för mycket
utgått innehållas skäligt belopp av
försäkrad tillkommande sjukhjälp,
som därefter förfaller. Har försäkrad,
till vilken sjukhjälp felaktigt
utbetalats, övergått till annan sjukkassa,
må sådan avräkning ske även
å den sjukhjälp, vartill han må vara
berättigad från nämnda kassa.
I fall, som i denna paragraf avses,
må i avräkning å vad för mycket utgått
innehållas skäligt belopp av
försäkrad tillkommande sjukhjälp
eller moderskapshjälp, som därefter
förfaller. Har försäkrad, till vilken
sjukhjälp felaktigt utbetalats, övergått
till annan sjukkassa, må sådan
avräkning ske även å den sjukhjälp
eller moderskapshjälp, vartill han
må vara berättigad från nämnda
kassa.
Denna lag tråder i kraft den 1 januari
1955.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 18 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om
erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 18 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända
arbetslöshetskassor1 skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse:)
18
Daghjälp må icke utgivas till
medlem för söndag. Ej heller må
daghjälp utgivas för annan helgdag,
med mindre medlemmen var arbetslös
nästföregående eller efterföljande
vardag, eller för dag, då han med
helt eller delvis bibehållen avlöning
åtnjuter ledighet från arbete, som
utförts för annans räkning annorstädes
än i medlemmens hem.
(Föreslagen lydelse:)
§•
Daghjälp må icke utgivas till
medlem för söndag. Ej heller må
daghjälp utgivas för annan helgdag,
med mindre medlemmen var arbetslös
nästföregående eller efterföljande
vardag, eller för dag, då han med
helt eller delvis bibehållen avlöning
åtnjuter ledighet från arbete, som
utförts för annans räkning annorstädes
än i medlemmens hem, eller
äger rätt till tilläggs penning enligt
lagen om moderskapshjälp.
Denna förordning träder i kraft
den i januari 1955.
1 Senaste lydelse se SFS 1943: 185.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
I samband med propositionen har utskottet behandlat elva i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 468 av herr Mogård,
nr 469 av fru Carlqvist m. fl.,
nr 481 av herr Johansson, Anders, m. fl.,
nr 482 av fru Svensson och herr Andersson, Alvar,
nr 492 av herrar Ewerlöf och Svärd samt
inom andra kammaren
nr 601 av herr Gustafsson i Bogla,
nr 602 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.,
nr 622 av herrar Ericsson i Näs och Larsson i Hedenäset,
nr 623 av fru Sjöstrand m. fl.,
nr 633 av herrar Hjalmarson och Birke och
nr 634 av herr Hagård m. fl.
Av motionerna är följande likalydande, nämligen I: 468 och II: 601,
1: 469 och II: 602, I: 481 och II: 623, I: 482 och II: 622.
Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena lämnas nedan
under särskild rubrik.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att kvinna, som är försäkrad jämlikt lagen om
allmän sjukförsäkring, vid havandeskap och barnsbörd skall äga erhålla
moderskapshjälp i form av ersättning för förlossningsutgifter och moderskapspenning.
Ersättning för förlossningsutgifter skall utgå enligt samma
grunder som jämlikt sjukförsäkringslagen skall tillämpas i fråga om ersättning
för sjukvårdsutgifter. Moderskapspenning skall utgå i form av
s. k. grundpenning — 270 kr. vid enkelbörd och 405 kr. vid flerbörd —
till varje sjukförsäkrad kvinna som föder barn. Under vissa förutsättningar
skall utöver grundpenningen utgivas barntillägg med 2 kr. för dag under
högst 45 dagar. Kvinna, som är obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning,
d. v. s. anställd kvinna, vilkens årsinkomst av förvärvsarbete
uppgår till minst 1 800 kr., skall därjämte äga erhålla moderskapspenning
i form av s. k. tilläggspenning för de dagar — högst 90 — under vilka hon
i samband med barnsbörden avhåller sig från förvärvsarbete. Tilläggspen
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
ningen skall utgå med samma belopp, som kvinnan äger uppbära i tilläggssjukpenning
för de första 90 dagarna av en sjukperiod, d. v. s. med lägst
1 och högst 17 kr. för dag.
Gällande bestämmelser.
Moderskapshjälp och moderskapspenning.
Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor (nr
280; ändr. bl. a. nr 337/1937 och 100/1952) skall centralsjukkassa vid
barnsbörd utge moderskapshjälp åt kvinnlig medlem, som omedelbart
före nedkomsten varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet
minst 270 dagar eller, om hon vunnit återinträde inom denna tid, omedelbart
före utträdet varit medlem av sådan kassa under oavbrutet minst
270 dagar. Moderskapshjälpen utgår med ett kontant belopp av 110 kr.,
men centralsjukkassan äger efter medgivande av tillsynsmyndigheten —
numera riksförsäkringsanstalten — utge moderskapshjälp med högre belopp;
i flertalet kassor utgives f. n. 125 kr.
Statsbidrag utgår med 75 kr. för varje barnbördsfall, för vilket centralsjukkassan
utgivit moderskapshjälp.
Enligt förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning (nr 338;
ändr. nr 229/1944, 765/1944 och 201/1949) skall moderskapspenning
om 75 kr. utgå till kvinna, som till lindrande av kostnader i samband
med barnsbörd är i behov därav och som inte är berättigad till
moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning
skall, där ej särskilda omständigheter föranleder till annat, anses föreligga
om för kvinnan eller, såframt hon är gift och sammanlever med sin man,
för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomstskatt
inte upptagits beskattningsbar inkomst om minst 4 000 kr. Är den beskattningsbara
inkomsten högre, kan moderskapspenning dock beviljas, om
med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna är
särskilt ömmande.
Ansökan om moderskapspenning prövas och avgöres av central- eller
lokalsjukkassan på kvinnans bosättningsort.
Moderskapspenningen bekostas helt av statsmedel. Till sjukkassornas
administrationskostnader utgår enligt kungörelse den 15 juni 1945 (nr 393)
statsbidrag med 2: 50 kr. för varje behandlad ansökan om moderskapspenning.
Frånsett administrationskostnaderna uppgick statsverkets kostnader för
båda hjälpformerna år 1951 till 7,7 milj. kr., därav för moderskapshjälp
6,4 milj. kr. Till moderskapshjälpen bidrog sjukkassemedlemmarna själva
med 4,2 milj. kr.; då denna kostnad i realiteten faller på samtliga medlemmar
(både män och kvinnor) betyder detta att varje medlem betalade
i genomsnitt 1:32 kr. till moderskapshjälpen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
11
Mödrahjälp.
Mödrahjälpsverksamheten regleras genom förordningen den 11 juni 1937
om mödrahjälp (nr 339; ändr. nr 786/1940, 228/1944, 147/1949, 242/1950
och 107/1953) samt två kungörelser den 22 oktober 1937, den ena med
instruktion för mödrahjälpsnämnderna (nr 847; ändr. nr 792/1940) och
den andra med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen (nr
848; ändr. 790/1940, 631/1945 och 718/1947).
Berättigad till mödrahjälp är i princip varje kvinna, som i anledning
av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd.
Mödrahjälpen bekostas helt av statsmedel och lämnas i den form som
för varje särskilt fall befinnes lämpligast, i en eller flera poster, till ett
sammanlagt värde av högst 600 kr. eller vid flerbörd högst 800 kr.
För handläggning av mödrahjälpsärenden finnes i varje landstingsområde
och stad, som ej deltar i landsting, inrättad en mödrahjälpsnämnd,
bestående av ordförande och två ledamöter. Verkställande organ äi barnavårdsnämnden.
Tillsyn över verksamheten utövas av socialstyrelsen, som
äger meddela råd och anvisningar till ledning för barnavårds- och mödrahjälpsnämnderna;
styrelsen prövar även besvär över mödrahjälpsnämnds
beslut.
Mödrahjälp brukar huvudsakligen beviljas för klädes- och sängutrustning,
tandvård, kostförbättring, hemhjälp och inackordering i enskilt hem
eller i mödrahem. Enligt av socialstyrelsen utfärdade anvisningar skall
naturaformen vara den normala utom i fråga om bidrag till förbättring
av kvinnans kosthåll, vilket bidrag numera alltid skall utgå kontant. Naturaformen
innebär, att mödrahjälp snämnden beviljar hjälp med bestämda
belopp för särskilt angivna ändamål och att barnavårdsnämnden direkt
ersätter den som levererat varor, t. ex. utrustning för kvinnan och barnet,
eller ställt tjänster, t. ex. tandvård, hemhjälp eller inackordering, till kvinnans
förfogande. Socialstyrelsen har även utfärdat vissa normer för bestämmande
av hjälpbeloppets storlek; detta har skett genom ett slags vägledande
taxor, vari angivits de normalbelopp, som på olika dyrorter bör
utgå med hänsyn till kvinnans resp. makarnas inkomstförhållanden och
barnantal. De nu gällande normerna har varit i tillämpning sedan maj
1952. Vissa justeringar har företagits däri med anledning av höjning av
mödrahjälpens maximibelopp den 1 juli 1953 och ändring i ortsgrupperingen
den 1 januari 1954.
Till mödrahjälp har för budgetåret 1953/54 anvisats 10 milj. kr.
Kollektiva hjälpformer.
Vid sidan av ovannämnda stödåtgärder har samhället inrättat en rad kollektiva
hjälpformer, som helt eller delvis är avsedda för blivande och nyblivna
mödrar. De består av socialmedicinska eller övervägande sociala
föranstaltningar, som — ofta i kombination med individuell ekonomisk
hjälp _ avser att täcka hjälpbehov av vårdkaraktär. I främsta rummet
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
märkes här den förebyggande mödra- och barnavården och i samband därmed
utdelning av vissa läkemedel samt förlossningsvården, vidare folktandvården,
den sociala hemhjälpen och mödrahemsverksamheten.
Arbetarskyddslagstiftning m. m.
Vår sociallagstiftning innehåller vissa bestämmelser, som avser att
bereda förvärvsarbetande kvinnor skydd vid havandeskap och barnsbörd.
Sålunda föreskrives i arbetarskyddslagen — som med vissa inskränkningar
är tillämplig på varje rörelse eller särskilt arbetsföretag vari arbetstagare
användes till arbete för arbetsgivares räkning — att kvinna, som väntar
barn, är berättigad till ledighet från arbetet under sex veckor före den beräknade
tidpunkten för nedkomsten. Vidare stadgas förbud för henne att
arbeta under de sex första veckorna efter barnsbörden, om hon inte med
läkarintyg styrker att hon utan men för sig eller barnet kan börja arbetet
tidigare. Förbudet avser vissa närmare angivna arbeten, främst hantverkseller
industriellt arbete, arbete med transport av personer eller gods och
arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse. I lagen föreskrives därjämte,
att kvinna, som ammar sitt barn, inte får förvägras erforderlig ledighet
härför.
Enligt lagen den 21 december 19k5 om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. får kvinnlig
arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos
arbetsgivaren, inte skiljas från anställningen på grund av att hon blivit
havande eller fött barn. Ej heller får arbetsgivaren med vetskap om havandeskapet
eller barnsbörden avskeda kvinnan på grund av att hon i samband
därmed avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst sex månader.
Detta innebär således, att en kvinna efter minst ett års anställning hos
samme arbetsgivare oavsett arbetets art har rätt till sex månaders ledighet
i samband med nedkomsten.
Frågan om ersättning under ledighet, som kvinnan nödgas ta eller eljest
erhåller på grund av dessa bestämmelser, har man överlämnat åt parterna
att lösa. Rätt till lön under ledighet för havandeskap och barnsbörd kan
enligt en av socialförsäkringsutredningen verkställd undersökning antagas
tillkomma kanske 25 % av de kvinnliga arbetstagare som befinner sig
i fruktsam ålder.
Vissa konventioner.
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1952 antog
bl. a. en konvention (nr 102) angående minimistandard för social trygghet
samt en konvention (nr 103) angående skydd vid havandeskap och barnsbörd
jämte en därtill ansluten rekommendation (nr 95) i samma ämne.
Arbetskonferensens beslut har utförligt behandlats i propositionen nr 73 till
1953 års riksdag.
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Beträffande konventionen nr 102 om minimistandard, vilken omfattar ett
flertal grenar av det sociala trygghetssystemet, skall här endast anmärkas
att densamma i fråga om ekonomiska förmåner i samband med havandeskap
och barnsbörd uppställer villkor om ersättning för inkomstbortfall;
på grund härav har Sverige -— som beslutat ratificera konventionen i vissa
andra delar -—- inte kunnat lämna sin anslutning till konventionen såvitt
angår förmåner vid havandeskap och barnsbörd.
Konventionen nr 103 om skydd vid havandeskap och barnsbörd är tilllämplig
endast på förvärvsarbetande kvinnor i arbetstagarställning. På
grund av särskilda bestämmelser i konventionen kan medlemsstaterna utesluta
kvinnliga anställda inom vissa verksamhetsområden från de förmåner
konventionen avser att garantera. En absolut minimifordran på tilllämpningsområdet
torde för vårt lands vidkommande vara, att konventionen
omfattar kvinnor som — oavsett arbetsuppgifternas art — är anställda
i industriföretag och åtminstone någon kategori av icke-industriellt arbete,
t. ex. affärsföretag. Undantag må dock stadgas för kvinnor som tillhör
arbetsgivarens familj. Kvinnor på vilka konventionen är tillämplig skall
bl. a. äga rätt att åtnjuta kontant ersättning under frånvaro från arbetet
på grund av havandeskap och barnsbörd. Ledigheten skall avse minst tolv
veckor och innefatta en obligatorisk ledighetsperiod efter nedkomsten om
minst sex veckor; i fall av sjukdom på grund av havandeskap eller barnsbörd
skall kvinnan före resp. efter nedkomsten erhålla ytterligare ledighet.
Beträffande ersättningens storlek stadgas bl. a., att om ersättningen utgår
enligt obligatorisk socialförsäkring och därvid grundas på inkomstbortfallsprincipen,
så skall den motsvara minst två tredjedelar av kvinnans tidigare
arbetsinkomst, beräknad på det sätt som föreskrives för socialförsäkringen.
Socialförsäkringsutredningens förslag.
Socialförsäkringsutredningen — som haft i uppdrag bl. a. att pröva
i vad mån den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd bör
sammankopplas med den allmänna sjukförsäkringen och undersöka möjligheterna
att på detta område få till stånd en enhetligare samt mera
rationell och effektiv ordning — har i slutet av år 1953 avgivit ett betänkande
rörande moderskapsförsäkring in. m. (SOU 1954:4). Enligt utredningens
förslag skall alla kvinnor, som omfattas av den allmänna
sjukförsäkringen, också vara moderskapsförsäkrade. I finansiellt hänseende
skall enligt förslaget moderskapsförsäkringen ingå i den obligatoriska
sjukförsäkringen. Administrationen skall handhavas av de allmänna
sjukkassorna, och reglerna om förmånerna föreslås — oaktat de givits rum
i en särskild författning — utformade i nära anslutning till motsvarande
bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring.
Moderskapsförsäkringen skall enligt förslaget ge dels ersättning
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
för förlossningsutgifter, bl. a. för vård på förlossningsanstalt
och för resor i samband därmed, och dels kontant ersättning i form av
moderskapspenning. Moderskapspenningen föreslås uppdelad i ett
fast grundbelopp, grundpenning, och ett löpande bidrag, t i 11 äggspenning.
Alla försäkrade kvinnor föreslås äga rätt till både ersättning
för förlossningsutgifter och grundpenning, vilken senare till beloppet normalt
motsvarar en grundsjukpenning av 3 kr. om dagen under 90 dagar,
d. v. s. 270 kr. Därtill skall kunna utgå barntillägg —• om sammanlagt
högst 20 kr. i normalfallen och högst 90 kr. i vissa särskilda fall —
för kvinna som tidigare har minderårigt barn hemma. Kvinnliga löntagare
skall dessutom under vissa villkor vid ledighet för havandeskap och barnsbörd
erhålla tilläggspenning för högst 90 dagar med i princip samma belopp
som de vid sjukdom får i tilläggssjukpenning.
Den nuvarande behovsprövade mödrahjälpen skall enligt utredningens
förslag bestå i sin nuvarande utformning vid sidan av moderskapsförsäkringen.
Vid remissbehandlingen har socialförsäkringsutredningens förslag genomgående
tillstyrkts. Den kritik som framkommit hänför sig så gott som
undantagslöst till olika detaljer i förslaget.
För förslaget samt remissyttrandena redogöres närmare i propositionen
s. 35—77, vartill här må hänvisas.
Propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen
bl. a. följande.
Allmänna synpunkter.
För egen del anser jag, att utredningens förslag har skapat förutsättningar
för en behövlig och länge önskad revision av samhällets ekonomiska
hjälp åt barnaföderskorna; och jag vill nu behandla de riktlinjer
efter vilka en dylik revision bör genomföras.
Vad då först beträffar hjälpbehoven och hjälpens ändamål
har socialförsäkringsutredningen funnit, att den ekonomiska hjälpen
inte såsom nu endast bör avse att bereda lindring i de med nedkomsten
förenade utgifterna utan att den även bör lämna ersättning för inkomstbortfall.
Denna uppfattning har man också allmänt i remissyttrandena.
Jag är av samma mening. Det lagfästa förbudet för barnaföderskor att
utföra industriellt arbete under tiden närmast efter nedkomsten kom till
som en av våra första socialpolitiska åtgärder i modern mening och är
betingat av både sociala och medicinska hänsyn. Man var redan tidigt på
det klara med att denna skyldighet tarvade ett komplement i form av
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
ekonomiskt stöd, som satte kvinnan i stånd att åtnjuta den erforderliga
vilan och att ägna sig åt barnets vård och skötsel. Det är också uppenbart
att, om man skall nå syftet med de bestämmelser av arbetarskyddsrättslig
art som endels tvingar kvinnan, endels öppnar möjlighet för henne att avhålla
sig från förvärvsarbete i samband med nedkomsten, det måste såvitt
möjligt sörjas för att hon får ersättning för den arbetsförtjänst som hon
då går miste om. Även mätt med internationell måttstock har detta ansetts
vara ett primärt krav.
För den föreslagna utvidgningen av hjälpens ändamål kan vidare anföras
starka befolkningspolitiska motiv. Från rent abortförebyggande synpunkt
torde den komma att bli av särskilt värde i fråga om sådana gravida
kvinnor som för uppehället är helt beroende av sin egen arbetsförmåga —
såsom ofta är fallet med de ensamstående — i det att en garanti för
ersättning av inkomstbortfallet vid tiden kring förlossningen kan väntas
medverka till att kvinna, som överväger abort, kommer att bära fram och
föda sitt barn.
Slutligen finnes, såsom även utredningen påpekat, ett speciellt skäl att
nu införa ersättning för inkomstbortfall vid barnsbörd, i det att kompensation
kommer att lämnas vid sjukdom genom sjukpenningförsäkringen
och det ej sällan är svårt eller rentav omöjligt för både kvinnan och läkaren
att avgöra, huruvida en krämpa, som uppträder under havandeskapet
eller efter förlossningen, skall hänföras till sjukdom eller till något mera
normalt fysiologiskt besvär. Det är förklarligt att, om något slags motsvarighet
till det ekonomiska skyddet vid sjukdom inte skapades, man kunde
bli benägen att betrakta dylika krämpor som sjukdomsfall, vilket komme
att medföra mindre önskvärda psykologiska konsekvenser och dessutom
resultera i ökade kostnader för sjukförsäkringen.
Förslaget att de allmänna sjukkassorna skall utge ersättning för utgifter
i samband med förlossningsvård på samma sätt som för motsvarande
kostnader vid sjukdom har vunnit i det närmaste allmän anslutning.
Det är även enligt min mening lämpligt att man behandlar dessa
kostnader lika.
Beträffande de föreslagna formerna för de kontanta bidragen
anser jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna,
att en generell hjälp bör lämnas barnaföderskorna i form av
en grundläggande hjälp utan inkomst- eller behovsprövning.
Utredningen har funnit det nödvändigt att vid sidan av denna generella
hjälp bibehålla den nuvarande mödrahjälpen. Några remissorgan har velat
avskaffa denna hjälpforin och i stället hänvisa det mödrahjälpsklientel,
som eljest skulle komma att kvarstå, till den kommunala socialvården. Det
synes klart, att någon form av behovsprövad hjälp måste stå till buds för
de fall, då den generella hjälpen -— vilken naturligen måste avvägas med
hänsyn till mera normalt uppkommande hjälpbehov — visar sig vara otill
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
räcklig. Det är min avsikt att så snart det låter sig göra upptaga frågan
om en revision av vår nuvarande fattigvårdslagstiftning. Mödrahjälpens
bestånd måste enligt min mening få bli beroende av socialhjälpens framtida
innehåll. Jag finner därför ingen anledning att nu förorda att mödrahjälpen
avvecklas utan biträder utredningens förslag i detta hänseende.
Att den generella hjälpen vid havandeskap och barnsbörd bör få formen
av en socialförsäkring i anslutning till den allmänna
sjukförsäkringen anser jag vara naturligt. Härigenom blir det möjligt
att inom ramen för en enda hjälpform reglera utgifter i samband med
själva förlossningen, bereda lindring i eljest normalt uppkommande extra
kostnader samt ersätta inkomstbortfall.
Moderskapsförsäkringen.
Enligt socialförsäkringsutredningens förslag skall i fråga om a n s 1 u tning
till försäkringen gälla att alla kvinnor, som är försäkrade
enligt lagen om allmän sjukförsäkring, därmed också automatiskt blir
inoderskapsförsäkrade. Häremot har ingen erinran riktats vid remissbehandlingen,
och för egen del ansluter jag mig till förslaget. Det förtjänar
att påpekas, att moderskapsförsäkringen genom denna konstruktion även
kommer att omfatta barnaföderskor som ej fyllt 16 år, vilka ehuru de ej
hunnit bli sjukkassemedlemmar ju ändock är sjukvårdsförsäkrade.
Den ersättning för förlossningsutgifter, som försäkringen
skall lämna, föreslås av utredningen omfatta vård på förlossningsanstalt
och resor i samband därmed samt erforderlig läkarvård vid hemförlossning.
I enlighet härmed skall sjukkassorna liksom vid annan sjukhusvård
betala avgiften för vård å allmän sal på förlossningsanstalten och ersätta
resekostnaden för intagning ävensom kostnaden för återresa i den mån
den överskrider 4 kr. Avgiften på barnbördsavdelning förutsättes bli densamma
som på annan sjukhusavdelning, f. n. i allmänhet 3 kr. om dagen.
Då dagavgiften för förlossningsinrättningarnas salspatienter nu i regel är
1 kr. för de första 10 dagarna, innebär förslaget visserligen en avgiftshöjning
för barnaföderskorna, men avgiften kommer i gengäld att helt likvideras
genom försäkringen, varjämte den nuvarande s. k. tiodagarsspärren
avlägsnas. Ersättning för läkarvård vid hemförlossning föreslås utgå efter
regler motsvarande dem som gäller för läkarvård i den allmänna sjukförsäkringen,
d. v. s. med i princip tre fjärdedelar av kostnaderna för läkarens
resor och själva vården jämte läkarintyg.
I likhet med dem, som yttrat sig över utredningens förslag, godtager jag
förslaget i denna del.
Utredningens förslag om en grundpenning av 270 kr. — vilken
skall tillkomma alla försäkrade harnaföderskor, således även dem som
inte är försäkrade för grundsjukpenning vid sjukdom, och oavsett om de
faktiskt utför något arbete under tiden kring nedkomsten — har i allmän
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
het vunnit anslutning vid remissbehandlingen. Detsamma gäller förslaget
att grundpenningen vid flerbörd skall utgå med 405 kr. liksom också förslaget
att av grundpenningen högst 135 kr. må utbetalas 90 dagar före den
beräknade tidpunkten för nedkomsten. Från ett par håll har dock yrkats
höjning av beloppen. För egen del finner jag en grundpenning, som i
normalfallen beloppsmässigt motsvarar grundsjukpenning av 3 kr. om dagen
under 90 dagar, vara väl avvägd. Ej heller när det gäller flerbörd
finner jag anledning att frångå utredningens förslag.
Det föreslagna barntillägget av 2 kr. om dagen för normalt 10
dagar och ytterligare högst 35 dagar, om kvinnan åtnjuter vård å förlossningsanstalt
eller sjukhusvård, motsvarar till beloppet det barntillägg,
som enligt sjukförsäkringen vanligen utgår vid sjukhusvård på grund av
sjukdom. Några remissorgan har framställt yrkanden om att tillägget höjes.
Att, såsom från något håll ifrågasatts, göra en kategoriklyvning av mödrarna
så, att en grupp får ett högre och en annan grupp ett lägre barntillägg
synes mindre lämpligt. Då de utgifter, till vilka barntillägget är
avsett, ingalunda torde vara högre vid barnsbörd än vid sjukdom, finner
jag inte anledning att föreslå någon höjning av tillägget till grundpenningen.
Jag biträder därför utredningens förslag i detta avseende.
Arbetstagare, som är medlem i allmän sjukkassa — vilket förutsätter
att vederbörande fyllt 16 år — och har en årsinkomst av anställningen om
minst 1 800 kr., är enligt sjukförsäkringslagen försäkrad för tilläggssjukpenning
vid sjukdom. Utredningen har föreslagit att kvinna, som är försäkrad
för tilläggssjukpenning, i princip skall vara berättigad att för
högst 90 dagar i samband med nedkomsten erhålla moderskapspenning
1 form av tilläggspenning. Vid remissbehandlingen har förslaget
genomgående tillstyrkts. Emellertid har i några yttranden anmärkningar
riktats mot olika villkor, som utredningen funnit det nödvändigt att förknippa
med rätten till tilläggspenning.
För rätt till tilläggspenning torde i enlighet med utredningens förslag
böra gälla, att kvinnan under minst 270 dagar omedelbart före den beräknade
eller faktiska tidpunkten för nedkomsten varit försäkrad för
tilläggssjukpenning. I syfte att förebygga missbruk har utredningen förordat
att, för den händelse kvinnan under denna kvalifikationstid tillhört
olika sjukpenningklasser, tilläggspenning skall utgå efter den lägsta av
dessa. Häremot har under remissbehandlingen hl. a. invänts, att en dylik
regel kunde få obilliga konsekvenser.
För egen del anser jag, att de eventuella riskerna att kvinnan avsiktligt
ökar sin arbetsinsats under graviditeten för att skaffa sig ett högre försäkringsskydd
inte bör överdrivas. Eu inkomstökning, som kan väntas bli
temporär, torde för övrigt ej heller medföra att kvinnan placeras i högre
sjukpenningklass. Med den föreslagna bestämmelsen är del vidare sannolikt,
2 Itilumg till riksdagens protokoll It) Öb. !l sand. 2 and. Sr 32.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
att kvinnan — i de fall tilläggspenningen bleve lägre än den tilläggssjukpenning
hon kunde erhålla —- kunde bli benägen att låta sjukskriva sig.
Framför allt synes mig emellertid intresset av reda samt nödvändigheten
av regler, som ställer sig enkla i tillämpningen, tala för att tilläggsförmånerna
vid sjukdom och barnsbörd beräknas efter samma sjukpenningklass.
Jag förordar i enlighet härmed att tilläggspenningen alltid skall utgå
enligt den sjukpenningklass som kvinnan tillhör. I detta sammanhang
vill jag med anledning av vad som anförts i några remissyttranden understryka,
att en inkomstförändring, som är avhängig av kvinnans genom
graviditeten nedsatta eller förlorade arbetsförmåga, ej torde böra påverka
hennes sjukpenningförsäkring.
Tilläggspenning bör utgå endast för tid, då kvinnan avhåller sig från
förvärvsarbete. Förslaget att denna tidsperiod skall omfatta högst 90 dagar
anser jag böra godtagas. Utredningen har vidare föreslagit, att den ledighet,
som berättigar till tilläggspenning, skall påbörjas tidigast å fyrtiofemte
dagen före den beräknade nedkomsten och senast å förlossningsdagen
samt att ledigheten skall uttagas i ett sammanhang. Med hänsyn till
dels den bestämmelse i arbetarskyddslagen, som tillförsäkrar kvinna sex
veckors ledighet omedelbart före den väntade nedkomsten och som förbjuder
henne att arbeta i vissa yrken under de sex första veckorna efter
förlossningen, och dels innehållet i den av 1952 års internationella arbetskonferens
antagna konventionen nr 103 angående skydd vid havandeskap
och barnsbörd tillstyrker jag förslaget i förstnämnda hänseende. Härigenom
kommer nämligen kvinnan i regel att kunna täcka hela den tid, som avses
i lagen och konventionen, och å andra sidan blir ersättning vanligen
tillförsäkrad henne under den obligatoriska ledighetsperioden av sex veckor
efter nedkomsten hur hon än eljest förlägger sin ledighet. Vad därefter
beträffar förslaget om att ledigheten skall vara sammanhängande
har detta kritiserats i ett par remissyttranden. Jag vill med anledning
härav framhålla, att tilläggspenningens syfte sammanfaller med de berörda
arbetarskvddsbestämmelsernas, i det att kvinnan för sin egen och
för harnets skull skall få cn tids vila från sitt dagliga arbete utom hemmet.
Det synes mig mindre välbetänkt att genom dispensmöjligheter i fråga
om rätten till den ekonomiska gottgörelsen göra avkall på detta gemensamma
syfte. För sjukkassorna måste det dessutom bli besvärligt att hålla
reda på under vilka tider kvinnan arbetar eller inte arbetar utom hemmet.
Jag ansluter mig därför till utredningens förslag även i denna del.
Vidare har utredningen föreslagit, att tilläggspenning ej skall utgå för
Hd efter tjugonde dagen efter förlossningsdagen, såframt kvinnan inte
har barnet i sin vård utan alt på grund av sjukdom vara förhindrad därifrån.
Det är uppenbart att ju längre tid, som förflyter från förlossningen,
desto mer hinner kvinnan återhämta krafterna och i desto högre grad är
det barnets intresse, som träder i förgrunden, då man vill bereda modern
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
ledighet från förvärvsarbetet. Sistnämnda skäl bortfaller, om kvinnan exempelvis
lämnar barnet i någon annans vård och utan men kan återgå till
arbetet. Jag finner sålunda det av utredningen uppställda villkoret motiverat
men vill i anslutning till vad medicinalstyrelsen anfört i sitt remissyttrande
föreslå den ändringen härutinnan, att tilläggspenning skall utgå
t. o. in. tjugosjunde dagen efter förlossningsdagen, oavsett att kvinnan
inte har barnet i sin vård. Om barnet därefter är intaget på sjukhus men
kräver daglig omvårdnad av modern eller eljest endast tillfälligt vårdas av
annan, torde detta ej böra medföra att kvinnans rätt till tilläggspenning
upphör.
Utredningen har diskuterat, huruvida man för rätten till tilläggspenning
borde kräva, att kvinnan skulle återuppta sitt förvärvsarbete efter nedkomsten
men har kommit till resultatet, att något dylikt villkor inte bör
uppställas. Under remissbehandlingen har från några håll påyrkats ett
villkor om återgång till arbetet. Jag finner det uppenbart, att man med
ett sådant villkor i vart fall inte kan uppnå annat än ett tillfälligt återupptagande
av förvärvsarbetet; för detta ändamål skulle krävas administrativt
synnerligen svårhanterliga bestämmelser. Än väsentligare är emellertid,
att någon ersättning inte skulle kunna lämnas vid den tid, då de utgifter
uppkommer för vilka den normala inkomsten är avsedd — tilläggspenningen
skall ju träda i stället för denna — utan först långt senare.
Då vidare den ifrågasatta restriktionen knappast kan anses väl förenlig
med de förut berörda arbetarskyddsbestämmelserna och dessutom skulle
förta en del av reformens befolkningspolitiska verkan ävensom medföra
ökade sjukskrivningsrisker, ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt
härvidlag.
Tilläggspenningen föreslås av utredningen till beloppet överensstämma
med den tilläggssjukpenning, som utgår under de första 90 dagarna av eu
sjukperiod. Jag biträder detta förslag och vill härvid erinra om att genom
propositionen nr 64 förslag förelagts årets riksdag att bl. a. moderskapspenning
skall vara skattefri. Utredningen har anfört, att moderskapspenningens
totalbelopp under denna förutsättning kommer att genomsnittligt
motsvara åtminstone två tredjedelar av kvinnans tidigare inkomst räknat
för tre månader eller ledighetsperiodens maximitid. Härigenom torde del
bli möjligt för vårt land att ratificera internationella arbetsorganisationens
konvention nr 102 angående minimistandard för social trygghet, såvitt angår
förmåner vid havandeskap och barnsbörd. Även det villkor om kompensationsgrad,
som beträffande ersättning för inkomstbortfall stipuleras i
konventionen nr 103 angående skydd vid havandeskap och barnsbörd, torde
uppfyllas; då det emellertid är tveksamt huruvida vår lagstiftning fullt tillgodoser
de krav, som sistnämnda konvention i övrigt uppställer, torde frågan
om ratifikation av denna konvention tills vidare böra anstå.
Beträffande frågan om m o d e r s k a pspe n n ingens in v e r k a it
20
Andra lagutskottets utlåtande nr .''12.
på gällande löneförmåner vid barns börd har utredningen
förordat, afl tilläggspenningen skall behandlas på samma sätt som tilläggssjukpenningen
under det att grundpenningen inte skall påverka utgående
lön. Denna ståndpunkt har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.
Från kommunalt håll har dock gjorts gällande, att moderskapspenningen
i sin helhet borde behandlas som sjukpenningen.
Frågan om förhållandet mellan sjuklön och sjukpenning utredes f. n.
i särskild ordning såvitt angår statsanställda in. fl. Oavsett vilket resultat
denna utredning kommer fram till, synes det mig från olika synpunkter
lämpligt att reglerna för sjukpenningen blir tillämpliga också på moderskapspenningen.
Föreskrifterna i 28 § sjukförsäkringslagen om rätt för
Kungl. Maj:t att från sjukpenningförsäkringen undantaga vissa statliga
och kommunala arbetstagare, om rätt för arbetsgivare att, därest sådana
arbetstagare icke undantagits, uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning
samt om rätt för parterna på arbetsmarknaden att kollektivavtalsmässigt
träffa uppgörelse om att arbetsgivare, som utgivit sjuklön till arbetstagare,
skall hos sjukkassan äga uppbära arbetstagarens sjukpenning, bör
således äga motsvarande tillämpning såvitt angår moderskapspenningen. Bemyndigandet
för Kungl. Maj :t att undantaga försäkrade från rätten till
inoderskapspenning bör kunna utnyttjas oberoende av om motsvarande
undantag göres beträffande sjukpenning.
Utredningen har inte funnit det möjligt att skapa ett komplement till
det obligatoriska försäkringsskyddet i form av en f r i v i 11 i g försäkring
för inoderskapspenning. Under remissbehandlingen har från några
håll uttalats sympatier för en sådan. Jag delar emellertid utredningens uppfattning
att det torde vara uteslutet att anordna en helt fristående frivillig
moderskapsförsäkring. Den enda tänkbara möjligheten synes vara att
komplettera den frivilliga sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän
sjukförsäkring med ett motsvarande skydd vid barnsbörd. Detta skulle
dock — även om staten lämnade kraftigt stöd — medföra betydande höjningar
av avgifterna inom den frivilliga sjukförsäkringen.
Uppenbarligen är det synnerligen angeläget, att den frivilliga sjukförsäkringen
redan från början vinner största möjliga anslutning. Blir avgifterna
jämförelsevis höga, sätter detta otvivelaktigt en stark hämsko på
försäkringens utbredning. Man måste nämligen räkna med att många egna
företagare under sådana förhållanden avskräckes från att teckna frivillig
försäkring; och de kommer då att vid sjukdom ofta stå utan ett tillfredsställande
ekonomiskt skydd. De finanspolitiska synpunkterna får ej heller
släppas ur sikte. På grund härav och då den föreslagna obligatoriska försäkringens
grundförmåner redan innebär högst avsevärda förbättringar av
den ekonomiska hjälpen vid havandeskap och barnsbörd, anser jag mig
i likhet med utredningen inte kunna förorda, att en frivillig försäkring
avseende inoderskapspenning införes.
21
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Utredningens förslag i fråga om moderskap sförsäkringens
finansiering innebär, att moderskapsförsäkringen ingår i sjukförsäkringen
på så sätt att ersättning för förlossningsutgifter bestrides genom sjukvårdsförsäkringen,
grundpenning genom försäkringen för grundsjukpenning
och tilläggspenning genom den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning.
Både män och kvinnor kommer alltså att genom sjukförsäkringsavgifterna
delta i finansieringen av hjälpen vid havandeskap och
barnsbörd. Statsbidrag avseende ersättning för förlossningsutgifter och
grundpenning ävensom barntillägg skall utgå efter samma grunder som
gäller för sjukförsäkringen d. v. s. med 50 % av kostnaderna, såvitt angår
läkarvård, resor till och från förlossningsanstalt samt grundpenning och
75 % av kostnaderna för barntillägg. Till tilläggspenning skall arbetsgivarbidrag
utgå i samma omfattning som till tilläggssjukpenning; utredningen
har med anledning härav föreslagit, att det nu fastställda arbetsgivarbidraget
till sjukförsäkringen höjes från l,i % till 1,14 % av de lönesummor
— avseende manliga anställda såväl som kvinnliga — som enligt lagen om
allmän sjukförsäkring skall ligga till grund för arbetsgivarbidragets bestämmande.
Utredningens förslag i dessa delar har under remissbehandlingen
i allmänhet lämnats utan erinran.
Emellertid har Svenska arbetsgivareföreningen och Handelns arbetsgivareorganisation
avstyrkt den föreslagna höjningen av arbetsgivarbidraget.
De förordar, att i stället statsbidrag skall lämnas till försäkringen för tillläggspenning.
Med anledning härav vill jag erinra om att när socialvårdskommittén
på sin tid ville införa en av statliga medel helt bekostad ersättning
för inkomstbortfall till förvärvsarbetande kvinnor, förslaget mötte
stark opposition inte minst därför att detta förutsatte en fördelning av
skattemedel på sådant sätt att de som hade bättre lön fick ett större bidrag.
Motsvarande principiella invändning kan riktas mot den nu från arbetsgivarhåll
förordade lösningen av finansieringsfrågan i denna del.
I likhet med utredningen finner jag det ej riktigt att statsmedel användes
på angivet sätt. Om man i övrigt låter moderskapsförsäkringen i
finansiellt avseende helt ingå i sjukförsäkringen — varemot nyssnämnda
remissorgan inte haft något att erinra — synes det mig naturligt och rimligt
att detsamma skall gälla även den föreslagna tilläggstörsäkringen.
Ingen torde kunna påstå, att förslaget innebär någon nämnvärd extra ekonomisk
belastning för den enskilde arbetsgivaren — såsom utredningen
påpekat medför arbetsgivarbidragets höjning exempelvis för ett företag
med ett lönekonto av 10(1000 kr. eu merkostnad av högst 40 kr. om året
— och detta har ej heller från något håll gjorts gällande. Enligt utredningens
beräkningar arbetar ungefär 50 000 kvinnor inom sådana områden
av den privata arbetsmarknaden för vilka gäller kollektivavtalsenlig rätt
(ill lön vid ledighet för barnsbörd. De ingalunda fåtaliga arbetsgivare, som
''•edan utger dylik lön, kommer enligt förslaget att - - under samma tör
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
TI
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
utsättningar som gäller beträffande sjuklön och sjukpenning — erhålla
möjlighet att uppbära arbetstagaren tillkommande tilläggspenning.
Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag angående moderskapsförsäkringens
finansiering. Med anledning av vad som i vissa remissyttranden
anförts rörande förhållandena i övre Norrland förordar jag dock —
särskilt med tanke på de ofta långa resorna till förlossningsanstalt i denna
landsända — att samma möjlighet som gäller i fråga om sjukvårdsförsäkringen
beredes Kungl. Maj:t att medgiva höjning från 50 till högst 70 %
av statsbidraget till ersättning för förlossningsutgifter i vad detta avser
läkarvård och resor.
Mödrahjälpen.
Utredningens förslag rörande mödrahjälpen innebär, att denna bibehålies
i sin nuvarande utformning vid sidan av moderskapsförsäkringen.
Mödrahjälp skall alltså liksom hittills i fall av behov kunna lämnas intill
000 kr. vid enkelbörd och 800 kr. vid flerbörd. Utredningen har dock
funnit det uppenbart, att vid avvägningen av denna hjälp hänsyn måste
tagas till det kraftigt ökade försäkringsmässiga stödet.
I det stora flertalet remissyttranden har man helt anslutit sig till utredningens
förslag i denna del. I några fall har dock röster höjts för ändringar
1 olika hänseenden. Sålunda har förordats övergång från den nuvarande
naturatormen till en mer eller mindre modifierad kontantlinje samt uppmjukning
av reglerna rörande länsstyrelsernas kontroll av mödrahjälpsmedel.
Vidare har ifrågasatts omläggning av verksamhetens administration,
innebärande bl. a. att beslutanderätten i mödrahjälpsärenden skulle överflyttas
till barnavårdsnämnderna. Slutligen har önskemål uttalats om generösare
prövning av behovet av mödrahjälp.
Jag har i det föregående uttalat, att det är min avsikt att så snart som
möjligt pröva frågan om en revision av fattigvårdslagstiftningen. Att en
sådan bör komma till stånd utan dröjsmål, därom torde ej råda delade
meningar. Vad mödrahjälpen beträffar måste denna, om en särskild behovsprövad
hjälpform vid barnsbörd framdeles överhuvudtaget visar sig
erforderlig, till sin utformning röna väsentlig inverkan av en blivande
socialhjälp. Detta gäller framför allt mödrahjälpens innehåll men också
bl. a. dess administration. Att märka är vidare att denna hjälpform under
lång tid i sina huvuddrag torde få anses ha fungerat tillfredsställande.
I likhet med utredningen anser jag i enlighet härmed, att inga andra
lörändringar bör vidtagas beträffande mödrahjälpen än sådana som direkt
påkallas av moderskapsförsäkringen. I sådant fall kommer endast hjälpbeloppets
storlek i fråga. Såsom utredningen anfört torde möjlighet alltjämt
böra hållas öppen att bevilja mödrahjälp intill nu gällande maximibelopp,
men vanligen torde vid mödrahjälpens utmätande i det enskilda
fallet hänsyn böra tagas till det ökade försäkringsmässiga skyddet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
Slutligen vill jag i detta sammanhang understryka, att moderskapsförsäkringens
införande innebär en stark förskjutning av den behovsprövade
hjälpens andel i den samlade ekonomiska hjälpen vid havandeskap och
barnsbörd. Från det att mödrahjälpen tidigare har svarat för inemot hälften
av kostnaderna kommer vid bifall till vad jag har föreslagit blott ungefär
en tiondel på dess lott. Det synes mig stå i god samklang med utvecklingen
inom socialpolitiken att låta generella hjälpformer efter hand ersätta
äldre behovsprövade sådana.
Vissa särskilda frågor.
Utredningen har föreslagit, att nuvarande statsbidrag till driften
av förlossningsanstalter och vän te hem in. in. avvecklas.
Driftbidrag utgår sedan år 1938 främst till offentliga förlossningsinrättningar
med 3 kr. eller — till mindre inrättningar — 2 kr. per vårddag.
Bidraget lämnas i fråga om salspatient på förlossningsanstalt för högst
10 dagar och i fråga om kvinna, som vistas på väntehem, för högst la
dagar. Som villkor gäller, att avgiften för statsbidragstiden utgör högst
1 kr. om dagen. Utredningen har, såsom tidigare nämnts, förutsatt, att på
barnbördsavdelning samma vårdavgift skall tillämpas som på annan sjukhusavdelning
och att avgiften skall betalas av sjukkassan. Då avgitten för
vård å allmän sal på lasarett f. n. vanligen är 3 kr. per dag, skulle sålunda
de sjukhushuvudmän, som nu erhåller 3 kr. i statsbidrag och 1 kr. i avgift,
få vidkännas en inkomstminskning av 1 kr. per dag. V idare skall enligt
förslaget det speciella bidrag av statsmedel, som nu lämnas kvinna på
väntehem om hon har behov av hemhjälp, avskaffas; detta hjälpbehov skall
i stället tillgodoses av den allmänna ekonomiska hjälpen vid havandeskap
och barnsbörd.
Utredningens förslag har vid remissbehandlingen i regel lämnats utan
erinran. Medicinalstyrelsen, Svenska landstingsförbundet och Svenska
stadsförbundet har emellertid anfört, att frågan om avveckling av driftbidraget
bör prövas i ett större sammanhang och att bidraget därför bör
bibehållas tills vidare. Medicinalstyrelsen befarar dessutom en större avgiftshöjning
än vad utredningen räknat med och föreslår, att villkor skall
föreskrivas om eu maximiavgift av 3 kr. per dag.
.lag har redan i det föregående som min uppfattning uttalat, att förlossningsvården
från försäkringens synpunkt bör behandlas på samma
sätt som sjukhusvård i allmänhet. Därav följer visserligen inte nödvändigtvis
alt driftbidraget till förlossningsanstalterna skall helt avvecklas, men
redan av vad jag anfört framgår, att ett bibehållande av nämnda statsbidrag
skulle väsentligt reducera det administrativa värdet av en dylik
ordning. Den inkomstminskning, som vid genomförande av utredningens
förslag skulle drabba huvudmännen för de större anstalterna, utgör 1 kr.
per vårddag. 1 betraktande av att dagkostnaden vid lasaretten överstiger
24 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
40 kr. synes det inte med fog kunna göras gällande, alt föriusten har sådan
betydelse att ett statsbidrag för den skull behöver upprätthållas. Det torde
även böra erinras om att det i princip inte utgår något statsbidrag till allmän
lasarettsvård. Konmiunförbundens inställning synes också ha förestavats
mindre av omtanke om den ekonomiska betydelsen i och för sig
av driftbidraget till förlossningsanstalterna än av önskemålet att vid en
framtida reformering av statsbidragssystemet på sjukvårdens område få
räkna sig till godo även detta bidrag. Spörsmålet om och i vilken mån så
skall ske torde emellertid kunna prövas i sitt större sammanhang, oavsett
att förevarande bidrag nu avvecklas. Jag vill dock här framhålla, att statsbidraget
kom till som ett led i en rad befolkningspolitiska åtgärder och att
syftet med bidraget var att bereda barnaföderskorna tillgång till billig vård
på förlossningsanstalt. Då förlossningsutgifterna nu skall bestridas försäkringsvägen,
bortfaller enligt min åsikt nämnda skäl att lämna statligt
stöd åt eu speciell del av lasarettsvården.
Det synes knappast troligt att, såsom medicinalstyrelsen befarat, vårdavgiften
på förlossningsavdelning skulle komma att sättas högre än på annan
sjukhusavdelning. Något sakligt motiv för en dylik avgiftsdifferentiering
torde inte finnas. Även administrativa skäl talar för att sjukhusägarna
kommer att tillämpa enhetliga grunder härvidlag. Det torde i detta sammanhang
böra erinras om att Kungl. Maj:t enligt 15 § lagen om allmän
sjukförsäkring skall kunna begränsa kassornas ersättningsskyldighet genom
en taxa för beräkning av ersättning för sjukhusvård enligt lagen;
utredningens förslag innebär, att samma möjlighet skall finnas i fråga
om förlossningsvården.
Jag godtager därför utredningens förslag i denna del. Väntehemmen
torde, såsom jag i specialmotiveringen kommer att utveckla närmare, böra
jämställas med förlossningsanstalter, varför vård och resor bör ersättas
genom försäkringen. Det speciella bidrag av högst 15 kr., som av statsmedel
utgår till kvinna intagen på väntehem för att möjliggöra anställande av
hemhjälp i hennes hem, torde böra avskaffas; genom den allmänna förbättringen
av hjälpen åt barnaföderskor synes detta bidrag obehövligt.
Beträffande rätten till vissa läkemedel inom den förebyggande vården
gäller nu som villkor att dylika läkemedel skall utlämnas kostnadsfritt,
såvida inte kvinnans eller hennes försörjningspliktiga anhörigas ekonomi
är sadan, att förmånen inte rimligen bör utgå. Utredningen har föreslagit
att villkoret slopas, varemot ingen invändning riktats vid remissbehandlingen.
Jag biträder detta förslag.
Kostnadsfrågor.
Den reglering av den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd,
som jag i det föregående förordat, överensstämmer i allt väsentligt
med socialförsäkringsutredningens förslag. Endast i några hänseenden har
25
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
jag sålunda ansett mig böra avvika från vad utredningen föreslagit. Härvidlag
må erinras om att jag ansett grundpenning böra utgå med oavkortat
belopp, även om barnet är dödfött eller om det avlider kort tid efter
födelsen, samt att tilläggspenning skall utgå även till kvinna å mödrahem.
Vidare har jag funnit Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att under vissa
villkor höja statsbidraget avseende läkarvård samt resor till och från förlossningsanstalt
från 50 % till högst 70 % av kostnaderna. De av mig sålunda
och i övrigt förordade jämkningarna i utredningens förslag torde
icke nämnvärt påverka de kostnadsberäkningar rörande moderskapsförsäkringen,
som verkställts av utredningen och innebär följande.
Den årliga kostnaden för ersättning för förlossningsutgifter
beräknas till ca 4 milj. kr. Staten skall bidraga med 50 % av kostnaderna
för läkarvård vid hemförlossning samt för resor till och från förlossningsanstalt,
eller med tillhopa ca 0,5 milj. kr., under det att hälften
av nyssnämnda kostnader och hela den på avgifter för sluten förlossningsvård
belöpande kostnaden, eller sammanlagt ca 3,5 milj. kr., skall falla på
avgifterna för sjukvårdsförsäkringen.
Den årliga kostnaden för grundpenning beräknas till 29,5 milj. kr.
Statsbidrag skall utgå med 50 % av dessa kostnader. Då emellertid det
statliga avgiftslindringsbidraget till sjukförsäkringen torde komma att
öka till följd av moderskapsförsäkringen — nämnda bidrag är avsett som
ersättning till sjukkassorna för avgifter i den mån dessa skall nedsättas
torde statens bidrag bli högre än halva totalkostnaden för grundpenningen,
medan belastningen på avgifterna för grundsjukpenningförsäkringen reduceras
i motsvarande grad. Sålunda beräknas staten till grundpenningen få
bidraga med 18,2 milj. kr. och de försäkrade till samma ändamål med 11,3
milj. kr. Kostnaden för barntillägg, 1,5 milj. kr., skall till 75 % bestridas
med statsbidrag, vilket innebär en kostnad av 1,1 milj. kr.; återstoden,
eller 0,4 milj. kr., skall betalas genom avgifterna för försäkringen för
grundsj ukpenning.
Kostnaden för tilläggspenning, som skall bestridas genom dels
avgifterna för tilläggssjukpenningförsäkringen och dels arbetsgivarebidrag,
beräknas till årligen 12,0 milj. kr., därest statens och kommunernas
tjänstemän kommer att omfattas av tilläggsförsäkringen. Arbetsgivarbidraget
skall i princip utgöra 0,04 % av de löner, arbetsgivaren årligen betalar
ut (till både manliga och kvinnliga anställda), och beräknas till 7,2 milj.
kr. Återstoden av kostnaden, eller 4,8 milj. kr., får alltså bäras av dem
som är försäkrade för tilläggssjukpenning.
Den årliga bruttokostnaden för moderskapsförsäkringen kommer i enlighet
härmed att uppgå till 47,0 milj. kr., varav på de försäkrade taller 20,0
milj. kr., på arbetsgivarna 7,2 milj. kr. och på staten 19,8 milj. kr. De erforderliga
höjningarna av sjukförsäkringsavgifterna beräknas för år genomsnittligen
lill 0,80 kr. för sjukvårdsförsäkringen och 3,50 kr. för försäkring
-
26 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
en för grundsjukpenning samt till 4 % i fråga om försäkringen för tilläggssjukpenning.
Om man till årskostnaderna för moderskapsförsäkringen, 47,o milj. kr.,
lägger den av utredningen beräknade årliga kostnaden för m ö d r a h j ä l p,
5,5 milj. kr., blir den årliga kostnaden för samhällets ekonomiska hjälp
vid havandeskap och barnsbörd 52,5 milj. kr. Vid bedömande av nettokostnaden
för reformen måste nuvarande kostnader för motsvarande ändamål
avräknas. Dessa utgör 26,4 milj. kr. Kostnadsökningen genom reformen
skulle sålunda uppgå till 26,l milj. kr. Därav skulle belöpa på de försäkrade
13,9 milj. kr., på arbetsgivarna 7,2 milj. kr. och på staten 5,8 milj. kr.
En beräknad årskostnad av 5,5 milj. kr. för mödrahjälpen synes mig emellertid
— bl. a. med hänsyn till att kostnaderna för mödrahjälp under budgetåret
1952/53 uppgick till totalt 7,8 milj. kr. -—- väl hög vid införandet av
moderskapsförsäkring, varför kostnaden för staten torde böra bli mindre
än nyss nämnts.
Det är min avsikt att i ett sammanhang upptaga anslagsäskandena för
budgetåret 1954/55 för bl. a. sjukförsäkringen, moderskapsförsäkringen
och mödrahjälpen ävensom den läkemedelsreform, varom förslag i särskild
ordning kommer att framläggas. Jag anser mig därför nu icke böra ytterligare
uppehålla mig vid dessa frågor utan återkommer till dem i annat
sammanhang.
Beträffande specialmotiveringen torde här få hänvisas till propositionen
s. 92—105.
Lagrådet.
Lagrådets yttrande har inhämtats över förslagen till lag om moderskapshjälp
och lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 om allmän
sjukförsäkring.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Motionerna.
I motionerna I: 492 och II: 633 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
1. avslå det i proposition nr 144 framlagda förslaget till lag om moderskapshjälp
m.in.
2. höja moderskapshjälpen från det nu vanligen utgående beloppet etthundratjugofem
kronor till tvåhundrasjuttio kronor samt till mödrar
med barn under tio år till tvåhundranittio kronor,
3. höja moderskapspenningen från sjuttiofem kronor till etthundrafemtio
kronor med ett tillägg å tio kronor för mödrar med hemmavarande barn
under tio år,
27
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
4. att statens bidrag till såväl moderskapshjälp som moderskapspenning
skall utgå med etthundrafemtio kronor eller, då hemmavarande barn
under tio år finnes, med etthundrasextio kronor,
5. att kostnader i samband med sluten förlossningsvård samt resor skall
utgå efter i propositionen angivna riktlinjer ehuru endast till mödrar
som erhåller moderskapshjälp eller moderskapspenning,
ti. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
lagtext».
I motionen II: 634 hemställes, »att, därest de vid årets riksdag väckta likalydande
motionerna I: 384 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 490 av herr Hjalmarson
in. fl. icke skulle vinna riksdagens bifall, riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 144, i enlighet med de riktlinjer som angivits
i denna motion, måtte besluta
A.) ersätta den nuvarande mödrahjälpen med en förhöjning av den grundpenning,
som är avsedd att utgå enligt Kungl. Maj :ts förslag till lag om
moderskapshjälp, med åttio kronor, varigenom grundpenningen skulle
sammanlagt utgå med trehundrafemtio kronor,
13) föreskriva det villkoret att tilläggspenning icke skall utgå förrän det
visat sig att i övrigt tilläggspenningberät tigad kvinna inom tolv månader
efter förlossningen under åtminstone tre månader stått till arbetsmarknadens
förfogande,
C) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förnyad utredning angående
möjligheterna för en komplettering av lagen om moderskapsförsäkring med
eu tilläggspenning även för i hemmet arbetande kvinnor,
D) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
lagtext».
I motionerna l: 468 och II: 601 hemställes, »att riksdagen beslutar sådan
ändring av de i propositionen nr 144 framlagda förslagen till lag om moderskapshjälp
liksom också i fråga om de härav betingade anslagsäskandena
för budgetåret 1954/55, att grundpenningen höjes från 270 kronor
till 400 kronor och att mödrahjälpen slopas».
Frågan om frivillig försäkring eller annan stödform för hemarbetande
kvinnor behandlas, förutom i den ovan angivna motionen II: 634, i två
motionspar. Sålunda yrkas i motionerna 1:481 och 11:623, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att utredningen kommer till
stånd angående möjliga former för frivillig tilläggsförsäkring för moderskapspenning
för hemarbetande kvinnor, eller annan lämplig stödform,
l. ex., enligt ett förslag av socialstyrelsen, att barntillägget för mödrar, som
icke äger rätt till tilläggspenning, höjes till sex kronor om dagen; och i
motionerna 1:482 och 11:622 hemställes, att riksdagen vid behandling av
propositionen nr 144 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att frågan om moderskapspenning i form av s. k. tilläggspenning för hemarbetande
hustrur snarast möjligt måtte upptagas till omprövning.
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Slutligen hemställes i motionerna 1:469 och 11:602, »att riksdagen vid
behandlingen av proposition nr 144 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
uttala, att mödrahjälpen huvudsakligen bör utgå som en kontanthjälp
och att en uppmjukning av nuvarande normer måtte ske, så att hjälpen
kan ges efter generösare grunder».
Utskottet.
Reformverksamheten i fråga om de samhälleliga hjälpåtgärderna vid
havandeskap och barnsbörd har under senare år främst inriktats på att
få till stånd olika kollektiva hjälpformer, som helt eller delvis är avsedda
lör blivande eller nyblivna mödrar. Främst märkes här den förebyggande
mödra- och barnavården, vidare förlossningsvården, mödrahemsverksamheten
och folktandvården. Den direkta ekonomiska hjälpen i form av moderskapspenning
eller moderskapshjälp och mödrahjälp har däremot icke
undergått annan förändring än att mödrahjälpens maximibelopp höjts.
Även om de kollektiva hjälpformerna kan sägas utgöra en komplettering
till det ekonomiska stödet, har detta genom penningvärdeförsämringen
kommit att framstå som otillräckligt. Frågan om en förstärkning av detta
stöd har dessutom genom den beslutade sjukförsäkringsreformen kommit
i ett sådant läge, att uppskov med lösningen icke bör komma i fråga. Härom
torde allmän enighet råda, och utskottet hälsar med tillfredsställelse,
att förslag om väsentlig förbättring av den ekonomiska hjälpen åt mödrarna
nu kunnat framläggas.
Enligt propositionens förslag skall den nuvarande moderskapshjälpen
och moderskapspenningen ersättas med en i anslutning till sjukförsäkringslagen
utformad moderskapshjälp, vilken finansiellt och administrativt
skall utgöra en del av sjukförsäkringen. 1 motionerna 1:492 och 11:633
hemställes däremot, under åberopande av att enligt motionärernas mening
förutsättning saknas att genomföra sjukförsäkringsreformen den 1 januari
1955, att förbättringen av den ekonomiska hjälpen skall ske genom en förstärkning
av de nuvarande hjälpformerna.
Moderskapspenningen kan utgå endast till icke sjukförsäkrade kvinnor,
och utrymme för denna hjälpform kommer därför icke längre att finnas,
sedan den allmänna sjukförsäkringen genomförts. Därvid kommer icke
heller den i förordningen om erkända sjukkassor reglerade moderskapshjälpen
att kunna bestå i sin nuvarande utformning. Motionärernas förslag
förutsätter således att sjukförsäkringsreformen uppskjutes. Riksdagen
har tidigare i år tagit ställning till motioner med yrkande om uppskov med
sjukförsäkringsreformen och därvid på utskottets hemställan avslagit
dessa. Med hänvisning härtill får utskottet avstyrka bifall till de förevarande
motionerna. Utskottet ansluter sig till uppfattningen, att den gene
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
‘29
Andra lagutskottets utlåtande nr .‘12.
rella hjälpen vid havandeskap och barnsbörd bör få formen av en i anslutning
till den allmänna sjukförsäkringen utformad socialförsäkring.
Propositionens förslag innebär, att moderskapshjälp skall utgivas till i
princip alla barnaföderskor, som omfattas av sjukförsäkringen. Praktiskt
taget alla barnaföderskor i landet kommer härigenom att få rätt till sådan
hjälp. Moderskapshjälpen skall utgöras av ersättning för förlossningsutgifter
samt moderskapspenning. Moderskapspenningen föreslås uppdelad
i ett fast engångsbidrag, grundpenning, som skall tillkomma i princip alla
barnaföderskor, och ett löpande bidrag, tilläggspenning, som under vissa
villkor skall tillkomma kvinnliga löntagare. Grundpenningen avser att bereda
ersättning för utgifter i samband med barnsbörden och föreslås utgöra
270 kronor vid enkelbörd — vilket motsvarar grundsjukpenning enligt
sjukförsäkringslagen för 90 dagar — och 405 kronor vid flerbörd. Därtill
skall kunna utgå barntillägg om sammanlagt 20 kronor i normalfallen och
90 kronor i vissa särskilda fall. Tilläggspenningen är avsedd att utgöra
ersättning för förlorad arbetsinkomst under den tid kvinnan i samband
med barnsbörden avhåller sig från arbete och skall enligt förslaget utgå
under högst 90 dagar och till beloppet överensstämma med tilläggssjukpenningen
under de första 90 dagarna av en sjukperiod. Mödrahjälpen skali
enligt förslaget bibehållas i sin nuvarande utformning.
Beträffande storleken av grundpenningen och den därmed i viss mån
sammanhängande frågan huruvida mödrahjälpen är behövlig som en
moderskapshjälpen kompletterande hjälpform framföres i motionerna I: 468
och 11:601 samt 11:634 den meningen, att grundpenningen bör höjas —
enligt motionerna 1:468 och 11:601 till 400 kronor och enligt motionen
11:634 till 350 kronor — samt mödrahjälpen avskaffas.
Den föreslagna grundpenningen utgör en väsentlig förstärkning av den
kontanta hjälpen vid havandeskap — jämfört med moderskapspenningen
betvdligt mer än en tredubbling och i förhållande till den nuvarande modei - skapshjälpen mer än en fördubbling. Härtill kommer övriga generella förmåner,
såsom barntillägg, förlossningsvård och ersättning för vissa utgifter.
Givetvis hade det i och för sig varit önskvärt, att moderskapshjälpens grundförmåner
kunnat utökas i än högre grad. Vid avvägningen av kontantbeloppen
måste man emellertid enligt utskottets mening vid eu generell, icke
behovsprövad hjälpform av kostnadsskäl taga sikte på de mera normalt
förekommande hjälpbehoven. Särskilt synes detta vara motiverat, då fråga
är om en obligatorisk försäkring, där intresset att begränsa avgifternas
storlek måste tillmätas betydande vikt. Utskottet godtager med hänsyn härtill
propositionens förslag om grundpenningens storlek.
Mödrahjälpens omfattning har under senare år successivt minskat.
Genomförandet av eu allmän moderskapshjälp, som innefattar \äsentligt
höjda bidrag, torde även medföra, all färre kvinnor blir i behov av mödrahjälp.
Mödrahjälpen torde vidare i högre grad än nu är fallet få karaktären
30
Andni lagutskottets utlåtande nr 32.
av bidrag åt barnaföderskor, som befinner sig i ekonomiskt nödläge, dvs.
sådana fall, där socialvården eljest fått gripa in. Det kan då ifrågasättas.
om icke socialvården i stället för mödrahjälpen bör sörja för de hjälpbehov,
som nu handlägges inom mödrahjälpen. Huruvida en reform i denna
riktning lämpligen bör komma till stånd hänger emellertid nära samman
med den framtida utformningen av socialhjälpen och bör därför prövas
vid den revision av fattigvårdslagstiftningen, som enligt vad som upplyses
i propositionen är avsedd att snarast möjligt företagas. Utskottet avstyrker
således de nämnda motionsyrkandena.
Det har ofta påtalats som en brist i de nuvarande hjälpforinerna, att förvärvsarbetande
kvinnor icke erhåller kompensation för mistad arbetsförtjänst
vid ledighet för havandeskap och barnsbörd. Bestämmelser om dylik
ersättning måste anses utgöra ett naturligt komplement till de arbetarskyddsrättsliga
föreskrifter, som garanterar kvinnan viss tids ledighet i samband
med havandeskapet och barnsbörden samt förbjuder henne att under
tiden närmast etter nedkomsten arbeta inom vissa yrken. Även abortproiylaktiska
skäl talar för att en dylik ersättningsrätt införes. Utskottet ansluter
sig helt till förslaget att moderskapshjälpen icke blott skall ge ersättning
för ökade utgifter i samband med barnsbörden utan även — i form
av en mot tilläggssjukpenningen svarande tilläggspenning — lämna ersättning
för inkomstbortfall.
I motionen II: 634 liksom i en del remissyttranden framföres den uppfattningen,
att rätten till tilläggspenning bör förknippas med villkoret att
kvinnan återupptager eller söker erhålla förvärvsarbete inom viss tid efter
nedkomsten. Ett sådant villkor skulle emellertid medföra den allvarliga
olägenheten, att tilhiggspenningen skulle kunna utbetalas först efter den
tid, under vilken kvinnan i anledning av barnsbörden avhållit sig från
arbete och under vilken hon alltså regelmässigt har störst behov av ekonomiskt
stöd. Villkoret skulle därför väsentligt förringa värdet av reformen,
och då det dessutom, såsom departementschefen närmare utvecklar,
skulle medföra även andra olägenheter, avstyrker utskottet att detsamma
införes i lagen.
Inom den allmänna sjukförsäkringens ram tinns en frivillig försäkring,
som är avsedd för dels förvärvsarbetande, som har annan inkomst än inkomst
av tjänst, dels hemarbetande hustrur och dels vissa studerande.
Departementschefen har i likhet med socialförsäkringsutredningen icke
lunnit det möjligt att inom moderskapshjälpen skapa en motsvarighet till
denna frivilliga försäkring. 1 motionerna 1:481 och 11:623, 1:482 och
II: 622 samt II: 634 tramhålles det önskvärda i att förmånerna för de hemarbetande
kvinnorna förbättras och hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kung], Maj :t begär en förnyad prövning av frågan om möjligheterna
alt komplettera moderskapshjälpen med en frivillig tilläggsförsäkring eller
annan lämplig stödform för dessa kvinnor.
31
Andra lagutskottets utlåtande nr X2.
Att anordna en helt fristående frivillig försäkring anser utskottet liksom
departementschefen och socialförsäkringsutredningen ieke kunna
komma i fråga. Anslutning till denna skulle sannolikt endast kunna påräknas
från kvinnor, som har anledning att räkna med att de kunde bli
havande inom en icke alltför avlägsen framtid. Om då i stället den frivilliga
moderskapsförsäkringen anslötes till den frivilliga sjukförsäkringen,
skulle man få räkna med avsevärda avgiftshöjningar lör den frivilliga sjukförsäkringen.
Socialförsäkringsutredningen har gjort vissa beräkningar
härom med utgångspunkt från att den frivilliga tilläggspenningen vid moderskap
finge uppgå till högst 3 kronor om dagen samt från att statsbidrag
om 20 respektive 50 procent utginge. Härvid har räknats med olika alternativ
dels i fråga om den procentuella anslutningen till den frivilliga försäkringen
av män och kvinnor och dels i fråga om den andel av de anslutna
kvinnorna, som kan antas föda barn varje år. Som exempel på de
avgiftshöjningar, som skulle erfordras för den beslutade frivilliga sjukförsäkringen,
om man med denna kombinerade en dylik frivillig moderskapsförsäkring,
må nämnas, att avgiften för en sjukpenning av 3 kronor
om dagen skulle öka med 67 procent (från ca 39 till ca 65 kronor) under
vissa, inte osannolika förutsättningar rörande försäkringsbeståndets sammansättning
in. in. Därvid har räknats med 20 procents statsbidrag till
moderskapsförsäkringen och 3 dagars karenstid i sjukförsäkringen. Om
statsbidraget höjdes till 50 procent, skulle avgiftsökningen i det nämnda
fallet bli 42 procent (från ca 39 till ca 55 kronor). Vid längre karenstid
i sjukförsäkringen skulle avgiftsökningarna bli väsentligt större.
Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen måste befaras
verka starkt hämmande på anslutningen till denna. Särskilt skulle de ekonomiskt
mindre väl ställda få sina möjligheter att begagna den frivilliga
sjukförsäkringen beskurna, och icke minst skulle detta gälla för hemarbetande
kvinnor, som icke har anledning att räkna med havandeskap.
En frivillig moderskapsförsäkring synes därför utskottet icke kunna förordas.
Det är enligt utskottets mening att anbefalla, att verkningarna av
de förbättringar i moderskapshjälpen, som enligt förslaget skall komina
alla barnaföderskor till del, avvaktas innan frågan om anordnande av något
ytterligare ekonomiskt stöd omprövas. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj:t har uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och upptager det till
omprövning, om ytterligare stödåtgärder kommer att visa sig erforderliga.
Utskottet avstyrker således motionärernas begäran om skrivelse i ärendet.
Såsom tidigare nämnts föreslås i propositionen icke någon ändring i
utformningen av mödrahjälpen. Även de nuvarande maximibeloppen föi
mödrahjälpen 600 kronor vid enkelbörd och 800 kronor vid flerbörd
lämnas således enligt förslaget orubbade. Det har nämligen ansetts,
såväl av departementschefen som av soeialtörsäkringsutrediiingen, att
möjlighet bör finnas alt i fall, där hjälpbehovet är särskil
ill framträdande,
32
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
utöver förmånerna från moderskapsförsäkringen bevilja mödrahjälp intill
nu gällande maximibelopp. Utskottet delar denna uppfattning.
Frågan om grunderna för utgivande av mödrahjälp behandlas i motionerna
I: 469 och II: 602, i vilka hemställes, att riksdagen måtte uttala, att
mödrahjälpen huvudsakligen måtte utgå som en kontanthjälp, och att en
uppmjukning måtte ske av de nuvarande normerna till ledning för bestämmande
av hjälpbeloppet, så att hjälp kan ges efter generösare grunder.
Mödrahjälp till kostförbättring, som tidigare i regel utgick in natura,
utbetalas sedan 1949 kontant med visst belopp för vecka eller månad. Mödrahjälp
till andra ändamål —- utrustning för kvinnan och barnet, tandvård,
inackordering på mödrahem in. m. — utgår däremot normalt in natura,
dvs. vanligen så, att barnavårdsnämnden ersätter den som levererat varor
till kvinnan eller ställt tjänster till hennes förfogande.
Genom den föreslagna moderskapshjälpen kommer samtliga mödrar att
få större kontantbelopp till fritt förfogande än som nu är fallet, och åtskilliga
av dem, som vid nuvarande förhållanden skulle behöva mödrahjälp,
kommer att kunna reda sig med den generella kontanthjälpen. Förslaget
medför därför i och för sig en stark förskjutning till förmån för
kontantlinjen. Utformningen av de hjälpåtgärder, som mödrahjälpen innefattar,
kommer vid den förestående revisionen av fattigvårdslagstiftningen
att omprövas, och därvid kommer bl. a. att övervägas huruvida dessa hjälpåtgärder
lämpligen bör inpassas i en blivande socialhjälpslagstiftning. Det
är enligt utskottets mening önskvärt att man icke nu föregriper denna omprövning.
Med hänsyn jämväl till att den nuvarande ordningen i det stora
hela synes fungera tillfredsställande, anser sig utskottet icke nu böra förorda
en omläggning av principerna för mödrahjälpen. Utskottet vill emellertid
uttala, att utskottet i likhet med socialförsäkringsutredningen finner
det önskvärt, att mödrahjälpsnämnderna ägnar uppmärksamhet åt möjligheterna
att lämna mödrahjälpen kontant, där detta kan anses lämpligt.
Önskemålet att hjälp skall kunna ges efter generösare grunder har i viss
utsträckning tillgodosetts redan i det föreliggande förslaget. Detta lämnar
nämligen möjlighet att bevilja mödrahjälp upp till de maximibelopp, som
nu gäller, utan hinder av att vederbörande erhåller större generell kontanthjälp
än hon tidigare kunnat få. — Givetvis måste man räkna med att de
av socialstyrelsen utfärdade normerna till ledning för beräkning av mödrahjälpsbeloppen
även efter förstärkningen av den generella hjälpen kan med
hänsyn till särskilda hjälpbehov behöva överskridas. Såsom socialstyrelsen
i sitt remissyttrande framhåller måste därför dessa normer också i framtiden
lämna utrymme för vederbörligt beaktande av sådana omständigheter,
som kommer hjälpbehovet att framstå som särskilt angeläget.
Propositionen föranleder i övrigt icke någon erinran eller särskilt uttalande
från utskottets sida.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32. 33
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å motionerna 1: 468 och
11:601, 1:492 och 11:633 ävensom motionen 11:634, såvitt
denna avser ändringar i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om moderskapshjälp samt avskaffande
av mödrahjälpen, måtte bifalla förevarande proposition;
B.
att motionerna
1) 1:481 och 11:623,
2) 1:482 och 11:622 samt
3) 11:634, såvitt denna avser skrivelse till Kungl. Maj :t
angående tilläggspenning för i hemmet arbetande kvinnor,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna 1: 469 och II: 602 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan i motiveringen anfört.
Stockholm den 4 maj 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, fru Svenson,
herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Grönkvist och Kronstrand;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson
i Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fru Sjöstrand,
herr Johansson i Södertälje och fröken Wetterström*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
3 — Biliang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 32.
34
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Särskilt yttrande
av herr Lundgren och fröken W etterström.
I likalydande motionerna 1:492 och 11:633 hemställes, att riksdagen
måtte avslå det i propositionen framlagda förslaget om moderskapshjälp
m. in. Därjämte hemställes att den förbättring av den direkta ekonomiska
hjälpen vid havandeskap och barnsbörd, som förordas i propositionen, i
stället skall ske genom en förstärkning av de nuvarande hjälpformerna.
Avslagsyrkandet grundar sig på av högern i tidigare sammanhang under
årets riksdag i motionerna I: 384 och II: 490 framfört yrkande om uppskov
med den obligatoriska sjukförsäkringens genomförande.
Vi ansluter oss till den av motionärerna framförda åsikten, att de ekonomiska
och organisatoriska förutsättningarna för närvarande icke föreligger
för ett ikraftträdande av sjukförsäkringslagen den 1 januari 1955. Ett bifall
till uppskovsyrkandet hade enligt vår mening ej heller omöjliggjort att
en väsentlig förbättring av den ekonomiska hjälpen åt mödrarna kunnat
genomföras redan den 1 januari 1955. Riksdagen har emellertid i annat
sammanhang avslagit det framställda uppskovsyrkandet, varigenom det i
motionerna 1: 492 och II: 633 framlagda förslaget till förstärkning av de
nuvarande hjälpformerna vid havandeskap och barnsbörd numera kommit
att sakna aktualitet.
Reservationer
I. vid utskottets hemställan under B.
av fru Svenson, herr Kronstrand, herr Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer och
fru Sjöstrand, som ansett
a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 31 som börjar resp. slutar
med orden »Avgiftshöjningarna inom —--i ärendet» bort ersättas med
följande uttalande.
Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen kan möjligen
verka hämmande på anslutningen till denna. En utredning om frivillig
moderskapsförsäkring torde dock trots det ovan anförda kunna förordas.
Utskottet anser följaktligen, att det i propositionen lämnade förslaget i
ienna del icke är helt tillfredsställande. Tilläggspenningen skulle avse att
ersätta arbetsinkomst, som barnaföderskan förlorar i samband med barnsbörden.
Det är enligt utskottets mening då ej förenligt med en rättvis avvägning
att, såsom propositionen föreslår, undantaga från denna förmån
35
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
de kvinnor, som arbetar i hemmet eller deltar i mannens förvärvsarbete
eller som eljest icke har rätt till tilläggspenning. Såsom framhållits i motionerna
I: 481 och II: 623 samt I: 482 och II: 622 innebär en barnsbörd även
för dessa grupper av kvinnor stora ekonomiska påfrestningar. Ofta måste
sålunda extra arbetskraft anskaffas som vikarie. De barntillägg på två
kronor om dagen, som i propositionen föreslås utga för alla kvinnor med
barn under tio år för i huvudsak de dagar de är intagna på förlossningsanstalt
eller sjukhus, är för obetydliga för att i detta sammanhang spela
någon nämnvärd roll. Socialstyrelsen har föreslagit, att barntillägget för
de mödrar, som icke äger rätt till tilläggspenning, höjes till 6 kronor per
dag. Härigenom skulle dessa mödrar i normalfall få uppbära 60 kronor i
barntillägg. Merkostnaden genom en sådan utformning av barntilläggen
har av socialstyrelsen beräknats till ca 2 milj. kronor per år. Socialstyrelsens
förslag har alternativt upptagits i ovanberörda motioner 1:481 och
II: 623. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
att Kungl. Maj :t — efter den ytterligare utredning av teknisk art
som kan vara erforderlig — till nästa års riksdag inkommer med förslag
om utbyggande i ovan angiven riktning av moderskapshjälpen för mödrar
som icke har rätt till tilläggspenning;
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 481 och II: 623,
I: 482 och II: 622 samt II: 634 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa att utredning angående utökning av moderskapshjälpen
för hemarbetande mödrar samt mödrar, som
deltar i mannens förvärvsarbete eller som eljest icke har
rätt till tilläggspenning, snarast måtte komma till stånd.
II. vid utskottets hemställan under C.
av herr Grönkvist, fru Johansson i Norrköping samt herrar Lundberg och
Johansson i Södertälje, som ansett,
a) att de stycken i utskottets yttrande å s. 32, som börjar resp. slutar
med orden »Genom den — — — anses lämpligt» och »önskemålet att
--.—- särskilt angeläget» bort ersättas med följande uttalande.
Naturaformen för mödrahjälpsbidrag har väckt missnöje bland både
hjälpklientelet och de tjänstemän, som har hand om mödrahjälpen. Såväl
statsrevisorerna 1952 som socialförsäkringsutredningen har också ansett,
att man för framtiden borde i större utsträckning låta mödrarna disponera
sina pengar själva. Mot bakgrunden av de ganska stora kontantbelopp, som
genom den föreslagna försäkringen kan ges till de tilläggsförsäkrade, verkar
naturalinjen än mer kränkande för mödrahjälpsklientelet, som man
förmodar i övervägande grad kommer att bli hemmakvinnor i laglönehcm.
36 Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Även med hänsyn till det minskade totala beloppet för mödrahjälp (enligt
propositionen nr 167 6 milj. kronor) är en förenkling vid utdelningen
önskvärd.
De normer, som socialstyrelsen vidare utfärdat till vägledning för mödrahjälpsnämnderna,
när de skall utvälja mödrahjälpsberättigade och bestämma
hjälpbeloppen, är säkerligen för snävt dragna för att kunna stå
kvar, då försäkringen träder till. Detta har man i propositionen också tagit
hänsyn till vid beräkningen av det totala mödrahjälpsbeloppet;
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte — med bifall till motionerna I: 469
och II: 602 — besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala,
att mödrahjälpen huvudsakligen bör utgå som en kontanthjälp
och att en uppmjukning av nuvarande normer bör
ske, så att hjälpen kan ges efter generösare grunder.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 34
405415
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:274 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. |Maj:ts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten