Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning.

1954-05-04 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna

uppgift rörande arbetsanställning.

Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 196, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till förordning om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift

rörande arbetsanställning.

I propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 30 april

1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning

fr. o. in. den 1 januari 1955 ersättes av en ny förordning, enligt vilken

arbetsgivares skyldighet att lämna uppgift om arbetsanställning utsträckes

att avse även anställnings upphörande. Anmälan föreslås i fortsättningen

skola tillställas, ej såsom nu utmätningsmannen, utan i stället vederbörande

allmänna sjukkassa, som skall ha att vidarebefordra den till utmätningsmannen.

Med förslaget avses att bereda de allmänna sjukkassorna bättre underlag

för de på dem ankommande besluten om sjukkassemedlemmarnas

placering i sjukpenningklass. Genom att en sjukkassa får anmälan om anställnings

början och upphörande har kassan möjlighet att snabbt inplacera

nyblivna arbetstagare i den obligatoriska sjukpenningförsäkringen och från

denna försäkring utesluta sådana, som på grund av pensionering eller annan

orsak upphört att vara arbetstagare. En arbetsgivaranmälan kan även

ge anledning till kontroll av att medlemmen placerats i rätt sjukpenningklass.

Av praktiska skäl föreslås att 1943 års förordning ersättes av en ny

förordning.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 sand. 2 avd. Nr 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Förslag

till

Förordning

om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Arbetsgivare, som anställer arbetstagare, är skyldig att lämna uppgift

härom enligt vad nedan sägs. Är anställningen avsedd att vara högst fyra

veckor, föreligger dock ej uppgiftsskyldighet med mindre anställningen

varar längre tid än nyss sagts.

Upphör arbetstagares anställning, åligger det arbetsgivaren att lämna

uppgift härom, såframt anställningen varat längre tid än fyra veckor eller,

om den varat kortare tid, uppgift lämnats angående arbetstagarens anställande.

Uppgift, som här avses, skall lämnas till allmän sjukkassa.

Är arbetstagaren försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, bör

uppgiften lämnas till den lokalsjukkassa, i vilken arbetstagaren är försäkrad,

eller, om arbetstagaren tillhör centralsjukkassa för stad, som utgör

eget centralsjukkasseområde, till sådan centralsjukkassa.

2 §.

Konungen äger bestämma att statliga verk och inrättningar ävensom

kommuner skola, helt eller delvis, undantagas från uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning.

Om särskilda skäl föranleda därtill, må Konungen medgiva befrielse från

uPPgiftsskyldighet jämväl i andra fall än som i första stycket avses.

3 §.

Uppgift om arbetstagares anställande skall lämnas senast en vecka efter

anställningens början eller, i fall som avses i 1 § första stycket andra punkten,

senast fyra veckor efter anställningens början. Uppgift om anställnings

upphörande skall lämnas senast en vecka efter det anställningen

upphört.

Uppgift skall lämnas å särskild blankett, vartill formulär fastställes av

riksskattenämnden efter samråd med tillsynsmyndigheten för de allmänna

sjukkassorna.

Uppgiftsblanketter tillhandahållas av postverket och befordras avgiftsfritt

med posten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

4 §•

Har uppgift, som i 1 § avses, lämnats till annan allmän sjukkassa än den

lokalsjukkassa eller den för stad inrättade centralsjukkassa, i vilken arbetstagaren

är försäkrad, åligger det den sjukkassa, som mottagit uppgiften, att

ofördröj ligen vidarebefordra densamma till sådan lokal- eller centralsjukkassa.

År arbetstagaren ej försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring,

skall uppgiften i stället vidarebefordras till utmätningsmannen i anslällningsorten.

Lokalsjukkassa eller för stad inrättad centralsjukkassa, som mottagit

uppgift avseende i kassan försäkrad arbetstagare, skall, sedan den tagit

del av innehållet i uppgiften, ofördröjligen vidarebefordra uppgiften till

vederbörande utmätningsman inom kassans område.

5 §•

Utmätningsman, som mottagit uppgift avseende arbetstagare, vars anställningsort

är belägen inom annan utmätningsmans distrikt, skall, om

uppgiften avser arbetstagares anställande, ofördröjligen översända avskrift

av uppgiften till utmätningsmannen i anställningsorten. Avser uppgiften

anställnings upphörande, skall uppgiften, sedan utmätningsmannen tagit

del av innehållet i densamma, ofördröjligen vidarebefordras till utmätningsmannen

i anställningsorten.

Utmätningsman skall förvara inkomna uppgifter angående anställande

av arbetstagare i ett alfabetiskt ordnat register. Om utmätningsmannen så

finner lämpligt, skall registret i stället förvaras hos exekutionsbiträde.

Ur anställningsregister skall uttagas uppgift angående anställning, som

enligt inkommen anmälan upphört eller eljest kan antagas hava upphört

tidigare än under närmast föregående år. Övriga uppgifter angående arbetstagares

anställande förvaras under en tid av fem år.

6 §•

Angående uppgiftsskyldighet enligt denna förordning samt förfarandet

med inkomna uppgifter skall, där Stockholm är anställningsort eller arbetstagaren

är mantalsskriven i Stockholm, utöver eller i stället för vad i förordningen

stadgas, gälla vad Konungen därom särskilt förordnar.

Den som underlåter att behörigen fullgöra uppgiftsskyldighet enligt denna

förordning straffes med böter högst etthundra kronor.

Ej må dock till straff dömas, därest omständigheterna giva vid handen

att underlåtenheten haft sin grund i ett tillfälligt förbiseende eller att uppgiftsskyldigheten

icke kunnat fullgöras inom stadgad tid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

8 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen

bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, då förordningen den

30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning

skall upphöra att gälla.

Den nya förordningen medför ej inskränkning i fråga om påföljd för överträdelse

av bestämmelse i den äldre förordningen.

Beträffande de skäl, som i propositionen anförts till stöd för det framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser.

År 1943 vidtogs olika åtgärder i syfte att främja en effektivare skattebetalning

och en grundligare taxeringskontroll. Främst för att underlätta för

indrivningsmyndigheterna att snabbt få kännedom om restförd skattskvldigs

arbetsanslällning utfärdades förordningen den 30 april J913 om skyldighet

för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning (nr 218; ändr. 519/1947

och 290/1953). Enligt 1 § i denna förordning är arbetsgivare skyldig att till

utmätningsmannen i anställningsorten göra anmälan om anställande av

arbetstagare. Om anställningen är avsedd att vara högst fyra veckor, föreligger

dock ej anmälningsskyldighet med mindre anställningen varar

längre tid.

Jämlikt 2 § har Kungl. Maj :t rätt att bestämma i vilken utsträckning anmälningsskyldigheten

skall fullgöras av statliga verk och inrättningar samt

av kommuner. Om särskilda omständigheter föreligger, äger Kungl. Maj :t

även i andra fall medgiva befrielse från anmälningsskyldigheten. Med stöd

av 2 § har i kungörelse den 28 maj 1943 (nr 340) bestämts att statliga verk

och inrättningar, landsting och kommuner in. fl. kommunala samfällighet^- är anmälningsskyldiga endast i fråga om kroppsarbetare — d. v. s. ej

tjänstemän — i statens eller samfällighetens tjänst.

Anmälan skall enligt 3 § göras senast en vecka efter anställningens början

eller, om anställningen varit avsedd att vara högst fyra veckor men förlängts

utöver denna tid, senast fyra veckor efter anställningens början. För anmälningarna

skall användas särskilda blanketter, s. k. anställningskort.

Fr. o. in. den 1 juli 1953 utskrives sådant kort endast i ett exemplar för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

varje anställd — tidigare skulle anställningskorten utskrivas i två exemplar,

varav det ena skulle av utmätningsmannen vidarebefordras till länsstyrelsen.

Formulär till anställningskort fastställes av riksskattenämnden. Korten

tillhandahålles av postverket och befordras avgiftsfritt med posten.

Utmätningsmannen skall enligt 4 § förvara anställningskort i ett alfabetiskt

ordnat register. Om arbetstagaren är mantalsskriven inom annan utmätningsmans

tjänstgöringsområde, skall avskrift av kortet översändas till

denne. Anställningsregistret må förvaras hos exekutionsbiträde, om utmätningsmannen

finner detta lämpligt. Ur registret skall uttagas kort angående

anställning, som på grund av inkommen anmälan om annan senare anställning

kan antagas ha upphört tidigare än under närmast föregående kalenderår.

Annat kort förvaras under en tid av fem år.

Enligt 4 a g skall, där Stockholm är anställningsort eller arbetstagaren är

mantalsskriven i Stockholm, utöver eller i stället tör vad i förordningen

stadgas gälla vad Kungl. Maj :t förordnar i fråga om anmälningsskyldighet

samt förfarandet med inkomna anställningskort. I detta hänseende har i

kungörelse den 25 augusti 1947 (nr 728; ändr. 808/1951) föreskrivits, att

vad i förordningen stadgats angående utmätningsman i Stockholm skall

gälla mantalsverket.

Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten straffas enligt 5 §

med böter högst 100 kr. Straff får dock inte ådömas, om omständigheterna

ger vid handen att underlåtenheten haft sin grund i ett tillfälligt förbiseende

eller att anmälningsskyldigheten inte kunnat fullgöras inom stadgad tid.

Propositionen.

I socialförsäkringsutredningens betänkande (SOU 1952:39) angående

sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring, vilket betänkande ligger till grund

för 1953 års revision av sjukförsäkringslagen, föreslås att gällande skyldighet

för arbetsgivare att till vederbörande utmätningsman anmäla anställning

av arbetstagare utsträckes till att avse jämväl upphörande av sådan

anställning som tidigare anmälts samt att ett exemplar av varje anmälan

skall tillställas den sjukkassa, inom vars område vederbörande arbetstagare

är mantalsskriven.

Beträffande den av utredningen föreslagna utvidgade anmälningsskyldigheten

för arbetsgivare har vid förslagets remissbehandling länsstyrelsen i

Västernorrlands län uttalat, att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet bör begränsas

att avse arbetsanställningens upphörande på grund av pensionering.

Svenska arbetsgivareföreningen har förklarat sig icke vilja motsätta sig den

utvidgade anmälningsplikten i och för sig. Emellertid innebure förslaget

för företag, vars personal tillhörde olika lokalsjukkassor, avsevärda olägenheter.

Detta gällde särskilt företag med verksamhet i skilda kommuner.

Föreningen yrkade därför, att arbetsgivares skyldighet att insända amnä
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

lan begränsades till att avse endast utmätningsmannen, vilken det borde

äligga att tillse, att anmälan komme vederbörande sjukkassa till handa.

T. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindell, anför i propositionen

bl. a. följande.

»Enligt lagen om allmän sjukförsäkring i dess år 1953 fastställda lydelse

är den sjukpenning, som utgår på grund av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

för de anställdas del beroende av storleken av vederbörandes

inkomst av tjänst.

Givetvis är det för den försäkrade av vikt, att han så snabbt som möjligt

erhåller det skydd, som en riktig inplacering i sjukpenningförsäkringen

medför. Ur sjukförsäkringens synpunkt är det också önskvärt, att särskilt

de nya medlemmarna blir försäkrade i vederbörlig ordning, eftersom en utjämning

av försäkringsriskerna är avsedd att ske mellan de olika kategorierna

av obligatoriskt försäkrade medlemmar. För att möjliggöra en snabb

inplacering i sjukpenningförsäkringen och underlätta kontrollen av de försäkrades

avlöningsförhållanden torde det därför vara lämpligt att, såsom

socialförsäkringsutredningen föreslagit, låta den skyldighet att anmäla arbetsanställning,

som med hänsyn till beskattningen nu åvilar arbetsgivarna,

få sådant innehåll att den även kommer sjukförsäkringen till godo.

För de förvärvsarbetande är sjukpenningen avsedd att ersätta den arbetsinkomst

de skulle ha haft om de inte insjuknat. Sjukpenningförsäkringen

bör därför upphöra, när vederbörande slutar att ägna sig åt förvärvsarbete.

Om inte sjukkassan får vetskap om att vederbörande upphört att ägna sig

åt dylikt arbete, blir följden, att den försäkrade blir försäkrad för högre

belopp än vederbort. För den försäkrade innebär detta, att han får betala

för hög sjukförsäkringsavgift; för sjukförsäkringens del uppstår de risker,

som följer med s. k. överförsäkring. Visserligen föreligger möjlighet för

sjukkassa att nedsätta eller indraga sjukpenning, då någon utan giltigt skäl

underlåter att anmäla sådan ändring av arbetsinkomsten, som är av betydelse

för sjukpenningförsäkringen. Det synes dock önskvärt att en dylik

påföljdsbestämmelse ej behöver komma till användning annat än undantagsvis.

I fråga om de anställda — som utgör flertalet försäkrade — kan de

nämnda olägenheterna i viss mån elimineras därigenom att arbetsgivare blir

pliktig att anmäla även upphörande av arbetsanställning. En sådan lösning

har förordats av socialförsäkringsutredningen, och jag ansluter mig till

förslaget härom.

Skyldigheten att anmäla att en arbetstagare slutat sin tjänst synes lämpligen

böra begränsas till att avse anställningar, som varat viss tid, förslagsvis

fyra veckor. Har emellertid anställningen ej varat så lång tid, men anmälan

om anställningens början likväl skett, torde uppgift böra lämnas

även vid anställningens upphörande. Uppgiftsskyldighet bör föreligga obe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33. ‘

roende av vad som varit anledningen till att anställningen upphört, alltså

även i andra fall än då arbetstagaren pensionerats.

Vid utformningen av reglerna rörande själva anmälningsförfarandet har

de som skall fullgöra anmälningsskyldigheten, dvs. arbetsgivarna, ett berättigat

intresse av att ifrågavarande skyldighet ej blir mer betungande än som

är nödvändigt ur skatteuppbördens och sjukförsäkringens intressen. Enligt

soeialförsäkringsutredningens förslag skulle det nuvarande systemet, enligt

vilket arbetsgivaren skall i ett exemplar skicka uppgiften (anställningskortet)

till utmätningsmannen i anställningsorten, ersättas av ett nytt system,

enligt vilket anställningskortet skulle skrivas ut i två exemplar. Av dessa

skulle det ena tillställas den sjukkassa, inom vars område vederbörande arbetstagare

är mantalsskriven. Det vill emellertid synas, som om man utan

nämnvärd olägenhet kan bibehålla den nuvarande ordningen att anställningskortet

utskrives i endast ett exemplar, därest man låter detta på sin

väg till utmätningsmannen passera sjukkassan.

Enligt sjukförsäkringslagen tillhör försäkrad för varje kalenderår sjukkassan

för den kommun, där han för samma år blivit mantalsskriven. Den

som inte är mantalsskriven är medlem i sjukkassan för den kommun, där

han är bosatt vid ingången av kalenderåiet eller vid den senare tidpunkt, då

försäkringsplikt inträder. På grund av dessa bestämmelser kan det bli relativt

vanligt, att arbetstagaren tillhör sjukkassan för en annan kommun

än den, där anställningsorten är belägen. I regel torde det inte vålla arbetsgivaren

någon svårighet att taga reda på vilken sjukkassa — lokalsjukkassa

eller stadscentralsjukkassa — som arbetstagaren tillhör. I de flesta fall kan

ju arbetstagaren upplysa härom. Det synes dock böra vara arbetsgivaren

obetaget att sända uppgiften även till annan allmän sjukkassa om han så

skulle finna lämpligt. Sistnämnda kassa bör då ha att omedelbart vidarebefordra

anmälan till arbetstagarens sjukkassa —- lokalsjukkassa eller stadscentralsjukkassa.

Arbetstagarens sjukkassa bör så snart det låter sig göra vidarebefordra

anmälan till utmätningsmannen i det utmätningsmansdistrikt, där arbetstagaren

är mantalsskriven eller, om han inte är mantalsskriven, där han

val* bosatt vid ingången av kalenderåret eller vid den senare tidpunkt, da

försäkringsplikt inträdde. Skulle arbetsorten vara belägen inom en annan

utmätningsmans distrikt, bör den förstnämnde utmätningsmannen omedelbart

sända en avskrift av anmälan om arbetstagarens anställande till den

sistnämnde. När det gäller anmälan om anställnings upphörande, torde det

räcka med att den förste utmätningsmannen gör en anteckning härom i sitt

anställningsregister och vidarebefordrar anmälningsblanketten i original till

den andre utmätningsmannen.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

Utskottet.

I förevarande proposition föreslås, att den skyldighet att anmäla arbetsanställning,

som med hänsyn till beskattningen nu åvilar arbetsgivarna,

skall få sådant innehåll, att den kommer jämväl sjukförsäkringen till godo.

Enligt sjukförsäkringslagen ankommer det på de allmänna sjukkassorna

att besluta, om medlem skall vara obligatoriskt sjukpenningförsäkrad och,

om så finnes vara fallet, vilken sjukpenningklass han skall tillhöra. Den

iörsäkrade skall enligt bestämmelse i sjukförsäkringslagen så snart ske

kan till sjukkassan anmäla sådan stadigvarande ändring i arbetsinkomsten,

som är av betydelse för sjukpenningförsäkringen. Denna anmälningsskyldighet

föreslås nu kompletterad genom en utbyggnad av arbetsgivares skyldighet

att lämna uppgift om arbetsanställning.

För arbetsgivarna kommer den vidgade skyldigheten att lämna uppgifter

att medföra ett visst merarbete. Emellertid är det för den försäkrade

av vikt, att han så snart som möjligt erhåller det skydd, som en riktig

inplacering i sjukpenningförsäkringen medför. Från sjukförsäkringens

synpunkt är det vidare önskvärt, att riskerna för överförsäkring minskas.

Det framlagda förslaget synes väl ägnat att tjäna berörda syften. Utskottet

anser därför, att förslaget bör godtagas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Sten, Nils Elowsson*, fru Svenson,

herrar Axel E. Svensson, Lundgren'', Anders E. Johansson'', fru Carlqvist*

och herr Kronstrand;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Johansson i Norrköping,

herrar Nilsson i Göteborg, Andersson i Alfredshem, fröken Höjer,

herrar Fredriksson, Cassel och Larsson i Hedenäset*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54

405400

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:275 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. |Maj:ts proposition med förslag till lag om moderskapshjälp m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten